Den största gallgången (ductus choledochus). Den utgörs av den kanal som bildas där levergången (ductus hepaticus communis) går samman med gallblåsegången (ductus cysticus).
Cancer i den gemensamma gallgången, inklusive Vaters ampull och Oddis sfinkter.
Sjukdomar i den gemensamma gallgången, Vaters ampull eller Oddis sfinkter.
En serie kanaler som börjar med ductus hepaticus och slutar med ductus choledochus, genom vilka galla förs från levern till tolvfingertarmen.
Cancersjukdom i gallgångarna.
Fasta, kristallina utfällningar i gallvägarna, oftast bildade i gallblåsan. De ur gallan bildade gallstenarna består huvudsakligen av kalcium, kolesterol och bilirubin.
Fiberoptisk endoskopi avsedd för undersökning och kanylering av Vaters ampull via tolvfingertarmen, så att bukspottkörtel- och gallvägssystem skall kunna visualiseras genom retrograd tillförsel av kontrastmedel. Endoskopisk sfinkterotomi av Vaters papill (papillotomi) kan härvid utföras.
Röntgenkontrastundersökning av gallvägarna.
En emulgerande substans som produceras i levern, ansamlas i gallblåsan och utsöndras i tolvfingertarmen. Vätskan innehåller gallsyror och -salter, kolesterol och elektrolyter, och underlättar spjälkni ngen av fett i tarmen.
Sjukdom i någon del av gallgångssystemet.
Förekomst av gallsten i den gemensamma gallgången.
Ductus hepaticus communis (den gemensamma levergången), ductus cysticus (gallblåsegången) och ductus choledochus (den gemensamma gallgången).
Varje hinder av gallflödet mellan levercell och Vaters ampull. Syn. kolestas.
Hämmat flöde av galla genom de olika gallgångarna eller Vaters ampull. Tillståndet kallas ibland för kirurgisk gulsot.
Avlägsnande av gallblåsan genom snitt i bukväggen med hjälp av laparoskop.
Operativt avlägsnande av gallblåsan. Syn. kolecystektomi.
Endoskopisk sfinkterotomi är ett medicinskt ingrepp där man använder en endoskop (en tunn, böjbar tub med en liten kamera och ett ljus) för att komma åt anal- eller esofagussfinktern (ringmusklerna i anus respektive matstrupen). Genom att skära av en del av sfinktermuskeln under kontroll med endoskopet kan man minska muskelns tonus och bredda dess öppning, vilket kan vara till hjälp vid vissa medicinska tillstånd som exempelvis anal fissur eller achalasi (en sammandragning av matstrupen).
Steroida syror och salter. Primära gallsyror fås från kolesterol i levern och sammankopplas med glycin eller taurin. Sekundära gallsyror modifieras av bakterier i tarmen. De spelar en viktig roll i sp jälkningen och absorptionen av fettämnen, och har även använts farmakologiskt för behandling av gallsten.
Ductus hepaticus dexter och ductus hepaticus sinister (den högra resp. vänstra levergången).
Gulsot, dvs gulfärgning av hud och slemhinnor, orsakad av försämrat flöde av galla i gallvägarna, som vid intrahepatisk kolestas eller gallgångshinder utanför levern.
Icke-invasiv diagnosmetod för åskådliggörande av bukspottkörtelgångarna och gallgångarna. Tekniken uppvisar god känslighet vad gäller utvidgningar, förträngningar och avvikelser i gångarna.
Den oddiske sfinktern (eller puborektal sfinktern) er en ringformet muskel som kontrollerer afføringen og befinder sig mellem rektum og anus.
Inflammation i gallgångarna, såväl de intrahepatiska som extrahepatiska, eller båda.
Den förbindelse med gallblåsan genom vilken galla töms ut i den gemensamma gallgången.
Förekomst eller bildande av gallstenar i gallvägarna, vanligen i gallblåsan (kolecystolitiasis) eller den gemensamma gallgången (koledokolitiasis).
I medicinsk terminologi, refererer 'Vaters ampull' til den forsnævring, der findes ved sammenløbet af leverens og bugspytkirtlens smalleste dele, hvorpå de to kropsdele udvider sig igen. Denne ampullus, der er opkaldt efter den tyske anatom Johann Christian Friedrich Hölder (1745-1775), også kendt under navnet Lorenz Heister (1683-1758), indeholder en lille muskel, der hjælper med at kontrollere afstrømningen fra bugspytkirtlen og leveren. Vaters ampull er et vigtigt anatomisk område, da den ofte er involveret i forskellige sygdomme, herunder galresten-sygdomme og visse typer af kræft.
Bukspottkörtelgångarna, även kända som Gallgångar, är tubliknande strukturer som transporterar gallan från levern och bukspottkörteln till twölvefingertarmen, där den hjälper till att bryta ned fett i matspjälkningsprocessen.
Sjukdomar i någon del av gallvägssystemet, inklusive gallgångarna och gallblåsan.
En gallgång som huvudsakligen ligger utanför levern och som utgörs av förbindelsen mellan den högra och vänstra levergången, vilka ligger innanför levern och, i sin tur, förenar sig med gallblåsegången till att bilda den gemensamma gallgången.
Gallblåsan och dess gångar.
Användning av en ligatur för att knyta till eller strypa ett kärl.
En lagringsblåsa för gallvätska. Gallblåsan levererar gallsyror i hög koncentration och på ett kontrollerat sätt via gallblåsegången till tolvfingertarmen, för nedbrytning av lipider i födan.
Bukspottkörtelinflammation, också känt som pankreatit, är ett tillstånd där bukspottkörteln blir inflammerad och skadad. Detta kan orsakas av en överdriven aktivering av digestiva enzymer som produceras i bukspottkörteln själv. Till följd av denna överaktivering kan det uppstå en irritation och inflammation i organet, vilket kan leda till smärta, ömhet och i vissa fall allvarliga komplikationer som blodförgiftning eller livshotande skador på bukspottkörteln.
Transhepatic sphincterotomy is a medical procedure that involves making an incision in the papilla of Vater, which contains the sphincter of Oddi (a muscle that controls the flow of bile and pancreatic juice into the duodenum), using a specialized instrument called a sphincterotome. This procedure is performed transhepatically, meaning it is done through the liver, typically during an endoscopic retrograde cholangiopancreatography (ERCP) procedure. The goal of this intervention is to relieve obstructions or improve the flow of bile and pancreatic juice in cases where sphincter of Oddi dysfunction is suspected.
Medfödd cystisk utvidgning av den gemensamma gallgången. Tillståndet kan vara asymtomatiskt eller orsaka kräkning, feber, gulsot eller smärta i den övre, högra kvadranten.
Någon teknik tillämpad vid kirurgiska ingrepp i gallvägarna.
Onormal förbindelse någonstans i gallvägarna.
Kirurgiskt anlagd öppning (stoma) i den gemensamma gallgången för dränering eller för direktförbindelse med något område i tunntarmen, främst tolvfingertarmen eller jejunum.
En godartad tumör i de intrahepatiska gallgångarna.
Systematisk tömning av vätska eller var från sår, böld eller hålighet.
Instrument för visuell undersökning av inre kroppsdelar. Det finns såväl stela endoskop som böjliga, fiberoptiska endoskop för olika slag av endoskopi.
Undersökning eller behandling med hjälp av endoskop av tolvfingertarmens inre ytor.
Syn. kolecystit.
Iminosyror är organiska föreningar som innehåller en iminogrupp (=NH) som är konjugerad med en karboxylgrupp (–COOH). Detta ger iminosyrorna en struktur liknande aminosyror, men med en dubbelbindning mellan kväve- och kolatomen istället för en enkelbindning. Iminosyror har viktiga roller i biokemiska processer, till exempel som byggstenar i peptider och proteiner eller som intermediärer i metabolismen av aminosyror. Ett exempel på en iminosyra är sarcosin (N-metylglycin).
Sjukdomar i gallblåsan. Dessa är ofta förknippade med försämrat flöde, gallstensbildning, infektioner, tumörer eller andra sjukdomar.
En klinisk yttring av hyperbilirubinemi, bestående av lagring av gallpigment i huden, vilket ger hud och slemhinnor en gulaktig färgton.
Förstörelse av stenar i njure, urinledare, urinblåsa eller gallblåsa med fysisk kraft, inklusive krossning med litotriptorkateter. Riktat perkutant ultraljud och riktad hydraulisk chockvåg kan användas utan kirurgiska ingrepp. Till litotripsi hör inte upplösning av stenar med syror eller litolys. En speciell form av litotripsi är laserlitotripsi.
En godartad muskeltumör (i glatt muskulatur) med inslag av körtelvävnad. Förekommer oftast i livmodern.
Tumörer eller cancer i gallblåsan.
"Teknetium Tc 99m-disofenin" är ett radiotracer som används inom medicinsk diagnostik för att undersöka leverfunktion och gallgångssystemet. Det består av en radioaktiv isotop av teknetium, Tc 99m, som kombinerats med disofenin, ett substans som absorberas av levern och gallgångarna. Genom att följa radiotracerns väg i kroppen kan man upptäcka eventuella skador eller abnormaliteter i levern och gallgångarna.
Endoskopisk undersökning av, behandling av eller operation i matsmältningsapparaten.
Procedurer för användande av endoskop i samband med diagnos och behandling av sjukdomar. Vid endoskopi förs ett optiskt instrument antingen in via naturliga kanaler, som t ex matsmältningssystemet, eller genom små, kirurgiskt anlagda snitt (titthål) för undersökning av inre kroppsdelar. Tack vare framsteg i bildbehandling, endoskopteknik och utrustning av allt mindre format kan kirurgiska ingrepp göras under endoskopering.
Tillstånd hos en anatomisk struktur, kännetecknat av onormal utvidgning.
Pankreatikoduodenektomi, även känt som Whipple-operationen, är en komplex bukoperation där man tar bort huvudet på underlivets bukspjälle (pancreas), gallgången, duodenum (den första delen av tunntarmen) och delar av magen. Ofta utförs operationen som behandling för pankreatiska cancer eller neuroendokrina tumörer i bukspjället. Efter operationen ansluts de kvarvarande delarna av gallgången, magen och tunntarmen till varandra så att maten fortfarande kan transporteras från magsäcken till tarmarna.
Hindrat gallflöde i levern. Det beror oftast på skadade leverceller, men kan också bero på tilltäppta gallgångar i levern. Tillståndet kallas även hepatocellulär gulsot eller medicinsk gulsot.
Akut inflammation i gallblåsans vägg. Den kännetecknas av buksmärta, feber och leukocytos. I ungefär 90 % av fallen föreligger obstruktion av gallgången pga gallsten.
Anorectal dysfunction characterized by impaired relaxation or increased resting tone of the internal anal sphincter, resulting in difficulty with bowel movements and/or fecal incontinence.
Kirurgiskt anlagd öppning genom bukväggen till jejunum (tunntarmens övre del), vanligen för enteral näringstillförsel.
Förekomst av gallsten i gallblåsan.
Tunntarmens översta del.
Ett rött färgämne i galla, bildat genom nedbrytning av hem från hemoglobin eller cytokromer.
Bukspottkörteltumörer, också kända som levercancer eller hepatocellulära carcinom (HCC), är maligna neoplasier som utvecklas från hepatocyterna i bukspottkörteln.
Bukspottkörtelsjukdomar (Pancreatic diseases) refer to a range of medical conditions that affect the structure and function of the pancreas, an essential gland located in the abdomen that plays a crucial role in digestion and regulation of blood sugar levels. These conditions can include inflammation (pancreatitis), infection, trauma, cancer, genetic disorders, and autoimmune diseases, among others. Symptoms may vary depending on the specific condition but often include abdominal pain, nausea, vomiting, weight loss, and changes in bowel movements. Early diagnosis and appropriate treatment are essential to manage these conditions effectively and prevent potential complications.
Tidsintervallet för en kirurgisk operation.
Ultraljudsundersökning av inre organ med en ultraljudstransduktor, som t ex kan vara kopplad till ett fiberoptiskt endoskop. I endosonografi omvandlar transduktorn elektroniska signaler till ljudpulser eller kontinuerliga vågor och fungerar även som mottagare för reflekterade ljudvågor inifrån organet. I ett audiovisuellt-elektroniskt gränssnitt omvandlas de inkommande ekosignalerna till en form som teknikerna kan tolka. Förfarandet får inte förväxlas med endoskopi, där ett särskilt instrument, endoskop, används. "Endo-"
Stort organ i bukhålan med flera viktiga ämnesomsättningsfunktioner.
Tolvfingertarmstumörer, även kända som duodenumtumörer, är sällsyna cancerartade tillväxtar som utvecklas i tolvfingertarmen (duodenum), en del av det smala tarmsystemet (tjocktarm, tunntarm och tolvfingertarm) i mag-tarmsystemet.
"Postoperativa komplikationer" refererar till problem eller biverkningar som uppstår som en följd av en kirurgisk operation under eller efter ett operationsförlopp, och kan inkludera infektioner, blödning, emboli, lungsäteskomplikationer, reaktioner på anestesi, skador på nerver eller organ, trombos, ytlig eller djup venös trombos (DVT), och andra allvarliga hälsoproblem.
Anläggande av en öppning in i gallblåsan, antingen för dränering eller för kirurgisk förbindelse med annan del av matsmältningskanalen, vanligtvis tolvfingertarmen eller jejunum.
Bakåtflöde av galla till framförallt den övre matsmältningskanalen, men även till bukspottskörteln.
Experimentellt framkallade kroniska skador på leverns parenkymceller i syfte att erhålla en modell av levercirros (skrumplever).
Fragmentering av ffa njurstenar och gallstenar med laser. Litotripsin utförs oftast med en endoskopstyrd, pulserande färgämneslaser. Metoden är både säker och effektiv och används när utvändig chockvågslitotripsi inte är möjlig.
Onormal hopsnörning av en anatomisk struktur.
Vårdinsatser under pågående kirurgiskt ingrepp. Häri ingår övervakning, vätsketerapi, medicinering, transfusioner, narkos, röntgen och laboratorietester.
En elakartad tumör som utgår från levergallgångens epitelvävnad. Den består av kanaler, klädda med kub- eller pelarceller utan innehåll av galla, och rikligt med bindväv.
Införande av en rörformig anordning i någon kanal, blodkärl, ihåligt organ eller kroppshåla för tillförsel eller tömning av vätskor för diagnostiska eller terapeutiska ändamål. Förfarandet skiljer sig från intubation, vars syfte är att upprätthålla en öppen förbindelse i tilltäppta kanaler eller kärl.
En leverfunktionstest (LFT) är en grupp av laboratoriemedicinska tester som används för att utvärdera skador eller sjukdomar i levern, genom att mäta olika enzymer, proteiner och andra substanser i blodet som produceras eller metaboliseras av levern. Dessa tester inkluderar ofta mätningar av alaninaminotransferas (ALT), aspartataminotransferas (AST), alkalisk fosfatas (ALP), gamma-glutamyltransferas (GGT), total bilirubin och albumin.
"Tolvfingertarmens sjukdomar" refererar till ett brett spektrum av medfödda eller förvärvade tillstånd som drabbar tolvfingertarmen (duodenum), den första delen av tunntarmen. Dessa sjukdomar kan variera från strukturella abnormaliteter, funktionella störningar, till inflammatoriska eller infektionsrelaterade tillstånd. Exempel på tolvfingertarmens sjukdomar inkluderar Crohns sjukdom, celiaki, duodenit, gastroesofageal refluxsjukdom (GERD), Zöllinger-Ellison-syndrom och Meckels divertikel, samt anatomiska avvikelser som duodenalstenos och duodenalulcus.
Stora bröstgången, eller mediastinum grande, är en sällsynt och ofta asymptomatisk anatomisk variation där det mediastinala fettet i mellersta delen av thorax expanderar bort från hjärtat och större blodkärl, vilket kan trycka på omgivande strukturer som luftvägar, nerver och kärl.
Onormalt konkrement mestadels i urin- och gallvägarna, vanligtvis bestående av mineralsalter. Syn. calculi (sing. calculus).
Fibros i leverparenkymet till följd av hinder i gallflödet (kolestas) i de inre och yttre gallgångarna. Vid primär biliär cirros ses förstörelse av små, inre gallgångar och försämrad gallutsöndring. Sekundär biliär cirros uppstår pga långvarig obstruktion av de större inre och yttre gallgångarna, av olika orsaker.
"Behandlingsresultat" refererer til den ændring eller effekt, en given behandling har på en patients sygdom, symptomer, funktion, kvalitet af liv eller overlevelse.
Nematodordning av underklassen Secernentea. Organismerna har två eller tre par svanspapiller.
Ett adenokarcinom som bildar fingerliknande utskott av vaskulärt bindväv, täckt med neoplastiskt epitel, som skjuter in i cystor eller kaviteter i körtlar eller folliklar. Det uppträder oftast i äggst ock och sköldkörtel.
"Retrospective studies" are observational research designs that involve analyzing existing data or medical records to draw conclusions about prior events or exposures and their associated health outcomes.
Ett tillstånd som kännetecknas av att det bildas stenar och konkretioner i hålrum och kanaler i kroppens organ. Oftast sker det i gallblåsan, njurarna och de nedre urinvägarna.
Tomografimetod som utnyttjar datorberäkning för framställning och återgivande av röntgenbilder.
Handinstrument avsedda för bruk vid kirurgiska operationer.
Ett syndrom bestående av triaden leversvikt, lungkärlsutvidgning och onormal syrsättning i artärerna, utan påvisbar, egentlig lung- eller hjärtsjukdom.
Den bukspottkörteln är en exokrin oglandulär organ som producerar och sekreterar flera enzymer inklusive amylas, lipas och trypsin involverade i digestionen av kolhydrater, fett och protein i mag-tarmkanalen.
Smärtanfall. Tillståndet är vanligast i buken, men kan även uppkomma i andra kroppsområden.
Komplikationer som drabbar patienten under operation. De kan vara, men behöver inte vara, förknippade med det sjukdomstillstånd för vilket operationen utförs eller med det kirurgiska ingreppet i sig.
Ett förfarande där ett laparoskop förs in genom ett litet snitt nära naveln i syfte att undersöka buk- eller bäckenorganen i bukhinnehålan. Om nödvändigt, kan biopsier eller kirurgiska ingrepp utföras i samband med laparoskopi.
'Multipla primära tumörer' refererar till en situation där flera primära cancerer utvecklas oberoende av varandra, simultant eller sequentielt, i en och samma individ. Detta skiljer sig från metastaser, där cancerceller sprider sig från en primär tumör till andra delar av kroppen och bildar sekundära tumörer. Ibland kan multipela primära tumörer förekomma som en del av ärftliga syndrom eller i association med vissa genetiska mutationer, exponering för miljögifter eller åldrande.
Kronisk bukspottkörtelinflammation (chronic pancreatitis) är ett tillstånd där bukspottkörteln (pancreas) blir inflammerad och skadad under en längre tidsperiod, vanligen över sex månader eller längre. Detta kan leda till smärta, problem med matspjälkningen och ökad risk för komplikationer som diabetes och cancer i bukspottkörteln. Orsakerna till kronisk bukspottkörtelinflammation kan variera, men de vanligaste orsakerna är alkoholmissbruk och rökning. Andra orsaker kan inkludera genetiska faktorer, gallvägsproblem och vissa sjukdomar som Celijaki. Behandlingen av kronisk bukspottkörtelinflammation kan omfatta smärtlindring, förändringar i kosten, ersättning av enzym och ibland även operation.
Ursodeoxycholsäure ist ein gallentflussförderndes Medikament, das zur Behandlung von Gallensteinen und bestimmten Lebererkrankungen wie primär biliärer Cholangitis eingesetzt wird. Es ist ein natürlich vorkommender Gallensäuretyp, der in geringen Mengen im menschlichen Körper produziert wird, aber auch aus der Galle von Schweinen und Bären gewonnen werden kann. Ursodeoxycholsäure wirkt, indem es die Zusammensetzung der Gallenflüssigkeit verändert und so hilft, die Bildung von Gallensteinen zu reduzieren oder zu verhindern. Es schützt auch die Leberzellen vor Schäden durch andere Gallensäuren und unterstützt den Heilungsprozess bei Lebererkrankungen.
Sjuklig förändring i form av utbuktning på rör- eller säckformade organ.
Y-formad kirurgisk anastomos i någon del av matsmältningsapparaten, med dränering till tunntarmen.
Ett adenom i tjocktarmen. Består vanligtvis av en ensam, fastsittande och ofta stor tumör i tarmslemhinnan.
Röntgenundersökning av gallblåsan efter intagande av kontrastmedel.
Fina intracellulära kanaler i levern som leder galla till leverlobernas gallgångar. Syn. canaliculi biliares.
Sjukliga förändringar i levern.
Kirurgiskt anlagd förbindelse eller shunt mellan kanaler, rör eller kärl. Den kan göras ända mot ända, ända mot sida, sida mot ända, eller sida mot sida.
Gastrointestinala preparat som stimulerar gallflödet till tolvfingertarmen (kolagogum) eller stimulerar levern att producera galla (koleretikum).
Postcholecystectomy syndrome (PCS) refers to a constellation of symptoms that some individuals experience after having their gallbladder removed, also known as a cholecystectomy. The symptoms may include abdominal pain, bloating, gas, indigestion, diarrhea, and nausea. These symptoms can be caused by several factors, including changes in bile flow and emptying, irritation or injury to the bile ducts or surrounding tissues during surgery, and the development of other gastrointestinal disorders such as motility problems or bacterial overgrowth. It is important to note that not everyone who undergoes a cholecystectomy will develop PCS, and the severity and duration of symptoms can vary widely from person to person.
Infektion med inälvsmaskar (helminter), orsakad av olika arter av Fasciola.
"Preoperativa vård" refererar till den systematiska och omfattande utvärderingen, diagnostiken och behandlingen av en patient inför en planerad operation, med syfte att uppnå optimal kroppslig status och minska perioperativa komplikationer.
Spottkörtelsgångar, även kallade salivära, är tubulära strukturer som förbinder spottkörtlarnas säckar med munhålan och transporterar producierad speichel till munnen.
Vanligtvis liten, långsamt växande neoplasm bestående av öar av runda, oxyfila eller spindelformade, medelstora celler med ganska små, vesikulära kärnor, och täckt av en slemhinna med gul, fårad yta. Tumören kan uppträda var som helst i mag-tarmkanalen (men även i lungorna eller på andra platser); ungefär 90 % uppkommer i appendix. Dessa tumörer har neuroendokrint ursprung och härstammar från en p rimitiv stamcell.
Kronisk, icke-bakteriell, inflammatorisk tilltäppning av gallvägarna. Ungefär hälften av fall är associerade med ulcerös kolit. Tillståndet avhjälps med ballongutvidgning eller genom operation.
En portåder är ett blodkärl eller ett system av blodkärl där blodflödet normalt flödar från en högre tryckregion till en lägre tryckregion, ofta refererande till den deoxigerade blodflödet från mag-tarmkanalen som passerar genom levern för att filtreras och näringsämnen absorberas.
"Teknetium Tc 99m-lidofenin" är ett radiotracerpreparat som används inom medicinsk diagnostik för att undersöka lever-, gallblåsa- och bilstasfunktionen. Preparatet innehåller den radioaktiva isotopen Teknetium Tc 99m som kombinerats med lidofenin, ett substans som absorberas av gallan och utsöndras via gallblåsan och tarmarna. Genom att följa radionuklidens spår med en gammakamera kan man studera hur snabbt preparatet passerar genom lever, gallsystem och tarmsystem, vilket ger information om funktionen hos dessa organ.
Varje negativt tillstånd hos en patient till följd av behandling av läkare, kirurg eller annan sjukvårdspersonal, särskilt infektioner som patienten fått i samband med behandling.
Färgämnen i gallan. Dessa är bilirubin, biliverdin, bilifuscin, biliprasin, koleprasin, bilihumin, bilicyanin och urobilin.
I en enkel medicinsk definition, betyder "stentara" att placera en liten, rörlig eller fast tubformad inläggning (en stent) inne i ett kärl, till exempel ett hjärtkranskärl eller en artär, för att hålla lumen (kärlets öppna passage) vidmakthållen och underlätta blodflödet. Stentar används ofta för att behandla åderförträngningar orsakade av ateroskleros eller andra tillstånd som kan orsaka skador på kärlen.
Histokemiskt påvisande av immunreaktiva ämnen med hjälp av märkta antikroppar.
Slutna håligheter eller blåsliknande svullnader, normala eller onormala, klädda med epitelvävnad och oftast med innehåll av någon flytande eller halvflytande substans.
"Prospektiva studier" är en typ av forskningsdesign inom epidemiologi och klinisk forskning där data insamlas prospektivt, det vill säga före ett visst utfall eller händelse har inträffat. Detta innebär att forskaren följer en grupp individer under en längre tidsperiod och samlar information om dem över tid. Syftet är ofta att undersöka samband mellan olika riskfaktorer och sjukdomar, eller behandlingens effekter på hälsoutgångar. Prospektiva studier anses vanligen ge starkare evidens än retrospektiva studier, eftersom de är mindre känsliga för minnesförvrängning och andra systematiska felkällor.
En ultraljudsundersökning, även känd som sonografi, är en icke-invasiv medicinsk undersökningsmetod som använder högfrekventa ljudvågor för att producera bilder av inre strukturer och organ i kroppen, såsom hjärta, lever, sköldkörtel, blodkärl, muskler och ben.
Uttänjningsförfarande. Syn. dilatation.
"Videostödd kirurgi, även kallad laparoskopisk kirurgi eller minimalinvasionell kirurgi, är en typ av operation där kirurgen använder ett teleskopliknande instrument med en inbyggd kamera och små verktyg som insätts genom små snitt i patientens bukhud. Bilderna från kameran visas på en skärm, vilket ger kirurgen en förstorad och detaljerad vy av operationsområdet utan att behöva öppna buken fullständigt. Denna metod kan minska smärtan, blodförlusten, infektionsrisken och recoverytiden jämfört med traditionell öppen kirurgi."
Bristande genomflöde i tolvfingertarmen.
Oförutsedd information som framkommer i samband med undersökning eller vård. Termen används för uppgifter som kan få sociala eller psykologiska konsekvenser, som t ex när det framkommer att ett barns biologiska far är annan än den förmodade fadern, eller när det visar sig att en patient som undersöks för ett visst sjukdomtillstånd har, eller löper risk att få, något annat.
Studier inriktade på att följa utvecklingen eller utfallet av t ex exponering, metoder, effekter av åtgärder, eller förekomst av någon sjukdom hos enskilda individer eller grupper.
Blödning i eller via gallvägarna pga skada, inflammation, gallsten, kärlsjukdom eller tumörer.
Elakartad tumör med mer än en sorts tumörvävnad.
Tumörer eller cancer i matspjälkningssystemet.
'Wolffian ducts' are a pair of embryological structures in the male reproductive system that ultimately develop into the vas deferens, epididymis, and seminal vesicles, while in the female they degenerate during fetal development.
Tumörsjukdom eller cancer i levern.
Taurocholsårs syndrome, eller primär skovsmuldssjukan, är en sällsynt genetisk leversjukdom orsakad av en mutation i TAT-genen, vilket leder till onormalt höga nivåer av taurocholsyra i gallan. Detta kan resultera i skovsmuldsliknande skador på levercellerna och eventuell progressiv leverinsufficiens.
En pankreatisk pseudocysta är en encapsulerad, fluidfylld struktur som bildas som komplikation till akut eller kronisk pankreatit, vanligen efter en pancreasskada med utgjutning av pankreassaft in i omgivande vävnader. Pseudocystan saknar epitelceller i sin vävnadskapsel, till skillnad från en äkta cysta som lining av epitelceller har. De flesta pseudocystorna upptäcks genom bilddiagnostik och kan behandlas konservativt om de är små och asymptomatiska, medan större eller symptomatiska pseudocystor kan kräva dränering, vanligen endoskopisk eller kirurgisk.
En grupp amylolytiska enzym som klyver stärkelse, glykogen och närbesläktade alfa-1,4-glukaner. EC 3.2.1.-.
Ett karcinom härrörande från körtelvävnad eller vars celler bildar tydliga körtelliknande strukturer. Adenokarcinom kan klassificeras i enlighet med de mönster cellerna bildar.
Ett främmande föremåls vandring från ursprungsplatsen till annan plats i kroppen.
En gren av bukaortan som försörjer magen, bukspottkörteln, tolvfingertarmen, levern, gallan och det större bukhinnenätet.
Mätning av tryck eller spänning i vätskor eller gaser med en tryckmätare.
"Tidsfaktorer" refererar inom medicinen till de aspekter av tiden som kan spela in på en persons hälsa, sjukdomsutveckling eller svar på behandling. Detta kan omfatta sådant som tidpunkt för exponering för en skada eller en infektion, tid som har gått sedan symtom uppstod, eller den tid det tar för en behandling att verka. Tidsfaktorer kan vara av avgörande betydelse för att ställa diagnoser, planera behandlingar och förutse prognoser.
Hastigt påkommen och relativt kortvarig sjukdom.
En onormal förbindelse mellan delar av matsmältningsorganen eller mellan någon del av matsmältningsapparaten och omgivande organ.
En tumör är en abnorm och ofta opålitlig vävnadsformation som uppstår då celltillväxten och celldelningen överstiger normal nivå eller fortsätter utan kontroll efter cellskada eller påverkan. Tumörer kan vara godartade (benigna) eller elakartade (maligna), beroende på om de är cancer-relaterade eller inte. De kan också variera i storlek och spridning, och deras uppkomst kan bero på en kombination av genetiska, miljömässiga och livsföstylett relaterade faktorer.
Leversjukdom som präglas av att den normala mikrocirkulationen, den väsentliga kärlanatomin och leverns arkitektur genomgått olika grader av förstörelse och förändringar, med fibrösa hinnor som omger nybildade parenkymknutor.
En "Reoperation" definieras som ett ytterligare kirurgiskt ingrepp som utförs efter att en patient redan har genomgått en operation för samma problemområde eller sjukdom. Det kan vara schemalagd eller oväntad, beroende på komplikationer, misslyckanden med den ursprungliga behandlingen eller förlopp av sjukdomen.
Ett par kanaler nära de wolffska gångarna i ett växande embryo. I hanembryot tillbakabildas de i samband med uppkomsten av testikelspecifikt anti-Mullerhormon. Utan anti-Mullerhormon utvecklar sig Mullers gångar till det honliga fortplantningssystemet, med äggledare, livmoder, livmoderhals och slida.
En bukspottkörtelfistel är en anormal, tunn tunnel (förbindelse) mellan bukspottkörteln och ytan eller ett annat organ, genom vilken kan bukspott läcka ut.
"Sprague-Dawley råtta" är en typ av albino släthårig laboratorieråtta som vanligtvis används inom forskning på grund av deras förutsägbara och reproducerbara genetiska, fysiologiska och beteendemönster. De utvecklades under 1920-talet i USA av biologerna Robert Sprague och Harold Dawley och är idag en av de mest använda råttorna inom forskning världen över.
Levande bakteriers förflyttning från mag-tarmkanalen till organ utanför tarmarna, som t ex mesenterialkörtlar, lever, mjälte, njurar och blodkärl. Faktorer som kan leda till translokering är koloniser ing av gramnegativa enterobaciller, nedsatt immunförsvar eller skador på tarmslemhinnan som ökar permeabiliteten i tarmväggen. Dessa mekanismer kan också samverka till systemisk spridning av den lokal a normalflorans bakterier och därmed ge upphov till dödlig blodförgiftning.
Pancreatectomy är ett kirurgiskt ingrepp där delar eller hela underlivsdrüsen (bauhspeck), även kallad pancreas, tas bort. Det finns olika typer av pankreatektomier beroende på vilken del av gällande organ som behöver tas bort. Till exempel kan en total pankreatektomi innebära att man tar bort hela underlivsdrüsen, medan en partiell pankreatektomi innebär att endast en del av den tas bort. Detta kan användas som behandling för olika sjukdomar eller skador på underlivsdrüsen, såsom cancer eller kronisk pankreatit.
Frånvaro av öppning i gallgångarna, vanligen i gallgångarna utanför levern.
I en medicinsk kontext kan 'metoder' defineras som de tekniker, procedurer eller processer som används för att diagnostisera, behandla eller forska kring sjukdomar, skador eller andra hälsoproblem. Detta kan inkludera både kliniska metoder som undersökningar, terapier och operationer, samt forskningsmetoder som experiment, observationer och statistisk analys.
Onormalt blodflödesmotstånd i leverns portasystem, vilket ofta förekommer vid skrumplever och portvensobstruktion.

Den gemensamma gallgången (ductus choledochus) är en tunn tub som för bärer vätskan gallan från levern till tolvfingertarmen, där den hjälper till att bryta ned fett i matspjälkningen. Gallgången är ungefär 7-10 cm lång och bildas genom sammanflödet av flera mindre gallgångar från leverns olika segment. Gallan innehåller bland annat ämnen som hjälper till att bryta ned fett i kroppen, såsom gallasyra och kolesterol.

Tumörer i den gemensamma gallgången är abnorma tillväxt av celler som bildar en massa eller ett tumörvävnad inuti eller runt den gemensamma gallgången. Den gemensamma gallgången är en tunnel som förbinder leverns gallblåsa och kroppens huvudsakliga gallgångar, vilka leder till tolvfingertarmen. Tumörer i den gemensamma gallgången kan vara både godartade (benigna) eller elakartade (maligna).

Maliga tumörer i den gemensamma gallgången är ofta cancer, vanligtvis adenocarcinom. Dessa tumörer kan blockera gallgångarna och orsaka gulsot (icke-alkaliskt icterus), smärta i överdelen av magen, illamående, kräkningar och viktminskning. Andra symtom kan inkludera mörkfärgad urin och ljusröd avföring. Behandlingen för maliga tumörer i den gemensamma gallgången kan omfatta kirurgi, strålbehandling och/eller kemoterapi beroende på typen och utbredningen av cancern.

Godartade tumörer i den gemensamma gallgången är ovanligare än maliga tumörer och tenderar att vara mindre aggressiva. De kan behöva avlägsnas kirurgiskt, men de tenderar att ha en bättre prognos än maliga tumörer.

'Sjukdomar i gemensamma gallgången' refererar till patologiska tillstånd som drabbar gallgångarna, vilka är rörliga strukturer som transporterar gallflüssan från levern till tarmen. Gallgångarna inkluderar huvudsakligen den gemensamma gallgången (ductus choledochus), som är den största gallgången, och den lilla gallgången (ductus cysticus), som förbinder leverns gallblåsa med den gemensamma gallgången.

Sjukdomar i gemensamma gallgången kan vara orsakade av en rad olika patologiska tillstånd, inklusive:

1. Gallsten (Cholelithiasis): Bildning av stenar i gallgångarna eller gallblåsan som kan blockera gallgångarnas lumen och leda till smärta, illamående, och gulsot (icterus).
2. Gallgångsinflammation (Cholecystitis): En inflammation av gallblåsan eller den gemensamma gallgången som kan orsakas av en infektion eller irritation.
3. Gallgångskräksjuka (Cholangitis): En infektion och inflammation av gallgångarna, ofta orsakad av en bakterieinfektion.
4. Gallgångscancer (Cholangiocarcinom): En ovanlig form av cancer som utvecklas i gallgångarnas slemhinna.
5. Struma av gallgångarna (Adenomyomatosis): En benign (godartad) tillväxt av gallgångarnas muskulatur.
6. Gallgångskvarnarjuka (Choledochal cyst): En sällsynt medfödd missbildning där en del av den gemensamma gallgången är utvidgad och kan leda till infektion, inflammation eller cancer.

Det är viktigt att uppsöka läkare om man upplever symtom som kan tyda på någon av dessa sjukdomar i gallgångarna.

"Gallgångar" (bilaräducter) är rörliga, tunna tuber av gallblåsa och levern som transporterar gallflüssan. Gallflüssan hjälper till att bryta ned fett i mag-tarmkanalen. Det finns två typer av gallgångar: intrahepatiska (i levern) och extrahepatiska (utanför levern). De extrahepatiska gallgångarna inkluderar den gemensamma gallgången, som förbinder gallblåsan med tolvfingertarmen. Gallgångarna kan bli inflammerade eller blockerade, vilket kan leda till sjukdomar som galstenssjukdom och kirurgiska ingrepp som gall stones removal eller cholecystectomy.

En gallgångstumör är en ovanlig sorts tumör som utvecklas i gallgångarna, de smala rörleden som för bilevätska från levern till tarmen. Gallgångstumörer kan vara godartade (benigna) eller elakartade (maligna). Maliga gallgångstumörer är cancer och de flesta fall av gallgångstumörer är av den maliga typen.

Gallgångscancer, även känd som kloridkarzinom eller gallgångscelligcancer, är den vanligaste formen av elakartig gallgångstumör. Den utvecklas oftast i de små grenarna av gallgångarna och kan vara svår att upptäcka på tidigt stadium eftersom den sällan orsakar några symtom. När tumören växer kan den blockera gallgångarna, vilket kan leda till gulsot (icterus), smärta i överkroppen och mag-tarmsymtom som illamående och kräkningar.

Andra typer av elakartiga gallgångstumörer inkluderar adenocarcinom, sarcom och lymfom. Godartade gallgångstumörer är ovanliga, men kan innefatta papillä cystadenom och mukösa cystadenom.

Behandlingen för gallgångstumörer beror på typen av tumör, dess storlek och om det har spridit sig till andra delar av kroppen. Behandlingsalternativen kan inkludera kirurgi, strålbehandling, kemoterapi eller en kombination av dessa.

Gallstenar är små, fasta avsättningar av kolesterol eller bilirubin som bildas i gallblåsan. De kan variera i storlek, från sandkornsstora till större än en golfboll. Gallstenar kan orsaka symptom som krampaktiska smärtor i överdelen av magen (gallblåsmor), illamående och kräkningar om de blockerar gallgångarna. Många personer med gallstenar har dock inga symptom alls. Faktorer som ökar risken för att utveckla gallstenar innefattar övervikt, äldre ålder, kvinnlig kön och vissa etniska bakgrunder. Behandlingen kan variera från smärtlindring och antibiotika till operation för att ta bort gallblåsan eller gallstenarna.

Endoscopic Retrograde Cholangiopancreatography (ERCP) är en medicinsk undersökningsmetod som används för att undersöka och behandla problem relaterade till gallgångar och/eller pankreasgångar. ERCP kombinerar endoskopi, en teknik där en flexibel, belyst tub är insatt via munnen och ned i matstrupen, med fluoroskopi, en typ av röntgenundersökning som används för att guida placerandet av en kateter (en tunn, böjlig slang) in i gallgångarna och/eller pankreasgångarna. Kontrastvätska injiceras sedan genom katetern för att fylla och visualisera gallgångarna och/eller pankreasgångarna på röntgenbilderna. ERCP används ofta för att diagnostisera och behandla gallstenar, tumörer, inflammation och andra abnormaliteter i gallgångarna och/eller pankreasgångarna.

En 'Röntgenkontrastundersökning av gallvägarna', även känd som ett Cholangiogram, är en radiologisk undersökning där ett kontrastmedel införs i gallgångarna för att göra dem synliga på röntgenbilder. Detta gör att läkaren kan se om det finns några avvikelser eller skador i gallgångarna, som exempelvis stenar, cystor, inflammationer eller tumörer.

Under undersökningen får patienten ligga stilla på en röntgenstol medan en tunn slang leds genom munnen och ned i matstrupen till gallgångarna. Kontrastmedlet injiceras sedan genom slangen, vilket leder till att gallgångarna fylls med kontrastmedlet och blir synliga på röntgenbilderna.

Det är viktigt att patienten informerar läkaren om alla allvarliga sjukdomar, allergier eller mediciner som han eller hon tar, eftersom det kan påverka valet av kontrastmedel och hur undersökningen utförs.

'Galla' er ein medisinsk terminu som oftest refererer til gallen, en fluktatørleg opptatt av sekrett fra leveren og andre stoffer. Gallen hjelper ved fordøyelsen av fedtstoffer i magen og inneholder ofte oppsurt saltsyre som gir gallen sin typiske grønne eller brune farge.

I noen tilfelle kan 'galla' også referere til en abnormal samling av galletannin, et kjemisk stoff som produseres i visse plantearter og som kan være skadelig hvis det ingesteres. Men i medisinsk kontekst er det vanligere å referere til gallen når man bruker terminologien 'galla'.

Gallgångssjukdomar (cholestatic liver diseases) är en grupp sjukdomar som kännetecknas av störningar i gallgångarnas funktion, vilket leder till att gallan inte kan rinna fritt ut från levern. Detta orsakar en ansamling av gallvätskan (cholestas) i levercellerna, som kan skada levern och leda till leverinflammation och skada. Gallgångssjukdomar kan orsakas av olika faktorer, inklusive genetiska defekter, infektioner, autoimmuna sjukdomar, alkoholmissbruk och vissa mediciner. Exempel på gallgångssjukdomar är primär skleroserande kolangit (PSC), primär biliär cirros (PBC) och sekundär skleroserande kolangit (SSC).

Koledokolitiasis är ett medicinskt tillstånd där det bildas stenar i gallgången (koledok), den gemensamma avflödesvägen för gallan från levern och gallblåsan. Stenarna kan orsaka diverse symtom som smärta, illamående, kräkningar och gulsot (ikterus) beroende på om de blockerar gallgångens lumen eller ej. Tillståndet behandlas ofta med mediciner eller operationer för att avlägsna stenarna och förebygga komplikationer som inflammation, infektion eller skada på levern.

I medicinen, refererar "gallgångar utanför levern" till abnorma strukturer som liknar naturliga gallgångar (tubulara vätskefyllda ledningar) men bildas utanför leverns normala placering. Dessa strukturer kan vara både benigne och maligna, och de kan orsaka en rad symtom beroende på deras storlek, plats och om de är inflammerade eller inte.

Ett exempel på en benig gallgång utanför levern är en choledochal cyst. Detta är en sällsynt medfödd avvikelse där gallgångarna i levern är utvidgade och kan sträcka sig utanför levern. I vissa fall kan en choledochal cyst vara associerad med andra anatomiska abnormaliteter eller ökad risk för gallstenar, infektioner och cancer.

Maligna former av gallgångar utanför levern inkluderar gallblås- eller levercancer som har spridit sig och bildat sekundära tumörer i andra delar av kroppen, till exempel i lymfknutor eller andra organ. Dessa strukturer kan orsaka symtom som smärta, viktminskning, aptitlöshet och gulsot (icterus).

Diagnos av gallgångar utanför levern ställs vanligtvis med hjälp av bilddiagnostiska metoder som ultraljud, datortomografi (CT) eller magnetresonanstomografi (MRT). Behandlingen kan variera beroende på typen och graden av sjukdomen, men den kan innefatta kirurgisk behandling, strålbehandling eller medicinsk behandling.

En galne bol (gallstone) är en fast, stelnad samling av substans som bildats inuti gallblåsan. Den består vanligtvis av kolesterol eller bilirubin, två ämnen som finns naturligt i gallan. Gallstenar kan vara mycket små (mindre än 3 millimeter i diameter) eller så stora som en golfboll. Många människor har en enda gallsten, medan andra kan ha flera.

Gallstenar bildas när substansen i gallan kristalliserar och blir till en fast massa. Detta kan hända om gallblåsan inte töms ofta eller om gallan innehåller för mycket kolesterol eller bilirubin. Vissa personer är mer benägna än andra att utveckla gallstenar, till exempel äldre kvinnor och personer med övervikt eller aderton.

De flesta människor som har gallstenar märker inte av det, eftersom de inte orsakar några symptom. Men om en gallsten blockerar någon av gallgångarna kan det leda till smärta, inflammation och andra komplikationer, såsom gulsot (icterus) eller akut bukinflammation (cholecystitis). I dessa fall behöver personen sannolikt få behandling, vanligtvis i form av kirurgi.

'Extrahepatisk kolestas' refererer til en form for kolestase (minsket eller forstyrret galledyssel) som opstår udenfor leveren. Kolestase betyder at galla ikke kan transporteres fra leveren og ud i tarmene som det normalt sker, hvilket kan føre til en opbygning af galasyrer i leveren og muligvis skade levercellerne.

Ved extrahepatisk kolestase er årsagen til problemet placeret udenfor leveren, typisk som følge af en obstruktion (forsnævring eller sammenpressning) i galdeleddene, der forhindrer gallafluidens passage. Dette kan skyldes forskellige patologiske tilstande såsom gallesten, tumorer, cyster eller entzündelser i bughulen, der presser på galdeleddene og forstyrrer gallaudfloden.

Symptomerne på extrahepatisk kolestase kan inkludere mørke urin, lysstole, opkast med en gul-grøn farve, pruritus (kronisk og intensivt kvalme), fedtet ophobning i huden og muligvis galasten (påvirkning af blodets kolesterolmængde). Diagnosen stilles typisk ved hjælp af ultralyd, CT-scanning, MRI eller ERCP (endoskopisk retrograd kholecystopankreaticografi) til at undersøge galdevejen og identificere årsagen til obstruktionen. Behandlingen vil typisk fokusere på at fjerne årsagen til obstruktionen, hvilket kan kræve kirurgiske indgreb i visse tilfælde.

En gallblåseoperation med laparoskop, även känd som laparoskopisk kirurgi eller cholecystektomi, är en typ av minimalinvASIV operation där surgeons använder ett instrument som kallas en laparoskop för att ta bort gallblåsan.

En laparoskop är en tunn, böjlig tub med en liten kamera och ett ljus på änden. Under operationen görs små snitt (incisioner) i patientens bukväv, och laparoskopen införs genom incisionerna för att ge surgeonen en inre syn på gallblåsan och omgivande strukturer.

Gallblåsen avlägsnas sedan med hjälp av speciella instrument som införs genom andra små inkisioner. Efter operationen stängs snitten vanligtvis med hjälp av absorbabla suturer eller klämnader.

Laparoskopisk gallblåseoperation är en relativt vanlig procedur och många patienter kan återgå till sin normala aktivitet inom ett par veckor efter operationen.

En gallblåseoperation, också känd som kirurgisk kistektomi, är ett sjukhusinläggande ingrepp där man tar bort galblåsan. Detta görs vanligtvis för att lindra smärtor eller andra besvär orsakade av gallsten eller gallvätskeinflammation (kolesterolös kista).

Det vanligaste sättet att utföra en gallblåseoperation är laparoskopisk kistektomi, där man gör små snitt i magen och använder en kamera och speciella instrument för att nå och ta bort galblåsan. Denna metod medför ofta mindre smärta, sämre ärrbildning och snabbare återhämtning jämfört med den traditionella öppna kirurgiska metoden.

Efter en gallblåseoperation kan patienten vanligtvis lämna sjukhuset samma dag eller dagen efter operationen, och de flesta återgår till sin normala aktivitet inom två veckor.

'Endoscopisk sfinkterotomi' är en medicinsk procedur som innebär att man skär sönder en muskelring (sfinktern) i matstrupen med hjälp av en slank, böjlig tub (endoskop). Detta görs vanligen för att lindra symtom orsakade av en ökad tryck i matstrupen, till exempel vid en så kallad achalasi. Proceduren underlättar för sväljningen och minskar smärtan som kan uppstå när man äter eller dricker.

'Gallsyror' och 'gallsalter' är två typer av ämnen som förekommer i galan, en vätska som produceras i levern. Gallsyror är organiska syror med en hydroxylgrupp (-OH) och en karboxylgrupp (-COOH), medan gallsalter är salt av gallsyror.

Gallsyran kolsyradeoxycholat (CDCA) är den mest aktiva gallsyran i galan och har visat sig ha effekt mot höga kolesterolvärden, non-alcoholisk fetma och vissa typer av leverinflammation. Andra exempel på gallsyror inkluderar chenodeoxycholat (CDC), cholsylglycin och deoxycholat.

Gallsalter bildas när en gallsyra reagerar med en bas, vilket resulterar i att hydroxylgruppen (-OH) ersätts av en grupp med positiv laddning (kation). Gallsalter är viktiga för att underlätta fettabsorptionen i tarmarna genom att sänka fetternas löslighet och underlätta deras upptagande i blodomloppet.

I allmänhet är gallsyror och gallsalter viktiga för leverns funktion och hälsa, men höga nivåer av dem kan leda till problem som gallsten eller andra leverrelaterade sjukdomar.

"Gallgångar i levern" refererar till abnorma förbindelser (dvs. fistlar) mellan leverns inre struktur (hepatocyterna och dess kanaliculi) och gallgångarna. Dessa förbindelser orsakas vanligtvis av en skada eller sjukdom som påverkar levern, såsom cancer, inflammation eller trauma.

Gallgångarna i levern kan leda till att gallan (galla) läcker in i levervävnaden och orsaka skada, infektion och potentialen för malignt tillväxt. Detta tillstånd kallas ofta cholangiocellulär carcinom eller gallgroddcellscancer.

I vissa fall kan gallgångarna i levern vara asymptomatiska och upptäckas av en slump under en rutinundersökning eller vid en operation. I andra fall kan symptomen inkludera smärta i överkroppen, gulsot (icterus), mörk urin och ljusa avföring, förlorad aptit, viktminskning och trötthet.

Obstruktiv lungemfysem, også kjent som "obstruktiv bronkikterus", er en tilstand der luftveiene i lungene blir restriktive eller obstruerte, fremfor all av utskillelse av slimet fra lungene. Dette kan føre til at luften ikke kan komme ut av lungene effektivt når du sykter ut, noe som kan føre til å ha vanskelighet med å inntekte nok ilt og kan forårsake hoste og trangst.

Den vanligste årsaken til obstruktiv lungemfysem er kronisk obstruktiv lungsjukdom (KOL), som inkluderer både høyt blodtrykk i lungene (pulmonale hypertoni) og emfysem. Andre mulige årsaker kan være astma, bronkitis, lungefibrose, lungekreft eller andre former for luftveisforstyrrelser. Behandlingen av obstruktiv lungemfysem vil typisk inkludere å behandle den underliggende årsaken, samt å bruke medisiner som hjelper til å åpne luftveiene og fjerne slimet fra lungene. I værste fall kan en lungsjurggen være nødvendig for å fjerne det obstruktive materialet fra lungene.

Magnetic Resonance Cholangiopancreatography (MRCP) är en icke-invasiv medicinsk bilddiagnostisk undersökningsmetod som använder sig av kraftiga magnetfält och radiovågor för att producera detaljerade tredimensionella bilder av gallgångar och bukspottkörtelsystemet.

MRCP ger specifika bilder av gallgångarna, bukspottkörteln och angränsande vävnader, vilket gör att läkaren kan diagnostisera en rad olika sjukdomar och störningar i dessa områden. Denna typ av undersökning är speciellt användbar för att upptäcka gallstenar, inflammationer, cystor, tumörer eller andra abnormaliteter i gallgångarna och bukspottkörteln.

MRCP är en säker och smärtfritt procedur som inte använder joniserande strålning, till skillnad från röntgenundersökningar. Den kan vara speciellt användbar när andra bilddiagnostiska metoder har visat ospecifika resultat eller när patienten inte kan genomgå en invasivare undersökning som endoskopisk retrograd khinendoskopi (ERCP).

Den äldre terminologin för muskler i analområdet inkluderade ett begrepp kallat "Oddi's sfinkter" eller "sfinktern i Oddi", uppkallad efter den italienske anatomist Luigirola Oddi (1844-1913). Termen refererar till en muskelring som kontrollerar avflödet från körtelarna i gallgången och bukspottkörteln.

I modern medicinsk terminologi har begreppet "Oddi's sfinkter" ersatts av "sfinktern i sammanflödet (convergenstenosen)" eller "sfinktern i Vater-Papilla", eftersom det är mer precist och beskriver den exakta anatomiska platsen för muskeln. Sfinktern i sammanflödet är en cirkulär muskel som omger den gemensamma utgången för gallgången och bukspottkörtelns utförsgång, där de mynnar ut i tolvfingertarmen (duodenum). Denna sfinkter reglerar avflödet av gallvätska och pankreassaft från körtelarna till tarmen.

I vardagligt tal kan man fortfarande möta begreppet "Oddi's sfinkter", men det är viktigt att vara medveten om att det i medicinsk kontext har ersatts av mer precisa termer.

"Gallvägsinflammation", även känd som "cholangit", är en medicinsk term som refererar till en inflammation i gallgångarna. Gallgångarna är små rör som transporterar gallflüssan från levern till tarmen. Denna inflammation kan orsakas av en infektion, ett blockage i gallgångarna eller andra sjukdomar som påverkar levern och gallan. Symptomen på gallvägsinflammation kan inkludera smärta i överkroppen, feber, gulsot (icterus), illamående och kräkningar. Behandlingen av gallvägsinflammation beror på orsaken till inflammationen och kan innebära antibiotika för infektioner, behandling för att öppna upp blockage i gallgångarna eller kirurgi om det finns en gallsten eller annan strukturell anledning till problemet.

'Gallblåsegång' (latin: ductus cysticus) är den korta böjda tub som förbinder gallblåsan med huvudgallgången (ductus hepaticus communis). Gallblåsegången transporterar gallflüssan från gallblåsan till huvudgallgången och vidare till tolvfingertarmen, där den hjälper till att bryta ned fett i matspjälkningen.

Kolelitiasis är ett tillstånd där små stenar bildas i gallgångarna som leder från levern till tarmen. Dessa stenar kan vara mycket små eller så stora som en bönor och de kan orsaka smärta, illamående och kräkningar när de blockerar gallgångarna. Kolelitiasis kan också leda till infektioner och andra komplikationer om den inte behandlas. Faktorer som ökar risken för att utveckla kolelitiasis inkluderar hög ålder, övervikt, kolesterolrik diet, brist på fysisk aktivitet och vissa medicinska tillstånd som diabetes och cystisk fibros.

'Vaters ampull' eller 'ampulla hepatopancreatica' är den del av tarmkanalen där gallgången och bukspottkörtelgången mynnar ut. Den består av en expansion av de två gångarna, som bildar en slags mixningskammare innan de mynnar ut i tolvfingertarmen (duodenum). Ampullan är uppkallad efter den tyske anatomiprofessorn Abraham Vater.

Den medicinska termen för "bukspottkörtelgångar" är "Ductus pancreatici". Ductus pancreatici är de små gångar eller kanaler som transporterar digestiva enzymer och sekretion från bukspottkörteln (pancreas) till tolvfingertarmen (duodenum). Det finns huvudsakligen två typer av bukspottkörtelgångar: den huvudsakliga bukspottkörtelgången (Ductus pancreaticus major) och accessoriska bukspottkörtelgångarna (Ductus pancreatici accessorii). Den huvudsakliga gången mynnar vanligtvis i tolvfingertarmen tillsammans med gallgången, medan de accessoriska gångarna mynnar direkt i tarmsystemet.

Gallvägssjukdomar (cholestatic liver diseases) är en grupp sjukdomar som karaktäriseras av störningar i gallans flöde genom leverns gallgångar, vilket leder till att gallan backuppar sig in i levern. Detta kan orsaka skada på levercellerna och leda till leverinflammation, fibros och eventuellt cirros. Gallvägssjukdomar kan ha många olika orsaker, till exempel gallsten, tumörer, autoimmuna sjukdomar eller infektioner. Symptomen på gallvägssjukdomar kan variera mycket, men de vanligaste är gulsot (icterus), magsmärtor, trötthet, viktminskning och förändrad leverfunktion. Behandlingen av gallvägssjukdomar beror på orsaken till sjukdomen och kan innebära mediciner, operationer eller annan typ av terapi.

"Levergång, gemensam" refererar till en medicinsk term som används för att beskriva en abnormal rörelse eller positionering av levern i kroppen. Levern är normalt belägen under de nedre ryggkotorna och skyddas av revbenen och andra muskler. I vissa fall kan levern röra sig från sin normala position, vilket kan bero på olika medicinska tillstånd eller sjukdomar som påverkar leverns funktion eller stödjande strukturer.

Gemensam levergång kan orsakas av en rad olika faktorer, inklusive:

* Leversvullnad (hepatomegali) orsakad av sjukdomar som leverinflammation (hepatit), levercancer eller fettsjuklever (steatosis hepatis).
* Svällning eller skada på de muskler och bindväv som håller levern på plats, till exempel vid muskelskador, muskeldystrofi eller tumörer.
* Förändringar i intraabdominaltrycket, såsom vid svårare fall av ascites (fluidansamling i bukhålan) eller graviditet.
* Anatomiska variationer som förekommer hos vissa individer, till exempel en extra leverlob eller en förändrad placering av levern i kroppen.

Det är viktigt att undersöka orsaken till gemensam levergång, eftersom det kan vara ett tecken på underliggande sjukdomar som behandlas medicinskt. Behandlingen av gemensam levergång beror på den underliggande orsaken och kan innefatta mediciner, kirurgi eller andra terapeutiska metoder.

"Gallvägar" refererar till de små rör som transporterar gallan från levern till tarmen. Gallan hjälper till att bryta ned fett i mag-tarmsystemet och innehåller bland annat kolesterol, salter och gallasyror. Det finns två typer av gallvägar: de inre (intrahepatiska) och de yttre (extraintestinala). De inre gallvägarna är delar av leverns canaler som förbinder levercellerna med varandra, medan de yttre gallvärgen fortsätter från levern till tarmen via gallblåsan. Gallvägarna kan bli inflammerade eller blockerade, vilket kan leda till sjukdomar som gallsten eller hepatit.

'Underbinding' är ett medicinskt begrepp som kan översättas till "underspytning" på svenska. Det avser en situation där en individ har för lite mag- eller tarminnehåll, ofta orsakat av att de inte kan äta tillräckligt mycket eller inte kan behålla det de äter. Det kan vara relaterat till olika medicinska tillstånd som exempelvis sjukdomar i mag-tarmkanalen, neurologiska problem, psykiska störningar eller kirurgiska ingrepp. Underbindning kan leda till symptom som viktminskning, muskelatrofi, näringsbrist och i allvarliga fall även organsvikt.

En galblåsa är en pärelformad, muskulös säck som ligger under levern och har till uppgift att lagra och koncentrera bile, ett segt, grönaktigt sekret som produceras av levern. Bile hjälper till att bryta ned fett i maten så att kroppen kan absorbera det lättare. När du äter mat som innehåller fetter stimuleras galblåsan att kontrahera och pressar ut bile genom en tunnel, kallad gallgången, och in i tarmarna för att hjälpa till med fettets absorption. Gallblåsan kan bli inflammerad eller infekterad, vilket kallas cholecystit, eller bilda stenar, kallade gallsten, som kan orsaka smärta och obehag.

Bukspottkörtelinflammation, också känd som pancreatit, är en medicinsk tillstånd där bukspottkörteln blir inflammerad. Detta orsakas vanligtvis av en överdriven aktivering av de enzymer som bukspottkörteln producerar för att bryta ned föda i tarmen. När dessa enzymer aktiveras inuti bukspottkörteln, istället för i tarmen, kan de skada vävnaden och orsaka inflammation.

Det finns två typer av bukspottkörtelinflammation: akut pancreatit och kronisk pancreatit. Akut pancreatit är en plötslig och allvarlig sjukdom som kan kräva omedelbar vård, medan kronisk pancreatit utvecklas gradvis över tid och kan orsaka permanenta skador på bukspottkörteln.

Orsakerna till bukspottkörtelinflammation kan vara många, men de vanligaste orsakerna är alkoholmissbruk och gallsten. Andra orsaker kan inkludera vissa läkemedel, infektioner, skador och vissa arvsfaktorer.

Symptomen på bukspottkörtelinflammation kan variera beroende på om det är en akut eller kronisk form av sjukdomen. Till de vanligaste symtomen hör smärta i magtrakten, illamående, kräkningar och feber. I allvarliga fall kan bukspottkörtelinflammation leda till komplikationer som blodförgiftning, andningssvårigheter, diabetes och svårartad magblödning.

Transhepatic sphincterotomy är ett medicinskt ingrepp där man gör en snitt i sfinktern, den muskulära strukturen som kontrollerar utflödet från gallgångarna till tarmen. Proceduren utförs transhepatiskt, vilket betyder att det görs genom levern.

Under proceduren används ofta en typ av röntgenundersökning som kallas cholangiografi för att guida verktygen till den korrekta platsen. En tunn tub, kallad en kateter, placeras genom huden och in i levern, och därefter in i gallgångarna. Därifrån kan läkaren använda ett specialverktyg, som vanligen är ett slags elektrisk skalpell, för att göra snittet i sfinktern. Detta leder till en ökad utflöde av gallan från levern och gallgångarna till tarmen.

Transhepatic sphincterotomy används ofta som ett behandlingsalternativ för patienter med gallsten eller andra typer av gallvägs obstruktioner, när andra behandlingsmetoder har visat sig vara otillräckliga eller olämpliga.

En koledokuscysta är en cystisk dilatation eller utvidgning av den inre gallgången, även känd som koledokus. Detta kan orsas av olika medicinska tillstånd, såsom obstruktioner, infektioner, tumörer eller vissa genetiska störningar. Koledokuscystan kan vara associerad med andra anatomiska abnormaliteter i gallgångssystemet och kan leda till komplikationer som kolangit (inflammation i gallgångarna), pankreatit (inflammation i bukspottkörteln) eller kirurgiska komplikationer. I vissa fall kan en koledokuscyst behöva tas bort chirurgiskt för att förebygga dess komplikationer.

"Gallvägskirurgiska tekniker" refererar till de olika metoderna och procedurerna som används under gallblås- eller bilstasoperationer. Detta kan inkludera:

1. Laparoskopisk kirurgi: En minimal-invasiv teknik där små snitt görs i buken och en kamera och specialdesignade instrument används för att operera. Denna metod används ofta vid gallblåse removal (cholecystectomi).
2. Öppen kirurgi: En traditionell teknik där en större incision görs i buken för att direkt kunna se och operera på strukturerna. Denna metod används ofta när laparoskopisk kirurgi inte är möjlig eller lämplig.
3. Cholecystostomi: En procedur där en tunnel görs mellan gallblåsan och bukhinnan för att dränera gallflödet från gallblåsan, ofta använd som ett temporärt behandlingsalternativ vid akut gallblåseinflammation.
4. Gallstensframkallad common bile duct dilation (CBD): En procedur där en endoskopisk ultraljudsond används för att krossa gallstenar i gemensamma levergångarna och underlätta deras avlägsnande.
5. Choledochoskopi: En procedure där en flexibel, slank bilstas endoskop insätts genom bukhinnan eller via andra rutter för att undersöka och behandla strukturer i gallgångarna.
6. ERCP (Endoscopic retrograde cholangiopancreatography): En procedure där en flexibel, slank bilstas endoskop används för att diagnostisera och behandla problem med gallgångarna och/eller bukspottkörteln.
7. Laparotomi: Öppna kirurgiska ingrepp i gallvägar eller levern.
8. Cholecystektomi: Kirurgisk avlägsnande av gallblåsan, ofta utförs laparoskopiskt (minimalt invasivt).

En gallgångsfistel är en abnormal kommunikation eller förbindelse (fistel) mellan gallgången och omgivande vävnad eller hud. Den kan orsakas av olika sjukdomar, till exempel gallstenssjukdom, kirurgiska komplikationer eller infektioner. Gallgångsfistlar kan leda till symptom som smärta, gulsot (icterus), feber och ökad risk för infektioner. Behandlingen kan innebära kirurgisk korrektur av fisteln, tillsammans med behandling av underliggande orsak.

Koledokostomi är en medicinsk term som refererar till en kirurgisk proceduren där en konstgjord öppning skapas mellan gallgången (koledok) och bukhinnan (stomia). Detta görs vanligtvis för att underlätta avflödet av gallvätska när den naturliga utgången är blockerad eller inte fungerar korrekt.

Den konstgjorda öppningen kallas en koledokostomibypass och kan vara permanent eller tillfällig, beroende på underliggande orsaken till gallgångens obstruktion. Den konstgjorda öppningen kan anslutas till en yttre säck (extern koledokostomi) eller till tarmen (intern koledokostomi).

Extern koledokostomi används ofta som ett temporärt lösning för att avlasta en inflammation eller infektion i gallgången, medan intern koledokostomi kan vara ett permanent alternativ när det inte går att återställa den normala gallgångens funktion.

Ett gallgångsadenom är en typ av godartad (benign) tumör som utvecklas i gallgångarna. Tumören består av cystor, små vätskefyllda säckar, och kallas därför även cystisk gallgångstumör. Gallgångsadenom är relativt ovanligt och drabbar ofta äldre kvinnor. Symptomen kan variera från att inte orsaka några besvär alls till smärta, illamående och gulsot (icterus) om tumören blockerar gallgångarna. Behandlingen kan innebära kirurgiskt avlägsnande av tumören eller, i vissa fall, endoskopisk gallgångsdräning.

'Dränering' är ett medicinskt begrepp som refererar till metoder för att avlägsna överskottsvätska eller vätska som ansamlas i kroppen. Detta kan ske genom olika tekniker, beroende på var i kroppen dräneringen behövs. Några exempel är:

1. **Lymfdränering:** En metod för att avlägsna överskottsvätska och cellavfall från lymfsystemet, ofta använd vid edem eller efter operationer.
2. **Paracentes:** En procedure där en nål eller tunn tarmrör inleds i bukhålan för att dränera överskottsvätska eller ascites (en ansamling av vätska i bukhålan).
3. **Thoracocentes:** En procedure där en nål eller tunn tarmrör inleds i brösthålan för att dränera överskottsvätska eller luft som ansamlats i brösthålan (pneumothorax eller pleuravätska).
4. **Hjärtdränering:** En procedure där överskottsvätska avlägsnas från hjärtkammare eller perikardvätska (vätska runt hjärtat) under kontrollerade förhållanden, ofta vid akut hjärtsvikt eller trauma.

Det är viktigt att notera att dränering bör utföras av kvalificerad medicinsk personal och under övervakning för att undvika komplikationer som infektioner, skador på omgivande vävnader eller organ, eller allvarliga elektrolyt- eller blodvolymrubbningar.

En endoskop är ett medicinskt instrument som används för att utföra en endoskopi, en procedur där läkaren inspekterar inre organ eller kroppshåligheter med hjälp av en belyst, flexibel tub som har en lins och en kamera monterad på änden. Bilderna överförs till ett monitor så att läkaren kan se inre strukturer och funktioner i realtid. Detta används vanligtvis för att diagnostisera eller behandla sjukdomar eller skador i luftvägar, mat- och tarmkanaler, urinvägar, håligheter i kvinnans reproduktionssystem och annat.

Duodenoskopi är en endoskopisk undersökningsmetod där man använder ett flexibelt, böjligt teleskop, duodenoskopet, för att undersöka tolvfingertarmen (duodenum) och papillan som leder in till gallgången och bukspottkörtelns utförsgång.

Duodenoskopet är ungefär 1 meter långt och har en diameter på cirka 1 cm. På den yttre spetsen finns det en liten kamera som sänder bilder till ett monitor, så läkaren kan se strukturerna inne i kroppen. Duodenoskopet har också verktyg som gör det möjligt att ta biopsier (små prov), avlägsna polypers och utföra andra terapeutiska procedurer.

Duodenoskopi används ofta för att undersöka symptom såsom magsmärtor, illamående, kräkningar, blod i avföringen eller för att diagnostisera och behandla sjukdomar som gallsten, inflammatorisk tarmsjukdom (IBD), pankreatit och cancer.

En gallblåseinflammation, även kallad cholecystit, är en inflammation i gallblåsan. Den kan orsakas av en infektion eller när smala gallgångar orsakar att gallflüssan inte kan rinna fritt från gallblåsan. Detta kan leda till smärta, feber och ökad hjärtslag frekvens. Gallblåseinflammation kan vara akut eller kronisk. Akut gallblåseinflammation är en plötslig och allvarlig sjukdom som kräver omedelbar medicinsk behandling, medan kronisk gallblåseinflammation är en långvarig sjukdom som kan leda till komplikationer om den inte behandlas.

Iminosyror är en typ av organiska föreningar som innehåller en iminogrupp (=NH) som är bundet till en kolatom. De är relaterade till aminosyror, som också innehåller en aminogrupp (-NH2), men skiljer sig genom att ha en iminogrupp istället. Iminosyror förekommer naturligt i levande organismer och har viktiga funktioner inom cellens metabolism, såsom rollen som byggsteniar i syntesen av aminosyror och andra biologiskt aktiva ämnen. Ett exempel på en iminosyra är sarcosin.

Gallblåsesjukdomar är en samlande benämning på olika tillstånd och sjukdomar som drabbar gallblåsan, en liten körtel belägen under levern. Dess huvudsakliga funktion är att lagra och koncentrera galla, ett sekret producerat av levern som hjälper till att bryta ned fett i mag-tarmkanalen. Några vanliga exempel på gallblåsesjukdomar inkluderar:

1. Cholesterolstenos - En förhårdning av gallblåsan som orsakas av att för mycket kolesterol ansamlas i gallan och bildar stenar. Detta kan leda till smärta, inflammation och i vissa fall infektion.
2. Akut galstensinflammation - En plötslig och allvarlig inflammation av gallblåsan som orsakas av en infektion eller blockering av gallgångarna av en gallsten. Symptomen kan inkludera stark smärta i övermidjan, feber, kräkningar och illamående.
3. Kronisk galstensinflammation - En långvarig inflammation av gallblåsan som orsakas av upprepade attacker av akut galstensinflammation eller en kontinuerlig blockering av gallgångarna av små gallstenar. Symptomen kan inkludera smärta, illamående och förstoppning.
4. Gallblås cancer - En ovanlig form av cancer som utvecklas i gallblåsan. Symptomen kan vara likartade med andra gallblåsesjukdomar, såsom smärta, viktminskning och magsmärtor.
5. Acalculous gallbladder disease - En sjukdom som orsakas av inflammation i gallblåsan utan närvaro av stenar. Den kan vara relaterad till andra sjukdomar, såsom diabetes och vissa infektioner.

Behandlingen för gallblåsesjukdomar beror på typen och svårighetsgraden av sjukdomen. För många gallblåsesjukdomar kan kirurgi vara ett behandlingsalternativ, inklusive att ta bort gallblåsan (kolecystektomi). Andra behandlingar kan omfatta mediciner för smärta och inflammation, ändringar i kosten och livsstil, eller andra behandlingar som riktas till underliggande sjukdomar.

'Gulsot' er en medisinsk betegnelse for en patologisk tilstand der karakteriseres ved opståen af blødninger i mavesækkens slimhinde, ofte fremkaldt af forstyrrelser i mavesækkens blodkar. Denne tilstand kan være forbundet med en række forskellige sygdomme eller forhold, herunder infektioner (f.eks. med bakterien Helicobacter pylori), brugen af visse lægemidler (f.eks. ikke-steroidale antiinflammatoriske lægemidler - NSAID'er), alkoholmisbrug, stress og andre faktorer.

Gulsot kan være associeret med symptomer som opkast, mavesmerter, svimmelhed og i mere alvorlige tilfælde anemiske symptomer pga. blodtab. Hvis gulsot forbliver ubehandlet, kan det føre til alvorlig blodmangel og i værste fald endda død. Derfor er det vigtigt at søge medicinsk behandling hvis man oplever tegn på gulsot.

'Stenkrossning' (lithotripsy) är ett medicinskt ingrepp där gall- eller urinvägsstenar krossas med hjälp av ultraljud, laser eller chockvågor för att underlätta deras bortförande från kroppen. Detta görs vanligtvis utan öppet kirurgiskt ingrepp och är en icke-invasiv behandlingsmetod.

Den vanligaste formen av stenkrossning är extrakorporal stenkrossning (ESWL), där chockvågor skapas utanför kroppen för att krossa stenen i små bitar, vilka sedan kan passera naturligt genom urinledare eller gallgångar.

Adenomyomatosis is a non-cancerous (benign) condition that affects the muscular wall of the uterus (myometrium). In this condition, the glands and muscle tissue of the endometrium (the lining of the uterus) become embedded within the muscular walls of the uterus. This can cause the uterine wall to thicken and can lead to symptoms such as heavy menstrual bleeding, painful periods, and pelvic pain.

Adenomyomatosis is often found incidentally during a pelvic examination or imaging tests, such as an ultrasound or MRI, and may not cause any symptoms. In some cases, however, the condition can cause significant discomfort and may require treatment. Treatment options for adenomyomatosis may include medication to manage pain and reduce heavy menstrual bleeding, or surgery to remove all or part of the uterus (hysterectomy).

En gallblåstumör är en abnormitetsbildning i galblåsan, som kan vara godartad eller elakartad. De flesta gallblåstumörerna är godartade (benigna) och kallas adenom. Dessa är oftast små och orsakar inga symptom. Ibland kan de dock växa och leda till smärta, illamående eller gulsot.

Elakartade gallblåstumörer (maligna) är mycket ovanligare än godartade, men mer allvarliga. De kan infiltrera i angränsande vävnader och sprida sig till andra delar av kroppen. Den vanligaste elakartade gallblåstumörtypen är gallblåscancer (gallductcancer eller kolesistitcancer). Andra typer av elakartade gallblåstumörer inkluderar sarcom och lymfom.

Gallblåstumörer behandlas vanligen med kirurgi, men behandlingen beror på typen, storleken och placeringen av tumören samt om den har spridit sig till andra delar av kroppen eller inte.

Teknetium Tc 99m-disofenin är ett radiokemiskt preparat som används inom medicinen, mer specifikt inom nuclearmedicin. Preparatet består av den radioaktiva isotopen teknetium-99m (halveringstid: 6 timmar) kopplad till disofenin, en icke-ioniskt surfactant som är i position att binda till leverspecifika proteiner.

Efter intravenös injicering av Teknetium Tc 99m-disofenin ackumuleras preparatet huvudsakligen i gallgångarna och levern, där det binder till leverspecifika proteiner som är involverade i kolesteroltransport. Detta gör att man kan använda det för att undersöka leverfunktionen, gallvägsfunktionen och eventuell skada på lever eller gallgångar.

I en sådan undersökning, även kallad hepatobilär scintigrafi, följer man den radiaktiva signalen från teknetium-99m med hjälp av en gammakamera för att skapa bilder som visar hur preparatet distribueras i kroppen över tid. Dessa bilder kan användas för att diagnostisera och bedöma allvarligheten på olika lever- och gallvägsrelaterade sjukdomstillstånd, såsom levercancer, gallgångsinflammation eller skada efter trauma.

Endoskopi av matspjälkningssystemet, även känt som övre gastrointestinal endoskopi (ÖGIS) eller övre endoskopi, är en procedur där en flexibel, belyst tub, ett slangliknande instrument kallat en endoskop, införs via munnen och nedför matstrupen till matspjälkningssystemet. Proceduren används för att undersöka och behandla sjukdomar i matstrupen, magsäcken och tolvfingertarmen (duodenum).

Under endoskopi av matspjälkningssystemet kan läkaren se in i organen, t.ex. magsäckens insida, och leta efter tecken på sjukdomar som gastrit, ulcus, cancersjukdomar eller blödningar. Vid behov kan också små verktyg via endoskopet användas för att ta biopsier (prover), stoppa blödningar eller avlägsna polyper (överväxta celler som kan vara cancerfrånvuxna eller precancera).

Patienten får ofta en bedövningsmedel och ibland ett smärtstillande medel innan proceduren, för att minska obehaget. Övre gastrointestinal endoskopi är en säker och effektiv metod för att diagnostisera och behandla problem i matspjälkningssystemet.

'Endoskopi' er en medisinsk begrep som refererer til en metode der involverer at indsætte et smalt, fleksibelt tubelignende instrument, kaldet et endoskop, inde i kroppen for at undersøge eller behandle interne organer eller strukturer. Endoskopet har en lille kamera og lys på spidsen, der giver mulighed for at få billeder og video fra indersiden af kroppen viset på et monitor uden side.

Der findes forskellige typer endoskopi, alt efter hvilket område af kroppen der skal undersøges eller behandles. Nogle eksempler er:

* Gastroskopi (eller øsoscopi): Undersøgelse af mavesækken og de øvre dele af tarmen (spiserøret, mavesækken og tolvfingertarmen).
* Kolonoskopi: Undersøgelse af den nedre del af tarmen (colon) og endetarmen.
* Bronchoskopi: Undersøgelse af luftrørvejene og lungerne.
* Arthroskopi: Undersøgelse og behandling af leddene.
* Cystoskopi: Undersøgelse af urinblæren og urinrøret hos mænd.

Endoskopi anvendes ofte til at diagnosticere forskellige sygdomme, såsom tarmsygdomme, lungebetændelse, cancer, infektioner og andre lidelser. Den kan også anvendes til mindre operationer, som fjernelse af polypper eller andre abnorme væv, samt til at stoppe blødninger eller dræne væskeansamlinger.

Patologisk utvidgning (pathological expansion) refererer til en abnorm forstørrelse eller øget pladstagelse av et virksomhet, struktur eller område i kroppen som følge av en sykdomsprosess. Dette kan skyldes mange forskjellige mekanismer, for eksempel cellulær proliferasjon, akkumulering av vaskulært vann eller andre flyttevare, eller infiltrering av fremmede substanser eller celler. Patologisk utvidgning kan observeres i mange forskjellige organismer og kan påvirke alle typer virksomheter, inkludert epiteliale, muskulære, og konnektive virksomheter. Den patologiske utvidningen kan føre til en rekke komplikasjoner, både lokalt og systemisk, og er ofte et teken på en underliggende sykdomsprosess som må behandles for å forebygge yderligere skade eller skader.

Pankreatikoduodenektomi, även känt som Whipple operation, är en komplex bukoperation som utförs för att behandla olika sjukdomar i buken, främst cancer i huvudet på pancreas samt i gallgången och/eller tolvfingertarmen (duodenum). Under operationen avlägsnas delar av flera organ: huvudet på pancreas, tolvfingertarmen, böjarna i magen, galblåsan och regionala lymfkörtlar. De kvarvarande delarna av pancreas, magen och tarmkanalen ansluts sedan till varandra igen för att återställa näringsupptaget.

Det är en omfattande operation med en längre tids recovery, men den kan vara livräddande eller mycket förbättrande för vissa patienter med svåra sjukdomar i detta område.

Intrahepatic cholestasis är ett medicinskt tillstånd där gallans flöde från levern till tarmarna blockeras på grund av ansamling av gallvätska i levercellerna (hepatocyterna). Detta orsakar en accumulering av kolesterol och andra ämnen i levern, vilket kan leda till gulsot (icterus), illamående, kräkningar och mjölkaktig urin. Intrahepatic cholestasis kan ha olika orsaker, inklusive vissa läkemedel, sjukdomar som infekterar levern eller ärftliga störningar i leverfunktionen. I vissa fall kan det vara ett tecken på en allvarligare leversjukdom och behöver därför utvärderas och behandlas av en läkare.

Akut gallblåseinflammation, även känd som akut cholecystit, är en plötslig och allvarlig inflammation av gallblåsan. Den orsakas vanligtvis av en gallsten som blockerar gallgången och får gallflüssan att backa upp i gallblåsan, vilket leder till irritation och inflammation. Symptomen på akut gallblåseinflammation kan inkludera plötsliga och starka smärtor i höger överdel av magen eller under bröstet, feber, kräkningar, illamående och svullnad eller känslighet i magen. Behandlingen för akut gallblåseinflammation kan innebära antibiotika för att behandla infektionen, smärtstillande medel och ibland kräkningstoppande medel. I vissa fall kan kirurgi vara nödvändig för att avlägsna gallstenen eller gallblåsan.

Aniöd dysfunktion, eller Oddi's sfinkterdysfunktion, är ett sjukligt tillstånd där det glatta muskelvävnad som kontrollerar öppning och stängning av Oddis sfinkter, en muskel mellan bukspottkörteln och tolvfingertarmen, inte fungerar korrekt. Detta kan leda till smärtor, kramp, illamående, och diarré eller ont i magen efter matintag. I vissa fall kan det även orsaka förstoppning och illamående.

Det finns två typer av Oddi's sfinkterdysfunktion:

1. Spastisk (hypertont) Oddi's sfinkterdysfunktion: Detta innebär att sfinktern är för trång och orsakar smärtor eller andra symtom när gallan förs genom den.
2. Hypotont Oddi's sfinkterdysfunktion: Detta innebär att sfinktern inte kan kontrahera korrekt, vilket gör det svårt för gallan att flöda ut från bukspottkörteln till tolvfingertarmen.

Det är viktigt att söka medicinsk hjälp om man upplever symtom på Oddi's sfinkterdysfunktion, eftersom det kan vara ett tecken på allvarligare sjukdomar i levern eller bukspottkörteln. Behandlingen av Oddi's sfinkterdysfunktion kan innebära mediciner som lindrar smärta och muskelrelaxerande medel, men i vissa fall kan kirurgi vara nödvändig.

En jejunostomi är en artificiell öppning (stoma) som skapas i tunntarmen, vanligen i jejunum delens mitt. Den används ofta för kort- eller långvarig enteral nutrition (när patienten inte kan äta via munnen), mediciner och dränering.

Jejunostomi kan placeras under operation eller med hjälp av endoskopi, beroende på patientens behov och läkares bedömning. Det finns olika typer av jejunostomier, men de flesta består av en yttre del som leds genom buken (extern stoma) och en inre del som leder till tunntarmen (intern stoma).

Det är viktigt att patienter med jejunostomi får rätt medicinsk behandling, undervisning och stöd för att hantera sin stoma korrekt och förebygga komplikationer som till exempel infektioner eller obstruktioner.

Kolecystolitiasis är en medicinsk term som betyder "gallasten". Det är en form av gallvägssten som bildas i ormgången eller tjockloopen i kölsäcken (galblåsan). Kölsäcken fungerar som ett reservoar för gallflüssan, och när gallan innehåller höga nivåer kolesterol eller bilirubin kan små kristaller bildas och sedan växa till stenar över tiden.

Gallastenarna kan vara små som en sandkorn eller så stora som en boll, och de kan vara enkel- eller flerformade. Många människor med gallastenar har inga symtom alls, men andra kan uppleva smärta i övergången mellan bröstet och buken på höger sida (övre högra kvadranten), som kallas gallblåsmorot eller bilsten. Andra symtom kan inkludera krampaktig smärta i magen, illamående, kräkningar, svettningar och feber.

Gallastenar behandlas vanligen med kirurgi för att ta bort kölsäcken (cholecystektomi). Det finns två typer av kirurgiska procedurer som används för att behandla gallastenar: den öppna kirurgin och den laparoskopiska kirurgin. Den laparoskopiska kirurgin är den vanligaste metoden idag, eftersom det är mindre invasivt än den öppna kirurgin.

Tolvfingertarm, också känd som ilium, är den bredaste och övre av de tre delarna av tarmsystemet hos däggdjur, inklusive människor. Den ligger närmast tarmens början, ändtarmen, och har en genomsnittlig längd på cirka 25 centimeter hos vuxna.

Tolvfingertarmen har en karakteristisk form som liknar ett avlångt "U" eller en treudd, med två laterala flikar (ceca) och en gemensam blindsäck (appendix vermiformis). Cecerna är placerade på höger sida av buken och innehåller mikroflora som hjälper till att bryta ned näringsämnen.

Tolvfingertarmen har en viktig funktion i näringsabsorption, eftersom den innehåller talrika plikplattor (villi) och små blad (mikrovilli) som ökar ytan för absorption av näringsämnen. Dessutom producerar den enzymer som hjälper till att bryta ned kostens kolhydrater, protein och fetter innan de absorberas in i blodet.

Bilirubin är ett gult pigment som bildas när hemoglobinet i de äldre eller skadade röda blodkropparna bryts ned. Det är en produkt av hemosyntesen och kan antingen metaboliseras till en vattenlöslig form av bilirubin i levern eller akkumuleras i kroppen om leverfunktionen är störd.

När bilirubinet inte kan metaboliseras korrekt kan det leda till gulsot (icterus) som orsakas av att höga nivåer bilirubin ackumulerats i kroppen, vilket ger huden och ögonen en gulaktig färg. Detta kan vara ett tecken på en allvarlig leverfunktionsstörning eller en annan sjukdom som påverkar levern.

"Bukspottkörteltumörer" refererar till cancer som utvecklas i bukspottkörteln (pankreas). Det finns två huvudsakliga typer av pankreascancer: exokrin tumörer och endokrina tumörer.

Exokrina tumörer, även kända som duktala adenocarcinomer, är den vanligaste typen av bukspottkörteltumörer och utgör ungefär 95% av alla fall. De utvecklas vanligtvis i de exokrina cellerna som producerar enzymer som hjälper till vid digestionen.

Endokrina tumörer, även kända som neuroendokrina tumörer (NET), är ovanligare och utgör ungefär 5% av alla fall. De utvecklas i de endokrina cellerna som producerar hormoner, såsom insulin och glukagon.

Symptomen på bukspottkörteltumörer kan variera beroende på tumörtyp och storlek, men kan inkludera viktminskning, smärta i övergången mellan magen och ryggen, illamående och kräkningar, gulsot (icterus) och förstoppning. Behandlingen beror på tumörtyp, storlek och om det har spridit sig eller inte, men kan inkludera kirurgi, strålbehandling, cellgiftsbehandling (chemotherapi) och målinriktad behandling som tar itu med specifika molekyler i cancercellerna.

Bukspottkörtelsjukdomar, eller pankreatit, är medicinska tillstånd som berör bukspottkörteln (pancreas) och kan delas in i akuta och kroniska former.

Akut pankreatit definieras som en plötslig inflammation av bukspottkörteln, vanligtvis orsakad av gallsten eller alkoholmissbruk. Andra orsaker kan inkludera vissa läkemedel, infektioner och skador. Symptomen på akut pankreatit kan vara mycket smärtsamma och innefatta plötslig buksmärta i övergumpen, illamående, kräkningar, feber och ökad hjärtfrekvens.

Kronisk pankreatit definieras som en långvarig inflammation av bukspottkörteln, oftast orsakad av alkoholmissbruk eller genetiska faktorer. Symptomen på kronisk pankreatit kan vara mindre akuta än de hos akut pankreatit, men kan inkludera buksmärta, diarré, onormal viktstörning och störningar i fettsyrans absorption. Kronisk pankreatit kan också leda till komplikationer som diabetes och mag-tarmsjukdomar.

Behandlingen av bukspottkörtelsjukdomar beror på typen och svårighetsgraden av sjukdomen, men kan innefatta smärtlindring, intravenös vätskebehandling, näringsstöd, kirurgi och mediciner för att reducera magsaftproduktionen. För kronisk pankreatit kan behandlingen också inkludera en speciell diet och livsstilsförändringar.

Intraoperativt är ett medicinskt begrepp som refererar till den period under en operation då kirurgen är i färd med att operera på patienten. Den intraoperativa perioden börjar när patienten ges bedövning och förbereds för operationen och slutar när patienten vaknar upp efter operationen. Under den intraoperativa perioden kan kirurgen använda olika metoder och verktyg för att behandla eller diagnostisera medicinska tillstånd hos patienten. Det är en mycket viktig fas av operationen då läkaren måste vara mycket noggrann och uppmärksam för att undvika komplikationer och säkerställa en lyckad operation.

Endosonografi, även känt som endoskopisk ultraljudsundersökning (EUS), är en medicinsk undersökningsmetod där en flexibel tub med en liten ultraljudssond monterad på änden introduceras in i kroppen via munnen eller rakt genom huden. Metoden används för att få detaljerade bilder av inre organ och vävnader, särskilt i mag-tarmkanalen och bukhålan.

Under endosonografi leds ultraljudsvågorna från sonden genom kroppsvävnaderna och reflekteras tillbaka till sonden, vilket genererar en tvådimensionell bild av de undersökta strukturerna. Den höga upplösningen hos endosonografi gör att det är möjligt att upptäcka små vävnadsanomalier och tumörer, samt att ta vävnadsprover (biopsier) för vidare analys.

Endosonografi används ofta för att undersöka misstänkta fall av cancer i mag-tarmkanalen, lever, gallblåsa och bukhinnan, samt för att övervaka behandlingar och efterföljande kontroller.

Medicinskt sett betyder "lever" det nästa största organet i kroppen och har flera viktiga funktioner. Här är en kort medicinsk definition:

Levern (latin: hepar) är ett vitalt, multipel fungerande organsystem som utför en rad metaboliska, exkretoriska, syntetiska och homeostatiska funktioner. Den primära funktionen av levern är att filtrera blodet från skadliga substanser, producera gallan för fettdigestion och bryta ned proteiner, kolhydrater och fetter. Levern innehåller också miljarder celler, kända som hepatocyter, som är involverade i protein-, kolhydrat- och lipidmetabolism, lagring av glykogen, syntes av kolesterol, produktion av kloningfaktorer och andra hormoner samt bortrening av exogena och endogena toxiner.

En tolvfingertarmstumör (duodenum carcinoid) är en ovanlig form av neuroendokr pankreastumör. Det handlar om en tumör i tolvfingertarmen, den första delen av tjocktarmen, som bildas i de neuroendokrina cellerna. Dessa celler producerar hormoner och andra signalsubstanser som kan påverka andra kroppsfunktioner.

Tolvfingertarmstumörer är ofta små och slowväxande, men kan i vissa fall metastaserat (spridit sig) till levern eller lymfkörtlarna. Symptomen på en tolvfingertarmstumör kan variera beroende på storleken och om tumören har spridit sig eller inte. Vid små tumörer kan symptomen saknas, medan större tumörer kan orsaka symtom som illamående, kräkningar, buksmärtor, diarré och blod i avföringen.

Behandlingen för tolvfingertarmstumörer innebär ofta kirurgiskt avlägsnande av tumören, men om tumören har spridit sig kan även andra behandlingsmetoder behövas, till exempel medicinellt behandling med somatostatinanaloger eller kemoterapi.

Postoperativa komplikationer refererer til uventede eller abnorme begivenheder, der opstår som følge af en kirurgisk indgreb. Disse kan optræde under, umiddelbart efter eller op til flere uger efter operationen. Postoperative komplikationer kan have forskellige årsager, herunder patientens alment tilstand, foreliggende sygdomme, operationskomplikationer og lægebehandling.

Typiske postoperative komplikationer omfatter:

1. Infektioner: Disse kan opstå i såvel operationssår som andre dele af kroppen. Symptomer inkluderer rødme, smerte, varme og udflåd ved operationssår samt feber og almelt ubehag.
2. Blødninger: Disse kan være svære at opdage, men symptomer som blålige eller sorte øjne, smerte, hævede områder ved operationssår eller en pludselig forringelse af patientens tilstand kan indikere en blødning.
3. Tromboemboli: Blodprop i dyb venen (dybvenetrombose) eller lungeemboli kan opstå som følge af koagulation og blodets langsomme strøm under operationen. Symptomer på en dybvenetrombose omfatter smerte, varme og rødme i benet, mens lungeemboli kan vise sig ved pludselig åndedrætsbesvær, brystsmerter eller kramper.
4. Lungekomplikationer: Pneumoni, atelektaser (sammentrækning af lungerne) og pleurisy kan opstå som følge af indånding af maveindhold under operationen eller forringet lungefunktion efter operation. Symptomer inkluder åndedrætsbesvær, hoste og feber.
5. Infektion: Bakterielle infektioner kan opstå i operationssår, urinveje, lungerne eller blodet. Symptomer som rødme, smerte, varme, svulst ved operationssår, hoste, feber og forringelse af patientens tilstand kan indikere en infektion.
6. Anæmi: Blodtab under operation kan føre til anæmi. Symptomer som træthed, hovedpine, svimmelhed og blåfarvethed i huden kan indikere anæmi.
7. Hjerneskader: Forringet blodtilførsel til hjernen under operation kan føre til hjernebskader. Symptomer som forvirring, svimmelhed, smerte og lammelse i ansigt eller lemmer kan indikere en hjernebskade.
8. Psykologiske problemer: Depression, angst og posttraumatisk belastningsreaktion kan opstå efter operation. Symptomer som søvnløshed, manglende appetit, træthed, irritabilitet, forvirring og svimmelhed kan indikere psykologiske problemer.
9. Smerter: Akutte og kroniske smerter kan opstå efter operation. Symptomer som smerte i lemmer, rygsøjle eller brystkasse kan indikere smerter.
10. Funktionsnedsættelse: Nedsat lungekapacitet, nedsat muskelkraft og nedsat mobilitet kan opstå efter operation. Symptomer som svimmelhed, træthed, hoste, åndedrætsbesvær og smerte i lemmer kan indikere funktionsnedsættelse.

Det er vigtigt at have en løbende dialog med lægerne og sygeplejerskerne for at opdage tidligt enhver komplikation og behandle den hurtigst muligt.

Kolecystostomi är ett medicinskt ingrepp där en tunnel, en kateter, placeras i gallblåsan genom bukväggen. Detta görs vanligtvis som ett temporärt lösning för att avlasta eller behandla akut kalkulös galldysenteri (inflammation orsakad av stenar i gallgångarna) när en gallblåsextirpation inte kan genomföras omedelbart.

Denna procedure utförs vanligtvis under lokalbedövning eller med medvetandosenkning och under röntgen- eller ultraljudskontroll. Efter operationen får patienten ha katetern kvar i gallblåsan för att dränera den på vätska och gallstenar som kan orsaka smärta och infektion. När patientens tillstånd har stabiliserats och det är möjligt att genomföra en operation för att ta bort gallblåsan, tas katetern bort.

"Gallreflux" eller "gallflöde" är ett medicinskt tillstånd där gallvätska (galla) flyter baklänges från bukspottkörteln (gallblåsan) in i levern. Detta kan orsaka inflammation och skada i levern, och är ofta associerat med gallsten eller andra problem med gallgångarna. Gallreflux kan vara asymptomatisk eller orsaka smärta, illamående och kräkningar. I vissa fall kan det leda till allvarliga komplikationer som infektion eller abscessbildning i levern. Behandlingen kan innebära mediciner, ändringar av levnadsvanor eller kirurgi beroende på svårighetsgrad och orsak till tillståndet.

Experimentell levercirros är en försökssjukdom orsakad av exponering för skada på levern i kontrollerade studier med syfte att undersöka sjukdomens mekanismer och möjliga behandlingsmetoder. Det kan simuleras genom kemiska toxiner, virusinfektioner eller genetiska modifieringar hos djurmodeller, såsom möss eller råttor.

Levercirros är en progressiv skada på levern som orsakas av fortsatt exponering för skadliga faktorer och kan leda till leverinflammation, fibros, cystbildning och eventuellt levercancer. Den experimentella levercirrosen används ofta för att studera de molekylära mekanismer som styr levercellers svar på skada och hur dessa processer kan modifieras för att skydda levern eller bromsa sjukdomsutvecklingen.

Laserstenkrossning (også kendt som litotripsi) er en non-invasiv behandlingsmetode, der benyttes til at opløse næsten alle typer renal calculi (nyresteen) og urolitiasis (urinstens) uden at udføre kirurgisk indgreb. Under denne procedure anvendes en højenergilaser, der fokuserer på stenen i nærheden af dens overflade. Laseren omdanner energi til varme, hvilket resulterer i opvarmning og udvidelse af gasbobler inde i stenen. Disse ekspanderende bobler skaber en kraft, der sprænger stenen i mindre fragmenter, som derefter kan passere naturligt gennem urinvejene.

Laserstenkrossning er en sikker og effektiv behandlingsmetode med få bivirkninger. Den anvendes ofte, når stenen er for stor til at passe igennem urinvejene eller hvis den ikke kan fjernes ved andre metoder som ESWL (extrakorporal shock wave lithotripsy).

Patologisk sammandragning (også kendt som "spasticitet") er en type muskeløvelse, der opstår som følge af skade på det del af hjernen eller rygmarven, der styrer bevægelsen. Denne type muskelkontraktion er karakteriseret ved en forhøjet tone og stivhed i de berørte muskler, som kan føre til ubehagelige spasmer eller kramp. Patologiske sammandragninger kan have en negativ indvirkning på den normale bevægelse og funktion, alt efter hvilken del af kroppen der er berørt.

Intraoperativ vård, även kallat operationsvård, är den medicinska vården som ges till en patient under en operation. Den inkluderar amongt andra:

1. Anestesi: Ger patienten smärtlindring och medvetandeförlust under operationen.
2. Monitoring: Patientens livsviktiga funktioner, såsom hjärtrytm, blodtryck, syrehalt i blodet och kroppstemperatur, övervakas kontinuerligt.
3. Hemodynamisk stabilitet: Fluider och läkemedel ges för att upprätthålla patientens blodtryck och cirkulation.
4. Ventilation: En mekanisk ventilator används för att hjälpa patienten att andas om det behövs.
5. Korrektion av syrebalans: Syre ges till patienten via en andningsmask eller en tub som placerats i luftvägarna.
6. Intraoperativ medicinering: Patienten får läkemedel som behövs under operationen, till exempel antibiotika för att förebygga infektioner.
7. Kroppstemperaturreglering: Patientens kroppsvärme regleras för att förhindra hypothermi eller hypertermii.
8. Intraoperativ övervakning av läckage och blödningar.

Intraoperativ vård utförs ofta av en multidisciplinär team som består av anestesiologer, operationssköterskor, operationspersonal och eventuellt andra specialistläkare beroende på typen av operation.

Kolangiokarcinom är en ovanlig form av levercancer som utgår från de små gångar (galblåsor och gallgångar) som transporterar gallflöde från levern till tarmen. Detta cancertyp kan vara mycket aggressiv och svår att behandla. Symptomen på kolangiokarcinom kan variera, men de vanligaste inkluderar gulsot (icterus), viktminskning, smärta i magen eller höger över del av ryggen, mörk urin och ljusa avföring. Behandlingen består ofta av kirurgi, strålbehandling och/eller kemoterapi, beroende på cancerstadiet och allmänt tillstånd hos patienten.

'Kateterisering' är inom medicinen en procedure där en slang, kallad kateter, placeras in i en kroppsdel eller hålighet. Detta görs oftast för att underlätta avflödet av vätskor, ge kontrasterande medel under undersökningar som röntgen eller CT-scan, administrera läkemedel eller mäta tryck i kroppsvätskor.

Exempel på olika typer av kateterisering inkluderar:

* Urinkateterisering (placerandet av en kateter i urinblåsan)
* Hjärtkateterisering (placerandet av en kateter i hjärtat för att mäta tryck eller utföra andra procedurer)
* Central venkateterisering (placerandet av en kateter i en central ven för att ge intravenös behandling)
* Angiografisk kateterisering (placerandet av en kateter i ett artärsystem för att utföra en angiografisk undersökning eller behandla ett vaskulärt tillstånd).

En leverfunktionstest (LFT) är en grupp av laboratorietester som används för att utvärdera skador eller sjukdomar i levern. Dessa tester mäter olika aspekter av leverns funktion, såsom produktion av leverenzymer, bortrening av toxiner och nivåer av substanser som produceras eller metaboliseras av levern. Några exempel på vanliga tester som ingår i en LFT är:

1. Aspartataminotransferas (AST) och alaninaminotransferas (ALT): Dessa enzymer finns i höga koncentrationer i leverceller och kan öka i blodet vid skada eller sjukdom i levern.
2. Alkalisk fosfatas (ALP): Detta är ett enzym som finns i höga koncentrationer i levern, benmärg och gallgångar. Ökade nivåer kan indikera skada eller sjukdom i levern, gallgångarna eller benmärgen.
3. Gamma-glutamyltransferas (GGT): Detta är ett enzym som finns i höga koncentrationer i levern och gallgångar. Ökade nivåer kan indikera skada eller sjukdom i levern eller gallgångarna.
4. Bilirubin: Bilirubin är ett slaggprodukt som bildas när hemoglobin bryts ner. Den metaboliseras och utsöndras av levern. Ökade nivåer kan indikera skada eller sjukdom i levern, gallgångarna eller blodet.
5. Albumin: Albumin är ett protein som produceras av levern. Låga nivåer kan indikera skada eller sjukdom i levern.
6. Protrombintid (PT) och partiell tromboplastintid (PTT): Dessa tester mäter blodets förmåga att koagulera. Förlängd PT eller PTT kan indikera skada eller sjukdom i levern.

Det är viktigt att notera att dessa laboratoriedata inte ska tolkas isolerat, utan tillsammans med kliniska symtom och andra undersökningsresultat.

Ileitis är en allmän term för inflammatoriska tillstånd i tolvfingertarmen (ileum), som är den sista delen av tunntarmen. Det finns olika typer av ileits, inklusive:

1. Crohns sjukdom: En kronisk inflammatorisk tarmsjukdom som kan drabba vilken del av tarmarna, men ofta drabbar tolvfingertarmen. Symptomen på Crohns sjukdom i tolvfingertarmen kan inkludera diarré, buksmärtor, trötthet och viktminskning.
2. Celifaki: En autoimmun sjukdom som orsakas av en överkänslighet för gluten, ett protein som finns i spannmål som vetefrön. Celiaki kan orsaka inflammation och skada tolvfingertarmen, vilket kan leda till symptom som diarré, buksmärtor, trötthet och viktminskning.
3. Bakteriell övervuxning: Ibland kan en övervuxning av bakterier i tolvfingertarmen orsaka inflammation och leda till symptom som diarré, buksmärtor och trötthet. Detta kan inträffa till följd av en störning i tarmfloran eller på grund av en försvagad immunförsvar.
4. Meckels divertikel: En medfött säckliknande utbuktning av tunntarmens slemhinna som kan orsaka inflammation och infektion i tolvfingertarmen. Symptomen på Meckels divertikel kan inkludera buksmärtor, blodig diarré och kräkningar.
5. Terminal ileit: En specifik form av ileits som drabbar den sista delen av tolvfingertarmen (terminalen ileum). Den kan orsakas av en rad olika sjukdomar, inklusive Crohns sjukdom och tuberkulos. Symptomen på terminal ileit kan inkludera diarré, buksmärtor och viktminskning.

'Stora bröstgången' (latin: fascia thoracica) är ett brett, platt ligament som löper diagonalt över den främre delen av bröstkorgen. Det sträcker sig från sidan av nyckelbenet (clavicula) och ned till revbenen (costae) och skiljer bröstmuskulaturen (pectoralis major och pectoralis minor) från de yttre interkostal musklerna. Fascia thoracica ger stöd och skyddar det thoraxkompartment där lungorna, hjärtat och stora blodkärl finns inne.

'Stenar' er en betegnelse som oftest bruges i forbindelse med urinvejen, hvor de dannes som resultat af et langvarigt og gentagende udsættelse for mineraler i urinen. Disse mineraler afsættes gradvist over tid og kan danne små, sandkornslignende partikler eller større, steinlignende objekter.

I den medicinske terminologi kaldes disse for kalkuloi (ental: kalkulos), som er en samling af fast materiale dannet af salte af mineraler såsom calcium, oxalat, urat eller struvit. De fleste kalkuli dannes i nyrerne og kan vandre ned ad urinvejen til blæren. Små kalkuli kan passere uden at forårsage smerte, mens større kalkuli kan resultere i kolikagtige smerter, blod i urinen, opkast og/eller feber.

Det er vigtigt at nævne, at 'stenar' også kan forekomme andre steder i kroppen, såsom galdeblæren eller bugspytkirtlen, men disse anvender normalt specifikke navne baseret på deres placering og sammensætning.

Biliär levercirros (eller biliar cirros) är en specifik typ av levercirros där det primära skadan orsakas av skador på de små gallgångarna (kanaliculer) i levern som transporterar gallflüssiga från levercellerna till gallblåsan. Detta leder till att gallflüssiga ansamlas i levern, vilket kan orsaka skada på levercellerna och leda till fibros och eventuellt cirros.

Det finns två huvudtyper av biliär levercirros: primär biliär cirros (PBC) och sekundär biliär cirros. PBC är en autoimmun sjukdom där kroppen attackerar de små gallgångarna i levern, medan sekundär biliär cirros orsakas av andra sjukdomar eller skador som skadar gallgångarna, till exempel infektion, alkoholmissbruk eller vissa mediciner.

Symptomen på biliär levercirros kan variera, men kan inkludera trötthet, mjölksyrlig urin, ljust gulbrun avföring, pruritus (kronisk klining), ödem och ascites (fluidansamling i buken). Behandlingen av biliär levercirros beror på sjukdomens orsak och kan inkludera mediciner för att lindra symptomen, behandlingar för att reducera skadan på levern och eventuellt levertransplantation.

"Behandlingsresultat" er en betegnelse for hvordan en pasient reagerer på en behandling. Det kan inkludere forbedringer i symptomer, funksjon og kvalitet av liv, men også potentiale bivirkninger eller komplikasjoner til behandlingen. Behandlingsresultatet må ofte evalueres over tid for å kunne avgjøre om behandlingen er effektiv og om det er behov for justeringer i terapeutisk strategi.

Ascaridida är en ordning av rundmaskar som inkluderar flera parasitiska arter, såsom Ascaris lumbricoides (människans tarmmask) och Toxocara canis (hundarnas tarmmask). Dessa maskar lever vanligen i värddjurens tunntarm och kan orsaka allvarliga hälsoeffekter, särskilt hos barn. Infektioner med dessa maskar sprids ofta genom kontaminering av mat eller vatten med maskägg från avföring.

Adenocarcinoma, papillary, är en typ av cancer som utgår från körtliga celler och har ett speciellt tillväxtmönster med små fingerliknande projektioner (papiller). Detta kan förekomma i olika organ, men när det nämns utan ytterligare specifikation av plats tenderar det att referera till papillärt adenocarcinom i sköldkörteln (tumör i sköldkörteln).

Det är viktigt att notera att medicinska diagnoser bör ställas av kvalificerade sjukvårdspersonal efter en fullständig undersökning och analys av patientens symptom, anamnes, fysiska undersökning och eventuella komplementära tester som behövs för att fastställa diagnosen.

Retrospective studies, på svenska retroaktiva studier, är en typ av observational study där forskare analyserar data som har samlats in före studiens början. Dessa studier undersöker ofta associationer mellan utsatta faktorer och utfall i en population under en given tidsperiod.

Retrospektiva studier kan vara antingen fall-kontrollstudier eller kohortstudier. I en fall-kontrollstudie väljer forskaren ut individer med ett specifikt utfall (fall) och jämför dem med en kontrollgrupp som inte har detta utfall. I en kohortstudie följs två eller flera grupper av individer över tid, där den ena gruppen är exponerad för en viss riskfaktor och den andra inte är det.

Retrospektiva studier kan vara användbara när det finns redan tillgängliga data som kan användas för att besvara ett forskningsfrågor, men de har också nackdelar. Dessa studier kan vara såriga för bias eftersom de är beroende av att data har samlats in på ett korrekt och konsistent sätt före studiens början. Det kan också vara svårt att etablera orsakssamband mellan exponeringar och utfall i retroaktiva studier eftersom det kan finnas okända eller outtalade variabler som påverkar resultaten.

Medicinskt sett betyder "stensjukdom" vanligen att en person har en eller flera stenar i urinvägar som orsakar symptom. Detta kan innebära smärta, blod i urinen, frekventa och plötsliga behov av att urinera, illamående och kramp i buken. Stenarna bildas oftast när mineralsalter i urinen kristalliserar och klumpar samman. De kan vara små som en sandkorn eller stora som en bönoströmma. Obehandlade stenar kan leda till allvarliga komplikationer såsom infektion, njurskada eller nedsatt njurfunktion. Behandlingen beror på storleken och läge av stenen, men den kan innefatta smärtstillande medel, ökad vattenintag, mediciner som hjälper till att släppa loss stenen eller i vissa fall kirurgi.

"Datortomografi" er en medisinsk undersøkelsesmetode som bruker stråling for å oppnå detaljerede, tvidimensjonale skanninger av kroppen. Metoden kalles også "computertomografi" eller blot "CT".

I en CT-skanning passerer en fin strålebunde gjennom kroppen i mange forskjellige vinkler, mens en datamaskin registrerer de resulterende skråkkryssene av skinnene. Disse dataene brukes deretter for å generere tvidimensjonale bildekserieser av det undersøkte området.

CT-skanning gir ofte mer detaljert og skarp informasjon enn tradisjonelle røntgenundersøkelser, særlig når det gjelder å avdekke skader, tumorer eller andre abnormaliteter i viktige strukturer som hjernen, hjertet, lungene og karsystemet.

Noe av fordelene med CT-skanning inkluderer:

* Høy grad av detaljeringsgrad og skarphet
* Snarlighet i utførelsen
* Mulighet for å identifisere en bred vifte av medisinske tilstander

Noe av ulemperne inkluderer:

* Bruk av ioniserende stråling, som kan øke risikoen for kreft i lengre sikt
* Relativt høy dosis stråling j rentforhold til tradisjonelle røntgenundersøkelser
* Mulighet for allergiske reaksjoner på kontrastmidlene som ofte brukes under skanningen.

'Kirurgiska instrument' är verktyg som används under kirurgiska ingrepp för att exempelvis skära, klippa, dra åt, trycka på, hålla still eller hålla isär olika vävnader i kroppen. Dessa instrument kan vara handhållna, som skalpeller och tweezers, eller mekaniska, som drillar och sågverktyg. De är ofta gjorda av rostfritt stål för att minska risken för infektioner och för att de ska vara lätta att rengöra och desinficera.

Hepatopulmonärt syndrom (HPS) är ett sjukligt tillstånd som karaktäriseras av kombinationen av lungsymtom orsakade av intrapulmonära vasodilation och skada på levern. Det definieras ofta som triaden av:

1. Hepatisk dysfunktion, vanligtvis orsakad av svår levercirros
2. Intrapulmonärt shunt eller vasodilation, vilket leder till hypoxemi (sänkt syrehalt i blodet)
3. Samtidig påvisbar diffusionsoberoende lungödem

HPS är vanligt förekommande hos patienter med levercirros och kan leda till allvarliga andningssvårigheter och död om det inte behandlas. Behandlingen innefattar ofta läkemedel som förbättrar lungfunktionen, men levertransplantation är den enda kurativ behandlingen för HPS.

Den bukspottkörteln (pancreas) är en glandulär organs situerad i bakre delen av bukhålan. Den har två huvudsakliga funktioner:

1. Exokrin funktion: Den producerar och sekreterar en alkalisk juice, som innehåller enzymer som hjälper till att bryta ned proteiner, kolhydrater och lipider i mag-tarmkanalen.
2. Endokrin funktion: Den innehåller cellgrupperingar kända som Langerhans' öar, som producerar hormoner såsom insulin, glukagon och somatostatin, vilka hjälper till att reglera blodsockernivåerna.

Så en medicinsk definition av 'bukspottkörtel' är: En glandulär organs i bukhålan med exokrin och endokrin funktion som producerar enzymer för nedbrytning av näringsämnen och hormoner för reglering av blodsockernivåer.

"Kolik" er en medisinsk betegnelse for pludselige, stærke og ofte hvirvelende buksedrammer eller mavesmerter. Kolikken kan være forårsaget af forskellige faktorer, herunder magen-tarmsygdomme, muskelspasmer i bugvæggen eller gastrointestinale betennelse.

For eksempel er en meget almindelig type kolik blandt babyer kendt som "kolik hos babyer", der normalt opstår uden en specifik årsag og forsvinder alene indenfor de første tre måneder af barnets liv.

Det er vigtigt at søge medicinsk vejledning, hvis man oplever koliksymptomer, især hvis de varer længere end nogle timer eller er forbundet med andre symptomer som opkast, feber eller blod i afføringen.

Intraoperativa komplikationer refererer til uventede problemer eller reaktioner, der opstår under en operation. Disse kan have forskellige årsager og udformninger alt efter operationsarten og den enkelte patients helbredstilstand. Nogle eksempler på intraoperative komplikationer kan være:

1. Blødning: Hvis der opstår betydelig blødning under operationen, kan det forsinke proceduren, forringe synsforholdene og øge risikoen for andre komplikationer som blodmangel (anæmi) og chock.
2. Infektion: Selvom der tages forholdsregler mod infektion under en operation, kan bakterier alligevel trænge ind i kroppen og forårsage infektioner. Disse kan være lokaliseret eller spredte.
3. Skade på nerver eller blodkar: Under visse operationsformer er risikoen for skader på nerver eller blodkar forhøjet. Dette kan medføre langvarige følger som smerter, svaghed, formindsket følelse og/eller manglende funktion i de berørte områder.
4. Reaktioner på anæstesi: Anæstesi er en vigtig del af mange operationer, men der kan opstå bivirkninger eller alvorligere reaktioner under administrationen. Disse kan inkludere forhøjet blodtryk, lavt blodtryk, hjerterytmestørrelser og andre livstruende tilstande.
5. Komplikationer ved indgreb i specifikke organer: Afhængigt af operationsarten kan der opstå komplikationer relateret til det pågældende organ eller system. For eksempel kan der forekomme lungeskader under thoraxkirurgi, tarmperforation under bughuleoperationer og andre alvorlige følger.
6. Infektioner: Infektioner er en hyppig komplikation efter operationer. Disse kan forekomme lokalt i operationssåret eller systemisk i hele kroppen. Hvis de ikke behandles korrekt, kan infektioner medføre alvorlige følger og forlænget hospitalsophold.
7. Blødninger: Blødninger under eller efter operationen er en alvorlig komplikation, der kan resultere i livstruende tilstande som hypovolemi og hypotension. Disse kan kræve yderligere operationer for at stoppe blødningen og genoprette den normale fysiologiske balance.
8. Tromboembolier: Operationer, specielt de lange, stillesiddende indgreb, øger risikoen for tromboembolier. Dette inkluderer blodpropper i dyb venetrombose og lungeemboli, der kan medføre alvorlige følger som hypoxi, hjertestop og død.
9. For tidlig udskrivning: Hvis patienten udskrives for tidligt fra hospitalet uden at have fuldt genoprettet sin fysiologiske balance, kan det medføre alvorlige komplikationer som dehydrering, hypotension og infektion.
10. Medicinsk fejltagelse: Fejlagtig diagnose eller behandling af patienten under eller efter operationen kan føre til alvorlige følger og død. Dette inkluderer både fejl i diagnostiske tests, fejl i medicinsk dokumentation og fejl i læge-patient-kommunikation.

## Komplikationer efter hjerteoperationer

Hjerteoperationer er komplekse indgreb, der indebærer en række risici for patienten. Nogle af de hyppigste komplikationer efter hjerteoperationer omfatter:

1. Hjertestop: Hvis patientens hjerte stopper under eller efter operationen, kan det medføre alvorlige følger som hypoxi, hjerneskade og død.
2. Lungeemboli: Blodprop i lungerne kan forekomme efter hjerteoperationer og medføre alvorlige følger som hypoxi, hjertestop og død.
3. Infektion: Hvis patienten udvikler en infektion efter operationen, kan det forsinke genopretningen af hans fysiologiske balance og medføre alvorlige følger som sepsis, multiorganismeafstemning og død.
4. Blødning: Hvis patienten udvikler en blødning efter operationen, kan det forsinke genopretningen af hans fysiologiske balance og medføre alvorlige følger som hypovolemi, hypotension og død.
5. Revisionsoperation: Hvis patientens hjerte ikke fungerer korrekt efter operationen, kan det kræve en revissionsoperation for at retablere hans fysiologiske balance.
6. Stroke: Hvis patienten udvikler en stroke efter operationen, kan det medføre alvorlige følger som hjerneskade, paralyse og død.
7. Nyriskade: Hvis patientens nyrer ikke fungerer korrekt efter operationen, kan det forsinde genopretningen af hans fysiologiske balance og medføre alvorlige følger som akutt nyrestop og død.
8. Psykologisk stress: Hvis patienten oplever psykologisk stress efter operationen, kan det forsinde genopretningen af hans fysiologiske balance og medføre alvorlige følger som depression, angst og posttraumatisk belastningsreaktion.

Hvis patienten oplever nogen af disse følgevirkninger efter operationen, bør han søge øjeblikkelig medicinsk behandling for at reducere risikoen for yderligere skader eller død.

Laparoskopi är en metod för att undersöka eller operera på bukhålan genom små snitt istället för ett stort snitt. Denna metod kallas även minimalinvasyvård (MIV) eller bukspiegellösning.

Under en laparoskopi innehåller vanligen snitten en diameter på 0,5 till 1 centimeter. En tunn, belyst tub, kallad ett laparoskop, sätts in genom ett snitt i buken. Genom detta instrument kan läkaren se in i bukhålan och undersöka organen där. Gas, oftast koldioxid, pumpas in i buken för att skapa mer utrymme och underlätta synen. Om en operation behöver utföras, så använder läkaren speciella instrument som också sätts in genom små snitt.

Laparoskopi används ofta för att diagnostisera eller behandla problem relaterade till:

* Ändtarmscancer
* Blindtarmsinflammation
* Buksår
* Gallstensoperaton
* Graviditetsförlopp
* Inre blödningar
* Kvävgasemboli
* Mag- tarmsjukdomar
* Ödem i buken

Fördelarna med laparoskopi jämfört med traditionell kirurgi innefattar mindre smärta efter operationen, snabbare återhämtning, mindre blodförluster och lägre risk för infektioner. Dessutom kan patienten få en bättre kosmetisk effekt eftersom de små snitten ofta är lätta att dölja.

"Multiple primary tumors" refererar till när en individ har två eller flera primära cancers i olika områden av kroppen, som inte är metastaserade (spridda) från en enda ursprungstumör. Detta skiljer sig från situationen då en patient har en enda primär tumör med metastaser till andra delar av kroppen.

Det kan finnas olika orsaker till uppkomsten av multipel primär cancer, såsom genetiska faktorer, miljöfaktorer eller kombinationen av båda. Ibland kan vissa behandlingar för en cancer öka risken för att utveckla en annan cancer senare i livet.

Exempel på multipel primär cancer inkluderar när en patient har både bröstcancer och äggstockscancer, eller när en patient har två olika typer av hudcancer, som basalcellscancer och melanom.

Chronische Bauchspeicheldrüsenentzündung, auch bekannt als chronische Pankreatitis, ist eine Entzündung der Bauchspeicheldrüse, die fortschreitend und oft irreversibel ist. Im Gegensatz zur akuten Pankreatitis, die plötzlich auftritt und sich normalerweise nach einigen Tagen bis Wochen zurückbildet, dauert die chronische Pankreatitis länger als drei Monate an.

Die Hauptursachen für eine chronische Bauchspeicheldrüsenentzündung sind langfristiger Alkoholmissbrauch und Rauchen, obwohl auch andere Faktoren wie genetische Veranlagung, Autoimmunerkrankungen, Gallensteine, anatomische Anomalien und Medikamente eine Rolle spielen können.

Die Symptome der chronischen Bauchspeicheldrüsenentzündung sind Schmerzen im Oberbauch, die oft in den Rücken ausstrahlen, Durchfall, Übelkeit, Erbrechen, Gewichtsverlust und Blähungen. Die Entzündung kann auch zu Komplikationen wie Diabetes mellitus, Bauchspeicheldrüsenkrebs und chronischen Schmerzen führen.

Die Behandlung der chronischen Bauchspeicheldrüsenentzündung zielt darauf ab, die Symptome zu lindern, Komplikationen zu vermeiden und das Fortschreiten der Erkrankung zu verlangsamen. Die Behandlung umfasst in der Regel eine Ernährungsumstellung, Schmerzmittel, Enzymersatztherapie, Rauchstopp und Alkoholentzug. In einigen Fällen kann auch eine Operation erforderlich sein.

Ursodeoxycholsäure (UDCA) är ett biletsyrepreparat som används inom medicinen. Den är en sekundär biletsyra som bildas i levern och utsöndras via gallan. När UDCA intas som läkemedel har den visat sig ha en skyddande effekt på leverceller och används bland annat vid behandling av primär skleroserande kolangit (PSC) och primär biliary cirros (PBC). Dessa är två ovanliga chroniska leversjukdomar där gallgångarna i levern skadas.

UDCA fungerar genom att minska den skadliga effekten av andra biletsyror, så kallade primära biletsyror, som kan ansamlas i levern och orsaka cellskador. Genom att öka andelen UDCA i gallan kan koncentrationen av de skadliga biletsyrena minskas, vilket leder till en minskad skada på levercellerna.

I Sverige finns UDCA som läkemedel under varunamnen Ursosan och Ursofalk, och används ofta i kombination med andra behandlingsmetoder såsom immunsuppressiva läkemedel eller livsstilsförändringar.

En divertikel är en liten, utbuktning i tarmens vägg, vanligtvis bildad där blodkärl tränger genom muskelvävnaden. De flesta människor har några divertiklar i sin underkäke (colon), och de tenderar att öka i antal med åldern. Divertiklar är oftast små och orsakar inga problem, men ibland kan de bli inflammerade eller infekterade, vilket kan leda till divertikulit. I allvarliga fall kan detta orsaka komplikationer som tarmblödning, ämnesomsättningsrubbningar och hål i tarmen (perforation).

Roux-en-Y anastomose (også kendt som Roux-anastomose) er en type af maves operation, der oftest udføres for at forebygge gastroesofageal refraktær refluxsyge (GERD) eller behandle fedme. Under denne procedure skaber kirurgen to separate forbindelser mellem maven og tarmlederen, hvoraf den ene forbinder magens øverste del med en lille del af tyndtarm (den såkaldte Roux-limb), mens den anden forbinder den resterende del af mavesækken med det nedre led af tarmlederen. Dette resulterer i at mad og magens indhold ikke længere kan flyde tilbage op i spiserøret, hvilket reducerer refluxsymptomerne.

Roux-anastomosen er også en del af andre typer af mavesoperationer, herunder duodenal switch-procedurer og biliopancreatic diversion med duodenal switch (BPD/DS), som ofte anvendes til behandling af svær fedme. I disse tilfælde skaber kirurgen en Roux-anastomose for at adskille mavesækken fra tarmlederen og redusere den mængde mad, der kan absorberes i tarmene.

En villöst adenom är en godartad (icke cancertagen) tumör som uppstår i den slemhinna som tapetserar insidan på hålrum och rör i kroppen, till exempel i tarmar, matstrupe och luftvägar. Ordet "villöst" refererar till att tumöcellerna har en utskjutande, fingerliknande struktur som liknar gräsblandare eller borst. Dessa tumörer kan vara mycket små eller växa sig stora och orsaka symtom beroende på deras storlek och var de är belägna.

I vissa fall kan en villöst adenom utvecklas till cancer, särskilt i tjocktarmen. Därför rekommenderar läkare ofta att patienter som har en historia av villöst adenom eller andra riskfaktorer för tjocktarmscancer ska ha regelbundna screening-undersökningar för att upptäcka eventuella återväxande eller onormala tillväxt.

Kolecystografi (også kendt som galledeblæreundersøgelse) er en diagnostisk procedur, der anvendes for at undersøge galledebladet og dens kanaler. Den involverer injektion af et kontraststof direkte ind i den galdeblære via en kateter, som placeres gennem huden og ind i kroppen.

Efter injektionen tager radiografiske billeder af galledebladet og de omkringliggende strukturer for at afdække eventuelle abnormaliteter, såsom galstenssmerter, galstenssyge, galdeblæreinflammation eller andre tilstande, der kan påvirke galledebladet og dens funktion.

Kolecystografi er en relativt sjældent anvendt undersøgelse i dag, da der er mindre invasive metoder til at undersøge galledebladet, såsom ultralydsundersøgelser og computertomografi (CT).

"Gallkapillärer", även kända som bilekapillärer, är små blodkärl i levern där gallan från gallaflüssighetsproducerande celler (hepatocyter) transporteras in i. Gallkapillärerna är en del av den hepatopancreatiska exokrina sekretdifferentialvägen, där de utgör den slutliga delen innan gallan når tolvfingertarmen via gallgångarna.

Det är viktigt att notera att termen "Gallkapillärer" inte används i den medicinska litteraturen så ofta som andra termer relaterade till lever och gallvägar.

Liversjukdomar är en övergripande benämning på sjukdomar som drabbar levern, en av kroppens vitala organ. Levern har många viktiga funktioner, såsom att filtrera blodet, producera gallan, bryta ned ämnen och ta hand om näringsintaget.

Exempel på leverrelaterade sjukdomar inkluderar:

1. Hepatit - en inflammation av levern som kan orsakas av virusinfektion, alkoholmissbruk eller giftigt exponering.
2. Steatos - ovanligt fettavlagringar i levercellerna, ofta associerad med fetma, diabetes och högt kolesterolvärde.
3. Skrumplever - en sjukdom där levern blir skrumpnat och ärrbildat, vanligen orsakad av alkoholmissbruk eller virala hepatitinfektioner.
4. Levercancer - olika typer av cancer som kan drabba levern, till exempel primär levercellscancer (hepatocellulär carcinom) och metastaserad cancer från andra delar av kroppen.
5. Gallsten - små stenar som bildas i gallgångarna och kan orsaka smärta, inflammation och infektion i levern.
6. Genetiska leveranomalier - till exempel Wilson sjukdom (kopparansamling i levern) och hemokromatos (järnöverskott i kroppen).
7. Autoimmuna lever sjukdomar - där kroppens immunförsvar attackerar levercellerna, till exempel autoimmun hepatit och primär biliär cirros.

Det är viktigt att uppsöka läkare om man misstänker leverproblem, eftersom tidig diagnos och behandling kan förbättra prognosen och minska komplikationerna.

En kirurgisk anastomose är en sammanbindning mellan två hålrum, som skapas genom att två luktartade ytor (slemhinnor) sys eller fästes ihop. Det kan exempelvis vara en förbindelse mellan två rörformiga strukturer, till exempel två tarmar, två blodkärl eller två luftvägar. Anastomosen skapas ofta under kirurgiska ingrepp, exempelvis när en del av en struktur tas bort och de kvarvarande ändarna måste sammanfogas för att återställa funktionen hos organet.

"Gallbladder stimulant" är ingen etablerad medicinsk term, men det kan du referera till ett ämne som frambringar kontraktioner eller ökar tonen i gallblåsan. Ett exempel på ett sådant ämne är cholecystokinin (CCK), ett hormon och neurotransmittor som frisätts efter att gallan har stötts på fet mat i tarmen. CCK orsakar kontraktioner av gallblåsan och slappning av musklerna i sphincter of Oddi, en muskel som kontrollerar utflödet från både gallgångarna och bukspottkörtelns utförsgång. Detta leder till att gallan töms i tolvfingertarmen för att hjälpa till med fettabsorptionen. Ämnen som efterliknar CCK:s effekter kan kallas gallbladsstimulerande medel, men det finns inga etablerade läkemedel som marknadsförs specifikt för denna indikation.

Postcholecystectomy syndrome (PCS) refers to a collection of symptoms that can occur after surgical removal of the gallbladder (cholecystectomy). The gallbladder is a small organ located in the upper right part of the abdomen, below the liver. It stores and concentrates bile, a digestive fluid produced by the liver, and releases it into the small intestine through a tube called the cystic duct during meals to help with fat digestion.

After cholecystectomy, bile flows directly from the liver into the small intestine through the common bile duct. In some cases, complications or abnormalities can arise that lead to PCS. The symptoms of PCS may include:

1. Abdominal pain: This is the most common symptom and can be felt in the upper right or middle part of the abdomen, often occurring after meals.
2. Nausea and vomiting: These symptoms can occur along with abdominal pain, especially after eating fatty foods.
3. Bloating and gas: Feeling bloated or passing excessive gas may be present in PCS.
4. Indigestion: Difficulty digesting food, particularly fats, is a common symptom of PCS.
5. Diarrhea: Chronic diarrhea can occur due to the malabsorption of fat and fat-soluble vitamins.
6. Jaundice: Yellowing of the skin and eyes (jaundice) may indicate a blockage in the bile ducts or inflammation of the liver.
7. Fever: A fever can be present if there is an infection, such as cholangitis (inflammation of the bile ducts).

PCS symptoms can vary in severity and may develop immediately after surgery or months to years later. The condition can be caused by several factors, including:

1. Bile reflux: When bile flows backward from the small intestine into the stomach, causing irritation and inflammation.
2. Stricture or blockage of the bile ducts: Scarring or narrowing of the bile ducts can lead to a partial or complete obstruction, resulting in symptoms such as jaundice and abdominal pain.
3. Sphincter of Oddi dysfunction: The sphincter of Oddi is a muscle that controls the opening and closing of the bile ducts. Dysfunction can cause spasms or narrowing, leading to symptoms like abdominal pain and jaundice.
4. Cholecystitis: Inflammation of the gallbladder may occur if small stones form in the bile ducts and become trapped in the gallbladder.
5. Cholangitis: Infection of the bile ducts can cause symptoms such as fever, chills, and abdominal pain.
6. Biliary dyskinesia: Abnormal or impaired movement of the bile ducts can lead to symptoms like abdominal pain and bloating.
7. Post-cholecystectomy syndrome: Symptoms that develop after gallbladder removal, such as indigestion, abdominal pain, and diarrhea.

Treatment for post-cholecystectomy syndrome depends on the underlying cause of the symptoms. Medications, dietary changes, or surgical interventions may be necessary to alleviate the discomfort and manage the condition effectively. Consulting with a healthcare professional is essential to determine the best course of action for each individual case.

Fascioliasis är en parasitär infektion orsakad av två arter av levermjuksvampar, Fasciola hepatica och Fasciola gigantica. Dessa parasiter smittar vanligtvis människor genom att de äter vegetabilier som är kontaminerade med vattenlevande stadier av parasiterna, kallade miracidier. Infektionen är vanligare i områden där djur som är värdar för parasiten, till exempel nötkreatur och får, är vanliga.

När en människa blir smittad kommer miracidierna att penetrera tarmens slemhinna och sedan migrera genom levern där de utvecklas till vuxna parasiter. Vuxna parasiter lever i gallgångarna och lägger ägg som passerar ut med avföringen. Äggen kan sedan infektera vattenlevande sniglar, vilket startar livscykeln på nytt.

Symptomen på fascioliasis kan variera beroende på hur lång tid parasiten har haft att utvecklas i kroppen. De tidiga symptomen inkluderar illamående, kräkningar, diarré och magont. Senare symptomer kan innefatta leverinflammation, levercancer och gallgångsinflammation. Diagnosen ställs vanligtvis genom att påvisa parasitens ägg i avföringen eller genom serologiska tester. Behandlingen består vanligen av antiparasitära läkemedel som triclabendazol.

'Preoperative care', eller 'preoperativ vård' på svenska, refererar till den medicinska vården som en patient får innan de genomgår en operation. Den preoperativa vården har som syfte att förbereda patienten både fysiskt och psykologiskt inför operationen, minska riskerna för komplikationer under och efter operationen samt optimera patientens allmänna hälsa.

Den preoperativa vården kan innefatta:

1. Klinisk bedömning: En fullständig bedömning av patientens hälsotillstånd, inklusive medicinsk historia, fysiska undersökningar och laboratoriemässiga tester för att avgöra om patienten är en lämplig kandidat för operation.
2. Informationsgivning: En detaljerad diskussion med patienten och deras familj om operationen, dess risker, fördelar och alternativ, samt vad de kan förvänta sig under och efter operationen.
3. Förberedelser inför operationen: Inkluderar instruktioner om att fasta, avbryta vissa mediciner och förbereda sig för anestesi.
4. Anestesiutvärdering: En bedömning av patientens behov av anestesi och möjliga risker eller komplikationer under anestesin.
5. Optimering av hälsotillståndet: Behandling av akuta eller kroniska medicinska problem som kan påverka operationen, såsom infektioner, högt blodtryck eller diabetes.
6. Planering av postoperativ vård: En plan för patientens vård efter operationen, inklusive smärtbehandling, fysisk terapi och rehabilitering.

Den preoperativa vården är en viktig del av den totala behandlingsplanen för en patient som ska opereras och hjälper till att säkerställa en säker och framgångsrik operation.

"Spottkörtelsgångar" (salivary gland ducts) är de små rör som förbinder spottkörtlarna med munhålan. Deras främsta funktion är att transportera spelet (spottet) från spottkörtlarna till munhålan, där det hjälper till att bryta ned maten och underlättar sväljningen. Det finns tre par större spottkörtlar – de två pärspottkörtlarna och den ena käkspottkörteln – som tillsammans producerar mer än 90% av allt spele i kroppen, och var och en har sina egna spottkörtelsgångar. Dessutom finns det små accessoriska spottkörtlar över hela munhålan och i struphuvudet som också har egna spottkörtelsgångar.

En karcinoidtumör är en sällsynt typ av neuroendokrin tumör (NET) som vanligtvis utvecklas i tarmsystemet, men kan också förekomma i lungor, sköldkörtel och andra kroppsdelar. Dessa tumörer uppstår från hormonproducerande neuroendokrina celler och tenderar att växa långsamt jämfört med många andra typer av cancer.

Karcinoidtumörer kan producera och sekretera olika hormoner och biogena aminer, vilket kan leda till en rad symtom som karaktäriseras av karcinoidsyndromet. Detta inkluderar diarré, hudrodnad, hosta, andningssvårigheter och i vissa fall hjärtproblem.

Det är viktigt att upptäcka och behandla karcinoidtumörer så tidigt som möjligt för att undvika komplikationer och förebygga spridning till andra delar av kroppen. Behandlingen kan omfatta kirurgi, medicinsk behandling med bland annat hormonblockerande eller cytotoxiska läkemedel, och lokalt behandlingsalternativ som radiofrekvensablation eller embolisation.

Kolangit är en medicinsk term som refererar till inflammation och iritation i gallgångarna. "Skleroserande kolangit" är en speciell form av kolangit där det sker en progressiv förtjockning och hårdning (skleros) av gallgångarnas väggar. Detta kan orsaka en obstruktion i gallgångarna, vilket kan leda till komplikationer som leverinflammation, gulsot och skada på levercellerna. Skleroserande kolangit är ofta förknippad med andra sjukdomar, såsom autoimmuna sjukdomar eller infektioner.

'Portåder' er en medisinsk betegnelse for en artificiel blodcirkulationsvei som oftest implanteres i livmoderen hos personer med leverfunksjonssvikt. Navnet kommer af at denne type blodcirkulationsvei ofte kobles sammen med en 'portsystemisk shunt', der omdirigerer blodet fra magen og tarmløbene væk fra leveren, for at reducere stressen på leveren.

Portåderen består af en kateter som føres gennem vena jugularis (halsveneren) ned i hjertets højre side og derefter videre ned gennem leverens vene til leverens venøse system. Dette muliggør at medicin og ernæring kan gives direkte ind i leverens venøse system uden at skulle passere gennem leveren først.

Portåder anvendes oftest hos personer med leverkræft, cirrose eller andre leversygdomme, der gør at leveren ikke kan behandle blodet korrekt. Denne type behandling kan forlænge patientens overlevelse og forbedre livskvaliteten.

Teknetium Tc 99m-lidofenin är ett radiokemiskt preparat som används inom medicinsk diagnostik. Det är en radionuclidlig markör, där den aktiva komponenten är teknetsiumisotopen Tc 99m (teknetium-99m), som är en gammakälla med en halveringstid på cirka 6 timmar. Lidofeninet är en organisk förening som binder till Tc 99m och fungerar som ett vektormolekyl, det vill säga att det transporterar radionukliden till specifika celltyper eller vävnader i kroppen.

Preparatet används vanligtvis för härtekardiografi (SPECT), en typ av skanning som ger bilder av hjärtats blodflöde och funktion. När Teknetium Tc 99m-lidofenin injiceras i patientens kropp absorberas det av levern och gallgångarna, och sedan passerar det genom hjärtat under blodcirkulationen. Genom att följa radionuklidens spår med en gammakamera kan man få information om hjärtats perfusion (blodflöde) och eventuella avvikelser som kan vara relaterade till kärlkramp eller andra hjärtsjukdomar.

Det är viktigt att notera att användning och hantering av radioaktiva preparat bör ske under kontroll av licensierade specialistmedicinska personal och enligt lokala regler och riktlinjer för strålskydd.

Medicinskt sett definieras en "sjukdom orsakad av läkares åtgärder" (engelska: iatrogenic disease) som en negativ konsekvens eller komplikation till en medicinsk behandling, diagnos- eller preventionsförfarande. Det kan handla om biverkningar till läkemedel, skador orsakade under operationer, infektioner som insjuknanden fått under vårdtillfälle eller felaktig diagnostisering och behandling.

Det är viktigt att notera att inte alla negativa utfall av medicinska åtgärder räknas som iatrogena sjukdomar, eftersom det kan finnas andra orsaker till dessa utfall. För att klassificera en sjukdom som iatrogen måste det finnas ett tydligt samband mellan läkares ingripande och den skadan eller sjukdomen som uppstått.

'Gallpigment' är ett medialt begrepp och refererar vanligtvis till bilirubin, ett gult pigment som produceras under nedbrytningen av hemoglobin i levern. Bilirubin kan ansamlas i gallan och leda till en gallstensbildning, även känd som en gallpigmentsten. I vissa medicinska sammanhang kan 'gallpigment' också användas för att beskriva andra pigment som förekommer i gallan, såsom koproporfyriner och urobilinogener.

En medicinsk definition av "stenta" är att placera en liten, rörlig eller fast, tunn cylindrisk utformad apparat (en stent) in i ett hålrum eller ett rör, som exempelvis en artär eller en ven, för att hålla det öppet och underlätta flödet av blod eller andra kroppsvätskor. Stenten kan vara gjord av metall, plast eller biologiskt material och kan vara permanent eller tillfällig. Syftet med en stent är ofta att behandla och förebygga återkommande stängningar eller skador på kärlen.

Immunohistochemistry (IHC) är en teknik inom patologi och histologi som kombinerar immunologiska metoder med mikroskopisk observation för att visualisera specifika proteiner eller antigener i celler eller vävnader. Denna teknik använder sig av specifika antikroppar som är markerade med en fluorescerande markör eller en enzymatisk reaktion, vilket gör det möjligt att lokalisera och identifiera olika typer av celler och strukturer inuti ett vävnadsprov. IHC används ofta som en diagnosmetod inom klinisk medicin för att ställa diagnoser på olika slags cancersjukdomar och andra sjukdomar som är relaterade till specifika proteiner eller antigener.

"Cysto" är en prefix som kommer från det grekiska ordet "kystis", vilket betyder "blåsa" eller "säck". I medicinskt språkbetydelsen av "cysto" refererar till en formation som liknar en liten blåsa eller säck.

En cysta är en sluten, encapsulerad struktur som innehåller en vätska, luft eller halvfast substans. Cystor kan förekomma i olika kroppsdelar och kan vara av olika orsaker, till exempel cancersjukdomar, infektioner, genetiska störningar eller trauma. De flesta cystor är ofarliga men kan ibland orsaka symtom som smärta, svullnad eller funktionsnedsättning beroende på deras storlek och plats i kroppen.

Exempelvis kan en "ovariumscysta" vara en cysta som bildas i äggstocken, medan en "renalcysta" är en cysta som förekommer i njuren.

"Prospektiva studier" är en typ av forskningsdesign inom epidemiologi och klinisk forskning. Den innebär att data insamlas prospektivt, det vill säga efter ett bestämt datum och framåt, medan deltagarna fortfarande är i livet och studeras över en viss tidsperiod. Detta står i kontrast till retrospektiva studier, där data insamlas genom att granska redan existerande data eller dokument från tidigare händelser.

Prospektiva studier kan vara antingen kohortstudier eller longitudinella studier. I en kohortstudie följs två eller flera grupper med deltagare som har olika exponeringar för en viss riskfaktor över tid, och man jämför huruvida de utvecklar en viss sjukdom eller inte. I en longitudinell studie följs en population under en längre tidsperiod för att undersöka hur förändringar i olika variabler relaterar till hälsoutfall eller andra utgångar.

Prospektiva studier anses ofta ge starkare bevis som stöd för orsakssamband än retrospektiva studier, eftersom de minskar risken för återblickars bias och ger möjlighet att kontrollera för konfoundingare. Dock kan de vara tidskrävande och dyra att genomföra.

En ultraljudsundersökning, även känd som sonografi, är en icke-invasiv medicinsk undersökningsmetod som använder högfrekventa ljudvågor för att producera bilder av inre strukturer och organ i kroppen. Detta görs genom att sända ut ultraljudsvågor med hjälp av en handhållenhets, som kallas transducer, som placeras på ytan av kroppen över den del som ska undersökas. När ljudvågorna träffar gränssnittet mellan olika typer av vävnad reflekteras de tillbaka till transducern och konverteras till elektriska signaler, som sedan bearbetas för att producera en tvådimensionell bild.

Ultraljudsundersökningar används ofta för att undersöka graviditet, men de kan också användas för att utvärdera blodflöde, funktion och struktur hos hjärtat, levern, sköldkörteln, bukhinnan, binjurarna, prostata glanden, bröstet och andra delar av kroppen. De är säkra, smärtfria och billigare än många andra bilddiagnostiska metoder, såsom röntgen och magnetresonanstomografi (MRT).

Medicinskt sett kan "utvidgning" (dilatation) innebära saker som:

1. Ökad storlek eller tömhet på ett hål, kärl, hålighet eller en organs del, ofta orsakad av funktionell eller strukturell relaxation eller av fyllnad med luft, vätska eller annat material.
2. En procedure där man aktivt ökar storleken på ett kärl eller en passage, exempelvis genom att använda sig av en bredare sondering under endoskopi.
3. Förändringar i blodkärlen som orsakas av sjukdomar, såsom utvidgning av artärer (arterioskleros) eller venor (venös dilatation).

Ordet "utvidgning" används också för att beskriva en symptom i form av smärta orsakad av en organs ökade storlek, till exempel vid gallstensbesvär eller njurinflammation.

'Videostödd kirurgi', även kallat 'bildgestött kirurgi' eller 'minimalt invasiv kirurgi', är en typ av kirurgisk behandling där kirurgen använder sig av ett optiskt system, ofta i form av en kamera som förs in i kroppen via små inkisioner. Denna metod möjliggör för kirurgen att få en förstorad och uppslitande bild av operationsområdet på en skärm, vilket underlättar precisionen och nedsätter traumat för patienten jämfört med traditionell öppen kirurgi. Exempel på metoder inom videostödd kirurgi är laparoskopi, arthroskopi och endoskopi.

Duodenal stenosis refers to a narrowing or stricture of the duodenum, which is the first part of the small intestine. This condition can be congenital or acquired and can lead to various symptoms such as abdominal pain, vomiting, and difficulty with digestion. The narrowing can be caused by various factors including scar tissue from inflammation or injury, tumors, or structural abnormalities present at birth. Treatment options depend on the underlying cause and severity of the stenosis and may include endoscopic dilation, surgery, or medication.

"Oväntade fynd" är ett medicinskt begrepp som refererar till att upptäcka en abnormalitet, sjukdom eller tillstånd som inte var förväntad under en undersökning, behandling eller screening. Det kan handla om allvarliga tillstånd såsom cancer eller hjärtsjukdom, men också mindre allvarliga tillstånd som asymptomatiska cystor eller strukturella avvikelser. Oväntade fynd kan upptäckas under en rutinundersökning, vid behandling av en annan sjukdom eller vid screening för en specifik sjukdom. I vissa fall kan oväntade fynd leda till behandling och övervakning för att förhindra komplikationer eller försämringar av hälsotillståndet.

"Uppföljningsstudier" (engelska: "follow-up studies") är en typ av longitudinell forskningsdesign inom medicinen där man studerar en grupp individer under en längre tidsperiod. Dessa studier kan vara observationella eller interventionsbaserade, och syftet är ofta att undersöka hur olika faktorer påverkar hälsan, sjukdomsutvecklingen eller behandlingsresultaten över tid.

I en uppföljningsstudie kan forskarna exempelvis samla in data om deltagarnas levnadsvanor, miljöfaktorer och medicinska historik, och sedan följa upp dem regelbundet för att se hur de utvecklas. Detta kan ge värdefull information om riskfaktorer, skyddsfaktorer och möjliga orsaker till olika hälsotillstånd.

Uppföljningsstudier kan vara av olika slag, beroende på hur länge de pågår och hur ofta data samlas in. De kan vara kohortstudier, där en grupp individer följs över tid, eller fallföljningsstudier, där man följer upp en specifik diagnos eller behandling hos en grupp patienter.

"Gallvägsblödning" (gastrointestinal bleeding in English) är en allmän term som används för att beskriva blödningar som händer någonstans i matspjälkningen. I samband med gallvägar talar man ofta om "övre gastrointestinal blödning", vilket innebär en blödning från magsäcken, tolvfingertarmen eller övre delarna av tarmsystemet.

Det kan orsakas av olika faktorer, till exempel infektioner, inflammation, vaskulära sjukdomar, trauma eller cancersjukdomar. Några vanliga symtom på en gallvägsblödning innefattar blod i maginnehållet (kräkningar med blod eller svart avföring), smärta i överkroppen, yrsel, illamående och svaghet.

Om du misstänker en gallvägsblödning bör du söka omedelbar medicinsk vård, eftersom det kan vara livshotande om det inte behandlas tillräckligt snabbt. Behandlingen beror på orsaken till blödningen och kan innebära mediciner, endoskopiska procedurer eller i vissa fall kirurgi.

En malign blandtumör (også kendt som en "blastemal tumor" eller "embryonal tumor") er en sjælden type kræft, der primært rammer børn og unge voksne. Disse typer af tumorer dannes fra resterende celler, der normalt forsvinder under fosterdannelsen og i begyndelsen af udviklingen til en voksen.

Malign blandtumører kan opstå overalt i kroppen, men de er særligt hyppige i centralnervøse systemet (hjernen og rygmarven), huden, testiklerne og nyrerne. Disse tumorer vokser hurtigt og har ofte tendens til at sprede sig til andre dele af kroppen (metastaserer).

Malign blandtumører kan være meget svære at behandle, da de ofte er resistent mod strålebehandling og kemoterapi. Chirurgisk fjernelse af tumoren kan være en mulig behandlingsform, men det afhænger af stedet i kroppen, hvor tumoren befinder sig, og om den er lokaliseret eller har spredt sig til andre dele af kroppen.

Prognosen for malign blandtumører varierer meget alt efter type, sted, alder på patienten og om tumoren har spredt sig til andre dele af kroppen. I nogle tilfælde kan prognosen være ret gunstig, mens den i andre tilfælde kan være meget dårlig.

Matsmältningssystemets tumörer, även kända som gastrointestinala tumörer, är en grupp cancerformer som utgår från olika delar av matspjälkningssystemet. Detta inkluderar munhålan, svalget, matstrupen, magsäcken, tarmarna (t.ex. tunntarm och kolon), levern, gallblåsan och angränsande strukturer som bukspottkörteln.

Tumörer i matspjälkningssystemet kan vara bensinartade (maligna) eller godartade (godartade), beroende på om de är cancerformer eller inte. Bensinartade tumörer har potentialen att invadera omgivande vävnader och sprida sig till andra delar av kroppen via blod- eller lymfkärl, medan godartade tumörer normalt sett inte gör detta.

De vanligaste typerna av matsmältningssystemets tumörer inkluderar:

1. Magcancer: cancer i magens slemhinna eller muskulatur.
2. Koloncancer: cancer i tjocktarmen (kolon).
3. Rektumcancer: cancer i analsäcken (rektum).
4. Buccal cavity and oropharyngeal cancer: cancer i munhålan och svalget.
5. Ösophageal cancer: cancer i matstrupen.
6. Liver cancer: cancer i levern, ofta orsakad av hepatit B eller C-infektioner, alkoholrelaterade skador eller fetma.
7. Gallblåscancer: cancer i gallblåsan.
8. Pancreatic cancer: cancer i bukspottkörteln.

Riskfaktorer för matsmältningssystemets tumörer kan variera beroende på tumörtyp, men de inkluderar ofta ålder, tobaksrökning, alkoholkonsumtion, fetma, kostfaktorer och vissa genetiska faktorer.

"Wolffian ducts" eller "Wolff's ganglar" är en medicinsk term som refererar till de embryonala strukturerna hos fostret som utvecklas till urinvägarna hos en manlig individ. De är uppkallade efter den tyske anatomist Caspar Friedrich Wolff (1734-1794).

I ett tidigt stadium av fosterutvecklingen finns det två par urindelar: de så kallade "Wolffska gångarna" och "Müllers gångar". Hos en manlig individ kommer testiklarna att producera androgener, inklusive testosteron, som leder till att Wolffs gångar differensieras till de slutliga strukturerna hos de manliga urinvägarna.

Wolffs gångar utvecklas till:

* Njurarnas urinledare (ureter)
* Delar av urinblåsan
* Sammanbindningsröret (vas deferens) som leder spermierna från testiklarna till bitestiklarna.

I en kvinnlig individ kommer Müllers gångar att förbli ofullständigt utvecklade och degenerera, medan Wolffs gångar inte kommer att differensiera sig fullt ut och istället försvinner de gradvis under fostertiden.

En levertumör är en abnorm oväxt i levergewebe som kan vara godartad (benign) eller elakartad (malig). De maliga levertumörerna, även kända som primära levercancer, inkluderar hepatocellulär carcinom (HCC), klorom, angiosarkom och hepatoblastom. Dessa typer av cancer kan vara livshotande om de inte upptäcks och behandlas tidigt. Faktorer som ökar risken för levercancer inkluderar viral hepatit (hepatit B eller C), fetma, alkoholmissbruk, tobacco smoking och exponering för karcinogena kemikalier. Godartade levertumörer inkluderar hemangiomer, adenom och fokal nodulär hyperplasi (FNH). Dessa är ofta asymptomatiska och upptäcks ofta slumpmässigt under en rutinundersökning. I allmänhet behövs inget behandling för godartade levertumörer om de inte orsakar några symtom eller växer över tiden.

Taurocholsårs syndrome, eller einfach sagt "Taurocholsyre", er en type av gallesykel som kan oppstå i leveren. Det er en art av sykdom som kjennetegnes av akkumulering (oppkumulering) av taurocholsyrer i levercellene, som kan skade leveren og forårsake skader på andre organer også.

Taurocholsyren er en slags gallesyre som produseres i leveren og hjelper til å bryte ned fedtstoffer i kroppen. Når det akkumulerer seg i levercellene, kan det forstyrre den normale funksjonen av leveren og føre til skader på andre organer som lever, hjerte, lunger og hjernen.

Taurocholsårs syndrome kan være assosiert med annen leversykdom, som galstenssjukdom, hepatitis og levercirrhose. Symptomene på Taurocholsårs syndrome kan variere fra milde til alvorlige, og inkluderer trøbbel med matspisning, mage- eller bakenpine, gulsikte, været trøtt og utmattet, forvirring og desorientering.

Behandlingen av Taurocholsårs syndrome kan variere alt etter sværhetsgraden av sykdommen og andre faktorer som tilstede leversykdommer. Behandlingen kan inneholde ændringer i kosthold, medisinsk behandling for å reducere mengden taurocholsyrer i leveren, og i værste fall, levertransplantasjon.

En pankreatisk pseudocysta är en encapsulerad, fluidfylld accumulation av vätska och nekrotiskt vävnad i buken, som orsakas av en skada på eller sjukdom i bukspottkörteln (pancreas). Det skiljer sig från en äkta cysta, som har en epitelvägg. Pseudocystan uppstår vanligen som en komplikation till akut pankreatit eller kronisk pankreatit, trauma eller annan skada på bukspottkörteln. Symptomen kan variera från smärta i magen eller baken, illamående, kräkningar, aptitlöshet och viktminskning till inga symptom alls. Behandlingen kan bestå av observation, dränering av cystan eller kirurgi beroende på storleken, läge och symtom.

I'm sorry for any confusion, but "Amylaser" is not a medical or scientific term. It seems like it might be a combination of the words "amylase," which is a type of enzyme, and "laser," which is a device that produces light in an intense, narrow beam. If you have any questions about amylases or lasers, I would be happy to help clarify those concepts for you!

Amylases are enzymes that break down complex carbohydrates, such as starch and glycogen, into simpler sugars like glucose. There are several types of amylases, including salivary amylase (also known as ptyalin), which is produced in the salivary glands, and pancreatic amylase, which is produced in the pancreas. These enzymes help with the digestion of carbohydrates in the body.

Lasers, on the other hand, are devices that produce light in an intense, narrow beam. They are used in a wide variety of applications, including surgery, dentistry, and industrial cutting and welding. Lasers work by producing light at a specific wavelength, which can be absorbed by certain materials to cause a chemical or physical change. For example, in laser surgery, the laser light is absorbed by the tissue, causing it to heat up and cut or coagulate.

Adenocarcinom är en typ av cancer som utvecklas i körtlar (glandulära celler), vilket innebär att den oftast uppstår i epitelvävnad, det yttre skiktet av celler som täcker huden och de flesta av kroppens ytor. Adenocarcinom är en underkategori till carcinom och kan drabba olika organ, såsom bröst, prostata, tarmsystem, lungor, sköldkörtel och livmoder. Karaktäristiskt för adenocarcinom är att tumörcellerna bildar klumpar eller tubulära strukturer som liknar körtlar. Dessa tumörer kan vara lokaliserade till den drabbade strukturen, men har också potentialen att metastasera (spridas) till andra delar av kroppen.

"Främmandekroppsförflyttningar" är ett medicinskt begrepp som refererar till när främmande partiklar, såsom föroreningar eller gasbubblor, färdas in i blodomloppet och kan blockera eller skada mindre blodkärl. Detta kan leda till en mängd olika symptom beroende på var partikeln slutar fastna, men några exempel kan vara andningssvårigheter, yrsel, huvudvärk eller neurologiska symtom om det är i hjärnan.

Orsakerna till främmandekroppsförflyttningar kan variera, men de kan inträffa vid vissa medicinska procedurer som kateterisering eller angiografi, där kontrastmedel injiceras in i kärlen. Ibland kan också gasbubblor bildas under operationer och färdas in i blodomloppet. Andra möjliga orsaker kan vara industriella exponeringar eller olyckor som resulterar i att främmande partiklar kommer in i kroppen.

Behandlingen av främmandekroppsförflyttningar beror på var partikeln fastnat och hur allvarligt symptomen är. I vissa fall kan observation och tillsyn vara tillräcklig, medan andra fall kan kräva mer aggressiv behandling som mediciner eller operationer för att avlägsna partikeln.

Medicinskt talat är leverartären (arteria hepatica) en större blodkärl som försörjer levern med syresatt och näringsriktigt blod. Den delar sig vanligen i två grenar, höger och vänster leverartär, som sedan delar sig flera gånger innan de når levercellerna (hepatocyterna). Leverartären är en av de tre stora blodkärlen som förser levern med blod, tillsammans med levervenen (vena portae) och den så kallade magartären (arteria gastroomentalis).

'Tryckmätning' är ett medicinskt begrepp som refererar till mätningen av tryck i kroppen eller i specifika kroppsdelar. Det kan exempelvis innebära att mäta blodtryck, lufttryck i lungorna eller cerebrospinalvätskan som omger hjärnan och ryggmärgen.

Blodtrycksmätning är den vanligaste typen av tryckmätning och innebär att man mäter trycket i artärerna, vanligen i en artär i överarmen. Detta görs med hjälp av ett blodtrycksmätinstrument som kan vara handmanometer eller digital. Blodtrycksmätning ger två värden: systoliskt tryck (det högsta trycket när hjärtat slår) och diastoliskt tryck (det lägsta trycket mellan hjärtslagen).

Andra exempel på tryckmätningar inkluderar lungtrycksmätning, som används för att diagnostisera och hantera andningsrelaterade sjukdomar, samt intrakraniell trycksmätning, som mäter trycket i cerebrospinalvätskan och kan användas för att övervaka patienter med hjärnskador eller andra neurologiska tillstånd.

I en medicinsk kontext refererer tidsfaktorer ofte til forhold der har med tiden at gøre, når det kommer til sygdomme, behandlinger eller sundhedsforhold. Det kan eksempelvis være:

1. Akutte vs. kroniske tilstande: Hvor akutte tilstande kræver øjeblikkelig medicinsk indgriben, kan kroniske tilstande udvikle sig over en længere periode.
2. Tidspunktet for diagnose og behandling: Hvor hurtigt en sygdom identificeres og behandles, kan have væsentlig indvirkning på prognosen.
3. Forløb og progression af en sygdom: Hvor lang tid en sygdom tager at udvikle sig eller forværres, kan have indvirkning på valget af behandling og dens effektivitet.
4. Tidligere eksponeringer eller længerevarende sundhedsproblemer: Tidsfaktoren spiller også en rolle i forhold til tidligere eksponeringer for miljøfaktorer, infektioner eller livsstilsvalg, der kan have indvirkning på senere helbredsudvikling.
5. Alder: Alderen kan have indvirkning på risikoen for visse sygdomme, svarende til at visse sygdomme er mere almindelige hos ældre end yngre mennesker.
6. Længerevarende virkninger af behandling: Tidsfaktoren spiller også en rolle i forhold til mulige bivirkninger eller komplikationer, der kan opstå som følge af længerevarende medicinske behandlinger.

I alle disse tilfælde er tidsfaktoren en vigtig overvejelse i forbindelse med forebyggelse, diagnostisk og terapeutisk beslutningstagen.

"Akut sjukdom" refererar till en plötslig och snabbt utvecklad medicinsk eller sjukdomstillstånd som kräver omedelbar behandling. Det kan vara orsakat av en infektion, skada, förgiftning eller ett annat medicinskt tillstånd. Symptomen är ofta allvarliga och kan hota livet om de inte behandlas omedelbart. Exempel på akuta sjukdomar inkluderar hjärtinfarkt, lungemboli, svår sepsis och meningit.

En fistel i matsmältningssystemet är en abnorm förbindelse (anastomos) mellan två organ, strukturer eller vävnader som inte normalt är sammanbundna. I samband med matsmältningssystemet kan det handla om en fistel mellan tarmar, mellan tarm och hud, mellan tarm och annat organ (till exempel urinblåsa eller lungor) eller mellan olika delar av tarmen som inte ska ha direkt kontakt med varandra. Fistlar kan orsakas av en rad olika sjukdomar eller skador, till exempel inflammatoriska tarmsjukdomar, cancer, infektioner, operationer eller strålbehandling. Symptomen på en fistel i matsmältningssystemet kan variera beroende på orsaken och platsen för fisteln, men kan inkludera diarré, smärta, feber, trötthet, viktminskning och utslitning av huden runt omkring. Behandlingen beror på orsaken till fisteln och kan bestå av mediciner, kirurgi eller kombinationer av dessa.

En tumör är en abnorm och oftast ocontrollerad tillväxt av celler i eller på kroppen. Tumörer kan vara godartade (benigna) eller elakartade (maligna). Godartade tumörer växer lokalt och tenderar att inte sprida sig till andra delar av kroppen, medan elakartade tumörer kan infiltrera omgivande vävnad och metastasera, det vill säga sprida sig via blod- eller lymfkärlen till andra delar av kroppen.

Elakartade tumörer kan vara cancer i olika former, såsom carcinom, sarcom, leukemi och lymfom. Dessa typer av tumörer har olika orsaker, behandlingsmetoder och prognoser beroende på vilken typ av cell som är involverad och hur aggressivt tumören växer.

Det är viktigt att upptäcka och behandla elakartade tumörer i tid för att öka chanserna till fullständig bot eller förlängt överlevnad.

'Skrumplever' er ikke en medisinsk term eller diagnose som jeg kjenner til. Det kan være at du refererer til "ascites", som er en akkumulering av overskuddslig fluid i abdomenell hule. Ascites kan ha mange forskjellige årsaker, inkludert levercirrosis, hjertefailure, kreft og infeksjoner.

Hvis du menet noe annet med 'skrumplever', kan jeg ikke gi en medisinsk definisjon uten mer kontekst eller informasjon.

Reoperation, även kallat "omopereration", är en term inom medicinen som refererar till att en patient behöver genomgå en ny operation för samma sjukdom eller skada efter att ha genomgått en tidigare operation. Det kan bero på att den första operationen inte löst problemet fullt ut, att komplikationer har uppstått eller att patientens tillstånd har försämrats. Orsaken och typen av reoperation varierar beroende på diagnosen och individuella faktorer hos patienten.

I medicinsk kontext refererar "Müllers gångar" till en par av embryonala strukturer som under fostertiden utvecklas till delar av de kvinnliga reproduktiva organen. De är uppkallade efter den tyske anatomisten Johannes Peter Müller.

Müllers gångar bildas hos foster i början av veckadningen och utgör en del av det som kallas urinogenitala ridge. I de flesta hanar förblir Müllers gångar underutvecklade och degenererar, medan de hos flickor utvecklas till äggstockarna, eileitern och delar av blygdbenet.

Det är värt att notera att begreppet "Müllers gångar" ofta används i sammanhang relaterade till intersexuella eller disfyserande könsdysfori, där en individ kan ha kroppsliga egenskaper som inte tydligt faller in under det typiska förkortningen av kvinnliga eller manliga reproduktiva organ.

En bukspottkörtelfistel (pancreas fistula) är en abnorm connection eller ledning mellan bukspottkörteln och ett annat organ eller yttre yta. Denna medicinska term används oftast för att beskriva en komplikation efter en operation där det bildats en onormal öppning som dränerar bukspottkörteljuice, även kallad pankreatisk vätska, utanför bukspottkörteln. Detta kan leda till infektioner och andra komplikationer om det inte behandlas korrekt.

Sprague-Dawley råtta är en specifik strain av laboratorieråtta som vanligtvis används inom forskning. Denna strain utvecklades under 1920-talet av två forskare, Sprague och Dawley, i USA.

Sprague-Dawley råttor är kända för sin jämna genetiska bakgrund, god hälsa och lätta hantering, vilket gör dem till en populär val för forskning inom områden som farmakologi, toxicologi, beteendevetenskap och cancerforskning. De är också vanliga som subjekt i prekliniska studier av nya läkemedel och andra terapeutiska behandlingar.

Dessa råttor har en genomsnittlig livslängd på två till tre år och väger ungefär 250-500 gram som vuxna. De är också kända för sin fertilitet och stor förmåga att producera avkomma, vilket gör dem lättillgängliga och relativt billiga att använda i forskningssyfte.

Bakteriell translokering är en process där bakterier eller deras toxiner överförs från det yttre till det inre av ett levande väsen, vanligtvis genom den gastrointestinale trakten. Denna process kan leda till systemiska infektioner och skador på olika organ, särskilt i immunosupprimerta individer.

Pankreatektomi är en kirurgisk procedure där man tar bort hela eller delar av pancreas, det vill säga bukspottskörteln. Det finns två huvudtyper av pankreatektomier: total pankreatektomi och partiell pankreatektomi.

Vid en total pankreatektomi tas hela pancreaset bort, inklusive gallgången och tolvfingertarmen. Denna procedure utförs vanligtvis när patienten har pankreascancer som har spridit sig till omgivande vävnad eller när patienten har en chronic pancreatitis som inte svarat på andra behandlingsformer.

Vid en partiell pankreatektomi tas endast en del av pancreaset bort, vanligtvis den delen som innehåller tumören eller den skadade vävnaden. Detta kan vara fallet vid behandling av mindre allvarliga fall av pancreascancer eller inflammation i pancreas.

Efter en pankreatektomi kan patienten ha ökad risk för diabetes och malabsorption, eftersom pancreas producerar hormonet insulin och enzymer som hjälper till att bryta ned näringsämnen i mag-tarmsystemet. Dessa komplikationer behandlas vanligtvis med livsstilsförändringar, mediciner och kostförändringar.

"Gallgångsatresi" refererar till en medicinsk tillstånd där det bildas en sten i gallgångarna, de smala rörleder som för bärer gallan från levern till tarmen. Gallsten kan vara orsaken till en del problem, inklusive smärta, inflammation och infektion av gallblåsan (cholecystit), levern (hepatit) eller gallgångarna själva (kolesterolit). I vissa fall kan obehandlad gallgångsatresi leda till allvarliga komplikationer, såsom infektion av blodet (sepsis) eller skada på levern. Behandlingen för gallgångsatresi kan innebära mediciner, litotripsi (en metod för att krossa stenarna), gallblåseoperation eller annan kirurgi.

I medicinsk kontext, kan ‘metoder’ syfta på de tekniker, procedurer eller processer som används för att undersöka, diagnostisera eller behandla sjukdomar och hälsa. Detta kan omfatta allt från laboratorietester och avbildningsstudier till kirurgiska tekniker och medicinsk behandling. Exempel på metoder inkluderar blodprover, röntgenundersökningar, operationer och läkemedelsbehandlingar. Metoder kan vara baserade på vetenskaplig forskning och erfarenheter och används för att underlätta en korrekt diagnos och behandling av patienter.

Hypertoni, portal, refererer til en tilstand hvor trykket i portalen vena (en blodåre som transporterer blodet fra maven, leveren og bugspytkirtlen til leverens venøse system) er forhøjet. Normalværdien for portaltrykket er normalt på 5-10 mmHg. Hvis portaltrykket overstiger 10 mmHg, betegnes det som portal hypertension.

Portal hypertoni kan have mange årsager, herunder levercirrose, blodprop i portalen vena, fedme, hjertesvigt og visse typer infektioner. Symptomer på portal hypertoni kan inkludere ascites (fluidansamling i bughulen), esofageal varices (forstørrede blodkar i spiserøret), splenomegali (forstørret milt) og hepatisk encefalopati (forstyrrelser i centralnervesystemet). Behandlingen af portal hypertoni afhænger af årsagen til sygdommen.

Utmed gemensamma gallgångens extrapankreatiska del (12b2 = utmed gallgången), eller medföljer inte i preparatet utan mottas ... Endokrina tumörer och blandad neuroendokrin-icke-neuroendokrin neoplasi (MiNEN) Se KVAST-dokumentet "Endokrina tumörer i mag- ... Pankreatit i fåran mellan pankreas, gemensamma gallgången och duodenum (paraduodenal pankreatit, cystisk dystrofi av duodenum, ... Enligt TNM används då m för multipla tumörer och antalet kan skrivas inom parentes (t.ex. pT2 (m) eller pT2(3) om tre tumörer ...
De separeras av små kärl och kanaler, som strömmar in i bukspottkörtelns gemensamma excretionskanal, som öppnas med en liknande ... Genom kroppens storlek och utseende är det möjligt att bestämma vissa sjukdomar: tumörer, pankreatit i kroniskt eller akut ... klämning av gallgången börjar. ... cyster och tumörer. I diabetes mellitus framträder förändringar ... Akut pankreatit, tumörer - orsakerna till kirurgiska ingrepp. Tidpunkten för operationen - räddat liv. ...