"Tussilago farfara" är ett växterterapeutiskt medel, som traditionellt använts inom medicinen för att lindra hosta och andra respiratoriska symtom. Den aktiva beståndsdelen i växten är ett glykosid kallat "tussilagin", som har visats ha anti-tussiva (hostdämpande) effekter. Emellertid har det också påträffats förekomst av cancerogena pyrrolizidinalkaloider i växten, vilket har resulterat i att den inte längre rekommenderas till internt bruk inom vissa länder.

'Tussilago' är ett latinskt namn på en växtart i magnoliaväxternas familj, även känd som vårlök eller coltsfoot på engelska. Den vetenskapliga beteckningen för denna art är Tussilago farfara.

Vårloken är ursprungligen en europeisk växtart, men har introducerats och etablerat sig i många andra delar av världen. Den är en flerårig ört med en krypande jordstam som producerar uppsvällda bladrosor under marknivå. Från stammen växer även en enda, upprätt stjälk som kan bli upp till 40 centimeter hög.

Blommorna är gula och sitter i en tämligen kompakt, tofsformad klase längst ut på stjälken. De blommar vanligen under våren, men kan ibland även ses blomma sent på sommaren eller tidigt på hösten.

Vårloken har historiskt använts inom medicinen, framför allt för att lindra hosta och andra andningsbesvär. Den innehåller ett antal olika ämnen som tros ha läkande egenskaper, bland annat mucilager, saponiner och flavonoider.

Dock bör nämnas att vissa delar av växten, framför allt de blad som bildas under marknivå, kan innehålla skadliga ämnen som pyrrolizidinalkaloider. Dessa ämnen kan ha toxicologiska effekter på levern och andra organ, så det rekommenderas att undvika användning av vårloken som medicinsk behandling utan att först konsultera en läkare eller annan kvalificerad hälsoexpert.