'Tvångssyndrom' är ett psykiatriskt tillstånd där individen upplever oförmåga att motstå återkommande, obehagliga tankar, känslor, impulser eller handlingar, som vanligtvis är oacceptabla eller sinnesrubblande. Dessa tvångsmässiga tankar eller handlingar är inte relaterade till verkligheten och orsakar ofta stor ångest och lidande hos den drabbade.

Det är värt att notera att det finns olika typer av tvångssyndrom, inklusive tvångsmässiga tankar (obsessioner) och tvångsmässiga handlingar (kompulsioner). Tvångsmässiga tankar kan handla om rädsla för smuts eller kontamination, våldsamhet, sexuella fantasier eller andra oacceptabla teman. Tvångsmässiga handlingar kan innebära tvångsmässig tvättning, reda, räkning eller kontroll av saker och ting.

Tvångssyndrom är en allvarlig psykiatrisk störning som kan påverka individens vardagliga liv och funktion negativt. Behandlingen för tvångssyndrom inkluderar ofta kognitiv beteendeterapi (KBT) och/eller medicinsk behandling med selektiva serotoninåterupptagshämmare (SSRI).

'Tvångsbeteende' (eng. compulsive behavior) är inom psykiatrin och psykologin ett beteendemönster som kännetecknas av upprepade, ofta obesvarliga handlingar eller tankar som en person känner sig tvungen att utföra på grund av rädsla eller ångest. Dessa beteenden orsakar ofta betydande besvär och kan ha negativ påverkan på individens vardagliga liv, relationer och arbete.

Exempel på tvångsbeteenden inkluderar:

1. TVångstankar (obsessions): upprepade, störande och ofta orelaterade tankar eller idéer som en person inte kan få bort.
2. TVångshandlingar (compulsions): upprepade handlingar eller rutiner som en person känner sig tvungen att utföra för att reducera ångesten eller undvika en föreställd katastrof. Exempel på tvångshandlingar är handskrubbning, låsning och upprepade kontroller.
3. Renhållnings-tvång: överdrivet renhållande, rengöring eller ordning, som kan leda till betydande tidssquanderi och funktionsnedsättning.
4. Kontrolltvång: upprepad behov av att kontrollera saker och ting, exempelvis genom att ständigt kontrollera dörrar och fönster för att försäkra sig om att de är stängda.
5. Samlingstvång: en överdriven tendens att samla på objekt utan någon specifik anledning eller funktion, vilket kan leda till onödigt klumpande och besvär.

Tvångsbeteenden kan vara ett tecken på olika psykiatriska störningar, såsom tvångssyndrom, OCD (Obsessive-Compulsive Disorder), TOC (Tourettes syndrom) och autismspektrumstörningar. Det är viktigt att söka professionell hjälp om man upplever tecken på tvångsbeteenden för att få en korrekt diagnos och behandling.

"Besatthet" är ett psykiologiskt begrepp som kan ha olika betydelser beroende på kontext. I allmänhet refererar det till en situation där en persons tankar, känslor eller handlingar domineras av en fix idé, impuls eller förvrängning av verkligheten. Detta kan leda till repetitiva och ofta störande beteenden eller attityder.

I mer specifik medicinsk kontext kan "besatthet" användas för att beskriva ett syndrom som kallas "Obsessive-Compulsive Disorder" (OCD), även känt som tvångssyndrom. OCD är en typ av ångeststörning som kännetecknas av två huvudsymtom: tvångsmässiga tankar eller riter och/eller kompulser. Tvångsmässiga tankar är upprepade, ofta obehagliga och orelaterade till verkligheten idéer eller föreställningar som en person inte kan få bort sig ifrån, medan kompulser är upprepade handlingar eller riter som en person känner sig tvungen att utföra för att lindra sin oro eller ångest.

Det är värt att notera att "besatthet" kan också användas i andra medicinska kontexter, såsom besatthet av droger eller alkohol, där en person blir beroende av en substans och inte kan sluta använda den, trots negativa konsekvenser.

Tourette syndrom (TS) är ett neurologiskt tillstånd som kännetecknas av ofrivilliga, upprepade och plötsliga rörelser eller ljud (tics). TS börjar vanligtvis under barndomen eller tidig ungdom och påverkar mellan 1 och 10 personer per 1 000. För att diagnosen ska ställas måste individen ha haft minst två typer av motoriska tics och en typ av ljudstic under mer än ett år. Ticsens uttryck kan variera över tid i frekvens, intensitet och form. Vissa personer med TS kan också ha andra neuropsykiatriska tillstånd, såsom ADHD eller OCD. Orsaken till TS är okänd, men det finns starka indicier på att det beror på en kombination av genetiska och miljömässiga faktorer. Behandlingen för TS består ofta av mediciner som hjälper till att reducera ticsens frekvens och/eller allvarlighet, samt beteendeterapi som kan hjälpa individen att hantera sina tics.

"Tickling" definieras inom medicinen som en lätt, kortvarig stympning eller irritation av huden som orsakas av ett lektolkande beröringssinne. Det kan upplevas som ett plötsligt, ofta oväntat, småskratt eller en känsla av otidighet.

Tickrubbningar kan uppstå på olika delar av kroppen, inklusive huden och slemhinnor som i munnen och strupen. De kan orsakas av olika faktorer, till exempel beröring, luftdrag eller små föremål som kommer i kontakt med huden.

I vissa fall kan tickrubbningar vara ett tecken på neurologiska sjukdomar eller skador, såsom multiple skleros eller en stroke. Om någon upplever onormalt starka eller oförklarliga tickrubbningar bör de söka medicinsk expertis för att utreda orsaken och få rätt behandling.

Klomipramin är ett antidepressivt läkemedel som tillhör gruppen tricykliska antidepressiva (TCA) preparat. Det verkar genom att öka koncentrationen av neurotransmittorerna serotonin och noradrenalin i hjärnan, vilket kan hjälpa att lindra symptom på depression och ångeststörningar. Klomipramin kan också användas för behandling av obsessiv-kompulsiivt syndrom (OCD) och nattskräck.

Läkemedlet bör preskrivas och övervakas av en läkare, eftersom det kan ha allvarliga biverkningar och interagera med andra mediciner. Vid behandling med Klomipramin rekommenderas kontinuerlig medicinsk follow-up för att övervaka effektiviteten och säkerheten hos terapin.

En tick är ett smådjur som tillhör klassen spindeldjur och ordningen fästingar. De livnär sig på blod från däggdjur, fåglar och reptiler. För att komma åt värddjurets blod fastnar de i huden och suger sig fast. Under processen kan vissa arter av ticks överföra sjukdomsalstrare som exempelvis Borrelia burgdorferi, orsaken till Lymeborrelios, och andra patogener som virus och bakterier. Det är viktigt att ta bort ticks så snart som möjligt för att minska risken för sjukdomar.

Hårryckningsmani, även känt som trichotillomanii (TTM), är en impuls-kontrollstörning och en form av självskada. Det innebär att en person upprepade gånger drar ut sina egna hårstrån, ofta från skalen på huvudet, men även ögonbryn, mustascher, skägg, öron, näsa eller andra kroppsställen. Personer med hårryckningsmani gör detta när de känner en ökande spänning eller angest, och upplever en nedgående känsla av tillfredsställelse, lugn eller glädje efteråt.

Det är vanligt att personer med hårryckningsmani försöker dölja sina handlingar och kan bli mycket stressade över det sociala stigma som finns kring detta beteende. Det kan också leda till fysiska skador, såsom infektioner eller hudskador, samt psykiska besvär som självmords tankar och depression.

Hårryckningsmani är en relativt sällsynt störning, men kan förekomma i alla åldrar och bland båda könen. Den kan vara associerad med andra psykiatriska tillstånd, såsom ångeststörningar, depressioner eller personlighetsstörningar. Behandlingen av hårryckningsmani kan innebära kognitiv beteendeterapi (KBT), medicineringsbehandling och stödgrupper.

'Serotoninuptagshämmare' är ett samlingsbegrepp för läkemedel som verkar genom att blockera återupptaget av signalsubstansen serotonin i hjärnan. Serotonin är en signalsubstans som spelar en viktig roll i stämningsreglering, impulskontroll och smärtkänslighet, bland annat.

När serotoninet har sitt verkan på mottagaren i hjärnan, transporteras det tillbaka till signalämnesförrådet i nervcellen med hjälp av en transportprotein, som kallas serotonintransportör (SERT). Genom att blockera denna transportprocess med hjälp av serotoninuptagshämmare, ökar koncentrationen av serotonin i synapsen och förlängs därmed dess verkan.

Serotoninuptagshämmare används bland annat som behandling av depression, ångeststörningar, obesitàt och migrän. Exempel på läkemedel som tillhör denna grupp är fluoxetin (Prozac), sertralin (Zoloft) och paroxetin (Paxil).

Obsessive-compulsive hoarding (OCH) is a type of obsessive-compulsive disorder (OCD) characterized by the accumulation of large amounts of possessions, which often clutter and congest living spaces to the point where they become difficult or impossible to use for their intended purposes.

People with OCH have difficulty discarding items, even those that appear to be useless or of little value, due to a strong emotional attachment or fear of losing important information or memories. This behavior can lead to significant distress and impairment in social, occupational, and other areas of functioning.

OCD is characterized by the presence of obsessions and compulsions that are time-consuming, cause significant distress, or interfere with daily life. In OCH, the obsession may be a fear of throwing away something important or the belief that an item has value, even if it appears to have little or no use. The compulsion is the act of acquiring and saving items, often leading to hoarding behavior.

It's important to note that hoarding can also occur as a symptom of other mental health conditions, such as depression, anxiety, or dementia, so it's essential to consult with a qualified mental health professional for an accurate diagnosis and treatment plan.

Jag antar att du söker en medicinsk definition av "implosive therapy". Detta är dock inte en etablerad term inom medicin eller psykiatri. Möjligen kan du ha felstavat eller förväxlat det med "provocative therapy", som är en form av korttidspsychoterapi där terapeuten provocerar patienten i syfte att framkalla starka reaktioner och på så sätt få tillgång till djupt bortträngda känslor och konflikter.

Om du verkligen menade "implosive therapy" kan det röra sig om en form av behandling som använts för andningssvårigheter orsakade av kronisk obstruktiv lungsjukdom (COPD). Behandlingen innebär att patienten tar djupt och snabbt andetag, vilket kan leda till en temporär förbättring av andningen. Detta är dock inte längre en accepterad behandlingsmetod på grund av riskerna för skador på lungorna och hjärtat.

"Psykiatrisk status" är ett sammanfattande begrepp för en individuals mentala hälsa och psykiatriska symptom. Det kan bedömas och graderas med olika skattningsskalor. Några vanliga skattningsskalor inkluderar:

1. Clinical Global Impression (CGI): Denna skala används för att snabbt bedöma allvarlighetsgraden av en patients mentala ohälsa. Skalan har två delar: CGI-Severity och CGI-Improvement. CGI-Severity bedöms från 1 (normalt) till 7 (mycket allvarligt sjukt), medan CGI-Improvement bedöms från 1 (mycket förbättrad) till 7 (mycket försämrad).

2. Positive and Negative Syndrome Scale (PANSS): Denna skala används för att mäta psykotiska symptom, såsom hallucinationer och desorganiserat tänkande, samt negativa symptom, såsom avflackning och socialt tillbakadragande. Skalan innehåller 30 objektiva kliniska observationer som bedöms från 1 (ingen symtomatologi) till 7 (extrem symptomatologi).

3. Hamilton Depression Rating Scale (HDRS): Denna skala används för att mäta allvarlighetsgraden av depression. Skalan innehåller 17 eller 21 objektiva kliniska observationer som bedöms från 0 till 4 eller 0 till 2, beroende på frågan. Högre poäng indikerar allvarligare depression.

4. Young Mania Rating Scale (YMRS): Denna skala används för att mäta allvarlighetsgraden av mani. Skalan innehåller 11 objektiva kliniska observationer som bedöms från 0 till 4 eller 0 till 8, beroende på frågan. Högre poäng indikerar allvarligare mani.

Dessa är några exempel på skalor som används för att mäta psykiatriska symptom och deras allvarlighetsgrad. Det finns också andra skalor som mäter andra aspekter av mentala hälsoproblem, såsom ångest, trauman och personlighetsstörningar.

"Ceremoniellt beteende" är ett begrepp inom socialantropologi och beteendevetenskap som refererar till de formella, strukturerade handlingar och ritualer som utförs i samband med vissa sociala situationer eller evenemang. Detta kan inkludera allt från högtidliga ceremonier som bröllop, begravningar och religiösa riter till mer vardagliga situationer som möten, föredrag och intervjuer.

Ceremoniella beteenden har ofta en symbolisk betydelse och kan användas för att etablera auktoritet, respekt eller social status. De kan också hjälpa till att skapa en känsla av sammanhang och gemenskap bland de som deltar i dem.

Exempel på ceremoniella beteenden inkluderar att ta bort hatten när man möter en äldre eller mer respektingivande person, att stå upp när en talare går in i ett rum, att klappa händerna efter en framförande eller att böja sig inför en religiös symbol. Dessa beteenden kan variera mellan olika kulturer och samhällen, men de flesta har någon form av ceremoniellt beteende som är accepterat och erkänt inom sin sociala kontext.

TVÅNGSNEUROS (ICD-10: F63.2) är en persistenter och upphävd beteendestörning som kännetecknas av att en person upprepade gånger utför specifika handlingar på ett onödigt sätt, oavsett om de vill det eller inte. Dessa handlingar ger ofta en känsla av tillfredsställelse eller lindring när de utförs, men följande ångest och skam kan uppstå efteråt.

Exempel på beteenden som kan ingå i en tvångsbeteendestörning är:

* TVÅNGSANKNYTNINGAR (excessiv rengöring, desinfektion eller ordning)
* TVÅNGSTANKAR (tanka om att skada sig själv eller andra, tveksamhet och tvivel)
* TVÅNGSHANDLINGAR (kontrollera saker och ting upprepade gånger, räkna, upprepa vissa ord eller fraser)

För att diagnosen ska ställas måste beteendena vara svåra att kontrollera, leda till kraftig ångest eller påverka personens vardagliga liv negativt. Dessutom får de inte bero på någon annan psykiatrisk störning, som exempelvis schizofreni eller bipolär sjukdom.

Det är viktigt att söka professionell hjälp om man tror sig ha en tvångsbeteendestörning, eftersom det finns effektiva behandlingsmetoder tillgängliga som terapi och mediciner.

Kognitiv terapi (CT) är en form av psykoterapi som utvecklades under 1960-talet av psykiatern Aaron T. Beck. CT bygger på kognitiva modeller och teorier om hur individens tankar, känslor och beteenden hänger samman.

CT fokuserar på att identifiera och utmana negativa och irrealistiska tankemönster, sätta igång positiva tankeprocesser och främja emotionell balans och välbefinnande. Metoden innefattar också tekniker för stresshantering, problemlösning och kommunikationsförbättring. CT har visat sig vara effektivt vid behandling av en rad psykiska störningar, bland annat depression, ångeststörningar, personlighetsstörningar och posttraumatiskt stressyndrom (PTSD).

Den Diagnostiska och statistiska manualen för psykiatriska störningar (DSM) är en utförlig handbok publicerad av Amerikanska psykiatriska föreningen (APA). Den används globalt som ett referensverk för att diagnostisera och klassificera olika mentala störningar.

DSM innehåller en systematisk presentation av kriterier och symptom som behövs uppfylla för att ställa en diagnos på olika psykiatriska tillstånd, från neuropsykiatriska störningar till affektiva och personlighetsstörningar. Den innehåller också information om prevalens, incidens, riskfaktorer, komorbiditet och relaterade medicinska eller psykosociala problem för varje diagnos.

DSM har gått igenom flera uppdateringar sedan den publicerades första gången 1952, med senaste utgåvan DSM-5 som publicerades 2013. Det är värt att notera att DSM inte är det enda systemet för klassificering av mentala störningar; Världshälsoorganisationen (WHO) har också sitt eget klassifikationssystem, ICD-10 Kapitel V: Mentala och beteendestörningar.

Anxiety disorders are a category of mental health disorders characterized by feelings of excessive and persistent worry, fear, or anxiety that interfere with daily activities. According to the Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders (DSM-5), there are several specific types of anxiety disorders, including:

1. Separation Anxiety Disorder: intense fear or anxiety about being separated from a person or place that provides feelings of security or safety.
2. Selective Mutism: consistent failure to speak in certain social situations where speaking is expected, despite the ability to understand and speak in other situations.
3. Specific Phobia: excessive and persistent fear of a specific object, situation, or activity that is generally not harmful.
4. Social Anxiety Disorder (Social Phobia): intense fear or anxiety about social interactions or performing in front of others.
5. Panic Disorder: recurrent unexpected panic attacks and constant worry about having another attack.
6. Agoraphobia: fear or anxiety about being in places or situations from which escape might be difficult or help unavailable in the event of a panic attack or other incapacitating or embarrassing symptoms.
7. Generalized Anxiety Disorder (GAD): excessive and persistent worry or anxiety about several aspects of life, for a period of six months or more.
8. Substance/Medication-Induced Anxiety Disorder: anxiety caused by the effects of a substance or medication.
9. Anxiety Disorder Due to Another Medical Condition: anxiety that is the direct physiological consequence of another medical condition.
10. Other Specified Anxiety Disorder and Unspecified Anxiety Disorder: categories for disorders with symptoms that do not meet the criteria for any of the specific anxiety disorders but still cause significant distress or impairment.

These disorders can significantly impact a person's quality of life, making it difficult to function in social, occupational, and other areas of life. Treatment typically involves psychotherapy, medication, or a combination of both.

Psykokirurgi (ibland kallat "psyksurgeri") är en mycket kontroversiell och sällan använd behandlingsmetod inom psykiatrin som innebär att man skapar skador på hjärnbarken med syfte att lindra allvarliga psykiska störningar. Denna typ av behandling är mycket ovanlig idag och används nästan enbart i extrema fall då andra behandlingsmetoder har visat sig vara otillräckliga.

Det finns två huvudsakliga typer av psykokirurgi: ablativa och stimulerande. Ablativa tekniker innebär att man förstör en viss del av hjärnan medan stimulerande tekniker innebär att man aktiverar en viss del av hjärnan med hjälp av elektriska impulser.

Psykokirurgi är ett mycket omdiskuterat ämne och det finns starka etiska tvivel kring användandet av denna typ av behandling. Många menar att de risker som är associerade med psykokirurgi överväger de potentiella fördelarna, särskilt när det finns andra mindre invasiva behandlingsmetoder tillgängliga.

'Tabu' är inte en medicinsk term, utan snarare en social eller kulturell konstrukt som betecknar något som är förbjudet, otillåtet eller stigmatiserat inom en viss grupp eller samhälle. Inom medicinen kan det dock finnas vissa ämnen eller praktiker som är tabu i vissa kulturer eller sammanhang, till exempel diskussioner om sexuella problem, döden och sterilitet. Dessa tabun kan påverka individers villighet att söka vård och följa behandlingsrekommendationer.

'Body Dysmorphic Disorder' (BDD) är en psykiatrisk diagnos som beskrivs i Diagnostiskt och Statistiskt Manual för Psykiatriska Störningar (DSM-5), som publiceras av Amerikanska Psykiatriska Föreningen.

Enligt DSM-5 definieras BDD som en preoccupation med ett eller flera perceived defects or flaws in one's physical appearance that are not observable or appear slight to others. The preoccupation is so severe that it causes significant distress or impairment in social, occupational, or other important areas of functioning.

Individuals with BDD may spend several hours a day checking their appearance in mirrors or avoiding them altogether, seeking reassurance from others, or trying to camouflage or hide the perceived defect with makeup, clothing, or hair. They may also engage in repetitive behaviors such as skin picking or grooming.

BDD can have serious consequences on an individual's quality of life and is associated with high rates of depression, anxiety, and suicidal ideation. It is important to note that BDD is a treatable condition, and individuals with the disorder can benefit from cognitive-behavioral therapy (CBT) and/or medication.

'Komorbiditet' är ett medicinskt begrepp som används för att beskriva när en individ har två eller flera sjukdomar, tillstånd eller störningar samtidigt. Dessa tillstånd kan vara relaterade eller orelaterade till varandra och kan ha en gemensam orsak eller vara skilda. Komorbiditet kan komplicera behandlingen och leda till sämre prognoser eftersom den kan påverka symptomen, funktionsnivån och livskvaliteten hos individen. Exempel på komorbiditet kan inkludera en persons med diabetes som också har depression eller en person med hjärt-kärlsjukdom som också har kronisk lungsjukdom.

Sjukdomsgradsmått, eller "disease severity measures," är metoder och skalor som används för att kvantifiera hur allvarlig en viss sjukdom eller tillstånd är hos en patient. Det kan handla om subjektiva bedömningar gjorda av en vårdpersonal, såsom kliniska observationer och symptombeskrivningar, eller objektiva tester och mätningar som exempelvis blodprover eller bilddiagnostik.

Sjukdomsgradsmått används ofta inom forskning för att jämföra effekterna av olika behandlingsmetoder, men de kan även användas i klinisk praxis för att övervaka en patients tillstånd över tid och för att ställa in behandlingen på rätt nivå. Exempel på vanliga sjukdomsgradsmått är skalor för smärta, funktionsnedsättning, livskvalitet och komplikationsrisk.

"Age of onset" is a medical term that refers to the age at which a person first develops or shows symptoms of a particular disease, disorder, or condition. It can be an important factor in understanding the course and prognosis of a condition, as well as in identifying potential genetic or environmental risk factors.

For example, if a person is diagnosed with type 1 diabetes at the age of 5, then the age of onset for that individual would be 5 years old. Similarly, if someone begins experiencing symptoms of Alzheimer's disease at the age of 60, then the age of onset for that individual would be 60 years old.

It is worth noting that some conditions may have a wide range of ages of onset, while others may have a more specific age range. Additionally, some individuals may experience early or late-onset forms of a condition, which can have different implications for treatment and management.

Basalganglier är en samling av nuclei (kompakta grupper av nervceller) i hjärnbarken som spelar en viktig roll i kontrollen av rörelser och kognitiva funktioner. De består av tre huvudsakliga delar: putamen, globus pallidus och substantia nigra. Basalganglierna arbetar tillsammans med andra hjärnstrukturer för att initiera och koordinera muskelrörelser. En vanlig sjukdom som berör basalganglierna är Parkinson's disease, där dopaminproducerande nervceller i substantia nigra degenererar, vilket leder till rörelsesvårigheter och andra symtom.

Psykiska störningar (eller mentala störningar) är enligt Världshälsorganisationen WHO en allmän beteckning på en grupp sjukdomar, som kännetecknas av särskilda förändringar i känsloliv, tankar, perceptioner, minne, inlärning, motivation, uppfattning om verkligheten och beteende. Dessa förändringar är så pass allvarliga att de orsakar individen klart lidande eller funktionsnedsättning i vardagslivet. Psykiska störningar kan ha olika orsaker, exempelvis genetiska faktorer, hjärnskador, trauma, missbruk av droger eller alkohol, samt sociala och miljömässiga faktorer. Exempel på psykiska störningar är depression, schizofreni, ångeststörningar, personlighetsstörningar och neuropsykiatriska funktionsnedsättningar som exempelvis autism och ADHD.

En personlighetsprofilformulär är ett verktyg som används inom psykologin och psykiatrin för att bedöma och beskriva en persons personlighet. Det kan vara en frågeformulär eller intervju som mäter olika aspekter av personligheten, till exempel personlighetsdrag, kognitiva stilar, värderingar, intressen och emotionella reaktioner.

Formuläret kan innehålla frågor om hur individen upplever sig själv och hur han eller hon uppfattas av andra, som till exempel "Jag blir ofta irriterad över småsaker" eller "Vännerna ser mig som någon som är mycket social". Responsen på dessa frågor kan kategoriseras och jämföras med normgruppen för att få en beskrivning av personligheten.

Personlighetsprofilformuläret används ofta inom klinisk praktik, men även inom arbetslivet för att matcha personer med lämpliga jobb och miljöer. Det är viktigt att notera att en personlighetsprofil inte är ett stelstansande eller definitivt beskrivning av en persons personlighet, utan snarare en ögonblicksbild som kan förändras över tiden och i olika situationer.

Enligt American Psychiatric Association (APA) i Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders, 5th Edition (DSM-5), är en personlighetsstörning en inflexibel och bestående mönster av uppfattningar, känslor och beteenden, som avviker markant från de förväntade i den kulturella kontexten. Dessa mönster är så pass omfattande att de orsakar kliniskt signifikanta problem och nedsättningar i sociala, yrkesmässiga eller andra viktiga funktioner.

Personlighetsstörningar tenderar att vara stabila över tid och kan påverka individens förmåga att hantera stress, upprätthålla relationer och ta sig an nya erfarenheter. För att ställa diagnosen måste personliga problem eller beteendemönster vara närvarande i minst ett år.

DSM-5 delar in personlighetsstörningarna i tre kategorier:

1. Cluster A (den udda gruppen): Paranoid, skizoid och schizotyp störningar.
2. Cluster B (den dramatiska, emotionala eller impulsiva gruppen): Antisocial, borderline, histrionisk och narcissistisk störningar.
3. Cluster C (den rädda eller ångestfyllda gruppen): Avhängig, undvikande och obsessiv-kompulsiv störningar.

Det är viktigt att notera att personlighetsstörningar inte är samma sak som utvecklingsstörningar eller intellektuella funktionsnedsättningar, och de ska inte förväxlas med tillfälliga reaktioner på livets svårigheter.

Paroxetin är ett selectivt serotoninåterupptagshämmare (SSRI) som används för behandling av olika psykiatriska tillstånd, såsom depression, ångeststörningar, panikstörningar och social fobi. Preparatet fungerar genom att öka mängden serotonin i hjärnan, vilket kan hjälpa att förbättra humöret och lindra rädsla och oro. Läkemedlet ges vanligen som tablettor som tas en gång om dagen och behandlingen bör övervakas av en läkare. Biverkningar kan förekomma, men de tenderar att vara milda och tillfälliga.

En impulskontrollstörning (ICD-10: F63) är ett mentalt tillstånd där en person har svårigheter att motstå impulser, drifter eller kortsiktiga begär som är potentiellt skadliga för sig själv eller andra. Personer med impulskontrollstörningar upplever ofta en ökad spänning eller affekt just innan de agerar på ett impulsivt sätt, och efteråt kan känna lättnad, nöje eller tillfredsställelse.

Exempel på impulskontrollstörningar inkluderar:

1. Kleptomaní: en svårighet att motstå stöldimpulser, trots att det inte behövs och/eller det finns inga ekonomiska fördelar med att stjäla.
2. Pyromani: en svårighet att motstå impulsen att tända eld eller orsaka brand.
3. Sexuella impulskontrollstörningar, inklusive exhibitionism och sexuell tvångsmissbruk.
4. Trichotillomani: en svårighet att motstå impulsen att rycka ut hårstrån eller övriga kroppsbehåringar.
5. Patologiskt spelande (spelberoende): en svårighet att kontrollera impulserna att spela och satsa pengar, trots negativa konsekvenser.
6. Intermittent explosiv disorder: upprepade episoder av aggression eller våld som inte är föregånget av provocerande handlingar från andra, och som inte kan förklaras av annan psykiatrisk eller neurologisk störning.

Det är värt att notera att impulskontrollstörningar skiljer sig från tvångssyndrom (ICD-10: F42), där en person upplever tvångsmässiga tankar och handlingar som de inte kan motstå, men som de inte heller njuter av. I impulskontrollstörningarna däremot, upplever personen ofta en viss tillfredsställelse eller lättnad under eller omedelbart efter att ha genomfört handlingen.

"Djup hjärnstimulering" (Deep Brain Stimulation, DBS) är en neurokirurgisk behandlingsmetod där fina elektroder placeras i specifika områden i hjärnan. Elektroderna genererar elektriska impulser som regleras med en neurostimulator som liknar en pacemaker, och som är implanterad under huden, vanligen i bröstet eller buken.

DBS används primärt för att behandla rörelsesjukdomar som Parkinson's sjukdom, essentiell tremor och dystoni, men det har också visat sig vara effektivt vid behandling av vissa psykiatriska tillstånd som behandlingsresistent depression och obsessiv-kompulsivt beteende.

Genom att justera frekvensen, amplituden och impulslängden av de elektriska signalerna kan läkaren påverka hjärnaktiviteten i det specifika området där elektroderna är placerade, vilket kan leda till en förbättring av symtomen. DBS är en reversibel och anpassningsbar behandlingsmetod som kan kompletteras med andra terapeutiska strategier.

Gyrus cinguli är en del av limbiska systemet i hjärnan och betyder på latin "kindad gång". Det är en kontinuerlig, bågbildad struktur som löper runt den coronala planen (från främre till bakre) av hjässloben. Gyrus cinguli är involverad i en rad kognitiva och emotionella funktioner, inklusive smärtkänslor, learning, memory, and ent motivation.

'Fobier' er en type av angstanfall som oppstår i samband med bestemte aktiviteter, steder, eller situasjoner. Disse angstanfallene kan være så sterke at de forhindrer personen i å gjøre noe som fører til en fobi. Fobier deles vanligvis inn i to kategorier: enkeltstående fobier og komplekse fobier. Enkeltstående fobier er frykt for bestemte ting eller situasjoner, som dyr, høyde eller å flyte. Komplekse fobier inkluderer flere frykter og kan være mer komplisert å behandle. Fobier kan oppstå på grunn av en traumatisk erfaring, arvelige faktorer eller som et resultat av generelt økt sårbarhet for angstanfall. De kan også være relatert til andre psykiske lidelser, som depressjon og generell angst.

Magnetisk Resonansstomografi (MRI), även kallat Kärnmagnetisk Resonans (NMR) är en icke-invasiv diagnostisk bildgebande teknik som använder starka magnetiska fält och radiovågor för att producera detaljerade bilder av inre strukturer och funktioner i kroppen.

Under en MRI-undersökning placeras patienten i en tunn, rörlig bädd som glider in i en tunnelformad magnetisk resonansscanner. Scannern genererar ett starkt magnetfält som får protonerna (atomkärnor) i kroppens vätskor att orientera sig parallellt med magnetfältet. Radiovågor används sedan för att störa denna orientering, och när radiovågorna stängs av återgår protonerna till sin ursprungliga position. Detta ger upphov till en svagt elektromagnetiskt fält som detektorer i scannern kan uppfatta och tolka för att skapa två- eller tredimensionella bilder av kroppens inre.

MRI används vanligtvis för att undersöka mjuka vävnader, såsom hjärnan, ryggraden, muskler, ligament och inre organ, och är speciellt användbar för att upptäcka skador, inflammationer, tumörer och andra avvikelser.

Frontallobben är en del av storhjärnan (cerebrum) och utgör ungefär en tredjedel av hjärnbarken. Det är den främsta delen av stora hemisfärerna och är indelad i olika delar som har olika funktioner. Frontallobben är involverad i planering, initiativ, arbetsminne, impulskontroll, socialt beteende, moraliska bedömningar och känslomässiga respons. Skador på frontalloben kan orsaka förändringar i beteende, emotionella svårigheter och kognitiva problem.

Fluoxetin är ett selektivt serotoninåterupptagshämmare (SSRI) som används för behandling av flera psykiatriska tillstånd, däribland depression, panikångest, social fobi och tvångssyndrom. Preparatet verkar genom att öka mängden serotonin i hjärnan, vilket kan förbättra humöret och minska rädsla och oro. Fluoxetin säljs under varumärken som Prozac och Sarafem, och ges vanligtvis som tablett eller kapsel.

'Psykologsamtal' är ett samtalsinnehåll som sker mellan en klient och en auktoriserad psykolog. Syftet med samtalet är att hjälpa den sökande individen att reflektera över och förstå sina tankar, känslor och beteenden bättre, för att på så sätt kunna hantera livets utmaningar och problem effektivare. Under samtalet använder sig psykologen av sin professionella kompetens inom områdena klinisk psykologi och/eller psykoterapi för att stödja, behandla och främja den klientens mentala hälsa och personliga utveckling. Det är viktigt att understryka att en auktoriserad psykolog har genomgått relevant utbildning, praktik och examen för att kunna erbjuda psykologsamtal som en del av sitt yrkesmässiga arbete.

'Stereotypy' är ett medicinskt begrepp som används för att beskriva upprepade, rutinmässiga och ofta meningslösa rörelser, läten eller handlingar. Dessa beteenden kan vara en del av normal utveckling hos barn, särskilt under de första två levnadsåren. Men om de fortsätter eller ökar i frekvens och intensitet kan de vara ett tecken på olika neurologiska tillstånd, såsom autism, cerebral pares, hjärnskador eller psykiatriska störningar som schizofreni.

Exempel på stereotypt beteende kan inkludera att gnugga händerna, nicka med huvudet, vippa kroppen fram och tillbaka, tala samma fraser upprepade gånger eller utföra andra rutinmässiga handlingar utan en tydlig orsak. Det är viktigt att notera att stereotypt beteende kan vara farligt om det leder till självskada, såsom bitandet av munnen eller slag i huvudet. I sådana fall bör man söka medicinsk hjälp omedelbart.

'Serotonin plasma membrane transport proteins', også kendt som serotonin transporter (SERT) eller 5-HTT, er et type transmembrant protein, der regulerer genlevelet og signaleringen af neurotransmitteren serotonin (5-hydroxytryptamin eller 5-HT) i centralnervøse systemet og i det perifere nervesystem.

SERT er ansvarlig for at transportere serotonin fra synaptisk gab til den presynaptiske neuron, hvor det kan genbruges eller oplagres i vesikler. Dette hjælper med at afslutte serotoninsignalerne og forberede neuronen på fremtidig serotoninfrigivelse.

Dysfunktioner i SERT er associeret med en række sygdomme, herunder affektive lidelser som depression og angst, samt neuropsykiatriske lidelser som autisme og ADHD. Inhibitorer af SERT, også kendt som selektive serotonin-reuptake-hæmmere (SSRI), anvendes til behandling af disse sygdomme for at øge mængden af serotonin i synaptisk gab og forlænge serotoninsignalerne.

'Inula' är ett latinskt trivialnamn för ett släkte av växter som tillhör familjen korgblommiga växter (Asteraceae). Släktet innehåller cirka 80 arter, varav flera har medicinsk användning. Exempel på artar inom släktet 'Inula' är exempelvis johannesört (Inula helenium), som har använts traditionellt som ett medel mot hosta och andningssvårigheter, samt Inula racemosa, som används i den traditionella indiska medicinen för att behandla olika sjukdomar. Det är viktigt att notera att användning av växter med medicinska egenskaper bör ske under övervakning av en kvalificerad hälsoexpert, eftersom de kan ha biverkningar och interagera med andra läkemedel.

'Putsning' är ett medicinskt begrepp som refererar till processen där halva mag-tarmkanalen (inklusive magsäcken, tolvfingertarmen och början på trettondelstarmen) vrides runt sig själv och förs upp genom bukhålan och kopplas till sidan av tarmen. Detta görs vanligtvis under en operation som kallas för 'roux-en-Y putsning' och används som behandling för vissa former av mag-tarmrubbningar, såsom återkommande magsår eller svår övervikt.

Den nya förbindelsen mellan magsäcken och trettondelstarmen kallas för 'gastrojejunostomi' och den andra förbindelsen mellan tolvfingertarmen och resten av tarmen kallas för 'jejunojejunostomi'.

Putsningen kan hjälpa till att reducera magsäcks produktion av syra, begränsa mängden mat som en person kan äta samtidigt och orsaka en förändring i hormonella signaler som påverkar aptiten. Dessa faktorer tillsammans kan hjälpa till att minska symptomen av mag-tarmrubbningar och underlätta viktminskning.

Involutionsdepression, även känd som postpartum depression under andra betingelser, är en allvarlig form av depression som kan drabba kvinnor efter förlossning. Det är vanligare under de första månaderna efter förlossningen, men det kan också inträffa upp till ett år efter att barnet har fötts. Involutionsdepression skiljer sig från den mildare postpartum blues som många kvinnor upplever under de första veckorna efter förlossningen.

Symptomen på involutionsdepression kan vara allvarliga och inkludera:

* Kraftiga känslor av tristess, hopplöshet eller tomhet
* Tankar om självmord eller att skada sig själv eller barnet
* Svårigheter att sova, äta eller ta hand om sig själv
* Intensiv rastlöshet eller stillhet
* Förändringar i tänkande, minne eller koncentration
* Minskad intresse för aktiviteter som en gång var angelägna
* Överdrivet skuldkänslor eller oskuldiga känslor av att inte vara en bra mor

Involutionsdepression kan ha negativa effekter på moderns relation med barnet, partnern och andra familjemedlemmar. Det kan också påverka barnets utveckling och välbefinnande. Om du eller någon du känner upplever symtom på involutionsdepression bör du söka professionell hjälp så snart som möjligt. Behandlingen kan innefatta mediciner, terapi eller en kombination av båda.

Neuropsychological tests are a type of psychological assessment that measures various aspects of cognition, such as memory, attention, language, visuospatial skills, and executive functions. These tests are often used to help diagnose and evaluate neurological conditions, such as dementia, traumatic brain injury, stroke, and neurodevelopmental disorders. They can also be used to track the progression of a condition over time or to evaluate the effectiveness of treatment. The results of neuropsychological tests can provide valuable information about an individual's cognitive strengths and weaknesses, which can be useful in developing interventions and accommodations to help them function better in daily life.

It is important to note that neuropsychological testing should be conducted by a qualified professional with specific training in this area, such as a neuropsychologist. The tests are standardized and norm-referenced, meaning they have been administered to large groups of people in order to establish typical performance at different ages and levels of education. This allows the examiner to compare an individual's performance to that of similar individuals and identify any areas of weakness or impairment.

In summary, neuropsychological tests are a type of psychological assessment used to measure various aspects of cognition in order to help diagnose, evaluate, and track neurological conditions. They should be conducted by a qualified professional and the results interpreted in the context of the individual's age, education, and other relevant factors.

"Vidskepelse" är inget etablerat medicinskt begrepp, men det kan jämföras med termer som "ojustificerad oro", "onödig övervakning" eller "otillräcklig tillit till evidens". Det handlar om att utöva alltför mycket försiktighet eller skepticism när det gäller att följa vetenskapliga riktlinjer och bevis i medicinsk praktik.

Exempel på vidskepelse kan vara att undvika användning av effektiva behandlingar på grund av obefogade rädslor för biverkningar, eller att fortsätta använda ineffektiva behandlingar på grund av tradition eller vana. Det är viktigt att basera medicinska beslut på aktuell vetenskaplig evidens och att undvika onödiga ingrepp som kan skada patienter eller leda till onödiga kostnader.

Capsula interna är en del av hjärnan som innehåller vit substans och bildar en del av de subkortikala strukturerna. Den innesluter och skyddar de sensoriska och motoriska banorna som förbinder hjärnbarken (cerebral cortex) med thalamus och andra delar av hjärnan.

Capsula interna kan delas in i tre huvudsakliga delar:

1. Pars anterior (främre delen): Denna del innehåller banor som förbinder frontallobernas bark med basala ganglierna och thalamus.
2. Pars genuina (mittdelen): Denna del innehåller huvudsakligen piramidbanorna, som är de motoriska banorna som löper från hjärnbarken till ryggmärgen.
3. Pars posterior (bakre delen): Denna del innehåller sensoriska banor som förbinder thalamus med olika delar av hjärnbarken, såsom de sensoriska områdena i parietallobernas bark och temporallobernas bark.

Skador på capsula interna kan orsaka olika neurologiska symtom beroende på vilken del som är skadad, till exempel svårigheter med rörelsekontroll, förändrade sensoriska känslor eller förändringar i kognition och beteende.

'Blöjor för barn' är ett medicinskt tillhörighet som används för att absorbera barns urin och fekalier när de inte har möjlighet att kontrollera sin tarm- eller blåslättande funktion själva, vilket ofta kallas inkontinens. Blöjor för barn kan också användas under operationer eller andra medicinska behandlingar där barnet inte kan ta sig till toaletten. De är vanligtvis tillverkade av cellulosamaterial som är skonsamt mot huden och har en vattentät yta för att förhindra läckage. Blöjor finns i olika storlekar och typer, beroende på barnets ålder och behov.

Autoimmune nervous system disorders är en grupp sjukdomar som orsaks av ett felaktigt svar från det immunförsvar som normalt försvarar kroppen mot främmande ämnen, såsom virus och bakterier. I autoimmuna nervsjukdomar attackerar det immunförsvaret istället kroppens egna nervceller eller skyddande membran runt nerverna, vilket orsakar skada på nervsystemet.

Detta kan leda till en rad olika symtom beroende på vilka nerver och delar av nervsystemet som är drabbade. Symptomen kan inkludera bland annat svaga muskler, kramper, smärtor, förlorad känsel, balans- och koordinationsproblem, samt autonoma nervsystemsstörningar som exempelvis hjärtfrekvensstörningar och sväljningssvårigheter.

Exempel på autoimmuna nervsjukdomar är multipel skleros (MS), Guillain-Barrés syndrom, myasthenia gravis och chronisk inflammatorisk demyeliniserande polyneuropati (CIDP). Behandlingen av dessa sjukdomar kan variera beroende på typ och allvarlighetsgrad, men inkluderar ofta immunosuppressiva läkemedel som minskar aktiviteten i det immunförsvar som orsakar skadan. Fysioterapi och rehabilitering kan också vara viktiga delar av behandlingen för att hjälpa till att underhålla muskelstyrka och rörlighet.

'Hasardspel' definieras inom medicinen som ett beteende där en person ofta och med hög intensitet deltar i spel med osäker utgång, som exempelvis casino-spel, sportspel eller hasardspel på internet. Det kännetecknas av att den drabbade personen fortsätter spela trots att de har förlorat pengar, har ekonomiska problem orsakade av spelet och/eller har nekats sociala, yrkesmässiga eller andra viktiga aktiviteter på grund av spelet. Hasardspel kan vara ett tecken på en beroendesjukdom och kan leda till allvarliga konsekvenser för den drabbades ekonomi, sociala liv och mentala hälsa.

Somatoforma störningar är en grupp psykiatriska diagnoser som innefattar symptom med oklar eller överdrivet betydande fysisk orsak. Symptomen orsakas inte av en annan medicinsk eller psykiatrisk sjukdom och det finns inga klara organiska skador eller abnormaliteter som förklarar dem. Istället kan orsaken vara samband med psykologiska faktorer, såsom stress, trauma eller känslomässiga konflikter.

Personer med somatoforma störningar upplever ofta en rad olika symptom, till exempel smärta, trötthet, sömnsörja, svimningar, andningssvårigheter eller mag-tarmproblem. Symptomen kan vara kroniska och kan påverka personens vardagliga liv och funktionalitet betydligt.

Det är värt att notera att somatoforma störningar inte innebär att patienten fejkar eller försöker simulera symptomen. Istället kan de vara omedvetet inriktade på att uppfylla en psykologisk behov eller att hantera underliggande emotionella konflikter.

Det finns flera olika typer av somatoforma störningar, inklusive:

* Somatisationsstörning: Upprepade och återkommande symptom från flera olika kroppsliga funktioner under en längre tidsperiod, vilket orsakar betydande besvär och funktionsnedsättning.
* Konversionssyndrom: En plötslig och ofta drastisk förlust av en kroppslig funktion eller förmåga, till exempel syn- eller hörselnedsättning, svårigheter att röra sig eller förlamning.
* Dissociativ störning: En plötslig och ofta drastisk förändring i medvetandet, minnet, identiteten eller perceptionen av omgivningen.
* Hypokondri: Obsessiva oro över att ha en allvarlig sjukdom, trots att det inte finns några objektiva bevis för detta.
* Schizofreniliknande störning: En psykos som liknar schizofreni men som inte uppfyller kriterierna för den diagnosen.

Excitatory amino acid transporter 3 (EAAT3) är en protein som främjar återupptagningen av den excitatoriska aminosyren glutamat i nervceller. Detta hjälper till att reglera koncentrationen av glutamat i synapserna och förhindrar överaktivering av glutamatreceptorer, som kan skada nervceller och leda till neurodegenerativa sjukdomar. EAAT3 finns främst i neuron i hjärnan, men kan även förekomma i andra typer av celler, inklusive tarmepitelceller.

Separationsångest, även känd som ångest när barnet separeras från föräldern eller skiljningsångest, är en typ av ångestreaktion som kan uppstå hos barn då de separeras från sin vårdnadshavare eller primära vårdgivare. Detta kan inträffa i olika situationer, till exempel när barnet ska börja i dagis eller skola, när de ska stanna över natten hos släktingar eller vänner, eller när föräldern måste lämna barnet ensamt under en kort period.

Separationsångest kan yttra sig på olika sätt beroende på barnets ålder och utvecklingsnivå. Hos yngre barn kan det handla om gråt, tårfyllda ögon, eller en önskan att följa med föräldern när de skiljs åt. Hos äldre barn kan det vara mer subtila tecken som irritation, vredesutbrott, eller en förhöjd oro och osäkerhet. I vissa fall kan separationsångest leda till en mer allvarlig form av ångeststörning om den inte behandlas korrekt.

Det är viktigt att notera att det är normalt för barn att känna lite oro när de skiljs från sina föräldrar, men om oron är intensiv eller varar under en längre tid kan det vara tecken på separationsångest. I sådana fall bör man söka professionell hjälp från en läkare eller terapeut som specialiserat sig på barnpsykiatri eller barn- och ungdomspsykologi.

"Fall-kontrollstudie" är en epidemiologisk studietyp där syftet är att undersöka samband mellan en utsatthet (exempelvis en viss beteendefaktor eller exponering) och ett sjukdomsfall. Studien jämför personer med sjukdomen (kallade "fall") med personer som inte har sjukdomen (kallade "kontroller"). Genom att jämföra dessa två grupper kan man se om det finns några skillnader mellan dem vad gäller utsattheten.

Det är viktigt att kontrollgruppen är så lik fallgruppen som möjligt, förutom sjukdomen, för att studien ska ge tillförlitliga resultat. Kontrollerna väljs ofta från samma population som fallen och matchas efter demografiska faktorer som ålder, kön och socioekonomisk status.

Fall-kontrollstudier är användbara när det är svårt att identifiera en representativ grupp av icke-sjuka personer i förväg, till exempel vid sällsynta sjukdomar eller då sjukdomen har lång inkubationstid. Dessa studier kan ge ett snabbt och kostnadseffektivt svar på frågor om orsakssamband mellan en utsatthet och ett sjukdomsfall.

Medicinskt kan förhårdnader (fibros) definieras som ett tillstånd där normalt mjukt och elastiskt vävnadsmaterial i kroppen ersätts av hårt, sklerotiskt bindväv. Detta kan ske som en reaktion på skada, inflammation eller sjukdom, då det skadade området försöker läka sig genom att bilda nytt bindvävsmaterial.

I vissa fall kan överdriven fibros leda till funktionsnedsättning och organpåverkan, beroende på var i kroppen förhårdnaderna uppstår. Till exempel kan lungfibros leda till andningssvårigheter och hjärtfibros kan orsaka hjärtsvikt.

Hjärnan är det centrala nervösa systemets kontroll- och koordineringsorgan. Den består av hjärnbarken (cerebrum), liljan (cerebellum) och förlängda märgen (medulla oblongata), samt flera inre strukturer så som thalamus, hypothalamus och hippocampus. Hjärnan är ansvarig för högre kognitiva funktioner såsom tankeprocesser, minne, språk och medvetandet, samt kontrollerar också kroppens autonoma funktioner som andning, hjärtrytm och kroppstemperatur. Hjärnan är indelad i två hemisfärer och innehåller miljarder nervceller (neuron) som kommunicerar med varandra via nervimpulser för att skapa tankar, känslor, minnen och handlingar.

En personlighetsbedömning är en utvärdering av en persons kognitiva, emotionella och sociala egenskaper som tillsammans bildar den persons unika sätt att tänka, känna och bete sig. Den inkluderar bedömning av personlighetsdrag, intressen, värderingar, styrkor och svagheter, sociala förmågor och emotionell reglering. Personlighetsbedömningar kan användas inom olika områden, till exempel inom psykiatrin, klinisk psychologi, arbetslivet och utbildningsväsendet, för att förstå en persons funktionsnivå, behov och potential. Bedömningen kan bygga på intervjuer, observationer, självrapporteringar och standardiserade tester.

En panikattack definieras inom psykiatrin som ett plötsligt och oförutsägt anfall av intensiv rädsla eller oro, som når sin topp inom tio minuter och innefattar fyra eller fler av följande symptom:

1. Palpitationer, hjärtklappning eller accelererad hjärtslag
2. Svettningar
3. Tremor eller skakning
4. Andningsbesvär eller känsla av kvävning
5. Känsla av att bli yr eller förlorar medvetandet
6. Kvalmande känsla eller magont
7. Frusenhets- eller varmkänslor
8. Parestesier (krypningar, formikation)
9. Dyssestesi (förändrad kroppsbild)
10. Chockkänslor

Panikattacker kan upplevas som mycket obehagliga och skrämmande, men de är vanligtvis inte farliga i sig själva. De kan dock vara ett tecken på en underliggande psykiatrisk störning, såsom paniksyndrom eller social oro. Det är viktigt att söka medicinsk hjälp om man upplever panikattacker, för att få rätt diagnos och behandling.

Medicinskt sett definieras vanföreställningar som falska, ofta bizarre eller irrationella övertygelser som en person håller fast vid, trots att de står i strid med själva verkligheten och logiska resonemang. Dessa övertygelser är ofta djupt rotade och kan vara svåra att ändra eller ifrånsätta, även när det presenteras övertygande bevis som visar motsatsen.

Vanföreställningar skiljer sig från vanliga felaktiga övertygelser genom sin intensitet, oföränderlighet och påverkan på individens tankeprocesser och beteende. De kan vara en del av olika psykiatriska tillstånd, såsom schizofreni, affektiva störningar eller neurokognitiva sjukdomar, men de kan också förekomma hos friska individer under speciella omständigheter.

Exempel på vanföreställningar kan vara att en person tror att någon försöker förgifta dem, att de är en berömd person eller att deras tankar är kontrollerade av externa krafter.

Manodepressiv sjukdom, även känd som bipolär affektivt störning, är en mental ohälsa som karaktäriseras av upprepade episoder med maniska, hypomana eller depressiva symptom. Under en manisk episod kan individen uppleva ökad energi, eufori, tankeflöde och självsäkerhet, samt ha svårt att sätta sig stilla eller tänka klart. Under en depressiv episod kan personen känna sig nedstämd, hopplös, trött, sakna energi och ha ont i kroppen. I vissa fall kan individen uppleva både maniska och depressiva symptom samtidigt, ett tillstånd som kallas mixed state. Manodepressiv sjukdom påverkar personens humor, tankar, perception, handlingar och sömn. Det är en livslång sjukdom som behandlas med mediciner och psykoterapi.

Psykometri (engelska: psychometrics) är en gren inom psykologin som handlar om metoder för att mäta och bedöma olika psykiska fenomen, såsom intelligenstest, personlighetstest och intressegrupperingar. Det inkluderar studiet av pålitligheten (reliabilitet), validiteten och normerna för dessa tester, samt statistiska metoder för att analysera data från dem. Psykometri används ofta inom klinisk psykologi, utbildningspsykologi, arbets- och organisationspsykologi och socialpsykologi.

'ADHD' står för 'Attention Deficit Hyperactivity Disorder', som är ett neuropsykiatriskt tillstånd som kännetecknas av symptom som svårigheter att hålla koncentrationen, vara uppmärksam och/eller vara orolig eller överaktiv. Symptomen måste ha varit présent under minst sex månader och ha påbörjats före 12 års ålder. Tillståndet kan delas in i tre huvudgrupper:

1. Predominantly Inattentive Type (ADHD-PI): personen har svårigheter att hålla koncentrationen, är distraherad och/eller glömmer ofta saker.
2. Predominantly Hyperactive-Impulsive Type (ADHD-PHI): personen är orolig, impulsiv och kan ha svårigheter att sitta stilla under längre perioder.
3. Combined Type (ADHD-C): personen uppfyller kriterierna för både Predominantly Inattentive Type och Predominantly Hyperactive-Impulsive Type.

Det är viktigt att notera att ADHD kan ha en negativ påverkan på en persons liv och funktionalitet, men med rätt behandling och stöd kan personer med ADHD leda ett lyckosamt liv.

Citalopram är ett selektivt serotoninåterupptagshämmare (SSRI) som används för behandling av depression och olika ångeststörningar, såsom panikångest, social fobi och posttraumatisk stressrubbning. Preparatet verkar genom att öka mängden serotonin i hjärnan, vilket kan förbättra humöret och lindra rädsla och oro.

Citalopram bör ges under medicinsk övervakning på grund av möjliga biverkningar och interaktioner med andra läkemedel. Vanliga biverkningar inkluderar yrsel, trötthet, torr mun, förändrade smaksinne, illamående, diarré, förstoppning, ökad svettning och sömnsvårigheter. I sällsynta fall kan det förekomma allvarligare biverkningar som exempelvis störningar i hjärtfunktionen, epileptiska anfall eller ökad självmordsrisk.

Innan du börjar med citalopram ska du informera din läkare om alla andra läkemedel, närings- och kosttillskott samt eventuella sjukdomar du har, särskilt hjärt- eller leverproblem, epilepsi, diabetes eller ökad självmordsrisk. Under behandlingen bör du regelbundet besöka din läkare för att övervaka effekterna och eventuella biverkningar.

'Psykoterapi' er en behandlingsmetode som fokuserer på å hjelpe personer med å forstå, håndtere og løse sine psykiske vanskeligheter og problemer. Det inkluderer ofte samtaler mellom terapeuten og den enkelte klienten, men kan også involvere andre teknikker som skriving, kroppsbevegelser eller arbeid med å endre oppførselshabitater.

Målet med psykoterapi er ofte å forbedre den enkeltes mentale helse og velbefindende, styrke selvopplevelsen og forbedre relasjonene til andre. Det kan hjelpe med å behandle en rekke forskjellige problemer som angst, depressjon, trauma, spisevansker, relasjonsproblemer og mer.

Det finnes mange forskjellige typer av psykoterapi, noen fokuserer mer på å forstå og bearbeide unbewusste konflikter (som psykoanalytisk terapi), mens andre fokuserer mer på å lære nye ferdigheter og endre oppførsel (som kognitiv-bhavningsterapi).

I all felleshet er psykoterapi en prosess som foregår over tid, og det kan være forskjellige antall sesjoner alt etter hvilken type terapi som blir brukt og hvor alvorlige problemerne er som blir behandlet.

"Computer-assisted image processing" refererar till användandet av datorbaserade verktyg och algoritmer för att manipulera, analysera och tolka digitala bilder inom medicinskt sammanhang. Detta kan involvera olika tekniker som filtrering, normalisering, segmentering, och registring av bilder från olika modaliteter såsom röntgen, magnetresonanstomografi (MRT) och datortomografi (CT). Syftet kan vara att förbättra bildkvaliteten, extrahera specifika regioner eller detaljer av intresse, eller kvantitativt mäta olika aspekter av en bild. Detta används ofta inom områden som radiodiagnostiskt stöd, planering och guidediagnosticering av behandlingar, forskning och utbildning.

Depression, eller depressiv sjukdom, är en allvarlig mental störning som kännetecknas av lågstämdhet, hopplöshet, förlorad interesse för aktiviteter, trötthet, koncentrationssvårigheter, viktförlust eller viktuppgång, sömnsvårigheter eller ökad sömn, känslor av skuld eller vanföreställda tankar om döden eller självmord. För att diagnosticeras med en depressiv sjukdom måste individen ha upplevt dessa symptom under en betydande period av tid och orsaka betydande lidande och funktionsnedsättning i deras vardagliga liv. Det finns också olika typer av depressioner, till exempel bipolär sjukdom och säsongsbundet depressivt syndrom.

Fluvoxamine är ett selektivt serotoninåterupptagshämmare (SSRI) som används för behandling av olika psykiatriska tillstånd, främst för att behandla obsessiv-kompulsiiva störningar (OCD), social fobi och panikstörningar. Det fungerar genom att öka mängden serotonin i hjärnan, vilket kan hjälpa att förbättra humöret och minska rädsla och ångest.

Läkemedlet ges vanligen som tablettor som tas per oral (genom munnen). Vanliga biverkningar inkluderar illamående, yrsel, trötthet, svårigheter att sova och ökad aptit. I sällsynta fall kan Fluvoxamine orsaka allvarligare biverkningar som självmordstankar, aggressivt beteende och maniska symptom.

Det är viktigt att alltid ta Fluvoxamine enligt läkares rekommendationer och att inte stoppa behandlingen plötsligt utan att först diskutera det med läkaren, eftersom det kan orsaka abstinensbesvär. Läkemedlet bör inte användas under graviditet eller amning utan att först ha konsulterat läkare, på grund av risk för skada på fostret eller barnet.

Familjeterapi är en form av psykoterapi där hela eller delar av en familj deltar i terapin tillsammans. Syftet är att hjälpa familjen att förbättra deras kommunikation, förstå varandras roller och gränser, lösa konflikter och stärka relationerna. En terapeut leder samtalen och guider familjen genom processen med hjälp av olika tekniker och strategier. Familjeterapi kan användas för att behandla en rad olika problem, inklusive psykiska sjukdomar, beteendeproblem, konflikter och kriser inom familjen.

"Behandlingsresultat" er en betegnelse for hvordan en pasient reagerer på en behandling. Det kan inkludere forbedringer i symptomer, funksjon og kvalitet av liv, men også potentiale bivirkninger eller komplikasjoner til behandlingen. Behandlingsresultatet må ofte evalueres over tid for å kunne avgjøre om behandlingen er effektiv og om det er behov for justeringer i terapeutisk strategi.

Variansanalys (ANOVA) är en statistisk metod som används för att undersöka om det finns några signifikanta skillnader mellan grupper i ett experiment. Den jämför medelvärdena hos två eller fler grupper och beräknar variansen inom varje grupp samt totalvariansen över alla grupper. Sedan använder den en F-test för att avgöra om det finns någon signifikant skillnad mellan grupperna. Metoden bygger på jämförelser av gruppers standardavvikelser och är därför särskilt användbar när man vill undersöka effekter hos flera grupper samtidigt.

Anxiety is a normal emotional response to perceived threat or stress and can be characterized by feelings of apprehension, worry, and tension. However, when anxiety becomes excessive, persistent, or interferes with an individual's daily activities, it may be considered a mental health disorder. According to the diagnostic criteria outlined in the fifth edition of the Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders (DSM-5), anxiety disorders include conditions such as generalized anxiety disorder, panic disorder, social anxiety disorder, phobias, and separation anxiety disorder. These conditions are typically characterized by symptoms such as excessive worry or fear, avoidance behaviors, physical symptoms such as rapid heartbeat, sweating, and trembling, and difficulties with sleep and concentration.

5-HT2A (or 5-Hydroxytryptamine 2A) serotonin receptor är en typ av serotoninreceptor som binder till signalsubstanser i hjärnan och andra delar av kroppen. Denna receptor påverkar bland annat humör, sömn, aptit, smärta och hallucinationer.

5-HT2A-receptorn är involverad i en rad olika funktioner i kroppen, men den är speciellt välkänd för sin roll i psykiatrisk forskning och farmakologi. Psykedeliska droger som LSD och psilocybin verkar genom att aktivera 5-HT2A-receptorn, vilket orsakar de känslomässiga och perceptuella förändringarna som är associerade med dessa droger.

Flera antidepressiva läkemedel, såsom tricykliska antidepressiva läkemedel (TCA) och atypiska antipsykotiska läkemedel, verkar delvis genom att blockera 5-HT2A-receptorn. Dessa läkemedel kan hjälpa att lindra symtom av depression och ångest, men de kan också orsaka biverkningar som sömnighet, viktförändringar och sexuella problem.

'Affektiva störningar' är ett samlingsbegrepp inom psykiatrin för en grupp sjukdomar som kännetecknas av störningar i individens affekter, det vill säga känsloliv och stämning. Detta kan yttra sig i onormalt intensiva, långvariga eller ofta skiftande känslor, till exempel depression, mani eller både och. Affektiva störningar innefattar diagnoser som depressiva störningar, bipolära störningar och cyklotymiska störningar.

'Hjärnans kartläggning' (eng. 'Brain mapping') är ett samlingsbegrepp för olika tekniker och metoder som används för att undersöka, visualisera och förstå hjärnans struktur, funktion och aktivitet. Det kan innefatta bland annat:

1. Morfologisk kartläggning: Användning av olika bildgivande tekniker som magnetresonanstomografi (MRT), diffusionsviktad MRT (DWI) och funktionell MRT (fMRI) för att undersöka hjärnans struktur, vitmarksarkitektur och blodflöde.
2. Funktionell kartläggning: Användning av tekniker som elektroencefalografi (EEG), magnetoencefalografi (MEG) och funktionell MRT (fMRI) för att mäta hjärnans aktivitet under olika mentala tillstånd eller svar på stimuli.
3. Konnektomisk kartläggning: Användning av diffusionstensorimaging (DTI) och andra tekniker för att undersöka de anatomiska förbindelserna mellan olika hjärnregioner och deras roll i olika kognitiva processer.
4. Kemisk kartläggning: Användning av spektroskopi och andra tekniker för att undersöka den biokemiska sammansättningen hos olika hjärnregioner, inklusive neurotransmittor-nivåer och metabolism.
5. Klinisk kartläggning: Användning av ovan nämnda tekniker för att diagnostisera och behandla neurologiska sjukdomar och skador, såsom epilepsi, stroke, hjärntumörer och neurodegenerativa sjukdomar.

Sammantaget syftar 'hjärnans kartläggning' till att förbättra vår förståelse av hjärnans struktur, funktion och anatomi samt hur de påverkas under olika tillstånd och sjukdomar. Detta kan leda till utvecklingen av nya behandlingsmetoder och möjliggöra en mer personifierad medicin.