Tyreotoxicosis är ett tillstånd orsakat av överskott av thyroxin (T4) och triiodothyronin (T3) i kroppen. Dessa hormoner produceras av sköldkörteln och styr bland annat ämnesomsättningen, hjärtfunktionen och andningen. Tyreotoxicosis kan orsakas av olika sjukdomar som påverkar sköldkörteln, till exempel giftstruma eller Basedows sjukdom. Symptomen på tyreotoxicosis kan vara bland annat hjärtklappning, svettningar, viktminskning, irritabilitet och sömnlöshet. Behandlingen av tyreotoxicosis beror på orsaken till tillståndet och kan bestå av mediciner, radioaktivt jod eller kirurgi.

Carbimazole är ett läkemedel som används för att behandla överskott av sköldkörtelhormoner (hyperthyreoidism) orsakade av sjukdomar som Graves' sjukdom eller giftstruma. Carbimazole fungerar genom att hämta ned produktionen av sköldkörtelhormonerna tyroxin (T4) och trijodtyronin (T3).

Läkemedlet intas vanligen peroral, till exempel som tablett, och verkar genom att hämma enzymet thyreoperoxidas, som behövs för att producera T4 och T3. Carbimazole omvandlas i kroppen till den aktiva metaboliten tiamazol, som är den egentliga aktiva substansen.

Vanliga biverkningar av carbimazol inkluderar illamående, kräkningar, halsont och huvudvärk. Allvarligare biverkningar kan vara leukopeni (för lågt antal vita blodkroppar), hepatit (leverinflammation) och agranulocytos (allvarlig nedsättning av vita blodkroppar).

Carbimazole bör inte användas under graviditet, eftersom det kan orsaka missbildningar hos fostret. Därför rekommenderas ofta att patienter som är gravida eller planerar att bli gravida istället behandlas med propylthiouracil (PTU), ett annat läkemedel som används för att behandla hyperthyreoidism.

Hyperthyreos är ett tillstånd där sköldkörteln (glandula thyroidea) producerar för mycket tyroxin (T4) och triiodotyronin (T3), två hormoner som styr kroppens metabolism. Detta leder till en ökad ämnesomsättning, vilket kan orsaka symptom som nervositet, viktminskning, sömnlöshet, förhöjt hjärtrytmo och svettighet. Andra symptom kan vara muskelsvaghet, utslag och förändringar i tarmfunktionen. Hyperthyreos kan behandlas med mediciner som minskar sköldkörtelns hormonproduktion, radioaktivt jod eller kirurgiskt avlägsnande av en del eller hela sköldkörteln.

Tyreostatika är en grupp läkemedel som används för att behandla överskott av sköldkörtelhormoner, vilket kallas hypertiroidism. Dessa mediciner fungerar genom att hämta eller minska produktionen av tyroxin och triiodtyronin, två hormoner som produceras i sköldkörteln. Tyreostatika används också för att behandla graves sjukdom och andra former av autoimmuna sköldkörtelrubbningar. Exempel på tyreostatika är metimazol, karbimazol och propylthiouracil.

Tyreoidekrise, også kjent som tyreotoksisk storm, er en akutt medisinsk tilstand som oppstår når en persons thyroiddsystem produserer for meget tyroxin (T4) og triiodthyronin (T3), hormoner som regulerer stoffskiftet i kroppen. Dette kan føre til en rask og livstruende økning av metabolismen, hjertefrekvensen og blodtrykk, samt økt sveding, uro, tremor og opptatthet. Tyreoidekrise kan være akutt farlig og krever øyeblikkelig medisinsk behandling for å forebygge komplikasjoner som hjertefeil, leversvikt eller koma.

Sköldkörtelinflammation, även känd som tyreoidit, är en autoimmun sjukdom där kroppens immunförsvar attackerar och skadar sköldkörteln. Detta orsakar en inflammation av sköldkörteln, som kan leda till en rad symtom beroende på hur allvarligt sköldkörteln är drabbad.

Symptomen på sköldkörtelinflammation kan variera från milda till allvarliga och kan inkludera trötthet, viktminskning, hjärtklappning, muskel- och ledsvaghet, förändringar i humör och kognition, förhöjd känslighet för kyla eller värme, och förändringar i tacksjuka. I allvarliga fall kan sköldkörtelinflammation leda till hypotyreos (undervaktig sköldkörtelfunktion) eller hypertyreos (överaktiv sköldkörtelfunktion).

Sköldkörtelinflammation behandlas vanligen med mediciner som hjälper att lindra symtomen och reducera inflammationen. I vissa fall kan kirurgi vara aktuell om sköldkörteln är allvarligt skadad eller om patienten har komplikationer såsom knölar eller cystor i sköldkörteln.

'Giftstruma' är ett medicinskt tillstånd där magsäcken och/eller tarmsystemet har blivit förlamat eller påverkats negativt efter exponering för ett toxiskt ämne, vanligtvis en giftig substans. Detta kan orsaka symtom som illamående, kräkningar, buksmärtor och i allvarliga fall undernäring och död, beroende på typen och mängden av toxinet. Giftstruma behandlas vanligtvis genom att avlägsna toxinet så snart som möjligt, stödja patientens andnings- och cirkulationsfunktioner och ge understödjande vård beroende på symtom.

En sköldkörtelfunktionstest (Thyroid function test, TFT) är en typ av laboratorietest som mäter hur väl sköldkörteln fungerar genom att utvärdera nivåerna av olika hormoner i blodet. Sköldkörteln producerar två typer av hormoner: tyroxin (T4) och triiodotyronin (T3), som är involverade i regleringen av kroppens metabolism. Dessa hormoner påverkar bland annat hjärtfunktion, kroppstemperatur, vikt och humör.

En TFT mäter ofta nivåerna av följande hormoner:

* Tyreoideastimulerande hormon (TSH): ett hormon som produceras i hypofysen och reglerar produktionen av T3 och T4 i sköldkörteln. Om sköldkörteln fungerar korrekt, kommer nivåerna av TSH att vara relativt konstanta.
* Fri fraktioner av T3 och T4: Dessa är de aktiva formerna av hormonerna som inte binder till proteiner i blodet. Nivåerna av fria fraktionerna kan variera om sköldkörteln över- eller underproducerar hormoner.
* Total T3 och T4: Dessa är de totala nivåerna av hormonerna, inklusive både de fria fraktionerna och de som binder till proteiner i blodet.

TFT kan användas för att diagnostisera sköldkörtelrelaterade sjukdomar, såsom hypotyreos (underfunktion) eller hypertyreos (överfunktion), och för att övervaka behandlingen av dessa tillstånd.

Metimazol är ett läkemedel som används för att behandla överskott av sköldkörtelhormon (hyperthyreoidism) hos katter och hundar. Det fungerar genom att hämta enzymet peroxidas som behövs för produktionen av tyroxin, ett viktigt sköldkörtelhormon. Metimazol ges vanligen två till tre gånger om dagen och bör övervakas noga under behandlingen eftersom det kan orsaka en minskad produktion av vita blodkroppar och blodplättar.

Tyroxin, också känd som T4, är en tyreoide hormon som produceras av sköldkörteln. Det består av fyra jodatomer bundna till ett tyrosin molekyl. Tyroxin hjälper till att reglera ämnesomsättningen, hjärtfunktionen, kroppstemperaturen och kroppsvikten genom att påverka cellers metabolism. Låga nivåer av tyroxin kan leda till en endokrin sjukdom som kallas hypotyreos.

Medicinskt sett är sköldkörteln (thyroid) en endokrin körtel som ligger i halsregionen, längst ned i struphuvudet. Den producerar tyreoideahormoner som har en viktig roll för kroppens ämnesomsättning, tillväxt och utveckling. Sköldkörteln producerar två huvudsakliga tyreoideahormoner: triiodthyronin (T3) och thyroxin (T4), som bildas genom att jod kopplas till tyrosin, en aminosyra. Sköldkörtelhormonerna styr ämnesomsättningen i nästan alla kroppens celler och påverkar bland annat hjärtats funktion, andning, muskelaktivitet, nervsystemet, skelettvävnaden och reproduktionssystemet. Sköldkörtelhormonerna påverkar också kroppsvikten genom att reglera ämnesomsättningen och energibalansen. Dessutom producerar sköldkörteln en hormon som kallas kalcitonin, vilket hjälper till att reglera kalciumhalten i blodet.

Hypothyreose är ett tillstånd där sköldkörteln (thyreoidea) inte producerar tillräckligt med thyroxin (T4) och triiodtyronin (T3), två typer av hormoner som reglerar metabolismen i kroppen. Detta kan leda till en långsamare ämnesomsättning, sänkt puls, viktminskning, trötthet, minnessvårigheter och försämrad tolerans för kyla. Hypothyreos orsakas oftast av en autoimmun sjukdom som kallas Hashimotos sjukdom, men kan också bero på andra faktorer såsom strålbehandling, operation eller brist på jod i kosten. Behandlingen för hypothyreos innebär ofta att inta substitutionsbehandling med thyroxinpreparat.

Amiodarone är ett antiarrhythmiskt läkemedel som används för att behandla oregelbunden hjärtrytm. Det fungerar genom att stabilisera cellmembranen i hjärtat och förhindra oregelbundna elektriska impulser från att spridas genom hjärtats muskelvävnad. Amiodaron kan användas för att behandla både ventrikulära och supraventrikulära arrhythmier, inklusive förebyggande av kammarflimmer efter hjärtinfarkt.

Läkemedlet är känt för sin långa halveringstid i kroppen (upp till 57 dagar), vilket betyder att det kan ta veckor eller månader innan full effekt uppnås. Amiodaron kan också ha en mängd biverkningar, inklusive andningsbesvär, leverfunktionsstörningar och hudreaktioner. Det är viktigt att patienten övervakas regelbundet under behandlingen för att upptäcka tidiga tecken på biverkningar.

'Hypokalemic periodic paralysis' (HYPP) är en sällsynt genetisk störning som orsakas av ett defekt i jonkanalproteiner i muskelcellerna. Detta leder till oregelbundenheter i potassiumtransporten in och ut ur cellerna, vilket kan resultera i perioder av svaga eller förlamade muskler, särskilt efter kraftig fysisk aktivitet, stress, alkoholintag eller intag av mat rik på kolhydrater. Symptomen kan variera från milda till allvarliga och kan inkludera svaghet eller fullständig förlamning i armarna och benen, andnöd, yrsel, talsvårigheter och i värsta fall hjärt rytm störningar. Att intaga potassiumsupplément under ett anfall kan hjälpa att lindra symtomen. Denna tillståndet är vanligare hos män än kvinnor och tenderar att debutera under barndomen eller tidiga tonåren.

Sköldkörtelhormoner är hormoner som produceras och sekreteras av sköldkörteln (thyroidea), en endokrin gland som ligger i halsregionen. Sköldkörtelhormonerna har en rad viktiga funktioner i kroppen, inklusive reglering av metabolism, tillväxt och utveckling, hjärt- och cirkulationsfunktion, och nervsystemets aktivitet.

Det finns två huvudsakliga typer av sköldkörtelhormoner: triiodotyronin (T3) och tetrajodthyronin (T4), även kända som thyroxin. Dessa hormoner är jodbaserade och produceras som en reaktion på stimulans från ett annat hormon, thyreoideastimulerande hormon (TSH), som produceras av hypofysen.

T3 och T4 verkar genom att binda till specifika receptorer i cellkärnan och på så sätt reglera genuttrycket och proteinproduktionen. Dessa hormoner är involverade i många biologiska processer, inklusive cellandning, proteinsyntes, kroppsvikt, kroppstemperatur, hjärtfunktion och humör.

I förhållande till varandra produceras T4 i högre mängder än T3, men T3 är mycket mer aktivt biologiskt sett. När behovet av sköldkörtelhormoner ökar kan en del av T4 konverteras till T3 i målcellerna för att öka hormonaktiviteten.

Förändringar i sköldkörtelhormonernas nivåer kan leda till olika typer av endokrina störningar, såsom hypotyreos (för låga nivåer) eller hypertyreos (för höga nivåer). Dessa störningar kan ha betydande effekter på individens välbefinnande och hälsostatus.

Subakut tyreoidit, også kjent som de Quervain tyreoiditt, er en type autoimmun betinget thyreoide inflammasjon. Den karakteriseres vanligvis av utsmykninger i skjeldbyen og forhøyd symtomfri temperatur.

Denne typen tyreoiditt antas å være forårsaket av en autoimmun respons mot strukturer i skjeldbyen etter en infeksjon, ofte en respiratorisk infeksjon. Den oppstår gradvis over en periode på flere uker eller måneder og kan føre til forstyrrelser i thyroide funksjonen.

Typiske symptomer inkluderer smerte i halsen, særlig under dekoltet-området, og forhøyd temperatur. Andre mulige symptomer kan inkludere træthed, viktforlust, økt appetitt, ustabil humør, forandringer i søvnmønster og svulst i halsen.

Diagnosen stilles vanligvis basert på kliniske symptomer, blodprøver som viser forhøydt niveau av antistoffer mot thyroideperoxidase (TPO-antistoffer) og ultralydsundersøkelse som viser karakteristiske ændringer i skjeldbyen.

Behandlingen for subakut tyreoiditt kan inkludere antiinflammatoriske medisiner, steroider eller thyroidehormonbehandling. Prognosen er vanligvis god, og symptomerne og forstyrrelser i thyroide funksjonen vil ofte gå over med tiden.

"Struma nodularis" eller "nodulärt basedow" är en benign (godartad) sjukdom i sköldkörteln där det bildas knutor (noduler) som producerar överskott av thyroxin (schilddrüsenhormon). Dessa noduler kan vara små eller stora och kan orsaka olika symtom beroende på storleken och hur många noduler det är. I vissa fall kan patienten ha ingen symptom alls.

De vanligaste symtomen på struma nodularis innefattar:

* En ökad eller förändrad hudtemperatur
* Svettningar
* Trötthet och sömnighet

I mer avancerade stadier kan patienten också uppleva:

* Hjärtklappning
* Tremor (skakningar)
* Viktförlust
* Ögonproblem, såsom exoftalmus (utbuktande ögon)
* Svårigheter att andas eller hosta

Det är viktigt att undersöka och behandla struma nodularis för att undvika komplikationer som till exempel sköldkörtelcancer. Behandlingen kan bestå av mediciner, radioaktivt jod (I-131) eller kirurgi beroende på storleken och antalet noduler samt patientens allmänna hälsotillstånd.

Tyreotropin, også kendt som thyreoidestimulerende hormon (TSH), er et hormon som produceres og udskilles af hypofysens forløb (adenohypofysen) i hjernen. Dets primære funktion er at stimulere produktionen og frisættelsen af tyroxin (T4) og triiodthyronin (T3), de to vigtigste hormoner produceret af skjoldbruskkirtlen (tyreoidea). Tyreotropin binder til specifikke receptorer på overfladen af thyrocyt-cellerne i skjoldbruskkirtlen, hvilket fører til en øget produktion og frisættelse af T3 og T4. Produktionen af tyreotropin reguleres af et negativt feedback-mekanisme involverende T3 og T4; høje niveauer af disse hormoner i blodet vil reducere sekretionen af tyreotropin fra hypofysen.

Trijodtyronin (T3) är en tyreoideahormon som produceras i sköldkörteln. Det är den aktiva formen av tyreoideahormonen och har en viktig roll i regleringen av kroppens metabolism, tillväxt och utveckling. T3 fungerar genom att binda till specifika receptorer i cellkärnan, vilket påverkar genuttrycket och proteinernas syntes. T3 produceras som en del av hormonet thyroxin (T4), som omvandlas till T3 i levern och andra vävnader.

Tyreoidektomi är en medicinsk term som betyder att man operativt tar bort hela sköldkörteln (thyroidea). Sköldkörteln ligger i halsområdet och producerar hormoner som reglerar bland annat ämnesomsättning, tillväxt och kroppstemperatur. Tyreoidektomin kan utföras av olika anledningar, exempelvis vid godartad eller elakartad sjukdom i sköldkörteln som inte går att behandla på annat sätt. Efter operationen behöver patienten livet ut ta substitutionsbehandling med tyreoideahormoner.

Sköldkörtelsjukdomar är en övergripande term för olika tillstånd som påverkar sköldkörteln (thyroidea), en endokrin gland som producerar hormoner som styr metabolism, tillväxt och utveckling. Sköldkörtelsjukdomar kan delas in i två huvudgrupper: hypothyroidism (underaktiv sköldkörtel) och hyperthyroidism (överaktiv sköldkörtel).

Hypothyroidism orsakas ofta av en för liten produktion av thyroxin (T4) och triiodtyronin (T3), två typer av hormoner som produceras av sköldkörteln. Det kan leda till symptom som trötthet, viktminskning, känslighet för kyla, koncentrationssvårigheter och depression.

Hyperthyroidism orsakas av en överdriven produktion av T4 och T3, vilket kan leda till symptom som nervositet, viktminskning, hjärtklappning, svettningar, muskelspasmer och sömnsvårigheter.

Andra exempel på sköldkörtelsjukdomar innefattar till exempel autoimmuna sjukdomar som Graves' sjukdom och Hashimotos sjukdom, struphuvudscancer, nodulä sköldkörtel och goiter (förstorad sköldkörtel).

Iod är ett spårmineral som är viktigt för kroppens funktion, särskilt för produktionen av sköldkörtelhormoner. Iod finns naturligt i vissa livsmedel, såsom sjöfrukt, vispgrus och jodiserat salt. Människor behöver endast små mängder iot, men det är ändå viktigt att få tillräckligt med det eftersom brist på iod kan leda till en förstoring av sköldkörteln (struma) och andra sköldkörtelrelaterade problem.

Iodradioisotoper är radioaktiva isotoper av grundämnet jod. Jod är ett essentialt spårämne för människan och ingår i till exempel sköldkörtelhormonerna. I medicinskt syfte används ofta jodradioisotopen I-131 som terapi vid behandling av sjukdomar som påverkar sköldkörteln, såsom giftstruma och sköldkörtelcancer.

I-131 har en halveringstid på ungefär 8 dagar och emitterar betastrålning som kan förstöra cancerceller i sköldkörteln. Behandlingen med I-131 är vanligtvis smärtfritt och utförs ambulant, men efter behandlingen kan det uppstå biverkningar såsom trötthet, hosta och förändrad smakuppfattning under en tid.

Propylthiouracil är ett läkemedel som används för att behandla överskott av sköldkörtelhormoner i kroppen (hyperthyroidism) orsakad av sjukdomar som Graves' sjukdom och giftstruma. Det fungerar genom att hämta ned produktionen av sköldkörtelhormonerna tyroxin (T4) och trijodtyronin (T3).

Läkemedlet tas vanligen per oral, tre gånger om dagen med mat. Vanliga biverkningar inkluderar illamående, kräkningar, hudirritation och förändringar i smaksinnet. Allvarligare biverkningar kan vara leverpåverkan, blodproppar och agranulocytos (förlust av vita blodkroppar).

Propylthiouracil bör inte användas under graviditet om det finns andra alternativ, eftersom det kan orsaka skada på barnet. Dessutom bör patienter undvika att inta höga doser av tyreoidexstimulerande hormon (TSH) under behandlingen med propylthiouracil.

Det är viktigt att följa din läkares instruktioner när du tar detta eller något annat läkemedel, och att rapportera omedelbart alla biverkningar som du upplever under behandlingen.

Struma är en benämning på en förgrömd sköldkörtel, som kan vara orsakad av olika medicinska tillstånd. Den vanligaste orsaken är näringsbrist av jod, ett spurningselement som behövs för att sköldkörteln skall kunna producera de hormoner som reglerar vår ämnesomsättning och vätskebalans.

Struma kan också orsakas av andra sjukdomar, till exempel autoimmuna tillstånd där kroppen bildar antikroppar mot sköldkörteln, eller som en följd av vissa läkemedelsbehandlingar. I vissa fall kan struma också vara en del av en multipel endokrin neoplasi (MEN) syndrom.

Symptomen på struma kan variera mycket, från inga symptom alls till ett kraftigt ökat sköldkörtelvolym som kan leda till andnöd, hosta och sväljningsbesvär. Behandlingen avhänger orsaken till struma och kan bestå av behandling med jodpreparat, mediciner som reglerar sköldkörtelhormonerna eller kirurgisk bortoperation av sköldkörteln.

Immunoglobuliner, tyreoideastimulerande (TSH, Thyroid-stimulating hormone/Thyreotropin) er ein peptidhormon som produseres av pituitarieglandet i hypofysen. Det er en viktig regulerende faktor for funksjonen til skjeldtarmklaffen (thyroidea) og øker produksjonen av tyreoideahormonene, thyroxin (T4) og triiodthyronin (T3). Immunoglobuliner er antikroppar som produseres av B-celler i immunsystemet og har en viktig rolle i immunforsvaret ved å binde til og neutralisere fremmede antigener. Derfor er "immunglobuliner, tyreoideastimulerande" egentlig to forskjellige begrep som ikke er direkte relaterte. Det finnes imidlertid noen sjeldne tilfeller der pasienter produserer autoantikroppar mot TSH-receptor, kalt TRAb (TSH-receptor antikroppar), som kan stimulere skjeldtarmklaffen og føre til en overaktiv skjeldtarmklaff (Basedow sykdom). Disse er imidlertid særtilfeller av autoimmune sykdommer, ikke vanlige immunglobuliner.

Tyreotropinreceptorer (TSH-receptorer) är receptorer som finns på ytan av sköldkörtelceller och binder till tyreotropin (TSH), ett hormon som produceras i hypofysen. När TSH binds till sin receptor aktiveras den och signalerar in i cellen för att reglera produktionen och sekreteringen av tyroxin (T4) och trijodtyronin (T3), två hormoner som är viktiga för reguleringen av kroppens metabolism, tillväxt och utveckling. Tyreotropinreceptorerna tillhör G-proteinkopplade receptorer (GPCR) och aktiveras via en signalsignalväg som inkluderar cAMP som sekundär budbärare. Dysfunktion i tyreotropinreceptorerna kan leda till olika endokrina sjukdomar, till exempel giftstruma och hypotyroidism.

En långverkande sköldkörtelstimulant är ett läkemedel som verkar på hypofysen och stimulerar dess produktion och sekretering av thyroideastimulerande hormon (TSH), vilket i sin tur stimulerar sköldkörteln att öka sin produktion och sekretering av tyroidahormoner, trijodtyronin (T3) och thyroxin (T4).

Exempel på långverkande sköldkörtelstimuleranter innefattar levotyroxin (LT4), liothyronin (LT3) och kombinationer av båda. Dessa läkemedel används vanligen för att behandla hypotyreos, eller undervikt i sköldkörteln, som kan orsakas av olika sjukdomar såsom Hashimotos thyroidit och sköldkörteloperationer.

Långverkande sköldkörtelstimulanter är oftast receptbelagda läkemedel och bör endast användas under en läkares övervakning, eftersom överskott av tyroidhormon i kroppen kan leda till allvarliga biverkningar.

Iodofor är ett samlingsnamn på desinfektionsmedel som innehåller jod och som används för att desinficera hud, slemhinnor och ytor. Iodofor består av en jodhaltig aktiv komponent, ofta i form av ett jod-iodinetkomplex, löst i en organisk lösningsmedel som alcohol, propanol eller etanol.

Iodofor har brett spektrum av verksamhet och är effektiva mot både gram-positiva och gram-negativa bakterier, svampar, virus och sporer. Iodofor används ofta inom sjukvården för att desinficera huden före injektioner eller kirurgiska ingrepp, men kan även användas för att desinficera ytor och utrustning.

Ett vanligt exempel på ett iodofor är Povidon-jod (Betadine), som innehåller jod i kombination med polyvidon, en typ av polymer som hjälper till att förlänga kontakten mellan joden och ytan som desinficeras.

Iodisotoper är varianter eller versioner av grundämnet jod, som har olika antal neutroner i kärnan. Detta gör att de har olika massa och halveringstid, vilket kan användas inom medicinen för diagnos och behandling av sjukdomar.

Exempel på jodisotoper som används inom medicinen är:

* Jod-123: Används vid scintigrafi, en typ av medicinsk undersökning där man följer fördelningen av ett radioaktivt ämne i kroppen. Jod-123 används exempelvis för att undersöka funktionen hos sköldkörteln.
* Jod-131: Används vid behandling av sjukdomar i sköldkörteln, såsom giftstruma och sköldkörtelcancer. Jod-131 samlas i sköldkörteln och strålar ut joniserande strålning som förstör delar av sköldkörteln.

Det är viktigt att notera att användningen av radioaktiva isotoper inom medicinen ska ske under kontrollerade förhållanden och under ledning av utbildad personal, för att minimera risker för patienten och personalen.

Litiumcarbonat är ett salt av litium och kolsyra med formeln Li2CO3. Det används främst inom psykiatrin för behandling av bipolär sjukdom, eftersom litium har en stabiliserande effekt på humöret. Preparatet reglerar också sällsynta tillstånd där nivåerna av natrium i blodet är för låga (hyponatriemi).

Litiumkarbonat intas vanligtvis som tabletter eller kapslar, och behandlingen bör övervakas noga av en läkare eftersom överskott av litium kan leda till förgiftning. Nivåerna av litium i blodet måste regelbundet kontrolleras för att säkerställa att de hålls inom ett terapeutiskt intervall.

Autoimmun tyreoidit är en grupp sjukdomar där ditt immunförsvar felaktigt angriper och skadar dina sköldkörtelceller. Detta orsakar inflammation och kan leda till att sköldkörteln inte producerar tillräckligt med hormoner, vilket kan ge upphov till en rad symtom som trötthet, viktminskning, känslighet för kyla, håravfall och förändringar i huden. Exempel på former av autoimmun tyreoidit inkluderar Hashimotos sjukdom och Graves sjukdom.

Parasympatektomi är ett kirurgiskt ingrepp där delar eller grenar av det parasympatiska nervsystemet, som är en del av det autonoma nervsystemet, avlägsnas. Det parasympatiska nervsystemet är involverat i reguleringen av vila, återställelse och digitalmarketingdigitala funktioner i kroppen.

Parasympatektomi kan användas för att behandla olika medicinska tillstånd, exempelvis svårartad hyperhidros (överdrivet svettande) eller vissa typer av smärtsyndrom. Detta ingrepp innebär vanligtvis en permanent förändring i den autonoma nervsystemets funktion och bör därför endast utföras efter att alla andra behandlingsalternativ har prövats.

Simulerade sjukdomar, även kända som simuleringstecken eller konversionstecken, är en sorts symptom eller tecknen på en påstådd sjukdom eller skada som inte kan förklaras av någon organic eller fysiologisk sjukdom eller skada. Istället uppstår dessa simulerade sjukdomar ofta som ett resultat av psykiska eller emotionella problem, såsom stress, trauma, ångest eller söker efter uppmärksamhet.

Simulerade sjukdomar kan variera från milda till allvarliga och kan inkludera en bred skala av symptom, såsom svimningar, yrsel, smärtor, spasmer, förlamningar, hörsel- eller synnedsättningar, minnesförlust och andra neurologiska tecken. Dessa simulerade sjukdomar kan vara medvetet fabricerade eller omedvetet utlösta av den drabbades psyke.

Det är värt att notera att simuleringstecken inte ska förväxlas med personer som exagererar sina symptom eller ljuger om sin sjukdom, eftersom detta ofta kan ha andra orsaker än psykiska problem. Vidare bör man vara försiktig med att ställa en diagnos av simulerade sjukdomar utan att först ha uteslutit alla möjliga organic orsaker till symptomen, eftersom detta kan leda till felbehandling och skada patienten.

Wernicke's encephalopathy is a neurological disorder caused by a deficiency of thiamine (vitamin B1). It is characterized by a classic triad of symptoms: confusion, oculomotor dysfunction (such as nystagmus and ophthalmoplegia), and gait ataxia. Other symptoms can include memory loss, apathy, and hypothermia. Wernicke's encephalopathy is often seen in alcoholics due to poor nutrition, but it can also occur in people with conditions that cause malabsorption or increased thiamine requirements. If left untreated, Wernicke's encephalopathy can lead to Korsakoff's syndrome, a chronic and debilitating memory disorder. Treatment typically involves administering high doses of thiamine, along with addressing the underlying cause of the thiamine deficiency.

'Graviditetskräkningar' är ett vanligt symptom under tidig graviditet och kan definieras som kräkningar eller illamående som uppstår under de första månaderna av en graviditet. De flesta graviditetskräkningarna anses vara ofarliga, men i vissa fall kan de leda till komplikationer såsom uttorkning och näringsbrist. Graviditetskräkningar påverkar uppskattningsvis mellan 50 och 90 procent av alla gravida kvinnor, och är vanligast under de första 8-12 veckorna av graviditeten. I allvarliga fall kan en läkare välja att behandla graviditetskräkningar med olika typer av mediciner eller andra terapeutiska metoder.

Myxedem är ett tillstånd som orsakas av allvarlig underfunktion i sköldkörteln (hypotyreos) och kännetecknas av ansamlingar av slemmiga substanser och vätskor i huden och underhuden, särskilt i ansiktet, händer och fötter. Det kan också orsaka symtom som trötthet, viktminskning, förstoppning, känslighet för kyla, minnessvårigheter och depression. Myxedem är ett allvarligt tillstånd och behandlas vanligen med hormonersättningst Therapi med tyroxin.

"Autonom denervation" refers to the interruption or removal of autonomic nerve supply to a specific organ or area in the body. The autonomic nervous system is the part of the nervous system that controls involuntary actions, such as heart rate, digestion, and pupil dilation. Denervation means the loss of nerve supply.

Autonom denervation can be achieved through surgical procedures, such as thoracic sympathectomy for hyperhidrosis (excessive sweating), or through medical treatments, such as the use of botulinum toxin injections to treat conditions like migraines or muscle spasticity. The specific goals and methods of autonom denervation will depend on the individual case and the condition being treated.

'Natriumpertechnetat Tc 99m' er ein medisinsk radionuklid som vanligvis brukes som ett kontrastmedium under diagnostiske undersøkelser, oftest SPECT-scanning (Single Photon Emission Computed Tomography). Når dette radionuklidet injecteres i kroppen, absorberes det av bruskene og hjertet. Gammakameraet registrerer deretter strålingen fra Tc 99m for å produsere detaljerte bilder av brusk- og hjertetiltak. Dette hjelper med å identifisere eventuelle skader, infeksjoner eller sykdommer i disse områdene.

Tiaminbrist är ett medicinskt tillstånd som karaktäriseras av ett för lågt intag eller sällsynt förekomst av vitamin B1 (tiamin) i kroppen. Detta kan leda till en rad symtom, såsom trötthet, irritabilitet, minnesförlust, muskelsvaghet och i allvarliga fall neurologiska komplikationer och hjärtsjukdomar. Tiaminbrist är vanligast hos alkoholister, äldre vuxna, personer med mag-tarmsjukdomar eller efter operationer som påverkar mag-tarmkanalen. Behandlingen består av tillskrivning av tiaminpreparat i lämplig dos.

"Antiarrhythmic drugs" er ein klasse medisinske midler som brukes for å kontrollere og forhindre uregelmessige hjerterytmer (aritmier). Disse midlene virker ved å påvirke elektrisk aktivitet i hjertet og kan deles inn i fire klasser basert på deres mekanisme og effekt.

1. Klasse I antiarrhythmics inneholder kvaternsedativa medler som blockerer sodium-kanaler i hjertet, forsinke ledingshastigheten og forlate QRS-komplekset på EKG. Disse midlene kan også ha en dæmpende effekt på myokardiet og brukes ofte for å behandle ventrikulære aritmier.
2. Klasse II antiarrhythmics inneholder betablokkerende medler som blokkerer β-adrenerge reseptorer i hjertet, reduserer ledingshastigheten og forlenger refractorinessen. Disse midlene brukes ofte for å behandle supraventrikulære aritmier som falder innenfor atrioventrikulær nodens (AV-nodens) aktivitetssområde.
3. Klasse III antiarrhythmics inneholder potassium-kanalblockere som forlenger aktionspotentialets lengde og refractorinessen i atrier, ventrikler og His-Purkinje systemet. Disse midlene brukes ofte for å behandle både supraventrikulære og ventrikulære aritmier.
4. Klasse IV antiarrhythmics inneholder calcium-kanalblockere som forsinke ledingshastigheten i AV-noden og kan brukes for å behandle supraventrikulære aritmier, særlig hvis de er forbundet med hypertrofi eller iskemi av hjertet.

Det er viktig å nevne at alle disse midlene har bivirkninger og kontraindikasjoner som må overveies før behandlingen starter, og at de skal brukes under kontrollert monitoring for å minimere risiko for komplikasjoner.