Tekniker och utrustning för analys, diagnostik och terapiFenomen och processerHälso- och sjukvård
Ultraviolett strålningUltravioletterapiUltraviolettspektrofotometriGammastrålarStrålningseffekterPUVA-terapi
Ultraviolett strålning
"Ultraviolett strålning (UV-strålning) är en form av elektromagnetisk strålning som har kortare våglängd än synligt ljus och längre våglängd än rent röntgenstrålning, vilket gör den osynlig för människan. UV-strålning delas in i tre typer: UVA, UVB och UVC, beroende på deras relativa våglängder och energier. Denna strålning produceras naturligt av solen, men kan också genereras syntetiskt genom artificiella källor. Överexponering av UV-strålning kan leda till skador på huden, ögonen och immunförsvaret, samt öka risken för hudcancer."
Ultravioletterapi
Ultraviolett behandling (UV-behandling) är en form av ljusterapi där kroppen exponeras för ultraviolett ljus, oftast från en speciell typ av lampor eller en laser. Denna behandlingsform används inom medicinen för att behandla olika hudåkommor såsom akne, eksem och psoriasis, samt för att desinficera och förstöra bakterier på ytor. UV-behandling kan även användas för att behandla vissa typer av njursjukdomar och hudcancer. Vid användning av UV-behandling bör alltid skydd tas för att undvika onödiga skador på huden, ögonen och det immunförsvaret.
Ultraviolettspektrofotometri
Ultraviolettspektrofotometri (UV-spektrofotometri) är en laboratorieteknik som används för att bestämma koncentrationen av ett ämne i en lösning genom att mäta absorptionen av ultraviolett ljus. Detta görs genom att lysa upp lösningen med UV-ljus och mäta den absorbierade strålningen vid specifika våglängder. Resultaten presenteras i form av ett spektrum, som visar absorptionen som en funktion av våglängden. Metoden är vanlig inom områden som kemi, biokemi och miljöanalys för att bestämma koncentrationer av olika organiska och oorganiska ämnen, till exempel aminosyror, vitaminer, pigment och vissa typer av föroreningar.
Gammastrålar
Elektromagnetisk, joniserande högenergistrålning med kortare våglängd än röntgenstrålar och med stor genomträngningsförmåga. Strålningen avges vid kärnsönderfall, vanligtvis mellan 0.01 och 10 MeV.
Strålningseffekter
"Strålningseffekter" refererer til de skader eller fysiologiske forstyrrelser, som kan opstå som følge af eksponering for ioniserende stråling, såsom røntgenstråling og radioaktivt nedfald. Disse effekter kan variere alt efter størrelsen og varigheden af stråle dosen, samt hvordan kroppen udsættes for strålingen. Strålningseffekter kan være akutte, med symptomer som opstår hurtigt efter eksponering, eller kroniske, med symptomer som udvikler sig over en længere periode. Akutte effekter kan inkludere hudskader, sygdomme i blodet og forstyrrelser af det centrale nervesystem, mens kroniske effekter kan inkludere øget risiko for kræft og arvelige skader.
PUVA-terapi
PUVA-terapi är en behandlingsform inom dermatologi som används för att behandla olika hudåkommor, framför allt psoriasis och eksem. PUVA står för Psoralen + UVA, där psoralen är ett läkemedel som tas oralt eller tillämpas topisk (på huden) före exponeringen för ultraviolett A-strålning (UVA).
"Ultraviolett strålning (UV-strålning) är en form av elektromagnetisk strålning som har kortare våglängd än synligt ljus och längre våglängd än rent röntgenstrålning, vilket gör den osynlig för människan. UV-strålning delas in i tre typer: UVA, UVB och UVC, beroende på deras relativa våglängder och energier. Denna strålning produceras naturligt av solen, men kan också genereras syntetiskt genom artificiella källor. Överexponering av UV-strålning kan leda till skador på huden, ögonen och immunförsvaret, samt öka risken för hudcancer."

Ultraviolett (UV) strålning är en form av elektromagnetisk strålning som har kortare våglängd än synligt ljus, men längre våglängd än röntgenstrålning. UV-strålningen delas in i tre olika områden baserat på våglängden: UVA (400-315 nm), UVB (315-280 nm) och UVC (280-100 nm).

UV-strålning produceras naturligt av solen, men kan också genereras syntetiskt med hjälp av speciella ljuskällor. Den är inte synlig för människan, men den kan orsaka en rad olika effekter på levande vävnader, beroende på dos och exponeringstid.

UV-strålning har både positiva och negativa effekter. På den ena sidan kan UVB-strålning stimulera produktionen av vitamin D i huden, vilket är viktigt för kroppens benstoffwechsel och immunförsvar. På den andra sidan kan långvarig exponering för höga nivåer UV-strålning orsaka skador på huden, ögon och immunsystemet. För långvarig exponering av UVA- och UVB-strålning är också kända orsaker till hudcancer, inklusive malign melanom, det allvarligaste slaget av hudcancer.

Det är därför viktigt att skydda sig mot överexponering för UV-strålning genom att använda solskydd, särskilt under de timmar då solen är som starkast (mellan 10 och 16 på eftermiddagen). Det är också viktigt att undvika konstgjord UV-strålning från solarium, eftersom det finns en känd länk mellan användning av solarium och ökat risk för hudcancer.

Ultraviolett behandling (UV-behandling) är en form av ljusterapi där kroppen exponeras för ultraviolett ljus, oftast från en speciell typ av lampor eller en laser. Denna behandlingsform används inom medicinen för att behandla olika hudåkommor såsom akne, eksem och psoriasis, samt för att desinficera och förstöra bakterier på ytor. UV-behandling kan även användas för att behandla vissa typer av njursjukdomar och hudcancer. Vid användning av UV-behandling bör alltid skydd tas för att undvika onödiga skador på huden, ögonen och det immunförsvaret.

Ultraviolett behandling (UV-behandling) är en form av ljusterapi som använder ultravioletta strålar för att behandla olika medicinska tillstånd. Det finns två huvudsakliga typer av UV-behandling: UVB-terapi och PUVA-behandling (psoralen + UVA).

UVB-terapi använder ultravioletta B-strålar med en våglängd på 290-320 nanometer för att behandla hudåkommor som psoriasis, eksem och vitiligo. Behandlingen kan ske i en specialbyggd UVB-kabin eller med en lasersystem.

PUVA-behandling kombinerar orala mediciner som kallas psoralener med UVA-strålar (ultravioletta A-strålar med en våglängd på 320-400 nanometer). Denna behandling används ofta för att behandla svårare fall av psoriasis och eksem, samt vissa former av hudcancer.

UV-behandling bör endast utföras under läkares övervakning och efter en noggrann bedömning av patientens medicinska historia och behov. Längre exponering för UV-strålar kan öka risken för hudcancer, så det är viktigt att följa din läkares instruktioner och undvika onödiga UV-exponeringar under behandlingen.

Ultraviolettspektrofotometri (UV-spektrofotometri) är en laboratorieteknik som används för att bestämma koncentrationen av ett ämne i en lösning genom att mäta absorptionen av ultraviolett ljus. Detta görs genom att lysa upp lösningen med UV-ljus och mäta den absorbierade strålningen vid specifika våglängder. Resultaten presenteras i form av ett spektrum, som visar absorptionen som en funktion av våglängden. Metoden är vanlig inom områden som kemi, biokemi och miljöanalys för att bestämma koncentrationer av olika organiska och oorganiska ämnen, till exempel aminosyror, vitaminer, pigment och vissa typer av föroreningar.

Ultraviolett spektrofotometri (UV-spektrofotometri) är en laboratorieteknik som används för att bestämma koncentrationen av ett ämne i en lösning genom att mäta absorptionen av ultraviolett ljus.

UV-spektrofotometri bygger på Lambert-Beers lag, som säger att absorbansen (A) är proportionell mot koncentrationen (c) och optisk väglängd (l) enligt formeln A = εlc, där ε är ett proportionalitetskonstant kallat extinktionskoefficient.

Genom att mäta absorptionen vid olika våglängder i ultraviolett området kan man identifiera och kvalitativt bestämma olika ämnen, eftersom olika ämnen har unika absorptionsspektra. UV-spektrofotometri används ofta inom kemi, biologi och farmaci för att bestämma koncentrationen av olika substanser i lösningar, till exempel proteiner, DNA, pigment och läkemedel.

Gammastrålar är en form av ioniserande radiation bestående av hö energiphotoner utan noll laddning, som saknar massa och rör sig med ljusets hastighet, vanligtvis producerade i subatomära processer såsom radioaktivt sönderfall eller som en biprodukt av partikelacceleratorer.

Gammastrålar är en form av ioniserande strålning, bestående av fotoner med mycket hög energihalt. De har den kortaste våglängden och högsta frekvensen inom elektromagnetiska spektret, och kan penetrera genom många material, inklusive människokroppen. Gammastrålning produceras ofta som en konsekvens av radioaktivt sönderfall eller i samband med vissa subatomära processer. Den kan vara skadlig för levande vävnad och är därför en hälsorisk när människor utsätts för höga doser.

"Strålningseffekter" refererer til de skader eller fysiologiske forstyrrelser, som kan opstå som følge af eksponering for ioniserende stråling, såsom røntgenstråling og radioaktivt nedfald. Disse effekter kan variere alt efter størrelsen og varigheden af stråle dosen, samt hvordan kroppen udsættes for strålingen. Strålningseffekter kan være akutte, med symptomer som opstår hurtigt efter eksponering, eller kroniske, med symptomer som udvikler sig over en længere periode. Akutte effekter kan inkludere hudskader, sygdomme i blodet og forstyrrelser af det centrale nervesystem, mens kroniske effekter kan inkludere øget risiko for kræft og arvelige skader.

Strålningseffekter är skador eller negativa hälsoeffekter som orsakas av exponering för joniserande strålning, vilket innebär att atomkärnor i ett material exciteras eller sönderfaller och sänder ut hö energetiska partiklar eller fotoner. Det finns två huvudsakliga typer av strålningseffekter: deterministiska och stochastiska effekter.

Deterministiska strålningseffekter uppstår vid höga doser av strålning och är beroende av dosen, det vill säga ju högre dosen desto allvarligare skada. Dessa effekter kan vara reversibla eller irreversibla och inkluderar till exempel hudskador, förlamning, cancer och död.

Stochastiska strålionseffekter är slumpmässiga hälsoeffekter som uppstår vid låga eller höga doser av strålning och är beroende av sannolikheten för att en skada ska inträffa, inte dosen. Detta innebär att det finns inget säkert nivå under vilken exponering för strålning kan anses vara helt riskfritt. Stochastiska effekter inkluderar till exempel cancer och genetiska skador.

Det är värt att notera att det finns en stor individuell variation i hur människor reagerar på strålningsexponering, vilket gör det svårt att fastställa exakt vilka effekter som kommer att uppstå vid en given dos. Dessutom kan vissa individer vara mer känsliga än andra för strålningseffekter, beroende på faktorer som ålder, hälsostatus och genetisk makeup.

PUVA-terapi är en behandlingsform inom dermatologi som används för att behandla olika hudåkommor, framför allt psoriasis och eksem. PUVA står för Psoralen + UVA, där psoralen är ett läkemedel som tas oralt eller tillämpas topisk (på huden) före exponeringen för ultraviolett A-strålning (UVA).

PUVA-terapi är en form av behandling för hudåkommor, särskilt psoriasis och eksem. Det är en akronym som står för Psoralen + UVA. Behandlingen innebär att patienten tar en medicin som kallas psoralen, följt av exponering för ultravioletta A-strålar (UVA) från en speciell lampa. Psoralenen gör huden känsligare för UVA-strålarna, vilket hjälper till att sakta ner celldelningen i huden och minska inflammationen. Behandlingen sker vanligtvis två eller tre gånger per vecka under en period av flera månader.