Cancer i urinblåsan.
"Urinblåsa" refererar till den abnorma samlandet och ackumuleringen av urin i blåsan som orsakas av någon form av obstruktion eller sängvilsanslutning i urinvägarna, vilket förhindrar normal urinavskiljning.
En elakartad neoplasm som uppstår i övergångsepitel och som huvudsakligen förekommer i urinblåsa, urinledare eller njurbäcken (isynnerhet om starkt differentierad), ofta papillär.
Sjukdomar i urinblåsan.
Konkrement (stenar) bildade i urinblåsan eller transporterade dit via urinledarna. Syn. cystoliter.
Urotelium (ibland stavat urothel) är det typ av epitel som tapetserar de inre ytorna hos urinvägarna, inklusive urinblåsan, urinledare och urinröret. Det består av flera skikt celler, med en yttre lag av platta celler som är rika på ett speciellt protein som kallas uroplakin. Uroteliet har förmågan att expandera och kontrahera för att möta variationerna i volymen av urinen som passerar genom det, samtidigt som det skyddar mot skador från toxiner och patogener som kan finnas i urinen.
An overactive urinary bladder, also known as overactive bladder syndrome (OAB), is a condition characterized by the involuntary contraction of the detrusor muscle in the bladder, leading to symptoms such as urgency, frequency, and nocturia (the need to wake up at night to urinate). In some cases, it can also cause urge incontinence, which is the involuntary loss of urine associated with a strong urge to urinate. These symptoms can significantly impact a person's quality of life and may require medical treatment.
Inflammation i urinblåsan. Syn. cystit.
Hinder i urinblåsans hals som försvårar urintömningen.
Bristande funktion hos urinblåsan pga sjukdomar i de delar av det centrala eller perifera nervsystemet som styr urintömningen. Denna störning har ofta samband med ryggmärgssjukdomar, hjärnsjukdomar el ler perifera nervsystemets sjukdomar.
Butylhydroxibutylnitrosamin (BBN) är ett kancerframkallande ämne som används i forskningssammanhang för att inducera cancer hos djur, särskilt urinvägscancer hos råttor. Det bildas ofta när vissa livsmedel och tobaksprodukter steks eller tillreds på hög temperatur. BBN är en nitrosamin, vilket är en grupp kemiska föreningar som kan bildas genom reaktion mellan sekundära aminer och nitriter under vissa förhållanden, särskilt vid tillredning av livsmedel på hög temperatur. Långvarig eller återkommande exponering för BBN har visat sig öka risken för cancer hos djur, men det finns fortfarande kunskapsluckor kring hur relevant detta är för människor.
"Urinering" refererer til procesen hvor individet udskiller urin fra kroppen, typisk via hiningen og blærens udtømning.
"Urinvägar, eller urinär tractus, är en sammanfattande benämning på de organ som producerar, lagrar och transporter urinen från kroppen, inklusive njurarna, uretrarna och eventuellt vesikeln hos män."
Urinvägsinfektioner (UTI) är infektioner som orsakas av mikroorganismer som har invaderat urin tracten, inklusive nedre (blåsa och urinrör) eller övre (njurar och urinvägarnas rör) delar.
Undersökning, behandling eller kirurgiska ingrepp i urinblåsan med hjälp av endoskop.
Urininkontinens definieras som ofrivillig urinläckage, det vill säga att man inte kan hålla urinen kvar till rätt tillfälle för att tömma blåsan på normalt sätt. Detta är ett vanligt problem, särskilt bland äldre kvinnor, men det kan drabba män och kvinnor av alla åldrar. Urininkontinens kan vara kortvarigt eller varaktigt och klassificeras ofta som stressinkontinens, urginkontinens eller överaktiv blåsa beroende på orsaken till inkontinensen.
"Urinvägskateterisering" refererar till en medicinsk procedur där en tunn, flextibel tub känn som en kateter placeras in i urinblåsan genom urinröret (uretra) för att dränera urinen. Det används ofta när en patient har svårigheter med att urinera på egen hand, till exempel på grund av operationer, sjukdomar som multipel skleros eller stroke, eller efter en olycka som resulterat i skada på ryggraden. Kateteriseringen kan vara tillfällig eller permanent beroende på patientens behov och hälsotillstånd.
Icke-tvärstrimmiga muskler, som utgör den icke viljestyrda muskelvävnaden till de inre organen, blodkärlen, hårsäckarna osv. De sammandragbara elementen är avlånga, oftast spindelformade celler med central kärna. Glatta muskeltrådar hålls ihop i skikt eller buntar av nätbildande fibrer, och ofta är även elastiska nät rikligt förekommande.
"Urinstämma, eller urinblåsan, är ett höljesäcksliknande organ som fungerar som ett reservoar för urinen som produceras av kroppens två njurar."
Teknik för avlägsnande av urinblåsan.
Urodynamik är en undersökningsmetod inom medicinen som mäter hur urinvägens muskler och nerver fungerar när blåsan fylls och tömms. Den inkluderar ofta att man mäter trycket i blåsan och i urinröret samtidigt som patienten utför olika aktiviteter, till exempel svälja, hosta, pressa eller tömma blåsan. Syftet är att diagnostisera och behandla urinvägsrelaterade problem såsom inkontinens och överaktiva blåsor.
En art av de äkta paddorna, Bufonidae, med utbredning i tropiska områden. Från körtlar i huden utsöndras ett kraftigt gift.
Tillförsel av läkemedel i urinblåsan, för behandling av lokala sjukdomstillstånd, inkl. tumörer.
En tumör är en abnorm och ofta opålitlig vävnadsformation som uppstår då celltillväxten och celldelningen överstiger normal nivå eller fortsätter utan kontroll efter cellskada eller påverkan. Tumörer kan vara godartade (benigna) eller elakartade (maligna), beroende på om de är cancer-relaterade eller inte. De kan också variera i storlek och spridning, och deras uppkomst kan bero på en kombination av genetiska, miljömässiga och livsföstylett relaterade faktorer.
"Urin är en vätska som produceras av kroppens nefron i de två njurarna och innehåller olika slags ämnen, såsom vatten, elektrolyter, små mängder glukos, uratsyra och annan avfallssubstans som filtrerats bort från blodet."
Förekomst av blod i urinen.
"Urinvägsstenar är förekomst av kristaller eller fast mineralmaterial som sedimenterat och bildat stenar i urintransportbanan, inklusive nedre delen av urinvägen och urinblåsan."
Ett förlopp som leder till sammandragning och/eller spänning i muskelvävnad. Muskelsammandragning åstadkoms via en glidmekanism, där aktintrådar glider in bland myosintrådarna.
Onormal kanal i blåsan eller mellan blåsan och något omgivande organ.
Bukspottkörteltumörer, också kända som levercancer eller hepatocellulära carcinom (HCC), är maligna neoplasier som utvecklas från hepatocyterna i bukspottkörteln.

Urinblåstumörer är abnorma tillväxtor i vävnaden i urinblåsan. Tumörer kan vara godartade (benigna) eller elakartade (maligna), och de senare kallas blas cancer. De flesta urinblåstumörerna är elakartade. Symptomen på urinblåstumörer kan inkludera blod i urinen, smärta under urinerand och frekventa behov att gå på toaletten. Riskfaktorer för att utveckla urinblåstumörer innefattar rökning, exponering för kemikalier och vissa typer av infektioner i urinvägarna. Behandlingen beror på typen, storleken och placeringen av tumören, men kan omfatta operation, strålbehandling, kemoterapi eller immunterapi.

Urinblåsa (i medicinska sammanhang även känt som cystis) är ett tillstånd där urinen inte kan tömmas korrekt från urinblåsan, vilket leder till en ökning av trycket i blåsan och en utvidgning av den. Detta kan orsakas av olika faktorer, såsom infektion, obstruktion eller neurologiska skador. Symptomen på urinblåsa kan inkludera smärta, tryck i underlivet, trängtan att urinera ofta och inkontinens. I allvarliga fall kan urinblåsa leda till skada på njurarna eller andra komplikationer. Behandlingen beror på orsaken till tillståndet, men kan innefatta antibiotika, läkemedel som hjälper till att tömmas urinblåsan eller i vissa fall kirurgi.

Transitional cell carcinoma (TCC) is a type of cancer that develops in the transitional epithelium, which is the tissue that lines the inner surface of certain organs in the body. This type of cancer is most commonly found in the urinary system, particularly in the bladder, ureters, and renal pelvis.

Transitional cell carcinoma is named for the transitional epithelial cells that it affects. These cells are able to change their shape and size as they stretch and contract, allowing them to adjust to the changing volume of the organs they line. In the bladder, for example, transitional epithelial cells line the inner surface of the organ and can stretch to accommodate the filling and emptying of the bladder.

TCC is a malignant tumor, meaning that it has the ability to invade surrounding tissues and organs and spread to other parts of the body (metastasize). It is usually treated with surgery, chemotherapy, or radiation therapy, depending on the stage and location of the cancer. In some cases, a combination of these treatments may be used.

'Urinblåsesjukdomar' är ett samlingsbegrepp för olika tillstånd som påverkar urinblåsan och dess funktion. Det kan innefatta problem med att lagra eller tömma urinen korrekt. Några exempel på urinblåsesjukdomar är:

1. Benign prostatisk hyperplasi (BPH): En vanlig åldersrelaterad tillväxt av prostata som kan orsaka svårigheter med urinering.
2. Urinvägsinfektion (UTI): En infektion i någon del av urinsystemet, ofta orsakad av bakterier.
3. Interstitiell cystit/blåsanflammning: En kronisk blåsanflammning som kan orsaka smärta, behov av att urinera ofta och små urineringsmängder.
4. Neurogen blasafunktionsstörning: Skador på nervsystemet som kan leda till problem med urinlagring och tömning.
5. Urininkontinens: Förlust av kontroll över urinen, vilket kan vara orsakat av olika faktorer såsom svag blåsmuskulatur eller skada på nerver som styr blåsan.
6. Onkologiska tillstånd: Vissa cancerformer, såsom prostata-, blåsa- och livmodercancer, kan leda till urinblåsesjukdomar.

'Urinblåsestenar' är en medicinsk term som refererar till stenar eller kristaller som bildas i urinblåsan. Dessa stenar kan variera i storlek, från små sandkornsliknande partiklar till större, klumpiga formationer. De kan orsaka symptom som smärta, blod i urinen och frekventa behov av att urinera, särskilt om de är tillräckligt stora för att blockera urinflödet genom urinblåsan eller urinvägarna.

Urinblåsestenar bildas oftast som en komplikation av ett underliggande medicinskt tillstånd, såsom infektion, urinvägsförändringar, metabola störningar eller för lite vätska i kroppen. Behandlingen kan variera beroende på storlek, antal och plats på stenarna, men kan innefatta smärtstillande medel, läkemedel som hjälper till att öka urinproduktionen eller avlägsnandet av stenarna genom operation.

Urotelial cells, även känt som transitional epithelial cells, är typen av celler som liningar de flesta delarna av urinvägar systemet, inklusive nedre delen av urinröret och urinblåsan hos människor. Dessa celler har en förmåga att sträcka ut sig och ändra form när de utsätts för variationer i tryck eller volym, vilket gör dem väl anpassade till deras funktion som en barriär som skyddar urinvägarna från infektion och skada. Urotelial cell cancer, också känd som transitional cell carcinoma, är en typ av cancer som kan drabba dessa celler i urinvägar systemet.

Overactive bladder (OAB) is a common condition characterized by the involuntary contraction of the detrusor muscle in the urinary bladder, leading to symptoms such as:

1. Urinary urgency: A sudden, strong desire to urinate that cannot be delayed.
2. Frequency: The need to urinate more often than usual, typically eight or more times in a 24-hour period.
3. Nocturia: Waking up frequently during the night to urinate.
4. Urge incontinence: Leakage of urine that occurs when there is a strong urge to urinate.

These symptoms can significantly impact an individual's quality of life, causing distress, embarrassment, and limitations on daily activities. The exact cause of OAB is not always known, but it may be associated with underlying medical conditions such as neurological disorders, diabetes, or bladder infections. In many cases, however, the cause remains unclear. Treatment options for overactive bladder include behavioral modifications, pelvic floor exercises, medications, and, in some cases, surgical interventions.

"Blåskatarr" er en gammelnorsk betegnelse for en infektion i nedre luftveier, som oftest forårsaket av bakterien Haemophilus influenzae eller Streptococcus pneumoniae. Denne infeksjonen kan føre til opståen af betennelse og forsnævring i de nedre luftveier, inklusive bronkiene og lungerne. Symptomer på blåskatarr kan omfatte hoste, produktivt svedende, halskiver, feber, trang til å respirere og/eller brystpine under indånding.

I moderne medicinsk terminologi kaldes denne sygdom ofte for "lobar pneumoni" eller blot "pneumoni". Betegnelsen 'blåskatarr' er ikke lenger i brug innenfor den professionelle medicinske verden, men den kan stadig være kjent og brukt av lege i noen land deler.

"Blåshalshinder" er en norsk betegnelse for en medisinsk tilstand kalt "cyanosis". Cyanosis opstår når der ikke nok ilt i blodet, hvilket får huden og slimhinderne (herunder mundens indvendige overflade) til at få en blålig farve. Denne tilstand kan skyldes forskellige årsager, herunder problemer med lungefunktionen eller hjertets evne til at pumpe iltet blod rundt i kroppen.

Det er vigtigt at bemærke at "blåshalshinder" ikke er en diagnose i sig selv, men snarere et symptom på en underliggende medicinsk problem. Hvis du eller nogen anden oplever cyanose, bør det overvejes at søge medicinsk vurdering og behandling umiddelbart.

Neurogen blåsstörning (neurogen bladder dysfunction) är en typ av blåsstörning som orsakas av skada eller sjukdom i nervsystemet. Det kan leda till problem med urinlagring och urinering, inklusive svårigheter att tömma blåsan fullständigt, ofrivilliga urinläckage (inkontinens) eller en överaktiv blåsa.

Den vanligaste orsaken till neurogen blåsstörning är skada på ryggraden (ryggmärgsskada), men andra möjliga orsaker kan inkludera multipel skleros, Parkinsons sjukdom, diabetesskador och stroke. Behandlingen av neurogen blåsstörning beror på typen och svårighetsgraden av symtomen, men kan innefatta mediciner, behandlingar för att träna blåsan (blåsträning), slittmuskelinjektioner eller i vissa fall kirurgi.

Butylhydroxianisid nitrosamino, eller N-nitrosobutyl-4-hydroxybutylnitrosamin, är en kemisk förening som används i forskning. Det är en nitrosamin, vilket betyder att den innehåller en nitrosgrupp (-NO) och en aminogrupp (-NH2). Den bildas ofta när primära aminer reagerar med nitrit under vissa förhållanden.

Butylhydroxibutylnitrosamin är känd för att vara cancerogent, vilket betyder att den kan orsaka cancer hos djur och människor. Den har visat sig orsaka levercancer hos råttor och möss vid exponering i höga doser. Därför används den inte som en livsmedelsadditiv eller i produkter som kommer i kontakt med människor.

Det är viktigt att notera att nitrosaminer kan bildas i vissa livsmedel under speciella förhållanden, till exempel när proteinrik mat kokas vid höga temperaturer eller när livsmedel som innehåller nitritpreparat (till exempel korv och andra prekostade köttprodukter) steks eller grillas. Därför rekommenderar vissa hälsoråd att begränsa konsumtionen av livsmedel som kan innehålla höga nivåer av nitrosaminer.

Uriner, også kendt som enten at urinere eller at pi' i folkemunde, er den proces hvor organismen fjerner affaldsstoffer fra kroppen gennem udskillelse af urin gennem urinvejene og blæren. Urinen dannes i nyrerne som en del af det urinsystem, der hjælper med at holde væskebalance og fjerne affaldsstoffer fra kroppen. Når blæren er fuld, vil personen normalt opleve en trang til at tisse eller udskille urinen.

"Urinvägar" (latin: Viae urinariae) är ett samlingsbegrepp för de organ och strukturer i kroppen som transporterar urin från njurarna till yttre miljön. Det innefattar följande:

1. Njurarnas pelvis, urinledare (ureter), urinsäcken (urinblåsan) och urinröret (urethra).

Njurarna producerar urin som transporteras genom de smala rör som kallas urinledare till urinsäcken. När urinen fyller upp blåsan kommer det att kännas tryck, och vi upplever då en behov av att tömma vår blåsa genom att urinera via urinröret. Urinvägarna är viktiga för att hålla vår kropp i balans genom att reglera vattnets och ämnenas nivåer i kroppen.

En urinvägsinfektion (UTI) är en infektion som orsakas av bakterier, virus eller svamp i någon del av urin systemet. De flesta urinvägsinfektioner drabbar urinblåsan (cystit), men de kan också drabba någon annan del av urinvägarna, till exempel uretran (uretrit) eller njurarna (pyelonefrit). De vanligaste orsakerna till UTI:er är bakterier som hittar sin väg upp i urinvägarna från tarmen. Symptomen på en UTI kan inkludera smärta, brännande känsla under urinering, frekvent behov av att urinera och eventuellt blod i urinen. Behandlingen för UTI:er består oftast av antibiotika för att döda de bakterier som orsakar infektionen.

Cystoskopi är en medicinsk undersökningsmetod där man använder ett cystoskop, ett slankt rör med en lins och en ljuskälla, för att titta in i urinblåsan. Cystoskopet införs genom urinröret och möjliggör direkt seende av blåsans inre yta. Denna undersökning används vanligen för att diagnostisera eller övervaka behandlingar av olika urinvägsrelaterade sjukdomar, såsom till exempel cancer, cystit (urinfluss), stenar i urinvägarna eller skador på urinblåsan.

Urininkontinens definieras som ofrivillig urinläckage, det vill säga att en person inte kan kontrollera när de urinerar. Det finns olika typer av urininkontinens, till exempel stressinkontinens (som orsakas av fysisk aktivitet som hosta, niac eller springa), urgeinkontinens (som orsakas av en stark och plötslig behov att urinera) och blandad inkontinens (som kombinerar båda typerna). Urininkontinens kan vara ett tecken på underliggande medicinska problem, så det är viktigt att söka vård om man upplever symptomen.

Urinvägskateterisering (urinary catheterization) är en medicinsk procedur där en slang, kallad urinkateter, placeras in i urinblåsan (urinal bladder) via urinröret (urethra). Detta görs vanligtvis för att underlätta avflödet av urin när en patient har svårigheter att urinera själv, till exempel på grund av operation, infektion, neurologisk skada eller andra hälsoproblem. Urinkatetern kan vara kvar i flera dagar eller veckor beroende på patientens behov och tillstånd. Denna procedur bör utföras med största möjliga omsorg för att undvika komplikationer som infektioner och skador på urinvägar och blåsa.

"Glatt muskulatur" (smooth muscle) er en type av muskelvæv som kontrolleres involuntarily av det autonome nervesystemet og hormoner. Muskelcellerne i glat muskulatur er smallere og lengre enn de i skeletmuskulatur, og de mangler de tydelige tværstivningsstreifers som kan ses i skelet- og hjertemuskulatur. Glatt muskulatur finnes i blant annet indre organer som tarme, bronker, blodkar og livmoderen, samt i væv som huden og øynene. Den er ansvarlig for å kontrollere kontraksjoner i disse områdene, slik som at pumpe blod gjennom kroppen og at bevege maten gjennom tarmene.

'Urinstämma' är ett medicinskt begrepp som refererar till de bakterier eller andra mikroorganismer som förekommer i urinen hos en individ utan att orsaka någon sjukdom. Detta kallas också för asymptomatisk bakteriuri. I vissa fall kan dock urinstammar vara ett tecken på en underliggande infektion eller annan medicinsk störning, särskilt hos äldre personer, gravida kvinnor och individer med nedsatt immunförsvar.

Det är viktigt att notera att när bakterierna i urinen ökar till ett visst stadium och orsakar symtom som smärta under urinering, frekvent behov av att urinera, stark lukt på urinen eller feber kan det vara tecken på en urinvägsinfektion (UVI). I sådana fall bör individen söka medicinsk vård för en korrekt diagnos och behandling.

"Cystectomi" är ett medicinskt begrepp på den kirurgiska proceduren att ta bort urinblåsan. Det kan vara total cystectomi, där hela urinblåsan tas bort, eller partiell cystectomi, där endast en del av urinblåsan tas bort. Denna operation utförs vanligtvis som behandling för cancer i urinblåsan eller andra sjukdomar som inte svarar på andra behandlingsmetoder. Efter operationen kan patienten behöva en urindrivande kateter eller en annan typ av urindrivande apparat, såsom en ileumkonduit eller en neobladder.

'Urodynamik' är en medicinsk term som refererar till studien och undersökningen av hur urinvägar och muskler fungerar när de styr urineringen. Det inkluderar mätningar av tryck, flöde och volymer i urinblåsan och urinröret under vila och vid olika former av aktivitet, till exempel vid skrämd eller provocerad sammandragning av muskler som styr urineringen.

Denna typ av undersökning kan användas för att diagnostisera och behandla olika typer av urinvägsproblem, såsom inkontinens, svårigheter med urinering eller återkommande urinvägsinfektioner. Genom att mäta och analysera dessa faktorer kan läkare få en bättre förståelse för patientens specifika problem och därmed kunna erbjuda mer effektiva behandlingsalternativ.

'Bufo marinus', ofta känd som den kanadensiska paddan eller giftig padda, är en artsdefinition inom medicinen. Denna art tillhör familjen paddor (Bufonidae) och är ursprungligen hemmahörande i södra USA, Central- och Sydamerika.

Den kanadensiska paddan är känd för att producera ett starkt neurotoxin som innehåller ämnen som kan vara farliga eller dödliga för människor och andra djur om det kommer i kontakt med huden eller om det konsumeras. Bufotoxinerna består bland annat av biologiskt aktiva peptider och steroider, inklusive bufaginer, bufoteniner och cinobufaginer.

I medicinen har den kanadensiska paddans gift använts traditionellt i vissa kulturer för olika ändamål, såsom behandlingar av diverse sjukdomar som hjärtproblem, cancer och psykiska störningar. Dock finns det inte tillräckligt med vetenskapliga bevis för att stödja användningen av paddans gift i medicinska sammanhang, och det kan vara farligt att använda det utan professionell medicinsk övervakning.

Medicinsk definieras "läkemedelstillförsel i urinblåsan" (i engelska: "bladder instillation" eller "intravesical therapy") som en behandlingsmetod där ett läkemedel tillfälligt införs direkt in i urinblåsan genom en slang (kateter) som leder in via urinröret. Detta görs vanligen under kontrollerade omständigheter, exempelvis under medicinsk övervakning i en klinisk setting.

Det är en behandlingsform som används vid vissa typer av sjukdomar eller skador på urinblåsan, till exempel interstitiell cystit (IC/BPS), inflammatoriska blåsalssjukdomar och efter behandling av vissa former av cancer i urinvägar. Läkemedlen som används kan vara diverse, beroende på diagnosen och syftet med behandlingen, men inkluderar ofta lokalbedövande medel, antiinflammatoriska läkemedel, immunmodulerande substanser eller kemoterapeutika.

Behandlingen kan vara av två typer: en engångsdos eller repetitiv (varierande från veckovisa till månadsvisa instillationer). Efter intrblåsningsbehandlingen får patienten ofta ligga still med full blasinnehåll i upp till en timme för att läkemedlet ska få tid att verka innan det tas bort via katetern.

En tumör är en abnorm och oftast ocontrollerad tillväxt av celler i eller på kroppen. Tumörer kan vara godartade (benigna) eller elakartade (maligna). Godartade tumörer växer lokalt och tenderar att inte sprida sig till andra delar av kroppen, medan elakartade tumörer kan infiltrera omgivande vävnad och metastasera, det vill säga sprida sig via blod- eller lymfkärlen till andra delar av kroppen.

Elakartade tumörer kan vara cancer i olika former, såsom carcinom, sarcom, leukemi och lymfom. Dessa typer av tumörer har olika orsaker, behandlingsmetoder och prognoser beroende på vilken typ av cell som är involverad och hur aggressivt tumören växer.

Det är viktigt att upptäcka och behandla elakartade tumörer i tid för att öka chanserna till fullständig bot eller förlängt överlevnad.

Urin är en vätska som produceras i njurarna och innehåller olika slags ämnen, däribland vatten, salt, urea, kreatinin och andra avfallsprodukter från kroppens celler. Urinen transporteras genom urinvägarna (uretrerna) och samlas i urinblåsan innan den tas bort från kroppen genom urinerande.

"Blod i urin" betyder att det finns synliga eller osynliga spår av blod i personens urin. Det medicinska begreppet för när det finns mindre mängder blod i urinen är hematuria, och den kan vara antingen "manifest" (synlig röd eller rosa färg på urinen) eller "oktult" (endast synlig under mikroskop).

Det kan finnas olika orsaker till blod i urinen, såsom infektioner, inflammation, stenar i urinvägar, njursjukdomar, vissa cancerformer eller skador på urinvägar. Om du upplever att du har blod i urinen rekommenderas du att söka medicinsk hjälp för att fastställa orsaken och få behandling om det behövs.

"Urinvägsstenar" (ureteral stones eller nephrolithiasis) är en medicinsk term som refererar till förekomsten av stenar eller kristaller i urinledare (uretrarna) eller nedre delen av urinvägssystemet, inklusive njurarna. Dessa stenar kan variera i storlek från små sandkornsliknande partiklar till större, klumpiga formationer och de kan orsaka allvarliga smärtor eller obehag när de försöker röra sig genom urinvägarna.

Stenarna bildas ofta som ett resultat av avlagringar av mineralsalter i urinen, vilket kan ske om urinen är överkoncentrerad eller om urindränarna inte fungerar korrekt. Andra faktorer som kan öka risken för att utveckla urinvägsstenar inkluderar genetisk dispositionsfaktorer, vissa mediciner, lågt vattenintag och vissa livsstilsval som hög salt- eller proteinintag.

Symptomen på urinvägsstenar kan variera beroende på storleken och platsen på stenen, men de kan inkludera plötslig och stark smärta i ländryggen, sidan eller under magen, blod i urinen, illamående och kräkningar, frekvent behov av att urinera och smärta vid urinering. I allvarliga fall kan obehandlade urinvägsstenar leda till infektioner, njurskada eller nedsatt njurfunktion.

Medicinskt sägs muskelsammandragning, eller muskelspasmer, vara en kraftig, ofta smärtsam, sammandragning av en muskel som ofta är orsakad av överansträngning, skada, eller neurologiska tillstånd. Det kan också uppstå på grund av elektrolytbrist, särskilt magnesium- eller kalciumbrist. I vissa fall kan muskelsammandragningar vara ett tecken på allvarliga sjukdomar såsom ALS (amyotrofisk lateralskleros) eller multipel skleros.

En urinblåsefistel är en abnormal förbindelse (fistel) mellan urinblåsan och ett annat organ eller yta, till exempel tarm, könsorgan, hud eller slemhinnor. Den kan orsakas av olika medicinska tillstånd, såsom infektioner, inflammation, trauma, cancer eller operationer. Symptomen på urinblåsefistel innefattar ofta utträdande av urin från en annan än den normala urinvägsöppningen, återkommande urinvägsinfektioner och irritation i det drabbade området. Behandlingen kan bestå av mediciner, kateterisering eller kirurgi beroende på orsaken till fisteln och dess svårighetsgrad.

"Bukspottkörteltumörer" refererar till cancer som utvecklas i bukspottkörteln (pankreas). Det finns två huvudsakliga typer av pankreascancer: exokrin tumörer och endokrina tumörer.

Exokrina tumörer, även kända som duktala adenocarcinomer, är den vanligaste typen av bukspottkörteltumörer och utgör ungefär 95% av alla fall. De utvecklas vanligtvis i de exokrina cellerna som producerar enzymer som hjälper till vid digestionen.

Endokrina tumörer, även kända som neuroendokrina tumörer (NET), är ovanligare och utgör ungefär 5% av alla fall. De utvecklas i de endokrina cellerna som producerar hormoner, såsom insulin och glukagon.

Symptomen på bukspottkörteltumörer kan variera beroende på tumörtyp och storlek, men kan inkludera viktminskning, smärta i övergången mellan magen och ryggen, illamående och kräkningar, gulsot (icterus) och förstoppning. Behandlingen beror på tumörtyp, storlek och om det har spridit sig eller inte, men kan inkludera kirurgi, strålbehandling, cellgiftsbehandling (chemotherapi) och målinriktad behandling som tar itu med specifika molekyler i cancercellerna.

... experimentellKromosomavvikelserUrinblåsetumörerMagsäckstumörerLevertumörer, experimentellaRabdomyosarkomHjärntumörer ...