Herbicidresistens
Atrazin
2,4-diklorfenoxiättiksyra
2-metyl-4-klorfenoxiättiksyra
Plant Weeds
2,4,5-triklorfenoxiättiksyra
Acetolaktatsyntas
Trifluralin
Simazin
3-Phosphoshikimate 1-Carboxyvinyltransferase
Weed Control
Parakvat
Pikloram
Protoporfyrinogenoxidas
Diuron
Triaziner
Lolium
Delftia acidovorans
Toluidiner
Avlövningsmedel
Bekämpningsmedel
Sulfonylureaföreningar
Aminobutyrates
4-hydroxyfenylpyruvatdioxygenas
Propanil
Fenyletrar
Lantbrukskemikalier
Bekämpningsmedelsrester
Glycin
Sjukdomar bland lantbrukare
Heterocycliska föreningar, 2-ring
Vattenförorenande ämnen, kemiska
Svampdödande medel, industriella
Biologisk nedbrytning
Amaranthus
Jordförorenande ämnen
Acetamider
Läkemedelsresistens
Acetyl-CoA-karboxylas
Alismatidae
Oxidoreductases Acting on CH-CH Group Donors
'Växtgift' är ett samlingsbegrepp för olika typer av skadliga ämnen som kan produceras av växter. Dessa giftiga ämnen kan vara toxiner, alkaloider, glykosider eller fenoler och de kan finnas i alla delar av växten, inklusive bladen, stjälken, rötterna och frukterna. Vissa växter producerar giftiga ämnen som en försvarsmekanism mot rovdjur och andra skadedjur, medan andra kan innehålla giftiga ämnen som en del av deras normala metabolism.
Många växtgifter kan vara farliga om de intas, andas in eller kommer i kontakt med huden. Symptomen på förgiftning kan variera beroende på vilket gift det är och hur mycket som har intagits. Vissa vanliga symptom på växtgifte kan vara illamående, kräkningar, diarré, yrsel, huvudvärk, andningssvårigheter och i värsta fall till och med dödsfall.
Exempel på vanligt förekommande växter som kan innehålla giftiga ämnen är potatis, belladonna, flitiga blåbär, vinruteväxten och många arter av gullvivan. Det är viktigt att vara medveten om vilka växter som kan vara farliga och att undvika att äta eller hantera dem på ett otillräckligt sätt.
Herbicidresistens är ett begrepp inom växtskydd som betecknar en egenskap hos vissa arter av ogräs, där de har utvecklat en resistans mot vissa typer av herbicider. Detta innebär att dessa växter kan överleva och fortplanta sig trots behandling med herbicider som tidigare varit effektiva mot dem.
Herbicidresistens uppstår ofta som en följd av flera generationers exponering för samma typ av herbicid, där de få individerna som har en genetisk mutation som gör dem mindre känsliga för herbiciden överlever och fortplantar sig. Över tiden kan denna resistens sprida sig i populationen genom naturlig selektion, vilket kan leda till att hela populationer blir resistenta mot vissa typer av herbicider.
Herbicidresistens är ett alltmer förekommande problem inom jordbruk och trädgårdsodling, eftersom det kan leda till en minskad effektivitet hos herbicider och därmed öka behovet av andra metoder för ogräskontroll. För att förebygga herbicidresistens rekommenderas ofta att använda en kombination av olika typer av herbicider, roteringsmetoder och mekaniska metoder för ogräskontroll.
Atrazine är en organisk halogenförbindelse som används som herbicid, det vill säga ett ämne som dödar ogräs. Det är ett triazinbaserat kemikalium och är ett av de mest intensivt använda herbiciderna i världen. Atrazine används främst för att kontrollera bredbladiga örter på majs-, sockerbetor- och sorghumodlingar, men även på golfbanor och andra gräsmattor.
Stoffet är mycket kontroversiellt eftersom det har visat sig ha negativa effekter på djurs välbefinnande, framförallt amfibier, och kan vara hormonstörande för både djur och människor. Det har också konstaterats att atrazin kan förekomma i markvatten och dricksvatten, vilket har lett till regleringar av användningen i vissa länder.
2,4-Dichlorophenoxyacetic acid (2,4-D) er en selektiv herbicid brukt til å kontrollere ukrudt i jordbruk og landskapsformåling. Det er ein syntetisk hormonlikt kjemikalie som fungerer ved å støre veksthormonbalansen i planter, først og fremst i ukrudt, slik at de dør.
Her er en litt mer detaljert medisinsk definisjon av 2,4-D:
2,4-Dichlorophenoxyacetic acid (C8H6Cl2O3) er ein aromatisk klorert syre som brukes som herbicid. Det er en selektiv herbicid, det vil si at den vanligvis dræper ukrudt uten å skade ønskede planter. 2,4-D fungerer ved å simulerere virkninga av auxiner, naturlige veksthormonar i planter. Den styrer planternes vekst og utvikling, og på den måten fører det til ubalanse i ukrudtplanternes hormonsystem og deretter til deres død. 2,4-D er effektiv mot en bred vifte av ukrudtarter, inkludert flere som er resistent mot andre herbicider. Dessutan har det en relativt lav toxicitet for mennesker og dyr når det brukes i rette koncentrasjoner.
2-Methyl-4-chlorophenoxyacetic acid (MCPA) is a selective herbicide used to control broadleaf weeds in crops such as cereals, pastures, and grasslands. It is absorbed by the leaves and roots of plants and interferes with their growth processes, leading to their eventual death. MCPA is a type of auxin mimic, which means it acts like a natural plant hormone called auxin, causing uncontrolled cell growth in susceptible weeds.
MCPA has been in use since the 1940s and is considered relatively safe for use when used according to label instructions. However, like all pesticides, it can have harmful effects on non-target organisms, including humans, if not handled and disposed of properly. It is important to follow safety guidelines when using MCPA or any other pesticide to minimize potential health risks.
Linuron är ett organisk kemiskt ämne som tillhör gruppen av fenylureakomponer och används som herbicid, det vill säga ett medel för att kontrollera ogräs. Det verkar genom att störa cellväxternas metabolism hos växter och på så sätt hämmar deras tillväxt.
Linuron har också visat sig ha en förmåga att störa hormonsystemet hos vissa djur, inklusive människor, och kan därför vara skadligt vid högre koncentrationer eller långvarig exponering. Det är därför reglerat som ett miljöfarligt ämne i många länder och används endast under kontrollerade förhållanden inom jordbruket.
In a medical context, "plant weeds" typically refers to plants that are considered unwanted or invasive in a particular setting, such as a garden, farm, or natural habitat. These plants can compete with desired plants for resources like water, nutrients, and sunlight, and can sometimes cause harm to human health or the environment.
For example, certain plant weeds may produce allergens that can cause respiratory issues in some people, or they may harbor pests or diseases that can affect crops or other plants. Some weeds can also alter the chemical composition of soil or water, making it less hospitable to other plants and animals.
It's worth noting that a plant considered a weed in one context may be valued in another. For example, dandelions are often considered weeds in lawns, but they have medicinal and nutritional uses and can be beneficial to pollinators. Ultimately, the designation of a plant as a "weed" depends on the specific goals and values of the person or organization making that determination.
2,4,5-Trichlorophenoxyacetic acid (TCPA) is a synthetic auxin, or plant hormone, that is used as an herbicide. It works by mimicking the natural growth hormones in plants and causing uncontrolled growth, ultimately leading to the death of the plant. TCPA is absorbed through the leaves and roots of the plant and is effective at controlling broadleaf weeds and woody plants. However, it can also have harmful effects on non-target organisms, including humans, and has been linked to various health issues such as endocrine disruption and reproductive problems. Therefore, its use is regulated in many countries.
Acetolaktat-syntase (ALS) er en nøgleenzym i biosyntesen av de forskjellige aminosyrer leucin, isoleucin og valin hos planter, svampe og bakterier. ALS katalyserer den første steg i syntesen av disse aminosyrerne, som er essensielle for livet. Det foregår i plastider hos planter og i cytoplasma hos bakterier.
ALS konverterer to pyruvatmolekyler til acetolaktat under frigivelse av koenzym A (CoA) og en molekyle koldioxid (CO2). Acetolaktat kan deretter omdannes til α-acetoacetat, som er et intermediat i syntesen av leucin. I tillegg kan acetolaktat omdannes til valin og isoleucin gjennom ytterligere enzymatiske reaksjoner.
Mutasjoner i genen for ALS kan føre til nedsatt aktivitet av enzymet og resultere i en rekke medisinske tilstander, inkludert kostfølsomme sykdommer og neuropatisk smerte.
Trifluralin är ett organisk kemiskt ämne som tillhör gruppen växtskyddsmedel, mer specifikt tillhör den gruppen herbicider. Det är en pre-emergens herbicide, vilket betyder att det används före ett ogräs' sprickning för att förhindra dess tillväxt.
Trifluralin fungerar genom att störa cellpodning och celldelning hos ogräsen, vilket resulterar i att de inte kan utvecklas korrekt och dör. Det är effektivt mot en bred växtspectrum och används ofta för att kontrollera ett- och fleråriga gräs och örtogräs i odlingsmark, till exempel i odlingar av grönsaker, frukt, bär, vin och andra grödor.
Det är viktigt att notera att Trifluralin kan vara skadligt för vissa vilda växter och djur, inklusive honungsbin, och bör hanteras med omsorg för att minimera miljöpåverkan. Det rekommenderas att följa produktanvändningsanvisningarna för att säkerställa effektivitet och minimerad skada på icke-målväxter.
Simazine är ett organisk kemiskt ämne som tillhör gruppen triaziner och används som herbicid, det vill säga ett medel för att kontrollera ogräs. Det verkar genom att störa fotosyntesen hos växter.
Sjukvårdsmässigt kan simazine orsaka irritation i hud, ögon och andningsvägar vid exponering. Akut förgiftning är ovanligt men kan ge symptom som illamående, kräkningar, diarré, huvudvärk, yrsel och i värsta fall koma och andningssvårigheter.
Det finns inga etablerade behandlingar för simazineförgiftning och symptomen behandlas vanligen stödjande. För att undvika exponering bör man följa produktens säkerhetsanvisningar och använda skyddsutrustning under användning.
Title: Definition of 3-Phosphoshikimate 1-Carboxyvinyltransferase in Medicine
3-Phosphoshikimate 1-Carboxyvinyltransferase (PCT) is a vital enzyme in the biosynthetic pathway of aromatic amino acids, including phenylalanine, tyrosine, and tryptophan. These amino acids play crucial roles in various biological processes, such as protein synthesis, neurotransmitter production, and hormone synthesis. The enzyme PCT catalyzes the conversion of 3-phosphoshikimate (3PS) to 5-enolpyruvylshikimate-3-phosphate (EPSP), which is a key intermediate in this metabolic pathway, known as the shikimate pathway.
The reaction catalyzed by PCT can be described as follows:
3-Phosphoshikimate + Phosphoenolpyruvate → 5-Enolpyruvylshikimate-3-phosphate + Inorganic phosphate
Deficiency or impairment of the PCT enzyme can lead to disruptions in aromatic amino acid biosynthesis, which may result in various medical conditions and metabolic disorders. For instance, genetic mutations affecting the gene encoding PCT (aroA) have been linked to a rare autosomal recessive disorder called 3-phosphoshikimate 1-carboxyvinyltransferase deficiency or aromatic amino acid biosynthesis defect II. This condition is characterized by developmental delay, intellectual disability, seizures, and other neurological symptoms due to the impaired synthesis of aromatic amino acids and their downstream metabolites.
In summary, 3-Phosphoshikimate 1-Carboxyvinyltransferase is a crucial enzyme in the shikimate pathway responsible for the biosynthesis of aromatic amino acids. Genetic defects or impairments in PCT function can lead to metabolic disorders and medical conditions associated with disrupted aromatic amino acid synthesis.
'Weed control' er en term fra planteskydd (plantevern) og brukes i forbindelse med å begrense eller eliminere ukrukt planter (ukjente arter, som man ønsker å ha kontroll over) i en begrænset plantepopulasjon, typisk en dyrket areal så som en have, en grønnsakstr garden eller en eng.
Målet med ukruktplanetkontroll er ofte å redusere konkurransen om ressurser som lys, vann og næringsstoffer mellom de ønskede planter og de uønskede artene. Dette kan gjøres ved å bruke forskjellige metoder, inkludert mekanisk kontroll (f.eks. plukking av ukruktplanter), fysisk kontroll (f.eks. bruk av varme eller kulde for å dræbe planter) og kjemisk kontroll (bruk av herbicider).
Det er viktig å ha en balanse mellom å ha en effektiv ukruktplanetkontroll og å redusere negativ påvirkninger på miljøet, inkludert skader på ønskede planter, vannforurensning og skade på nytteinsekter. Derfor er det ofte bedre å bruke en kombinasjon av forskjellige kontrollmetoder fremfor å bare bruke én metode.
Paraquat är ett starkt herbicid (orsakar död av växter) som används för att kontrollera ogräs i kommersiella jordbrukslandskap och industriella områden. Det är en giftig substans som kan orsaka allvarliga skador på människors lungor, lever, njurar och hjärta vid exponering. Paraquat är inte tillgängligt för vanlig användning av konsumenter i de flesta länder, inklusive Sverige, på grund av dess höga toxicitet.
Det är viktigt att notera att paraquat inte bör förväxlas med glyfosat, som är ett annat herbicid som ofta diskuteras i samband med hälsorisker. Glyfosat är mindre giftigt än paraquat och används mer vanligtvis i hushållsprodukter för trädgårdsunderhåll, såsom Roundup.
Picloram är ett herbicid som tillhör gruppen selektiva systemiska växtgifter. Det används främst för att kontrollera ogräs i jordbruks- och vägmarker, men kan även användas för att bekämpa vissa invasiva arter i naturen. Picloram fungerar genom att störa hormonsystemet hos det berörda ogräset, vilket leder till att växten dör. Det bör hanteras med försiktighet eftersom det kan vara skadligt för vissa andra växter och vattenlevande organismer om det kommer i kontakt med dem.
Dicamba är ett herbicid som används för att kontrollera bredbladiga ogräs i jordbruks- och växtodlingssammanhang. Det är en selektivt verksam substans, vilket betyder att den dödar vissa arter av växter medan andra arter inte påverkas. Dicamba fungerar genom att störa växternas hormonsystem och orsaka oregelbunden celldelning, vilket leder till att ogräsarten dör.
Det är viktigt att notera att dicamba kan vara skadligt för andra växter om det kommer i kontakt med dem, särskilt sårbara arter som tomat, gurka och bönor. Därför måste det användas på ett sätt som minimerar risken för driften, vilket innebär att det inte ska spridas till andra områden än de som är tänkta att behandlas.
I medicinska sammanhang kan dicamba också vara skadligt om det kommer i kontakt med hud eller ögon, och kan orsaka irritation och sveda. Om du tror att du har kommit i kontakt med dicamba bör du genast tvätta området med vatten och söka medicinsk hjälp om symptomen fortsätter eller förvärras.
Protoporphyrinogen oxidase är ett enzym som spelar en viktig roll i hemoglobinsyntesen, det vill säga processen där kroppen bildar hemoglobin, ett protein som finns i röda blodkroppar och har till uppgift att transportera syre från lungorna till celler och koldioxid från cellerna till lungorna.
Protoporphyrinogen oxidase katalyserar en reaktion där protoporfyrinogen omvandlas till protoporfyrin, som är en prekursor till hemgruppen i hemoglobinet. Detta enzym finns i mitokondrierna hos alla celler, men är speciellt viktigt i de celler som producerar röda blodkroppar, såsom benmärgen.
Defekter i genen för protoporfyrinogen oxidase kan leda till sjukdomen protoporfyri ut i köttet (erythropoietisk protoporfyri), som kännetecknas av ljuskänslighet, hudskador och mag-tarmproblem.
Diuron är ett typ av ämne som kallas herbicid, vilket betyder att det används för att kontrollera ogräs. Det är en organisk förening som verkar genom att hämta fotosyntesen hos växter. Diuron är inte vanligt förekommande inom medicinen, men kan möjligen påträffas i biomedicinska sammanhang där det används för forskningsändamål.
Således, medicinsk definition av 'Diuron' är inte relevant eftersom det primärt används som ett herbicid inom jordbruket och trädgårdsodling istället för inom medicinen.
Triaziner är en grupp organiska föreningar som innehåller en treledad ring, bestående av två kväveatomer och en kolatom. Dessa föreningar kan vara antingen aromatiska eller alifatiska beroende på strukturen hos deras kol-kväve-skelett. Triaziner har potentialen att användas inom olika områden, till exempel som läkemedel, men det finns än så länge inga etablerade medicinska användningsområden för denna specifika grupp av föreningar.
'Lolium' är ett släkte av gräs som innehåller flera arter, bland annat timotej (Lolium perenne) och rajgräs (Lolium multiflorum). Timotej är en vanlig betes- och gräsmattaart medan rajgräs främst odlas kommersiellt för hönsfoder. Båda arterna innehåller alkaloiden lolin, som kan vara skadligt för hästar om de äter stora mängder av gräset.
'Delftia acidovorans' är en art av gramnegativ, aerob bakterie som tillhör ordo Burkholderiales. Den är strikt aerob och kan gro i temperaturer mellan 10 och 45°C. Kolhydratmetabolismen innebär att den kan använda en rad kolhydrater som energikälla, och den producerar både acetin och karboxylsyror som slutprodukter. 'Delftia acidovorans' är vanligen icke-patogen men har rapporterats i samband med infektioner hos människor, framförallt hos immunosupprimerade individer. Den kan påträffas i en rad olika miljöer, inklusive vatten, jord och luft.
Toluidiner är en grupp organiska föreningar som består av basstrukturen benzen med två metylgrupper och en aminogrupp. De kan vara primära, sekundära eller tertiära aminer beroende på hur många väteatomer som är bundna till den kolatom i aminogruppen som inte är bundet till någon annan grupp.
Toluidinerna är kända för sin toxicitet och cancerframkallande verkan, och används därför sällan inom medicinen. De kan dock förekomma som biprodukter vid vissa kemiska reaktioner och kan då utgöra en hälsorisk om de inte hanteras korrekt.
"Avlövningsmedel" är ett samlingsbegrepp för läkemedel som används för att underlätta eller stimulera avfödningen hos en gravid kvinna. Det medicinska begreppet för avlövningsmedel är "abortiva medel" eller "tokolytiska medel". Dessa medel kan vara av olika typer, till exempel hormonella medel som påverkar muskelaktiviteten i livmodern eller mekaniska medel som expanderar cervix (halsen på livmodern) för att underlätta avfödningen.
Det är viktigt att notera att användning av avlövningsmedel skall ske under medicinsk övervakning och endast i situationer där det är medicinskt motiverat, till exempel vid missfall, livshotande komplikationer under graviditeten eller vid valfri abort.
Chlorfenoler är ett samlingsnamn för en grupp av kemiska föreningar som består av en fenolgrupp (en hydroxylgrupp bundet till en bensenring) och en eller flera klorgrupp(er). De är antibakteriella och antifungala desinfektionsmedel som används inom medicinen, veterinärmedicinen och i olika typer av rengörings- och desinfektionsprodukter. Exempel på chlorfenoler är triclosan och fenolklorid.
I medicinskt sammanhang används chlorfenoler ofta som koagulans i behandlingen av lokal infektioner, sår och vårtor. De fungerar genom att döda bakterier och svampar genom att störa deras cellytor och nedsätta deras ämnesomsättning.
Det är viktigt att notera att användning av chlorfenoler ska ske enligt produktens riktlinjer och under medicinsk professionell vägledning, eftersom överanvändning kan leda till resistens hos mikroorganismer och potentiala hälsorisker för människor.
Enligt medicinskt perspektiv är ett bekämpningsmedel något som används för att kontrollera, döda eller hämma växter, djur, svampar eller mikroorganismer som kan skada eller störa människors hälsa, jordbruksproduktion eller naturliga ekosystem. Detta inkluderar pesticider, herbicider, fungicider och antimikrobella medel. Bekämpningsmedlen kan vara av kemisk, biologisk eller fysisk natur. Användning av bekämpningsmedel bör ske på ett säkert, effektivt och miljömässigt hållbart sätt för att minimera risker för människor, djur och miljö.
Sulfonylurea föreningar är en grupp orala antidiabetika som används för att behandla typ 2-diabetes. De fungerar genom att stimulera release av insulin från betacellerna i bukspottkörteln, vilket hjälper till att sänka nivåerna av glukos (socker) i blodet.
Sulfonylurea föreningarna binder till ATP-sensitiva kaliumkanaler på cellmembranet hos betacellerna och blockerar deras funktion. Detta leder till en ökad intracellulär koncentration av calciumjoner, vilket i sin tur stimulerar release av insulin från cellen.
Exempel på sulfonylurea föreningar inkluderar glibenclamid, glipizid och glyburide. Dessa läkemedel kan vara effektiva för att kontrollera blodsockernivåer hos vissa personer med typ 2-diabetes, men de kan också orsaka lågblodsockersyndrom (hypoglykemi) som biverkning. Därför bör de användas under övervakning av en läkare och i kombination med andra behandlingsmetoder, såsom livsstilsförändringar, för att uppnå optimal glukoskontroll.
Aminobutyrates are chemical compounds that contain an amino group (-NH2) and a butyric acid group (-CH2-CH2-CH2-COOH). The most common aminobutyrate is gamma-aminobutyric acid (GABA), which is a major inhibitory neurotransmitter in the central nervous system of mammals. GABA plays a crucial role in regulating neuronal excitability and preventing excessive nerve activity, thus helping to maintain normal brain function and psychological well-being.
Abnormalities in GABA metabolism or signaling have been implicated in various neurological and psychiatric disorders, such as epilepsy, anxiety, depression, and sleep disturbances. Therefore, modulating GABAergic neurotransmission has become a promising therapeutic strategy for treating these conditions.
Other aminobutyrates include beta-aminobutyric acid (BABA) and alpha-aminobutyric acid (AABA), which are less well-studied than GABA but have been shown to have various biological activities, such as antimicrobial, anti-inflammatory, and neuroprotective effects.
I medicinsk kontext kan 'lantbruk' definieras som den praktiska verksamheten att odla och föda upp växter och djur i syfte att producera livsmedel, foder och andra jordbruksrelaterade produkter. Det inkluderar ofta djurhållning, odling av grödor och skogsbruk. Lantbruket kan ha en betydande påverkan på miljön, både positivt och negativt, och det är därför viktigt att bedriva ett hållbart lantbruk som tar hänsyn till djurväsendets, människors och planetens hälsa.
4-Hydroxyphenylpyruvate dioxygenase (HPPD) är ett enzym som katalyserar nedbrytningen av 4-hydroxyphenylpyruvat till homogentisinsyra i fenylalaninmetabolismen. Detta enzym finns hos både djur och växter, men det har också visat sig vara ett viktigt mål för herbicider eftersom växter som saknar fungerande HPPD-enzym inte kan överleva. Inhibition av HPPD leder till ökade nivåer av 4-hydroxyphenylpyruvat och toxisk stress hos växten.
Metylureföreningar är en typ av organiska föreningar som innehåller en metylgrupp (–CH3) och en ureagrupp (–CO–NH–CO–). De flesta metylureaföreningarna är syntetiska och används främst inom farmaceutisk industri som läkemedel eller som intermediärer i syntesen av andra läkemedel.
Exempel på metylureaföreningar som används som läkemedel inkluderar tolbutamid, fenformin och etacrynsyra. Dessa läkemedel har olika farmakologiska effekter, till exempel kan de användas för att behandla diabetes, smärta eller inflammation.
Det är viktigt att notera att metylureaföreningar kan ha toxicologiska effekter vid höga koncentrationer och därför bör hanteras med försiktighet under laboratorie- eller industriella förhållanden.
Propanil är ett herbicid som aktivt ingrediens är den organiska föreningen 3,4-dikloropropionsyra-fenylétilestrar. Det används för att kontrollera bredbladiga gräs och ogräs i risodlingar. Propanil fungerar genom att hämta enzymet acetaldehyddehydrogenas, vilket leder till accumulering av acetaldehyd och dödlighet hos målväxterna. Det är ett kontaktherbicid, vilket betyder att det verkar genom att direkt kontakta växtens celler snarare än att transporteras in i växten.
'Fenyletrar' refererer til en gruppe stoffer som inkluderer fenyletilamin og alle derivater herav. Fenyletilamin er en organisk forbindelse med den kemiske formel C6H5CH2NH2, som består af en benzenring knyttet til en etylgruppe, der igen er bundet til en aminogruppe.
Fenyletrar inkluderer en bred vifte af stoffer, herunder stimulerende droger som MDMA (ekstasi) og amfetamin, men også visse slags lokalbedøvelsesmidler som procain og tetrakain. Disse forbindelser har en række farmakologiske effekter, herunder indvirkning på neurotransmittersystemerne i hjernen, der kan føre til ændringer i stemningsleje, opmærksomhed, sansning og andre psykiske og fysiske processer.
Det er vigtigt at notere, at mange fenyletrar også har en potentiale for misbrug og kan være skadelige eller endda dødelige i overdosis. Derfor bør de kun anvendes under kontrollerede forhold og under lægeovervågning.
'Lantbrukskemikalier' är ett samlingsbegrepp för kemiska produkter som används inom jordbruket och djurhållningen. Detta kan inkludera bekämpningsmedel mot skadedjur och sjukdomar, konstgödsel, växttillväxthormoner och andra kemikalier som används för att förbättra avkastning eller skydda grödor och djur.
Det är viktigt att notera att användningen av lantbrukskemikalier regleras strikt i många länder, inklusive Sverige, för att minimera miljöpåverkan och risker för människors hälsa. Användning av vissa typer av lantbrukskemikalier kan vara begränsad eller till och med förbjuden i vissa fall.
Diquat är en organisk förening som används som herbicid, det vill säga ett ämne som dödar växter. Det är en nichtifferentiierande herbicid, vilket betyder att den dödar alla delar av växten istället för att bara påverka vissa delar.
Den aktiva substansen i diquat är diquat dibromid, som är ett salt av diquationen. Diquat dibromid har formeln C12H14Br2N2 och är en orangefärgad till brun kristallinsk fast substance.
Diquat fungerar genom att störa cellernas andning, vilket leder till död av växtcellerna. Det används ofta för att kontrollera ogräs i vatten, såsom i dammar och reservoarer, samt i jordbruk för att kontrollera ogräs i odlingsmark.
Det är viktigt att hantera diquat med omsorg, eftersom det kan vara skadligt för människor och djur om det inte används korrekt. Det bör hanteras som ett farligt ämne och personer som använder det bör bära skyddskläder och andningsskydd för att minimera exponeringen.
Genmanipulerade växter definieras som växter vars genetiska material har ändrats genom användning av bioteknik, vanligtvis genom tekniker såsom genteknik eller geneditering. Detta innebär att enskilda gener eller DNA-sekvenser kan tas bort, läggas till eller modifieras i växtens genetiska makeup för att ge den nya egenskaper som inte finns naturligt hos arten. Genmanipulerade växter används ofta inom jordbruket för att få högre avkastning, öka motståndskraften mot skadedjur och sjukdomar eller förbättra näringsinnehållet i grödorna.
'Bekämpningsmedelsrester' kan definieras som de kvarlämningar eller rester av en aktiv substans eller ett preparat som används för att kontrollera, förhindra, avskräcka eller döda skadedjur, växter eller mikroorganismer. Dessa rester kan finnas kvar i jord, vatten, luft, vegetabiliska produkter eller djurprodukter efter att ett bekämpningsmedel har använts enligt rekommenderad dos och tillåten metod.
I medicinsk kontext kan bekämpningsmedelsrester vara av intresse när det gäller möjliga effekter på människors hälsa, särskilt vid långvarig eller upprepad exponering. Det är viktigt att begränsa exponeringen för bekämpningsmedelsrester så mycket som möjligt genom att följa anvisningar för användning, lagring och eliminering av bekämpningsmedel, samt att övervaka nivåerna av rester i miljön.
Glycin är en äkta aminosyra, betecknad med koden Gly eller G, och är den enklaste av alla aminosyror. Den har en hydroxylgrupp (-OH) och en aminogrupp (-NH2) som direkt är bundna till samma kolatom, vilket ger den en molekylär formel på C2H5NO2. Glycin är en av de 20 standardaminosyrorna som används för att bygga upp proteiner och är också en viktig neurotransmittor i centrala nervsystemet.
'Sjukdomar bland lantbrukare' refererar till en samling av hälsoproblem som är vanliga eller specifika för personer som arbetar inom jordbrukssektorn, inklusive bönder, djurhållare och andra relaterade yrken. Dessa sjukdomar kan orsakas av fysiska, kemiska eller biologiska exponeringar under arbete med växter och djur. Några exempel på dessa sjukdomar är:
1. Lantarbetarnas lungsjukdom (Farmers Lung): En lunginflammation orsakad av inandning av damm från hö, hampa, halm eller jord.
2. Djursjukdomar: Bönder och djurhållare kan utsättas för zoonoser, sjukdomar som kan överföras mellan djur och människor, såsom kokbakterier, Q-feber och tuberkulos.
3. Muskel-skeletala problem: Arbetet inom jordbruket kan involvera repetitiva rörelser, skovling, lyft av tunga vikter och långa arbetstider stående eller sittande, vilket kan leda till muskel-skeletala smärtor, besvär och skador.
4. Hörselskador: Larmexponering från maskiner som traktorer, gräsklippare och andra jordbruksredskap kan orsaka permanent hörselnedsättning.
5. Hudproblem: Exponering för kemikalier, fukt, väderförhållanden och mekaniska skador under arbete med växter och djur kan leda till hudskador som eksem, dermatit och andra infektioner.
6. Psykiska problem: Jordbrukare står ofta inför höga nivåer stress, oro och depression på grund av arbetets krav, ekonomiska bekymmer och isolering från socialt stöd.
Förebyggande åtgärder som ergonomisk design av arbetsmiljön, användning av skyddsutrustning, träning i säkerhets- och hälsofrågor samt psykologiskt stöd kan hjälpa till att minska riskerna för dessa hälsoproblem.
Heterocykliska föreningar med två ringar refererar till organiska föreningar som innehåller två sammanlänkade cykliska strukturer, varav minst en av cyklerna innehåller minst en heteroatom, till exempel syre, kväve eller svavel. Dessa föreningar är mycket vanliga inom kemin och har en stor betydelse inom läkemedelsutvecklingen. Exempel på två-ringade heterocykliska föreningar inkluderar naftalenderivat, benzodiazepiner och kinolonderivat.
I medicinsk kontext, kan en "jordbruksgröda" (i engelska "agricultural crop") definieras som en växtart eller -sort som odlas i större skala för att användas som mat, foder, fiber, bränsle eller andra kommersiella syften. Detta inkluderar grödor såsom spannmål (exempelvis vete, majs och ris), oljeväxter (som sojabönor och raps), frukter och grönsaker, fiberväxter (som bomull och jute) och energigrödor (som sockerbetor och jäsmedelsmajs).
'Vattenförorenande kemiska ämnen' refererar till substance som påverkar vattnets kvalitet på ett negativt sätt och gör det olämpligt för användning. Dessa ämnen kan vara av naturliga eller konstgjorda ursprung och kan inkludera tungmetaller, pesticider, industriella kemikalier, bensinprodukter och mikrobiologiska kontaminanter. Vissa vattenförorenande kemiska ämnen kan vara farliga för människors hälsa, medan andra kan ha negativa effekter på djurs liv och ekosystem. För att skydda vattenkvaliteten finns det lagar och regler som begränsar mängden tillåtna kemiska ämnen i vatten.
Medicinsk definition:
"Fungicides, industrial" are substances or mixtures of substances used in industrial settings to prevent, destroy, or inhibit fungi and their spores that can cause damage to materials, crops, or other industrial products. Unlike agricultural fungicides, industrial fungicides are not typically intended for use on crops or food products, but rather for non-living materials such as wood, textiles, plastics, and metals. Examples of industrial fungicides include:
* Pentachlorophenol (PCP)
* Orthophenylphenol (OPP)
* Formaldehyde
* Glutaraldehyde
* Sodium hypochlorite
* Hydrogen peroxide
* Peracetic acid
* Quaternary ammonium compounds (quats)
It is important to note that many industrial fungicides can be hazardous to human health and the environment, and must be used and disposed of properly.
"Biologisk nedbrytning" refererer til processer hvor organiske stoffer brytes ned til mindre enheder af microorganismer, såsom bakterier, svamp eller insekter. Den biologiske nedbrytning er en vigtig del af naturens kredsløb og hjælper med at omdanne organisk materiale til grundlæggende stoffer, der kan genbruges af økosystemet.
Den biologiske nedbrytning sker ofte gennem en række forskellige stadier, hvor de oprindelige organiske stoffer brydes ned til mindre molekyler, såsom sukker, aminosyrer og fedtsyrer. Disse mindre molekyler kan derefter absorberes af mikroorganismerne og anvendes som energikilde eller byggesten for at producere nye celler.
Den biologiske nedbrytning er særligt vigtig i miljøet, da den hjælper med at bortskaffe affald og døde organismer, såsom planter og dyr. Denne proces er også essentiel for at regulere kulstof- og kvælstofkredsløbene i naturen.
Det er vigtigt at bevare en balance i den biologiske nedbrytning, da for store mængder af organiske stoffer kan føre til overpopulation af mikroorganismer og skabe ubalance i økosystemet. Samtidig kan for lidt biologisk nedbrytning resultere i en akkumulering af affald, der kan have negative konsekvenser for miljøet.
"Glykolate" är ett substrat som produceras i cellens energiproducerande process, glykolys. Glykolysen är den första steget i cellandningen och sker under anaeroba (syrefria) förhållanden. I detta steg bryts glukos ner till två molekyler pyruvat, och under processen bildas också två mol ekvivalenter ATP (adenosintrifosfat), två mol NADH (reducerad nicotinamidadenindinukleotid) samt två mol H+. Glykolate produceras som en biprodukt när cellen bryter ned pyruvat med hjälp av ett enzym kallat glykolatoxidas under speciella förhållanden, till exempel vid höga nivåer syre. Glykolate kan sedan omvandlas tillbaka till pyruvat eller ombildas till andra metaboliter i cellen.
Cyklohexanon är en organisk förening med formeln (CH2)5CO. Det är den enklaste cykliska ketonen och består av en sexatomig kolring som innehåller en ketongrupp. Cyklohexanon är en färglös, flytande substans med en svag, behaglig doft. Den är löslig i vanliga organiska lösningsmedel och har en relativt hög kokpunkt på 156 °C (312 °F).
Cyklohexanon används ofta som en råvara inom kemisk industri, särskilt för att producera nylonfiber och andra polymerer. Den kan också användas som ett lösningsmedel eller som en intermediär i organiska syntesprocesser.
Som med alla ketoner, kan cyklohexanon undergå keto-enol-tautomeri, vilket innebär att den kan existera i jämviktsförhållande mellan en ketongrupp och en enolgrupp. I det här fallet är jämvikten förskjuten starkt till förmån för ketonformen.
Det är viktigt att hantera cyklohexanon med omsorg, eftersom den kan orsaka irritation i ögon, hud och andningsvägar. Den bör inte inandas eller komma i kontakt med huden under längre tid.
'Amaranthus' är ett släkte i familjen amarantväxter (Amaranthaceae). Det innehåller omkring 60–75 arter som förekommer över stora delar av världen, främst i tropiska och subtropiska områden. Några kända arter är glödande amarant (Amaranthus retroflexus), grön amarant (Amaranthus hybridus) och guld amarant (Amaranthus hypochondriacus).
Många av arterna inom släktet 'Amaranthus' är ursprungligen vildväxande, men de odlas också som grönsaker, sädesslag och prydnadsväxter. Amarantfrön är rika på protein, fiber och mineraler och används i många kök runt om i världen.
Det finns inget medicinskt specifikt till amarant som växt, men den kan ha en positiv inverkan på hälsan genom att vara en källa till näringsrikt mat.
'Jordförorenande ämnen' är en samlande beteckning för olika kemiska substance som kan ha negativ påverkan på miljön och skapa skada på levande organismer, inklusive människor. Dessa substanser kan komma in i marken, vattnet eller luften genom olika aktiviteter såsom industriell produktion, jordbruk, transport och avfallshantering.
Exempel på jordförorenande ämnen inkluderar tungmetaller som bly, kvicksilver och kadmium, organiska förorenare som polyklorerade bifenyler (PCB) och dioxiner, samt andra ämnen såsom pesticider och petroleumprodukter.
Föroreningarna kan orsaka allvarliga hälsoeffekter, särskilt om de utsätter människor över en längre tid. Symptomen kan variera beroende på vilket ämne det rör sig om, men kan inkludera cancer, neurologiska skador, reproduktiva skador och andningssvårigheter.
Förebyggande åtgärder och reningsmetoder kan användas för att reducera påverkan av jordförorenande ämnen, men det är viktigt att förstå riskerna och hantera dem korrekt för att skydda miljön och hälsa.
"Acetamide" er en organisk forbindelse med den kemiske formel CH3CONH2. Det er derfor definert som et derivat av essensielt fedtsyre, hvor den karboxylsyren grubben er erstattet med en amido-gruppe (-CONH2). Acetamid er også kjent som et simpelt akrylamid-derivat.
I medicinsk sammenheng kan acetamid forekomme som et biprodukt av nedbrytning av noen lokalbedøvende midler, og det har vært brukt som en aktiv ingrediens i noen gamle reseptbaserte smertestillende medisiner. Acetamid er ikke lenger i bruk som et terapeutisk middel på grunn av mulige skadelige effekter ved høye doser.
Läkemedelsresistens (eller "drug resistance") är ett medicinskt fenomen där sjukdomsframkallande agenter, som bakterier eller virus, blir mindre känsliga eller helt oemottagliga för läkemedel som tidigare varit verksamma mot dem. Detta kan inträffa genom olika mekanismer, till exempel mutationer i de mikroorganismers gener som kodar för proteiner som är involverade i läkemedlets verkningsmekanism eller förändringar i cellytan som förhindrar att läkemedlet kan nå sitt mål.
Läkemedelsresistens kan vara en naturlig förekomst hos vissa mikroorganismer, men kan också utvecklas under behandling med läkemedel som påverkar deras tillväxt eller överlevnad. Ofta är det ett resultat av selektionstryck från användning av antibiotika och andra antimikrobiella läkemedel, där de mest resistenta individerna överlever och reproducerar sig.
Läkemedelsresistens kan ha allvarliga konsekvenser för den individuella patienten och på populationsnivå, eftersom det kan leda till att behandlingen av infektioner blir svårare eller omöjlig. Det kan också öka risken för komplikationer, sjukhusvistelser och dödlighet. Därför är det viktigt att begränsa användningen av antibiotika till nödvändiga fall och att följa riktlinjer för antibiotikabehandling för att minska risken för utveckling av resistens.
Acetyl-CoA-karboxylas (ACCase) är ett enzym som katalyserar en carboxyleringreaktion där en karboxylgrupp adderas till acetyl-CoA för att bilda malonyl-CoA. Detta steg är viktigt i biosyntesen av lipider, särskilt fettsyror, i celler. Det finns två typer av ACCase hos djur: en cytoplasmatisk form som deltar i fettsyrabiosyntes och en mitokondriell form som är involverad i biosyntesen av icke-essentiella fettsyror.
Alismatidae är en underklass inom klassen av enhjärtbladiga växter, monokotyledoner. Den innehåller cirka 13 familjer och omfattar vattenväxter som lever i sötvatten eller bräckt vatten, såsom näckrosor, dyörter och pilarväxter. Dessa växter har ofta en krypande rhizomliknande stjälk och flottanta blad. De flesta arterna inom Alismatidae producerar inga frön utan reproducerar sig istället med hjälp av sporer.
'Oxidoreductases acting on CH-CH group donors' är en kategori inom klassificeringssystemet EC-nummer (Enzyme Commission number) för enzymer. Detta specificerar att enzymer som faller under denna kategori katalyserar reaktioner där en väteatom (proton och elektron) överförs från ett kol-kolbindningsdonator till en acceptor, vilket ofta innebär en oxidation av substratet.
Exempel på enzymer som kan ingå i denna kategori är dekarboxylaser, som katalyserar borttagning av en karboxylgrupp från ett substrat och därmed också en överföring av två väteatomer till en acceptor. Andra exempel är diverse typer av oxidaser som katalyserar oxidation av kol-kolbindningar med hjälp av syre (O2) som elektronacceptor, vilket resulterar i bildning av vatten (H2O) eller väteperoxid (H2O2).
Det är värt att notera att denna kategori endast utgör en delmängd av alla olika typer av oxidoreduktaser, som är ett mycket stort och varierat enzymsuperfamilj.