Typarten av Orthopoxvirus, och besläktad med kokoppsvirus, men med okänt ursprung. Viruset har använts för levande vaccin mot smittkoppor. Det används också som vektor för tillförsel av främmande DNA till djur. Kaninkoppsvirus är en underart av Vacciniavirus.
'Vaccinia' är ett virus som används i vaccinet mot smittkoppor, även känt som smallpox-vaccinet. Vacciniviruset är besläktat med, men inte identiskt med, smittkoppviruset. När en person får vaccin mot smittkoppor injiceras eller appliceras ett levande, attenuerat (svagt) vaccinia-virus in i huden, vilket orsakar en lokalreaktion och stimulerar immunsystemet att utveckla immunitet mot smittkoppor. Det är värt att notera att vaccinia-viruset kan i sällsynta fall orsaka allvarliga biverkningar, särskilt hos personer med försvagat immunsystem eller andra hälsoproblem.
"Smittkoppor, eller variola, är en mycket smittsam infektionssjukdom orsakad av variolavirus. Den kännetecknas av feber och utslag som består av röda prickar som snart blir blåsor fyllda med klar vätska, vilka slutligen bildar skorpor innan de torkar upp och faller av. Smittkoppor är mycket smittsam via droppbredning eller direktkontakt med infektiösa kroppsflöden."
Poxviridae är en familj av stora, komplexa dubbelsträngade DNA-virus som orsakar sjukdomar hos både djur och människor. De är kända för sin robusta kapsidstruktur och förmågan att producera komplexa virusfabriker inne i värdcellen. Exempel på sjukdomar orsakade av Poxviridae inkluderar mjältbrandsvirus hos människor och smittkoppsvirus hos djur.
"Virusproteiner" refererer til proteiner som produceres af et virus for å fullføre sin infeksjonsprosess og reproducerer seg i værtsorganismen. Disse proteinet kan ha ulike funksjoner, såsom å binde til værtscellene for å fremme infeksjonen, å beskytte virusgenomet under overføringen mellom værter eller å hjelpe med replikasjonen av viruset.
Smittkoppsvirus. En art av Orthopoxvirus som ger infektion med hög dödlighet hos människor. Efter en världsomfattande WHO-kampanj förklarades smittkoppor utrotade 1977.
En art av Orthopoxvirus som ger upphov till kokoppor. Den är nära besläktad med, men antigent olik Vacciniavirus (smittkoppsvirus).
Poxviridae-infektioner är infektioner orsakade av virus som tillhör familjen Poxviridae, vilken inkluderar många djursjukdomar och de två endemiska mänskliga sjukdomarna, smittkoppor och kokongfeber. Dessa virus är storleksmässigt några av de största och genomgående komplexa i naturen, med en dubbelsträngad DNA-genom som kapslas in i ett lipoproteinmembran. De kan orsaka breda spridning av infektion i värden, ofta med klart definierade hudläsioner eller pockor, därav familjens namn. Många arter av Poxviridae är specialiserade till att infektera specifika djurarter, men några kan även smitta mellan olika värddjursgrupper.
Syntetiske vacciner är immunologiska preparat som innehåller syntetiskt framställda antigener, designade för att stimulera patientens immunsvar och ge skydd mot specifika sjukdomar, istället för att använda traditionella metoder som innebär att använda hela patogener eller delar av dem.
Arvsmassan hos virus, som hos alla DNA- och vissa RNA-virus består av en enda nukleinsyramolekyl, och hos några RNA-virus av flera separata RNA-bitar.
"Virusförökning är ett biologiskt process där en infekterad värdcell tvingas producera flera kopior av det virala genomet och dess proteiner, vilket resulterar i att den cellen till slut bursts och frisätter de nya viruspartiklarna för att infektera andra oskyddade celler."
Den första, kontinuerligt odlade cellinjen av humana, maligna celler, vilka kom från ett livmoderhalskarcinom hos "Henrietta Lacks". Cellerna används för virusodling och testning av cancerpreparat.
En medicinsk definition av "virusvaccin" är:
I medicine refererer "cellinje" til en gruppe af celler med ensartet funktion og opbygning, der samarbejder for at udføre en specifik biologisk proces eller opgave i et levende organisme. Celliner er ofte specialiserede i deres struktur og funktion for at udføre deres rolle effektivt, og de kan findes i alle levende organismer, fra encellet bakterie til komplekse flercellede dyr og planter.
Beskrivningar av specifika sekvenser av aminosyror, kolhydrater eller nukleotider som publicerats och/eller deponerats och hålls tillgängliga i databaser som t ex Genbank, EMBL, NBRF eller andra sekvensdataarkiv.
"Virushöljet proteiner är de proteinmolekyler som bildar den yttre kapseln eller membranen runt ett virus, vilka kan vara involverade i dess bindning till värddelarna och infektionsprocessen."
Typarten för släktet Avipoxvirus. Viruset ger upphov till hönskoppor.
Deoxiribonukleinsyra som utgör arvsmassan hos virus.
En art av Orthopoxvirus som orsakar epidemisk sjukdom bland primater i fångenskap.
DNA-molekyler med förmåga till autonom replikation i en värdcell, och i vilka andra DNA-sekvenser kan infogas och därmed mångfaldigas. Många erhålls ur plasmider, bakteriofager eller virus. De används för att föra in främmande gener i mottagarceller. Genetiska vektorer har ett funktionsdugligt replikationsställe och innehåller genetiska markörer, som underlättar deras identifiering.
Immunglobuliner producerade som svar på virala antigen; de omfattar alla klasser av immunglobuliner, framkallade av alla viruskomponenter.
En "Viral Plaque Assay" är en laboratoriemetod för att bestämma koncentrationen av infektiösa viruspartiklar i ett prov, uttryckt som plaqueformingenheter per ml (PFU/ml). Metoden bygger på att viruset infekterar celler i en monolayer av cellkulturer, vilka därefter dödas och bildar en "plaque" eller nekroszon runt varje infekterad cell. Genom att räkna antalet plakor kan man bestämma virustitern.
Purin- och pyrimidinföljden i nukleinsyror och polynukleotider. Kallas även nukleotid- eller nukleosidsekvens.
Aminosyrors ordningsföljd i en polypeptidkedja. Den utgör proteiners primärstruktur och är av avgörande betydelses för proteinkonfigurationen.
En art av Cercopithecus med tre underarter: C. tantalus, C. pygerythrus och C. sabeus. De lever i skogs- och savannområden i Afrika. Den afrikanska grönapan, C. pygerythrus, är den naturliga värden fö r SIV och används i AIDS-forskningen.
"BALB/c mus är en inavlad musstamma som används vid försök inom biomedicinsk forskning, känd för sin homogeniska genetiska bakgrund och svarsreaktion på olika typer av stimuli."
En lindrig, eruptiv hudsjukdom hos mjölkkor, orsakad av kokoppsvirus. Kopporna uppträder framförallt på juver och spenar. Infektionen kan överföras till människor under mjölkning.
En indoldion som erhålls genom oxidering av indigoblått. Det är en monoaminoxidashämmare, och höga halter har påvisats hos patienter med Parkinsons sjukdom.
"Virala structurproteiner" är proteiner som utgör den strukturella skal eller kapsiden runt ett virus. Dessa proteiner är nödvändiga för att virus ska kunna invadera och infektera värdkällen, och de hjälper till att skydda virala genetiska material under överföring och infektion. Virala structurproteiner kan variera mycket mellan olika virusstammar och kan ha en rad olika funktioner, inklusive bindning till värdceller, penetrering av cellmembran och sammansättning av den virala partikeln.
"Genetisk rekombination är ett naturligt fenomen där gener kombineras och omordnas på något sätt för att bilda ny DNA-sekvens. Detta kan ske genom olika mekanismer, till exempel crossing over under meios eller via specifika enzymer som kan klippa och klistra ihop DNA-strängar på nya sätt. Genetisk rekombination är viktig för genetisk variation och evolution."
En neutraliseringstest är en laboratoriemetod för att mäta hur väl ett specifikt antikroppsrespons kan neutralisera (i princip ‘stänga ner’) en given mängd av en patogen, till exempel en virus eller bakterie. Testen utförs genom att blanda en känd koncentration av patogen med ett serum som innehåller antikroppar (från en infekterad individ eller från vaccinering) och sedan mäta hur mycket patogen som fortfarande är aktiv efter en viss tids inkubation. Resultatet uttrycks ofta som ett titernummer, vilket representerar den högsta serumdilutionen där man fortfarande kan upptäcka aktiv patogen. En högre neutralisationstitel indikerar att serumet har en bättre förmåga att skydda mot infektion av den specifika patogenen.
Vaccination, även känt som immunisering, är ett preventivt sjukvårdsåtgärd som utförs genom att ge en individ ett preparat som innehåller en eller flera antigen från en patogen (en mikroorganism som orsakar sjukdom). Detta preparat stimulerar immunsystemet att producera en immunrespons, vilket leder till att immuniteten utvecklas mot den specifika patogenen. Denna immunitet ger skydd mot framtida infektioner med samma patogen och hjälper därmed att förhindra spridning av sjukdomar inom populationen. Vaccination är en av de mest effektiva metoderna för att kontrollera och eliminera infektiösa sjukdomar och har räddat miljoner liv världen över.
Virusprodukter som har antigen effekt.
Immunisering/vaccination som ges efter en primär immunisering med samma eller närbesläktat antigen.
De processer genom vilka cytoplasmatiska faktorer inverkar på differentieringsstyrningen av genaktiviteten hos virus.
Rekombinanta proteiner är proteiner som innehåller sekvenser från två eller flera olika källor, vanligtvis genom genetisk manipulation i laboratorium. Genom användning av rekombinant-DNA-teknik kan man kombinera gener från olika organismer för att skapa en ny gen som kodar för ett protein med önskade egenskaper. Detta är en viktig metod inom biomedicinsk forskning och används bland annat för produktion av läkemedel, diagnostiska verktyg och för studier av proteiner och deras funktioner.
Cytotoxic T-lymphocytes, also known as CD8+ T cells, are a type of white blood cell that play a crucial role in the adaptive immune response by directly killing infected or damaged cells and inhibiting viral replication, thereby contributing to the maintenance of tissue homeostasis and the elimination of cancer cells.
En art av Leporipoxvirus som orsakar lokala subkutana svullnader hos kaniner, vanligtvis på tassarna.
Onkolytiska viruses är virus som kan infektera och dödar cancerceller, vilket orsakar en nedbrytning (lys) av tumören, utan att skada normalt vävnad.
Vacciner bestående av inaktiverat HIV eller några av dess komponentantigener, utvecklade för förebyggande av AIDS. Vacciner innehållande antigener är framställda med genetisk rekombination.
'Viral core proteins' refer to the protein components that make up the structural framework of a virus. These proteins play a crucial role in the viral life cycle as they encapsidate the viral genome, protecting it from degradation and helping it to efficiently transmit its genetic material into host cells during infection.
En kritisk subpopulation av regulator-T-celler, inblandade i MHC klass-I funktioner. De omfattar både cytotoxiska T-lymfocyter och T-suppressorceller.
Oncolytic viral therapy is a form of cancer treatment that uses genetically modified viruses to selectively infect and destroy cancer cells, while leaving healthy cells unharmed. The virus used in this therapy can replicate inside the cancer cells, causing them to rupture and die, and subsequently releasing new viruses that can infect nearby cancer cells. This process creates a chain reaction leading to the elimination of tumor cells. Additionally, oncolytic viral therapy can stimulate an immune response against cancer cells, further enhancing its therapeutic effect.
En icke-metaboliserbar galaktosanalog som sätter igång uttryck av Lac-operon.
Genetisk transkription är ett biologiskt process där DNA-sekvensen kopieras till en mRNA-sekvens (meddelande RNA) med hjälp av enzymet RNA-polymeras, vilket möjliggör syntesen av proteiner.
Spridd blås- och varbildning orsakad av herpes simplex-virus (Herpesvirus hominis), Vacciniavirus eller Varicella zoster-virus. Blåsbildningen kommer ofta utöver en redan befintlig, inaktiv eller aktiv, atopisk dermatit.
"Viralt RNA" refererer til RNA-molekyler som er en del av strukturen eller funksjonen på et virus. Virus er små infektiøse partikler som består av genetisk materiale (RNA eller DNA) emballert i et proteinhylle. Viralt RNA kan være enten en del av viruset selv, som ses i positive-sense enkelstrengede RNA-viruser og negative-sense enkelstrengede RNA-viruser, eller det kan være et mellemledd i replikasjonen av retrovirus, som har RNA-genomer. Viralt RNA kan også være involvert i syntesen av proteiner for viruset.
DNA-topoisomeraser som katalyserar ATP-beroende klyvning av den ena av de två DNA-strängarna, genomföring av den obrutna strängen genom brottpunkten och återförening av den kluvna strängen. Typ 1-DNA-topoisomeraser minskar belastningen på DNA-strukturen genom att relaxera superhelixvindlingarna och knutringarna i DNA-spiralen. EC 5.99.1.2.
Avsiktlig stimulering av värdens immunsvar. Aktiv immunisering innebär tillförsel av antigen eller immunologiska adjuvantia. Passiv immunisering innebär tillförsel av immunsera eller lymfocyter eller deras produkter (t ex transferfaktor, immun-RNA) eller transplantation av immuncellproducerande vävnad (tymus eller benmärg).
Tillförsel av molekyler av rekombinant DNA från prokaryota eller eukaryota källor till replikationsvektorer, så som plasmider eller virus, och införande av de härvid erhållna hybridmolekylerna i mottagarceller, utan att livsdugligheten hos dessa celler ändras.
Antigenkodande bitar av rekombinant DNA,som ges som vaccin för förebyggande eller behandling av infektionssjukdom. Värdcellerna tar upp DNA:t, uttrycker antigenet och presenterar det för immunsystemet på ett sätt som liknar förloppet vid en naturlig infektion. Därmed framkallas ett humoralt och cellulärt immunsvar mot det producerade antigenet. Det rekombinanta DNA:t (DNA-vektorn) kallas naket DNA eftersom inga komplexa föreningar eller bärare behövs; plasmiden injiceras med saltlösning eller annan buffer.
I en mening kan "Open Reading Frames" (ORF) definieras som en sekvens av DNA eller RNA som har potentialen att koda för ett protein. ORF börjar med en startkodon, vanligtvis AUG, och fortsätter till nästa stoppkodon (UAG, UAA eller UGA). Den resulterande aminosyrasekvensen kan potentiellt vara kapabel till att bilda ett protein om den översätts korrekt. Det är värt att notera att inte alla ORF:er leder nödvändigtvis till produktionen av ett funktionellt protein, eftersom det kan finnas flera skäl till varför translationen kan misslyckas eller ge upphov till en icke-funktionell peptid.
Tymidinkinase (TS) är ett enzym som katalyserar fosforyleringen av tymidin till tymidinmonofosfat (dTMP) i nukleotidsyntesen, en viktig biokemisk process för celldelning och tillväxt.
Nukleosidtrifosfataser (NTPaser) är en grupp enzymer som katalyserar hydrolysen av nukleosidtrifosfater till nukleosidmonofosfater, frisättande två fosfatgrupper. Denna reaktion spelar en viktig roll i cellers energibalans och metabolism.
Djurarten Oryctolagus cuniculus, av familjen Leporidae och ordningen Lagomorpha. Kaniner föds i hålor, utan päls, och med slutna ögon och öron. Kaniner har 22 kromosompar, medan harar har 24.
Biologiskt aktivt DNA som sammansatts in vitro av DNA-segment från olika källor. Det innehåller sammanfogningspunkten för en heteroduplexregion, där två olika DNA-molekyler är förenade.
"Virussammansättning" refererar till den totala populationen och typen av virusstammar som finns i ett specifikt miljö, såsom i en viss individ, population eller ett geografiskt område, inbegripet deras frekvens och proportion.
En grupp enzymer som katalyserar DNA-mallstyrd förlängning av 3'-änden av en RNA-sträng med en nukleotid åt gången. De kan initiera en helt ny sträng. Hos eukaryoter har tre former av enzymet kunnat särskiljas utifrån känslighet för alfa-amanitin och den typ av RNA som syntetiseras. EC 2.7.7.6.
Dual Specificity Phosphatase 3 (DUSP3), även känt som MAP Kinase Phosphatase 1 (MKP1), är ett enzym som tillhör familjen dual specificity phosphataser. Dessa enzymer har förmågan att avlägsna fosfatgrupper från både tyrosin- och tyrusin/serin/treoninrestider på sina målproteiner, ofta signalproteiner som är involverade i cellsignalering.
Myxomavirus is a species of double-stranded DNA virus that primarily infects rabbits, causing the disease myxomatosis. It is highly contagious and often fatal to European rabbits (Oryctolagus cuniculus), but less so in native Australian rabbit species (such as the brush-tailed bettong and the Cape pygmy rabbit). The virus is transmitted through direct contact with infected rabbits or through insect vectors, such as mosquitoes and fleas. Myxomatosis is characterized by swelling of the eyelids, nose, and genital region, followed by the development of multiple skin tumors and, ultimately, death in many cases. The virus has been used as a biological control agent to manage wild rabbit populations in Australia and Europe.
En underordning av primater, bestående av sex familjer: Cebidae (Nya världens apor), Cercopithecidae (Gamla världens apor), Hylobatidae (gibbon- och siamangapor), Pongidae (de stora aporna), Tarsiidae (spökdjur) och Hominidae (människor).
Hemagglutininer, virala, refererar till proteiner på ytan av vissa virus, särskilt influensavirus, som orsakar agglutination (sammanflockning) av röda blodkroppar. Dessa proteinmolekyler fungerar genom att binda sig till specifika sockerstrukturer på ytan av röda blodkroppar, vilket orsakar deras sammanflockning och kan leda till komplikationer som influensa. Hemagglutininer är viktiga mål för utvecklingen av influensavaccin, eftersom de hjälper till att stimulera immunförsvaret att producera antikroppar mot viruset.
En vaccin med försvagade antigener är en form av immunisering där individen ges en dos av ett patogen som har förändrats så att det inte orsakar sjukdom, men fortfarande är kraftfullt nog att stimulera immunsvaret och skapa en immunitet mot den specifika sjukdomen.
"Vero-celler" är en typ av immortaliserade celllinjer som används inom biomedicinsk forskning. De är avledda från tarmepitelceller hos det afrikanska gröna mangustemonstret (Cercopithecus aethiops) och har kapaciteten att dela sig oändligt många gånger i kultivering. Vero-celler är ett vanligt val inom cellbiologi och virologi på grund av deras stora potential till celldelning, stabilitet och deras sårbarhet för flera olika virusstammar. De används ofta som värdceller för att odla och studera virus, såsom viruset som orsakar COVID-19 (SARS-CoV-2), eftersom de tillåter effektiv replikation av dessa patogener.
Sjukdomstillstånd i huden, orsakade av virus.
En plasmid är en liten, cirkulär dubbelsträngad DNA-molekyl som kan replikera självständigt och förekommer hos bakterier och andra encelliga organismer. Plasmider kan överföras mellan celler och innehåller ofta gener som ger resistens mot antibiotika eller kodar för toxiner. De används också i molekylärbiologi som vektorer för kloning av gener.
Nukleotidyltransferaser är en grupp enzymer som katalyserar överföringen av nukleotider från nucleosidtriphosphat till en acceptor, ofta en annan nukleotid eller en nukleinsyra. Detta process involverar att enzymet hydrolyserar en fosfatbindning i det donerade nukleosidtriphosphatet och etablerar en ny bindning mellan den frigjorda fosfatgruppen och acceptorn, vilket resulterar i en längre polymer. Nukleotidyltransferaser spelar därför en viktig roll i syntesen av nukleinsyror, såsom DNA och RNA.
Medel för förebyggande eller behandling av virussjukdomar. De kan ha olika verkningsmekanismer. Vissa hindrar virusreplikation genom att hämma DNA-polymeras; andra binder till specifika cellyterecepto rer och hindrar penetration eller höljeförlust; ytterligare andra hindrar viral proteinsyntes eller blockerar virussammansättningen.
Restriktionskartläggning är en molekylärbiologisk metod som används för att bestämma den exakta ordningen av gener och andra sekvenser på ett DNA-molekyl, genom att karta positionerna för specifika restriktionsenzymer som kan klippa sönder DNA-strängarna vid vissa sekvensspecifika ställen.
"Virala fusionsproteiner" refererer til specielle proteiner dannet af virus, der tillader viruset at fusionere sin membranstruktur med cellemembranen hos værtscellen under infektionsprocessen. Dette er en nøglekomponent i virus' mekanisme for at inficere celler og starte reproduktionen af deres genetiske materiale. Fusionsproteinet findes oftest som en del af virussens ydre overfladeproteiner og udviser en unik konformation, der gør det muligt at udføre den specifikke opgave at fusionere membranerne. Efter at have bundet til specifikke receptorer på værtscellen, undergår fusionsproteinet en konformationsendring, hvilket bringer virussens membran tæt på cellemembranen og muliggør derpå fusionen af de to membraner. Dette tillader virussen at frigøre sit genetiske materiale ind i værtscellen, hvor det kan tage kontrol over cell
En virussjukdom som drabbar primater och gnagare. Dess kliniska kännetecken hos människa påminner om smittkoppor, med feber, huvudvärk, hosta och smärtande utslag. Det orsakas av apkoppsvirus och överförs oftast till människor genom djurbett eller konrtakt med djurblod. Risk för smitta från människa till människa är förhållandevis låg, mycket lägre än vid smittkoppor.
Organofosphonater är en grupp kemiska föreningar som innehåller en organisk grupp bundet till en fosfonatgrupp. De är bland annat kända för sin användning som insecticider, herbicider och nervgaser. Organofosphonater fungerar som inhibitorer av acetylkolinesteras, ett enzym som är viktigt för att reglera signalsubstanser i nervsystemet. När acetylkolinesterasen hämmas kan det leda till ökad koncentration av den signalsubstans som kallas acetylkolin, vilket kan orsaka symtom som muskelspasmer, svårigheter att andas och i värsta fall dödsfall.
Ett typ II-lägesspecifikt deoxiribonukleas. Det känner igen och klyver sekvensen AAGCTT mellan A och A. HindIII finns hos Haemophilus influenzae R(d). Flera isoschizomerer har identifierats. Syn. typ II-restriktionsenzym. EC 3.1.21.4.
"C57BL mice" är en specifik stam av möss som används inom forskning. De är så kallade inbredda möss, vilket betyder att de har en mycket konsekvent genetisk bakgrund eftersom de härstammar från en enda individ och har förökat sig genom systerskötsel under många generationer. Detta gör att deras egenskaper är väldigt repeterbara, vilket är användbart inom experimentell forskning. C57BL-stammen är känd för sin robusta hälsa och långa livslängd jämfört med andra mössstammar. De används ofta inom olika områden av biomedicinsk forskning, till exempel cancer-, neurologi- och immunologiforskning.
"RNA caps" refer to the modified structures found at the 5' end of RNA molecules, including both messenger RNA (mRNA) and certain types of non-coding RNAs. These caps consist of a methylated guanosine triphosphate (GTP) molecule that is linked to the first nucleotide of the RNA chain through a 5'-5' triphosphate bridge. The RNA cap plays a crucial role in protecting the RNA from degradation, promoting its stability, and facilitating its translation into protein. Additionally, the RNA cap can also serve as a binding site for various proteins involved in RNA processing, transport, and regulation.
Varje påvisbar och ärftlig förändring i det genetiska materialet som medför ändrad genotyp och som överförs till dotterceller och efterföljande generationer.
Proteinbiosyntese refererer til den proces, hvor celler syntetiserer proteiner baseret på informationen i DNA-molekylet. Denne proces foregår i to etaper: transkription og translation. Under transkriptionen konverteres DNA-sekvensen til en komplementær mRNA-sekvens, der derefter transporteres ud af cellkernen. I den efterfølgende translation skaber ribosomerne forbindelsen mellem aminosyrerne i overensstemmelse med sekvensen af nukleotider i mRNA-molekylet, hvilket resulterer i dannelse af et protein. Proteinbiosyntesen er en essentiel livsfunktion for alle levende organismer.

'Vacciniavirus' är ett begrepp som inte används inom den medicinska terminologin. Det verkar som att du har förväxlat två olika termer: 'vaccin' och 'virus'.

En vaccine är en preparat av dödade, attenuerade (svagt giftiga) eller fragment av en patogen (smittaframkallande agens som kan orsaka sjukdom), som administreras med syfte att stimulera immunförsvaret att utveckla immunitet mot en specifik infektionssjukdom.

Ett virus är ett mycket litet smittämne som består av genetisk information innesluten i en proteinhölje. Virus kan infektera levande celler och använda deras mekanismer för att reproducera sig, vilket kan leda till skada eller död hos värden.

Det finns vacciner som utvecklats med hjälp av virus, såsom levande vacciner där ett svagt virus används för att stimulera immunförsvaret och döda vacciner där dödade viruspartiklar används. Dessa två begrepp (vaccin och virus) är dock skilda begrepp inom medicinen.

'Vaccinia' är ett begrepp inom medicinen som refererar till småpoxvirusstammen som används i det vaccin som skyddar mot smittkoppor. Vaccinia-viruset är besläktat med, men inte identiskt med, smittkoppaviruset.

Vaccinia-viruset orsakar en mildare infektion än smittkoppor och ger immunitet mot sjukdomen. Vaccinet har räddat livet på miljoner människor sedan det uppfanns av Edward Jenner år 1796. Idag används vaccinia-viruset även i forskning för att utveckla andra virusbaserade vacciner och terapeutiska behandlingar.

Medicinskt kan smittkoppor (i engelska ofta kallat "measles" eller "rubeola") definieras som ett infektionssjukdom orsakat av viruset Measles morbillivirus, som tillhör familjen Paramyxoviridae. Smittkoppor är mycket smittsam och sprids främst via droppar i luften från en smittad persons nysningar eller hosta.

Typiska symtom inkluderar feber, hosta, rinnande näsa, inflammation i ögon (konjunktivit), röd hudutslag som börjar på ansiktet och sedan sprider sig till resten av kroppen, och små vita prickar (Kopliks tecken) på insidan av kinderna. Symtomen brukar vanligtvis uppträda cirka 10-14 dagar efter att man har blivit smittad.

Smittkoppor kan leda till komplikationer som lunginflammation, hjärninflammation (encefalit) och ögoninflammation (keratit). I värsta fall kan sjukdomen vara dödlig, särskilt hos barn under fem år och vuxna med nedsatt immunförsvar.

Vaccination är den mest effektiva metoden för att förebygga smittkoppor. Det rekommenderas att alla barn vaccineras mot smittkoppor i två doser, normalt vid 12-15 månaders ålder och sedan en andra dos vid skolstarten.

Poxviridae är en familj av stora, komplexa dubbelsträngade DNA-virus som orsakar sjukdomar hos både djur och människor. De är kända för sin storlek och komplexitet jämfört med andra virus, och innehåller en rad unika genetiska och strukturella egenskaper.

Poxviridae-familjen inkluderar två underfamiljer: Chordopoxvirinae och Entomopoxvirinae. Chordopoxvirinae orsakar sjukdomar hos djur och människor, medan Entomopoxvirinae infekterar insekter.

De mest kända exemplen på Poxviridae är variolavirus, som orsakar smittkoppor hos människor, och vacciniavirus, som används i vaccinet mot smittkoppor. Andra exempel inkluderar cowpoxvirus, som kan infektera både människor och djur, och myxomavirus, som orsakar en allvarlig sjukdom hos kaniner.

Poxviridae-virus har en unik morfologi med ett komplext membran som omsluter virionen, och de är kapabla till att reproducera sig i cytoplasman istället för kärnan hos den värdcell de infekterar. Dessa virus har också en stor genomstorlek, med flera gener som kodar för en rad olika proteiner som hjälper till att undertrycka värdcellens immunförsvar och frambringa nya viruspartiklar.

'Virusproteiner' refererer til proteiner som produceres af et virus for å fullføre sin replikasjonsprosess og forårsage infeksjon i værtsorganismen. Disse proteinet kan inkludere strukturelle proteiner, som utgjør kapsiden eller membranen til viruset, og ikke-strukturelle proteiner, som involveres i regulering av virusets replikasjon og infeksjonsprosess.

Strukturelle proteiner kan inkludere:

* Kapsidproteiner: disse er proteiner som utgjør den proteinhylle som omger viruses genetiske materiale. De kan være formet som en helix, som hos bakteriofager, eller som en ikosaeder, som hos mange arter av RNA- og DNA-viruser.
* Membranproteiner: disse proteinet er inkorporert i lipidmembranen til de enkle- eller doppelstrands RNA-viruser som koronavirus og flavivirus. Disse proteinet kan være involvert i sammensetningen av membranen, infeksjonen av værtscellen, og/eller frigjøringen av nyproducerte virusher.

Ikke-strukturelle proteiner kan inkludere:

* Replikasjonsproteiner: disse er nødvendige for replikasjonen av virusets genetiske materiale og kan være enzymer som revers transkriptase, RNA-polymerase eller ligase.
* Regulatoriske proteiner: disse proteinet kan regulere aktiviteten til andre virusproteiner eller værtsorganismens celler for å øke viruses evne til å replikere seg og spre seg.

I allmennhet er virusproteinene spesifikke for hvert individuelt virus og kan være mål for antivirale terapier eller vaccineutvikling.

Variolavirus är ett släkte inom familjen Poxviridae och ordningen Chordopoxvirales. Det innehåller endast en art, Variola virus, som orsakar den dödliga sjukdomen smittkoppor hos människor. Smittkoppor var en gång en mycket smittsam och ofta dödlig infektionssjukdom, men den har nu utrotats världen över tack vare vaccination. Variolavirus är ett stort, komplext virus med en dubbelsträngad DNA-genom. Det kan föröka sig i både cellytan och cytoplasman hos infekterade celler.

Coxsackievirus, också känt som coxsackie- och enterovirus A16, är ett sjukdomsalstrande virus som tillhör familjen Picornaviridae och orsakar en infektion som kan drabba människor av alla åldrar, men ofta förekommer hos barn under fem år. Det finns över 70 olika sorter av coxsackievirus, men A16-varianten är den vanligaste orsaken till en specifik form av vattkoppor som kallas herpangina.

Herpangina karaktäriseras av små, smärtsamma sår (vesiklar) i munhocke och på sidorna av tungan. Symptomen inkluderar feber, illamående, huvudvärk, muskelvärk och svullnad i halsen. Sjukdomen tenderar att vara lindrig och vattnar ut spontant efter en vecka till tio dagar.

Coxsackievirus sprids främst via direkt personligt kontakt med infekterade individer, men kan också spridas via dricksvatten eller mat som är smittad av viruspartiklarna. För att förebygga smitta rekommenderas god handhygien och undvikande av nära personlig kontakt med infekterade individer.

'Poxviridae' er en familie af store, komplekse DNA-djervirus som forårsager infeksjoner hos både mennesker og dyr. De mest kjente infeksjonene hos mennesker inkluderer variola (smallpox), vaccinia (vaccination), cowpox, og monkeypox. Disse infeksjonene kan føre til en varierende grad av symptomer, som inkluderer feber, hoder, muskelsmerter, og utslag over hele kroppen. Poxviridae-infeksjoner overføres vanligvis gjennom direkte kontakt med infisert person eller dyr, enten gjennom luftbårne droppet eller ved å komme i kontakt med et infisert objekt som kan inneholde viruspartikler. Behandling av Poxviridae-infeksjoner kan omfatte antivirale medisiner, støttebehandling for å lindre symptomer og målehold for å forebygge spredning av infeksjonen til andre.

Syntetiske vacciner er vacciner som ikke er dannet ud fra et levende eller inaktiveret agent, men i stedet er fremstillet i laboratoriet ved hjælp af kemiske metoder. Disse vacciner indeholder ofte syntetiserede dele af en patogen, såsom et syntetisk proteine eller peptider, der kan stimulere et immunrespons i modtageren uden at udløse sygdommen. Syntetiske vacciner anvendes bl.a. til at forhindre infektioner med HIV og visse former for cancer.

'Virusgener' är ett begrepp inom virologi och refererar till den del av ett virusgenom som kodar för de proteiner som behövs för att producera nya viruspartiklar. Det kan bestå av en eller flera gener, beroende på vilken typ av virus det är. Virusgener innehåller allt väsentligt genetisk information som krävs för att en virusinfektion ska kunna fortgå och nya viruspartiklar ska kunna bildas.

Medicinskt sett definieras virusförökning som processen där en värdkälla, till exempel en cell, infekteras av ett virus och tvingas producera fler virioner (viruspartiklar). Detta sker genom att virusets genetiskt material integreras eller replikeras inom värddjuret och tvingar den till att producera nya viruspartiklar som sedan friges och kan infektera andra celler.

Virusförökningen är en central del i viruspatogenes, det vill säga sjukdomsprocessen orsakad av ett virus. Förståelsen av denna process har varit viktig för utvecklingen av antivirala läkemedel och vacciner som används för att behandla och förebygga virussjukdomar.

Hela-celler, även kända som HeLa-celler, är en immortaliserad celllinje som isolerades från ett cancerpatient som led av cervixcancer. Patienten hette Henrietta Lacks och hennes celler togs utan hennes vetskap eller samtycke under en operation 1951.

HeLa-cellerna är speciella eftersom de är "immortala", vilket betyder att de kan dela sig oändligt i laboratoriemiljö och fortsätta växa och reproduceras under lång tid. Detta gör dem till en mycket användbar resurs inom biomedicinsk forskning, eftersom de kan användas för att studera cellbiologi, genetik, cancer, virusinfektioner och andra sjukdomar.

HeLa-cellerna var den första mänskliga celllinjen som lyckades kultivera i laboratoriet och har sedan dess använts i tusentals forskningsstudier världen över. De har bidragit till ett stort antal vetenskapliga framsteg, inklusive utvecklingen av poliovaccinet, upptäckten av telomeraser och studiet av cellcykeln.

Emellertid har användningen av HeLa-celler också varit kontroversiell på grund av etiska frågor kring patientens samtycke och efterlevande familjs rättigheter till hennes genetiska information.

En virusvaccin är ett preventivt medicinskt preparat som utformats för att ge immunitet mot specifika infektionssjukdomar orsakade av olika typer av virus. Vaccinerna fungerar genom att stimulera kroppens immunförsvar att producera en respons mot ett specifikt virus, så att om individen senare exponeras för samma virus kan deras immunsystem snabbt och effektivt bekämpa det och förhindra sjukdom.

Virusvacciner kan tillverkas på olika sätt beroende på vilken typ av virus de är riktade mot. Några exempel på metoder för att framställa virusvacciner innefattar:

1. Att använda levande, avsvagnade (dvs. försvagade) virus som inte orsakar sjukdom men fortfarande kan stimulera immunförsvaret.
2. Att använda döda viruspartiklar som inte kan replikeras eller orsaka sjukdom, men som ändå kan framkalla en immunrespons.
3. Att använda delar av viruset, såsom proteiner eller andra antigener, för att stimulera immunsvaret. Dessa delar kallas subuniteter och kan till exempel framställas genom bioteknologiska metoder.
4. Genetisk vaccinering (eller DNA-vaccinering) där en del av virusets genetiskt material injiceras för att stimulera immunsvaret.

Exempel på vanliga virusvacciner inkluderar de som skyddar mot influensa, mässling, röda hund, pockor och zostervaksin (som ger immunitet mot både kylande sjuka och gurtis). Det är viktigt att notera att virusvacciner kan ha olika effektivitet och säkerhet beroende på individuella faktorer, såsom ålder, hälsa och immunförsvar.

"Cell line" er en betegnelse for en population av levende celler som deler seg selvstandig og ubestemt i laboratoriet. Disse cellene har typisk samme karyotype (sammensetningen av deres kromosomer) og genetiske egenskaper, og de kan replikeres over en lang periode av tid. De kan brukes i forskning for å studere cellebiologi, molekylær biologi, farmakologi, virologi og andre områder innen biovitenskapen. Eksempler på velkjente cellinjer inkluderer HeLa-cellinjen (som er tatt fra en livstrukturløs kvinne i 1951) og Vero-cellinjen (som er vanlig å bruke i studier av virusinfeksjoner).

Molekylsekvensdata (molecular sequencing data) refererer til de resultater som bliver genereret når man secvenserer DNA, RNA eller proteiner i molekylærbiologien. Det innebærer typisk en række af nukleotider (i DNA- og RNA-sekvensering) eller aminosyrer (i proteinsekvensering), der repræsenterer den specifikke sekvens af gener, genetiske varianter eller andre molekyler i et biologisk prøve.

DNA-sekvensdata kan f.eks. anvendes til at identificere genetiske varianter, undersøge evolutionæ forhold og designe PCR-primerer. RNA-sekvensdata kan bruges til at studere genudtryk, splicevarianter og andre transkriptionelle reguleringsmekanismer. Proteinsekvensdata er vigtige for at forstå proteinstruktur, funktion og interaktioner.

Molekylsekvensdata kan genereres ved hjælp af forskellige metoder, herunder Sanger-sekvensering, pyrosekvensering (454), ion torrent-teknikker, single molecule real-time (SMRT) sekvensering og nanopore-sekvensering. Hver metode har sine styrker og svagheder, og valget af metode afhænger ofte af forskningens specifikke behov og ønskede udbytte.

'Virushöljet' är ett yttre proteinlager som omger vissa typer av virus. Detta skapas när viruset sammansätter sig med värden såsom bakterier eller celler, och kan bestå av ett eller flera olika proteiner. 'Virushöljets proteiner' refererar till de proteinmolekyler som utgör detta skal. Dessa proteiner kan spela en roll i virusets infektionsförmåga genom att hjälpa till att binda till värden eller att underlätta penetrationen av cellmembranet. De kan också vara mål för antivirala behandlingar, eftersom de ofta är nödvändiga för virusets överlevnad och reproduktion.

Hönskoppsvirus, även känt som Influensa A virus (IAV) H7N9, är ett subtyp av influensa A-virus som primärt infekterar höns och andra fåglar. Det upptäcktes första gången hos människor i Kina år 2013. Viruset kan orsaka allvarliga andningsvägsinfektioner hos människor som exponeras för infekterade fåglar eller deras avfall. Symptomen på en H7N9-infektion kan vara influensaliknande och inkludera feber, hosta, slemproduktion och andningssvårigheter. I allvarliga fall kan det leda till lunginflammation, multipel organsvikt och död. Det är värt att notera att H7N9 inte har visat sig vara lika smittsam mellan människor som andra subtyper av influensavirus, men det finns fortfarande en oro över dess potential att mutera och bli mer smittsam.

'Virus-DNA' refererer til det genetiske materiale i form av DNA (deoxyribonucleic acid) som findes i visse typer virus. Virus er små infektiøse partikler som ikke kan reproducere seg selv, men har brug for en værtscell for å formere seg.

Virus-DNA kan være enten enkeltstreget eller dobbeltstreget, og den kan være lineær eller cirkulær. Nogle viruser har DNA som det primære genetiske materialet, mens andre har RNA (ribonucleic acid).

DNA-viruses inneholder ofte en begranset mengde genetisk informasjon og er avhengige av værttens cellulære mekanismer for å syntetisere proteiner og replikere seg. Eksempler på DNA-viruses inkluder herpesvirus, papillomavirus og adenovirus.

En "apkoppsvirus" (engelska: "cluster virus") är ett begrepp inom datalogin och refererar till en typ av datorvirus som sprider sig genom att infektera flera filer i samma mapp eller kluster på en databärare, såsom en hårddisk. Viruset kopierar sig självt till slumpmässigt valda exekverbara filer i samma kluster och infekterar dem, vilket gör att det kan spridas snabbt och effektivt inom ett datorsystem.

Det är dock värt att notera att begreppet "apkoppsvirus" inte används lika ofta som förr, eftersom moderna antivirusprogram har blivit mer sofistikerade och kan hantera denna typ av hot på ett effektivare sätt. Dessutom har många operativsystem och filsystem infört funktioner som förhindrar skrivaccess till exekverbara filer, vilket gör det svårare för viruset att sprida sig.

"Genetiska vektorer" är ett begrepp inom genetik och molekylär biologi som refererar till små, artificiella DNA-molekyler som används för att transportera en specifik gen eller ett annat genetiskt material in i celler eller virus. Genetiska vektorer är ofta modifierade versioner av naturligt förekommande virus, som till exempel adenovirus, retrovirus eller aptamer, men kan också vara plasmider eller andra små DNA-molekyler.

Genetiska vektorer är konstruerade så att de kan införlivas i cellens genetiska material och därmed leda till uttryck av den insatta genen. De används ofta inom forskning för att studera geners funktion, men kan också användas terapeutiskt för att behandla sjukdomar genom att ersätta eller korrigera defekta gener. Genetiska vektorer är en viktig del av genterapi och andra genbaserade behandlingsmetoder.

'Virusantikroppar' (eller 'virusantistoffer') är immunologiska proteiner som produceras av B-celler i kroppen som svar på en infektion med ett virus. Dessa antikroppar binder till ytor på viruset, vilket gör det möjligt för kroppens immunsystem att identifiera och eliminera viruset från kroppen.

Det finns olika typer av virusantikroppar, men de flesta tillhör en grupp som kallas IgG-antikroppar. När en person har haft en infektion med ett visst virus och sedan har blivit immun mot det, kommer de att ha höga nivåer av specifika IgG-antikroppar i sin blodomlopp som kan mätas för att fastställa om personen har haft en tidigare infektion.

Det är värt att notera att det finns också andra typer av immunologiska respons på virusinfektioner, såsom T-celler och interferoner, men virusantikroppar är ett viktigt sätt för kroppen att identifiera och bekämpa viruset.

En viral plaqueassay är en metod inom virologi för att bestämma den infektiösa titern (antalet infektiösa partiklar per volymenheter) av ett virus. Metoden bygger på principen att virus infekterar och dödar celler i en monolayer av cellkulturer, vilket resulterar i en synlig klar plak (en liten, distinkt klump eller fläck) av döda celler mot en bakgrund av levande, metaboliskt aktiva celler.

I ett typiskt experiment seedas en standardiserad celllinje i en platt 6-well plate och infekteras sedan med seriella dilutioner av ett virusprov. Efter en inkubationsperiod på flera timmar till dagar, överstryks cellmonolagret med ett semi-solid medium (till exempel agarose) för att begränsa virusspridningen och underlätta plakbildning. Efter ytterligare inkubation bildas tydliga plak av döda celler som kan räknas och korreleras med den ursprungliga viruskoncentrationen i provet.

Viral plaqueassay är en mycket känslig metod för att uppskatta virustiter, och det ger information om både absoluta antalet infektiösa partiklar och deras förmåga att bilda plak (plaquaeffektivitet). Denna metod används ofta för att karakterisera nya virusstammar, utvärdera effektiviteten av antivirala medel och undersöka patogenes inom virologi.

"Bassekvens" er en medisinsk betegnelse for en abnorm, gentagen sekvens eller mønster i et individ's DNA-sekvens. Disse baseparsekvenser består typisk av fire nukleotider: adenin (A), timin (T), guanin (G) og cytosin (C). En bassekvens kan være arvelig eller opstå som en mutation under individets liv.

En abnormal bassekvens kan føre til genetiske sygdomme, fejlutviklinger eller forhøjet risiko for bestemte sykdommer. For eksempel kan en bassekvens, der koder for en defekt protein, føre til en arvelig sykdom som cystisk fibrose eller muskeldystrofi.

Det er viktig å understreke at en abnormal bassekvens ikke alltid vil resultere i en sykdom eller fejlutvikling. I mange tilfeller kan individet være asymptomatisk og leve et normalt liv.

En aminosyrasekvens är en rad av sammanfogade aminosyror som bildar ett protein. Varje protein har sin unika aminosyrasekvens, som bestäms av genetisk information i DNA-molekylen. Den genetiska koden specificerar exakt vilka aminosyror som ska ingå i sekvensen och i vilken ordning de ska vara placerade.

Aminosyrorna i en sekvens är sammanbundna med peptidbindningar, vilket bildar en polymer som kallas ett peptid. När antalet aminosyror i en peptid överstiger cirka 50-100 talar man istället om ett protein.

Aminosyrasekvensen innehåller information om proteinet och dess funktion, eftersom den bestämmer proteins tertiärstruktur (hur aminosyrorna är hopfogade i rymden) och kvartärstruktur (hur olika peptidkedjor är sammansatta till ett komplext protein). Dessa strukturer påverkar proteinet funktion, eftersom de avgör hur proteinet interagerar med andra molekyler i cellen.

'Cercopithecus aethiops' er en art innen slætten primater (Primates) og familien markattrer (Cercopithecidae). Den kjennes også under fremdeles navnet husabariabeeste, og er også kallen for grøn markatt. Denne aben er oprinnelig hjemmehørende i subsaharisk Afrika, og lever i en variert bredde av skogsområder, fra regnskog til savanner med trær.

'Cercopithecus aethiops' har en slank kroppsbygning og er kjent for sine svelge lange lemmer og svans. Den kan bli mellom 40 til 70 cm lang, med en svans som kan være like lang eller lenge som kroppen. Den veier mellom 3,9 til 7,7 kg. Pelsen er grønnegrå eller brun på ryggen og hvit på buken. Ansiktet er sort med en hvit skjegg rundt munnene.

Denne aben lever i grupper som kan inneholde opp til 30 individer, deriblant flere hanar og hunar. Den er allikevel merkет av en matriarkal struktur, med de ældre hunnene som dominerer over de yngre. Føden består av frukt, frø, blader, bark, insekter og små dyr.

'Cercopithecus aethiops' er kjent for sin evne til å springe langt og høyt fra gren til gren i skogen. Den har også en unik metode for å vaskes selv, ved å bruke sine hænder for å fjerne parasitter og skjedde med pelsen.

Denne aben er ikke direkte truet av utdøing, men populationen er i tilbakegang på grunn av økende jordbruksområder, skogsavverkning og illegal handel med viltlevende dyr. Derfor er det viktig å ta stilling for å beskytte denne abens levevilkår og sikre at den kan overleve og trives i fremtiden.

"BALB/c mus" är en typ av möss som används i forskning. Denna musstam har blivit inavlad under många generationer för att få en relativt sett jämn genetisk bakgrund och beteende, vilket gör dem till ett populärt val för experimentell forskning. BALB/c är en av de vanligaste musstammarna som används inom biomedicinsk forskning.

Specifikt står "BALB" för det engelska National Institutes of Health (NIH) beteckningssystemet för möss, och "c" står för den specifika understammen som har utvecklats genom inavel. BALB/c musen är känd för att ha en starkt responsiv immunreaktion, vilket gör dem användbara i studier av immunologi och infektionssjukdomar. De har också en relativt låg aggressionsnivå jämfört med andra musstammar.

Det är värt att notera att även om BALB/c musen är en mycket använd modellorganism inom forskning, så kan resultaten som erhålls från studier på mus inte alltid direkt tillämpas på människor på grund av skillnader i genetik och fysiologi.

'Kokoppor' er en populær betegnelse for et hudlidelser kaldet acne vulgaris. Acne dannes som følge af en overaktivitet i talgkirtlerne (sebaceous glands), som resulterer i at huden bliver tilstoppet med fedtstoffer og døde hudceller. Dette kan føre til inflammation og opståen af sorte hoveder, hvide hoveder eller røde, smertefulde pustler og knuder.

Acne er en meget almindelig hudlidelser, især blandt unge mennesker under gennemgangen af puberteten. Den kan forårsages af mange forskellige faktorer, herunder genetiske faktorer, hormonelle ændringer, stress, kostfaktorer og brug af visse typer kosmetik.

I tilfælde af alvorlig acne kan det være nødvendigt at søge lægebehandling for at forebygge komplikationer som permanent ar, infektion eller cicatrices. Behandlingen kan omfatte brug af topiske og/eller systemiske mediciner, herunder antibiotika, retinoide og hormonelle piller.

Isatin är ett endogent biologiskt ämne som tillhör gruppen indolerade binucleära kinoner. Det förekommer naturligt i djur- och växtriket, inklusive människan, och har identifierats i hjärnan, levern och andra organ. Isatin har visat sig ha en rad farmakologiska egenskaper, såsom neuroprotektiva, antiinflammatoriska och antitumöraktiviteter. Det är också en viktig prekursor i syntesen av flera läkemedel och kemikalier med medicinsk användning.

'Virala structurälla protein' är ett begrepp inom virologi och molekylärbiologi. Det refererar till de proteiner som utgör den strukturella komponenten hos ett virus, och som har en viktig roll i virusets livscykel. Dessa proteiner kan vara uppdelade i två huvudgrupper:

1. Kapsidproteiner: Dessa proteiner bildar kapsiden, det yttre skyddande skalet som omger viruset och skyddar dess genetiska material. Kapsidproteinerna är ofta arrangerade i en specifik geometrisk form som ger viruspartikeln en viss form och storlek.

2. Membranproteiner: Vissa virus har ytterligare ett lipidmembran, som de har införlivat från den värdcell de infekterar. I dessa membran sitter membranproteiner, vilka kan ha en roll i virusetattachmenten till nya värdceller eller i sammansmältningen mellan viruset och värdcellen.

Det är viktigt att notera att strukturella proteiner inte inkluderar de enzymproteiner som viruset kan använda sig av under sin livscykel, till exempel revers transkriptas eller proteaser. Dessa kallas inte 'strukturella protein', utan snarare 'nicht-strukturella protein'.

Genetisk rekombination är ett naturligt fenomen som sker under meiosen, den typ av celldelning som leder till bildandet av könsceller hos djur och vissa växter. Genetisk rekombination innebär att genetiskt material, i form av DNA-strängar, byts mellan olika kromosomer. Detta sker genom en process som kallas crossing over, där två homologa kromosomer (kromosomer från varsin föräldrageneration som har samma gener i samma ordning) böjs så att deras telomera (ändar) möts och delar av deras längre armar byter plats med varandra.

Genetisk rekombination kan också ske i en laboratoriemiljö genom tekniker som innebär att man klipper DNA-strängar itu och klistrar samman dem på nytt på ett sätt som ger upphov till nya kombinationer av gener. Detta används bland annat vid produktionen av genetiskt modifierade organismer (GMO).

En neutraliseringstest (neutralization test) är en typ av laboratorietest som används för att mäta den förmåga som ett specifikt antikroppar-serum har att neutralisera (i huvudsak) virus. Testet mäter hur mycket serum som behövs för att reducera eller eliminera en given virusslagets förmåga att infektera celler.

Under testförfarandet blandas serumprover med en känd koncentration av virus, och sedan exponeras denna blandning för en kultur av celler som virus normalt skulle kunna infektera. Efter en viss inkubationstid undersöks cellkulturen för tecken på infektion, till exempel cytopatisk effekt (CPE).

Om serumprovet har en hög koncentration av neutraliserande antikroppar kommer detta att minska eller eliminera virusslagets förmåga att orsaka CPE i cellkulturen. Testresultatet uttrycks som den högsta serumkoncentrationen som behövs för att neutralisera 50% av viruspartiklarna (NC50).

Neutralisationstester används ofta inom forskning och diagnostik, till exempel vid utveckling av vacciner eller för att fastställa immunitet hos en individ efter en infektion eller vaccinering.

Vaccination, även känt som immunisering, är en förebyggande metod för att skydda en individ mot infektionssjukdomar genom att exponera dem för ett antigen som liknar den patogen som orsakar sjukdomen. Detta stimulerar immunsystemet att producera en immunrespons, vilket innebär att kroppen lär sig att känna igen och bekämpa den specifika patogenen om individen exponeras för den i framtiden.

Det finns olika typer av vacciner, men de flesta innehåller ett dödad eller avsvagt patogen, en del av ett patogen eller ett genetiskt material som kodar för ett protein från patogenen. När vaccinet ges till en individ, triggas immunsystemet att producera specifika antikroppar och aktivera T-celler som är specialiserade på att bekämpa den specifika patogenen. Dessa immunitetsmekanismer förblir i kroppen även efter att vaccinet har avtagit, vilket ger en långvarig skydd mot sjukdomen.

Vaccination är en effektiv metod för att kontrollera och eliminera infektionssjukdomar på populationnivå, och det rekommenderas starkt av världshälsoorganisationen (WHO) och andra hälsovårdsmyndigheter att alla individer ska vaccineras enligt de nationella immunisationsschemana som finns i respektive land.

Medicinskt kan man definiera virusantigener som proteiner eller andra molekyler på ytan av ett virus som kan identifieras och bindas till specifika antikroppar hos värden. När ett virus invaderar en organism, kan immunsystemet producera dessa antikroppar för att kämpa mot infektionen. Dessa antikroppar binder till virusantigenen och hjälper till att markera viruset så att det kan elimineras av immunförsvaret.

Virusantigener är viktiga för utvecklingen av vacciner, eftersom de kan användas för att stimulera produktionen av antikroppar och skydda mot framtida infektioner. Genom att exponera individen för en mild form av viruset eller en del av det (såsom ett virusantigen), kan immunförsvaret tränas att känna igen och bekämpa viruset om det senare skulle infektera individen.

"Sekundær immunisering", även känt som "anamnestisk respons" eller "bilstämpelsereaktion", är ett ökat svar på en ytterligare exponering för ett antigen hos en individ som redan har utvecklat primär immunitet mot det aktiva antigenet genom en tidigare exponering eller vaccination.

Vid den sekundära immuniseringen produceras en starkare och snabbare immunologisk respons, vilket innebär att kroppen kan bekämpa infektionen mycket effektivare än vid den första exponeringen. Detta beror på att B-lymfocyter och T-lymfocyter som överlevt från den primära immunresponsen snabbt aktiveras och differensieras till antikroppsproducerande plasmaceller och effektiva cytotoxiska T-celler.

Sekundär immunisering är en viktig del av vaccinationsprogram, eftersom det möjliggör långvarig immunitet mot specifika sjukdomar genom att ge skydd under en längre tidsperiod än vad som kan uppnås med en enda dos av ett vaccine.

'Reglering av genuttryck, virus' refererer til mekanismer og processer som kontrollerer hvorvidt eller ikke gener i vira skal transkriberes og oversattes til proteiner. Genuttrykkregulering er en viktig aspekt av virkemåten til mange virus, siden det kan påvirke graden av infeksjon og sykdom som resulterer fra infeksjonen.

Virus har ofte begrenset antall gener i forhold til celle-baserte organismer, så de er avhengige av værtsorganismens maskineri for å syntetisere nye viruse proteiner og replikere sin egen genetisk informasjon. For å gjøre dette må virus regulere værtsorganismens cellulære mekanismer for å oppnå økt produksjon av virale proteiner og genetisk materiale.

Reglering av genuttrykk kan skje på flere måter, inkludert:

1. Transkripsjonsfaktorer: Virus kan produisere egne transkripsjonsfaktorer som binder til værtsorganismens DNA og styrer aktiviteten i gener relatert til viruset.
2. Epigenetiske endringer: Virus kan også påvirke epigenetiske endringer i værtsorganismens genetisk materiale, som f.eks. metylering av DNA eller modifikasjoner av histonproteiner, for å regulere genuttrykk.
3. Posttranskripsjonsmodifisering: Virus kan også påvirke posttranskripsjonsmodifisering av RNA-molekyler, som f.eks. splicing, adning og degradasjon, for å kontrollere hvilke gener som skal oversattes til proteiner.
4. MikroRNA: Virus kan også produisere egne mikroRNA-molekyler som binder til værtsorganismens RNA og regulerer genuttrykk ved degradasjon av RNA-molekyler eller forhindring av oversattelse til proteiner.

Samlet sett kan virus påvirke genuttrykk i værtsorganismen på flere måter for å sikre sin egen overlevelse og replikering. Dette kan også ha imidlertid en betydning for patogenesen av infeksjonen, da forstyrrelser i genuttrykk kan føre til ubalanse i cellulære prosesser som kan føre til sykdom.

Rekombinanta proteiner är proteiner som har skapats genom tekniker för genetisk rekombination, där man kombinerar DNA-sekvenser från olika organismer för att skapa en ny gen som kodar för ett protein med önskvärda egenskaper. Denna teknik möjliggör produktionen av stora mängder specifika proteiner med konstant och predikterbar struktur och funktion. Rekombinanta proteiner används inom flera områden, till exempel inom medicinen för framställning av läkemedel som insulin, vaccin och enzymer.

T-lymfocyter, cytotoxiska, är en typ av vita blodcellar som spelar en viktig roll i kroppens immunförsvar. De är specialiserade på att identifiera och eliminera celler som är smittade med virus eller som har blivit cancerosa. Cytotoxiska T-lymfocyter kan direkt döda sådana celler genom att sekretera toxiska ämnen eller via kontaktmedierad celldöd. Dessa lymfocyter utvecklas i tarmens limfa och bär på CD8-receptorer, varför de också kallas CD8+ T-celler.

Kaninfibromvirus, eller "Rabbit fibroma virus" (RFV) som det också kallas på engelska, är ett DNA- virus som tillhör familjen Polyomaviridae. Det orsakar benigna tumörer hos kaniner, främst hudtumörer som kallas fibrom. Viruset sprids genom direkt kontakt mellan kaniner och kan orsaka epidemier bland kaninpopulationer. Människor och andra djurarter smittas sällan av viruset.

Onkolytiska viruses är virustyper som kan infektera och döda cancerceller utan att skada normala, friska celler. Processen kallas onkolys, där viruset infekterar och förökar sig inne i cancercellen, vilket får cellen att bursta och dör. Detta kan leda till en kedjareaktion där närbelägna cancerceller också infekteras och dödas.

Onkolytiska virus behandlingar är under utveckling inom cancerbehandling, då de har potentialen att eliminera cancerceller med minimal påverkan på kroppens normalt fungerande celler. Dessa virus kan också modifieras genetiskt för att öka deras onkolytiska effektivitet och minska deras patogenicitet hos friska celler.

En AIDS-vaccin är ett potentialt preventivt medel mot HIV-infektioner. Vaccinet fungerar genom att stimulera kroppens immunförsvar att producera en specifik immunrespons, såsom produktion av antikroppar eller aktivering av T-celler, som kan erkänna och bekämpa HIV-viruset.

Det är värt att notera att det ännu inte finns någon licensierad AIDS-vaccin på marknaden, trots intensiva forskningsansträngningar under många år. Detta beror delvis på den stor variation som finns bland HIV-stammar världen över och dess förmåga att mutera hastigt, vilket gör det svårt att utveckla en effektiv vaccin mot alla former av viruset.

'Viral core proteins' refer to the protein components that make up the structural framework of a viral particle, or virion. These proteins play a crucial role in the packaging and protection of the viral genome, which is the genetic material contained within the virion. The viral core proteins provide a scaffold for the self-assembly of the virion and help to protect the viral genome from degradation by host cell enzymes.

The specific composition of viral core proteins varies among different types of viruses, but they typically include one or more proteins that encapsidate the viral genome and provide structural support for the virion. In some viruses, the core proteins may also play a role in the regulation of viral gene expression or replication.

For example, in retroviruses such as HIV, the core proteins are called matrix (MA), capsid (CA), and nucleocapsid (NC) proteins. The MA protein forms a layer just inside the viral membrane, while the CA and NC proteins form the inner core of the virion that encapsidates the viral RNA genome. In contrast, in DNA viruses such as herpesviruses, the core proteins may include several different proteins that help to package the viral DNA into the virion and protect it from degradation.

Overall, the viral core proteins are essential components of the virion that play a critical role in the structure, function, and replication of many different types of viruses.

CD8-positiva T-lymfocyter, också kända som CD8+ T-celler eller cytotoxiska T-celler, är en typ av cell som spelar en viktig roll i den adaptiva immunresponsen. De identifierar och eliminerar virusinfekterade celler och cancerceller genom att producera toxiska proteiner som orsakar apoptos (programmerad celldöd) hos målcellerna. CD8-positiva T-lymfocyter har en proteinreceptor på sin yta som kallas CD8, vilket gör dem specifika för att binda till major histokompatibilitetskomplexet (MHC) klass I molekyler på målcellens yta. När CD8-positiva T-lymfocyter aktiveras producerar de också cytokiner som rekryterar och aktiverar andra immunceller för att förstärka den immuna responsen.

Onkolytisk virusterapi (også kjent som oncolytisk viroterapi) er en form for cancerbehandling der man bruker levende, genetisk modifiserede eller specialutvalgte virus for å eliminere kræftceller. Disse virusene er selektive og infiserer og dræber kun kræftceller uten å skade normale, sunde celler. Når de infiserer kræftcellene, starter de en immunrespons som også hjelper til å eliminere resten av kræftcellene. Dette kan føre til en reduksjon i kræftens størrelse og spredning, og eventuelt til en helbredelse. Onkolytisk virusterapi er fortsatt under utvikling og undersøkelse, men tidlige kliniske prøver har vist lovende resultater for noen typer av kræft.

Isopropyltiogalaktosid är ett kemiskt compound som tillhör galaktosider, en typ av glycosider. Det består av en isopropylgrupp (CH3CHOHCH3) som är kovalent bundet till en galaktos molekyl via en eterlänkage.

I medicinsk kontext har isopropyltiogalaktosid inte någon specifik användning, men det kan användas i forskningssyfte för att studera biokemiska processer som involverar galaktosider.

Genetisk transkription är ett biologiskt process inom cellen där DNA-sekvensen i en gen kopieras till en mRNA-molekyl (meddelande RNA). Detta är den första stegen i uttrycket av genen, och sker i cellkärnan hos eukaryota celler eller direkt i cytoplasman hos prokaryota celler.

Under transkriptionen öppnas dubbelspiralen av DNA-molekylen upp vid en specifik position, känd som promotor, och RNA-polymeras enzymet fäster sig vid DNA-sekvensen och börjar bygga upp en komplementär mRNA-sträng genom att läsa av DNA-sekvensen. När transkriptionen är klar klipps mRNA-molekylen loss från DNA:t och förbereds för translationen, där informationen i mRNA-molekylen används för att bygga upp en polypeptidkedja under ledning av ribosomer.

Kaposi's varicelliform eruption (KVE) är en hudinfektion orsakad av Herpes simplex virus typ 1 eller 2, som sprider sig till huden hos en individ med nedsatt immunförsvar. Detta kan inträffa hos personer med sjukdomar som leukemi, lymfom eller HIV/AIDS, eller hos dem som tar immunosuppressiva läkemedel.

KVE visar sig ofta som en kraftig, vesikulär (blåsliknande) utslag över stora delar av kroppen, som kan likna den som ses vid kylande varicella (barnsjukan). Utbrottet kan vara mycket irriterande och smärtsamt för individen.

Det är viktigt att en person med misstänkt KVE undersöks och behandlas av en läkare så snart som möjligt, eftersom det kan leda till allvarliga komplikationer om det inte behandlas korrekt. Behandlingen består ofta av systemiska antivirala läkemedel för att kontrollera viruset och lindring av symptomen.

'RNA viralt' refererer til et virus som har sin genetisk informasjon lagret i RNA (ribonukleinsyre) istedenfor DNA (deoxyribonukleinsyre) som er vanligere for levende organismer. Disse typer av viruser bruker RNA-polymerase enzym for å transkribere og replikere sin genetisk informasjon. Mange infektiøse og smittebærende virusser, som f.eks. HIV, influenza, SARS-CoV-2 (som forårsaker COVID-19), er RNA-virusser.

En DNA-topoisomeras typ I är ett enzym som kan introducera eller bortta en singulär (enkel) snitt i en DNA-molekyl för att reglera dess topologi, det vill säga den sätts sammanviklar sig. Det finns två huvudtyper av DNA-topoisomeraser: typ I och typ II. Typ I-topoisomeraser kan endast klippa en sträng i dubbelstrenget DNA och är därför mindre omfattande än typ II-topoisomeraser, som kan klippa båda strängarna i dubbelstrenget DNA.

Typ I-topoisomeraser delas vidare upp i tre underkategorier: typ IA, IB och IC. De flesta kända typer av typ I-topoisomeraser tillhör typ IA eller IB. Typ IA-topoisomeraser finns hos både prokaryota och eukaryota celler, medan typ IB-topoisomeraser är mer specifika för prokaryota celler.

Typ I-topoisomeraser spelar en viktig roll i processer som DNA-replikation, transkription och rekombination genom att hjälpa till att hantera topologiska problem som uppstår när DNA-molekyler böjs eller vrids.

Immunisering, även känt som vaccinering, är en metod för att skydda en individ mot infektionssjukdomar genom att exponera dem för en mild form av sjukdomen eller en del av den, vanligtvis genom att ge ett vaccin. Detta stimulerar immunsystemet att utveckla specifika antikroppar och T-celler som ger immunitet mot den specifika patogenen.

Det finns olika typer av immunisering, inklusive levande vacciner som innehåller svaga eller modifierade former av en patogen, och döda vacciner som innehåller dödade patogener eller delar av dem. Det finns också subunit-vacciner som innehåller specifika proteiner eller andra beståndsdelar från en patogen, och toxoid-vacciner som använder inaktiverade toxiner från en patogen.

Immunisering är en av de mest effektiva metoderna för att förebygga infektionssjukdomar och har räddat miljoner liv världen över. Genom massimmunisering kan också populationell immunitet uppnås, vilket skyddar de som inte kan bli vaccinerade genom att minska circulationen av patogener i befolkningen.

Molekylär kloning är en biologisk teknik där man skapar exakta kopior av specifika gener eller andra stycken av DNA. Detta görs genom att skapa en rekombinant DNA-molekyl, vilken består av DNA från två olika källor. Denna rekombinanta DNA-molekyl innehåller oftast en önskad gen som är flankerad av kontrollsekvenser, så kallade promotor- och terminatorkärnor, som styr när och hur mycket av genen ska exprimera sig.

Den rekombinanta DNA-molekylen införs sedan i en värdcell, ofta en bakteriecell eller en eukaryot cell, där den kan replikera sig tillsammans med cellens egna gener. På det viset produceras stora mängder av den önskade genen eller DNA-sekvensen.

Molekylär kloning används inom forskning för att studera geners funktion och interaktion, för att producera proteiner i stor skala för medicinska tillämpningar och för att skapa genetiskt modifierade organismer som används inom jordbruk och bioteknik.

DNA-vaccine, på svenska DNA-vaccin, är en typ av vaccin där genetisk information kodad i DNA används för att stimulera immunförsvaret hos en individ. DNA-vaccinet innehåller ett stycke DNA som har blivit konstruerat för att koda en specifik protein från en patogen, till exempel ett virus eller en bakterie. När DNA-vaccinet introduceras i kroppen, tas det upp av celler och översätts till proteiner med hjälp av värdcellens egna maskineri. Dessa protein kan sedan presenteras för immunsystemet, vilket inducerar en immunrespons som ger skydd mot den specifika patogenen.

DNA-vacciner har visat sig vara säkra och effektiva i djurstudier, men det har varit svårt att uppnå tillräckligt höga koncentrationer av proteinet för att inducerar en stark immunrespons hos människor. Därför forskas det intensivt på metoder för att förbättra effektiviteten hos DNA-vacciner, till exempel med hjälp av elektroporation eller nanopartiklar som kan underlätta upptaget och översättningen av DNA i celler.

'Open Reading Frames' (ORF) refererar till genetiska sekvenssegment som har potentialen att koda för proteiner. De definieras vanligtvis som en sekvens av minst 300 nukleotider som börjar med en startkod (ATG) och fortsätter till en stoppkod (TAA, TAG eller TGA). ORF:er hittas ofta i delar av DNA eller RNA som kallas icke-kodande, eftersom de inte direkt koder för proteiner. Genom att identifiera ORF:er kan forskare förutsäga potentiala proteinsekvenser och undersöka deras funktioner. Det är värt att notera att inte alla ORF:er leder till produktion av ett fullständigt protein, eftersom det finns olika mekanismer som kan påverka den genetiska informationens överföring från DNA till protein.

Tymidinkinase (TPK eller TK) er ein enzym som spiller en viktig rolle i cellens vekst og deling. Det konverterer nukleotiden tymidinmonofosfat (dTMP) til deoxynukleotiden tymidindifosfat (dTDP), som er ein building block i DNA-molekylet. Tymidinkinas er derfor viktig for produksjonen av ny DNA under cellcyklen.

Det finnes to typer tymidinkinaser, typisk betegnet som tymidinkinase 1 (TK1) og tymidinkinase 2 (TK2). TK1 er hovedsakelig aktiv i S-fasen av cellcyklen og er derfor sterkt forbunden med cellevis reparasjon og vekst. TK2 er tilgjengelig i alle stadier av cellcykelen og er viktig for normal cellefunksjon i alle typer celler, men spesielt i muskel- og nervesystemet.

Aktiviteten til tymidinkinas kan måles i blodprøver og er ein indikator på cellevis aktivitet. Forhøyd aktivitet av TK1 kan være forbundet med forskjellige typer av krankheter, som kreft, infeksjoner og autoimmune sykdommer.

Nukleosidtrifosfatas (NTPas) är ett enzym som bryter ned nukleosidtrifosfater till nukleosidmonofosfater. Nukleosidtrifosfater är molekyler som består av en nucleotid och tre fosfatgrupper, medan nukleosidmonofosfater består av en nucleotid och en fosfatgrupp.

Denna reaktion är viktig för att reglera cellens energibalans och för att producera de molekyler som behövs för celldelning och tillväxt. NTPas finns i alla levande celler och har en central roll i cellens metabolism.

Det existerar olika typer av NTPaser, beroende på vilken typ av nukleosidtrifosfat de katalyserar. Till exempel finns det ATPaser som bryter ner adenosintrifosfat (ATP), GTPaser som bryter ner guanosintrifosfat (GTP) och dylika enzymer för andra nukleosidtrifosfater.

I medical terms, "kaniner" refererer til dyrene guineapig (Cavia porcellus), som er en art i familien Caviidae. Guineapiger er små pattedyr, der oprstammer fra Sydamerika og ofte holdes som kæledyr verden over. De er populære på grund af deres rolige og venlige natur.

Det kan være forvirrende at guineapiger ofte bliver omtalt som "kaniner" i daglig tale, men det er en fejlagtig betegnelse. De er ikke relateret til den almindelige kanin (Oryctolagus cuniculus), der tilhører familien Leporidae.

"Recombinant DNA" refererer til DNA-molekyler som er skapt i vitro ved å kombinere gener eller sekvencer fra to eller flere organismer på en artificiel måte. Dette gjøres vanligvis ved bruk av enzymet restriktas og ligase for å klippe og lim inn de ønskede genene i en vektor, som kan være en plasmid eller et fag. Recombinant DNA-teknologi er en grunnleggende teknisk metode innen molekylærbiologi og har hatt en enorm betydning for bioteknologien og medisinen, bl.a. ved produksjon av rekombinante proteiner som insulin og vacciner.

"Virussammansättning" refererar till den genetiska makeup och sammansättningen av ett specifikt virus. Det inkluderar vanligtvis information om virusets gener, strukturella proteiner och eventuella andra viktiga molekyler som är unika för det aktuella viruset. Virussammansättning kan vara viktig att känna till när man studerar virus för att förstå deras egenskaper, beteende och sårbarheter mot olika behandlingsformer. Det kan också hjälpa till vid utvecklingen av vacciner och andra terapeutiska strategier.

DNA-styrte RNA-polymerase er en viktig molekyl i biologien som spiller en sentral rolle i produksjonen av RNA-molekyler etter DNAs sekvens. RNA-polymerasen er ein enzym som kan lese skrevet informasjon fra DNA-strengen og bruke den til å syntetisere en komplementær RNA-streng.

I prosessen med transskripsjon leser RNA-polymeraset DNA-strengen og starter produksjonen av RNA etter å ha funnet et specifikt startstoff, kalt promotor. RNA-polymerasen beveger seg langs DNA-strengen og samler nukleotider som passer komplementært til DNA-sekvensen for å bygge opp en ny RNA-streng. Produksjonen av RNA stopper når RNA-polymeraset støter på et stoppstoff etterpå.

Denne prosessen er viktig for å produsere forskjellige typer RNA, inkludert mRNA (messenger RNA), tRNA (transfer RNA) og rRNA (ribosomal RNA), som hver har sin egen funksjon i cellen. DNA-styrte RNA-polymerase er derfor en viktig komponent i genuttrykk og proteinsyntese i levende organismer.

Dual specificity phosphatase 3 (DUSP3), also known as PHOSphatase and TENsin homolog (PHOT), is a protein that plays a crucial role in the negative regulation of the mitogen-activated protein kinase (MAPK) signaling pathways. MAPK pathways are involved in various cellular processes, including proliferation, differentiation, and survival.

DUSP3 is a dual-specificity phosphatase because it can dephosphorylate both tyrosine and threonine residues on its target proteins. Specifically, DUSP3 primarily dephosphorylates and inactivates the p38 MAPK and c-Jun N-terminal kinase (JNK) families of MAPKs.

DUSP3 is induced by various stimuli, such as growth factors, inflammatory cytokines, and environmental stresses. Once activated, DUSP3 translocates to the nucleus, where it binds to and dephosphorylates its target MAPKs, thereby inhibiting their activity and downstream signaling cascades.

Dysregulation of DUSP3 has been implicated in various pathological conditions, including cancer, inflammation, and neurodegenerative diseases. Therefore, understanding the regulation and function of DUSP3 is essential for developing novel therapeutic strategies to treat these disorders.

Myxomavirus är ett stort, double-stranded DNA- virus som tillhör familjen Poxviridae och släktet Leporipoxvirus. Det är välkänt för att orsaka myxomatös cancer hos vildkaniner (Oryctolagus cuniculus) och är endemiskt i Sydamerika, där det ursprungligen kommer från. Myxomavirus sprids vanligtvis genom insekter som bladlöss eller flugor och orsakar en allvarlig systemisk infektion hos kaniner som kännetecknas av svullnader, sår och hög dödlighet. Det användes historiskt som biologisk kontrollmetod för att minska populationen av vilda kaniner i Australien och Europa, men det är numera olagligt i många länder på grund av etiska och ekologiska orsaker.

Inom medicin och biologi är Haplorhini en infraordning som inkluderar de högre primaterna, däribland människan. Haplorhini betyder "enkel näsa" på grekiska och refererar till deras enkla, torra näsor jämfört med den andra infraordningen av primater, Strepsirrhini, som har fuktiga, vridna näsor.

Haplorhiner innefattar två parvordningar: Simiiformes (övriga högre primater) och Tarsiformes (tarser). Simiiformes delas i två grupper: Platyrrhini (brednäsor eller sydamerikanska apor) och Catarrhini (smalnäsor eller gamla världens apor), där människan tillhör den senare gruppen.

Haplorhiner har en rad anatomiska och fysiologiska drag som skiljer dem från Strepsirrhini, inklusive en mer utvecklad syn, ett mer sofistikerat centralt nervsystem och en längre livslängd.

Hemagglutininer, virala, är ett protein som finns på ytan av vissa virus, till exempel influensavirus. Proteinet har förmågan att binda sig till specifika sockerstrukturer (sialiska syror) på cellernas yta och orsaka sammanflätningar (agglutination) av röda blodkroppar (erytrocyter). Detta är vad som gör viruset kapabelt att infektera värdceller och sprida sig i kroppen.

Det finns 16 olika typer av hemagglutininer (H1-H16) hos influensavirus, och de kan variera mellan olika stammar av viruset. Dessa skillnader i hemagglutininer är en av orsakerna till att influensavaccinet måste uppdateras regelbundet för att ge skydd mot de senaste cirkulerande virusstammarna.

"Vacciner, försvagade" refererar till en typ av vaccin som innehåller en försvagad version av ett patogen (en mikroorganism som orsakar sjukdom), såsom en virus eller bakterie. Dessa vacciner är också kända som "levvacciner" eftersom de innehåller levande, men försvagade, patogener.

När en person får en dos av en försvagad vaccine kommer deras immunsystem att uppfatta den försvagade patogenen som ett hot och producera en immunrespons, inklusive produktionen av specifika antikroppar och aktivering av T-celler. Dessa immunsvar kommer sedan att ge skydd mot framtida infektioner med den fullt virulenta patogenen om personen skulle bli exponerad för det.

Exempel på försvagade vacciner inkluderar de som används för att förebygga mässling, röda hund och tuberkulos. Det är viktigt att notera att dessa vacciner kan orsaka milda symtom hos vissa mottagare, men de är sällan allvarliga och tenderar att vara mycket mildare än de som orsakas av den fullt virulenta patogenen.

'Vero-celler' är en typ av celllinje som används inom biomedicinsk forskning. Den är utvecklad från celler som isolerats från grön monkey kidney-celler (ur African green monkeys). "Vero" är en akronym för "vervet monkey kidney" (grön monkeys njurar).

Dessa celler har en hög förmåga att replikera och odlas upp i laboratoriemiljö, vilket gör dem användbara inom olika områden som till exempel vaccintillverkning. Vero-celler är ett av de vanligaste valet när det gäller att producera virusbaserade vacciner, eftersom de kan produceras i stora mängder och har en stabil genetisk bakgrund.

Vero-celler används också inom andra områden som till exempel toxikologi, farmakologi och cancerforskning.

Viral skinnsjukdomar är sjukdomar som orsakas av virus som infekterar huden. Det finns många olika sorters virala skinnsjukdomar, men några exempel är:

1. Vattkoppor (medicinskt namn: vesicular stomatitis) - orsakas av ett virus och karaktäriseras av små blåsor eller vätskefyllda blåsor på huden, särskilt kring munnen, näsan och händer.
2. Herpes simplex - en grupp av virussjukdomar som orsakar små blåsor eller klåda runt munnen (herpes labialis) eller könsorganen (genital herpes).
3. Mjältbrandsvirusinfektioner - orsakas av ett virus och karaktäriseras av en röd, svullen hud med små blåsor som innehåller klar vätska.
4. Viral exantem - en allmän benämning på olika virussjukdomar som orsakar ett utslag (exantem) på huden, till exempel röda hund och mässling.

Virala skinnsjukdomar behandlas vanligen genom att lindra symtomen, eftersom det sällan finns specifika läkemedel som kan bota sjukdomen. I vissa fall kan antivirala läkemedel användas för att minska svårigheterna och snabba på återhämtningen.

En plasmid är en liten, cirkulär dubbelsträngad DNA-molekyl som kan replikeras separat från det kromosomala DNA:t hos bakterier och andra encelliga organismers celler. Plasmider tenderar att vara relativt små jämfört med värdorganismens kromosomalt DNA och de innehåller ofta gener som ger värden en evolutionär fördel, såsom resistans mot antibiotika eller förmågan att bryta ned föroreningar. Plasmider kan överföras mellan olika individer av samma art eller mellan olika arter genom horisontell genöverföring, vilket gör dem till ett viktigt forskningsobjekt inom molekylärbiologi och genteknik.

Nukleotidyltransferaser är ett samlingsnamn för en grupp enzymer som katalyserar överföringen av nukleotider från en donator till en acceptor. Denna reaktion leder till att en ny fosfatesterbindning etableras mellan nukleotiden och acceptorn, vilket kan vara ett annat nukleotid, en nukleinsyra eller en proteinmolekyl.

Nukleotidyltransferaser delas vanligen in i tre huvudgrupper baserat på den akcepterade substraten:

1. Polymeraser: katalyserar längden av nukleinsyrakedjor genom att addera nukleotider till en 3'-OH grupp på det växande polynukleotidet. Exempel på polymeraser inkluderar DNA-polymeras, RNA-polymeras och revers transkriptas.

2. Ligaser: katalyserar bildandet av en fosfatesterbindning mellan två komplementära 3'-OH och 5'-fosfatgrupper på två separata nukleotider eller polynukleotider, vilket leder till att de blir kovalent bundna.

3. Terminaltransferaser: adderar nukleotider till en 3'-OH grupp på en nukleinsyra utan någon speciell sekvenskrav. Detta kan leda till att en icke-komplementär sekvens, så kallad "tail", bildas vid slutet av den ursprungliga nukleinsyrasekvensen.

Nukleotidyltransferaser spelar därför en viktig roll i olika cellulära processer som DNA-replikation, transkription, reparation och RNA-modifiering.

Antivirala medel är en typ av läkemedel som används för att behandla eller föventionellt förhindra infektioner orsakade av virus. De fungerar genom att hindra viruses reproduktion och spridning inne i kroppen. Exempel på antivirala medel inkluderar läkemedel som används för att behandla HIV/AIDS, herpes, influensa (vanlig hosta och mag-tarmlopp), hepatit B och C samt vissa former av cancer. Det är viktigt att notera att antivirala medel inte bör användas för att behandla infektioner orsakade av bakterier, svamp eller parasiter, eftersom de inte kommer att vara effektiva mot dessa typer av patogener.

I medicinsk kontext, betyder "restriktionkartläggning" (på engelska: "genetic mapping by restriction analysis") en metod för att undersöka och kartlägga genetiska avvikelser eller variationer i ett individuellt genom. Denna metod använder sig av restriktionsenzymer, speciella enzym som klipper DNA-strängar vid specifika sekvenser, för att skära upp individuets DNA i små fragment. Därefter jämförs storleken och mängden av dessa fragment med referensvärden, vilket kan hjälpa till att lokalisera och identifiera genetiska variationer som kan vara associerade med specifika sjukdomar eller tillstånd. Restriktionkartläggning är en äldre metod som idag ofta ersatts av mer avancerade tekniker, såsom nästa generationens sekvensering (NGS).

'Virala fusionsproteiner' är proteiner som viruset använder för att fusionera sitt eget membran med membranet på värdcellen under infektionsprocessen. Detta gör att viruset kan släppa in sin genetiska information in i värdcellen och därmed börja producera nya viruspartiklar.

Fusionsproteinet är ofta inaktivt eller delvis inaktivt under transporten till värdcellen, men aktiveras när viruset binder till en specifik receptor på värdcellens yta. När proteinet aktiveras sker en konformationsförändring som bringar virusemembranet och värdcellsmembranet nära varandra, så att de kan fusionera.

Fusionsproteiner är viktiga mål för utvecklingen av antivirala läkemedel, eftersom de ofta är nödvändiga för viruset att infektera celler och sprida sig i kroppen.

"Agglutination" er en medisinsk betegnelse for sammentrækning eller størkningsreaktion som sker når bestemte proteiner, celler eller mikroorganismer i kroppen kommer i kontakt med hinanden eller med antistoffer. Dette fører til at de klumper eller forstørres, hvilket kan være synligt under et mikroskop. Agglutination er en del af immunsystemets respons til infektion og kan ses ved visse sygdomstilfælde, såsom malaria og certain typer af bakterielle infektioner.

Organofosfonater är en grupp kemiska föreningar som innehåller en organisk grupp bundet till en fosfonatgrupp. De flesta organofosfonater är starkt giftiga för levande väsen, eftersom de inhibiterar enzymet acetylkolinesteras, vilket leder till en accumulering av neurotransmittorn acetylkolin i synapser och därmed oönskade effekter på nervsystemet. Några exempel på organofosfonater är sönderfallsprodukterna av nervegasen sarin och insekticiden paration.

HindIII är ett typ II restriktionsenzym som isolerats från bakterien Haemophilus influenzae. Det tillhör en grupp enzymer som klyver specifikt DNA-molekyler vid palindromiska sekvenser.

Specifikt klyver HindIII DNA-molekyler vid sekvensen 5'-AAGCTT-3', där den bildar ett stickstoffsyrorikt tetrader (phosphodiester) bindning mellan de två stickstoffsyrorika fosfatgrupperna på varsin sida av klyvningsplatsen. Detta ger upphov till två stycken komplementära 5'-sticky ends' som kan användas för att klistra ihop olika DNA-molekyler med hjälp av enzymet DNA-ligase.

HindIII är ett viktigt verktyg inom molekylärbiologi och används ofta i experimentella tekniker såsom kloning, mutagenes, och genanalys.

"C57BL mice" är en specifik stam av möss som används i biomedicinsk forskning. Denna musstam är inavlad och har en homogen genetisk bakgrund, vilket gör dem till ett värdefullt verktyg för att studera genetiska faktorers roll i olika sjukdomar och biologiska processer.

C57BL musen är känd för sin robusta hälsa, lång livslängd och god fertilitet, vilket gör den till en populär stam att använda i forskning. Den har också visat sig vara sårbar för vissa sjukdomar, som exempelvis diabetes och katarakter, vilket gör den till ett användbart djurmodell för att studera dessa tillstånd.

Det finns flera understammar av C57BL musen, såsom C57BL/6 och C57BL/10, som skiljer sig något från varandra i genetisk makeup och fenotypiska egenskaper. Dessa understammar används ofta för att undersöka specifika frågeställningar inom forskningen.

RNA-caps er en struktur som finnes på 5'-endenen av eukaryote RNA-molekyler, inkludert messenger RNA (mRNA), small nuclear RNA (snRNA) og small nucleolar RNA (snoRNA). En RNA-cap består av en molekyl av guanosin (G) som er reversilt forbundet til 5'-endenen av RNA-molekylet ved en triphosphatbinding. Denne G-nukleotiden kan også være methylert på N2-posisjonen av ribosen, og det kan også være tilført en eller to metylgrupper på 2'-OH-gruppen av nærliggende riboser.

RNA-caps har flere funksjoner i eukaryote celler. De beskytter RNA-molekylet mot degradering av 5'-exonucleaser, hjelper til med transporten av mRNA fra nucleus til cytoplasma og bidrar til stabiliseringen av mRNA. RNA-caps er også involvert i reguleringen av translasjon ved å påvirke innledningen av proteinsyntese.

En mutation är ett tillfälligt eller permanet genetiskt förändring i DNA-sekvensen som kan resultera i en förändring i strukturen eller funktionen hos ett protein eller en genprodukt. Mutationer kan uppstå spontant under celldelning, eller orsakas av externa faktorer såsom strålning, kemikalier eller virus. Mutationer kan vara skadliga, neutrala eller till och med fördelaktiga beroende på vilken del av genomet de påverkar och hur de påverkar genens funktion.

Proteinbiosyntese er den biokjemiske proces, hvor levende celler syntetiserer proteiner baseret på informationen i DNA-molekylet. Denne proces foregår i to hovedtrin: transkription og translation.

I det første trin, transkriptionen, læses informationen fra DNA-strengen ud og overføres til en RNA-streng (mRNA). Dette sker med hjælp fra et enzym kaldet RNA-polymerase, som samler nukleotiderne sammen til en mRNA-streng ifølge DNA-sekvensen.

I det andet trin, translationen, læses informationen fra den syntetiserede mRNA-streng af og overføres til en protein. Dette sker i ribosomerne, som er komplekse maskinerier bestående af RNA og proteiner. Her oversættes den genetiske kode i form af en sekvens af tre nukleotider (kodon) på mRNA-strengen til en aminosyresekvens, der danner grundlag for et protein. Aminosyrerne transporteres til ribosomet af transfer RNA-molekyler (tRNA), som har specifikke anticodoner, der matcher de respektive kodoner på mRNA-strengen.

Translationen fortsætter, indtil hele mRNA-strengen er oversat til et protein. Proteinet foldes herefter korrekt og klippes evt. af for at blive funktionelt.

... är en lavart som först beskrevs av Cornelius Lott Shear, och fick sitt nu gällande namn av Arx & E. Müll ... Physalospora vaccinii ingår i släktet Physalospora och familjen Hyponectriaceae. Arten är reproducerande i Sverige. Inga ... Kirk P.M., 2010-11-23 ^ [a b] Dyntaxa Physalospora vaccinii (Robotskapade svampartiklar, Robotskapade artiklar 2012-10, ... http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/physalospora+vaccinii/match/1. Läst 24 september 2012. ^ ...
... är en spindeldjursart som först beskrevs av Flögel och Goosman 1933. Phyllocoptes vaccinii ingår i ... a b c] Dyntaxa Phyllocoptes vaccinii (Robotskapade spindeldjursartiklar, Robotskapade artiklar 2013-02, Kvalster, Phyllocoptes) ...
... är en svampart som först beskrevs av Heinrich Rehm, och fick sitt nu gällande namn av Franz Xaver von ... Kirk P.M., 2010-11-23 ^ [a b c] Dyntaxa Eupropolella vaccinii (Robotskapade svampartiklar, Robotskapade artiklar 2012-10, ... Enligt Catalogue of Life ingår Eupropolella vaccinii i släktet Eupropolella, ordningen disksvampar, klassen Leotiomycetes, ... http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/eupropolella+vaccinii/match/1. Läst 24 september 2012. ^ [a ...
... är en svampart som först beskrevs av Mordecai Cubitt Cooke, och fick sitt nu gällande namn av Joseph ... Mycosphaerella vaccinii ingår i släktet Mycosphaerella och familjen Mycosphaerellaceae. Arten är reproducerande i Sverige. Inga ... Crous P.W. et al., 2010-11-23 ^ [a b] Dyntaxa Mycosphaerella vaccinii (Robotskapade svampartiklar, Robotskapade artiklar 2012- ... http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/mycosphaerella+vaccinii/match/1. Läst 24 september 2012. ^ ...
Guardino 2005, s. 7. ^ Smallpox and Vaccinia, Vaccines. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/books/NBK7294/. Läst 31 augusti 2017. ^ ...
... and piceatannol in vaccinium berries. J Agric Food Chem. 2004 Jul 28;52(15):4713-9.". https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/ ...
... (Vaccinium uliginosum) är en växtart i släktet Vaccinium och familjen ljungväxter. Den beskrevs av Carl von Linné. Arten ... Vaccinium i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1921) Wikimedia Commons har media som rör odon. Bilder & media Wikispecies har ... Det förväxlas lätt med släktesfränden blåbär (Vaccinium myrtillus), men är mer högväxt och har till skillnad från blåbäret ... "Odon: Vaccinium uliginosum". Giftinformationscentralen, Läkemedelsverket. 2 december 2021. Arkiverad från originalet den 19 ...
Mutsafi, Yael; Zauberman, Nathan; Sabanay, Ilana; Minsky, Abraham (2010-03-30). "Vaccinia-like cytoplasmic replication of the ... "Vaccinia Virus DNA Replication Occurs in Endoplasmic Reticulum-enclosed Cytoplasmic Mini-Nuclei". Molecular Biology of the Cell ...
... vaccinii (Vain.) Marbach, Elix & Kalb (2000) Gassicurtia vernicoma Marbach (2000) Gassicurtia victoriana Elix & ...
... (Vaccinium microcarpum) är en art i växtfamiljen ljungväxter. Ibland räknas dvärgtranbär som en underart till ...
Jenner skapade ordet "vaccination" från latinets ord för kokoppor, vaccinia. Jenner invaldes 1806 som utländsk ledamot nummer ...
Liu, Liang; Cooper, Tamara; Howley, Paul M.; Hayball, John D. (2014). "From Crescent to Mature Virion: Vaccinia Virus Assembly ... "Oral Treatment of Cowpox and Vaccinia Virus Infections in Mice with Ether Lipid Esters of Cidofovir". Antimicrobial Agents and ...
Kyle Bobiwash (2018) (på engelska) (PDF, 1,51 MB). The pollination ecology of highbush blueberry (Vaccinium corymbosum) in ...
Vaccinium: Vergilius kallade en växt vaccinium, vilket antas ha inspirerat Linné att välja detta som släktnamn. Artepitetet ... Amerikanskt blåbär (Vaccinium corymbosum, på amerikansk engelska blueberry, och Vaccinium angustifolium) vilka är andra arter ... Mycket sällsynt förekommer en hybrid med lingon (Vaccinium vitis-idaea): (blingon, även kallad blågon, Vaccinium × intermedium ... Blåbär (Vaccinium myrtillus L) är ett flerårigt ris. Blåbärsris är cirka 30 cm högt, undantagsvis ända upp till 70 cm. Det ...
Tranbär (Vaccinium oxycoccus) är en art i familjen ljungväxter. Växten får röda ätliga bär som har ett högt C-vitamininnehåll. ...
a b] J. C. Ritchie (2006). "A NATURAL HYBRID IN VACCINIUM - I. THE STRUCTURE, PERFORMANCE AND CHOROLOGY OF THE CROSS VACCINIUM ... Blingon (eller blågon) Vaccinium myrtillus x vitis-idaea är en växt som uppkommit genom hybridisering mellan blåbär och lingon ... Blingon, TaxonId: 224111 ^ Vaccinium × intermedium på The Plant List. ^ Johann Friedrich Ruthe, 1834, Flora der Mark ... Anna Ponikierska, Wanda Gugnacka-Fiedor, Marcin Piwczyński, Morphological characteristics of Vaccinium ×intermedium Ruthe, ...
... (Vaccinium vitis-idaea) är ett ris som är vintergrönt. Lingonets bär, som också heter lingon, är ätliga, och mognar i ... Rimando AM1, Kalt W, Magee JB, Dewey J, Ballington JR.. "Resveratrol, pterostilbene, and piceatannol in vaccinium berries.". J ... 2015 Vaccinium vitis-idaea . Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 17 juni 2023. ^ Broman ...
Ett annat exempel är mimikryn hos svamparten Monilinia vaccinii-corymbosi. Svampen infekterar bladen hos vissa arter av blåbär ...
"Asparagine Is a Critical Limiting Metabolite for Vaccinia Virus Protein Synthesis during Glutamine Deprivation". Journal of ...
... (Exobasidium vaccinii-uliginosi) är en svampart som beskrevs av Boud. 1894. Odonkvast ingår i släktet Exobasidium och ... http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/exobasidium+vaccinii-uliginosi/match/1. Läst 24 september ...
I Sverige finns det två arter av tranbär - vanligt tranbär (Vaccinium oxycoccos) och dvärgtranbär (Vaccinium microcarpum). ... Tranbär (Vaccinium oxycoccos) är en art i blåbärssläktet i familjen ljungväxter. Växten får röda bär, som är ätliga. Ett äldre ... Vissa botaniker anser att de fyra tranbärsarterna tranbär, dvärgtranbär, amerikanskt tranbär och Vaccinium erythrocarpum (från ... Även arterna dvärgtranbär, amerikanskt tranbär och Vaccinium erythrocarpum räknas till tranbären. ...
Exempel på tundravegetation är dvärgbjörk, krypande videväxter och olika Vaccinium-arter. Faunan på den arktiska tundran ...
Andra arter som odlas är Vaccinium darrowii (Southern highbush blueberry), samt de något lägre Vaccinium angustifolium (Lowbush ... Amerikanskt blåbär (Vaccinium corymbosum) är en växtart inom familjen ljungväxter från Nordamerika. På engelska kallas arten ... blueberry) och Vaccinium myrtilloides (Canadian blueberry). ^ [a b] "amerikanskt blåbär - Uppslagsverk - NE.se". www.ne.se. ...
Det var även han som gav immuniseringen namnet vaccination från kokoppsviruset, som på latin heter vaccinia. 1805 berättade ...
ISBN 978-91-7331-594-4 2016 - Variola & vaccinia: om massvaccination och folkhälsopolitik, vaccinforskning och läkaretik. ...
Eftersom vaccinia och smittkoppsvirus är närbesläktade blir sedan den vaccinerade immun mot smittkoppor i tre år. Efter den ... används vaccinia (från vacciniavirus, en släkting till kokoppsvirus som odlats fram i laboratorier). Vid vaccineringen pressas ... en liten mängd vaccinia in i yttersta hudlagret med ett vasst föremål till exempel en lansett för blodprovstagning. Om ...
Undervegetationen utgörs främst av arter från släktena Camellia, Eurya, Rhododendron, Vaccinium och Yushania. Ofta är träden ...
För växten bölen, (Vaccinium uliginosum), se odon, för sjön Bölen, se Bölen, Östergötland. Bölen och Skulnäs är en av SCB ...
Följande arter har uppkallats efter Eric Mjöberg: Växten Vaccinium mjoebergii J.J.Sm. tillhörande blåbärssläktet inom familjen ...
Vaccinium membranaceum och Vaccinium parvifolium). Enligt A.W. Kuchlers växtekologiska index, som används i bland annat USA, ... Dominerande tillsammans med gran (Picea abies), tall (Pinus sylvestris), lingon (Vaccinium vitis-idaea), kråkbär (Empetrum ... Vaccinium myrtillus), gran, väggmossa och kvastmossor (Dricranum spp.), främst kvastmossa, stor kvastmossa (Dicranum majus), ...
Physalospora vaccinii är en lavart som först beskrevs av Cornelius Lott Shear, och fick sitt nu gällande namn av Arx & E. Müll ... Physalospora vaccinii ingår i släktet Physalospora och familjen Hyponectriaceae. Arten är reproducerande i Sverige. Inga ... Kirk P.M., 2010-11-23 ^ [a b] Dyntaxa Physalospora vaccinii (Robotskapade svampartiklar, Robotskapade artiklar 2012-10, ... http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/physalospora+vaccinii/match/1. Läst 24 september 2012. ^ ...
... förening eller liknande som vill vaccinera er på på plats för att Vaccinia ska komma till er. Om ni är ett mindre företag med ...
Blåbär, Vaccinium corymbosum, Vaccinum. angustifolium. Läs mer: Blåbär. Dessutom kommer hjortron, åkerbär, lingon och ...
Vaccinium vitis-idaea Red Candy. Produkten går inte att köpa just nu. ...
Vaccinium uliginosum. Kännetecken: Odonet växer på ett upprätt, mellan 15 och 50 centimeter högt flerårigt ris. Stammen är ...
Vaccinium (Angustifolium-Gruppen) Putte E. Hybridblåbär Putte E. Pyrus communis Carola PBR E. Päron Carola PBR E. ...
Frukter, färska, av Vaccinium L., lingon m.fl., med ursprung i icke-europeiska länder. ...
Efter det blåbär, Vaccinium myrtillus. fösta som bad i oxiderat silver med kroka av 18k guld med ett hängsmycke i form av en ...
N ringsv xt: Vaccinium vitis-idaea. Utbredning: F rekommer t mligen s llsynt fr n Sk ne till Torne lappmark. I vriga Norden ...
Die polsterbildende Staude Campanula carpatica Blaue Clipps zeichnet sich aus durch eine hellviolettblaue, glockenförmige Blüte. Das Laub ist eiförmig und hellgrün.. Ein geeigneter Standort wären Steinanlagen an sonniger Stelle auf frischem Boden. ...
Lingon Vaccinium vitis-idaea L 11 x 15 cm dubbelt kort med kuvert. ... Lingon Vaccinium vitis-idaea L 11 x 15 cm dubbelt kort med kuvert. ...
Vaccinium Macrocarpon (Cranberry) Seed Oil, Rubus Fruticosus (Blackberry) Leaf Extract, Squalane, Rosa Canina (Rosehip) Fruit ...
... vaccinium angustifolium (blueberry) fruit extract, rubus idaeus (raspberry) fruit extract, pyrus malus (apple) fruit extract, ...
Vaccinium Myrtillus Fruit Extract, Zinc Oxide (C I77947), Titanium Dioxide, Gluconolactone, Diethylhexyl Carbonate, Parfum, ...
Vaccinium corymbosum Lowberry ® Little Blue Wonder, Amerikansk Blåbär/Krukblåbär. 135 kr 269 kr. ... Vaccinium corymbosum BrazelBerry ® Pink Breeze ®, Blåbär/Krukblåbär, 25-30 C4,5. 379 kr. ... Vaccinium corymbosum BrazelBerry ® Jelly Bean ®, Blåbär/Krukblåbär, 25-30 C4,5. 379 kr. ... Vaccinium corymbosum BrazelBerry ® Peach Sorbet ®, Amerikansk Blåbär/Krukblåbär, 25-30 C4,5. 379 kr. ...
Vaccinium Angustifolium (Blueberry) Fruit Extract, Haslea Ostrearia Extract, Melia Azadirachta Leaf Extract, Melia Azadirachta ...
Vaccinium cyanococcus), sötkörsbär, björnbär, aroniabär, hallon, spenat, grönkål, blåbär (Vaccinium myrtillus), brysselkål, ... Vaccinium cyanococcus), sötkörsbär, björnbär, aroniabär, hallon, spenat, grönkål, blåbär (Vaccinium myrtillus), brysselkål, ... Vaccinium cyanococcus), sötkörsbär, björnbär, aroniabär, hallon, spenat, grönkål, blåbär (Vaccinium myrtillus), brysselkål, ...
Aqua, Glycerin, Hydrated silica, Calcium hydroxyapatite, Xanthan gum, Vaccinium myrtillus (blueberry) extract, Rubus idaeus ( ... Xylitol, Purified water, Glycerin (coconut derived), Silica, Blueberry flavour (vaccinium angustifolium)*, Xanthan gum, ...
Variola & Vaccinia : om massvaccination och folkhälsopolitik vaccinforskning och läkaretik Medicin. När några fall av ...
Aqua/water, Glycerin**, Pentylene glycol, Betaine, Sclerotium gum, Rubus idaeus (raspberry) fruit extract*, Vaccinium vitis- ... Xylitol, Purified water, Glycerin (coconut derived), Silica, Blueberry flavour (vaccinium angustifolium)*, Xanthan gum, ...
Alcohol Denat., Dimethyl Ether, VA/Crotonates/Vinyl Neodecanoate Copolymer, Panthenol, Vaccinium Myrtillus (Bilberry) Fruit ... Alcohol Denat., Dimethyl Ether, VA/Crotonates/Vinyl Neodecanoate Copolymer, Panthenol, Vaccinium Myrtillus (Bilberry) Fruit ... Alcohol Denat., Dimethyl Ether, VA/Crotonates/Vinyl Neodecanoate Copolymer, Panthenol, Vaccinium Myrtillus (Bilberry) Fruit ... Alcohol Denat., Dimethyl Ether, VA/Crotonates/Vinyl Neodecanoate Copolymer, Panthenol, Vaccinium Myrtillus (Bilberry) Fruit ...
Vaccinium Myrtillus (Billberry) Extract(1),Euterpe Oleracea (Acai) Fruit Extract(1). ... Vaccinium Myrtillus (Billberry) Extract(1),Euterpe Oleracea (Acai) Fruit Extract(1). ... Vaccinium Myrtillus (Billberry) Extract(1),Euterpe Oleracea (Acai) Fruit Extract(1). ... Vaccinium Myrtillus (Billberry) Extract(1),Euterpe Oleracea (Acai) Fruit Extract(1). ...
Innehåll: MCT- pulver (från kokosnöt, varav 70 %MCT-fett), blåbärsfruktpulver (Vaccinium corymbosum l), vitamin K2 (menaquinone ...
Vaccinium corymbosum cvs.. Gleditsia triacanthos Emerald Cascade. Forsythia mandschurica. En del blommar ännu, här rosa ...
Latin:Vaccinium cor. Goldtraube. Frukt: Blådaggiga med vitt fruktkött, söta o goda. ...
Ingredienser: Svenska blåbär (Vaccinium myrtillus)*. Näringsvärde per 100 gram: Energi 141 kcal/588 kj, fett 5,6 g varav mättat ...
Botaniskt namn: Vaccinium (Angustifolium-Gruppen) Northcountry. Kategori: Frukt/bär. Artikeltyp: Bärbuske. Krukstorlek, (cm): ...
  • Efter det blåbär, Vaccinium myrtillus. (lod.nu)
  • Blåbär ( Vaccinium myrtillus ) innehåller många näringsämnen som är bra för din kropp. (medox.se)
  • Lingon Vaccinium vitis-idaea L 11 x 15 cm dubbelt kort med kuvert. (robygge.se)
  • Lingon heter Vaccinium vitis-idaea på latin. (sorgardenmala.se)
  • Vaccinium vitis-idaea är risets riktiga namn och kan förväxlas med mjölon. (paintings4you.com)
  • Lingon (Vaccinium vitis-idaea) är ett nyttigt bär som passar att använda i din kost och även i. (smoothies.se)
  • Vaccinium corymbosum, Vaccinum. (odla.nu)
  • MCT- pulver (från kokosnöt, varav 70 %MCT-fett), blåbärsfruktpulver (Vaccinium corymbosum l), vitamin K2 (menaquinone-7), vitamin D3 (kolekalciferol) utvunnet ut fett från fårull, vegetabilisk kapsel av cellulosa (HPMC). (fitnessbutiken.se)
  • Vaccinium corymbosum cvs. (lindersplantskola.se)
  • Amerikanskt blåbär, även känt som Vaccinium corymbosum, är en spännande del av den nordamerikanska matkulturen. (plantbanken.se)
  • 450 mg extrakt av Tranbär (Vaccinium macrocarpon fructus). (cdtrading.se)
  • Ingredienser: Ekologiskt tranbärspulver (Vaccinium macrocarpon), stabiliseringsmedel (ekologiskt gummi arabicum). (visbyhalsokost.se)
  • Tranbär (vaccinium macrocarpon) är rika på polyfenoler som proantocyanidiner (OPC), kraftfulla antioxidanter. (bonohealth.se)
  • Biotin Lecitin Omega-3 Omega-6 Zinc Plantago ovata (psyllium), Vaccinium macrocarpon (tranbär). (healthypet.se)
  • Physalospora vaccinii är en lavart som först beskrevs av Cornelius Lott Shear, och fick sitt nu gällande namn av Arx & E. Müll. (wikipedia.org)
  • Botaniskt sett räknas dock endast de bär som tillhör släktet Vaccinium som skogsbär . (learning4sharing.nu)
  • Tranbärskapslarna (Vaccinium macrocarpon L) är vegetabiliska. (visbyhalsokost.se)
  • I koncentratet är tranbärets (Vaccinium macrocarpon) effektiva ämnen i en 34 gånger mera koncentrerad form än i färska tranbär och dess aktivitet är tre gånger starkare än tranbärsaftens. (homeopathuset.se)
  • Släktet Rhododendron hör till familjen ljungväxter liksom ljung Calluna , blåbär och lingon Vaccinium . (bergianska.se)
  • Växten som är känd i Sverige som blåbär är av arten Vaccinium myrtillus. (ortagubben.se)
  • 1954. Physalospora vaccinii ingår i släktet Physalospora och familjen Hyponectriaceae. (wikipedia.org)
  • Den heter Vaccinium myrtillus, och växer främst från Nordeuropa till Asien. (frihetsportalen.se)