'Vagotomi' är ett medicinskt begrepp som refererar till kirurgiskt genomfört skärande av den vagala nerven, vilket ofta används som en behandlingsmetod för magulsaker. Den vagala nerven, eller det tionde kranialnerven, innehåller parasympatiska nerver som reglerar många kroppsliga funktioner, däribland matsmältningssystemet.

Vagotomi kan användas för att behandla problem som gastresaliegastriter (irritabelt slemhinna i magsäcken) och ulcuskrankhet (mag- eller tarmulcus). Genom att skära av delar av den vagala nerven kan man reducera mängden syra som produceras i magsäcken, vilket kan hjälpa att lindra symtomen och förebygga återfallsrisker. Det finns också varianter av denna operation där enbart en del av nerven skärs av eller selektivt stympas för att få samma effekt.

'Vagotomi, proximal gastrisk' refererer til en type af kirurgisk behandling, hvor den proximale del af den vagale nerve, som innerverer maven, trækkes tilbage (og ofte også delvis sekteres eller afskæres). Dette gørs for at reducere den overdrevent sure produktion i mavesækkens øvre del hos patienter med for eksempel et sygdomsbillede med meget alvorlig og refractory gastrisk acidose eller refluxoesygdom.

Den vagale nerve består af to grene, den højre (rede) og venstre (sinistre) vagusnerve, som hver især innerverer forskellige dele af mavesækken. I en proximal gastrisk vagotomi trækkes den proximale del af disse nerver tilbage fra deres innervation af øvre del af maven (fundus og kroppen). Dette reducerer den parasympatiske nerveimpuls til mavesækkens muskulatur, hvilket resulterer i en nedsat sekretion af magsyre.

Det er vigtigt at notere, at selvom vagotomi ofte anvendes som en del af kirurgisk behandling for peptisk ulceration (hvor der er en overdreven magsyreproduktion), så er det ikke længere en førstahåndsbehandling på grund af de mange bivirkninger og mulige komplikationer, herunder for eksempel dumping syndrom, diarré og vitamin B12-mangel. I stedet foretrækkes ofte andre former for behandling som medicinsk terapi eller endoskopisk behandling.

"Truncal vagotomy" är en medicinsk term som refererar till en operation där den vagala nerven, som styr magsäckens muskelaktivitet och sekretion, delvis eller helt sectioneras (genomskärs) i dess huvudstam ("trunk"). Detta görs vanligtvis för att behandla magulsaker relaterade till överproduktion av magsyra, såsom ulcuspeptisk sjukdom och Zollinger-Ellison-syndrom.

Den trunkala vagotomin kan vara selektiv eller icke-selektiv. Vid en selektiv vagotomi sectioneras endast de grenar av den vagala nerven som innerverar magsäcken, medan icke-selektiva vagotomier också påverkar grenarna till andra organ i mag-tarmkanalen. Icke-selektiva vagotomier kan leda till biverkningar såsom försämrad mage-tarmfunktion och ökad risk för malabsorption av näringsämnen.

'Magmun, nedre' refererer til den del af mat- og afføringskanalen som starter i underkanten af mavesækkens forbindelse til tyndtarmen (duodenum) og ender i endetarmen (rectum). Den består af tyktarmen (colon), som kan inddeles i opstigende, tvær- og nedstigende colon, samt endelige del af mat- og afføringskanalen, rectum og anus.

Tyktarmen har en vigtig rolle i at absorbere vand og salt fra afføringen, så den bliver mere fast for at lette udtømning under bowel movement. Desuden er der mange bakterier i tyktarmen, som hjælper med at nedbryde rester af maden og producere vitaminer, specielt vitamin K og store dele af B-vitaminerne.

I den nedre del af magmunnen findes også en række strukturer, der hjælper med at kontrollere afføringen, herunder det interne sfinkter, som er en ringmuskel, der forhindrer ulykkelige udtømninger, når vi ikke ønsker at gå på toilettet. Når vi er klar til at tisse eller sætte afføringen fri, slappes musklen af og lader det gå igennem.

Problemer med den nedre del af magmunnen kan føre til forstoppelse, diarré, inflammation, infektion eller cancer. Derfor er det vigtigt at have en sund kost- og livsstil, undgå overvægt og rygning, samt gennemgå regelmæssige screeningprøver for at opdage tidlige tegn på kræft.

Tolvfingertarmssår, eller duodenalulcus, är ett sår i tolvfingertarmen (duodenum), som är den första delen av tunntarmen. Det kan orsakas av att magsyran flödar tillbaka in i tolvfingertarmen och skadar slemhinnan. Detta kan ske till följd av en bakterieinfektion med Helicobacter pylori, långvarig användning av icke-steroida antiinflammatoriska läkemedel (NSAID), ökad produktion av magsyra eller andra sjukdomar som zöliakivi och Crohns sjukdom. Symptomen kan inkludera buksmärta, kräkningar, illamående och blod i avföringen. Behandlingen kan bestå av antibiotika för att döda Helicobacter pylori-bakterierna, läkemedel som reducerar magsyraproduktionen och livsstilsförändringar.

Den vagusnerven (latin: nervus vagus) är den tionde cranial nervesnerven och är den nerv som innerverar de flesta av kroppens inre organ. Den går från hjärnan via halsen till bröstet och buken, och styr bland annat hjärtats, lungornas och mag-tarmsystemets funktioner. Den vagusnerven är en del av det parasympatiska nervsystemet och bidrar till att hålla kroppen i ett jämviktstillstånd.

Dumpningssyndrom är ett medicinskt tillstånd som kan uppstå efter en mag-tarmläkaroperation, särskilt efter operationer där stora delar eller hela magen tas bort. Tillståndet orsakas av att maginnehållet snabbt rinner ned i tarmsystemet utan att förväntade mängder hormoner och neurotransmittorer har haft tid att släppas ut, vilket stör regleringen av tarmsystemets motorik.

Symptomen på dumpningssyndrom innefattar bland annat illamående, kräkningar, buksmärtor, diarré och undernäring. Tillståndet kan behandlas med dietförändringar, mediciner som reglerar tarmsystemets motorik eller i vissa fall ytterligare kirurgiska ingrepp.

Gastroenterostomi är ett medicinskt tillstånd eller ett ingrepp där en konstgjord förbindelse skapas mellan magen (gastro) och tarmsystemet (entero). Detta kan göras genom ett kirurgiskt ingrepp, där man direkt sys samman magens slemhinna med tarmslemhinnan. Det kan också ske genom en mindre invasiv procedur, som perkutan endoskopisk gastrostomi (PEG), där en slang placeras genom huden och in i magsäcken för att ge näringsstöd.

Denna procedure används ofta när patienten har problem med matspjälkningssystemet, till exempel på grund av obstruktioner eller andra mag-tarmsjukdomar. Det kan också användas för att ge näring till patienter som inte kan äta normalt.

'Magsaft' är ett sekret som produceras i magsäcken. Den primära funktionen är att bryta ned föda, speciellt protein, genom en process som kallas proteolys. Magsaft innehåller flera enzymer såsom pepsin, gastrisk lipas och gelatinas. Dessutom innehåller det saltsyra (väteklorid, HCl) som skapar den sura miljön (med ett pH på 1-3) i magsäcken och aktiverar de proteolytiska enzymerna. Magsaftens produktion stimuleras av gastrin, ett hormon som frisätts i svar på att äta.

'Antrum pyloricum' er en del av magen, som ligger mellom kroppen og den smale utgangen (pylorus). Det er den nederste delen av magen før matsmålens utgang til tolvfingertarmen. Antrum pyloricum er ansvarlig for at veksle maten fra en flytende til en klumpet konsistens, slik at den lettere kan passe gjennom den smale matsmålspylen og inn i tolvfingertarmen. Dette området inneholder også muskler som hjelper med å pumpe maten videre gjennom systemet.

Medicinskt sett är magsäcken (ventriculus) en muskelhinna som utgör en del av matspjälkningssystemet hos djur och människor. Den ligger i överkanten av bukhålan och förvarar och jäsnar föda innan den fortsätter till tarmarna för ytterligare bearbetning och näringsabsorption. Magsäcken har en mycket stark muskelvägg som hjälper till att mala upp och småbita maten genom peristaltiska rörelser, vilket underlättar näringsupptagningen i tarmarna.

Postgastrektomi syndrom är ett samlingsbegrepp för en uppsättning symtom som kan uppstå efter en delvis eller total gastrectomi, det vill säga en operation där en del eller hela magsäcken tas bort. De vanligaste symtomen innefattar illamående, kräkningar, diarré, buksmärtor och viktminskning. Dessa symtom beror ofta på att magsäckens förmåga att sekretera syror och andra enzymer som hjälper till vid matspjälkningen har förlorats. Det kan också vara orsakat av förändringar i mag-tarmkanalens nervsystem eller av malabsorption av näringsämnen. Postgastrektomi syndrom behandlas vanligen med livsstilsförändringar, mediciner som reglerar magsäckens surhetsgrad och/eller ersättning av enzymer och näringsämnen.

Pentagastrin är ett syntetiskt peptidhormon som efterliknar strukturen och verkan av gastrin, ett hormon som produceras i magsäcken. Pentagastrin används inom medicinen för att stimulera magsekretionen vid diagnostiska syften, till exempel för att utvärdera magsäckens förmåga att producera syra. Det kan också användas för att testa tarmtarmkörtelns funktion och i vissa fall som behandling vid blodbrist orsakad av magblödningar.

Pentagastrin är inte längre tillgängligt på marknaden i många länder, inklusive Sverige, på grund av biverkningar och säkerhetskonsekvenser. Andra alternativ rekommenderas istället för att utföras dessa diagnostiska tester.

Gastrektomi är en kirurgisk procedur där hela magsäcken (gaster) extirpas. Detta kan göras av olika anledningar, till exempel vid magcancer eller mycket svårartad refluxsjukdom. Efter operationen måste patienten ha en omställning av sin kosthållning för att kunna få i sig näringsriktig mat i mindre mängder, eftersom den vanliga magfunktionen inte längre finns.

'Dränering' är ett medicinskt begrepp som refererar till metoder för att avlägsna överskottsvätska eller vätska som ansamlas i kroppen. Detta kan ske genom olika tekniker, beroende på var i kroppen dräneringen behövs. Några exempel är:

1. **Lymfdränering:** En metod för att avlägsna överskottsvätska och cellavfall från lymfsystemet, ofta använd vid edem eller efter operationer.
2. **Paracentes:** En procedure där en nål eller tunn tarmrör inleds i bukhålan för att dränera överskottsvätska eller ascites (en ansamling av vätska i bukhålan).
3. **Thoracocentes:** En procedure där en nål eller tunn tarmrör inleds i brösthålan för att dränera överskottsvätska eller luft som ansamlats i brösthålan (pneumothorax eller pleuravätska).
4. **Hjärtdränering:** En procedure där överskottsvätska avlägsnas från hjärtkammare eller perikardvätska (vätska runt hjärtat) under kontrollerade förhållanden, ofta vid akut hjärtsvikt eller trauma.

Det är viktigt att notera att dränering bör utföras av kvalificerad medicinsk personal och under övervakning för att undvika komplikationer som infektioner, skador på omgivande vävnader eller organ, eller allvarliga elektrolyt- eller blodvolymrubbningar.

Medicinskt talat betyder "magsyra" vanligtvis för lågt pH-värde i maginnehållet. Magensaft är normalt mycket surt med ett pH på mellan 1 och 3, vilket orsakas av produktionen av saltsyra (HCl) i magcellerna. Nedsatt magfunktion eller vissa mediciner kan påverka denna syraproduktion och leda till ökad pH i maginnehållet, även kallat hypokaliemi. För lågt pH i magen kan orsaka symptom som illamående, kräkningar och smärta. Långvarig höjd pH kan också leda till allvarliga komplikationer som magitillväxt eller malabsorption av näringsämnen.

'Gastrin' är ett hormon som produceras i mag- och tarmkanalen hos djur, inklusive människor. Det utsöndras främst från G-celler i magmuskelns slemhinna, men även från endokrina celler i tarmens slemhinna.

Gastrin har som funktion att stimulera sekretionen av saltsyra (HCl) och enzymer från magsäckens slemhinnsdrüser (de så kallade chiefcellerna). Det gör detta genom att binda till specifika receptorer på cellmembranet hos de drüsscellerna, vilket leder till en ökad aktivitet av protonpumpen i dessa celler och därmed en ökad sekretion av saltsyra.

Gastrin spelar också en viktig roll för att reglera magsäckens muskelkontraktioner (motilitet) och kan påverka aptiten genom att stimulera släppning av hungerhormonet ghrelin.

Överskott av gastrin i kroppen kan leda till överproduktion av saltsyra, vilket kan orsaka magbesvär som exempelvis magsår.

'Magsäcks tömning' (gastric lavage) är en medicinsk procedure där magin hos en patient rensas genom att fylla den med en stor mängd vätska och sedan tömmas. Detta görs vanligtvis för att undanröja toxiner, irritanter eller främmande föremål som kan ha sväljts eller hamnat i magen på annat sätt. Proceduren utförs ofta med hjälp av en slang som löper ner genom munnen och ned i matstrupen och kontinuerligt pumpar vätska in och ur magen tills den är rensad.

Gastrointestinal (GI) motility refererer til bevægelserne og kontraktionerne i fordøjelsesorganerne, herunder spiserøret, maven, tyndtarmen, tyktarmen og endetarmen. Dette hjælper med at transportere maden, væsker og afføring gennem fordøjelseskanalen. GI motility er kontrolleret af det autonom nervesystem, hormoner og muskulatur i fordøjelsesorganerne. Anormaliteter i GI motility kan føre til forstyrrelser i fordøjelsen og afføring, såsom forstoppelse eller diarré.

En magssår, också känd som ett gastriskt ulcus, är en öppen sår (ulceration) i den inre ytan av magsäcken. Magssår orsakas vanligtvis av en infektion med bakterien Helicobacter pylori eller långvarig användning av icke-steroida antiinflammatoriska läkemedel (NSAID). Symptomen på magssår kan inkludera smärta i magsidan, surhet, kräkningar och blod i avföringen. Behandlingen av magssår består vanligtvis av antibiotika för att behandla bakterieinfektionen och läkemedel som skyddar magsäcken från syra. I allvarliga fall kan kirurgi vara nödvändig.

Tolvfingertarm, också känd som ilium, är den bredaste och övre av de tre delarna av tarmsystemet hos däggdjur, inklusive människor. Den ligger närmast tarmens början, ändtarmen, och har en genomsnittlig längd på cirka 25 centimeter hos vuxna.

Tolvfingertarmen har en karakteristisk form som liknar ett avlångt "U" eller en treudd, med två laterala flikar (ceca) och en gemensam blindsäck (appendix vermiformis). Cecerna är placerade på höger sida av buken och innehåller mikroflora som hjälper till att bryta ned näringsämnen.

Tolvfingertarmen har en viktig funktion i näringsabsorption, eftersom den innehåller talrika plikplattor (villi) och små blad (mikrovilli) som ökar ytan för absorption av näringsämnen. Dessutom producerar den enzymer som hjälper till att bryta ned kostens kolhydrater, protein och fetter innan de absorberas in i blodet.

I medically, "magavidgning" refererar till en procedure där läkare expanderar magsäcken för att behandla eller förebygga magproblem. Detta kan göras genom att placera en magexpanderingsenhet (engelska: gastric band) runt överkanten av magsäcken, vilket skapar en small pouch som fylls upp snabbt och ger en känsla av näringsfullhet med mindre mat. Magvidgning kan också utföras genom att föra in en ballong i magsäcken och sedan fylla den med flytande, så att magsäcken expanderar och patienten känner sig mer mätt med mindre mat.

Denna procedure används ofta som ett metod för viktminskning vid svår fetma, då det hjälper till att kontrollera hungern och ge en känsla av näringsfullhet med mindre matintag. Magvidgning kan också användas för att behandla gastroesofageal reflux sjukdom (GERD) genom att öka trycket på den nedre delen av magsäcken och förhindra maginnehållet från att rinna tillbaka upp i matstrupen.

Atropine är ett t.ex. i belladonna förekommande alkaloid, som blockerar parasympatiska nervsystemet och används vid kolika, bradykardi, astma med mera. Det verkar utöver detta avspändande på glatt muskulatur och pupiller samt hemmar svettningar. Atropin kan orsaka torkad mun, hals, och ögon, förvirring, hallucinationer, okej hälsorörelser, snabb hjärtslag, rödaktig hy och feber vid överdosering.

Cesiumisotoper är isotoper (varianter) av grundämnet cesium, som har 55 protoner i sin kärna. Det mest förekommande stabila cesiumisotopen är Cs-133, men det finns också instabila, radioaktiva cesiumisotoper, till exempel Cs-134 och Cs-137, som kan bildas vid kärnkraftverksolyckor eller vid kärnvapenprov. Dessa radioaktiva isotoper kan vara skadliga för levande organismer och miljön.

"Ett peptiskt sår, perforerat" refererar till en komplikation av ett peptiskt sår, även känt som ett magulcus eller ett sår i magsäcken. Peptiska sår orsakas vanligtvis av en infektion med bakterien Helicobacter pylori eller användning av icke-steroida antiinflammatoriska läkemedel (NSAID).

En perforerad peptisk ulcus innebär att sårväven har penetrerat through den muskulära väggen på magsäcken, vilket orsakar en gastrogastrisk fistel eller en förbindelse mellan magen och bukhålan. Detta kan leda till peritonit, en livshotande infektion av bukhinnan som kräver omedelbar kirurgisk behandling. Symptomen på ett perforerat peptiskt sår kan inkludera plötslig och stark smärta i magen, illamående, kräkningar och feber.

En reflex är en automatisk, snabb och involuntär muskulär respons eller reaktion på en stimulus, som orsakas av en kedja av nervsignaler i centrala och perifera nervsystemet. Reflexer hjälper till att skydda kroppen från skada genom att snabbt utlösa en muskulär kontraktion eller rörelse som motverkar den skadliga stimulen.

Ett exempel på en reflex är knäreflexen, även känd som patellarreflexen. Den utlösas när läkaren gently slår lätt på knäskålens undersida med en hammare, vilket får knäskålen att röra sig reflexmässigt. Detta sker eftersom den perifera nerverna i benet registrerar smärtan och skickar signaler till ryggmärgen, där de leds via en speciell bana av neuroner till den aktiverade muskeln (musculus quadriceps femoris), vilket orsakar en kontraktion och rörelse.

Reflexer är viktiga för att underhålla balans, koordinera rörelser och skydda kroppen från skada. De kan också användas som diagnostiska verktyg inom medicinen för att undersöka nervfunktionen och det neuromuskulära systemet.

'Abomasum' er den nederste delen av en dyrs matsmältningskanal, og det er særlig viktig i oksekreaturers fordøyelse. Det svarer til maven hos mennesker. I abomasum foregår mye av proteinernes nedbryting på grunn av den syreholdige miljøet og enzymer som er aktive her.

I noen dyrer, som f.eks. hvaler, kan abomasum være veldig stort og inneholde store mengder næringsmiddel til lang tid før det fordøyes. I andre dyrer, som f.eks. gnagere, er abomasum veldig lite utviklet eller saknes helt.

I allianse med de andre delene av matsmältningskanalen, spiller abomasum en viktig rolle i at bryte ned og absorbere næringsstoffer fra føden for å forsyne dyret med den energi og næringen det trenger for å overleve og trives.

In medicine, sekretionshastighet refererar till hastigheten eller mängden av ett sekret eller kroppsvätska som produceras och avsöndras av kroppens celler eller organ under en viss tidsperiod. Det kan exempelvis handla om slemhinnors produktion av slem i luftvägarna, bukspottkörtelns sekretion av digestiva enzymer eller leverns sekretion av gallflöde. Sekretionshastigheten kan påverkas av olika faktorer som sjukdom, läkemedel, hormoner och nervimpulser.

I et medicinskt sammanhang refererar "reticulum" till ett organ eller vävnad som har en nätd- eller gitterliknande struktur. Det kan också avse en del av golgiapparaten, som är ett membransystem inuti celler och som hjälper till att sortera och transportera proteiner och lipider.

I den histologiska betydelsen avser "reticulum" ofta det rätt nära packade nätverk av kollagena fibriller som finns i bindväv och andra vävnader, såsom benmärg, lever, lungor och lymfkörtlar. Retikulära celler är också en typ av cell som producerar dessa kollagena fibriller och hjälper till att underhålla det retikulära nätverket.

I samband med immunologi kan "reticulum" även avse antigenpresenterande celldelar i vissa immunsvar, såsom retikuloendoteliala celler och dendritceller.

Magfistel, eller "Duodenum-jejunal flexuren" som den också kallas, är en anatomisk struktur i mag-tarmkanalen. Det handlar om den böj där duodenum (den första delen av tunntarmen) möter jejunum (den andra delen av tunntarmen). Namnet "magfistel" kan vara lite missvisande eftersom det inte är en äkta fistel, utan snarare en naturlig böj i tarmarna. Magfisteln ligger nära gallgångens öppning i tolvfingertarmen (duodenum), och är därför viktig för den tidiga nedbrytningen och absorptionen av näringsämnen från maten.

"Betankolföreningar" (eng. "Fatty liver") är en medicinsk term som används när levern har blivit infiltrerad med fettdepåer. Det finns två huvudtyper av fettlever: alkoholrelaterad fettlever och icke-alkoholrelaterad fettlever (NAFLD). NAFLD är den vanligaste orsaken till abnormalt höga levervärden i industrialiserade länder och beror ofta på övervikt, fetma, metabolt syndrom och diabetes. I vissa fall kan NAFLD leda till en allvarligare leverförändring som kallas icke-alkoholrelaterad steatohepatit (NASH), vilket kan orsaka levercirros och levercancer.

Medicinskt sett kan "utvidgning" (dilatation) innebära saker som:

1. Ökad storlek eller tömhet på ett hål, kärl, hålighet eller en organs del, ofta orsakad av funktionell eller strukturell relaxation eller av fyllnad med luft, vätska eller annat material.
2. En procedure där man aktivt ökar storleken på ett kärl eller en passage, exempelvis genom att använda sig av en bredare sondering under endoskopi.
3. Förändringar i blodkärlen som orsakas av sjukdomar, såsom utvidgning av artärer (arterioskleros) eller venor (venös dilatation).

Ordet "utvidgning" används också för att beskriva en symptom i form av smärta orsakad av en organs ökade storlek, till exempel vid gallstensbesvär eller njurinflammation.

Medicinskt kan 'magsäckssjukdomar' (gastrit) definieras som inflammation eller irritation i magsäcken. Detta kan orsakas av en rad olika faktorer, inklusive infektion med bakterien Helicobacter pylori, användning av vissa läkemedel, stress och konsumtion av alkohol eller rökning.

Magsäckssjukdomar kan leda till symptom som illamående, kräkningar, smärta i magen och minskad aptit. I vissa fall kan sjukdomen också öka risken för allvarliga komplikationer såsom magsår eller cancer i magsäcken.

Det är viktigt att söka medicinsk hjälp om man upplever några av dessa symptom, särskilt om de är kroniska eller förvärras över tiden. En läkare kan diagnostisera magsäckssjukdomar genom att undersöka patientens symptom, historia och genomförandet av olika tester som blodprover, bakterieodlingar eller endoskopi.

Sjukdomen behandlas vanligen med läkemedel som reducerar magsyraproduktionen och dödar eventuell bakterieinfektion. I vissa fall kan operation vara nödvändig för att behandla allvarliga komplikationer såsom blödning eller perforering av magsäcken.

'Denervering' er en medicinsk term som refererer til skaden eller ødelæggelse af de nerver, der forsyner et specifikt område i kroppen. Denne skade kan føre til smerter, svaghed, følelsesløshed eller andre forstyrrelser i det påvirkede område.

Denervering kan opstå som en komplikation af mange forskellige medicinske tilstande, herunder skader, sygdomme, infektioner og tumorer. Behandlingen af denervering afhænger af dens årsag og kan omfatte medicin, fysisk terapi, kirurgi eller andre behandlingsformer.

Medicinskt kan "magsyra" (gastrisk syra) definieras som den sura vätskan som produceras i magsäcken. Den huvudsakliga komponenten i magsyra är saltsyra, med en pH på omkring 1-2, vilket gör den mycket surare än vatten (pH 7).

Bestämning av surhetsgraden (pH-värdet) i magsaft kan utföras som en del av en gastrisk juiceanalys. Detta är en typ av laboratorietest som används för att diagnostisera olika mag- och tarmsjukdomar, till exempel Zollinger-Ellisons syndrom eller gastrit.

För att bestämma pH-värdet i magsaft samlas en liten mängd vätska upp från magsäcken under en gastroskopi (en fiberoptisk undersökning av matstrupen, magsäcken och tolvfingertarmen). Sedan mäts pH-värdet med hjälp av ett speciellt instrument som kallas en pH-meter.

Ett lågt pH-värde (< 2) i magsaften antyder en hög koncentration av magsyra, medan ett högre pH-värde (> 4) kan indikera en nedsatt magsyraproduktion. Normala värden för pH i magsaft varierar beroende på tid efter en måltid och individuella skillnader, men är vanligtvis lägre än 3-4.

Den medicinska termen för "magsäck, idisslare" är "Rumino-jejunum". Rumino-jejunum är den del av mag-tarmsystemet hos idisslande djur, som består av magsäcken och en del av tunntarmen. Magsäcken hos idisslare är mycket större än hos människan och är indelad i flera kompartment, däribland rumin, reticulum, omasum och abomasum. Dessa kompartment har olika funktioner och arbetar tillsammans för att bryta ned cellulosarika i födan med hjälp av mikroorganismer. Efter att födan har bryts ned i rumino-jejunum absorberas näringsämnena i tunntarmen.

Det finns ingen medicinsk definition av "hundar", eftersom hundar inte är ett medicinskt begrepp. En hund är en typ av djur, en domesticerad varietet av vargen (Canis lupus familiaris). Även om det kan finnas veterinärmedicinska frågeställningar och behandlingar som är specifika för hundar, så är de inte en del av en medicinsk definition.

In medical terms, "andning" refererar till den process som innebär att luft fyller lungorna när vi andas in (inhalering), och att luften lämnar lungorna när vi andas ut (exhalering). Under inandningen dras syre rik av syre in i kroppen, medan koldioxid, ett avfallsgas som produceras under cellandningen, avges under utandningen.

Andningen är en nödvändig livsfunktion som kontrolleras av det autonoma nervsystemet och regleras för att upprätthålla en balans mellan syre och koldioxid i blodet. Andningsfrekvensen varierar beroende på aktivitetsnivå, ålder och hälsotillstånd.

Kolecystografi (også kendt som galledeblæreundersøgelse) er en diagnostisk procedur, der anvendes for at undersøge galledebladet og dens kanaler. Den involverer injektion af et kontraststof direkte ind i den galdeblære via en kateter, som placeres gennem huden og ind i kroppen.

Efter injektionen tager radiografiske billeder af galledebladet og de omkringliggende strukturer for at afdække eventuelle abnormaliteter, såsom galstenssmerter, galstenssyge, galdeblæreinflammation eller andre tilstande, der kan påvirke galledebladet og dens funktion.

Kolecystografi er en relativt sjældent anvendt undersøgelse i dag, da der er mindre invasive metoder til at undersøge galledebladet, såsom ultralydsundersøgelser og computertomografi (CT).

Jejunum är en del av tunntarmen (intestinum tenue) som ligger mellan duodenum (den första delen av tunntarmen) och ileum (den sista delen av tunntarmen). Jejunum är ungefär 2,5 meter långt hos en vuxen människa.

Jejunum har till uppgift att absorbera näringsämnen från maten som passerar genom tarmen. Det har en rik blodförsörjning och ett stort ytväte för att underlätta absorptionen. Jejunums slemhinna är också täckt med små, fingerliknande utskott (villi) som ökar ytan ytterligare.

I jejunum sker också en del av den kemiska nedbrytningen av näringsämnena genom att enzymer från bukspottkörteln (pancreas) och tarmens egen slemhinna bryter ner proteiner, kolhydrater och fetter till mindre molekyler som kan absorberas lättare.

En peptisk ulcer som är blödande definieras som en skada på mag- eller tarmslemhinnan, orsakad av magsyra och ett bakterium som heter Helicobacter pylori. Symtomen på en peptisk ulcer kan vara smärta i magsidan, sura uppstötningar och illamående. Om slemhinnan blöder kan det resultera i blod i maginnehållet och i extrema fall kan det leda till livshotande blodförlust. Behandlingen av en peptisk ulcer innefattar ofta antibiotika för att eliminera Helicobacter pylori-bakterien och läkemedel som reducerar magsyraproduktionen för att främja läkning av slemhinnan.

Kolecystokinin (CCK) är ett hormon och neurotransmittor som produceras i tunntarmen och gallblåsan hos däggdjur. Det utsöndras i samband med matintag, särskilt vid konsumtion av fet mat, och har flera funktioner relaterade till digestionen.

CCK orsakar kontraktioner av gallblåsan, vilket hjälper till att släppa ut gallan in i tarmen för att underlätta fettupptaget. Det stimulerar också produktionen av enzymer i bukspottkörteln och kan påverka sättet som mat intas genom att orsaka känslor av mättnad. Dessa effekter gör att CCK är viktigt för den normala mag-tarmfunktionen och kan spela en roll i regleringen av aptit och kroppsvikt.

"Guldisi toe" är ett äldre och numera föråldrat medicinskt begrepp som användes för att beskriva en typ av hjärnskada orsakad av syrebrist. Begreppet kommer från det latinska ordet "dissecare", vilket betyder "skära itu". Detta beror på att denna typ av hjärnskada ofta orsakade en gulaktig skada på hjärnbarken som var synlig vid obduktion och liknade ett skurat äpple.

Idag använder vi i stället begreppet "anoxisk hjärnskada" eller "hypoxisk-ischemisk encefalopati" för att beskriva skador på hjärnan orsakade av syrebrist eller minskad blodförsörjning till hjärnan. Dessa skador kan vara permanenta och leda till allvarliga neurologiska skador, inklusive kognitiva svårigheter, minnesförlust, rörelseproblem och i värsta fall död.