Vagusnervsjukdomar
Vagusnerv
Vagusnervstimulering
Synnervssjukdomar
Luktnervsjukdomar
Hypoglossussjukdomar
Hörsel- och balansnervssjukdomar
Tung- och svalgnervssjukdomar
Onchocerciasis, okulär
Trigeminusnervsjukdomar
Sjukdomar i den accessoriska nerven
Ansiktsnervssjukdomar
Vagus Nerve Injuries
Vagotomi
Abducensnervsjukdomar
4:e kranialnervssjukdomar
Oculomotor Nerve Diseases
Synnervsinflammation
Hjärnnervsjukdomar
Ischiasnerv
'Vagusnervsjukdomar' är ett samlingsbegrepp för olika sjukdomar och tillstånd som beror på skada eller avvikelse i vagusnerven, den tionde kranialnerven. Vagusnerven är en av de största nerverna i parasympatiska nervsystemet och har en rad viktiga funktioner, bland annat att reglera hjärtats slagfrekvens, matsmältningssystemets motorik och svalgfunktionen.
Exempel på vagusnervsjukdomar inkluderar:
1. Vagusnervspares: En skada eller avvikelse i vagusnerven som orsakar en nedsatt funktion och kan leda till symptom som sväljningssvårigheter, halsont och hosta.
2. Gastrisk paus: En ovanlig sjukdom där vagusnerven inte fungerar korrekt, vilket orsakar magont och illamående efter matintag.
3. Orofacial neuralgi: En smärtsjukdom som beror på en skada eller avvikelse i nerverna i ansiktet och halsen, inklusive vagusnerven.
4. Vocal cord paralys: En skada eller avvikelse i vagusnerven kan leda till rösten förloras eller bli hes.
Det är värt att notera att vagusnervsjukdomar kan vara primära, det vill säga orsakade av en sjukdom som direkt berör nerven, eller sekundära, det vill säga orsakade av en annan sjukdom eller skada.
Den vagusnerven (latin: nervus vagus) är den tionde cranial nervesnerven och är den nerv som innerverar de flesta av kroppens inre organ. Den går från hjärnan via halsen till bröstet och buken, och styr bland annat hjärtats, lungornas och mag-tarmsystemets funktioner. Den vagusnerven är en del av det parasympatiska nervsystemet och bidrar till att hålla kroppen i ett jämviktstillstånd.
Vagusnervstimulering (VNS) är en behandlingsmetod som innebär att man stimulerar vagusnerven, den tionde kranialnerven, med hjälp av en implanterad neurostimulator. Syftet är att reglera och förbättra funktioner i olika organ och system i kroppen som kontrolleras av det autonoma nervsystemet, såsom andning, hjärtslag, matsmältning och smärta.
Den implanterade neurostimulatorn, en liten generator liknande en pacemaker, placeras vanligtvis under huden i bröstet eller axeln. Från denna generator går en ledning som löper under huden till vagusnerven i halsområdet. Neurostimulatorn skickar elektriska impulser genom ledningen till vagusnerven, vilket påverkar nervimpulsernas transmission och kan hjälpa att normalisera oregelbundenheter eller störningar i autonoma nervsystemet.
Vagusnervstimulering används primärt för behandling av epilepsi och depression som inte svarat på andra behandlingsmetoder. Den kan även ha potential att användas för behandling av andra sjukdomar, såsom migrän, refluxösad akut luftvägsobstruktion (RALSO) och hjärtfailure.
Synnervssjukdomar, även kända som neuro-ophthalmologiska tillstånd, är en grupp sjukdomar som påverkar nervsystemet och synsinnet. Dessa sjukdomar kan orsaka problem med synen, rörelserna hos ögonen eller andra symtom som beror på skador eller avvikelser i nervsystemet.
Exempel på vanliga synnervssjukdomar inkluderar:
1. Optisk neurit: En inflammation eller skada på optiska nerven, som kan orsaka synförlust, smärta eller andra symtom.
2. Multipel skleros (MS): En autoimmun sjukdom som orsakar skador på myelin, den tjocka skyddande membran som omger nerverna i hjärnan och ryggmärgen, inklusive de som styr synen.
3. Amyotrofisk lateralskleros (ALS): En degenerativ sjukdom som orsakar skador på motorneuronerna, vilket kan leda till svaghet, spasticitet och muskelsvårigheter, inklusive ögonmuskler.
4. Parkinsons sjukdom: En neurologisk rörelsesjukdom som orsakas av skador på dopaminproducerande nervceller i hjärnan, vilket kan leda till symtom som rörelsekoordinationssvårigheter och stelhet. Parkinsons sjukdom kan också påverka synen genom att orsaka problem med fokusering, djupseende och andra synfunktioner.
5. Sklerodermi: En autoimmun sjukdom som orsakar förhärdning och skleros av huden och andra vävnader, inklusive blodkärl i ögat, vilket kan leda till synförlust eller andra synproblem.
6. Diabetes: En metabolisk sjukdom som orsakas av höga nivåer socker i blodet, vilket kan skada små kärl i ögat och leda till synskador eller blindhet.
Det är viktigt att uppsöka läkare om man upplever symtom på någon av dessa sjukdomar eller andra neurologiska eller ögonrelaterade problem. Tidig behandling kan hjälpa att förhindra komplikationer och underlätta symptomen.
Smell-related disorders, eller luktnervsjukdomar, är en grupp medicinska tillstånd som påverkar förmågan att känna dofter och lukter korrekt. Det finns två huvudsakliga typer av luktsinnessjukdomar: quantitative and qualitative disorders.
Quantitative disorders innebär en förändring i styrkan eller intensiteten av en lukt, det vill säga antingen en förlorad förmåga att känna dofter (hyposmia) eller en fullständig förlust av luktsinnet (anosmia).
Qualitative disorders innebär en förändring i förmågan att uppfatta luktens kvalitet, det vill säga en förvrängd eller felaktig tolkning av dofter (parosmia) eller en hallucination av lukter som inte finns närvarande (phantosmia).
Dessa tillstånd kan orsakas av en rad olika faktorer, inklusive skallskador, neurodegenerativa sjukdomar, infektioner, exponering för toxiska kemikalier och strukturella skador på luktnerven eller hjärnan. I vissa fall kan orsaken inte fastställas (idiopatisk).
Hypoglossi är ett latinord som refererar till tungmuskeln (musculus linguae). Sjukdomar eller störningar som påverkar denna muskel kallas hypoglossiska sjukdomar. Det kan orsaka problem med rörelse och funktion av tungan, vilket kan leda till sväljningssvårigheter, talrubbningar och förändringar i uttalet.
Hypoglossi kan vara inneboende eller aquired, och orsakas av en rad olika sjukdomar och skador, inklusive neurologiska störningar, trauma, tumörer och genetiska abnormaliteter. Exempel på hypoglossiska sjukdomar är bland annat bulbar pares, amyotrofisk lateralskleros (ALS) och certain typer av muskeldystrofi. Behandlingen beror på orsaken till störningen och kan innebära medicinska behandlingar, terapi eller kirurgi.
Hörsel- och balansnervssjukdomar, även kända som vestibulära sjukdomar, är en grupp med medicinska tillstånd som påverkar hörselnerven (nervus vestibulocochlearis) och dess funktioner. Hörselnerven har två huvudsakliga funktioner: att tolka ljud och att hjälpa till med balansen och kroppskontrollen.
Hörselnervssjukdomar kan orsaka symtom som nedsatt hörsel, tinnitus (ljud i örat), yrsel, instabilitet eller olika former av balansstörningar. Det finns många olika typer av hörsel- och balansnervssjukdomar, inklusive:
1. Vestibulit: En inflammation eller infektion i innernan hörsel- och balansorganen som kan orsaka yrsel, instabilitet och andra balansproblem.
2. Labyrintitis: En inflammation eller infektion i labyrinten (det innersta hörsel- och balansorganet) som kan orsaka yrsel, nedsatt hörsel och tinnitus.
3. Menières sjukdom: En sjukdom som påverkar både hörseln och balansen, och karaktäriseras av återkommande attacker av yrsel, nedsatt hörsel och tinnitus.
4. Akustisk neurinom: En ovanlig tumör som växer på hörsel- och balansnerven och kan orsaka nedsatt hörsel, tinnitus och balansproblem.
5. Benign paroxysmal positionell vertigo (BPPV): En störning i innernan örat som orsakas av lösa kristaller i balanceorganen och kan leda till kortvarig yrsel vid vissa huvudrörelser.
Det är viktigt att söka vård om man upplever symtom på en hörsel- eller balansstörning, eftersom tidig behandling kan förbättra prognosen och minska risken för komplikationer.
Tung- och svalgnervssjukdomar (latin: Glossopharyngeusneuropathier) är en neurologisk term som refererar till sjukdomar eller skador på den tolfte kranialnerven, glossopharyngeusnerven. Denna nerv har flera funktioner, bland annat att innervera musklerna i svalget och tungan samt att förmedla smakkänslor från baksidan av tungan.
Sjukdomar eller skador på den tolfte kranialnerven kan orsaka en rad symtom, såsom sväljningssvårigheter, difficulties swallowing, sänkt smakkänsla på baksidan av tungan, sänkt känsel i svalget och öronen, och muskelkoordinationsproblem i svalget.
Orsakerna till tung- och svalgnervssjukdomar kan variera, men de kan inkludera neurologiska sjukdomar som multipel skleros (MS) eller nervskada som kan uppstå till följd av trauma, infektion eller tumör. I vissa fall kan orsaken vara okänd.
Onchocerciasis, även känd som flodblindhet, är en parasitär infektion orsakad av den filarial masken Onchocerca volvulus. Ofta drabbar sjukdomen hud och ögon, men i vissa fall kan den bara påverka ögonen, vilket kallas okulär onchocerciasis.
Okulär onchocerciasis kan orsaka en rad symtom som beror på inflammation och skador på ögats strukturer. Dessa symtom kan inkludera:
1. Konjunktivit (inflammation av ögonlocken)
2. Korneal opacitet (dimma eller molnighet i kornean)
3. Iris atrofi (atrofi av iris)
4. Chorioretinit (skador på choroid och retina)
5. Glaukom (ökad intraokulär tryck)
6. Optisk neurit (inflammation av optisk nerv)
7. Visuell förlust, som kan vara från lätt till allvarlig
I vissa fall kan sjukdomen leda till fullständig blindhet om den inte behandlas i tid. Okulär onchocerciasis är vanligare i vissa delar av Afrika, särskilt i de områden där Simulium damnosum spp., vektoren för parasiten, är vanligast.
Trigeminusnervsjukdomar är en grupp sjukdomar som påverkar trigeminusnerven, den femte kranialnerven. Denna nerv har ansvar för att skicka sensoriska signaler från ansiktet och huvudet till hjärnan. Trigeminusnervsjukdomar kan orsaka olika symtom som smärta, känselbortfall, spasmer och andra sinnesförändringar i ansiktet eller huvudet. Exempel på trigeminusnervsjukdomar inkluderar trigeminusneuralgi, herpes zoster oftalmicus (ofta kallat "ögonshingles"), och trigeminusneurit. Trigeminusneuralgi är en nervstörning som orsakar korta, intensiva stickande smärtor i ansiktet. Herpes zoster oftalmicus är en komplikation av herpes zostersjukan (gurt) som kan påverka ögat och ansiktet. Trigeminusneurit är en inflammation av trigeminusnerven som kan orsaka smärta, känselbortfall och muskelsvaghet i ansiktet.
'Sjukdomar i den accessoriska nerven' refererar till olika tillstånd som drabbar den accessoriska nerven, även känd som XI kraniell nerve. Den accessoriska nerven styr huvudsakligen rörelsen i nackmuskulaturen och har två delar: en cranial del som härstammar från hjärnbryggan (myelinisering av centrala nervsystemet) och en spinal del som härstammar från den första segmentet av ryggmärgen (myelinisering av perifera nervsystemet).
Sjukdomar eller skador på den accessoriska nerven kan orsaka olika symptom, beroende på vilken del av nerven som är drabbad. Några exempel på tillstånd inkluderar:
1. Accessorisk nevrit - En inflammatorisk eller degenerativ process i den accessoriska nerven som orsakar smärta, svaghet eller förlust av känsel i nackmuskulaturen.
2. Traumatisk skada - Skador på den accessoriska nerven som orsakas av trauma, till exempel vid halsoperationer, slitande skador eller skador från skador.
3. Kompression - Tryck på den accessoriska nerven från närliggande strukturer, till exempel tumörer eller utbuktningar i ryggraden, kan orsaka smärta, svaghet eller förlorad känsel i nackmuskulaturen.
4. Parsyntes - En del av den accessoriska nerven är skadad eller inte fungerande, vilket orsakar svaghet eller förlust av rörelseförmåga i nackmuskulaturen på ena sidan av kroppen.
5. Pares - Lättare grad av svaghet i nackmuskulaturen på grund av skada eller sjukdom i den accessoriska nerven.
Behandling av dessa tillstånd kan innefatta medicinering, fysisk terapi, injektioner med lokalbedövningsmedel eller kirurgi beroende på svårighetsgrad och orsak.
'Ansiktsnervssjukdomar' refererar till olika medicinska tillstånd som drabbar den femte kranialnerven, även känd som trigeminusnerven. Trigeminusnerven är ansvarig för känsel- och smärtsensationer i ansiktet, tänder och slemhinnor i munhålan.
Exempel på ansiktsnervssjukdomar inkluderar:
1. Trigeminusneuralgi: En nervskada som orsakar plötsliga, intensiva smärtor i ansiktet, ofta kring läppen, kinden eller nästäppan. Smärtorna kan utlösas av enkla beröringer eller rörelser i ansiktet.
2. Trigeminusneurit: En inflammation eller irritation av trigeminusnerven som orsakar kraftiga, ständiga smärtor i ansiktet och ibland även sömnsvårigheter.
3. Herpes zoster oftalmicus: En infektion med herpes simplex-virus som drabbar trigeminusnerven och kan orsaka hudutslag, smärtor och svullnad i ansiktet, ögoninflammation och synförändringar.
4. Tumörer eller cystor: Vävnadsomvandlingar som utvecklas på trigeminusnerven kan orsaka smärta, förlamning och känselbortfall i ansiktet.
5. Multipel skleros (MS): En autoimmun sjukdom där nervskador kan drabba trigeminusnerven och leda till smärtor, sömnsvårigheter och andra neurologiska symtom.
Behandlingen av ansiktsnervssjukdomar beror på orsaken till sjukdomen och kan innefatta mediciner som lindrar smärtan, kirurgi eller strålbehandling.
'Vagus nerve injuries' refererer til skader på vagusnerven, som er den tenth jordnærmeste kraniale nerves (cranial nerve X). Vagusnerven har en række funktioner, herunder kontrollen af hjertets slagfrekvens og blodtryksregulering, samt stimulering af fordøjelsesprocessen i fordøjelseskanalen.
Skader på vagusnerven kan opstå som følge af en række forskellige tilstande eller begivenheder, herunder traumer, hvirvelsjakslidelse, kirurgiske indgreb, infektioner og autoimmune sygdomme. Symptomer på vagusnerve skader kan inkludere abnorme hjerterytmer, svimmelhed, hoste, svært at synke mad ned, forstyrrelser i stemmen og smerter i halsen eller i øret.
Vagusnerve injuries kan være midlertidige eller permanente alt efter den underliggende årsag og graden af skaden. Behandlingen af vagusnerve injuries afhænger af dens årsag og kan inkludere medicinsk behandling, fysisk terapi, kirurgiske indgreb eller andre former for behandling.
'Vagotomi' är ett medicinskt begrepp som refererar till kirurgiskt genomfört skärande av den vagala nerven, vilket ofta används som en behandlingsmetod för magulsaker. Den vagala nerven, eller det tionde kranialnerven, innehåller parasympatiska nerver som reglerar många kroppsliga funktioner, däribland matsmältningssystemet.
Vagotomi kan användas för att behandla problem som gastresaliegastriter (irritabelt slemhinna i magsäcken) och ulcuskrankhet (mag- eller tarmulcus). Genom att skära av delar av den vagala nerven kan man reducera mängden syra som produceras i magsäcken, vilket kan hjälpa att lindra symtomen och förebygga återfallsrisker. Det finns också varianter av denna operation där enbart en del av nerven skärs av eller selektivt stympas för att få samma effekt.
Abducens nerve disorders refer to conditions that affect the sixth cranial nerve, also known as the abducens nerve. This nerve is responsible for controlling the lateral rectus muscle of the eye, which enables the eye to move outward (abduction). Therefore, abducens nerve disorders can cause various eye movement abnormalities, including:
1. Abducens nerve palsy: This is the most common abducens nerve disorder, characterized by weakness or paralysis of the lateral rectus muscle, leading to horizontal diplopia (double vision) when attempting to gaze in the direction of the affected muscle. The eye may turn inward (esotropia) when looking toward the side of the palsy.
2. Internuclear ophthalmoplegia: This is a disorder affecting the medial longitudinal fasciculus, a nerve tract that coordinates conjugate lateral gaze. In this condition, there is weakness or paralysis of the adducting eye during horizontal gaze, while the abducting eye moves normally.
3. One-and-a-half syndrome: This rare disorder combines features of both abducens nerve palsy and internuclear ophthalmoplegia, affecting both horizontal and vertical gaze. It is usually caused by a brainstem lesion, often due to stroke or multiple sclerosis.
4. Congenital abducens nerve disorders: Some individuals may be born with abducens nerve dysfunction, leading to strabismus (squint) and amblyopia (lazy eye). These conditions can cause visual impairment if not treated early in life.
5. Abducens nerve tumors or lesions: Rarely, abducens nerve disorders may be caused by tumors or other space-occupying lesions along the nerve's pathway from the brainstem to the orbit. These can result in various symptoms, including diplopia and facial pain or numbness.
Abducens nerve disorders can have various causes, such as ischemic or hemorrhagic stroke, trauma, neoplasm, infection, inflammation, demyelination, or congenital malformations. Proper diagnosis and management require a thorough examination by an ophthalmologist or neurologist to determine the underlying cause and develop an appropriate treatment plan.
Fjärde kranialnerven, som också kallas nervus trochlearis, är ansvarig för kontrollen av ena ögats muskelögonbrynsmuskel (musculus superior obliquus). Sjukdomar eller skador på denna nerv kan orsaka problem med ögats rörelser och balans.
Första typen av sjukdomar som kan drabba fjärde kranialnerven är nervpåslag (neuropraxi) eller nervskada, vilket kan orsaka en försvagning eller fullständig förlust av muskelkontrollen i ögat. Detta kan leda till dubbelseende eller oregelbundna ögonrörelser.
Andra typen av sjukdomar som kan drabba fjärde kranialnerven är infektioner, tumörer eller trauma som trycks på nerven och orsakar skada. Exempel på sådana tillstånd inkluderar meningit, en hjärntumör eller ett huvudtrauma.
Slutligen kan vissa neurologiska sjukdomar, som multipel skleros (MS) och myasthenia gravis, också drabba fjärde kranialnerven och orsaka symtom relaterade till ögonrörelser.
'Oculomotor Nerve Diseases' refererer til sygdomme eller forstyrrelser, der påvirker nerven som styrer øjnens bevægelser og andre øjenfunktioner. Den tredje kraniale nerve, også kendt som n. oculomotorius, er ansvarlig for kontrollen af flere indre og ydre øjenmuskler, øjnens pupil dilatation, og den øvre lidets position via det levator palpebrae muscle.
Der findes mange former for oculomotor nerve diseases, herunder infektioner, trauma, tumorer, autoimmune sygdomme, og arvelige tilstande. Nogle af de almindeligste symptomer inkluderer:
1. Diplopi (dobbeltse syn)
2. Ptose (slæbende øjenlåg)
3. Anisokorie (forskellig størrelse på pupillerne)
4. Aniscoria (uens reaktion på lys for pupillerne)
5. Abnorme øjenbevægelser, herunder strabisme (skævhed i øjnene)
6. Ophidselse eller smerte ved bevægelse af øjet
7. Synsnedsættelse eller synsforstyrrelser
Diagnosen af oculomotor nerve diseases involverer en kombination af klinisk undersøgelse, neurologiske tests, og i nogle tilfælde avanceret billeddiagnostik som MRI (magnetresonans tomografi) eller CT (computertomografi) scanning. Behandlingen af disse sygdomme kan variere alt efter årsagen, men den kan inkludere medicinsk behandling, operationsbehandling, og rehabilitering for at hjælpe med at genoprette øjenfunktionen og forebygge yderligere skader.
Synnervsinflammation, även känd som optisk neuritis, är en inflammation av nerverna i ögat som leder till synförlust. Den kan vara orsakad av olika sjukdomar, såsom multipel skleros (MS), men kan också förekomma ensam. Symptomen på synnervsinflammation innefattar ofta smärta i ögat, speciellt vid rörelser, försämrad synskärpa eller synfält, färgförändringar och flimmer. Diagnosen ställs vanligtvis genom en kombination av neurologisk undersökning, synundersökning och bilddiagnostik som magnetresonanstomografi (MRT). Behandlingen kan bestå av antiinflammatoriska läkemedel och kortikosteroider för att reducera inflammationen och underlätta återhämtningen.
Hjärnnervsjukdomar är en övergripande benämning på sjukdomar eller störningar som drabbar de tolv pariga nerverna (hjärnnerven) som utgår direkt från hjärnan och hjärnbryggan. Dessa nerver är ansvariga för olika sensoriska, motoriska och autonoma funktioner såsom seende, hörsel, smak, lukt, balans, ansiktskänsel, andning, sväljning och pupillreaktioner.
Exempel på hjärnnervsjukdomar inkluderar Bells pares (facialispares), en förlamning av ansiktsnerven; trigeminusneuralgi, en smärtsjukdom som drabbar ansiktssensationsnerven; Menières sjukdom, en balansrubbning orsakad av en störning i hörsel- och jämningsorganet; och Guillain-Barrés syndrom, en autoimmun sjukdom som orsakar fullständig eller delvis muskelförlamning. Andra exempel är HIV/AIDS-relaterade nervskador och tumörer i hjärnans närhet som kan komprimerar eller skada nerverna.
Ischiasnerven (latin: Nervus ischiadicus) är den största nervern i kroppen och förser benet med känsel och rörelseförmåga. Ischiasnerven bildas genom sammansmältning av två rötter från ryggmärgen på ländryggens nivå, L4 till S3. Nerven passerar sedan ner genom bäckenet och längs baksidan av benet, där den delar upp sig i flera grenar som förser musklerna, huden och lederna med nervimpulser.
Ischiasnervenspinale rötter kan bli irriterade eller komprimerade, vilket kan orsaka smärta, känselbortfall och muskelsvaghet i benet, ett tillstånd som kallas ischiasialgi. Detta är en vanlig orsak till ländryggssmärta och benbesvär. Andra orsaker till ischiasbesvär kan vara diskbråck, tumörer, inflammation eller trauma.
'Nervtrådar' är en del av det perifera nervsystemet och består av samlingar av neuroners axoner som är omgivna av ett myelinlager, vilket hjälper till att skydda nerverna och öka nervimpulsens hastighet. Nervtrådar kan vara myelinerade (täckta med myelin) eller icke-myelinerade (utan myelin). De är ansvariga för att överföra sensoriska, motoriska och autonoma signaler mellan centrala nervsystemet (hjärnan och ryggmärgen) och kroppens olika delar.