'Vakuumaspiration' är en medicinsk term som refererar till ett sjukvårdsförfarande där ett vakuum skapas för att tömma eller dränera en kroppsdel på excesfluid, blod eller vävnad. Detta förfarande används ofta inom gynekologi och obstetrik, där det kan användas för att avlägsna menstruationsblödningar, missfall eller cystor från livmodern eller äggstockarna.

Under proceduren introduceras en tunn, hålsydd tub in i kroppsdelen som ska dräneras. Sedan skapas ett undertryck (vakuum) med hjälp av en aspirationsapparat, vilket suger upp excesfluiden eller vävnaden genom tuben. Vakuumaspiration kan också användas inom andra medicinska specialiteter, till exempel för att dränera vätskor från huden eller muskler.

Det är värt att notera att vakuumaspiration också kan kallas för aspiration, men det är viktigt att inte förväxla det med en annan medicinsk procedure som kallas lungaspiration, vilket istället är en procedur där luft eller vätska tas bort från lungorna.

'Skrapning' kan i medicinsk kontext översättas till 'skrubba' eller 'debridera'. Det handlar om att rengöra och renlägga en sår yta genom att ta bort död, skadat eller infekterat vävnad. Det görs för att underlätta läkning och förebygga komplikationer som infektioner. Det kan utföras med olika metoder såsom mekanisk debridement (med hjälp av exempelvis vattensprutor, skrapverktyg eller chirurgiska instrument), kemisk debridement (med hjälp av speciella lösningar) eller biologisk debridement (med hjälp av levande organismer som bakterier eller enceller).

I medicinsk kontext kan "vakuum" referera till ett tillstånd där ett område i kroppen saknar normalt fluidtryck eller är under excesivt negativt tryck. Detta kan orsaka en sammanpressning av vävnader runt området, vilket kan leda till skador på celler och vävnader. Ett exempel på detta är en hisningsskada (engelska: *vacuum extraction*) under förlossning, där en vakuumpump används för att hjälpa till vid en svårare utlösning av barnet genom att skapa ett undertryck runt barnets huvud.

Den medicinska termen för "utvidgning och skrapning" är "excoriation". Excoriation betyder att huden har fått mekaniska skador, såsom skrubbas, skrapats eller rivits. Detta kan orsaka en ytlig sårbildning på huden som kan vara små och diskreta eller mer omfattande. Orsakerna till excoriering kan variera, men de kan bero på hudåkommor som eksem eller neurodermit, infektioner, allergiska reaktioner eller psykiska störningar som exempelvis tvångssyndrom.

"Sugklocka" är ett slanguttryck och har ingen officiell medicinsk definition. Det används ofta för att beskriva en situation där någon, vanligtvis en läkare eller ett sjukhus, utnyttjar en patients okunskap eller sårbarhet på ett oetiskt sätt för att tjäna pengar. Termen är inte officiellt erkänd inom medicinen och används vanligtvis i negativ kontext.

En jättecellstumör i skelettet (i engelska också känd som "Giant cell tumor of the bone" eller GCTB) är en sällsynt, men lokal aggressiv ben- och ledtumör. Den utgör cirka 5% av alla ben- och ledtumörer. Jättecellstumör i skelettet karakteriseras av närvaron av flera stora celler (jätteceller) som innehåller många kärnor. Dessa jätteceller är inte cancerceller, utan snarare immunceller som reagerar på närvaron av ett ämne som frisätts från benvävnaden.

Jättecellstumör i skelettet tenderar att drabba yngre vuxna mellan 20 och 40 år, med en lätt överrepresentation hos kvinnor jämfört med män. Den vanligaste platsen för en jättecellstumör är i de långa benens slutled (distala epifysen), särskilt runt knäet och armbågen, men den kan också förekomma i andra delar av skelettet.

Symptomen på en jättecellstumör i skelettet inkluderar smärta, svullnad och nedsatt rörlighet i det drabbade området. Diagnosen ställs vanligtvis genom röntgen, magnetresonanstomografi (MRT) eller datortomografi (CT), och biopsi för att bekräfta diagnosen och undersöka tumörens aggressivitet.

Behandlingen av en jättecellstumör i skelettet kan innebära kirurgi, strålbehandling eller ibland medicinsk behandling med till exempel tyrosinkinashämmare som är godkända för behandling av vissa ben- och ledtumörer. Prognosen beror på flera faktorer, inklusive tumörens storlek, placering och aggressivitet, samt patientens allmänna hälsotillstånd.

Den medicinska termen "bencysta, aneurysmal" refererar till en speciell sorts komplikation som kan uppstå vid behandling av hjärnans blodkärl (här kallat "benscysta"). Detta beror på att det bildats en utbuktning ("aneurysm") i den konstgjorda väggen till den bortopererade blodkärlets plats.

Aneurismal bencysta definieras som en sackliknande struktur, fylld med blod eller lymfa, som bildas på grund av en svaghet i den konstgjorda väggen efter en operation för att korrigera ett hjärnblödartillstånd (subaraknoidalt blödning) orsakat av en cerebral aneurysm. Denna komplikation är relativt sällsynt men kan leda till ytterligare komplikationer som återblödning, infektion eller förstoring av cystan.

"Bencystor" er en feilstavning av "benceptor", som igen er en gammeldags betegnelse for et protein kalt "benzodiazepin-bindingsstedet" i GABA-A-receptorer. Dette proteinet binder til benzodiazepiner, en type av sedativa midler, og forsterker deres virkning på GABA-A-receptorerne. I dag brukes betegnelsen "benceptor" sjeldent, og i stedet brukes mer nøyaktige terminologier for å beskrive disse proteinetes struktur og funksjon.

Den medicinska termen "abortframkallande medel, icke-steroida" (Non-steroidal Abortifacient, NSAAF) refererar till en grupp av läkemedel som kan induceras abort under specifika omständigheter. Dessa medel fungerar genom att hämta prostaglandinsyntesen i moderkakan och/eller livmodern, vilket kan leda till avslappnande och kontraktioner av musklerna i livmodern och därmed utlösa en missfall.

Exempel på läkemedel som kan användas som abortframkallande medel, icke-steroida, innefattar:

* Misoprostol (Cytotec)
* Gemeprost (Cervidil)

Det är viktigt att notera att dessa läkemedel inte ska användas för självbehandling av abort utan bör endast användas under medicinsk övervakning och i enlighet med lagstiftningen i respektive land. Dessutom kan användandet av dessa läkemedel vara associerat med vissa risker och komplikationer, såsom allvarliga blödningar, infektioner och skador på livmodern eller äggstockarna.

Kondroblastom är en sällsynt, godartad benknöl som vanligtvis uppstår hos barn och unga vuxna. Den utvecklas ofta i de långa rörbenen, men kan även förekomma i andra delar av skelettet. Kondroblastom kännetecknas av att det bildas av kondrocyter eller deras föregångare, kondroblaster. Dessa celler producerar en substans som kallas kondroitinsulfat, som är en del av broskvävnaden.

Kondroblastom kan vara asymptomatiskt och upptäckas tillfälligt på röntgenbilder eller magnetresonanstomografi (MRT) som tas för andra skäl. I vissa fall kan den orsaka smärta, tumörväxt eller svullnad i området runt knölens läge. Diagnosen ställs vanligtvis genom en kombination av röntgenundersökningar, MRT, biopsi och histopatologisk analys av vävnaden.

Behandlingen för kondroblastom innebär ofta kirurgiskt avlägsnande av knölen, och prognosen är vanligtvis god efter behandling. Emellertid kan det i sällsynta fall inträffa att knölar återvänder efter behandlingen (rekurrens). I dessa fall kan ytterligare kirurgi eller strålbehandling vara nödvändiga.

Endometriumshyperplasi är en tillstånd där det slemhinnevävnad som tapetserar insidan av livmodern (endometriet) blir överdriven och överskalig. Detta orsakas vanligtvis av onormalt höga nivåer av östrogen i kroppen, utan motsvarande balans av progesteron.

Det finns olika typer av endometriumshyperplasi, beroende på om cellerna ser normala ut eller inte. I en typ av endometriumshyperplasi kan cellerna se atypiska (anormala) ut, och detta ökar risken för att utveckla livmodercancer.

Symptomen på endometriumshyperplasi kan variera, men de inkluderar ofta oregelbundna eller förtjockade menstruationsblödningar. Behandlingen beror på typen av hyperplasi och om det finns atypiska celler eller inte. Behandlingsalternativ kan innefatta mediciner som minskar östrogennivåerna, progesteronbehandling eller ibland kirurgi.

Det är viktigt att söka medicinsk behandling om du upplever några av de symptomen som är associerade med endometriumshyperplasi, eftersom det kan öka risken för livmodercancer om det inte behandlas.

En ofullständig abort är en spontan avslutning av en graviditet före den 20:e graviditetsveckan, där fostret inte kan överleva. Detta kan leda till att delar eller allt av fostret tas bort från livmodern, tillsammans med moderkakan och blodet. Orsaken till en ofullständig abort kan vara på grund av genetiska felen, anatomiska avvikelser, infektioner, hormonella störningar eller trauma. Symptomen på en ofullständig abort kan inkludera blödning, smärta, kramp och utflöde av vätska eller vävnad från slidan. Behandlingen för en ofullständig abort kan omfatta medicinsk behandling med läkemedel som hjälper till att tömma livmodern, eller kirurgisk behandling genom en procedure som kallas kurettage.

Skelettumörer är abnorma tillväxt eller förändring av ben- och ledceller som leder till att oönskade vävnader bildas i skelettet. Dessa tumörer kan vara godartade ( icke cancertumörer) eller elakartade (cancertumörer). Godartade skelettumörer är vanligtvis mindre allvarliga och tenderar att växa långsamt, medan elakartade skelettumörer kan vara aggressiva, invadera omgivande vävnader och sprida sig till andra delar av kroppen.

Skelettumörer kan uppstå som en följd av genetiska mutationer eller på grund av exponering för cancerframkallande substanser. Symptomen på skelettumörer kan variera beroende på tumörtyp, storlek och plats, men de vanligaste symptomen inkluderar smärta, svullnad, rörelsebegränsning och benstelhet.

Det finns många olika typer av skelettumörer, bland annat:

* Osteosarkom: En elakartad tumör som vanligtvis drabbar unga personer och bildas i långbenen eller bäckenet.
* Chondrosarkom: En elakartad tumör som bildas i broskvävnaden och ofta upptäcks i ben, skallen eller revbenen.
* Ewing's sarcoma: En elakartad tumör som vanligtvis drabbar barn och unga vuxna och bildas i långbenen, bäckenet eller kraniet.
* Giant cell tumor of bone: En godartad till elakartad tumör som ofta upptäcks i lårbenet eller överarmsbenet hos yngre vuxna.
* Osteochondroma: Den vanligaste ben- och ledtumören, den är godartad och tenderar att växa långsamt över tid.

Diagnosen av skelettumörer ställs ofta genom röntgen, magnetresonanstomografi (MRT) eller datortomografi (CT). Biopsi kan också användas för att fastställa tumörtyp och grad. Behandlingen inkluderar vanligtvis kirurgi, strålbehandling och kemoterapi.

Misoprostol är ett syntetiskt prostaglandin E1-analog med förmåga att stimulera kontraktioner i glatt muskulatur, särskilt i mag-tarmkanalen. Det används vanligen som medicinsk behandling för att förebygga och behandla ulcerationer i magsäcken och tolvfingertarmen, orsakade av icke-steroidella antiinflammatoriska läkemedel (NSAID).

Misoprostol kan också användas off-label för andra medicinska indikationer, såsom:

1. Inducering av abort under första trimestern: Misoprostol används ofta i kombination med mifepriston för att inducerat en säker och effektiv abort under de första 9 veckorna av graviditeten.
2. Behandling av missfall: Om en kvinnas cervix inte är tillräckligt öppen (cervixinsufficiens) under slutet av graviditeten, kan misoprostol användas för att mjukna livmoderhalsen och stimulera dess öppning.
3. Behandling av postpartumblödning: Misoprostol kan användas för att behandla allvarlig postpartumblödning genom att stimulera kontraktioner i livmodern, vilket hjälper till att minska blodförlusten.
4. Behandling av menorragi (kraftiga och långvariga mensblödningar): Misoprostol kan användas för att behandla menorragi genom att stimulera kontraktioner i livmodern, vilket hjälper till att minska blodförlusten under menscykeln.

Det är viktigt att notera att misoprostol inte bör användas under graviditet för andra ändamål än de som nämnts ovan, eftersom det kan orsaka missfall eller födelseförlamningar.

En livmoderblöding, även kallat menstruation eller regel, är den periodiska blödningen som inträffar då livmodern rensar sig från det slutna befruktningshindret. Under en normal livmoderblöding kan blodflödet vara från 30 till 80 milliliter över en genomsnittlig cykel på fem till sju dagar. Blödningen kan ibland vara lite kraftigare under de första ett par dagarna, och det är också vanligt med någon form av smärta eller obehag i underlivet under tiden för blödingen. Livmoderblödningar kan dock variera mycket från person till person, både vad gäller mängden blod och de symtom som upplevs.

En brosktumör är en sorts godartad eller elakartad tumör (dåligt vävnadsodlad tillväxt) som utvecklas i brosk, ett elastiskt bindväv som finns i vissa delar av kroppen, särskilt i leder och i strukturer nära benen och bröstkorgen. Brosktumörer kan vara av olika typer beroende på om de är godartade (benigna) eller elakartade (maligna).

Godartade brosktumörer tenderar att växa långsamt och orsakar vanligtvis inga besvär, men kan i vissa fall leda till smärta, stelhet eller svullnad i den drabbade regionen. Dessa tumörer är sällan livshotande och kan ofta tas bort genom kirurgi.

Elakartade brosktumörer däremot tenderar att växa snabbt, sprida sig till andra delar av kroppen och orsaka allvarliga symptom som smärta, svullnad, rörelsebegränsning och i vissa fall andningssvårigheter. Dessa tumörer kan vara mycket aggressiva och livshotande om de inte behandlas tidigt och effektivt.

Det är viktigt att notera att brosktumörer är relativt sällsynta, men om man upplever några besvär eller symptom som kan tyda på en sådan tillväxt bör man genast söka medicinsk hjälp.

Hysteroskopi är en medicinsk undersökningsmetod där man använder en hysteroskop, ett slags tunn teleskop, för att titta in i livmodern genom slidans cervix (hals). Hysteroskopet är utrustat med en ljuskälla och ofta även en kamera som visar bilder på en skärm.

Denna metod används vanligen för att undersöka orsakerna till abnorma menscykler, blödningar efter menopaus, eller för att diagnostisera och behandla problem relaterade till livmodern som exempelvis myomer (livmoderskörtlar), polyper (svullnader i livmoderslemhinnan) eller äggledarkanaler.

Under en hysteroskopi kan även mindre kirurgiska ingrepp genomföras, till exempel avlägsnande av godartade tumörer eller polyper. Detta görs genom att man inför ett verktyg via samma tunnel som hysteroskopet använder sig av.

En bentransplantation är en medicinsk procedur där man tar bort ett ben eller en del av ett ben från en donator och transplanterar det till en mottagare som saknar ett fungerande ben eller har en allvarlig skada på benet. Detta kan vara nödvändigt för att återställa rörelseförmågan, lindra smärtor eller rädda livet på den drabbade personen.

Den typiska proceduren innebär att man tar bort benet från den avlidna donatorn och preparerar det så att allt som kan orsaka avstötning tas bort. Sedan skärs mottagarens kvarvarande benvävnad till så att den nya benbiten passar in i kroppen. Slutligen fästs den nya benbiten på plats med hjälp av skruvar, plattor eller andra metoder för att stabilisera konstruktionen.

Efter operationen behöver patienten vanligtvis genomgå en lång rehabiliteringsprocess för att lära sig använda det nya benet igen och bygga upp styrka och rörlighet.

"Livmodersjukdomar" är ett samlingsbegrepp för olika typer av sjukdomar som drabbar livmodern, även känd som úterus. Detta kan inkludera strukturella, funktionella och hormonella störningar. Några exempel på livmodersjukdomar är:

1. Uterin fibrom: De är icke-cancerösa tumörer som växer i livmoderns muskelvävnad. Fibrom kan vara små och symptomfria, men större fibrom kan orsaka menstruationsrubbningar, smärta under samlag eller svårigheter att bli gravid.

2. Endometrios: Det är en sjukdom där livmoderlinningen (endometriet) växer utanför livmodern, oftast på äggstockarna och/eller på livmoderslagen. Endometrios kan orsaka smärta, menstruationsrubbningar, svårigheter att bli gravid och infertilitet.

3. Adenomyos: Det är en sjukdom där livmoderlinningen invaderar muskelvävnaden i livmodern. Adenomyos kan orsaka menstruationsrubbningar, smärta under samlag och buksmärtor.

4. Livmodercancer: Det är en ondartad sjukdom som uppstår när cancerceller växer i livmodern. Symptomen på livmodercancer kan inkludera blödning efter menopaus, smärta under samlag och ovanliga vaginala utflöden.

5. Polyper: Det är godartade vävnadsutväxter som växer i livmoderns slemhinna. Polyper kan vara små och symptomfria, men större polyper kan orsaka menstruationsrubbningar, blödning mellan menstruationerna och infertilitet.

6. Livmoderskraftlöshet: Det är en sjukdom där livmodern inte fungerar korrekt under graviditeten, vilket kan leda till missfall eller för tidig födsel.

Det är viktigt att söka medicinsk hjälp om man upplever några av de ovanstående symptomen.

"Kvarhållen moderkaka" (engelska: "Retained placenta") är ett medicinskt tillstånd där en del eller hela moderkakan inte separerar och utsöndras från livmodern efter förlossningen. Normalt separerar moderkakan sig spontant inom 30 minuter efter att barnet har fötts, och den utgör sedan ett potentialt farligt infektionsfokus om den kvarhålls.

En kvarhållen moderkaka kan orsaka blödningar, infektioner och skador på livmodern om den inte tas bort så snart som möjligt. Behandlingen innebär ofta manuell extraktion under narkos eller medicinsk behandling med oxytocin och/eller prostaglandiner för att stimulera livmodersammandragningar och frigöra moderkakan. I vissa fall kan kirurgisk behandling vara nödvändig, till exempel vid en cesarean-section.

Kauterisation är en medicinsk procedur där man använder värme, laser, elektricitet eller kemiska substanser för att bränna bort, stänga upp eller skada vävnad, ofta för att kontrollera blödningar eller döda smittade celler. Det kan också användas som en behandling för vissa hudtillstånd, såsom vårtor och ärrbildning.

Obstetric extraction är en medicinsk term som refererar till en process där ett fostret eller en placenta extraheras eller dras ut från livmodern under en förlossning. Detta kan ske med hjälp av olika metoder, beroende på situationen. I vissa fall kan läkare använda sig av kirurgiska instrument som kraftigare sugproppar eller kirurgiska skalpeller för att under kontrollerade former kunna fullföra processen.

Obstetric extraction skiljer sig från spontan födsel, där barnet får vandra fritt genom förlossningskanalen utan någon direkt intervention. Extraktion används när det finns komplikationer som gör en spontan förlossning riskabelt eller om livmodern inte reagerar tillräckligt på kontraktioner för att föra barnet ut på egen hand.

Det är viktigt att notera att obstetric extraction bör utföras av en erfaren läkare eftersom det kan finnas risker involverade, såsom skador på modern eller fostret om den inte utförs korrekt.

Den humerus är, i medicinsk terminologi, den översta benen i överarmsbenet (armens längre del) som artikulerar med skulderbladet och underarmsbenet. Humerus är ett av de längre rörbenen i kroppen och har en kropp (corpus humeri), två ändar (extremiteter) och tre tuberkler. Den proximala extremiteten artikulerar med skulderbladet och bildar axelleden, medan den distala extremiteten artikulerar med underarmsbenet och bildar armbågsleden tillsammans med två andra ben, ulna och radium.

Osteoblastom är en relativt ovanlig godartad ben tumör som karaktäriseras av överdriven aktivitet hos celler som kallas osteoblaster, vilka annars deltar i normal benvävnadsutveckling genom att producera benmassa. Osteoblastom tenderar att växa långsamt och kan vara smärtsamma eller leda till svullnad beroende på sin storlek och placering.

Tumören utgör vanligen under 2 cm i diameter och kallas då ett "småosteoblastom". Om den är större än 2 cm kallas det "storosteoblastom", vilket är mer ovanligt och kan vara mer invasivt.

Även om osteoblastom ofta är behandlingsbart med kirurgi, finns det en risk för återfalls- eller malign transformation (omvandling till cancer) i sällsynta fall. Det är viktigt att en individ med misstänkt osteoblastom får professionell medicinsk utvärdering och behandling av en specialist inom området.

En förlossningstång är ett medicinskt instrument som används under förlossningar för att hjälpa modern att trycka effektivt och säkert under de sista stadierna av förlossningen. Den består vanligtvis av en T-formad stång med ett handtag på varje arm och en tvärbalk längst ned. Förlossningstången fästes sedan vid en bädd eller ett annat fast föremål i rummet.

Modern sitter ofta upp på en bädd med benen stöttade upp och håller i handtagen på förlossningstången. Genom att dra i handtagen kan hon trycka mot tånghalvorna och underlätta passage av barnets huvud genom förlossningskanalen. Förlossningstången används ofta när modern har svårt att pressa effektivt på egen hand, till exempel vid utmattning, övervikt eller multipel graviditet (tvillingar eller trillingar).

Det är viktigt att notera att användningen av en förlossningstång skall ske under kontrollerade omständigheter och under uppsikt av en erfaren sjuksköterska eller läkare, eftersom det finns risker relaterade till dess användning, såsom skador på moderns underliv eller på barnet.

Lårbenstumörer är abnorma växtler i eller på lårbenet, som kan vara godartade eller elakartade (cancer). De kan uppstå från olika typer av celler i benet, till exempel brosk, benmärg, muskler eller binjuremärg. Några exempel på lårbenstumörer är osteosarkom (cancer i benvävnaden), kondrosarkom (cancer i brosken) och Ewing's sarkom (cancer i benmärgen). Symptomen kan inkludera smärta, tumörförmänning, svullnad eller nedsatt rörlighet i lårbenet. Behandlingen beror på typen av tumör och kan omfatta kirurgi, strålbehandling och/eller cellgiftsbehandling.

Utomkvedshavandeskap, även känt som extraúterin graviditet eller ektopisk graviditet, är en komplikation under graviditeten där befruktade ägget (zigen) implanteras och utvecklas utanför livmodern, oftast i ett av de båda Eileiterna. Detta kan orsaka allvarliga komplikationer, inklusive inre blödningar och skador på reproduktiva organ, om det inte behandlas i tid.

Det vanligaste tecknet på utomkvedshavandeskap är stark och plötslig buksmärta, ofta tillsammans med vaginal blödning eller spotting. Andra tecken kan inkludera svaghet, yrsel, orkar inte stå upp, eller smärtor när man urinerar. Om du tror att du har tecken på utomkvedshavandeskap behöver du omedelbart söka vård på ett sjukhus.

En mellanblödning är en obekväm, oftast oväntad vaginal blödningsföreteelse som sker under intermenstruellt tillstånd, det vill säga mellan två menstruationer. Den kan variera i intensitet från lätt spotting (små bloddroppe) till kraftigare blödningar som kan efterlikna en menstruationsblödning. Mellanblödningar är vanliga och uppskattningsvis 20-30% av alla kvinnor upplever dem under sin fertila ålder.

Det finns olika orsaker till mellanblödningar, inklusive hormonella störningar, infektioner, strukturella problem med reproduktionsorganen och biverkningar av preventivmedel eller andra läkemedel. I vissa fall kan en mellanblödningsincidens vara tecken på underliggande gynecologiska tillstånd som polyp, fibrom, endometrios eller cancer, men detta är ovanligt.

Om du upplever oförutsägbara och återkommande mellanblödningar, rekommenderas du att söka medicinsk rådgivning hos din läkare eller gynekolog för att utreda orsaken och få lämplig behandling.

Graviditet i den första trimestern (eller de första 12 veckorna) är den tidiga fasen av en graviditet. Under denna period utvecklas embryot från ett befruktat ägg till en fetus med grundläggande organ och system. Den första trimesterns början räknas vanligtvis från den första dagens blödning under menstruationscykeln då befruktningen sker, även om det kan vara svårt att fastställa exakt när befruktningen har inträffat.

Under den första trimestern genomgår kvinnan flera signifikanta förändringar:

1. Implantation: Efter befruktning färdas ägget ner i livmodern och fastnar i livmoderslemhinnan, där det utvecklas till ett embryo. Denna process kallas implantation och kan orsaka lätta blödningar eller spotting.
2. Hormonella förändringar: Under den första trimestern ökar nivåerna av de hormoner som styr graviditeten, särskilt human chorionic gonadotropin (hCG), progesteron och estrogen. Dessa hormoner bidrar till att underhålla livmoderslemhinnan, förhindra ägglossning och förbereda brösten för amning.
3. Utveckling av fostret: Under den första trimestern utvecklas de grundläggande organen hos fostret, inklusive hjärtat, hjärnan, ryggmärgen, muskler, skelett, andningsorgan och nervsystemet. Vid slutet av den första trimestern är fostrets storlek ungefär 3 tum (7,6 cm) och väger cirka 0,75 uns (28 gram).
4. Kroppsliga förändringar: Kvinnan kan uppleva en rad fysiska symptom under den första trimestern, inklusive morgonkvalmhet, ökad törst och urinering, trötthet, bröstömmar, humörsvängningar, svullnad i blygdbenet och kräkningar. Kräkningar under graviditet är vanliga, men om de är intensiva eller pågår länge kan de leda till en komplikation som kallas hyperemesis gravidarum.
5. Första fosterscreening: Vid cirka 10-13 veckor efter den sista menstruationen genomförs ofta ett första fosterscreening, där man mäter nivåerna av hCG och det östrogenliknande hormonet pregnanediol i blodet. Ultraljud används också för att uppskatta fostrets ålder och mäta nackutbuktningen (nackvätskan). Dessa data används för att beräkna risken för Down syndrom, trisomi 18 och andra kromosomala abnormaliteter.
6. Ultraljud: Vid cirka 20 veckor efter den sista menstruationen genomförs ofta en detaljerad ultraljudundersökning för att undersöka fostrets utveckling och kontrollera om det finns några anatomiska avvikelser.
7. Förberedelser inför barnsbörd: Under den sista trimestern bör kvinnan planera för barnsbörd, tillsammans med sin läkare eller barnmorska. Detta inkluderar att diskutera möjligheter till smärtlindring och andra behandlingsalternativ under barnsbörd.
8. Förlossning: Den normala förlossningsprocessen inleds vanligtvis med att livmodern kontraherar, vilket orsakar att fostret rör sig neråt i livmodern. När fostrets huvud når blygdbenet kallas detta för fullständig utbrytning. Därefter kan kvinnan välja att föda upp genom att trycka på magen eller vänta tills fostret själv kommer ut, vilket kallas spontan förlossning.
9. Vård efter barnsbörd: Efter barnsbörd bör kvinnan vila och återhämta sig. Det är vanligt med smärtor i underlivet och att blöda lite. Om det finns några komplikationer eller om kvinnan känner sig orolig kan hon kontakta sin läkare eller barnmorska för att få hjälp och råd.
10. Postpartumdepression: Efter barnsbörd kan vissa kvinnor drabbas av postpartumdepression, vilket är en form av depression som uppstår efter barnsbörd. Om detta sker bör kvinnan söka hjälp från sin läkare eller psykiatriker för att få behandling och stöd.

Kronisk vaginitt är ett tillstånd där en kvinna har irriterande symptom som involverar slidan, som urogenital pruritus (anal- eller slidkrämpor), brännande smärta, rodnad, utslag, eller icke-specifik vulvovaginal klåda, under tre månader eller längre, utan att det finns någon tydlig orsak som kan hittas. Symptomen kan vara kontinuerliga eller återkommande.

Det är värt att notera att kronisk vaginitt inte är ett självständigt medicinskt tillstånd, utan snarare en beskrivning av symptom som kan ha många olika orsaker, inklusive infektioner (bakteriella, svampiga eller virala), dermatologiska tillstånd, hormonell obalans, irritation från hygienprodukter eller kläder, eller psykosocial faktorer.

Sjukvården bör undersöka och behandla orsaken till symptomen i stället för att bara behandla själva symptomen.