I medically, 'varicella' refers to the viral infection better known as chickenpox. It is a highly contagious disease caused by the varicella-zoster virus (VZV). Chickenpox is characterized by an itchy rash that typically begins on the face, chest, and back before spreading to the rest of the body. The rash goes through several stages, from small, flat red spots to blisters filled with clear fluid, to scabs.

Chickenpox is usually a mild disease in children, but it can be more severe in adults and people with weakened immune systems. It is typically spread through the air by coughing or sneezing, or by direct contact with the rash of an infected person. The best way to prevent chickenpox is through vaccination.

En hjärnabscess är en encapsulerad infektion i hjärnan som orsakas av bakterier, svampar eller amöbor. Den bildas när organismer tränger in i hjärnan och orsakar inflammation och vätskeansamling i en vesikel (en liten ficka) som är fylld med pus. Hjärnabscesser kan vara livshotande om de inte behandlas tillräckligt snabbt, eftersom de kan öka trycket inne i hjärnan och orsaka skada på hjärnvävnaden. Symptomen på en hjärnabscess kan inkludera huvudvärk, feber, kräkningar, yrsel, förvirring, talrubbningar, muskelsvaghet eller rörelsemönstringar på ena sidan av kroppen. Behandlingen består ofta av antibiotika och eventuellt kirurgiskt avlägsnande av abscessen.

En leverabscess är en samling av grovt, purulento (ett ämne som innehåller pus) material som bildas i levern till följd av en infektion. Abscessen kan vara orsakad av olika mikroorganismer, inklusive bakterier, parasiter eller svampar. Symptomen på en leverabscess kan variera, men de vanligaste är smärta i övergångsbenet (mellan revbenen) på höger sida av kroppen, feber, trötthet, viktminskning och illamående. Behandlingen innebär ofta antibiotika för att bekämpa infektionen och dränering av abscessen för att avlägsna pusen. I allvarliga fall kan kirurgi vara nödvändig.

En bukabscess är en encapsulering av inflammerat vävnad och frånvaro av normalt tarmluft i mag-tarmsystemet, oftast orsakad av en infektion. Den kan vara lokaliserad till musklerna i buken eller till peritonealrummet (den yttre layern av tarmsäcken). Bukabscesser kan vara farliga om de inte behandlas, eftersom de kan sprida sig till andra delar av kroppen och orsaka allvarliga komplikationer. Behandlingen består ofta av antibiotika och dränering av abscessen.

En lungabscess är en infektion i lungan som orsakas av bakterier, virus eller svamp och ledde till att det bildas en encapsulerad cavitetsfull med purulenta vätska (eiter) inuti lungvävnaden. Detta uppstår vanligtvis som en komplikation av en pneumoni eller en annan lungsjukdom, och kan orsaka andningssvårigheter, hosta, bröstsmärtor och feber. Behandlingen innebär ofta antibiotika och ibland också kirurgiskt avlägsnande av abscessensvätskan.

En epiduralabscess är en abscess, eller infektion, som bildas i det epidurala utrymmet, det vill säga det rum som finns mellan hjärnan eller ryggraden och den överliggande hårda hinna som kallas dura mater. Den kan orsakas av bakterier som sprider sig från en infektion någon annanstans i kroppen, till exempel från en infektion i en närbelägen vävnad eller från blodet. Symptomen på en epiduralabscess kan inkludera smärta, stelhet, svullnad och feber. Behandlingen består vanligtvis av antibiotika och i vissa fall kirurgiskt avlägsnande av abscessen.

Enligt ICD-10, den internationella klassificeringssystemet för sjukdomar och hälsoproblem, definieras en psoasabscess som en abscess (en encapsulerad samling av smittsamma vätskor) i muskeln iliopsoas, som består av två muskler, iliacus och psoas major. Abscessen kan vara bakteriell eller mykotisk (svamp) och orsakas av infektion från närliggande strukturer, blodburen infektion eller direkt spridning från en trauma. Symptomen på en psoasabscess kan inkludera smärta i låret eller flanken, feber, trötthet och minskad rörlighet. Behandlingen består vanligtvis av antibiotika och dränering av abscessen.

Ambientlig leverabscess (amöba) definieras som en infektion orsakad av amöban *Entamoeba histolytica*, vilket resulterar i bildning av abscesser (pusfyllda säckar) i levern. Detta är en allvarlig komplikation av en amöbiasisinfektion, som primärt drabbar tarmsystemet. Amöbaleverabscess kan orsaka smärta, feber och hälsoförsämring, och kräver ofta medicinsk behandling med antibiotika och dränering av abscessen för att förebygga komplikationer.

En varbildande leverabscess är en allvarlig infektion i levern där pus bildas och samlas in i en encapsulerad kavitet. Detta orsakas vanligtvis av bakteriell infektion, ofta som komplikation till en annan sjukdom eller skada, såsom gallstones, trauma, eller hos personer med nedsatt immunförsvar. Ibland kan även parasitära infektioner orsaka varbildande leverabscess.

Symptomen på en varbildande leverabscess kan inkludera feber, värk i överkroppen, illamående, kräkningar, och svaga leverspecifika symptom som mjölksyreförmörkning eller hepatomegali (förstorad lever). Diagnosen ställs vanligtvis med hjälp av bilddiagnostik, såsom ultraljud eller datortomografi (CT), och bekräftas ofta genom att analysera vätskan som dräns från abscessen.

Behandlingen består vanligen av antibiotika för att behandla infektionen och dränering av abscesscaviteten, vilket kan ske kirurgiskt eller perkutant med hjälp av en tunn nål under bildkontroll. Prognosen är ofta god om behandlingen påbörjas tidigt och komplikationer undviks. Vid fördröjd diagnos eller vid svårbehandlade infektioner kan dock komplikationer som sepsis, septisk shock, eller skada på andra organ uppstå, vilket kan leda till en sämre prognos.

En periapikal abscess är en typ av tandabsCESS som orsakas av en infektion i pulpan (tandens levande del) och den omgivande tandköttet. Infektionen uppstår vanligtvis till följd av en obehandlad karies eller en skadad tand, vilket kan leda till nekros i pulpan och spridning av infektion till periapikala regionen (området runt tanden).

Periapikal abscess delas ofta upp i två typer: akut periapikal abscess och kronisk periapikal abscess.

1. Akut periapikal abscess: Denna typ av abscess utvecklas plötsligt och orsakar stark smärta, svullnad, rodnad och ömhet i det drabbade området. Smärtan kan vara intensiv och kännas som stickande, pulsations- eller stötvis karaktär. Patienten kan också uppleva allmän sjukdomskänsla, feber och trötthet.

2. Kronisk periapikal abscess: Denna typ av abscess utvecklas långsamt över tid och kan vara asymptomatisk eller orsaka mildare symptom jämfört med den akuta varianten. Patienten kan uppleva en smärta som uppstår vid tryck eller kyla, svullnad eller rodnad kan förekomma, men är ofta mer diskret än i den akuta varianten. I vissa fall kan puss bildas i munhålan eller på yttre huden.

Behandlingen av en periapikal abscess innebär vanligtvis en kombination av antibiotika för att behandla infektionen, dränering av abscessen och eventuellt en rotbehandling (endodontisk behandling) för att rensa och desinficerar kanalen i den drabbade tanden. I vissa fall kan extraktion av tanden vara nödvändigt om rotbehandling inte är möjlig eller ifall tanden inte kan återställas.

Enligt ICD-10 (International Classification of Diseases, 10th edition) definieras en retrofaryngeal abscess som:

"En infektion i det retrofaryngeala utrymmet, vanligtvis orsakad av bakterieinfektion. Symptomen kan inkludera svullnad, smärta och försämrad rörlighet i halsen, feber, trötthet och svårigheter att svälja."

Retrofaryngeal abscess är en allvarlig infektion som kan hota luftvägarna och kräver akut medicinsk behandling. Den kan orsakas av bakterier som sprider sig från närliggande strukturer, såsom tonsillerna eller munhålan, eller som komplicerad komplikation till en respirationsstörning. Behandlingen innefattar ofta antibiotika och i vissa fall kan kirurgiskt avlopp behövas för att dränera abscessen.

'Halsböld' är ett medicinskt begrepp som refererar till svullnad eller inflammation i struphuvudet (larynx) eller övre delen av luftstrupen (trachea). Det kan orsakas av en rad olika faktorer, såsom infektioner, allergi, irritanter eller trauma. Symptomen på halsböld kan inkludera heshet, hosta, smärta vid sväljning, andnöd och ibland även feber. I allvarliga fall kan halsböld leda till andningssvårigheter och kräva akut medicinsk behandling.

'Dränering' är ett medicinskt begrepp som refererar till metoder för att avlägsna överskottsvätska eller vätska som ansamlas i kroppen. Detta kan ske genom olika tekniker, beroende på var i kroppen dräneringen behövs. Några exempel är:

1. **Lymfdränering:** En metod för att avlägsna överskottsvätska och cellavfall från lymfsystemet, ofta använd vid edem eller efter operationer.
2. **Paracentes:** En procedure där en nål eller tunn tarmrör inleds i bukhålan för att dränera överskottsvätska eller ascites (en ansamling av vätska i bukhålan).
3. **Thoracocentes:** En procedure där en nål eller tunn tarmrör inleds i brösthålan för att dränera överskottsvätska eller luft som ansamlats i brösthålan (pneumothorax eller pleuravätska).
4. **Hjärtdränering:** En procedure där överskottsvätska avlägsnas från hjärtkammare eller perikardvätska (vätska runt hjärtat) under kontrollerade förhållanden, ofta vid akut hjärtsvikt eller trauma.

Det är viktigt att notera att dränering bör utföras av kvalificerad medicinsk personal och under övervakning för att undvika komplikationer som infektioner, skador på omgivande vävnader eller organ, eller allvarliga elektrolyt- eller blodvolymrubbningar.

En subfrenisk abscess är en infektion som orsakas av en samling av frånvarande, smittade vätska (pus) under fascien, den tunna skikt som täcker musklerna i buken. Den kan vara relativt liten eller mycket stor och kan orsaka allvarliga komplikationer om den inte behandlas korrekt.

Subfreniska abscesser uppstår vanligtvis som en komplikation till en infektion i buken, såsom appendicitis, diverticulit eller inflammation av tarmslemhinan (enterit). De kan också uppstå efter en skada eller ett sår i buken.

Symptomen på en subfrenisk abscess inkluderar smärta i buken, feber, trötthet, minskad aptit och ibland illamående och kräkningar. Behandlingen består vanligtvis av antibiotika för att behandla infektionen och dränering av abscessen genom en liten inkision eller med hjälp av en bildguidad procedur, såsom en CT-guidad aspiration eller en ultraljudsguidad drenage. I vissa fall kan kirurgiskt ingrepp vara nödvändigt för att dränera abscessen och rensa området från infektion.

En parodontal abscess är en sorts tandabscess som bildas i tandköttet (parodontium) kring en eller flera tänder. Den orsakas vanligtvis av en bakterieinfektion som uppstår när tandköttet inflammerats och börjar nekrosa, vilket kan ske till följd av dålig oral hygien, tandcaries eller andra former av mun- och tandsjukdomar.

Parodontal abscess kan också uppstå som en komplikation efter en tandbehandling eller en skada på tanden eller tandköttet. Symptomen på en parodontal abscess innefattar ofta smärta, svullnad, rödhet och ömhet i munnen, särskilt kring den berörda tanden. Andra symtom kan vara dålig andedräkt, feber och en allmän känsla av sjukdom.

Behandlingen av en parodontal abscess innebär ofta att bakterierna i området dränes och tanden desinficeras, vilket kan kräva en kirurgisk ingrepp. I vissa fall måste den berörda tanden extraheras ifall den inte kan räddas. Preventivt kan god oral hygien hjälpa till att förebygga parodontal abscess genom att minska mängden bakterier i munnen och undvika inflammation i tandköttet.

I svensk medicinsk terminologi kan 'varbildning' definieras som "den patologiska process där celler eller vävnader i kroppen bildar felaktiga, funktionslösa eller överflödiga strukturer". Detta kan ske på grund av genetiska mutationer, infektioner, trauma eller andra skador. Exempel på varbildning inkluderar tumörer, cystor och vissa former av malformationer.

Medicinskt sett definieras mjältsjukdomar som sjukdomar eller störningar i funktionen hos mjälten (splenus). Mjälten är ett organ som ingår i det retikuloendoteliala systemet och har en central roll i immunförsvaret, blodcellsproduktionen och homeostasen av blodet.

Mjältsjukdomar kan delas in i olika kategorier beroende på orsaken till sjukdomen. Några exempel är:

1. Infektionsrelaterade mjältsjukdomar: Mjälten kan bli inflammerad eller skadad på grund av infektioner, som till exempel bakterieinfektioner (t.ex. pneumokocker och salmonella), virusinfektioner (t.ex. HIV och mononukleos) och parasitära infektioner (t.ex. malaria och leishmaniasis).
2. Hematologiska mjältsjukdomar: Mjälten kan vara förstorad eller funktionellt störd vid olika blodsjukdomar, som till exempel lymfom, leukemi, hemolytisk anemi och trombotiska mikroangiopati.
3. Autoimmuna mjältsjukdomar: Vid vissa autoimmuna sjukdomar kan mjälten bli angripen av den egna immunförsvaret, vilket kan leda till förstoring och skada på mjälten. Exempel på sådana sjukdomar är systemisk lupus erythematosus (SLE), rheumatoid artrit och autoimmun hemolytisk anemi.
4. Vaskulära mjältsjukdomar: Mjälten kan drabbas av sjukdomar som beror på skador på blodkärlen, till exempel infarkt, ateroskleros och vasculit.
5. Neoplastiska mjältsjukdomar: Mjälten kan vara inblandad i cancerutvecklingen, som primära mjälttumörer eller metastaser från andra cancerformer.

Symptomen på mjältsjukdomar kan variera beroende på sjukdomens art och svårighetsgrad. Vanliga symtom inkluderar trötthet, viktminskning, feber, nattsvett, smärta i övergången mellan buken och bröstet, benstelhet, blåmärken och blödningar. Behandlingen av mjältsjukdomar beror på sjukdomens orsak och kan innefatta mediciner, kirurgi, strålbehandling eller kombinationer av dessa.

Fusobacteriuminfektioner är infektioner orsakade av bakterier från släktet Fusobacterium. Dessa bakterier är anaeroba och förekommer naturligt i människans mun, tarm och hud. Ibland kan de orsaka infektioner när de kommer in i kroppen genom sår eller skador. Fusobacteriuminfektioner kan vara allvarliga och behandlas vanligen med antibiotika.

Exempel på Fusobacteriuminfektioner är:

* Lemierre syndrom, en allvarlig infektion som ofta börjar som en halsinfektion och sprider sig till blodet och andra delar av kroppen.
* Peritonit, en livshotande inflammation i bukhinnan orsakad av en Fusobacteriuminfektion.
* Skålledsjuka (cellulit), en infektion i huden som kan vara svår att behandla och kräver ofta antibiotika.
* Ostitis, en beninfektion orsakad av Fusobacterium.

Fusobakterier kan också spela en roll i utvecklingen av tandlossning och cancer i munhålan.

"Bacteroides infektioner" är en medicinsk term som refererar till infektioner orsakade av bakterier från släktet Bacteroides. Dessa bakterier är vanligt förekommande i människans tarmflora och bidrar till nedbrytningen av komplexa kolhydrater. I sällsynta fall kan de dock orsaka infektioner, ofta när individens immunförsvar är nedsatt eller när bakterierna spridits utanför tarmen, till exempel efter en operation eller som en komplikation till en annan sjukdom.

Bacteroidesinfektioner kan vara svåra att behandla på grund av bakteriens resistens mot många antibiotika. Vanliga symtom på Bacteroides infektion inkluderar smärta, svullnad och rödhet på den drabbade områden, feber och allmän sjukdomskänsla. Behandlingen av Bacteroides infektioner består vanligen av starka antibiotika som är verksamma mot anaeroba bakterier, såsom metronidazol eller carbapenemer. I vissa fall kan kirurgiskt ingrepp vara nödvändigt för att dränera infektionen och förebygga spridning till andra kroppsdelar.

Fusobacterium necrophorum är en gramnegativ, anaerob bakterie som förekommer naturligt i människans mun- och tarmflora. Den kan orsaka olika infektionssjukdomar, framförallt i samband med sjukliga tillstånd i munhålan, struphuvudet och i tarmsystemet. Fusobacterium necrophorum är en av de vanligaste orsakerna till läkemedelsresistenta sårinfektioner i munhålan, så kallad nekrotiserande gingivit eller nekrotiserande stomatit, som främst drabbar unga vuxna och kan vara livshotande. Den kan också orsaka lunginflammation, blodförgiftning (sepsis) och infektioner i hjärtat (endokardit). I sällsynta fall kan den orsaka en allvarlig tarmsjukdom som kallas Lemierre-syndromet, vilket karaktäriseras av infektion i struphuvudet följt av blodförgiftning och infektioner i andra delar av kroppen.

'Entamoeba histolytica' är en protozoisk parasit som orsakar amöbiasis, en infektionssjukdom som kan drabba tarmen och levern. Den kan orsaka diarré, buksmärtor, feber och i vissa fall livshotande komplikationer såsom leverabsCESS. Infektionen sprids vanligtvis via kontaminert föda eller vatten som innehåller cystor av parasiten.

Bartholin's körtlar, även kända som Bartholins glander, är en par av körtlar belägna i slidans bakre del hos kvinnor. Deras funktion är att producera ett sekret som hjälper till att smörja och skydda slidan. Namnet kommer från den danska anatomiprofessorn Caspar Bartholin den yngre (1655-1738), som beskrev körtelns struktur och funktion.

"Diskitis" är en medicinsk term som refererar till inflammation i en intervertebral disk, det rör sig om den mjuka skivan mellan två ryggradsben (vertebrae). Detta kan orsaka smärta, stelhet och ibland feber. Diskit kan uppstå som en komplikation till en bakterieinfektion som sprider sig från blodet eller från en närliggande struktur, såsom en skada på ryggraden eller en kirurgisk procedur. Diagnosen ställs vanligen genom att analysera blodprover och göra avbildningstester som magnetresonanstomografi (MRT) eller datortomografi (CT). Behandlingen består ofta av antibiotika och vila för att minska inflammationen och bekämpa infektionen. I allvarliga fall kan kirurgi behövas för att dränera infektionen eller stabilisera ryggraden.

'Sugning' er en medisinsk behandlingsmetode hvor et vakuum skabes for å fjerne væsker eller luft fra et område i kroppen. Denne metoden brukes ofte i medisinske tilfeller som å lage dråner under operasjoner, å avvase edema (svulst) eller å fjerne infeksjonsmateriale fra sår og sår. Sugning kan også være en del av behandlingen for å hjelpe med å fjerne luft fra lungsrammen ved respiratorisk distress syndrom (RDS).

"Cellulitis" er en infektion i huden og det underliggende væv, som oftest forårsages af bakterien Staphylococcus aureus eller Streptococcus pyogenes. Denne infektion resulterer typisk i rødme, smerte, varme og svelling i det påvirkede område. Cellulitis kan potentielt være en alvorlig infektion, hvis den spredes til blodet eller andre dele af kroppen. Hvis cellulitiden ikke behandles korrekt og hurtigt, kan der opstå alvorlige komplikationer som abscesser, sepsis eller endda død. Behandlingen består typisk af antibiotika og smertestillende medicin, samt hvile og ophøjning af det påvirkede område for at reducere svellingen. I mere alvorlige tilfælde kan der være brug for hospitalisering og intravenøs antibiotikabehandling.

"Datortomografi" er en medisinsk undersøkelsesmetode som bruker stråling for å oppnå detaljerede, tvidimensjonale skanninger av kroppen. Metoden kalles også "computertomografi" eller blot "CT".

I en CT-skanning passerer en fin strålebunde gjennom kroppen i mange forskjellige vinkler, mens en datamaskin registrerer de resulterende skråkkryssene av skinnene. Disse dataene brukes deretter for å generere tvidimensjonale bildekserieser av det undersøkte området.

CT-skanning gir ofte mer detaljert og skarp informasjon enn tradisjonelle røntgenundersøkelser, særlig når det gjelder å avdekke skader, tumorer eller andre abnormaliteter i viktige strukturer som hjernen, hjertet, lungene og karsystemet.

Noe av fordelene med CT-skanning inkluderer:

* Høy grad av detaljeringsgrad og skarphet
* Snarlighet i utførelsen
* Mulighet for å identifisere en bred vifte av medisinske tilstander

Noe av ulemperne inkluderer:

* Bruk av ioniserende stråling, som kan øke risikoen for kreft i lengre sikt
* Relativt høy dosis stråling j rentforhold til tradisjonelle røntgenundersøkelser
* Mulighet for allergiske reaksjoner på kontrastmidlene som ofte brukes under skanningen.

Antibacterial medications, also known as antibiotics, are a type of medication used to treat infections caused by bacteria. These medications work by killing the bacteria or inhibiting their growth, allowing the body's immune system to fight off the infection. Antibacterial medications can be administered through various routes, including oral, topical, and intravenous, depending on the severity and location of the infection. It is important to note that antibacterial medications are not effective against viral infections, such as the common cold or flu. Misuse or overuse of antibacterial medications can lead to antibiotic resistance, which is a significant global health concern.

Strålsvampsjuka, även känt som blastomycosis, är en infektionssjukdom orsakad av svampen Blastomyces dermatitidis. Denna sjukdom är sällsynt men kan vara allvarlig eller livshotande, särskilt hos personer med nedsatt immunförsvar.

Infektionen uppstår vanligtvis när en individ andas in sporer från den luftburen svampen, som främst förekommer i fuktiga jordar i söta och tempererade klimatzoner. När sporerna når lungorna kan de orsaka infektion och inflammation, vilket kan leda till symtom som hosta, andfåddhet, feber, trötthet och värk. I vissa fall kan sjukdomen spridas från lungorna till andra delar av kroppen, såsom hud, benmärg och centrala nervsystemet, vilket kan leda till allvarliga komplikationer.

Diagnos av strålsvampsjuka ställs vanligtvis genom att undersöka patientens andningsvätskor eller vävnadsprover med mikroskopi, kultur eller molekylärbiologiska tekniker. Behandlingen består ofta av antimykotiska läkemedel som administreras under en längre tidsperiod för att eliminera svampen och förebygga komplikationer.

Stafylokockinfektioner är infektioner som orsakas av stafylokocker, en typ av bakterier som ofta förekommer på huden och i näsa hos friska människor. Det finns många olika sorters stafylokockinfektioner, men några vanliga exempel är hudinfektioner som impetigo och cellulit, luftvägsinfektioner som bronkit och pneumoni, och blodförgiftning (sepsis). Vissa stafylokocker kan producera toxiner som kan orsaka allvarliga systemiska infektioner, till exempel toxic shock syndrom. Stafylokockinfektioner behandlas vanligen med antibiotika, men vissa stammar av stafylokocker har blivit resistenta mot vanliga antibiotika och kan vara svåra att behandla.

Nocardiosis är en allvarlig infektionssjukdom orsakad av gram-positiva, aeroba och svaga filamentösa bakterier i släktet Nocardia. Infektionen kan drabba olika organ och system i kroppen, men de vanligaste manifestationerna är lunginfektioner (pneumoni), hud- och sårinfektioner samt centralnervsysteminfektioner (encefalit eller abscesser i hjärnan). Infektionen sprids ofta via andningsluften när en person andas in bakterierna, men de kan också penetrera kroppen genom sår på huden eller slemhinnor. Nocardia-infektioner är sällsynta, men kan vara livshotande, speciellt för personer med nedsatt immunförsvar, såsom HIV/AIDS-patienter, organtransplantatmottagare och personer som använder kraftiga immunosuppressiva läkemedel. Behandlingen av nocardios är ofta långvarig och innefattar starka antibiotika, till exempel sulfonamider eller kombinationen med ett aminoglykosid.

Klebsiella-infektioner är infektioner som orsakas av bakterien Klebsiella pneumoniae och andra arter av släktet Klebsiella. Dessa bakterier förekommer naturligt i miljön, framförallt i luftvägar, vatten, jord och djurspillning. De kan också kolonisera hud och slemhinnor hos människor utan att orsaka sjukdom. Men hos personer med försvagat immunförsvar eller underliggande sjukdom, kan de orsaka allvarliga infektioner som pneumoni, blodförgiftning (sepsis), urinvägsinfektion och mag-tarminfektion. Klebsiella-bakterier är ofta resistenta mot flera sorters antibiotika, vilket gör dem svåra att behandla.

Prostatasjukdomar är ett samlingsbegrepp för olika tillstånd och sjukdomar som kan drabba prostata, en körtel hos mannen som bland annat producerar en del av sädesvätskan. Här följer några exempel på vanliga prostatasjukdomar:

1. Prostatit - En irriterande eller inflammatorisk tillstånd i prostata, som kan orsakas av bakterieinfektion eller vara abakteriell. Symptomen kan inkludera smärta, sveda, frekvent urinering och/eller problem med att tömma blåsan.

2. Benign prostatisk hyperplasi (BPH) - En icke-cancerous tillväxt av prostata som ofta drabbar äldre män. Den kan leda till symtom såsom svårigheter att tömma blåsan, frekvent urinering, speciellt under natten, och en känsla av ofullständig blåstömning.

3. Prostatacancer - En form av cancer som utgår ifrån prostata. Det är en av de vanligaste cancerformerna hos män, men den kan vara asymptomatisk under tidiga stadier. Senare symtom kan inkludera svårigheter att tömma blåsan, blod i urinen och smärta i ländryggen eller bäckenet.

4. Prostatakramper - En obehaglig känsla av spasmer eller kramp i prostata, som kan orsaka smärta eller besvär vid urinering.

5. Abnorma PSA-värden - Prostata-specifikt antigen (PSA) är ett protein som produceras av prostata. Ökat PSA kan vara ett tecken på prostatacancer, men det kan också orsakas av andra tillstånd såsom BPH eller prostatit.

Det är viktigt att notera att dessa symtom och tillstånd kan ha andra orsaker än de listade här. Om du upplever några av dessa symtom bör du konsultera din läkare för en korrekt diagnos och behandling.

Livertuberkulose (LTB) är en infektionssjukdom orsakad av mykbakterien Mycobacterium tuberculosis. Denna form av tuberkulosen berör levern och kan uppstå som en komplikation till en aktiv tuberkulosinfektion någon annanstans i kroppen, eller som en sjukdom hos sig själv i levern utan att det finns några tecken på infektion på andra ställen.

Vid livertuberkulose kan bakterierna angripa levercellerna och orsaka nekros (död av celler) och bildning av granulomer, som är speciella samlingar av immunceller som försöker bekämpa infektionen. I vissa fall kan granulomen bli så pass stora att de skadar levervävnaden och orsakar levercystor eller abscesser.

Symptomen på livertuberkulose kan variera, men kan inkludera trötthet, viktminskning, feber, svullnad i buken, smärta i övergången mellan buk och bröstkorg (övre del av magtrakten), leverförstoring och i vissa fall gulsot. Diagnosen ställs vanligtvis genom att undersöka levervävnan med hjälp av en biopsi, där en liten del av levern tas bort för mikroskopisk och kulturell analys.

Behandlingen av livertuberkulose består ofta av en kombination av flera antibiotika som behandlar tuberkulos, vanligtvis under en period av sex månader eller längre. I vissa fall kan kirurgiskt ingrepp vara nödvändigt för att avlägsna skadad levervävnad eller dränera abscesser.

Bacteroides fragilis är en gramnegativ, anaerob bakterie som normalt förekommer i människans tarmflora. Den är en av de vanligaste arterna av Bacteroides-bakterier och kan orsaka allvarliga infektioner när den sprider sig utanför tarmen, till exempel vid tarmskador eller kirurgiska ingrepp. Infektioner med Bacteroides fragilis kan vara svåra att behandla på grund av bakteriens resistens mot flera antibiotika.

En bukröntgen, även kallat abdominell röntgen, är en medicinsk undersökning där bukhålan (abdomen) tar på röntgenfilm för att få en bild av de inre organen och strukturerna. Detta kan användas för att leta efter olika sjukdomar eller skador, till exempel stenar i urinledaren eller tarmväggsförändringar.

Bukröntgen är en relativt enkel och snabb undersökning som inte kräver någon särskild förberedelse från patientens sida, men patienten måste ligga stilla under undersökningen så att bilderna inte blir suddiga. Undersökningen använder låga doser av joniserande strålning och är vanligtvis smärtfri, även om det kan kännas obehagligt att hålla andan under vissa delar av undersökningen.

'Fusobacterium' är ett släkte av grampositiva, anaeroba bakterier som förekommer naturligt i människans mun och tarm. Det finns flera olika arter av Fusobacterium, men två av de vanligaste är F. nucleatum och F. necrophorum.

Fusobacterium-arterna kan vara en del av den normala munfloran, men de kan även orsaka infektioner när de överväxer eller kommer in i andra kroppsdelar. Infektioner med Fusobacterium kan vara allvarliga och förekommer ofta hos personer med nedsatt immunförsvar. De kan orsaka sjukdomar som lunginflammation, blodförgiftning (sepsis), hudinfektioner och intraabdominala infektioner.

F. nucleatum har också visats vara starkt kopplat till tandlosshet och cancer i munhålan, särskilt i kolonrectalcancer. Forskning pågår för att undersöka om det finns en orsakssamband mellan Fusobacterium-infektioner och cancerutveckling.

Osteomyelitis är en infektion i ben- eller broskvävnaden, ofta orsakad av bakterier som når benet via blodomloppet eller direkt via ett sår eller skada på benet. Infektionen kan leda till att benvävnaden slås sönder och att benet till slut kan behöva amputeras ifall den inte behandlas tillräckligt snart och effektivt. Symptomen på osteomyelit kan inkludera smärta, rodnad, svullnad och varmtemperatur i det drabbade området, samt feber och allmän sjukdomskänsla. Behandlingen av osteomyelit består vanligen av antibiotika och ibland kirurgiskt avlägsnande av död vävnad.

'Klebsiella pneumoniae' är en art av grampositiva, aeroba stavformade bakterier som förekommer naturligt i miljöer som jord, vatten och däggdjurs tarmflora. Vissa stammar av K. pneumoniae kan vara patogena och orsaka infektioner hos människor, särskilt hos individer med nedsatt immunförsvar eller vid komplikationer relaterade till sjukhusvistelse, så kallad nosokomiell infektion.

K. pneumoniae kan orsaka en rad olika infektioner, bland annat lunginflammation (pneumoni), urinvägsinfektioner, blodförgiftning (sepsis) och hud- eller sårinfektioner. Bakterien är resistent mot flera antibiotika, inklusive ampicillin och amoxicillin, vilket kan göra behandlingen av infektioner mycket svårare.

En bäckeninfektion, även känd som pyelonefrit eller nedre urinvägsinfektion (LUTI), är en infektion i urin systemet, vanligtvis orsakad av bakterier. I fallet med en bäckeninfektion har infektionen spridit sig till de nedre delarna av urinvägarna, inklusive urin blåsan och uretran, samt eventuellt till de bakre organen som kvinno köns organ och prostata hos män.

Symptomen på en bäckeninfektion kan inkludera smärta i underlivet, frekvent urineringsbehov, smärta eller brännande känsla vid urinering, blod i urinen och feber. Behandlingen för en bäckeninfektion består vanligtvis av antibiotika för att döda de infekterande bakterierna.

'Ovarian diseases' refer to a range of medical conditions that affect the ovaries, which are small reproductive glands located on either side of the uterus in women. The ovaries produce eggs (oocytes) and sex hormones such as estrogen and progesterone, which play crucial roles in reproduction and sexual development.

There are several types of ovarian diseases, including:

1. Ovarian cysts: These are fluid-filled sacs that develop on the ovary. Most cysts are benign (non-cancerous) and may not cause any symptoms. However, some cysts can grow large and cause pain or discomfort. In rare cases, ovarian cysts can rupture and cause internal bleeding.
2. Polycystic ovary syndrome (PCOS): This is a hormonal disorder that affects women of reproductive age. Women with PCOS have enlarged ovaries that contain numerous small cysts. The condition can cause irregular menstrual periods, excessive hair growth, acne, and weight gain.
3. Ovarian cancer: This is a malignant (cancerous) tumor that develops in the ovary. Ovarian cancer is often difficult to detect in its early stages because it does not typically cause any symptoms until it has advanced. Symptoms may include abdominal pain, bloating, and difficulty eating.
4. Endometriosis: This is a condition in which tissue similar to the lining of the uterus grows outside of the uterus, often on the ovaries or other pelvic structures. Endometriosis can cause painful periods, pelvic pain, and infertility.
5. Ovarian torsion: This occurs when the ovary twists around its blood supply, cutting off blood flow to the ovary. Ovarian torsion is a medical emergency that requires prompt treatment to prevent tissue death.
6. Premature ovarian failure (POF): This is a condition in which the ovaries stop functioning before the age of 40. POF can cause symptoms such as irregular periods, hot flashes, and difficulty getting pregnant.

These are just a few examples of conditions that can affect the ovary. If you have concerns about your reproductive health, it is important to speak with a healthcare provider.

Tuberkulose der Wirbelsäule, auch bekannt als spinale Tuberkulose, ist eine infektiöse Erkrankung, die durch Mycobacterium tuberculosis verursacht wird und hauptsächlich die Wirbelkörper befällt. Die Infektion führt allmählich zum Zerfall des Knochengewebes, was zu Schmerzen, Instabilität und Deformitäten der Wirbelsäule führen kann. Im fortgeschrittenen Stadium können Abszesse (eitrige Ansammlungen) entstehen, die sich auf die umgebenden Weichteile ausbreiten und Komplikationen wie Querschnittlähmung verursachen können.

Spinale Tuberkulose ist eine ernsthafte Erkrankung, die eine frühzeitige Diagnose und Behandlung erfordert, um Langzeitschäden zu vermeiden. Die Behandlung besteht in der Regel aus einer Kombination von mehreren Antibiotika zur Bekämpfung der Infektion und möglicherweise auch aus chirurgischen Eingriffen, um Instabilitäten oder Deformitäten zu korrigieren.

"Entamoebiasis" er en infeksjons sykdom som forårsakes av en enklecellet protozo parasitt, Entamoeba histolytica. Denne parasitten infiserer typisk tarmen via smitte fra fekal kontaminert mad eller vann. Hos noen individuer kan denne infeksjonen føre til en rekke symptomer som kan inkludere diarré, buksensmerter, flatulens, vektfall og feber. I alvorlige tilfeller kan parasitten spre seg utenfor tarmen og forårsake abscesser i leveren eller andre organer.

Entamoebiasis forekommer oftest i områder med dårlig sanitetsstandard og manglende tilgang til rent vann, men den kan også påvirkes hos individer som reiser til endemiske områder eller får smitte via sexuell kontakt. Korrekt diagnostisering og behandling er viktig for å forebygge komplikasjoner og overføring av sykdommen til andre.

En hudfistel (latin: *punctum cutaneum fistulae*) är en abnorm tunnel under huden som förbinder en cysta, abscess eller annan sorts vävnadsinflammation med ytan av huden. Hudfistlar kan variera i storlek och form och de kan innehålla gullig, vitaktig eller blodig vätska beroende på orsaken till inflammationen. De kan vara smärtsamma eller obekväma och ibland kan de också leda till infektioner om de inte behandlas korrekt. Hudfistlar är vanliga i områden som utsätts för ständig friktion eller irritation, såsom lår, armhålor, underbröst och analregionen.

'Peptostreptococcus' är ett släkte av grampositiva, anaeroba bakterier som tillhör familjen Lactobacillaceae. Dessa bakterier förekommer naturligt i människans tarmflora och kan också påträffas i andra delar av kroppen såsom huden och slemhinnor. Släktet innehåller flera arter, däribland Peptostreptococcus anaerobius och Peptostreptococcus magnus.

Peptostreptococcus-arter är ofta associerade med infektioner i samband med trauma, kirurgi eller andra tillstånd som orsakar försämrad blodförsörjning och syresättning till vävnader. Infektioner kan vara lokaliserade till tänder, munhåla, lungor, urinvägar, kvinnliga reproduktiva organ och sår. I allvarliga fall kan dessa bakterier orsaka blodförgiftning (sepsis) eller andra systemiska infektioner.

Det är viktigt att specificera vilken art av Peptostreptococcus som påträffas i en given klinisk situation, eftersom olika arter kan ha olika patogenicitet och behandlingskrav.

Bukspottkörtelsjukdomar, eller pankreatit, är medicinska tillstånd som berör bukspottkörteln (pancreas) och kan delas in i akuta och kroniska former.

Akut pankreatit definieras som en plötslig inflammation av bukspottkörteln, vanligtvis orsakad av gallsten eller alkoholmissbruk. Andra orsaker kan inkludera vissa läkemedel, infektioner och skador. Symptomen på akut pankreatit kan vara mycket smärtsamma och innefatta plötslig buksmärta i övergumpen, illamående, kräkningar, feber och ökad hjärtfrekvens.

Kronisk pankreatit definieras som en långvarig inflammation av bukspottkörteln, oftast orsakad av alkoholmissbruk eller genetiska faktorer. Symptomen på kronisk pankreatit kan vara mindre akuta än de hos akut pankreatit, men kan inkludera buksmärta, diarré, onormal viktstörning och störningar i fettsyrans absorption. Kronisk pankreatit kan också leda till komplikationer som diabetes och mag-tarmsjukdomar.

Behandlingen av bukspottkörtelsjukdomar beror på typen och svårighetsgraden av sjukdomen, men kan innefatta smärtlindring, intravenös vätskebehandling, näringsstöd, kirurgi och mediciner för att reducera magsaftproduktionen. För kronisk pankreatit kan behandlingen också inkludera en speciell diet och livsstilsförändringar.

'Streptococcus milleri' är en grupp relaterade bakteriestammar som tillhör beta-hemolytiska streptokocker, vilket betyder att de orsakar partiell uppbruten hemolys (rodnad av blod) på blodagar i laboratoriet. Dessa bakterier förekommer naturligt i människans övre luftvägar och kan i sällsynta fall orsaka infektioner, framför allt inom munhålan, tänder och struphuvudet. Infektionerna kan vara lokala, till exempel abscesser (varbildningar) i munnen eller strupen, men de kan även spridas via blodomloppet och orsaka allvarliga systemiska infektioner som hjärtsackinfektioner, lunginflammationer eller benmärgsinflammationer.

Det är viktigt att betona att 'Streptococcus milleri'-infektioner är ovanliga och oftast inte orsakar allvarliga sjukdomstillstånd hos friska individer med normalt immunförsvar.

'Empyem' är en medicinsk term som refererar till en infektion i en sluten kroppsstruktur, vanligtvis en kavitet eller en säck som bildas efter vätskeansamling. Det innebär en akut eller kronisk infektion av en klar, geléartad eller ärrformad encapsulerad vätska som innehåller nekrotiserat vävnadsmaterial, leukocyter (vita blodkroppar), och bakterier. Detta kan inträffa i olika kroppsregioner såsom lungorna (pleurautrymme), hjärnan (empyem i subduralrummet eller epiduralrummet) eller i buken (peritonealcaviteten). Empyem behandlas ofta med antibiotika, dränering och ibland kirurgi.

Intrakraniell tuberkulom (ICT) är en sällsynt men allvarlig infektionssjukdom orsakad av mykbakterier (*Mycobacterium tuberculosis*) som drabbar centralnervsystemet (CNS), framförallt hjärnan och/eller ryggmärgen. ICT kan leda till kronisk meningit, abscesser, granulomatos skleros eller andra neurologiska komplikationer. Symptomen på ICT kan variera beroende på vilken del av CNS som är drabbad, men exempel på vanliga symtom innefattar huvudvärk, feber, kräkningar, försämrad medvetandenivå, övergivenhet och i vissa fall epileptiska anfall. Diagnosen ställs ofta genom att analysera cerebrospinalvätska (CSF) som tas via lumbalpunktion eller genom bilddiagnostik som magnetresonanstomografi (MRT). Behandlingen av ICT består vanligen av en kombination av flera antibiotika under ett långt tidsperspektiv, ofta i upp till ett år.

Streptococcus är ett släkte av grampositiva, fakultativt anaeroba bakterier som ofta förekommer i naturen och kan orsaka infektioner hos människor. Streptokockinfektioner är alltså infektioner som orsakas av streptokocker.

Det finns flera olika arter av streptokocker, men de två vanligaste arterna som orsakar infektioner hos människor är Streptococcus pyogenes (grupp A) och Streptococcus pneumoniae (grupp B). Grupp A-streptokocker kan orsaka en rad olika infektioner, från milda till allvarliga, som exempelvis halsfluss, impetigo, cellulit, erysipelas, nekrotiserande fasciit (fleckfeber) och reumatisk feber. Grupp B-streptokocker är en vanlig orsak till lunginflammation hos spädbarn och kan också orsaka blodförgiftning, men de kan även orsaka infektioner hos vuxna, särskilt hos äldre eller immunförsvagna individer.

Streptokockinfektioner behandlas vanligen med antibiotika, ofta penicillin eller en annan beta-laktamantibiotikum. Det är viktigt att börja behandlingen så snart som möjligt för att förhindra komplikationer och spridning av infektionen.

En rektal fistel är en abnorm anslutning (fistel) mellan rektum och ytan av kroppen eller mellan rektum och en annan organhåla. Den vanligaste orsaken till en rektal fistel är komplikationer efter en infektion i analsadeln, så kallad analfistel. Andra möjliga orsaker kan vara cancer, trauma eller operationer i området. Symptomen på en rektal fistel innefattar ofta smärta, svullnad och irritation i analsadeln, samt eventuellt sekret eller fekalier som läcker ut från området. Behandlingen av en rektal fistel kan vara kirurgisk och kräver vanligtvis specialistvård.

'Orbital diseases' refer to a range of medical conditions that affect the orbit, which is the bony cavity in the skull that contains the eye and its associated muscles, nerves, fat, and blood vessels. These conditions can be caused by various factors such as inflammation, infection, trauma, tumors, or congenital abnormalities.

Orbital diseases can manifest as a variety of symptoms, including protrusion or displacement of the eye, double vision, pain, swelling, redness, and decreased vision. Some common examples of orbital diseases include:

1. Graves' orbitopathy: an autoimmune disorder that often affects people with Graves' disease, causing inflammation and enlargement of the tissues around the eye.
2. Orbital cellulitis: a bacterial or fungal infection of the orbital tissue, which can cause swelling, redness, and fever.
3. Orbital tumors: benign or malignant growths that develop in the orbit, such as optic nerve gliomas, lacrimal gland tumors, or lymphomas.
4. Thyroid eye disease: a condition characterized by inflammation of the orbital tissue due to an overactive thyroid gland.
5. Orbital fractures: breaks in the bones surrounding the orbit, often caused by trauma.
6. Orbital varix: a dilated vein in the orbit that can cause protrusion or displacement of the eye.
7. Congenital orbital anomalies: abnormalities present at birth, such as craniofacial syndromes or congenital glaucoma, which can affect the development and function of the orbit.

Proper diagnosis and treatment of orbital diseases require a thorough evaluation by an ophthalmologist or neuro-ophthalmologist, who may order imaging studies, blood tests, or biopsies to determine the underlying cause and develop an appropriate treatment plan.

'Vulvasjukdomar' refererar till olika medicinska tillstånd och infektioner som kan drabba kvinnors vulva, det yttre könsorganet. Detta inkluderar huden och slemhinnan runt slidan och klitoris.

Exempel på vanliga vulvasjukdomar är:

1. Vulvovaginit: En inflammation eller infektion i både vulvan och vaginala området, ofta orsakad av bakterier, svampar eller parasiter.
2. Candidiasis (svampinfektion): En överväxt av jästsvamp i vulvavaginala området som kan orsaka klåda, brännande känslor och vit, krämig utflöde.
3. Herpes: En sexuellt överförbar infektion (STI) som orsakas av herpes simplex-virus typ 1 eller 2, vilket kan leda till små blåsor och sår på vulvan.
4. Lichen sclerosus: En kronisk hudsjukdom som kan drabba hela kroppen, men ofta påträffas i områden runt slidan och anus. Den kan orsaka vit, tunna hud, blåsor och smärtor.
5. Lichen planus: En autoimmun sjukdom som kan drabba hela kroppen, inklusive vulvan. Det kan leda till röd, svullen, irriterad hud med vita prickar eller fläckar.
6. Psoriasis: En autoimmun hudsjukdom som kan drabba vulvan och orsaka röd, skrynklig, torr hud med silvervita fjäll.
7. Vulvodyni: Kronisk smärta eller irritation i vulvan utan någon synlig orsak.
8. Skabb (scabies): En smittsam hudsjukdom som orsakas av en liten spindelart, som kan leda till röd, irriterad hud med små blåsor och sår.
9. Vaginit: Irritation eller inflammation i slidan som kan orsakas av bakterier, svampar eller parasiter.
10. Cancer: Olika typer av cancer kan drabba vulvan, inklusive squamous cell carcinoma, melanom och basalcellskancer.

Aerobe bakterier är en typ av bakterier som behöver syre för att kunna producera energi genom cellandning (respiration). De använder syret som elektronacceptor under sin cellandning och producerar koldioxid som ett slutprodukt. Många aeroba bakterier är viktiga i naturen, till exempel för nedbrytning av organiska material. Exempel på aeroba bakterier är Pseudomonas aeruginosa och Escherichia coli (E. coli).

En tarmfistel är en abnorm connection (anastomos) mellan tunntarmen och tjocktarmen, eller mellan tarmen och ytan av kroppen, som orsakas av en sjukdom eller skada. Den kan vara komplicerad av infektion och inflammation, och patienten kan ha symptom som diarré, smärta, feber och viktminskning. Behandlingen innefattar ofta kirurgi för att stänga av fisteln och reparera tarmen.

Appendingicit (blindtarmsinflammation) är en inflammatorisk sjukdom i blindtarmen, som ofta orsakas av en infektion. Den karaktäriseras av smärta i lårets högra sida, feber, illamående och kräkningar. I allvarliga fall kan komplikationer som blodförgiftning eller bukhinneinflammation uppstå om läketiden fördröjs. Behandlingen består ofta av antibiotika och operation (appendektomi) för att ta bort den inflammerade blindtarmen.

'Staphylococcus aureus' er en bakterie som kan forekomme naturligt på huden og slimhinnene hos mennesker og dyr. Den kan også forårsage infektioner, der varierer fra mildere former som hudinfektioner (f.eks. impetigo eller furunkler) til alvorlige livstruende sygdomme som blodforgiftning, lungeentzündelse og endokardit (hjerteklapbetændelse).

Bakterien er ofte resistent over for flere slags antibiotika, herunder meticillin-resistent Staphylococcus aureus (MRSA), som kan være særligt vanskelig at behandle. MRSA-infektioner forekommer hyppigt i sygehuse og andre sundhedsinstitutioner, men de kan også findes udenfor disse omgivelser (i så tilfælde kaldes det community-acquired MRSA).