Vascular calcification är processen där mineraler, främst kalcium, sedimenterar och ackumuleras i vaskulära vävnader som artärer och hjärtklaffar. Detta orsakar förändringar i vävnadens struktur och funktion, vilket kan leda till komplikationer såsom hårt slagfall, hjärtsvikt och njurssjukdomar. Vascular calcification kan delas in i två typer:
Patologisk avsättning av kalciumsalter i vävnader.
Cardiovascular diseases (Kärlsjukdomar) refer to a class of medical conditions that involve the heart or blood vessels, including arteries, capillaries, and veins. These diseases can range from mild to severe and may include conditions such as coronary artery disease, heart failure, valvular heart disease, peripheral artery disease, and cerebrovascular disease. Common symptoms of cardiovascular diseases may include chest pain, shortness of breath, fatigue, irregular heartbeat, and swelling in the legs or abdomen. Risk factors for developing cardiovascular diseases include age, family history, smoking, high blood pressure, high cholesterol, obesity, diabetes, and physical inactivity.
En process som innebär att organisk vävnad hårdnar genom att kalciumsalter avsätts i den.
Alpha-2-HS-glycoprotein, också känt som fetuin-A, är ett serumprotein som primärt syntetiseras i levern. Det är en akutfasprotein och har koncentrationer i serum som varierar beroende på tillståndet hos individen. Proteinet är associerat med flera fysiologiska processer, inklusive benhomostas och inflammation. I en enda mening kan alpha-2-HS-glycoprotein definieras som ett leverproducerat serumprotein som har en roll i bland annat benhomostas och inflammation.
Aortasjukdomar är medicinska tillstånd som drabbar aortan, den stora blodkärlen som löper från hjärtat och förser kroppen med syresatt blod. Detta kan inkludera aortaaneurysm (en utbuktning eller förstoring av aortaväggen), aortadissektion (en rätt avskiljande skada på aortaväggens innersta lager) och aortit (inflammation i aortaväggen). Aortasjukdomar kan vara livshotande om de inte behandlas korrekt.
Hyperfosfatemi är ett medicinskt tillstånd där individen har förhöjda nivåer fosfat i blodet (serum). Normalvärdet för fosfat i blodet ligger vanligtvis mellan 2,5 och 4,5 milligram per deciliter (mg/dL), men värden över 6 mg/dL kan betraktas som hyperfosfatemisymtom. Förhöjda fosfatnivåer kan leda till komplikationer såsom nedsatt kalciumnivå, vilket i sin tur kan orsaka symptom som kramp och muskelsvaghet. Hyperfosfatemi kan bero på olika orsaker, exempelvis njursjukdomar, förhöjda intag av fosfat eller störningar i kalcium- och vitamin D-balansen.
Oorganiska salter av fosforsyra.
Slutstadiet av kronisk njurfunktionsförsämring. Tillståndet kännetecknas av svår, irreversibel njurskada (mätt med proteinurihalter) och nedsatt glomerulusfiltration, till mindre än 15 ml/min. Dessa patienter är i allmänhet i behov av dialys eller njurtransplantation.
Osteopontin (OPN) är ett protein som uttrycks inom flera olika fysiologiska och patologiska tillstånd, såsom ben- och tandbildning, fibros, immunförsvar och cancer. Det är känt för sin roll i celladhesion, migration, proliferation och överlevnad, samt även som en cytokinmodulator. OPN binder till integriner och CD44-receptorer på cellmembranet, vilket leder till aktivering av intracellulära signaltransduktionsvägar. Detta bidrar till reguleringen av osteoklastaktivitet, inflammation och fibros, men även till cancerrelaterade processer som tumörinvasion och metastasbildning.
Osteoprotegerin (OPG) är ett protein som produceras av celler i benvävnaden och har en viktig roll i benmetabolismen. OPG fungerar som en buffert i regleringen av benomsättningen genom att hämma aktiviteten hos två andra proteiner, RANKL (receptoraktiverande kostimulerande faktor ligand) och TNF-related apoptosis-inducing ligand (TRAIL).
Ett enzym som katalyserar omvandlingen av en ortofosformonoester och vatten till alkohol och ortofosfat. EC 3.1.3.1.
Uremi är ett tillstånd som uppstår när njurarna inte kan renfriska kroppen från avfallsprodukter och överskottssalt effektivt, vilket orsakar en accumulering i blodet. Detta kan leda till en störning av den normala homeostasen i kroppen och ge upphov till en rad symtom som trötthet, aptitlöshet, illamående, kräkningar, förvirring och andningssvårigheter. Uremi är ofta ett tecken på att njursjukdomen har nått ett senare stadium och kan vara livshotande om det inte behandlas.
Njurdialys är en medicinsk term som refererar till en nedsatt njurfunktion, där kroppen inte kan filtrera blodet effektivt och avfalla ämnen som urea, kreatinin och överskott av vatten. Detta orsakas ofta av skada på de glomerulära nefronerna i njurarna, som är ansvariga för filtreringen. Njurdialys kan leda till olika komplikationer såsom högt blodtryck, ödem och förhöjda nivåer av kalium i blodet. I vissa fall kan njurdialys behövas utföras med hjälp av medicinska metoder som hemodialys eller peritonealdialys för att stödja den nedsatta njurfunktionen.
Fosforomsättningsstörningar är ett samlingsbegrepp för olika sjukliga tillstånd som kännetecknas av påverkan på fosfatets metabolism, vilket kan leda till förhöjda eller sänkta nivåer av fosfat i blodet och eventuellt skelettrelaterade komplikationer.
Förtjockning och förlorad elasticitet i muskelartärernas väggar till följd av förkalkning av kärlens mellersta hinna (tunica media), som utgörs av koncentriska, spiralformade lager av celler av glatt muskulatur.
Grundämne med kemiskt tecken P, atomnummer 15 och atomvikt 31. Fosfor är ett essentiellt grundämne i födan, en viktig beståndsdel av benvävnadens mineralfas och rikligt förekommande i alla vävnadstyper, där det ingår i någon form i nästan all ämnesomsättning.
Aorta. Huvudstammen i kroppens artärsystem.
Blodkärlens icke-tvärstrimmiga, icke viljestyrda muskelvävnad.
Renal osteodystrofi är ett samlingsbegrepp för de skelettrelaterade komplikationer som kan uppstå vid kronisk njursjukdom. Det innefattar en rad olika skelettförändringar, såsom benvätsdefekter, abnormalt benvävnadsväxt och mineralomsättningsrubbningar. Renal osteodystrofi orsakas av störningar i kroppens mineralföreningar, som följd av nedsatt njurfunktion. Det kan leda till symptom som ben- och muskelsmärta, svaghet, nedsatt rörlighet och ökad risk för frakturer. Behandlingen av renal osteodystrofi består ofta av kombinationen av läkemedel, diet och livsstilsförändringar.
Kalciumsalt av kolsyra (CaCO3). Ett luktfritt och smaklöst kristallint mineral (kalcit) som har stor utbredning i naturen och utgör huvudbeståndsdelen i kalksten. Det används terapeutiskt som fosfatbu ffert hos hemodialyspatienter och som kalciumtillskott.
Oorganiska salter av fosforsyra med två fosfatgrupper.
Glattmuskelceller, också kända som glatta muskelceller, är en typ av muskelceller som kontrolleras involuntärt och har en cylindrisk form med tapper, sammandragna nucleus. De består av ett enda lag av muskelfibriller som är indelade i myofilament av aktin och myosin, vilket gör att de kan kontraheras utan korsstavar som finns i skelettmuskulatur. Glattmuskelceller hittas i väggarna på rörformade strukturer som blodkärl, luftrör, matstrupe och urinvägar.
Kronisk njurfunktionsförsämring definieras som en progressiv och varaktig nedsättning av njurens klaringförmåga och förmåga att reglera vatten, elektrolyter och syra-bas-balans, ofta orsakad av strukturella skador på nefron som inte kan repareras eller ersättas, vilket kan leda till komplikationer såsom uremi, akut behov av dialys och ökad risk för död.
Onormalt hög aktivitet i bisköldkörtlarna med överproduktion av bisköldkörtelhormon till följd av hyperfosfatemi i samband med njursvikt.
"Njursjukdomar" refererar till sjukdomar eller störningar som drabbar det mänskliga urinväsendet, inklusive njurarna och urinledarna. Detta kan omfatta en bred skala av patologiska tillstånd, från smittsjukdomar och strukturella missbildningar till funktionella störningar och degenerativa sjukdomar. Exempel på njursjukdomar inkluderar glomerulonefrit (inflammation i njurarnas filteren), pyelonefrit (infektion i urinvägarna), njursten, polycystisk njursjukdom och njurcancer.
Ateroskleros är en kronisk inflammatorisk sjukdom som beror på ansamlingar av fett, kolesterol och calcifiering i vaskulära väggar, vilket kan orsaka stenos (förträngning) eller emboli (blockering) i blodkärlen och öka risken för allvarliga hälsoeffekter som hjärtinfarkt, stroke och gangrän.
En benvävsbildning är en abnorm growth eller multiplikation av celler inom benvävnaden, som kan vara godartad ( icke cancerbildande) eller elakartad (cancerbildande).
Sjukdomstillstånd i skelettet orsakade av hyper- eller hypofunktion hos de endokrina körtlarna.
Core-binding factor subunit alpha-1 (CBFA1), även känt som runt-related transcription factor 2 (RUNX2), är ett transkriptionsfaktorprotein involverat i den regulativa nätverksmekanismen för ben- och kartskelettsutveckling. Detta protein binder till DNA och fungerar som en nyckelkomponent i koordineringen av cellulär differentiering, celldelning och apoptos under osteogenes (benbildnings) processen. Genetiska mutationer eller abnorma nivåer av CBFA1-proteinet kan leda till allvarliga skelettrelaterade sjukdomar som exempelvis osteoporos, osteogenesis imperfecta och flera typer av bencancer.
Grundämne som förekommer i nästan all organiserad vävnad. Det tillhör alkalimetallerna och har kemiskt tecken Ca, atomnummer 20 och atomvikt 40. Kalcium är det allra vanligaste mineralämnet i kroppen och bildar i förening med fosfor kalciumfosfat, som ingår i ben och tänder. Det spelar en essentiell roll för nerv- och muskelfunktioner, i blodkoagulationsprocessen (som faktor IV) och i många enzymp rocesser.
Makromolekylära organiska föreningar som innehåller kol, väte, syre, kväve och, vanligtvis, svavel. Dessa makromolekyler (proteiner) bildar ett invecklat nätverk, i vilket celler bäddas in och bygger upp vävnader. Variationer makromolekylerna emellan och deras ordning avgör typ av extracellulär matrix, där varje typ anpassas till vävnadens funktionella krav. De två huvudklasserna av makromolekyler är glykosaminoglykaner, som oftast är kopplade till proteiner (proteoglykaner), och fibrösa proteiner (t ex kollagen, elastin, fibronektiner och laminin).
Tomografimetod som utnyttjar datorberäkning för framställning och återgivande av röntgenbilder.
Proteiner som kalciumjoner kan kopplas till. De fungerar som transportproteiner, reglerproteiner eller aktiveringsproteiner.
Sialoglykoproteiner är proteiner som är modifierade med sialiska sockergrupper, vilket är en typ av sackarider. Dessa sockergrupper sitter vanligtvis längst ut på proteinmolekylen och kan ha betydelse för proteinets funktion, till exempel genom att påverka dess interaktion med andra molekyler eller dess struktur. Sialoglykoproteiner förekommer i många olika typer av celler och vävnader i kroppen och har en rad olika funktioner, till exempel kan de vara involverade i cell-till-cell-kontakter, signaltransduktion och immunförsvar.
Naturliga, oorganiska eller fossila organiska ämnen med en given kemisk sammansättning och bildade genom oorganiska reaktioner. De kan förekomma som enskilda, enhetliga kristaller eller kristallmassor, eller ingå som beståndsdel i heterogena mineral- eller bergartsbildningar.
"Tiosulfater" är ett samlingsnamn för salter av tiosulfatjonen, S2O3 2-, som är en svagt reducerande agent och används inom medicinen som ett antidot vid till exempel cyanidförgiftning. Den reagerar med cyanid i kroppen och omvandlar det till den mindre giftiga thiocyanatjonen.
Sodium-Phosphate Cotransporter Proteins, Type III (NaPi-III) refer to a group of membrane transport proteins that are responsible for the active cotransport of sodium and phosphate ions across the cell membrane. These proteins play a crucial role in regulating phosphate homeostasis in the body by controlling the amount of phosphate reabsorbed from the filtrate in the kidney tubules.
Sjukdomar som orsakas av eller leder till funktionsbrister hos hjärtklaffarna.
Alla rörformiga, blodförande kärl, som t ex artärer, vener, kapillärer.
Framkallad systemisk överkänslighet där vävnader reagerar på bestämda stimulerande medel med plötslig, lokal förkalkning.
I en enkel medicinsk definition kan man säga att "polyamer" är en grupp neurotransmittorer ( signalsubstanser) i centrala nervsystemet som har en betydande roll i reguleringen av ett flertal kroppsliga funktioner, inklusive sömn-vakenhetscykler, humör, smärta, och kognitiv funktion. De viktigaste polyaminerna är serotonin, norepinefrin (noradrenalin), och dopamin. Dessa ämnen produceras i hjärnan och agerar genom att binda till specifika receptorer på nervcellerna för att påverka deras elektriska aktivitet och kommunikation med varandra.
En osteoblast är en typ av cell som syntetiserar och secreterar extracellulär matrix, vilket leder till formationen av benvävnad. Osteoblasterna härstammar från mesenchymala stamceller och uttrycker specifika markörproteiner under olika stadier av deras differentieringsprocess. De aktiva osteoblasterna är involverade i att bilda ny benvävnad genom att producera kollagen och mineraler, såsom hydroxylapatit, som sedan kristalliserar och ger benet dess styvhet och mekaniska styrka. Efter att ha syntetiserat matrix kommer några osteoblaster att omvandlas till osteocyter, vilka är de mest vanliga celltyperna i den mogna benvävnaden och har en viktig roll i mekanisk signalering och homeostas.
I en enkel medicinsk kontext kan polyetylen definieras som ett typ av termoplastiskt material som används inom till exempel ortopedisk kirurgi, särskilt för att tillverka långtidskonstitutionsimplantat som ledproteser. Det är ett biokompatibelt, slitagesäkert och korrosionsbeständigt material som inte innehåller några kända hälsovådliga ämnen. Polyetylen har visat sig vara en lämplig val av material för denna typ av användning på grund av sin förmåga att motstå mekanisk belastning under lång tid och sin förmåga att minska patientens obehag genom att reducera friktionen i leden.
Vitamin D är ett liposolubelt vitamin och hormon som spelar en viktig roll i kroppens hälsa och funktion. Det finns två former av Vitamin D: D2 (ergocalciferol) och D3 (cholecalciferol). Båda formerna kan konverteras till den aktiva formen av vitamin D, kallad calcitriol, i kroppen.
Förtjockning och förstelning av hjärtats kransartärer.
"Benmorfogenesprotein 2 (BMP-2) er et voksgrovhormon som tilhører transformerende vokssignalveksling-familien og spiller en viktig rolle i reguleringen av cellers differensiering, vekst og overlevn i mange typer voksvev."
Artärer. Blodkärl som leder blod från hjärtat.
Bisköldkörtelhormoner, även kända som androgener, är steroidhormoner som produceras av testiklarna hos män och i mindre utsträckning av binjurarna hos både män och kvinnor. De viktigaste bisköldkörtelhormonen är testosteron och dihydrotestosteron, vilka spelar en central roll i regleringen av reproduktiva funktioner såsom spermieproduktion och sexuell differentiering, men de har också effekter på muskelmassa, benstyrka, kroppslig behåring och aggressivt beteende.
Sjukdomstillstånd med ett eller flera av följande kännetecken: de är permanenta, ger kvarstående handikapp, orsakas av irreversibla sjukliga förändringar, kräver speciell rehabiliteringsbehandling ell er kan förväntas fordra lång tids observation och vård.
Ett difosfonat som påverkar kalciumomsättningen. Det hämmar ektopisk förkalkning och bromsar benresorption och benomsättning.
Den del av kroppspulsådern som går mellan diafragman och delningen i de två ljumskartärerna.
'RANK-ligand' (Reklammerad för Norrman kinase-aktiverande ligand), också känt som TNFSF11 (tumör nekrosfaktor-associerad cytokin, familj med medlem 11), är en proteinligand som binder till sin receptor RANK (receptorn aktiverad av RANK-ligand) och utövar en central roll i reguleringen av osteoklastdifferentiering, aktivering och överlevnad. Detta process är kritisk för normal benhomostas och benremodellering.
Vitamin D2-analoger eller derivat. Preparaten används huvudsakligen i vitaminpiller mot rakit (engelska sjukan).
En medicinsk definition av 'riskfaktorer' är egenskaper, expositioner, eller behavor som ökar sannolikheten för att utveckla en viss sjukdom eller hälsoproblem. Riskfaktorer kan vara modifierbara, som rökning och brist på motion, eller icke-modifierbara, som genetiska faktorer eller ålder. Det är värt att notera att när en individ utsätts för en riskfaktor, innebär det inte automatiskt att personen kommer att utveckla sjukdomen, men risken blir högre än för den som saknar riskfaktorn.
Osteocalcin är ett protein som produceras av osteoblastceller, som är involverade i benbildning och mineralisering. Det anses vara ett markör för aktiv osteoblastaktivitet och benformation. Osteokalcin binds till mineralkristaller i benvävnaden och utgör en betydande del av den organiska matrisen i ben.
Den del av kroppspulsådern som leder från aortabågen ner till mellangärdet.
Salter och estrar av glycerofosforsyra.
Celler som drivs fram in vitro i odlingsmedia som främjar deras tillväxt. Odlade celler används bl a för studier av utveckling, morfologi, metaboliska, fysiologiska och genetiska processer.
Atherosclerotic plaque refers to a deposit of fatty, calcified, and fibrous material in the inner lining (intima) of an artery. This process narrows the lumen of the artery and can restrict blood flow, leading to organ dysfunction or tissue damage. Atherosclerotic plaques can also rupture, causing the formation of blood clots that may obstruct blood flow or embolize to distant sites, potentially resulting in serious complications such as heart attack or stroke.
'Ben och benvävnad' refererar till den strukturella och funktionella enheten hos ryggradsdjur, inklusive människor, som består av benmärg, benvävnad (som omfattar kompakt ben, spongiosa ben och brosk), ledbrosk, ledkapsel, ligament och senor, vilka alla tillsammans ger form, stöd och rörelseförmåga till kroppen.
"Spiraltomografi, även känt som helix-CT eller spiralcomputert tomografi (SCT), är en typ av datortomografi (CT) där patienten rör sig kontinuerligt genom den röntgenstrålande tuben medan det sker en kontinuerlig uppsättning av skiktvisa avbildningar. Detta möjliggör en snabb, kontinuerlig och detaljerad visualisering av kroppsstrukturer, vanligtvis använd för att undersöka lungsjukdomar, abdominella sjukdomar och trauma."
Benskörhet som beror på att mängden av benvävnad minskar. Skelettetblir poröst och bräckligt och risken för frakturer ökar. Två typer förekommer: benskörhet efter menopaus (postmenopausal osteoporos) och åldersrelaterad benskörhet.
Arteriosklerose är en kronisk inflammatorisk sjukdom som beror på påväxt av fett, kalk och fibros material i medial lagret av arterioväggen, vilket orsakar hårdning och förträngning av arterierna.
Hjärt-kärlsjukdomar är en sammanfattande benämning på sjukdomar som drabbar hjärtat och kärlen, inklusive koronara hjärtsjukdomar (som kan leda till angina och hjärtinfarkt), hjärtrytmrubbningar, struphjärtsjukdomar, hjärtfel hos barn, cerebrovaskulära sjukdomar (som stroke och transitorisk ischemisk attack), perifera kärlförändringar samt blodtrycksförhöjning (hypertension).
Vitamin K är ett samlingsnamn för en grupp kolesterolbaserade fettsolubla vitaminer som är nödvändiga för den normala blodkoagulationsprocessen och håller också andras kroppsliga funktioner i balans. Det huvudsakliga verkningsmedlet för Vitamin K är att aktivera proteiner som reglerar blodets koaguleringsfaktorer. Dessa proteiner bidrar till att ställa in rätt balans mellan blodets tendens att koagulera och dess tendens att lösa upp koagulation, förhindrar alltför mycket blödning eller alltför mycket koagulation. Vitamin K finns i två naturligt förekommande former: K1 (filoquinon) och K2 (menakinoner). K1 hittas främst i gröna vegetabilier, medan K2 huvudsakligen produceras av bakterier i tarmen.
Skelettsjukdomar är sjukdomar som drabbar skelettet och kan innefatta allt från smärre frakturer till systemiska sjukdomar som påverkar hela kroppen, såsom osteoporos och reumatoid artrit. Dessa sjukdomar kan orsaka smärta, stelhet, skörbegång och andra symtom som kan vara funktionsnedsättande eller till och med livshotande.
Musstammar, hos vars individer vissa gener inaktiverats, eller slagits ut. Utslagningen åstadkoms genom att man med hjälp av rekombinant DNA-teknik ändrar den normala DNA-sekvensen hos den gen som är föremål för studier, för att förhindra syntes av normala genprodukter. Klonade celler med lyckad DNA-förändring injiceras sedan i musembryon för framställning av chimärer. De chimära mössen avlas därefter för att ge en stam där alla celler i varje mus innehåller den brutna genen. Knockout-möss används i experimentella djurmodeller av sjukdomar och för att klarlägga geners funktioner.
"Benmorfogenesprotein 7 (BMP-7) är ett protein som tillhör transformeringsfaktorbeta (TGF-β) superfamiljen och spelar en viktig roll i embryonal utveckling, ben- och skelettvävnadsutveckling samt vävnadsskador och sjukdomar."
Den fysiologiskt verksamma formen av D-vitamin. Den bildas framförallt i njurarna genom enzymatisk hydroxilering av 25-hydroxikolekalciferol (Kalcifediol). Produktionen stimuleras av låga blodkalciumh alter och bisköldkörtelhormon. Kalcitriol ökar absorptionen av kalcium och fosfor i tarmen, och ökar, i samverkan med bisköldkörtelhormon, resorptionen av benmassa.
Oorganiska föreningar som innehåller kalcium som väsentlig beståndsdel av molekylen.
Kalciumsalter av fosforsyra. Dessa föreningar används ofta som kalciumtillskott. Apatit (Ca5(PO4)3(F,Cl,OH)) är en i naturen vanligt förekommande form.
Ett fettlösligt vitamin (D3), derivat av 7-dehydroxikolesterol, som bildas genom att ultraviolett strålning bryter C9-C10-bindningen. Det skiljer sig från ergokalciferol genom sin enkla bindning mellan C22 och C23 och avsaknad av en metylgrupp vid C24.
En familj små polypeptidtillväxtfaktorer med flera gemensamma drag, inklusive en stark affinitet för heparin och en central, tunnformad kärna av 140 aminosyror med stor homologi mellan familjemedlemmarna. Den ursprungliga definitionen som fibroblasttillväxtstimulerande protein är inte längre nödvändig för hemmahörande i fibroblasttillväxtfaktorfamiljen.
Förvärring av en sjukdom med tiden. Begreppet används mest i samband med kroniska och obotliga sjukdomar, där sjukdomsstadiet är avgörande för behandling och prognos.
Icke-kollagena faktorer, förmodligen proteiner, som finns i demineraliserad benmassa och stimulerar osteogenes (benbildning). De kan sätta igång benbildning i ektopiska områden och kan sålunda vara po tentiellt användbara för benreparation.
b-D-glukuronosidglukuronosohydrolas. Enzymet katalyserar reaktionen H2O + b-D-glukuronosid = D-glukuronat + en alkohol. EC 3.2.1.31.
Ett medel mot mask som experimentellt prövats mot reumatiska sjukdomar, varvid det tydligen återställer immunsvaret genom att öka makrofagkemotaxin och T-cellsfunktionen. Denna immunsvarsförstärkning tycks paradoxalt ha positiv effekt vid reumatisk artrit, där biverkningar som dermatit, leukopeni, trombocytopeni, illamående och kräkningar rapporterats.
Pulpaförkalkning, även kallad dental caries eller tandcancer, är en progressiv, kaviterande sjukdom orsakad av mikroorganismer som metaboliserar kolhydrater och producerar syra, vilket sänker pH-värdet i tandplacken och leder till demineralisering av tandhartsets emalj och dentin, med efterföljande infektion och inflammation av pulpan.
Tunica media refererar till den mittersta av de tre lagren i arteriella väggar. Det består huvudsakligen av glatta muskelceller och elastisk bindväv, vilket gör arterierna starka och flexibla för att hantera variationer i blodtryck och bloodflow. Tunica media hjälper också till att reglera blodflödet genom att kontrahera eller relaxera sig, vilket kan orsaka vasokonstriktion (minskad diameter) eller vasodilatation (ökad diameter).
Djursjukdommar vars kliniska mekanismer är tillräckligt lika dem hos annan sjukdom hos människor för att de skall kunna tjäna som modell. Sjukdomen hos djuret kan antingen vara framkallad eller naturlig.
Mätbara och kvantifierbara biologiska parametrar (som t ex halten av något specifikt enzym eller hormon, fördelningen av en specifik genetisk fenotyp i en population eller närvaron av biologiska ämnen ) som tjänar som indikatorer för hälsorelaterade bedömningar av t ex sjukdomsrisk, psykiska störningar, miljöexponering och dess effekter, tillväxt i cellodling osv.
En grupp polymerer framställda genom polymerisation av någon monomer med oxirangrupp(er).
Calcimimetics are a class of medications that mimic the action of calcium on the calcium-sensing receptor (CaSR) in the parathyroid gland. By activating the CaSR, calcimimetics decrease the release of parathyroid hormone (PTH), which helps to regulate the balance of calcium and phosphorus in the body. These medications are primarily used to treat secondary hyperparathyroidism in patients with chronic kidney disease (CKD) on dialysis, as well as in some patients with primary hyperparathyroidism who are unable to undergo surgery. Examples of calcimimetics include cinacalcet and etelcalcetide.
Tropoelastin är ett glukoprotein som utgör den grundläggande byggstenen i elastin, ett protein som ger vävnader elasticitet och förmågan att sträckas ut och återgå till sin ursprungliga form. Tropoelastin syntetiseras av fibroblaster och kombineras med cross-linking enzymer för att bilda elastin. Detta process sker under fostertiden och fortsätter efter födelsen, särskilt under tillväxtperioden. Tropoelastin är mycket flexibelt och kan sträckas ut till över 100% av sin ursprungliga längd utan att skadas.
Den första och största artären att grena av från aortabågen. Den försörjer huvudets och halsens högersida samt högerarmen med blod.
Mineralsubstansen (kalciumfosfat) i ben och tänder; den har använts som proteshjälpmedel för att förebygga och behandla osteoporos (benskörhet).
Vitamin K1, også kjent som filoquinon eller fyllokinon, er et fedtoppsløselig vitamin som spiller en viktig rolle i blodets koagulasjon. Det er en naturlig bestanddel i grønne planter og forekommer især i blade. Vitamin K1 er nødvendig for at aktivere enzymet gamma-glutamyl carboxylase, som igen er nødvendig for syntesen av de Gerinnungsfaktoren II (Prothrombin), VII, IX und X. Mangel på Vitamin K1 kan føre til koagulasjonsforstyrrelser og i værste fall ublett blødning.
Klaffen mellan vänstra hjärtkammaren och uppåtgående aortan, vilken hindrar återflöde till hjärtkammaren.
Receptor Activator of Nuclear Factor-kappa B (RANK) är en typ av receptor som aktiverar signalsubstanser och bidrar till regleringen av immunförsvaret och benomsättningen. RANK spelar en viktig roll i osteoklastdifferentiering, aktivering och överlevnad, vilket är kritiskt för normal benremodelering. Dysfunktion i RANK-signalvägen har visats vara involverad i sjukdomar som osteoporos och cancerrelaterade benresorption.
Warfarin är ett blodtunnande medel som används för att förebygga blodproppar och stroke hos patienter med flera olika former av sjukdomar, till exempel förebyggande behandling efter djup venös trombos (DVT) eller lungemboli, samt för patienter med rytmrubbningar som atrier fibrillation. Warfarin verkar genom att hämma enzymet vitamin K-epoxidreduktas, vilket minskar nivåerna av aktiva former av vitamin K och därmed påverkar koagulationsfaktorernas syntes i levern. Det tar vanligtvis några dagar innan warfarin når full verkan, och effekten måste övervakas genom regelbundna INR-mätningar (international normalized ratio) för att undvika ökad blödningsrisk. Warfarindoseringen är individerell och kan variera beroende på patientens ålder, vikt, leverfun
Ett protein som utgör en stor del av kroppens elastiska vävnader.
Organiska substanser som bildar två eller fler bindningar med en central metalljon. I heterocykliska ringar utgör metallatomen en del av ringen. Några biologiska system bildar metallkelat, som t ex de n järnbindande porfyringruppen i hemoglobin och det magnesiumbindande klorofyllet i växter. Kemiskt används de som jonfångare i lösningar, medicinskt mot mikroorganismer, för behandling vid metallförg iftning och i kemoterapiprotokoll.
En sjukdomsgradsmätning är ett kliniskt instrument eller skala som används för att kvantifiera allvarlighetsgraden eller svårighetsgraden hos en viss sjukdom eller medicinsk tillstånd, genom att mäta olika aspekter av symptom, funktionsnedsättning, komplikationer eller livskvalitet, vilket kan användas för att guida behandling, övervaka behandlingsrespons och prognos.
Tamboskap som vanligtvis hålls på någon form av lantgård för produktion av kött eller mjölkprodukter eller som arbetsdjur.
"Cell transdifferentiation är en process där en typ av differentierad celltyp konverteras till en annan typ av differentierad cell, ofta under kontroll av specifika genuttryck och signaleringsvägar."
I en enkel mening kan 'signalomvandling' inom medicin definieras som processen där celler konverterar inkommande signaler, ofta i form av hormoner, neurotransmittorer eller tillväxtfaktorer, till intracellulära svar genom en kaskad av biokemiska händelser. Detta kan leda till aktivering eller inhibitering av vissa cellulära funktioner och är en central mekanism i cellkommunikationen och regleringen av cellulär homeostas.
Receptorer på plasmamembranet till andra celler än leverceller som specifikt binder LDL. Receptorerna är belägna i specialiserade områden som kallas täckta gropar. Hyperkolesteremi orsakas av tre typer av allelisk genetisk defekt: 1. Receptorer binder inte till LDL; 2. Bindningsförmåga till LDL är nedsatt; 3. Det sker en normal bindning, men LDL tas inte upp. Till följd härav hindras kolesterolestrar att tas upp av cellen och den intracellulära responsen genom kolesterol på 3-hydroxi-3-metylglutaryl CoA- reductas uteblir.
Fosfor som tillsats eller fosfor som innehåll i födan. Grundämnet fosfor är ett viktigt intracellulärt ämne, som spelar stor roll i många biokemiska processer i samband med normala, fysiologiska funktioner. Höga halter fosfor i födan kan leda till nefrokalcinos (njurförkalkning), med nedsatt njurfunktion som följd. Låga halter ger ökad kalcitrolmängd i blodet, och benskörhet.
Hjärtats vener och artärer.
Mineralmängden per kvadratcentimeter benyta är det mått som används i klinisk praktik. Egentligen borde densiteten anges i gram per milliliter. Oftast används absorptionsfotometri eller röntgendatorto mografi för bestämning av bentäthet.
Fortskridande begränsning av utvecklingsförmågan och tilltagande specialisering av funktioner som sker under embryots utveckling och som leder till bildandet av specialiserade celler, vävnader och org an.
Metaboliska skelettsjukdomar är en grupp sjukdomar som beror på störningar i kroppens benmetabolism, vilket leder till skada på benvävnad och struktur. Exempel på metaboliska skelettsjukdomar är osteoporos och hypofosfatemi. Osteoporos karaktäriseras av ett förlorat benmassa och försämrad benstyrka, vilket ökar risken för frakturer. Hypofosfatemi orsakas av låga nivåer fosfat i blodet och kan leda till svaghet i muskler och ben.
Den kontinuerliga omsättningen av benmassa och mineral, i vilken ingår först resorption av ben (osteoklastisk aktivitet) och därpå återbildning av ben (osteoblastisk aktivitet). I det vuxna skelettet sker nybildningen av ben vid skilda punkter. Processen säkerställer skelettets integritet livet igenom och spelar en viktig roll i kalciumhomeostasen. Obalans mellan de två motverkande processerna i b enomsättningen, resorptionen och nybildningen, kan leda till en del metaboliska bensjukdomar, som t ex osteoporos.
"Tidsfaktorer" refererar inom medicinen till de aspekter av tiden som kan spela in på en persons hälsa, sjukdomsutveckling eller svar på behandling. Detta kan omfatta sådant som tidpunkt för exponering för en skada eller en infektion, tid som har gått sedan symtom uppstod, eller den tid det tar för en behandling att verka. Tidsfaktorer kan vara av avgörande betydelse för att ställa diagnoser, planera behandlingar och förutse prognoser.
Betydelsefulla proteinkomponenter i plasma-VLDL, kylomikroner och en mindre fraktion av HDL, samt av återstående lipoproteiner efter lipoproteinlipasförmedlad, intravaskulär katabolism av triglyceridr ika lipoproteiner. Apolipoprotein E känns igen av LDL- och Apo E-receptorerna. Varje defekt i Apo E-metabolismen leder till ökade plasmahalter av Apo E. Det finns ett starkt samband mellan höga Apo E- nivåer och hyperlipoproteinemi typ III.
De hundratals olika proteiner som finns i blodplasma, som t ex serumalbumin, transferrin, haptoglobiner, fibrinogen, koagulations- och komplementfaktorer, immunglobuliner, enzymhämmare och många fler.
Onormalt stor aktivitet i bisköldkörtlarna, vilken kan vara primär eller sekundär. Primär hyperparatyreos är associerad med tumörbildning eller hyperplasi.
"Påsdialys, även kallat peritonealdialys, är en form av hem dialys som filtrerar skräpprodukter och överskottsvätska från blodet via en kateter placerad i bukhinnan."
"C57BL mice" är en specifik stam av möss som används inom forskning. De är så kallade inbredda möss, vilket betyder att de har en mycket konsekvent genetisk bakgrund eftersom de härstammar från en enda individ och har förökat sig genom systerskötsel under många generationer. Detta gör att deras egenskaper är väldigt repeterbara, vilket är användbart inom experimentell forskning. C57BL-stammen är känd för sin robusta hälsa och långa livslängd jämfört med andra mössstammar. De används ofta inom olika områden av biomedicinsk forskning, till exempel cancer-, neurologi- och immunologiforskning.
Huvudpulsådern i låret, vilken utgör fortsättningen på den yttre höftartären.
Proteiner, främst i cytoplasma, som specifikt binder kalcitriol, förflyttar sig till kärnan och reglerar transkription av specifika segment av DNA med hjälp av D-receptorsamverkande proteiner (s k DRIP). Vitamin D omvandlas till kalcitriol i levern och njurarna och verkar sålunda slutligen genom dessa receptorer.
Sjukdomar i basalganglierna, inklusive putamen, pallidum, claustrum, mandelkärnan och svanskärnan. Dyskinesier, främst ofrivilliga rörelser eller ändrad rörelsetakt, är de vanligaste kliniska manifest ationerna av dessa sjukdomar. Orsaker kan vara kärlsjukdomar, degenerativa nervsjukdomar eller skallskador.
Tunica intima är den innersta lagret av ett blodkärls vägg, som består av endotelceller som ligger på en basal membran. Denna tunika har till uppgift att underlätta glidning av blodet i kärlet och hjälper till att reglera permeabilitet och homeostas i kroppen. Det är också den plats där ateroskleros ofta börjar utvecklas.
Calcium-sensing receptors (CaSR) are a type of G protein-coupled receptor found primarily in various tissues and organs, including the parathyroid gland, kidneys, and bones. They play a crucial role in regulating calcium homeostasis in the body by sensing changes in extracellular calcium levels and transmitting signals to adjacent cells to adjust calcium metabolism accordingly.
Alla stadier av skelettutveckling från foster till vuxen ålder, inklusive osteogenes, som endast avser bildandet och utvecklingen av ben från de odifferentierade cellerna i embryots groddcellskikt. Hi t hör dock inte osseointegrering.
Prototypen för grundämnena inom gruppen sällsynta jordartsmetaller (atomnr 57-71). Kemiskt tecken är La, atomnummer 57 och atomvikt 138,91. Lantanjonen används inom experimentell biologi som kalciumantagonist, och inom optik används lantanoxid för att förbättra de optiska egenskaperna hos glas.
I en enkel medicinsk kontext kan 'naftalener' referera till en grupp organiska föreningar som innehåller naftalen, ett polycykliskt aromatiskt kolväte (PAH) bestående av två benzening rings som är kondenserade med varandra. Naftalener har historiskt använts inom medicinen, men deras användning är numera begränsad på grund av toxicitet och cancerrisk. I vissa fall kan naftalener fortfarande användas externt i dermatologiska preparat, men interna användningsområden är idag mycket sällsynta.
Kärlsjukdomar som har samband med diabetes mellitus.
I en enkel medicinsk definition kan 'uppreglering' (aktivering) syfta på den process där en cell, ett enzym eller ett signalsystem ökar sin aktivitet eller verkan i organismen. Detta sker ofta som svar på olika inre eller yttre signaler och kan vara en del av normala fysiologiska processer eller en patofysiologisk process vid sjukdom. Exempelvis kan uppgifter om cellskador, infektioner eller hormonella signalsystem aktivera genuttryck och proteinsyntes som leder till uppreglering av vissa proteiner eller signalvägar för att hantera dessa situationer.
Progeria, även känt som Hutchinson-Gilford Progeria Syndrome (HGPS), är en extremt sällsynt genetisk sjukdom som orsakas av en mutation i LMNA-genen. Den resulterar i en för tidig och accelererad åldrandeprocess hos barn, vilket leder till en livslängd på i genomsnitt 13 år. Symptomen inkluderar progressiv stelhet, tillväxthinder, hudförändringar, kalkifiering av artärer och hög risk för hjärt-kärlsjukdomar.
"Prospektiva studier" är en typ av forskningsdesign inom epidemiologi och klinisk forskning där data insamlas prospektivt, det vill säga före ett visst utfall eller händelse har inträffat. Detta innebär att forskaren följer en grupp individer under en längre tidsperiod och samlar information om dem över tid. Syftet är ofta att undersöka samband mellan olika riskfaktorer och sjukdomar, eller behandlingens effekter på hälsoutgångar. Prospektiva studier anses vanligen ge starkare evidens än retrospektiva studier, eftersom de är mindre känsliga för minnesförvrängning och andra systematiska felkällor.
Perifera kärlsjukdomar (PKS) är en samlingsbegrepp för sjukdomar som primärt beror på skada eller funktionsnedsättning i de små och medelstora blodkärlen utanför hjärtat och hjärnan.
Läkemedelsmotstånd (drug resistance) är ett medicinskt fenomen där patogen (sjukdomsalstrande mikroorganism) har utvecklat mekanismer som gör det mindre känsligt eller oemottagligt för verkan av ett läkemedel, vilket kan leda till behandlingsfailure.
Förträngning i aortamynningen pga förstelnade eller förtvinade klaffar. Defekten kan också vara medfödd.
"Riskbedömning är ett systematisk process för att utvärdera och analysera risker relaterade till hälsa eller sjukvård, inklusive sannolikheten för skadliga händelser och deras potentiella konsekvenser, med syfte att underlätta beslut om preventiva åtgärder och behandlingar."
I en enkel medicinsk definition, kan prevalens definieras som frekvensen eller andelen av en given population som har en viss sjukdom eller tillstånd vid ett specifikt tillfälle eller under en specificerad tidsperiod. Det kan handla om livstidsprevalens (alla som någonsin haft en viss sjukdom), punktprevalens (alla som har en viss sjukdom vid en given tidpunkt) eller periodprevalens (alla som har haft en viss sjukdom under en specificerad tidsperiod). Prevalensen ger oss därmed en uppfattning om hur vanligt ett visst tillstånd är inom en population.
Någon av de två artärer i sidorna av halsen som försörjer huvud och hals med blod. Båda delar sig i två grenar, den inre halsartären och den yttre.
Activating Transcription Factor 4 (ATF4) är ett protein som fungerar som en transkriptionell faktor, involverad i regleringen av genuttryck under cellulär stress och homöstas.
Studier, i vilka förekomst eller frånvaro av sjukdom eller andra hälsorelaterade variabler fastställs för varje deltagare i studien eller för ett representativt urval vid en given tidpunkt, till skillnad från förhållandet vid longitudinella studier, där kontinuerliga iakttagelser görs under en längre tidsperiod.
Medel som hämmar benvävnadsresorption och/eller gynnar benmineralisering och benbildning. De används för läkning av frakturer och för att behandla metaboliska benvävssjukdomar.
Osteoklasten är celler som bryter ner och absorberar bone matrix, vilket leder till benremodelering och återuppbyggnad.
En klass koraller och sjöanemoner i fylet Cnidaria. Samtliga medlemmar förekommer endast i polypform. Medusastadiet saknas helt.
Heterotop benbildning är en abnorm situation där vävnad som normalt sett finns på ett visst ställe i kroppen också förekommer på ett annat ställe, ofta i form av cystor eller knutar.
Studier inriktade på att följa utvecklingen eller utfallet av t ex exponering, metoder, effekter av åtgärder, eller förekomst av någon sjukdom hos enskilda individer eller grupper.
"Prediktivt värde av tester" refererar till en medicinsk term som beskriver förmågan hos ett diagnostiskt test att förutsäga sannolikheten för en specifik framtida hälsoutgång eller sjukdomsutveckling hos en individ, baserat på resultaten av testet. Det uttrycks ofta som ett kvalitativt och kvantitativt mått på sannolikheten för en positiv eller negativ utfallsprediktion, och kan användas för att stödja kliniska beslut om preventiva åtgärder, behandlingar eller fortsatt övervakning.
"Sprague-Dawley råtta" är en typ av albino släthårig laboratorieråtta som vanligtvis används inom forskning på grund av deras förutsägbara och reproducerbara genetiska, fysiologiska och beteendemönster. De utvecklades under 1920-talet i USA av biologerna Robert Sprague och Harold Dawley och är idag en av de mest använda råttorna inom forskning världen över.
Njurtransplantation är en medicinsk procedure där en fungerande njure från en donator transplanteras till en mottagare vars egen njure inte fungerar korrekt, oftast på grund av njurssvikt. Detta åtgärd utförs vanligtvis som en operation och efter operationen behöver mottagaren livslång medicinsk behandling för att förhindra avstötning av den nya njuren. Njurtransplantation är ofta en behandlingsalternativ för patienter med slutstadium njursvikt, istället för att vara beroende av dialysbehandlingar.
Statistisk kalkyl, där en variabel är fördelad som summan av kvadraten på givna, oberoende och slumpmässiga variabler, som var och en har en normalfördelning med medelvärde noll och varians ett. Syn. chi-kvadratfördelning.
Ett plasmaprotein som cirkulerar i förhöjda koncentrationer vid inflammation och efter uppkomst av vävnadsskada.
"RNA (Ribonucleic acid) är ett ensträngat nucleotidmolekylt som fungerar som genetisk budbärare i celler, transportierande genetisk information från DNA till ribosomer under protein syntesprocessen."
Vitamin D-brist definieras som en subnormal nivå av vitamin D (typiskt under 20 ng/mL eller 50 nmol/L) i blodet, vanligtvis orsakad av otillräcklig exponering för sol, bristfällig näringsupptag eller svårigheter med att absorbera näringsämnen. Vitamin D är en fettsolubel nutrient som har en viktig roll i kroppens hälsa, inklusive stöd för benstyrkan och immunfunktionen. Bristen på vitamin D kan leda till komplikationer som rakit (benvävnadsdeformitet hos barn) eller osteomalaci (mjukning av benen hos vuxna), samt öka risken för andra hälsoproblem som muskelsvaghet, smärta och depression.
Organiska föreningar med P-C-P-bindningar, där P står för fosfonater eller fosfonsyror. Dessa föreningar påverkar kalciumomsättningen. De hindrar ektopisk förkalkning och fördröjer benresorption och omsättning av benvävnad. Technetium-bifosfonatkomplex utnyttjas med framgång för benvävnadsskanning.
Studier som identifierar grupper i en avgränsad population. Dessa grupper antingen kan eller kan inte vara utsatta för faktorer som antas inverka på sannolikheten för förekomsten av någon bestämd sjukdom eller annat fenomen. Kohorter är definierade populationer, som i sin helhet följs i ett försök att hos undergrupper fastställa särskiljande kännetecken.
"Sensitivitet och specificitet är två viktiga begrepp inom diagnostisk medicin, där sensitivitet definieras som sannolikheten för ett positivt testresultat bland de individer som har sjukdomen, medan specificitet definieras som sannolikheten för ett negativt testresultat bland de individer som inte har sjukdomen."
En protes, t ex hjärtklaff, bestående av biologiskt material, som för sin beständighet är beroende av mekanisk eller kemisk stabilisering snarare än vävnadsåterbildning.
Pseudoxanthoma elasticum (PXE) är en sällsynt, genetisk sjukdom som orsakas av mutationer i det genetiska materialet och påverkar bindvävstissuet, särskilt i hud, ögon och kardiovaskulära systemet. Sjukdomen karaktäriseras av kalkdepositioner och förändringar i elastin-fiber i dessa områden, vilket leder till skrynklig hud, ögonsjukdomar och potentialt livshotande kardiovaskulära komplikationer.
Den yttre framtoningen hos individen. Den är resultat av samspelet mellan generna och mellan genotypen och miljön.
Klaffen mellan hjärtats vänstra förmak och vänstra kammare.
Ett materials egenskap att kunna återta sin ursprungliga form efter distortion.
'Vitamin' är en organisk substans som är nödvändig för ett normalt funktionellt och tillväxt hos levande organismer, inklusive människor. Vitaminer kan inte syntetiseras i tillräckliga kvantiteter av kroppen själv och måste därför tas in via kosten. De är essentiella komponenter i olika metaboliska processer, såsom näringsomsättning, celltillväxt och -reparation, blodbildning, immunförsvar och skydd mot skada från fria radikaler. Människor behöver 13 olika vitaminer, som kan delas in i två kategorier: lipolysabla (A, D, E och K) och vattenlösliga (8 B-vitaminer och vitamin C). Brist på någon av dessa vitaminer kan leda till defekter och sjukdomar.
S-100 är ett nervvävnadsprotein som består av två subenheter, S100A och S100B, och fungerar som en calciumbindande protein som involverad i cellcykeln, differentiering, calciumhomöostas och apoptos. Det används som ett markörprotein för att identifiera nervcellskador eller neurodegenerativa sjukdomar.
Kardiomyopati er en betegnelse for sygdomme, der primært påvirker hjertets muskulatur (miokard) og resulterer i forandringer i hjertets struktur og funktion. Disse forandringer kan føre til symptomer som hjerteinsufficiens, rytmestørrelser og pludselig hjertestop. Kardiomyopatier kan have mange årsager, herunder genetiske faktorer, infektioner, toksiner og strukturelle eller elektriske problemer i hjertet. Sygdommen kan klassificeres i forskellige typer alt efter deres specifikke karakteristika og årsag.
Ett korsbindningsreaktionsmedel för proteiner som används för desinfektion och sterilisering av värmekänslig utrustning och som reagens i laboratoriet, särskilt som fixativ.
Proteiner i cytoplasman eller cellkärnan som specifikt binder signalmolekyler och utlöser förändringar som påverkar hur celler beter sig. De största grupperna är steroidhormonreceptorerna, som normalt finns i cytoplasman, och sköldkörtelhormonreceptorerna, som normalt finns i cellkärnan. Receptorer, till skillnad från enzym, katalyserar vanligtvis inte kemiska förändringar i sina ligander.
"Retrospective studies" are observational research designs that involve analyzing existing data or medical records to draw conclusions about prior events or exposures and their associated health outcomes.
Patologiska tillstånd som påverkar hjärnan, bestående av de intrakraniella delarna av det centrala nervsystemet. Detta omfattar hjärnbarken, den vita hjärnvävnaden, basalganglierna, talamus, hypotalam us, hjärnstammen och lillhjärnan (cerebellum).
Nefrokalcinos är ett medicinskt tillstånd där calciumföreningar, vanligtvis calciumfosfat, sedimenterar och ansamlas i tubulära epitelceller och interstitium i njurarna. Detta kan orsaka njurskada och leda till nedsatt njurfunktion. Nefrokalcinos kan ses i samband med olika sjukdomar eller tillstånd, såsom hyperparatyreoidism, disturbanser i mineral- och elektrolytbalansen, höga serumnivåer av calcium och/eller fosfat, njursjukdomar och vissa medikamenter.
De processer genom vilka cellkärnors, cytoplasmatiska eller intercellulära faktorer inverkar på differentieringsstyrningen av genaktiviteten under transkriptions- eller translationsstadierna. Hit hör även genaktivering och geninduktion.
"Age Factors" refer to the influences that an individual's age has on their health, disease susceptibility, and response to medical treatment. These factors can include physical changes associated with aging, such as decreased organ function and increased vulnerability to certain diseases, as well as psychosocial changes, such as cognitive decline or social isolation. Age-related factors are important considerations in the prevention, diagnosis, and management of medical conditions, as they can significantly impact treatment outcomes and overall quality of life.
Tandförkalkning, även kallat dental eller tandplacksförkalkning, är en progressiv process där mineraler i saliven deponeras i munhålan och ledar till att plack bildas och härdar på tändernas yta, vilket kan orsaka en hård, vitaktig beläggning som kan skada tanden och leda till karies om den inte behandlas.
I medicinen refererar prognosen till den förväntade utgången eller framgången av en behandling eller sjukdom. Det är en förutsägelse om hur en patients hälsotillstånd kommer att utvecklas över tiden, inklusive sannolikheten för fullständig genes, kronisk sjukdom eller död. Prognosen baseras ofta på olika faktorer som patientens allmänna hälsotillstånd, sjukdomens art och svårighetsgrad, behandlingsalternativ och individuella respons på behandlingar.
Ett organ i kroppen som filtrerar blod för utsöndring av urin och reglerar jonkoncentration.
Mått på den mängd vatten som filtreras ur plasma genom glomerulära kapillärväggar till Bowmans kapslar per tidsenhet. Den motsvarar inulinelimineringsförmågan.
Salter eller joner av kolsyra, med radikalen CO2(3-). Karbonater bryts lätt ned av syror. Alkalimetallkarbonater är vattenlösliga. Kalciumkarbonat och magnesiumkarbonat är naturligt förekommande, berg artsbildande mineral.
Pyrophosphatases are enzymes that catalyze the hydrolysis of pyrophosphate (PPi) into two phosphate (Pi) molecules. This reaction helps to drive various biochemical processes in the cell by lowering the energy barrier and making them thermodynamically favorable. In a single definition, Pyrophosphatases can be described as:
"Behandlingsresultat" refererer til den ændring eller effekt, en given behandling har på en patients sygdom, symptomer, funktion, kvalitet af liv eller overlevelse.
En heterogen grupp av sjukdomstillstånd med glukosintolerans som gemensam nämnare.
I can provide a medical definition for "benmatrix" in one sentence:
Statistiska modeller som beskriver förhållandet mellan en kvalitativ, avhängig variabel (dvs en som kan ha endast vissa diskreta värden, som t ex närvaro eller avsaknad av en sjukdom) och en oberoende variabel. En vanlig tillämpning är inom epidemiologin, för att beräkna en individs risk (sannolikhet för en sjukdom) som funktion av en given riskfaktor.
En "high-fat diet" är inom medicin ofta definierad som en kosthållning där 50-80% av den totala energimängden kommer från fetter. Detta är högre än det generella råd som ges för en balanserad kost, vilken vanligtvis rekommenderar att fett ska utgöra mellan 20-35% av den totala energimängden. En high-fat diet kan användas i forskningssammanhang för att studera effekterna av höga fettsorter på hälsa och sjukdom. Det är värt att notera att det finns olika typer av fett, såsom mättade, enkelomättade och fleromättade fetter, och att deras effekter på hälsan kan variera.
Tumor necrosis factor receptors (TNFRs) are a group of transmembrane proteins that bind to tumor necrosis factor (TNF) cytokines and mediate signal transduction pathways, playing crucial roles in regulating immune responses, cell survival, differentiation, and apoptosis.
Reglerproteiner och -peptider som ugör signalmolekyler i den parakrina kommunikationsprocessen. De betraktas normalt som faktorer, uttryckta hos en cell, som receptorer på en närliggande cell reagerar på. De skiljer sig från hormoner huvudsakligen genom att deras verkan är lokal snarare än distal.
En omvänd transkriptaspolymerasekedjereaktion (RT-PCR) är en molekylärbiologisk metod som används för att kopiera komplementär DNA (cDNA) från ett given RNA-molekyl, vilket möjliggör dess detektering och analys.
Konjugerade protein-kolväteföreningar, omfattande bl a muciner, mukoida och amyloida glykoproteiner.
Wistar rats are an outbred albino strain of laboratory rats that are widely used in biomedical research due to their genetic diversity and generalizability of research findings to humans.
'Sklerala sjukdomar' är ett samlingsbegrepp för olika tillstånd som drabbar ögonens vita, opaka delar, även kallade skleroran. Dessa sjukdomar kan variera från medfödda defekter till infektioner, inflammationer och degenerativa tillstånd. Exempel på sklerala sjukdomar inkluderar primär sklerochromatisk keratit (PSK), interstitiell keratit, nefrogen systemisk fibros (NSF) och vissa former av ögoncancer som sklerom eller scleritis. Symptomen kan variera från att inte orsaka några besvär alls till att orsaka smärta, seende svårigheter och i värsta fall blindhet.
Teoretiska modeller som efterliknar förlopp hos biologiska processer eller sjukdomar. För sjukdomsmodeller hos levande djur
Transkriptionsfaktor CHOP (CAAT/enhancer-binding protein homologous protein) är ett transkriptionellt koaktivatorprotein som induceras under endoplasmatisk retikulär stress och aktiverar transkription av gener involverade i cellens apoptotiska svar till stress.
Ett patologiskt förlopp kännetecknat av vävnadsskada eller vävnadsnedbrytning, orsakat av ett flertal cytologiska och kemiska reaktioner. Vanliga manifestationer är smärta, värmekänsla, rodnad, svullnad och funktionsstörningar.
En njurfunktionstest är en laboratorieundersökning som används för att utvärdera hur väl njurarna fungerar genom att mäta koncentrationen av olika substanser i blodet, till exempel kreatinin och urea. Det kan hjälpa att upptäcka njursjukdomar eller skada på njurarna. En njurfunktionstest är inte samma sak som en urinanaly, som istället undersöker egenskaperna hos urinen.
Närvaro av kalciumsalter, särskilt kalciumpyrofosfat, i broskstruktererna i en eller flera leder. När förkalkningen åtföljs av giktliknande symtom kallas tillståndet pseudogikt.
"Reproducibility of results" refererer til evnen til at gentage en eksperimentel eller observationel fremgangsmåde under lignende forsøgsbetingelser og få sammenlignelige eller ens resultater, støttende påstanden om en given hypotese eller effekt i medicinsk forskning.
Sjukdomar i halsens gemensamma pulsåder, den inre och den yttre halsartären. Ateroskleros och traumatiska skador är relativt vanliga orsaker till halsartärsjukdomar.
Proteiner som kodas av homeoboxgener och som uppvisar strukturella likheter med vissa prokaryota och eukaryota DNA-bindande proteiner. Homeodomänproteiner medverkar i regleringen av genuttryck i samband med morfogenes och utveckling.
Histokemiskt påvisande av immunreaktiva ämnen med hjälp av märkta antikroppar.
Kostprodukter i kapsel-, tablett- eller flytande form som ger essentiella näringsämnen, som t ex något vitamin, mineral, protein, någon ört eller liknande näringspreparat.
En typ av bindväv utan kärl, bestående av kondrocyter (broskceller)i en grundsubstans av typ 2-kollagen och kondroitinsulfat. Det finns tre typer av broskvävnad: hyalint brosk, fibröst brosk och elastiskt (gult) brosk.
En grupp fosfatmineral omfattande ett tiotal mineral med allmän kemisk formel X5(YO4)3Z, där X kan vara t ex kalcium eller bly, Y fosfor eller arsenik och Z klor, fluor eller OH.

Vascular calcification är ett medicinskt tillstånd där kalksalter ackumulerats i vaskulära vävnader, vanligtvis i artärernas media- och intimala lager. Detta kan leda till hårt förkalkat blodkärl, vilket kan orsaka en minskad blodflöde, ökat tryck och sämre syresättning av kroppens vävnader. Vaskulära calcificeringar kan vara relaterade till åldrande, ateroskleros, diabetes, högt blodtryck, njursjukdomar och andra sjukdomsförhållanden. I vissa fall kan det leda till allvarliga komplikationer som hjärtinfarkt, stroke eller kärlkramp.

Förkalkning, eller "calcification" på engelska, är ett medicinskt tillstånd där kroppens vävnader eller organ innehåller oönskade kalciumavlagringar. Detta kan orsaka hårda, stela formationer som kan påverka funktionen hos det drabbade området. Förkalkning kan förekomma i flera olika kroppsdelar, inklusive artärer, hjärta, lungor, bröst och binjurar. I vissa fall kan förkalkning vara ett tecken på en underliggande sjukdom eller störning i kroppen. I andra fall kan orsaken vara okänd. Behandlingen beror på typen av förkalkning och dess allvarlighetsgrad.

Cardiovascular diseases, eller kärlsjukdomar, är en samlande benämning på sjukdomar som drabbar hjärtat och kärlen. Detta inkluderar bland annat:

1. Koronara hjärtsjukdomar (CHD): Förträngning eller skador i de blodkärl som försörjer hjärtmuskulaturen med syre och näringsämnen. Det kan leda till angina pectoris (smärta i bröstet) eller hjärtinfarkt (hjärtattack).

2. Hjärtsvikt: En tillstånd där hjärtat inte orkar pumpa blod effektivt nog för att försörja kroppen med syre och näringsämnen. Det kan bero på skador på hjärtmuskulaturen, högt blodtryck eller andra sjukdomar som belastar hjärtat.

3. Rythmrubbningar: Avvikelser i hjärtats slagrytm, vilket kan leda till att hjärtat pumpar för lite, för mycket eller oregelbundet.

4. Kärlkramp (angina): En smärta eller obehag i bröstet orsakad av otillräcklig blodförsörjning till hjärtmuskulaturen. Det kan bero på spasmer i kärlen som förser hjärtat med syre och näringsämnen.

5. Kärlinflammationer: Förändringar i kärlväggarna som orsakas av inflammation, vilket kan leda till skador och funktionsnedsättningar i kärlen.

6. Ateroskleros: En process där fett, kolesterol och andra ämnen ansamlas på insidan av kärlväggarna, vilket kan orsaka förträngningar eller skador på kärlen. Detta kan leda till komplikationer som hjärtinfarkt eller stroke.

7. Klaff- och ventilfelet: Skador på hjärtkvalfvarna eller ventiler som kan leda till att blodet inte pumpas effektivt genom hjärtat.

Fysiologisk förkalkning, även känd som dystrofisk calcificering, är ett naturligt fenomen som kan uppstå i kroppen när viss typ av cellskador eller ämnesomsättningsrubbningar sker. Det innebär att mineraler, främst kalcium, sedimenterar och ackumuleras i vävnader och organ som normalt inte innehåller sådana mineraler.

Detta fenomen är vanligt förekommande i hjärtmuskeln efter en hjärtinfarkt, där döda celler ersätts med kalk. Även brosk och senor kan bli förkalkade, liksom vissa körtelvävnader som bröstkörtlar och thyroidea (sköldkörteln).

I de flesta fallen är fysiologisk förkalkning ofarlig och orsakar inga symptom. I vissa fall kan det dock leda till komplikationer, beroende på var i kroppen som förkalkningen sker och hur omfattande den är. Behandling av fysiologisk förkalkning behövs vanligtvis inte, men i vissa fall kan läkare välja att övervaka patientens tillstånd för att säkerställa att det inte uppstår några komplikationer.

Alpha-2-HS-glycoprotein, också känt som fetuin-A, är ett serumprotein som hör till akutfasreaktanterna och syntetiseras i levern. Det är en negativ akutfasprotein, vilket betyder att nivåerna av detta protein tenderar att minska under inflammation eller sjukdom. Alpha-2-HS-glycoprotein har också visat sig ha en roll i kalciumhomöostas och benmetabolism. Det är ett glykoprotein med en molekylvikt på cirka 36 kDa och består av två identiska subenheter som binds till varandra.

Det är värt att notera att det finns också en annan form av alpha-2-HS-glycoprotein, kallat fetuin-B, men denna är mindre väl studerad än fetuin-A.

Aortasjukdomar är medicinska tillstånd som drabbar aortan, den största artärien i kroppen. Det finns olika slag av aortasjukdomar, men några vanliga exempel inkluderar:

1. Aortadiskinesi eller aortainsufficiens: Detta är en tillstånd där aortaklaffen i hjärtat inte stänger korrekt, vilket orsakar baksidan av blodet att flöda tillbaka in i aortan.
2. Aortaaneurysm: Detta är en utbuktning eller förstoring av aortaväggen som kan vara farlig eftersom den kan spricka eller börja läcka. Aortaaneurysmen kan drabba olika delar av aortan, inklusive thoraxaortaaneurysm (i bröstkorgen) och abdominalaortaaneurysm (i buken).
3. Aortadissektion: Detta är en allvarlig tillstånd där ett lager av aortaväggen skadas, vilket orsakar blod att samlas mellan de två lagren och dela upp aortan i två kanaler. Aortadissektion kan vara livshotande eftersom det kan leda till allvarliga komplikationer som stroke, hjärtinfarkt eller organsvikt.
4. Ateroskleros: Detta är en progressiv sjukdom där fett, kolesterol och andra ämnen ansamlas i aortaväggarna och bildar plack. Ateroskleros kan orsaka smalning av aortan och öka risken för hjärt-kärlsjukdomar som stroke och hjärtinfarkt.

Behandlingen av aortasjukdomar beror på typen, svårighetsgraden och platsen i kroppen där sjukdomen finns. Behandling kan inkludera mediciner, livsstilsförändringar, operationer eller kombinationer av dessa.

Hyperfosfatemi är ett medicinskt tillstånd där individen har för höga nivåer fosfat i blodet. Normalvärdet för fosfat i blodet ligger vanligtvis mellan 2,5 och 4,5 milligram per deciliter (mg/dL). Nivåer över 4,5 mg/dL kan vara tecken på hyperfosfatemi.

Fosfat är ett mineral som finns naturligt i kroppen och är viktigt för hälsa och växt. Det hjälper till att bygga starka ben och tänder, och är också en viktig del av cellmembranen och energiproduktionen i kroppen. Fosfat finns vanligtvis i kombination med kalcium i ben och tänder.

Hyperfosfatemi kan orsakas av flera olika faktorer, inklusive njursjukdomar, leverförändringar, hypoparatyreoidism, vitamin D-brist eller överdosering, och vissa former av cancer. Symptomen på hyperfosfatemi kan variera beroende på orsaken till tillståndet, men kan inkludera muskelkramper, svaghet, yrsel, andningssvårigheter och förändringar i hjärtverksamheten.

I allvarliga fall av hyperfosfatemi kan det leda till att kroppen bildar oönskade kristaller eller stenar i blodkärlen, som kan orsaka skador på hjärtat, lungorna och njurarna. Läkare behandlar ofta hyperfosfatemi genom att korrigera underliggande orsaken till tillståndet, såsom att behandla njursjukdomar eller ge läkemedel som sänker fosfatnivåerna i blodet.

'Fosfater' är ett samlingsnamn för oorganiska salter och estrar av fosfor syra. De förekommer naturligt i kroppen och är viktiga komponenter i flera biologiska processer, till exempel i ben- och tandvävnad, energiproduktion och signalsubstanser i celler.

I medicinsk kontext kan höga nivåer av fosfat i blodet (hyperfosfatemia) vara ett tecken på njursjukdom eller avstängning av njurarna, medan låga nivåer (hypofosfatemia) kan ses vid malabsorption, överdriven urinering eller förlorande sjukdomar. Fosfatnivåer i kroppen måste hållas i balans eftersom för höga värden kan leda till utkristallisering av fosfat i blodet och leda till komplikationer som njursvikt och kalkavlagringar i kroppsvävnader.

Chronic renal failure (CRF), also known as chronic kidney disease (CKD), är ett progressivt tillstånd där njurarnas funktion gradvis försämras över en längre tidsperiod, vanligtvis i flera månader eller år. Detta kan leda till en påtaglig nedsättning av njurens förmåga att rensa blodet från avfallsprodukter och överskott av vatten. CRF kan orsakas av en rad olika sjukdomar eller skador som skadar de glomerulära filtrationsenheterna (GFR) och de tubulära funktionerna i njurarna.

I de tidiga stadierna av CRF kan symptomen vara milda eller saknas helt, men med tiden kan patienter uppleva symtom som trötthet, svaghet, nedsatt aptit, ödem (öknas eller vätskeansamlingar i kroppen), blodbrist (anemi) och störningar i mineral- och elektrolytbalansen. CRF kan också leda till komplikationer som högt blodtryck, sänkt benmärgsfunktion, försämrad immunförsvar, ökad risk för hjärt-kärlsjukdomar och njursten.

Behandlingen av CRF fokuserar på att kontrollera symtom och komplikationer, samt att fördröja eller stoppa framskridandet av sjukdomen. Den kan innefatta livsstilsförändringar som kost- och vattenrestriktioner, fysisk aktivitet, rökavvänjning och kontroll av andra riskfaktorer för hjärt-kärlsjukdomar. Medicinska behandlingar kan omfatta blodtrycksmedel, läkemedel som reglerar mineral- och elektrolytbalansen, behandlingar mot anemi och behandlingar av komplikationer såsom njursten och infektioner. I vissa fall kan dialys eller njurtransplantation vara aktuella behandlingsalternativ.

Osteopontin (OPN) är ett protein som uttrycks i många olika typer av vävnader, inklusive ben, tandkött, njurar och hjärta. Det är involverat i en rad biologiska processer såsom celladhesion, migration, proliferation och differentiering. I benvävnaden har OPN visat sig spela en viktig roll i regleringen av benomsättning och mineralisering.

OPNs struktur innehåller ett arginin-glycin-aspartat (RGD)-tripeptidsekvens, som är en bindningsplats för integriner, vilket gör att proteinet kan interagera med cellmembranet och utöva sin funktion. OPN har också visat sig vara involverat i inflammatoriska processer och cancer, där det kan verka som ett tumörpromotoriskt protein genom att främja cellproliferation, överlevnad och invasivitet hos cancerceller.

I medicinsk kontext kan mätningar av OPN-nivåer i blod eller andra kroppsfluider användas som biomarkörer för olika sjukdomstillstånd, såsom ben- och tandrelaterade sjukdomar, njurssjukdomar, hjärtsjukdomar och cancer.

Osteoprotegerin (OPG) är ett protein som produceras av osteoblastceller, vilka är de celler som bildar benvävnaden. Proteinet fungerar som en inhibitor för osteoklaster, de celler som bryter ner benvävnaden. OPG binder till receptoraktiverande protein kalciumjonoforer (RANKL) och förhindrar därmed att RANKL binder till sin receptor, RANK, på osteoklastcellernas yta. När RANKL inte kan binda till RANK hindras osteoklastdifferentiering, aktivering och överlevnad, vilket i sin tur minskar benresorberingen och underlättar benbildningen.

I korthet, är OPG ett protein som hjälper till att reglera benhomöostasen genom att hämma osteoklastaktiviteten och därmed främja benvävnadens bildning och hälsa. Dysfunktion eller störningar i OPG-systemet kan leda till skelettrelaterade sjukdomar, såsom osteoporos och rådhusförbening.

Alkalisk fosfatas (ALP) är ett enzym som förekommer i många olika djur- och vävnadstyper, inklusive lever, ben, tarmslemhinnor och njurar. Det har en viktig roll i organismens metabolism, särskilt vid nedbrytningen av fosfater i kroppen.

ALP är ett serummarkör som används för att diagnostisera och övervaka olika sjukdomar och skador på lever, ben och andra organ. Nivåerna av ALP kan öka vid lever- eller gallvägssjukdomar, skelettskador, vissa cancerformer och under vissa fysiologiska tillstånd som till exempel graviditet.

Det är viktigt att tolka ALP-värden i klinisk kontext tillsammans med andra laboratorie- och kliniska data, eftersom en ökning av ALP kan ha olika orsaker och behöver inte alltid vara patologisk.

Uremi är ett tillstånd som uppstår när njurarna inte kan renfriställa kroppen från avfallsprodukter och toxiner ordentligt. Detta leder till att blodet fylls med högre än normalt halter av dessa skadliga substanser, vilket kan orsaka en rad symtom som trötthet, illamående, kräkningar, förvirring och andningssvårigheter. Uremi är ofta ett tecken på att njursjukdomen har nått ett mer avancerat stadium och kan vara livshotande om det inte behandlas. Behandlingen innefattar vanligen dialys eller en njurtransplantation.

Njurdialys, även kallat nefropati, är ett medicinskt tillstånd där njurarna inte kan rensa kroppen från avfallsprodukter och överskott av vatten effektivt. Detta orsakas vanligtvis av skador på de små blodkärlen i njurarna, vilket förhindrar att blodet filtreras korrekt. Njurdialys kan leda till höga nivåer av kreatinin och urea i blodet, samt ödem och andra komplikationer. Tillståndet kan vara reversibelt om det behandlas tidigt, men om det låter obehandlat kan det leda till slutstadiums njurssvikt.

Fosforomsättningsstörningar (eng. Phosphate homeostasis disorders) är ett samlingsbegrepp för olika sjukdomszustånd där nivån av fosfat i kroppen är rubbad. Fosfat är ett viktigt mineral som ingår i benvävnad, cellmembran och energiförråd i form av ATP-molekyler.

Den normala fosforomsättningen regleras av två hormoner: parathormon (PTH) och calcitriol (aktivt vitamin D). PTH ökar frisättningen av fosfat från benvävnad och minskar dess återupptag i njurarna, medan calcitriol ökar absorptionen av fosfat i tarmen.

Fosforomsättningsstörningar kan delas in i två kategorier: hypofosfatemi (för lågt fosfat) och hyperfosfatemia (för högt fosfat).

Hypofosfatemi kan orsakas av malabsorption, förhöjd aktivitet hos PTH, nedsatt produktion av calcitriol eller förlorande sjukdomar i njurarna. Symptomen på hypofosfatemi kan inkludera muskelsvaghet, parestesi (känselbortfall), och eventuellt rakit (skelettförändringar).

Hyperfosfatemia kan orsakas av njursjukdomar, förhöjd intag av fosfat i dieten eller för höga nivåer av calcitriol. Symptomen på hyperfosfatemia kan inkludera diarré, kräkningar och andningssvårigheter.

I allvarliga fall av fosforomsättningsstörningar kan det leda till komplikationer som försämrad benhälsa, muskel- eller nervskador, och i värsta fall dödsfall.

Mönckeberg's mediasclerosis, även känt som Mönckeberg's sclerosis eller arteriosclerosis obliterans, är ett medicinskt tillstånd där det uppstår kalkavlagringar i media-skiktet av medelstora och stora muskelartade arterier. Detta leder till förträngning (obliterering) av lumen (kärlets innersta del), vilket kan orsaka ischemisk (dålig blodtillförsel) skada på de organ som dessa kärl försörjer.

Tillståndet är vanligtvis asymptomatiskt, men i vissa fall kan det leda till allvarliga komplikationer såsom kärlkramp (angina pectoris), hjärtinfarkt (myokardieinfarkt) eller stroke. Mönckeberg's mediasclerosis är vanligare hos äldre personer och hos dem som har andra riskfaktorer för kärlkrankheter, såsom högt blodtryck, diabetes, hög kolsterol och rökning.

Det är värt att notera att Mönckeberg's mediasclerosis inte ska förväxlas med atheroskleros, som också är en form av kärlkrankhet där det bildas fettavlagringar (plack) i kärlets innersta lager (intima). Båda tillstånden kan dock förekomma samtidigt och bidra till ökad risk för komplikationer såsom hjärtinfarkt eller stroke.

Phosphorus är ett grundämne med symbolen P och atomnummer 15. Det är ett icke-metalliskt, multivalent grundämne som förekommer i flera former, bland annat en vit, farligt brandbar form som kallas vit fosfor och en svart, metallisk form som kallas röd fosfor. Fosfor är ett viktigt näringsämne för levande organismer och ingår i biomolekyler såsom DNA och RNA. Det förekommer också i ATP, den viktigaste energibäraren i celler.

I medicinsk kontext kan fosfor referera till ett flertal ting, inklusive:

1. Fosfater - salter av fosforsyra som är viktiga för många kroppsfunktioner, såsom att hjälpa till att bygga och reparera ben och tänder, hjälpa musklerna att röra sig och hjälpa nerverna att fungera korrekt.
2. Serumfosfat - ett mått på mängden fosfat i blodet. Förhöjda nivåer kan vara ett tecken på njursvikt, hypoparatyreoidism eller andra sjukdomar.
3. Fosforbindande protein - proteiner som binder till fosfater och hjälper till att reglera cellulära processer såsom signalering och celldelning.

I allmänhet refererar medicinska definitioner av fosfor ofta till dess roll i kroppens mineralbalans, energiomsättning och biokemi.

"Kroppspulsåder" (koronarartärer) är de blodkärl som förser hjärtmuskulaturen med syre och näringsämnen. Det finns två huvudsakliga koronarartärer: den vänstra och den högra. Den vänstra koronarartären delar sig vanligtvis i en framgående gren, som förser blod till framsidan av vänster ventrikel (den kraftigaste pumpande kamrarna i hjärtat), och en bakre gren, som förser blod till baksidan av både höger och vänster ventrikel. Den högra koronarartären förser blod till höger ventrikel och delar sig ofta i två grenar: en som förser hjärtspetsen (apex) och en annan som förser det bakre delen av höger atrium.

Kroppspulsåder kan drabbas av åderförkalkning (ateroskleros), vilket kan leda till ischemisk hjärtsjukdom, såsom angina pectoris eller hjärtinfarkt.

"Glatt muskulatur i kärl," även kallad "smooth muscle in vessels" på engelska, refererar till den typen av muskelvävnad som finns i de flesta typer av blodkärl, med undantag för kapillärerna. Denna typ av muskulatur består av långa, cylindriska celler som är arrangerade i en cirkulär och longitudinell mönster runt kärlets innerväggar.

Glatt muskulatur i kärl har förmågan att kontrahera och relaxera sig, vilket gör det möjligt för kärlen att expandera eller kontrahera i diameter. Denna förmåga regleras av autonoma nervsystemet och lokala faktorer som till exempel prostaglandiner, kolsyre och vasoaktiva substanser som angiotensin II och noradrenalin.

Glatt muskulatur i kärl spelar en viktig roll i regleringen av blodflödet och trycket i kroppen genom att påverka kärlets diameter och därmed resistansen mot blodflödet. Dysfunktion i glatt muskulatur i kärl har visats vara relaterad till flera sjukdomstillstånd, inklusive högt blodtryck, ateroskleros och hjärt-kärlsjukdomar.

Renal osteodystrophy is a bone disease that occurs in people with chronic kidney disease (CKD). It is caused by disturbances in the metabolism of calcium, phosphorus, and vitamin D, which are all important for maintaining healthy bones. As CKD progresses, the kidneys become less able to remove excess phosphorus from the body, leading to high levels of phosphorus in the blood. This, along with decreased levels of the active form of vitamin D, can cause changes in the bone structure and strength.

Renal osteodystrophy can manifest as a spectrum of bone abnormalities, including:

1. Osteitis fibrosa: Increased bone resorption due to high levels of parathyroid hormone (PTH) leading to bone pain, fractures and deformities.
2. Adynamic bone disease: Decreased bone turnover due to low levels of PTH, resulting in increased risk of fractures.
3. Mixed uremic osteodystrophy: A combination of high and low bone turnover states.
4. Osteomalacia: Defective mineralization of the bone matrix leading to bone pain, muscle weakness, and susceptibility to fractures.

The diagnosis of renal osteodystrophy is usually based on clinical findings, biochemical markers, and imaging studies such as X-rays or bone scans. Treatment typically involves managing the underlying CKD, controlling phosphorus levels with dietary restrictions and medications, maintaining adequate vitamin D levels, and using medications to control PTH levels if necessary.

Kalciumkarbonat är ett salt av koldioxid och kalcium. Det har den kemiska formeln CaCO3. Det förekommer naturligt i flera mineral, som exempelvis kalksten och marmor.

I medicinsk kontext används kalciumkarbonat ofta som ett kosttillskott för att behandla eller föventionellt förhindra låga nivåer av kalcium i blodet, en tillstånd som kallas hypokalcemi. Det kan också användas för att neutralisera magsyra hos personer med höra magsyraproduktion, såsom dem som har gastroesofageal refluxsjukdom (GERD) eller magulcus.

Kalciumkarbonat är också ett vanligt ingrediens i tandkräm, där det hjälper till att härda tänderna och skydda dem från karies.

"Difosfater" er en generell betegnelse for kjemiske forbindelser som inneholder to fosfatgrupper bundet sammen med ein einast fettsyre. I biokjemisk sammenhenging refererer difosfat oftest til adenosindifosfat (ADP) og guanosindifosfat (GDP), som er betydende molekyler i cellulær energiproduksjon og -bruk. Disse molekylenes energirelaterte reaksjoner involverer konvertering mellom difosfat og triphosphat (ATP og GTP) med overgang av ein fosfatgruppe, som frigir eller absorberer energi i cellen.

Glatt muskelceller, også kendt som glatte muskulaturceller, er en type muskelceller som kontrolleres involuntarily og har en vislende (ikoniske) udseende under mikroskopi. De består af en enkel cellekerne og et stort antal myofibriller, der er mindre organeller som hjælper med at generere muskelkontraktioner.

Glatte muskulaturceller findes i visse typer af væv i kroppen, herunder blodkarre, lunger, fordøjelsessystemet og reproduktive organer. De hjælper med at kontrollere en række fysiologiske processer, såsom blodtryksregulering, søvn, madoptagelse og reproduktion.

Contractions i glatte muskulaturceller reguleres af nervesignaler fra det autonome nervesystem og hormonelle signaler fra kroppen. De kan også kontrahere uafhængigt af nervesignaler, hvilket gør dem egnet til at kontrollere passive processer som blodcirkulation og fordøjelse.

Chronic kidney disease (CKD) är en progressiv och ofta irreversibel nedgång i njurfunktionen under en period av tre månader eller längre. Det definieras som ett glomerulärt filtrationsområde (GFR) under 60 ml/min/1,73 m2 under en tid av tre månader eller längre med eller utan tecken på skada på njurarna. CKD kan indelas i fem stadier baserat på graden av nedsatt GFR och symtom. Förutom att orsaka problem med vatten- och elektrolytbalans, blodtryck och ämnesomsättning kan CKD också leda till komplikationer som anemi, akidotisk benförändringar och ökad risk för hjärt- och kärlsjukdomar.

Sekundær hyperparathyreoidism är ett tillstånd där den endokrina körtlarna i sköldkörteln, som kallas blygdlösa körtelns parathyroida, producerar för mycket paratyroid hormon (PTH). Detta orsakas vanligtvis av ett annat tillstånd som leder till ett lågt calciumnivå i blodet.

Den vanligaste orsaken till sekundär hyperparathyreoidism är kronisk njursjukdom, där njurarna inte kan rena kroppen från fosfat och därmed leder till ett lågt calciumnivå i blodet. Andra orsaker kan inkludera malabsorption, varvid kroppen har svårt att ta upp näringsämnen från mag-tarmkanalen, eller vitamin D-brist.

Sekundär hyperparathyreoidism kan leda till en rad symtom och komplikationer, inklusive benskörbhet, njursten, högt blodtryck och sömnapné. Behandlingen av sekundär hyperparathyreoidism beror på orsaken till tillståndet, men kan innefatta behandling av underliggande sjukdom, diät, supplementering med vitamin D och kalcium, eller i vissa fall kirurgiskt avlägsnande av överaktiva parathyroida celler.

"Njursjukdomar" refererar till sjukdomar eller störningar som drabbar urinvägar och/eller de två njurarna. Njuren har flera viktiga funktioner, bland annat att filtrera blodet, reglera vätske- och elektrolytbalansen samt producera hormoner.

Exempel på njursjukdomar inkluderar:

1. Glomerulonefrit - en grupp av sjukdomar som drabbar de små blodkärlen (glomeruli) i njuren, vilket kan leda till blod och protein i urinen, ödem och högt blodtryck.
2. Nephrotiskt syndrom - en samling symtom som orsakas av skada på de små blodkärlen (glomeruli) i njuren, vilket leder till stor mängd protein i urinen, lägre albuminnivåer i blodet och ödem.
3. Pyelonefrit - en infektion i njurarna eller urinvägarna som orsakas av bakterier.
4. Nephrolitiasis (källdjurssten) - när stenar bildas i njuren eller urinvägarna, vilket kan leda till smärta, blod i urinen och infektioner.
5. Polycystisk njursjukdom - en ärftlig sjukdom där flera cystor (säckar fyllda med vätska) bildas i njurarna, vilket kan leda till nedsatt njurfunktion och njurförsämring.
6. Akut tubulär nekros - en plötslig skada på de små rörformade strukturerna (tubuli) i njuren, vilket kan orsakas av olika faktorer som infektioner, droger och lägre blodtryck.
7. Kronisk njursvikt - en progressiv nedsättning av njurfunktionen över tid, vilket kan leda till symtom som trötthet, ödem, förhöjd blodtryck och onormala kemiska värden i blodet.

Det är viktigt att söka vård om du upplever några av dessa symtom eller har andra oroande tecken eller symptom relaterade till njurarna.

Ateroskleros är en chronisk inflammatorisk sjukdom som drabbar medelstora och stora artärer. Den kännetecknas av att feta depositions i form av lipoproteiner, speciellt LDL (lågdensitets-lipoprotein), kalk och cellulärt material ansamlas under innersta väggen (endotel) i artären. Detta bildar så kallade plack som kan leda till att artärernas lumen (insidan) stängs delvis eller helt, vilket kan orsaka allvarliga komplikationer som hjärtinfarkt, stroke och gangrän.

Aterosklerosen utvecklas ofta under en lång period och är vanligast hos äldre personer. Faktorer som ökar risken för ateroskleros inkluderar höga nivåer av LDL-cholesterol, högt blodtryck, diabetes, rökning, övervikt och brist på fysisk aktivitet.

"Benvävsbildning" är en medicinsk term som refererar till att kroppen bildar ett överflödigt eller oönskat vävnadsmassa som består av benvävnad. Detta kan ske på flera ställen i kroppen, men är vanligast i leder och ledhinnor. Benvävsbildning kallas även för "osteofytoser" eller "osteoartrit".

Det finns olika orsaker till benvävsbildning, men den vanligaste orsaken är åldrande och slitage på leder och ledhinnor. Andra orsaker kan vara skador, infektioner, tumörer eller sjukdomar som exempelvis reumatoid artrit.

Benvävsbildning kan orsaka smärta, stelhet, svullnad och nedsatt rörelseförmåga i de berörda områdena. Behandlingen av benvävsbildning kan innebära mediciner som lindrar smärtan och inflammationen, fysisk terapi för att öka rörligheten och styrkan, eller i vissa fall kirurgi för att avlägsna överflödiga benvävnadsmassor.

Skelettsjukdomar med endokrin etiologi är sjukdomar som beror på störningar i endokrina systemet och som påverkar skelettet. Exempel på sådana sjukdomar inkluderar osteoporos, hypogonadism och akromegali.

Osteoporos är en sjukdom som kännetecknas av ett försvagat skelett och ökad risk för frakturer, orsakad av låg benmassa och skörhet i benvävnaden. Den kan vara relaterad till störningar i könshormoner, såsom lägre nivåer av östrogen hos kvinnor efter menopaus eller lägre nivåer av testosteron hos män.

Hypogonadism är ett tillstånd där äggstockarna eller testiklarna inte producerar tillräckliga mängder könshormoner. Detta kan leda till låga nivåer av östrogen hos kvinnor och låga nivåer av testosteron hos män, vilket kan öka risken för osteoporos och frakturer.

Akromegali är en sjukdom som orsakas av överproduktion av tillväxthormon efter slutet av tillväxtperioden. Detta leder till onormalt snabb tillväxt av ben och vävnader, vilket kan leda till förändringar i skelettets form och storlek, samt ökad risk för frakturer.

CBFA1, även känt som Core-binding factor subunit alpha-1, är ett transkriptionsfaktorprotein som hör till familjen dito3/pu.1 i kärnan och spelar en viktig roll i osteogenes (benbildnings)processen genom att reglera differentiering av mesenchymala stamceller till osteoblast (benbildande celler). Genmutationer i CBFA1 kan leda till skelettrelaterade sjukdomar som till exempel familjär akral neurofibromatosis och myelodysplastiskt syndrom.

Kalcium (Ca) er ein essensiell mineral som spiller en viktig rolle i menneskelige kroppa. Det er det mest abundaante mineralet i den menneskelige kroppen og utgjør om lag 1,5-2% av kroppens totale vekt. Kalcium finst foremost i tannene og benene, men det også fungerer som en viktig elektrolytt i kroppa og er involvert i mange viktige fysiologiske prosesser, så som:

1. Muskelkontraksjon: Kalcium hjelper med å aktivere muskelkontraksjoner, slik at vi kan bevege oss.
2. Nervesignalering: Kalcium er involvert i nervesystemet og hjeler med å overføre nervesignaler mellom nervecellene.
3. Blodkoagulasjon: Kalcium spiller en viktig rolle i blodkoagulasjonen ved hjelp av å aktivere bestemte proteiner som er involvert i denne prosessen.
4. Hormonproduksjon: Kalcium er også involvert i produksjonen og reguleringen av visse hormoner, for eksempel parathyroideahormonet og kalcitoninet.
5. Cellsignaleringsprosesser: Kalcium hjelper med å regulere cellsignaleringsprosesser i kroppen, som for eksempel cellevekst og celldeling.

For å sikre at kroppa får nok kalcium, er det viktig å ha en balanseert kost med tilstrekkelige mengder av denne næringsstoffen. God kilder på kalcium inkluderer mælkprodukter, grønnsaker som brokkoli og bladgrønnsaker, bønner, nøtter og fisk som sardiner og laks.

Extracellular Matrix (ECM) proteins refer to a diverse group of molecules that provide structural and biochemical support to cells in tissues and organs. The ECM is composed of a complex network of proteins, glycoproteins, and carbohydrates that are produced by the cells themselves and deposited into the extracellular space.

ECM proteins can be classified into several categories based on their functions and structures. Some of the major classes of ECM proteins include:

1. Collagens: These are the most abundant proteins in the ECM, and they provide strength and structure to tissues such as skin, tendons, and bones.
2. Proteoglycans: These are complex molecules that consist of a core protein attached to one or more glycosaminoglycan chains. They play important roles in maintaining tissue hydration, providing cushioning and lubrication, and regulating the diffusion of molecules within the ECM.
3. Elastin: This is a highly elastic protein that allows tissues such as blood vessels and lungs to stretch and recoil.
4. Fibronectins: These are large glycoproteins that bind to various ECM components, including collagens, proteoglycans, and integrins on the cell surface. They play important roles in cell adhesion, migration, and differentiation.
5. Laminins: These are large cross-shaped proteins that are a major component of basement membranes, which provide structural support to epithelial and endothelial cells.

Overall, ECM proteins play crucial roles in maintaining tissue structure and function, and abnormalities in their composition or organization can contribute to various diseases, including fibrosis, cancer, and degenerative disorders.

"Datortomografi" er en medisinsk undersøkelsesmetode som bruker stråling for å oppnå detaljerede, tvidimensjonale skanninger av kroppen. Metoden kalles også "computertomografi" eller blot "CT".

I en CT-skanning passerer en fin strålebunde gjennom kroppen i mange forskjellige vinkler, mens en datamaskin registrerer de resulterende skråkkryssene av skinnene. Disse dataene brukes deretter for å generere tvidimensjonale bildekserieser av det undersøkte området.

CT-skanning gir ofte mer detaljert og skarp informasjon enn tradisjonelle røntgenundersøkelser, særlig når det gjelder å avdekke skader, tumorer eller andre abnormaliteter i viktige strukturer som hjernen, hjertet, lungene og karsystemet.

Noe av fordelene med CT-skanning inkluderer:

* Høy grad av detaljeringsgrad og skarphet
* Snarlighet i utførelsen
* Mulighet for å identifisere en bred vifte av medisinske tilstander

Noe av ulemperne inkluderer:

* Bruk av ioniserende stråling, som kan øke risikoen for kreft i lengre sikt
* Relativt høy dosis stråling j rentforhold til tradisjonelle røntgenundersøkelser
* Mulighet for allergiske reaksjoner på kontrastmidlene som ofte brukes under skanningen.

Kalciumbindande proteiner är proteiner som har förmågan att binda sig till joner av calcium (Ca2+). Detta kan ske genom negativt laddade aminosyror, särskilt glutaminsyra och aspartsyra, i proteinet som attraherar de positivt laddade calciumjonerna. Kalciumbindande proteiner finns naturligt i många levande organismer och har en rad olika funktioner. I vissa fall kan de hjälpa till att reglera intracellulärt kalcium, medan de i andra fall kan vara involverade i processer som koaguleringsfaktorer, hormontransporter och benvävnadsmineralisering. Exempel på kalciumbindande proteiner inkluderar kasein, albumin, parvalbumin och calmodulin.

Sialoglykoproteiner är proteiner som har sackarider (kolhydrater) kovalent bundna till dem. De specifika kolhydratstrukturerna som kallas glykaner, är ofta terminerade med sialiska syror, vilket har gett proteinklassen dess namn. Sialoglykoproteinerna utövar viktiga funktioner inom cellbiologi och patologi, bland annat som receptorer för olika signalsubstanser och som beståndsdelar i blodgruppssystemet. De kan också vara involverade i celldifferentiering, tumörbildning och infektioner.

'Mineral' er en medisinsk betegnelse for et uorganisk stof som er nødvendig for kroppens funksjoner. Mineraler er essensielle for mange biologiske prosesser, herunder opbygning av knogler og tænder, muskel- og nervesystemets funktion, blodets sammensætning og regulering af hjertets aktivitet.

De vigtigste mineraler for mennesker inkluderer calcium, magnesium, fosfor, svovl, jern, kobber, zink, mangan og iod. Disse mineraler findes naturligt i mange fødevarer som grøntsager, frugt, nødder, frø, kød, fisk og mejeriprodukter.

Mangel på essensielle mineraler kan føre til forskellige sundhedsproblemer, herunder svækkelse af knoglerne, anæmi, muskelkramp, hjertesvigt og neurologiske problemer. Derfor er det vigtigt at have en balanceret kost som dækker behovet for alle essensielle mineraler.

Tiosulfater är ett salt eller ester av tiosulfatjonen, S2O3 2-, som består av två svavelatomar och en syreatom. I medicinsk kontext används natriumtiosulfat ofta som ett reducerande medel för att behandla cyanidförgiftning. Det fungerar genom att reagera med cyanid till mindre giftiga produkter, vilket gör att det kan neutralisera cyanidens effekter på kroppen. Natriumtiosulfat används också som ett behandlingsmedel för gulsot hos nyfödda, eftersom det kan hjälpa till att eliminera bilirubin från kroppen.

Sodium-phosphate cotransporter proteins, type III (NaPi-III), are a group of membrane transport proteins that facilitate the active transport of inorganic phosphate (Pi) and sodium ions (Na+) into cells. They play a crucial role in maintaining phosphate homeostasis within the body by regulating the reabsorption of phosphate in the kidney's proximal tubules.

The NaPi-III cotransporters belong to the solute carrier family 34 (SLC34) and are further divided into three subtypes: NaPi-IIIa, NaPi-IIIb, and NaPi-IIIc. These proteins have a similar structure, consisting of 10-14 transmembrane domains and intracellular N- and C-termini.

NaPi-III cotransporters are primarily expressed in the kidney's brush border membrane of the proximal tubules. They function by coupling the inwardly directed sodium gradient, generated by the Na+/K+-ATPase pump, to the uphill transport of phosphate against its concentration gradient. This process helps reabsorb a significant portion of filtered phosphate from the glomeruli back into the bloodstream, thus preventing excessive phosphate loss in urine.

Dysregulation of NaPi-III cotransporters has been implicated in various kidney diseases and disorders related to phosphate homeostasis, such as chronic kidney disease (CKD), tumoral calcinosis, and hyperphosphatemia. Therefore, understanding the function and regulation of these proteins is essential for developing potential therapeutic strategies targeting phosphate-related disorders.

Hjärtklaffsjukdomar är en benämning på medicinska tillstånd där hjärtklaffarna, valven som kontrollerar flödet av blod genom hjärtat, inte fungerar korrekt. Det kan orsakas av olika faktorer, såsom slitage, infektioner, strukturella defekter eller sjukdomar som påverkar hjärtmuskulaturen.

Det finns två huvudtyper av hjärtklaffsjukdomar: stenos (förträngning) och insufficiens (regurgitation eller icke-slutna klaffar). Vid stenos är hjärtklaffen för trång, vilket gör att det blir svårare för blodet att passera genom den. Detta kan leda till högt tryck uppströms klaffen och sämre blodförsörjning till kroppen. Vid insufficiens är hjärtklaffen läckande, vilket gör att blodet kan läcka tillbaka genom den när hjärtat pumpar ut blodet. Detta kan leda till ökat volymbelastning på hjärtkammaren och sämre pumpfunktion över tid.

De fyra hjärtklaffarna som finns i människans hjärta är aortaklaffen, mitralisklaffen, pulmonalisklaffen och tricuspidalklaffen. Varje klaff kan drabbas av stenos eller insufficiens, och sjukdomarna kan vara medfötta eller utvecklas under livet. Behandlingen för hjärtklaffsjukdomar kan innebära mediciner, operationer eller kirurgiska ingrepp som ersätter eller reparerar klaffarna.

'Blodkärl' är ett medicinskt begrepp som direkt översätts till 'blodkärl' på svenska. Blodkärl är en allmän term för de rörformiga strukturerna i kroppen som transporterar blod. Detta inkluderar både artärer, vener och kapillärer.

Artärer är muskel- och elastinfyllda blodkärl som transporterar syresatt blod från hjärtat till kroppens vävnader. De har tjocka väggar för att klara av det höga trycket som genereras av hjärtats slag.

Vener är tunnväggiga, mer flexible blodkärl som transporterar syrefattigt blod tillbaka till hjärtat. De har valvulae som förhindrar att blod rinner tillbaka när hjärtat inte pumpar.

Kapillärer är mycket små, extremt tunna blodkärl som bildar ett nätverk mellan artärerna och venerna. De är så små att röda blodkroppar måste passera genom dem en i taget. Kapillärernas tunna väggar möjliggör utbyte av syre, näringsämnen och avfall mellan blodet och omgivande vävnader.

'Kalcifylax' är ett medicinskt begrepp som används för att beskriva en patologisk process där calciumfosfatdepåer bildas i blodkärlen och mjuk vävnad, särskilt i njurarna. Detta kan leda till skador på blodkärl och andra komplikationer som kan vara livshotande. Kalcifylax är vanligast hos patienter med terminal kronisk njursjukdom eller dialysbehandling, men kan också förekomma hos patienter med andra sjukdomar som stör balansen mellan calcium, fosfat och aktivt vitamin D i kroppen.

Polyamer er en betegnelse for en gruppe neurotransmittere i hjernen, der spiller en vigtig rolle i mange aspekter af vores fysiologi og adfærd. Navnet "polyaminer" referer til, at disse stoffers kemiske struktur indeholder flere aminosyredele. De mest velkendte polyaminer er serotonin, noradrenalin (også kaldet norepinefrin) og dopamin. Disse stoffer er involveret i en række forskellige funktioner, herunder søvn, stemning, opmærksomhed, læring, hukommelse og regulering af smertefølelse. I modificeret oversættelse:

Polyaminer er en betegnelse for en gruppe neurotransmittere i hjernen, som spiller en vigtig rolle for mange aspekter af vores fysiologi og adfærd. Navnet "polyaminer" referer til, at disse stoffers kemiske struktur indeholder flere aminosyredele. De mest velkendte polyaminer er serotonin, noradrenalin (også kaldet norepinefrin) og dopamin. Disse stoffer er involveret i en række forskellige funktioner, herunder søvn, stemning, opmærksomhed, læring, hukommelse og regulering af smertefølelse.

Osteoblast är en typ av cell som är involverad i benets formation och hälsa. De är mesenchymala celler, vilket betyder att de utvecklas från den sorts stamceller som bildar bindväv, muskler och kärl. När osteoblastcellerna mognar, producerar de ett proteinrikt matrix, som kallas ostéoid, som sedan mineraliseras för att forma benvävnad. Osteoblastcellerna sitter fast i den nya benvävnaden och fortsätter att producera substans som hjälper till att stärka benen. När benvävnaden är fullständigt mineraliserad, kan osteoblastcellerna omvandlas till stillasittande benceller, kända som osteocyty.

Polyetylene (PE) är ett termoplastiskt, syntetiskt polymer som består av många (poly-) etylen (-ene) monomerenheter. Det finns i olika former beroende på den katalytiska processen och de tillämpade förhållandena under polymerisationen. De två vanligaste formererna är:

1. HDPE (High-density polyethylene): Har en densitet över 0,941 g/cm3 och karakteriseras av en hög kristallinitet, som resulterar i högre mekanisk styrka, hårdhet och temperaturbeständighet jämfört med LDPE. HDPE används ofta inom konstruktionsrelaterade tillämpningar, såsom behållare för kemikalier, rörledningar och komponenter för bilindustrin.

2. LDPE (Low-density polyethylene): Har en densitet mellan 0,910 och 0,940 g/cm3 och har en lägre kristallinitet jämfört med HDPE. Detta resulterar i en flexiblare, segare och genomskinligare polymer som är lättformbar under värmebehandling. LDPE används ofta inom förpackningsrelaterade tillämpningar, såsom plastflaskor, höljen, plastsäckar och isolering för elektriska ledare.

Polyetylene är känt för sin kemiska resistens, goda elektriska isolerande egenskaper, låga temperaturbeständighet och lägre mekaniska styrka jämfört med andra termoplastiska material som polypropen (PP) och polyamid (PA).

Vitamin D är ett fettlösligt vitamin, som också kan fungera som en hormon i kroppen. Det finns två former av Vitamin D: D2 och D3. D2 (ergocalciferol) förekommer naturligt i vissa plantafödor, medan D3 (cholecalciferol) produceras i huden när den utsätts för UVB-strålning från solljus.

Vitamin D är viktigt för kroppens hälsa på många sätt. Det hjälper till att reglera nivåerna av calcium och fosfat i blodet, vilket är viktigt för starka ben och tänder. Vitamin D kan också ha effekter på immunsystemet, muskulaturen och nerverna.

Många människor får tillräckligt med vitamin D genom att exponera sig för solljus under sommarmånaderna. Men under vintermånaderna kan solstrålningen vara för svag för att producera tillräckligt med vitamin D, särskilt i norra delarna av världen. Flera livsmedel innehåller också naturligt förekommande vitamin D, såsom fet fisk (t.ex. sill och lax), lever, ägg och grädde.

Om du inte får tillräckligt med vitamin D kan du drabbas av brist på vitamin D, som kan leda till symptom som trötthet, smärta i benen och musklerna, och sämre humör. Långvarig brist på vitamin D kan också öka risken för benbrott och andra hälsoproblem.

Kransartärsjukdom, även känd som koronarartärsjukdom (CAD), är en medicinsk term som refererar till ett tillstånd där plack bildas i och blockerar eller stör blodflödet genom kranskärlen, de artärer som förser hjärtmuskulaturen med syre- och näringsriktad blod. Placken består av fett, kolesterol, calcium och andra substanser som cirkulerar i blodet. När placken växer kan de orsaka smala passager eller hål (aneurysm) i kranskärlen, vilket kan leda till bristfällig blodförsörjning till hjärtmuskulaturen (ischemi). Ischemien kan orsaka symptom som angina pectoris (smärta eller obehag i bröstet), andningssvårigheter och yrsel. I vissa fall kan ischemien leda till allvarliga komplikationer såsom hjärtinfarkt, abnormella hjärtrytmor eller hjärtstillestånd. Faktorer som ökar risken för kransartärsjukdom inkluderar hög ålder, rökning, högt blodtryck, höga kolesterolvärden, diabetes, övervikt och brist på fysisk aktivitet.

Benmorfolgenprotein 2, eller Osteokalcin, är ett protein som primärt produceras i benvävnad och är involverat i mineraliseringen av ben. Det uttrycks av osteoblaster och innehåller tre gamma-karboxylglutaminsyra (GLA)-residuer, vilket gör att det kan binda till hydroxylapatitkristaller i benvävnaden. Osteokalcin har också visat sig ha en roll i regleringen av kalciumhomöostas och energi metabolism. Det är ett viktigt markör för benbildning och omsättning, och nivåerna kan användas som indikatorer på skelettrelaterade sjukdomar som osteoporos.

Den mest vanliga betydelsen av "pulsådror" inom medicinen är de blodkärl som kan kännas eller ses pulsera i samband med hjärtats slag. Dessa pulsådror inkluderar ofta:

1. Karotispulsen: den stora artären i halsen som försörjer huvudet och halsen med syresatt blod.
2. Radialpulsen: den artären i handleden som försörjer armen med syresatt blod.
3. Femoralpulsen: den stora artären i låret som försörjer benet med syresatt blod.
4. Poplitealpulsen: den artären bakom knäskålen som försörjer underbenet med syresatt blod.
5. Dorsalis pedis pulsen: den artären på fotens utsida som försörjer foten med syresatt blod.

Pulseringarna i dessa pulsådror orsakas av hjärtats slag, som pressar blod genom kroppens artärer bort från hjärtat. Ju starkare pulsen är, desto mer blod pumpas ut från hjärtat vid varje slag. Ändå kan pulsens styrka och regularitet påverkas av olika faktorer, inklusive blodtryck, hjärtfrekvens, volymen av blod i kroppen och eventuella hinder i artärerna.

Bisköldkörtelhormoner, även kända som gonadotropiner, är hormoner som produceras och secretas av hypofysens framlob (adenohypofysen) i hjärnan. Det finns två typer av bisköldkörtelhormoner: folikelstimulerande hormon (FSH) och luteiniserande hormon (LH). Dessa hormoner är involverade i regleringen av reproduktiva funktioner, såsom ägglossning hos kvinnor och spermatozoiedenbildning hos män.

Folikelstimulerande hormon (FSH) stimulerar tillväxten och utvecklingen av könscellerna i äggstockarna hos kvinnor (foliklerna) och spermatozoidernas produktion i testiklarna hos män.

Luteiniserande hormon (LH) är involverat i den slutliga utvecklingen av en äggcell till en mogen äggcell som är redo för befruktning hos kvinnor, ett stadium som kallas ägglossning. Hos män stimulerar LH produktionen av androgener, såsom testosteron, i testiklarna.

Bisköldkörtelhormonerna kontrolleras av hypothalamus, en del av hjärnan som producerar och releasear hormonet gonadotropin-releasing hormone (GnRH). GnRH styr sekretionen av FSH och LH från hypofysens framlob.

En kronisk sjukdom är en sjukdom som varar i lång tid, ofta livet ut, och som kräver kontinuerlig eller periodvis behandling. Kroniska sjukdomar kan påverka olika delar av kroppen och ge upphov till en mängd symtom som kan variera i svårighetsgrad över tiden. Vissa exempel på kroniska sjukdomar är diabetes, hjärt-kärlsjukdomar, lungsjukdomar, autoimmuna sjukdomar och neurologiska tillstånd. Det är viktigt att diagnostisera och behandla kroniska sjukdomar i tid för att förhindra komplikationer och förbättra livskvaliteten hos den drabbade individen.

Etidronsyra, även känt som etidronat, är ett bisfosfonat som används inom medicinen. Det är ett salt av etidronsyra och används ofta i behandlingen av osteoporos och andra benrelaterade sjukdomar, såsom Pagets sjukdom och fibrodysplasia ossificans progressiva (FOP).

Bisfosfonater som etidronsyra fungerar genom att hämma nedbrytningen av benvävnad och på så sätt minska benresorptionen. Detta kan leda till ökad benstyrka och minskat risk för frakturer.

Etidronsyra intas vanligtvis som tablett eller intravenöst, beroende på behandlingsindikationen och patientens individuella behov. Läkare kan ge specifika rekommendationer kring dosering och behandlingsschema baserat på patientens medicinska historia och tillstånd.

Den bukenaorta (Aorta abdominalis) är den del av aortan som går från magen ner till benen. Den kan anatomiskt delas in i tre delar:

1. Den uppra delen, även kallad den suprarenala aortan, som ligger ovanför njurarna och förser dem med blod.
2. Den mellersta delen, även kallad den renala aortan, som går mellan njurarna och ger blod till dem.
3. Den nedre delen, även kallad den infrarenala aortan, som ligger under njurarna och förser buken och benen med blod.

Bukenaorta kan drabbas av olika sjukdomar såsom ateroskleros, aneurysm (utbulning i väggen) eller dissection (skiljande av de inre lagren).

RANK-liganden, också känd som TNFSF11 (Tumor Necrosis Factor-Related Apoptosis-Inducing Ligand), är ett protein som spelar en viktig roll i benomsättningen och immunförsvaret. Det produceras av aktiverade T-celler och binder till receptorn RANK (Receptor Activator of NF-kB) på osteoklastprekursorceller, vilket leder till deras differentiering, aktivering och överlevnad. Osteoporos, kronisk inflammation och cancerbenägna sjukdomar kan vara relaterade till störningar i RANK-ligand/RANK-signalvägen.

Ergokalciferol, också känt som vitamin D2, är en form av vitamin D som produceras naturligt när svampar exponeras för ultraviolett strålning från solljus. Det är också möjligt att framställa ergokalciferol kommersiellt genom att utsätta ergosterol, ett sterol som finns i svampar, för UV-strålning.

Ergokalciferol används vanligtvis som en källa till vitamin D i kosttillskott och är viktigt för att hjälpa kroppen att absorbera kalcium och fosfat, två mineraler som behövs för starka ben och tänder. Det används också för att behandla eller förebygga vitamin D-brist och relaterade tillstånd, såsom rakit (barnskelettförsvagning) och ostemalaci (vuxen skelettförsvagning).

Även om ergokalciferol och den närbesläktade formen av vitamin D, kolesterol-baserad calcifediol (vitamin D3), båda kallas för vitamin D, kan de ha olika effekter på kroppen. Några studier har visat att vitamin D3 kan vara mer effektivt än vitamin D2 vid behandlingen av vissa tillstånd som relateras till vitamin D-brist, men båda formerna anses vara säkra och effektiva för att behandla eller förebygga vitamin D-brist.

Riskfaktorer är enligt medicinsk terminologi några egenskaper, faktorer eller expositioner som ökar sannolikheten för att utveckla en viss sjukdom eller hälsoproblem. Riskfaktorer kan vara modifierbara, det vill säga de kan påverkas genom livsstilsförändringar och preventiva åtgärder, eller icke-modifierbara, som är oberoende av individens val och omständigheter. Exempel på modifierbara riskfaktorer inkluderar tobaksrökning, fysisk inaktivitet, ohälsosam kost och alkoholmissbruk. Icke-modifierbara riskfaktorer kan vara exempelvis genetiska predispositioner, ålder och kön. Det är värt att notera att närvaro av en riskfaktor inte garanterar att en person kommer att utveckla en viss sjukdom, men ökar bara sannolikheten.

Osteocalcin är ett protein som produceras av osteoblaster, celler som är involverade i benets bildning och remodellering. Det är ett av de mest prevalenta proteinerna i benvävnaden och anses vara en markör för osteoblastaktivitet. Osteokalcin binder kalciumioner och har en viktig roll i regleringen av kalciumhomöostas, som är nödvändigt för att underhålla starka och hälsosamma ben. Ett litet del av det totala osteocalcinet kan frisättas till blodomloppet, där det kan mätas för att få information om den aktuella osteoblastaktiviteten och benmetabolismen.

"Brosta" är ett slanguttryck och har ingen medicinsk betydelse. Möjligen kan du ha förväxlat det med "bronkiell astma", som är en typ av astma orsakad av hyperreaktivitet i de små luftvägarna (bronkioler) i lungorna. Detta resulterar i andningssvårigheter när luftvägarna kontraheras och orsakar hosta, bröstsmärtor och andnöd.

Den korrekta medicinska termen för "brösta" som du sökte kanske är "bröstkorg", som i medicinska sammanhang refererar till den del av kroppen där hjärtat, lungorna och andra viktiga organ finns. Problemen med andning eller smärtor i bröstkorgen kan bero på en rad olika sjukdomar eller skador, som exempelvis lungsjukdomar, hjärtsjukdomar eller muskelsmärtor.

Glycerofosfater är en grupp av lipider som innehåller glycerol (ett slags alkohol) som backbone, med en eller flera fosfatgrupper och ofta även en eller flera fettsyror kopplade till sig. De är viktiga beståndsdelar i cellmembranet hos levande organismer och fungerar också som energilager, särskilt i form av di- och triacylglycerofosfater (även kallat fosfolipider och triglycerider). Glycerofosfater deltar också i signaltransduktionsprocesser inom cellen.

"Cell culturing" or "cell cultivation" is the process of growing and maintaining cells in a controlled environment outside of a living organism. This is typically done in a laboratory setting using specialized equipment and media to provide nutrients and other factors necessary for cell growth and survival. The cells can be derived from a variety of sources, including human or animal tissues, and can be used for a range of research and therapeutic purposes, such as studying cell behavior, developing new drugs, and generating cells or tissues for transplantation.

Atherosclerotic plaque refers to a deposit of fatty substances, cholesterol, calcium, and other substances in the inner lining of an artery. This buildup can cause the artery to narrow or become blocked, leading to serious cardiovascular diseases such as coronary artery disease, peripheral artery disease, and stroke.

The plaque formation begins with damage to the endothelium (the inner lining of the artery), which can be caused by factors such as high blood pressure, smoking, diabetes, and high levels of cholesterol in the blood. Once the endothelium is damaged, low-density lipoproteins (LDL) or "bad" cholesterol can enter the artery wall and accumulate there.

Over time, this buildup can lead to the formation of a fatty streak, which is an early form of atherosclerotic plaque. As the plaque grows, it can harden and calcify, causing the artery to narrow or become blocked. This process can take many years, and often does not cause any symptoms until the artery becomes significantly narrowed or blocked.

In addition to narrowing or blocking the artery, atherosclerotic plaque can also rupture, leading to the formation of blood clots that can further block the artery or travel to other parts of the body and cause a heart attack or stroke. Therefore, it is important to manage risk factors for atherosclerosis, such as high blood pressure, smoking, diabetes, and high cholesterol levels, through lifestyle changes and medical treatment.

"Ben" refererar anatomiskt till den del av extremiteten som är belägen under knäet, medan "benvävnad" (i medicinska sammanhang) ofta refererar till all vävnad som utgör benet, inklusive benmärg, benvävnad, brosk, senor, muskler och hud. Benvävnaden består huvudsakligen av kollagen och mineralsalter, vilket ger benen styrka och styvhet. Benmärgen inne i benen producerar röda och vita blodkroppar.

Spiralcomputerttomografi (Spiral-CT eller helix-CT) er en type computerbaseret tomografi, der gør brug af en spiralformet bevægelse under datasamlingen for at opnå en kontinuerlig visualisering af organer og strukturer i kroppen. Denne teknik giver mulighed for at producere mere detaljerede billeder end traditionelle CT-scanning, især af vitalle organer som hjertet, lungerne og blodkarrene. Spiralcomputerttomografi anvendes ofte til at diagnosticere og overvåge forskellige sygdomme, herunder cancer, infektioner, vaskulære lidelser og traumer.

"Benskörhet" refererar till den mekaniska styrkan hos benvävnaden, vilket är ett mått på benens förmåga att hantera mekanisk belastning. En nedsatt benskörhet kan leda till en ökad risk för frakturer (brott i benen). Benskörhet kan mätas med hjälp av olika tekniker, till exempel täthetsmätningar med hjälp av dubbelenergix-strålning eller med hjälp av biokemiska markörer i blodet.

En vanlig orsak till nedsatt benskörhet är osteoporos, en skelettrelaterad sjukdom som kännetecknas av låg benmassa och skör benvävnad, vilket ökar risken för frakturer. Andra orsaker till nedsatt benskörhet kan vara vissa mediciner, läkemedelsöveranvändning, njursjukdomar, malabsorption, kronisk lungsjukdom och andra sjukdomar som påverkar hormonnivåer. Även livsstilsfaktorer som brist på motion, tobaksrökning, alkoholmissbruk och onormalt låg kroppsvikt kan bidra till en nedsatt benskörhet.

Arteriosklerose är en medicinsk term som refererar till en progressiv och degenerativ sjukdom där det uppstår skador på och förändringar i stora och medelstora artärer ( blodkärl som transporterar syresatt blod från hjärtat till kroppens vävnader). Denna sjukdom kännetecknas av att arteriens inre väggar blir förtjockade, hårda och sklerotiska (förkalkade) på grund av uppbyggnaden av fett, kolesterol, calcium, cellulärt material och andra substanser i och på artärväggen.

Arterioskleros kan vara asymptomatisk under en lång tid, men när den fortschrittligare blir kan den orsaka allvarliga komplikationer som hjärtinfarkt, stroke, perifer arteriell sjukdom (PAD) och njursvikt. Faktorer som ökar risken för att utveckla arterioskleros inkluderar hög ålder, rökning, högt blodtryck, höga nivåer av LDL-kolesterol (dåligt kolesterol), diabetes, övervikt och brist på fysisk aktivitet.

Det är värt att notera att arterioskleros inte är samma sak som ateroskleros, även om de två termerna ofta används synonymt. Ateroskleros är en speciell form av arterioskleros som kännetecknas av att det bildas plack (avlagringar) i artärväggen.

Cardiovascular diseases (hjärt-kärlsjukdomar) är en samlande benämning på sjukdomar som drabbar hjärtat och kärlen. Detta inkluderar, men är inte begränsat till:

1. Ischemisk hjärtsjukdom: Sjukdomar orsakade av förträngning eller blockering i de koronara artärerna som försörjer hjärtmuskulaturen med syre och näringsämnen, exempelvis angina pectoris och hjärtinfarkt.

2. Hjärtrytmrubbningar: Avvikelser i hjärtats rytm, inklusive både för snabb (tachykardier) och för långsam (bradykardier) hjärtslag.

3. Strukturella hjärtsjukdomar: Sjukdomar som påverkar hjärtats struktur, exempelvis hjärtmuskelsjukdomar (kardiomyopatier), hjärtvävnadsdefekter och vaskulära sjukdomar.

4. Hjärtfel hos barn: Inkluderar kongenitala hjärtfel, som är fel som barnet föds med, och akviredtala hjärtfel, som utvecklas under barndomen.

5. Cerebrovasculära sjukdomar: Sjukdomar i de hjärnans blodkärl, exempelvis stroke och transitorisk ischemisk attack (TIA).

6. Perifera kärlsjukdomar: Sjukdomar i de blodkärl som förser kroppens extremiteter och andra organ med syre, exempelvis perifer arterioskleros.

Vitamin K är ett samlingsnamn för en grupp kolesterolliknande fettsolubla vitaminer som är nödvändiga för blodets att koagulera korrekt. Det finns två naturligt förekommande former av vitamin K: vitamin K1 (filoquinon) och vitamin K2 (menakinoner). Vitamin K1 hittas främst i gröna bladgrönsaker, medan vitamin K2 produceras av bakterier i tarmen.

Vitamin K är viktigt för att aktivera en grupp protein som kallas för koagulationsfaktorer, vilka spelar en central roll i blodets koaguleringsprocess. Dessa proteiner hjälper till att stänga av blödningar och bilda blodproppar (trombar) när ett blodkärl skadas.

Ett svårartat tillstånd som kallas för vitamin K-brist kan uppstå om kroppen inte får tillräckligt med vitamin K. Detta kan leda till onormalt långsam blodkoagulering och ökat riskt för allvarliga blödningar. Vitamin K-brist är ovanligt i industrialiserade länder, men kan förekomma hos nyfödda barn, personer med malabsorption eller leverfunktionsstörningar, och personer som tar vissa typer av mediciner som påverkar vitamin K-nivåerna i kroppen.

Skelettsjukdomar är en samlande beteckning för sjukdomar som drabbar skelettet och lederna. Detta kan innefatta allt från smärtsamma akuta tillstånd som exempelvis benskador, till kroniska sjukdomar som osteoporos och reumatoid artrit. Skelettsjukdomar kan orsakas av en rad olika faktorer, inklusive ärftliga faktorer, infektioner, trauma, cancer och autoimmuna störningar. Vissa skelettsjukdomar kan leda till smärta, svårigheter att röra sig och försämrad kvalitet på livet om de inte behandlas korrekt.

"Knockout mus" är en typ av genetiskt modifierade möss som saknar en viss gen som normalt finns i deras kroppar. Denna gen inaktiveras eller "knockas ut" med hjälp av tekniker som ger forskare möjlighet att studera funktionen hos den specifika genen och hur den påverkar olika fysiologiska processer i kroppen. Detta kan vara användbart för att undersöka samband mellan genetiska faktorer och sjukdomar, läkemedelsverkan och biologiska processer.

Benmorfolgenprotein 7, också känt som BMP-7, är ett protein som tillhör transformerande tillväxtfaktor beta (TGF-β) superfamiljen. Detta protein spelar en viktig roll i embryonal utveckling och skelettbildning genom att reglera celldifferentiering, celldelning och apoptos (programmerad celldöd). I den adulta organismen är BMP-7 involverat i underhåll och reparation av skelettet, njurarna och andra vävnader.

Kalcitriol är den aktiva formen av vitamin D, även känd som 1,25-dihydroxikalkiferol. Det är ett sekohormon som produceras i njurarna och har en viktig roll i regleringen av calcium- och fosfatbalansen i kroppen. Kalcitriol verkar genom att öka upptaget av calcium och fosfat i tarmen, samt påverka benmetabolismen. Det används också som läkemedel vid behandling av hypokalcemi och sekundär hyperparatyreoidism, som orsakas av njursjukdom eller vitamin D-brist.

'Calcium complexes' er en betegnelse for forbindelser der involverer jonisert calcium (Ca2+) og et andet ion eller molekyle. Kalcium komplekser dannes, når calciumionen interagerer med andre ioner eller molekyler i en opløsning, for at danne en stabil stabiliseret struktur gennem koordinering af elektronpar på det andet ion eller molekyle.

Et eksempel på et kalciumkompleks er calciumhydroxid (Ca(OH)2), der dannes, når calciumioner reagerer med hydroxidioner (OH-). Andre eksempler inkluderer calciumsulfat (CaSO4), calciumphosphat (Ca3(PO4)2) og kalciumcitrat (Ca3(C6H5O7)2).

Kalciumkomplekser spiller en vigtig rolle i mange biologiske processer, herunder blodkoagulation, muskelkontraktion, cellesignalering og knoglevævsdannelse. De kan også have anvendelser inden for medicinen, f.eks. som supplementer til at forbedre calciumoptagelsen i kroppen eller som aktive ingredienser i visse lægemidler.

Calciumfosfater är ett samlingsnamn för oorganiska salter som bildas när calciumjoner (Ca2+) kombineras med fosfatjoner (PO43-). Det finns flera olika typer av calciumfosfater, men de två vanligaste är hydroxiapatit (Ca10(PO4)6(OH)2) och brushit (CaHPO4·2H2O).

Hydroxiapatit är den huvudsakliga komponenten i människans tänder och ben, där det utgör upp till 70% av deras mineralmassa. Det är ett mycket hårt material med en hög buffertkapacitet, vilket gör att det kan hjälpa att reglera kroppens pH-värde.

Brushit däremot förekommer ofta i patologiska sammanhang, såsom vid njursten eller urinsyrabildning i lederna (gikt). Det är ett mindre stabilt mineral som kan bildas när urinen har ett för högt pH-värde och/eller när koncentrationen av calcium och fosfat är för hög.

I medicinsk kontext kan calciumfosfater vara intressanta i samband med till exempel ben- och mineralstoffmetabolism, njursjukdomar och läkemedelsbehandlingar som påverkar dessa processer.

Kolekalciferol, också känt som vitamin D3, är en form av vitamin D som produceras naturligt i huden när den utsätts för solens UVB-strålar. Det kan även tas in som en del av din diet eller som ett supplement. Kolekalciferol fungerar som en prohormon och är involverat i kroppens reglering av kalciumabsorptionen i tarmen, vilket är viktigt för att underhålla starka ben och hälsa hos muskler och nerver.

Fibroblast Growth Factors (FGF) är en familj av signalsubstanser som spelar en viktig roll i cellers tillväxt, överlevnad, differentiering och migration. De binder till specifika receptorer på cellmembranet och aktiverar en signaltransduktionskaskad som leder till olika cellulära svar. FGF-familjen innehåller 22 kända medlemmar, varav flera har potentialen att användas terapeutiskt i behandling av olika sjukdomar, till exempel vissa typer av cancer och neurologiska störningar.

Sjukdomsförlopp definieras inom medicinen som den kliniska utvecklingen och tiden från att en sjukdom uppstår till dess att den har löpt sitt fulla skepp, det vill säga från sjukdomens början via diagnostisering, behandling och eventuell komplikation till slutet när individen är återställd eller avlidit. Sjukdomsförloppet kan delas in i tre faser: akut, subakut och kronisk. Under akutfasen uppstår sjukdomen plötsligt och symtomen är ofta allvarliga. I subakuta fasen minskar symtomen men sjukdomen är fortfarande pågående, medan i kroniska fasen kan symtomen vara konstanta under en längre tidsperiod eller återkommande.

Benmorfoegenesproteiner, också kända som bensklerotiserande proteiner eller benbildande proteiner, är en typ av protein som hjälper till att bilda och underhålla benvävnad. Dessa proteiner inkluderar bland annat kolagen, osteokalcin och alkalisk fosfatas. De aktiverar också celler som kallas osteoblaster för att producera mer benvävnad. Benmorfogenesproteiner spelar en viktig roll i benreparation och regeneration efter skada, samt i underhåll och hälsa av skelettet överlag.

Glukuronidation är ett vanligt förekommande enzymatisk metaboliseringssteg inom levern där ett glukuronsyra molekyl kopplas till en substratmolekyl, ofta en läkemedelssubstans. Detta sker med hjälp av enzymer som kallas UDP-glukuronosyltransferaser (UGT). Glukuronidaseringen ökar vattn solubiliteten hos substratet, vilket underlättar utsöndringen via urinen och/eller gallan. Detta är en del av kroppens naturliga process för att neutralisera och eliminera främmande ämnen som till exempel läkemedel eller skadliga substanser.

Levamisole är ett antihelmintiskt läkemedel som används för att behandla infektioner orsakade av rundmaskar, såsom pinworms och hookworms. Det fungerar genom att störa den neuromuskulära aktiviteten hos maskarna, vilket leder till deras död. Levamisole används också som immunmodulerande läkemedel för att behandla vissa former av cancer och autoimmuna sjukdomar, eftersom det kan påverka aktiviteten hos vissa delar av det immunsystemet.

'Pulpaförkalkning' (dental pulp calcification) är ett tillstånd där det normala vävnadsmönstret i tandpulpan, den mjuka vävnaden inne i en tands rotkanal, förändras på grund av avlagringar av mineralrik hartsubstans. Detta kan orsakas av åldrande, trauma, karies eller andra skador på tanden. I vissa fall kan pulpaförkalkning leda till att tanden blir livlös och behöver tas bort. Men i andra fall kan det vara asymptomatiskt och inte behöva behandlas alls.

Tunica media är en del av en blodkärls vägg och består av glatt muskulatur och elastisk bindväv. Den ligger mellan den inre, tunica intima, och den yttre, tunica adventitia, som tillsammans utgör blodkärlets väggar. Tunica media ger blodkärlet styrka och flexibilitet, vilket möjliggör för blodkärlet att expandera och kontrahera i samband med hjärtats slag. Den glatta muskulaturen i tunica media kan också kontrollera blodflödet genom att justera kärlets diameter.

"Animal disease models" refer to the use of animals as a tool in biomedical research to study human diseases and their treatments. These models are created by manipulating or breeding animals to develop symptoms or conditions that resemble those seen in humans with specific diseases. The purpose is to gain a better understanding of the pathophysiology, progression, and potential treatment strategies for these diseases. Animal disease models can be generated through various methods such as genetic modification, infectious agents, drugs, or environmental factors. Commonly used animals include mice, rats, zebrafish, rabbits, guinea pigs, and non-human primates. The choice of animal model depends on the specific research question being asked and the similarities between the animal's physiology and that of humans.

Biologiska markörer, även kända som bio markörer eller biomarkrar, är en mätbar och objektiv utväg att uppskatta normala biologiska processer, patologiska processer eller farmakologiska respons på ett läkemedel, enligt definitionen från Förenta staternas livs- och medicinesäkerhetsverket (FDA).

Biologiska markörer kan vara olika typer av molekyler, såsom proteiner, gener, metaboliter eller celler, som finns i kroppen och kan mätas för att ge information om en persons hälsa, sjukdomstillstånd eller respons på behandling. Exempel på biologiska markörer inkluderar blodprover som hemoglobin A1c för diabetes, troponiner för hjärtinfarkt och PSA (prostataspecifikt antigen) för prostatacancer.

I medicinsk forskning används biologiska markörer ofta för att utvärdera effekterna av en behandling, diagnostisera sjukdomar eller övervaka sjukdomsförlopp. De kan också användas för att screena populationer för riskfaktorer för sjukdomar och för att utveckla personligare och precisionsmedicinska behandlingsmetoder.

Epoxiföreningar, även kända som epoxyder, är en typ av organisk förening som innehåller en epoxidgrupp, som består av en tresvängd kolring med tre atomers bindning till kolatomerna. Epoxidgrupperna tenderar att vara reaktiva och kan undergå olika typer av kemiska reaktioner, vilket gör epoxiföreningarna användbara inom en rad olika industriella tillämpningar.

Exempel på användningsområden för epoxiföreningar inkluderar härdande harts för kompositmaterial, ytskikt för rostskydd och korrosionsskydd, lim för sammanfogning av material, och som monomerer i polymera material.

Det är värt att notera att vissa epoxiföreningar kan vara skadliga eller farliga om de hanteras felaktigt, så det är viktigt att följa säkerhetsrekommendationer och använda skyddsutrustning när man arbetar med dessa ämnen.

Calcimimetic agents are a class of drugs that mimic the action of calcium on the calcium-sensing receptor (CaSR) in the parathyroid gland. These drugs enhance the sensitivity of the CaSR to extracellular calcium, leading to decreased secretion of parathyroid hormone (PTH). This is useful in treating conditions characterized by excessive PTH levels, such as hyperparathyroidism and certain forms of chronic kidney disease. Cinacalcet is an example of a calcimimetic agent that is currently approved for use in clinical practice.

Tropoelastin är ett protein som är en viktig beståndsdel i bindväv och andra typer av vävnad i kroppen. Det produceras och utsöndras av fibroblaster, en typ av cell som finns i bindväv. Tropoelastin har förmågan att sträcka ut sig mycket utan att skadas, och är därför viktigt för att ge elasticitet till olika vävnader, såsom hud, lungor, artärer och ligament. När tropoelastin molekyler kombineras med varandra bildar de stora, nätverksliknande strukturer som ger vävnaderna deras elasticitet. Dessa strukturer kan sträckas ut när de utsätts för mekanisk påfrestning och sedan återgå till sin ursprungliga form när belastningen avtar.

Den arm-huvudartären, även känd som axillära artären, är en stor blodkärl som förser armens extremiteter med syre- och näringsriktad blod. Den börjar i axillarregionen, där den fortsätter från övergången av den undre halspulsådern (subklaviakalt arterium) till den skulderbladartären (skulderbladsloppet).

Den arm-huvudartären delar sig sedan i två grenar:

1. Den främre cirkumflexartären, som förser blod till överarmen och skulderbladet.
2. Den bakre cirkumflexartären, som förser blod till skulderbladet och muskler i baksidan av överarmen.

Det är viktigt att notera att den arm-huvudartären kan variera mellan individer, såsom positionering och grenarnas utformning.

Dura mater är den yttersta och starkaste av de tre hjärnhinnorna (membranen) som omger hjärnan. Durapatit är ett kalciumfosfat-baserat biomaterial som används inom ortopedisk kirurgi, neurokirurgi och tandvård för att stimulera benväxt och reparation.

I en medicinsk kontext kan "durapatit" referera till ett preparat av detta material som används för att ersätta eller stödja dura mater under neurokirurgiska ingrepp, särskilt när den naturliga hjärnhinnan är skadad eller borttagen. Detta kan hjälpa till att återställa och skydda hjärnbalkens integritet och funktion.

'Vitamin K1' er også kjent som filoquinon og er den primære formen av vitamin K i planter. Det er essensielt for blodets koagulasjon, da det spiller en viktig rolle i produksjonen av protrombin, et protein som er nødvendig for blodet til å stivne og stoppe akutt blødning. Vitamin K1 er også involvert i andre biokjemiske prosesser i kroppen, men dets hovedfunksjon er relatert til koagulasjonen av blodet. Det finnes i mange grønne planter, som f.eks. spinate og brokkoli, og det kan også produseres syntetisk for bruk i kosttillegg og medisinske produkter.

Aortaklaffen är den hjärtklaff som kontrollerar blodflödet mellan aortan (den stora kroppspulsådern) och vänster kammare i hjärtat. Den består av tre flikar, eller lameller, som öppnar och stänger sig för att reglera blodflödet. Aortaklaffen är den sista klaffen som blodet passerar genom på vägen ut från hjärtat till resten av kroppen.

"Receptor Activator of Nuclear Factor-kappa B" (RANK) är ett transmembrant protein som tillhör tumor nekrosfaktor-receptor superfamiljen. Det uttrycks främst på aktiverade och differenserande celler av osteoklastlinjen och fungerar som en viktig signalreceptor i reguleringen av osteoklastdifferentiering, aktivering och överlevnad.

När RANK binds till sin ligand, RANKL (Receptor Activator of Nuclear Factor-kappa B Ligand), aktiveras en signalkaskad som leder till aktivering av transkriptionsfaktorn NF-κB och andra signaltransduktionsvägar. Detta i sin tur stimulerar osteoklastgenerering, differentiering och aktivering, vilket är nödvändigt för normal benremodelering och mineralhomöostas.

Dysfunktion eller störningar i RANK/RANKL-signalvägen har visats vara involverade i patologiska tillstånd som osteoporos, rakit (bräckligt ben) och vissa former av cancerassocierad benresorption.

Warfarin är ett blodtunnande läkemedel som tillhör gruppen vitamin K-antagonister. Det används vanligen för att förebygga blodproppar och stroke hos personer med oregelbunden hjärtrytm (fibrillation av förmaket), hjärtklaffoperationer eller andra riskfaktorer för blodproppar. Warfarin fungerar genom att hindra enzymet vitamin K-epoxidreduktas från att återbilda aktivt vitamin K, som behövs för syntesen av de blodproteiner som hjälper till att stötta blodets koaguleringsförmåga. Det tar vanligtvis några dagar innan warfarin når full effekt och under den tiden måste patienten kontrolleras regelbundet för att säkerställa rätt dosering och undvika ökad blödningsrisk. Warfarin varnar också för vissa livsmedel och läkemedel som kan interagera med det och påverka dess effektivitet eller öka risken för biverkningar.

Elastin är ett protein som förekommer i bindväv och hör till extracellulära matrisen. Det ger vävnader elasticitet, så att de kan sträckas ut och sedan återgå till sin ursprungliga form. Elastin är mycket slitstarkt och kan utsättas för upprepade mekaniska påfrestningar under en lång tid utan att märkbart förlora sin elasticitet.

I kroppen finns det stora mängder av elastin i bl a lungorna, artärernas väggar och huden. I lungorna möjliggör elastinen att alveolerna kan expandera under inandning och sedan snabbt återgå till sin ursprungliga form under utandning. I artärväggarna bidrar elastinen till att blodkärlen kan expandera och kontrahera under hjärtats slag, vilket hjälper till att reglera blodflödet genom kroppen. I huden ger elastin hudens flexibilitet och förmåga att återgå till sin ursprungliga form efter att den har sträckts ut.

Elastin är ett mycket stabilt protein som kan vara i kroppen i flera decennier, men med åldern kan mängden elastin minska och huden blir mindre elastisk, vilket kan leda till bildning av rynkor och andra tecken på åldrande.

En Kelatkomplexbildare är ett läkemedel eller en biokemisk substans som kan bilda stabila komplex med vissa metallioner, vilket underlättar deras utschelningsprocess från kroppen. Detta är särskilt användbart vid förgiftningar orsakade av tungmetaller som bly, kvicksilver och kadmium, där kelatkomplexbildarna hjälper till att minska absorptionen och öka elimineringen av dessa toxiner. Exempel på kelatkomplexbildare inkluderar dimerkaprol (BAL), edetat (CaNa2EDTA) och pennicillamin.

Sjukdomsgradsmått, eller "disease severity measures," är metoder och skalor som används för att kvantifiera hur allvarlig en viss sjukdom eller tillstånd är hos en patient. Det kan handla om subjektiva bedömningar gjorda av en vårdpersonal, såsom kliniska observationer och symptombeskrivningar, eller objektiva tester och mätningar som exempelvis blodprover eller bilddiagnostik.

Sjukdomsgradsmått används ofta inom forskning för att jämföra effekterna av olika behandlingsmetoder, men de kan även användas i klinisk praxis för att övervaka en patients tillstånd över tid och för att ställa in behandlingen på rätt nivå. Exempel på vanliga sjukdomsgradsmått är skalor för smärta, funktionsnedsättning, livskvalitet och komplikationsrisk.

I medically speaking, the term "Nötkreatur" refers to a member of the Bos genus, specifically the domestic species Bos taurus (cattle) or Bos indicus (zebu). These animals are often raised for their meat, milk, hides, and labor. In some contexts, "nötkreatur" may also refer to other large herbivorous mammals, such as bison or water buffalo, that are used in similar ways. However, it's important to note that these animals belong to different genera (Bison and Bubalus, respectively) and are not technically classified as "nötkreatur" in a strict sense.

Cell transdifferentiation är en process där en typ av cell konverteras till en annan typ av cell, som inte normalt ses övergå från den ena till den andra. Detta sker genom att genuttrycket och cellens funktion ändras på ett sådant sätt att den blir lik en annan celltyp. Denna process kan uppstå naturligt under utvecklingen eller som en del av sjukdomsprocessen, men kan också induceras i laboratoriemiljö genom till exempel genmanipulation. Transdifferentiering skiljer sig från dedifferentiering, där en cell återgår till en tidigare stadium i sin utveckling, och från celldifferentiering, där en stamcell utvecklas till en specifik celltyp.

I medicinen kan "signalomvandling" definieras som den process där celler eller molekyler omvandlar inkommande signaler till en biologisk respons. Detta sker ofta genom en kaskad av reaktioner, där en initial signal aktiverar en receptor, som sedan aktiverar andra molekyler i en signalkedja. Den slutliga responsen kan vara en genetisk aktivering eller enzymatisk aktivitet, beroende på vilken typ av cell och signal som är inblandad. Signalomvandling är en central mekanism för cellkommunikation och koordinering av cellulära processer som tillväxt, differentiering och apoptos (programmerad celldöd).

LDL-receptorer (Low Density Lipoprotein Receptors) är proteiner på cellytan som binder, internaliserar och transporterar kolesterolrika lipoproteiner, särskilt LDL (Low Density Lipoprotein), in i celler. Detta system hjälper till att reglera nivåerna av kolesterol i blodet och är viktigt för cellernas tillväxt och homeostas. Genetiska mutationer eller störningar i LDL-receptorer kan leda till höga nivåer av kolesterol i blodet och öka risken för hjärt-kärlsjukdomar, som exempelvis familjär hyperkolesterolemi.

'Fosfor i kosten' refererer til et fysiologisk behov for fosfor, som er en essentiel mineral og et vigtigt næringsstof for mennesker. Fosfor er en vigtig bestanddel af vores knogler og tænder, og spiller en rolle i mange kropslige funktioner, herunder energiproduktion, muskelkontraktion, nervefunktion og stofskifteprocesser.

Fosfor findes naturligt i mange almindelige fødevarer, herunder mælkeprodukter, kød, fisk, æg, nødder, bønner, grøntsager og hele kornprodukter. Et godt kosthold sikrer normalt en tilstrækkelig indtagelse af fosfor for at opretholde en sund balance i kroppen.

I en medicinsk sammenhæng kan 'Fosfor i kosten' også referere til specifikke diæter eller ernæringsmæssige anbefalinger for patienter med forstyrret fosforbalance, fx hvis de har nedsat nyrefunktion eller andre medicinske tilstande, der påvirker deres evne til at regulere fosforindholdet i kroppen. I disse tilfælde kan en læge anbefale en diæt med begrænset indtagelse af højt fosforindholdende fødevarer eller supplerende behandling for at sikre en sund fosforbalance.

'Kranskärl' (koronararterier) refererar till de blodkärl som förser hjärtmuskulaturen med syre- och näringsriktad blod. Dessa ärarter går in i hjärtmuskeln från ytan och bildar ett slags 'krans' runt den, varav namnet 'kranskärl'. Det finns tre huvudsakliga kranskärl: högra koronararterien (RCAA), vänstra anterior descenderande koronararterien (LAD) och vänstra circumflex koronararterien (LCx). Dessa grenar sedan ut sig i ett stort antal mindre arterier för att säkerställa att alla delar av hjärtmuskulaturen får tillräckligt med syre och näringsriktad blod. Kranskärlen kan drabbas av åderförkalkning (ateroskleros) som kan leda till ischemiska händelser, såsom angina pectoris eller hjärtinfarkt.

"Bentäthet" är inget medicinskt begrepp som används inom den medicinska terminologin. Det kan dock vara en förvrängning av det medicinska begreppet "bensjuklighet", som refererar till någons sannolikhet att insjukna i viss typ av sjukdom under en given tidsperiod.

Jag rekommenderar därför att ni ser efter rätt stavning och begrepp när ni letar efter medicinska informationer, för att undvika missförstånd eller felaktig information.

Cell differentiation är en process där en obefläckad stamcell eller en tidigare differentierad cell blir mer specialiserad och tar på sig en specifik funktion i ett organism. Under cell differentieringen ändras cellens morfologi, biokemi och genuttryck för att utforma den specifika celltypen, till exempel en levercell, ett nervcell eller en röd blodkropp. Denna process är kontrollerad av både genetiska och epigenetiska faktorer samt signalsubstanser från omgivningen. Cell differentiering är en nödvändig del i utvecklingen av flerslagiga organism och för att underhålla homeostasen i vuxna organismer.

Skelettmuskuloskeltala metabola sjukdomar är en grupp sjukdomar som påverkar skelettet och muskulaturen och orsakas av störningar i ämnesomsättningen. Dessa sjukdomar kan vara medfödda eller aquired, och de kan påverka benvävnad, ledbildning, mineralisering och kalciumhomöostas. Exempel på skelettmuskuloskelta metabola sjukdomar inkluderar osteoporos, hypo- och hyperparatyroidism, fenylketonuri och flera andra.

Den medicinska termen "benomning" (engelska: "nerve blocking") refererar till en metod där man tillfälligt stoppar nervimpulsernas transmission i en specifik nerv, vanligen för att lindra smärta. Det kan åstadkommas genom att injicera ett läkemedel, oftast en lokalbedövningsmedel eller en kemisk substans som stör nervsignaleringen, direkt in i nerven eller i närheten av den.

Benomning används ofta inom smärreoperativa ingrepp, som exempelvis under skönhetsoperationer eller vid behandling av kronisk smärta. Effekten är tillfällig och varar vanligen från en timme upp till ett par veckor, beroende på vilket läkemedel som används och hur mycket som injiceras.

Ibland kan benomning också användas för att underlätta diagnostiska procedurer eller vid behandling av muskelspasmer.

I en medicinsk kontext refererer tidsfaktorer ofte til forhold der har med tiden at gøre, når det kommer til sygdomme, behandlinger eller sundhedsforhold. Det kan eksempelvis være:

1. Akutte vs. kroniske tilstande: Hvor akutte tilstande kræver øjeblikkelig medicinsk indgriben, kan kroniske tilstande udvikle sig over en længere periode.
2. Tidspunktet for diagnose og behandling: Hvor hurtigt en sygdom identificeres og behandles, kan have væsentlig indvirkning på prognosen.
3. Forløb og progression af en sygdom: Hvor lang tid en sygdom tager at udvikle sig eller forværres, kan have indvirkning på valget af behandling og dens effektivitet.
4. Tidligere eksponeringer eller længerevarende sundhedsproblemer: Tidsfaktoren spiller også en rolle i forhold til tidligere eksponeringer for miljøfaktorer, infektioner eller livsstilsvalg, der kan have indvirkning på senere helbredsudvikling.
5. Alder: Alderen kan have indvirkning på risikoen for visse sygdomme, svarende til at visse sygdomme er mere almindelige hos ældre end yngre mennesker.
6. Længerevarende virkninger af behandling: Tidsfaktoren spiller også en rolle i forhold til mulige bivirkninger eller komplikationer, der kan opstå som følge af længerevarende medicinske behandlinger.

I alle disse tilfælde er tidsfaktoren en vigtig overvejelse i forbindelse med forebyggelse, diagnostisk og terapeutisk beslutningstagen.

Apolipoprotein E (ApoE) er en type apolipoprotein som transporterer lipider, såsom kolesterol og triglycerider, i kroppen. Det finnes tre forskjellige varianter av ApoE-generen hos mennesker, betegnet E2, E3 og E4. Disse variantene har forskjellig evne til å transporterte lipider, og de kan være forknippet med forskjellige risikoer for å utvikle sykdommer som aldringsrelatert demens og kardiovaskulære sykdommer. For eksempel er forekomsten av ApoE4-varianten forbundet med en økt risiko for å utvikle alzheimer, mens forekomsten av ApoE2-varianten kan være forbundet med en lavere risiko.

Blood proteins, eller blodproteinerna, är en samling av olika proteiner som cirkulerar i blodet. Dessa proteiner har många viktiga funktioner i kroppen, såsom transporterande näringsämnen och hormoner, hjälpa till att koagulera blodet vid skada, och stödja immunförsvaret mot infektioner och främmande ämnen.

Här är några exempel på olika typer av blodproteiner:

1. Albumin: Detta är det vanligaste proteinet i blodplasma och hjälper till att reglera vätskan i kroppen genom att hålla vätskan inne i kapillärerna. Albumin transporterar också flera olika substanser, såsom fettlösliga vitaminer och läkemedel, runt i kroppen.
2. Globuliner: Dessa är en grupp av proteiner som inkluderar immunglobulin (antikroppar), som hjälper till att bekämpa infektioner, och andra proteiner som transporterar lipider, hormoner och järn.
3. Fibrinogen: Detta är ett protein som spelar en viktig roll i blodkoaguleringen. När ett blodkärl skadas och börjar blöda, konverteras fibrinogen till fibrin, vilket bildar en nätverksstruktur som hjälper till att stänga av blödningen.
4. Transferrin: Detta är ett protein som transporterar järn i blodet till olika celler i kroppen.
5. Haptoglobin: Detta är ett protein som binder till fritt hemoglobin, som frigörs när röda blodkroppar bryts ned. Haptoglobinet transporterar sedan det fritt hemoglobinet till levern, där det kan återanvändas eller elimineras.

Även om dessa är några av de viktigaste proteiner som finns i blodplasma, så finns det många andra proteiner som också har viktiga funktioner i kroppen.

Hyperparathyreoidism är ett tillstånd där kroppens bisköldar (glandulae parathyroideae) producerar för mycket parathyroidhoromon (PTH). Detta hormon hjälper att reglera nivåerna av calcium och fosfat i blodet. Om det produceras för mycket kan det leda till höga nivåer av calcium i blodet, ett tillstånd som kallas hyperkalcemi.

Det finns tre typer av hyperparathyreoidism: primär, sekundär och tertiär. Primär hyperparathyreoidism orsakas vanligtvis av en bensköld som överproducerar PTH. Sekundär hyperparathyreoidism orsakas av ett lågt kalciumnivå i blodet, vilket får bisköldarna att öka produktionen av PTH för att kompensera. Tertiär hyperparathyreoidism är en fortsatt överproduktion av PTH trots normala eller höga nivåer av kalcium i blodet, och detta ses oftast hos patienter med långvarig sekundär hyperparathyreoidism.

Symptomen på hyperparathyreoidism kan variera beroende på allvarligheten och kan inkludera trötthet, depression, ben- och muskelvärk, nedsatt rörlighet eller smärta i lederna, förvirring, minnesförlust, aptitförlust, illamående, ökad törst och urinering, njursten och njursvikt. Behandlingen beror på typen av hyperparathyreoidism och kan innebära observation, medicinering, kirurgi eller radioterapi.

'Påsdialys' (även känt som peritonealdialys) är en typ av behandling för patienter med slutstadium njursvikt. Det innebär att en speciell vätska pumpas in i bukhinnan (peritonealt membranet) via en kateter, där den absorberar skadliga ämnen och överskottsvätska från blodet. Sedan töms vätskan ut och ersätts med en ny portion. Detta processen upprepas flera gånger om dagen eller kontinuerligt under natten med hjälp av en maskin. Påsdialys är en form av buren dialys som ger patienten möjlighet att behandlas hemma och ha en viss grad av rörlighet och flexibilitet.

"C57BL mice" är en specifik stam av möss som används i biomedicinsk forskning. Denna musstam är inavlad och har en homogen genetisk bakgrund, vilket gör dem till ett värdefullt verktyg för att studera genetiska faktorers roll i olika sjukdomar och biologiska processer.

C57BL musen är känd för sin robusta hälsa, lång livslängd och god fertilitet, vilket gör den till en populär stam att använda i forskning. Den har också visat sig vara sårbar för vissa sjukdomar, som exempelvis diabetes och katarakter, vilket gör den till ett användbart djurmodell för att studera dessa tillstånd.

Det finns flera understammar av C57BL musen, såsom C57BL/6 och C57BL/10, som skiljer sig något från varandra i genetisk makeup och fenotypiska egenskaper. Dessa understammar används ofta för att undersöka specifika frågeställningar inom forskningen.

Lårbensartären (latin: arteria femoralis) är en av kroppens stora blodkärl och förser benet med syre- och näringsriktigt blod. Den delar sig vanligen upp i tre grenar: profunda femoralis, superficialis femoralis och lateralis circumflexa femoris. Profunda femoralis förser musklerna i lårets framsida med blod, medan superficialis femoralis fortsätter ner i benet som poplitealartären. Lateralis circumflexa femoris förser höftmuskulaturen med blod.

Kalcitriol, också känt som 1,25-dihydroxikalkiferol, är den aktiva formen av vitamin D i kroppen. Kalcitriolreceptorerna (VDR) är nukleära receptorer som binder till kalcitriol och aktiverar genuttryck relaterat till calcium- och fosfathomeostas, celldelning och differentiering, apoptos och immunmodulering.

Kalcitriolreceptorerna finns i många olika typer av celler, inklusive enterocyter (tarmceller), nyreepitelceller, osteoblaster (benbildande celler) och lymfocyter (en typ av vita blodkroppar). Genom att binda till DNA i cellkärnan aktiverar kalcitriolreceptorerna genuttryck som leder till ökad absorption av calcium och fosfat i tarmen, nedbrytning av benskold proteiner för frisättning av calcium, och reglering av parathyroideahormonet (PTH) och kalcitoninet secretion.

Dysfunktion eller mutationer i Kalcitriolreceptorerna har visats vara associerade med olika sjukdomar, inklusive osteoporos, hypokalcemi, hypofosfatemi och cancer.

Basalgangliesjukdomar är en grupp neurodegenerativa sjukdomar som primärt påverkar basala ganglier, en del av hjärnan som är involverad i kontrollen av rörelser och kognitiva funktioner. De två vanligaste formerna av basalgangliesjukdomar är Parkinson's disease (PD) och Huntington's disease (HD).

Parkinson's disease är karaktäriserad av en progressiv förlust av dopaminproducerande nervceller i substantia nigra, en del av basala ganglierna. Detta leder till symptom som rörelsekoordinationssvårigheter, tremor, stelhet och balansproblem.

Huntington's disease är en arvgenetisk sjukdom orsakad av en expansion av CAG-repeater i Huntingtin-genen, vilket leder till en abnorm proteinaggregering i neuronerna. Detta orsakar symptom som kognitiva svårigheter, psykiatriska problem och rörelsekoordinationssvårigheter.

Det finns också andra sällsynta former av basalgangliesjukdomar, såsom progressive supranuclear palsy (PSP) och multiple system atrophy (MSA), som har liknande symptom men skiljer sig kliniskt och patologiskt från PD och HD.

Tunica intima är den innersta lagret av de tre huvudsakliga lager som utgör en blodkärls vägg. Den består av en endotelcellslager, som är i direkt kontakt med blodet, och en underliggande basal membran. Tunica intima har till uppgift att underlätta glidning av blodceller och förebygga blodplattors aggregation och inflammation. Den hjälper också till att reglera blodflödet genom att kontrollera diameteren på blodkärlen genom vasokonstriktion och vasodilatation.

Calcium-sensing receptors (CaSR) är proteiner i cellmembranet som hjälper till att reglera nivåerna av calciumioner (Ca2+) i kroppen. De är speciellt viktiga för att underhålla homeostasen av calcium i blodet och i binjurens samt paratiroidkörtels funktion. CaSR aktiveras av höga nivåer av calciumjoner och sänder signaler in i cellen som får cellen att minska sin aktivitet för att sänka calciumnivåerna. På så sätt hjälper CaSR till att hålla calciumnivåerna i kroppen i balans och undvika onormalt höga nivåer som kan leda till negativa hälsokonsekvenser.

“Human development” i medicinsk kontext refererer til den proces hvor et menneske vokser og udvikler sig fra et fertiliseret æg (zygote) til en voksen. Denne proces inkluderer fysisk, kognitiv og social udvikling.

Fysisk udvikling omfatter vækst i størrelse og vægt, organudvikling og muskel- og skeletudvikling. Kognitiv udvikling refererer til den måde hvorpå barnet udvikler sine tanker, sprog, minde og læringsferdigheder. Social udvikling omfatter barnets evne til at etablere og opretholde forhold, samarbejde med andre og udvikle empati.

Human development er en kompleks proces, der påvirkes af mange forskellige faktorer, herunder genetiske faktorer, ernæring, miljø, oplevelser og sundhedsforhold. Læger og andre sundhedsfaglige professionelle kan overvåge barnets udvikling gennem regulære undersøgelser og tage skridt for at støtte en normal og sund udvikling, hvis behovet opstår.

Lantan, också känt som lantanoider eller sällsynta jordartsmetaller, är en grupp av 15 grundämnen i periodiska systemet med atomnummer 57 till 71: lantan (La), cerium (Ce), praseodym (Pr), neodym (Nd), prometium (Pm), samarium (Sm), europium (Eu), gadolinium (Gd), terbium (Tb), dysprosium (Dy), holmium (Ho), erbium (Er), thulium (Tm), ytterbium (Yb) och lutetium (Lu).

Lantan är det första elementet i lantangruppen och har fått sitt namn från det latinska namnet för Sverige, "Latium". Det upptäcktes 1839 av den svenske kemisten Carl Gustaf Mosander. Lantan förekommer naturligt tillsammans med cerium i mineralet cerit och används bland annat inom belysnings- och magnetindustrier, samt i batterier och akkumulatorer.

Naftalen är en organisk förening som består av två bensenringar fästade vid varandra. Det är en polycyklisk aromatisk kolväte (PAH) och har formeln C10H8. Naftalen är olösligt i vatten, men lösligt i organiska lösningsmedel. Det förekommer naturligt i koltar och är en del av naften-fraktionen som utvinns från petroleum.

Naftalen används kommersiellt som råvara för att producera färgämnen, plaster, explosiva substanser och andra kemikalier. Det är också en källa till polycykliska aromatiska hydrokarboner (PAH) som kan vara cancerogena och skadliga för miljön.

Diabetic vasculopathy, eller diabetiska kärlsjukdomar, är en samling av komplikationer som beror på att blodkärlen skadas av diabetes. Detta kan drabba både små och stora kärl i kroppen.

1. Diabetisk microvasculopathy:
Diabetes kan skada de små blodkärlen (mikrovaskulatur) som förser nerver, ögon och nedsätta njurfunktionen. Detta kan leda till komplikationer som:

- Diabetisk nefropati: Skador på de små kärlen i njurarna som kan leda till nedsatt njurfunktion eller njur failure.
- Diabetisk retinopati: Skador på de små blodkärlen i ögat som kan leda till synnedsättning, blindhet eller andra ögonproblem.
- Diabetic neuropathy: Skador på nerverna som orsakas av skadade små kärl som förser nerverna med syre och näringsämnen. Detta kan leda till symtom som känselbortfall, smärta, sömnsörja eller muskelsvaghet.

2. Diabetic macrovasculopathy:
Diabetes kan också skada de stora blodkärlen (makrovaskulatur) som förser hjärtat, hjärnan och extremiteter med syre och näringsämnen. Detta kan leda till komplikationer som:

- Diabetisk kardiovaskulär sjukdom: Skador på de stora blodkärlen i hjärtat som kan leda till hjärtinfarkt, stroke eller andra hjärtsjukdomar.
- Diabetisk perifera artropati: Skador på de stora blodkärlen i arterien som förser benen och fötterna med syre och näringsämnen. Detta kan leda till smärta, sårbildning, infektion eller i värsta fall amputation av en extremitet.

Sammantaget är det viktigt att kontrollera blodsockret, livsstil och medicinering för att förebygga komplikationer till följd av diabetes.

'Uppreglering' är ett medicinskt begrepp som refererar till en process där nivåerna eller aktiviteten hos en viss molekyl, cell, vävnad eller funktion ökar i kroppen. Det kan ske naturligt eller orsakas av läkemedel eller andra behandlingsformer. Uppreglering kan ske på olika nivåer, inklusive genetisk (överaktivering av en gen), proteinsnivå (ökad produktion av ett protein) eller signalsubstansnivå (förhöjd aktivitet hos en signalsubstans). Det kan vara en önskvärd effekt vid behandling av vissa sjukdomar, men i andra fall kan det leda till negativa konsekvenser och biverkningar.

Progeria, mer teknisk känt som Hutchinson-Gilford Progeri Syndrome (HGPS), är en extremt sällsynt genetisk sjukdom som orsakas av en mutation i LMNA-genen. Denna mutation resulterar i att proteinet lamin A förändras och bildar ett felaktigt protein, progerin, som ansamlas i cellkärnan. Detta leder till en accelererad åldrandeprocess på cellnivå, vilket medför att de drabbade barnen utvecklar symtom som normalt förknippas med åldring, såsom håravfall, kronisk hudinflammation, ledsvullnader och rörelsehindrande av artärer, samt en kraftig tillväxtstörning.

De flesta barnen med Progeria dör i tonåren eller tidiga 20-talet på grund av komplikationer relaterade till åldrande, såsom hjärt-kärlsjukdomar och stroke. Det finns ingen botemedel för Progeria, men forskning pågår för att finna effektiva behandlingsmetoder som kan förlänga livslängden och förbättra kvaliteten på livet för de drabbade barnen.

"Prospektiva studier" är en typ av forskningsdesign inom epidemiologi och klinisk forskning. Den innebär att data insamlas prospektivt, det vill säga efter ett bestämt datum och framåt, medan deltagarna fortfarande är i livet och studeras över en viss tidsperiod. Detta står i kontrast till retrospektiva studier, där data insamlas genom att granska redan existerande data eller dokument från tidigare händelser.

Prospektiva studier kan vara antingen kohortstudier eller longitudinella studier. I en kohortstudie följs två eller flera grupper med deltagare som har olika exponeringar för en viss riskfaktor över tid, och man jämför huruvida de utvecklar en viss sjukdom eller inte. I en longitudinell studie följs en population under en längre tidsperiod för att undersöka hur förändringar i olika variabler relaterar till hälsoutfall eller andra utgångar.

Prospektiva studier anses ofta ge starkare bevis som stöd för orsakssamband än retrospektiva studier, eftersom de minskar risken för återblickars bias och ger möjlighet att kontrollera för konfoundingare. Dock kan de vara tidskrävande och dyra att genomföra.

Perifer vaskulär sjukdom (PVD) eller perifera kärlsjukdomar är en sammanfattande benämning på ett spektrum av sjukdomar som beror på skada eller funktionsnedsättning i de blodkärl som försörjer kroppens extremiteter, vanligtvis benen. Detta kan orsakas av åderförkalkning (ateroskleros), entära blodproppar (tromboser) eller inflammation i kärlen.

PVD innefattar en rad olika tillstånd, däribland:

1. Sklerotiska rangliga artärsjukdom (SRA): En progressiv åderförkalkning som orsakar smalning och hårdnad av de stora benartärerna, vilket kan leda till klåfingrighet, smärta under vila och i vissa fall gangrän om inte behandling ges.

2. Sklerotiska artärsjukdom i mindre kärl (LSAS): En åderförkalkning som drabbar de mindre arteriolerna, vilket kan orsaka smärta under vila, sårbildning och i vissa fall ulcerationer.

3. Venös insufficiens: En funktionsnedsättning eller skada på de venösa kärlen som förhindrar att blodet returneras till hjärtat effektivt, vilket kan leda till symtom som svullnad, smärta och klåfingrighet i benen.

4. Raynauds fenomen: En vasospasm (konstriktion) av de små digitala artärerna i händer och fötter, ofta utlöst av kyla eller stress, vilket kan orsaka smärta, klåfingrighet och blekning följt av cyanos (blåfärgad eller lila nyans) i fingrar och tår.

5. Akrocyanos: En kronisk vasospasm av de små digitala artärerna som orsakar permanent blåfärgning, svullnad och sårbildning i fingrar och tår.

6. Livedo reticularis: En förändring i hudfärgen som visar sig som ett nätverk av röda eller blåa linjer på huden, ofta orsakat av en skada eller funktionsnedsättning i de små kärlen.

Behandling för dessa tillstånd kan innefatta medicinering, livsstilsförändringar, kompression och i vissa fall kirurgi. Det är viktigt att söka specialistvård om man upplever symtom som kan vara relaterade till dessa tillstånd.

Läkemedelsmotstånd (eng. Drug resistance) är ett medicinskt fenomen där patogen (bakterier, virus, svampar eller parasiter) har utvecklat mekanismer som gör att de blir mindre känsliga eller helt oemottagliga för läkemedel som tidigare varit verksamma mot dem. Detta kan inträffa genom genetiska mutationer eller horisontell generöverföring av resistensgener mellan olika stammar av patogen.

Läkemedelsmotstånd är ett allvarligt och ökande problem inom global hälsa, särskilt när det gäller antibiotikaresistens hos bakterier. Detta kan leda till svårbehandlade infektioner, längre sjukhusvistelser, högre dödlighet och ökade kostnader för hälsovården. För att förebygga läkemedelsmotstånd rekommenderas bland annat rationell användning av antibiotika, god hygien och infektionskontroll samt forskning och utveckling av nya effektiva behandlingsalternativ.

Aortaklafförträngning, även kallat aortastenos, är ett hjärtsjukdomstillstånd där aortaklaffen – den klaff som kontrollerar blodflödet mellan kammaren och aortan i hjärtat – är förträngd. Detta orsakas vanligtvis av en förkalkning (ateroskleros) eller annan skada på klaffen, vilket gör att den har svårt att öppna sig fullt när hjärtkammaren pumpar ut blod.

Den förträngda aortaklaffen kan leda till att hjärtat måste arbeta hårdare för att pumpa blod genom klaffen, vilket kan orsaka högt blodtryck, trötthet, andfåddhet och i värsta fall hjärt failure. Aortaklafförträngning behandlas vanligtvis med operation eller kateterbaserad procedur för att ersätta eller reparera klaffen.

Riskbedömning (eng. risk assessment) är en systematisk och strukturerad process för att uppskatta sannolikheten och potentiala skadeverkningar av olika händelser eller utvecklingar. Den innebär en analys av risker relaterade till specifika situationer, aktiviteter, produkter eller system, med syfte att underlätta beslutsfattande och implementering av lämpliga åtgärder för att minska eller hantera riskerna.

I medicinskt sammanhang kan en riskbedömning involvera uppskattning av individuella patienters exponeringar, sårbarheter och potentiala skadliga effekter av behandlingar, terapeutiska interventioner eller preventiva åtgärder. Detta hjälper till att fastställa rimliga förhållningssätt och skyddsåtgärder för att minimera riskerna och maximera patienternas välbefinnande. Exempel på riskbedömningar inom medicinen kan vara att bedöma risken för thromboemboli (blodpropp) vid användning av kombinerad hormonbehandling hos postmenopausala kvinnor eller att uppskatta risken för biverkningar av läkemedel vid behandling av en viss sjukdom.

"Prevalens" er en begrep i epidemiologi som refererer til den totale andelen av individuer i en population som har en bestemt sykdom, skade eller tilstand ved et givent tidspunkt. Det kan også beskrive antall personer som har en bestemt egenskap eller eksponering i en befolkning. Prevalensen måles ofte som en prosentandel av den totale populationen eller som antall per 1000, 10 000 eller 100 000 personer, afhængig av hyppigheden og størrelsen på populationen.

Det er viktig å skille mellom prevalens og incidens. Incidensen beskriver antall nye tilfeller av en sykdom eller tilstand som oppstår innen et bestemt tidsrom, mens prevalensen viser hvor mange personer i en population som har den på et gitt tidspunkt. Prevalensen vil ofte være høyere enn incidensen for kroniske sykdommer og tilstander, siden disse kan forekomme over lengre tidsperioder.

Halsartärer, även kända som carotisartärer, är de två stora artärerna som förser hjärnan med syre- och näringsriktad blodflöde. De håller på att dela sig från den gemensamma halspulsådern (kommunikationsartären) och går sedan upp till varsin sida av halsen, där de förgrenar sig till yttre och inre halsartärer som förser huvudet och hjärnan med blod. Förändringar eller skador på halsartärerna kan leda till allvarliga komplikationer som stroke eller transitorisk ischemisk attack (TIA).

Activating Transcription Factor 4 (ATF4) är ett protein som fungerar som en aktiverande transkriptionsfaktor. Det binder till specifika sekvenser av DNA och hjälper till att kontrollera uttrycket av gener relaterade till cellens respons på stress, såsom näringsbrist, hypoxi (syrebrist) och ER-stress (endoplasmisk retikulumstress). ATF4 spelar också en roll i regleringen av celldöd och överlevemechanismer under stressförhållanden.

"En tvärsnittsstudie (engelska: cross-sectional study) är en typ av observationsstudie inom epidemiologi där data samlas in vid en given tidpunkt eller över en kort tidsperiod, till skillnad från longitudinella studier som följer upp deltagarna över en längre tid. I en tvärsnittsstudie undersöks förekomsten av en viss egenskap, sjukdom eller hälsofaktor hos en population vid en given tidpunkt.

Tvärsnittsstudier är användbara för att uppskatta prevalens (den aktuella andelen fall) hos en viss sjukdom eller tillstånd, men de ger sällan information om orsakssamband eftersom de inte kan etablera en tidsföljd mellan exponering och utgång. Därför är det svårt att fastslå om ett samband mellan två variabler är orsakssamband eller bara en slumpmässig korrelation."

Den medicinska termen "Medel för bevarande av bentäthet" (på engelska "Bone preserving agent") används för att beskriva en substans eller ett läkemedel som används för att hjälpa till att behålla benmassan och förebygga benförlust. Dessa medel kan användas för att behandla olika former av benförsvagning, till exempel osteoporos eller Pagets sjukdom.

Exempel på medel för bevarande av bentäthet inkluderar bisfosfonater som alendronat, risedronat och zoledronat, samt den monoklonala antikroppen denosumab. Dessa medel fungerar genom att hämma osteoklasternas förmåga att bryta ner benvävnaden, vilket i sin tur hjälper till att bevara benmassan och minska risken för benbrott.

Det är värt att notera att medlen för bevarande av bentäthet kan ha olika biverkningar och kontraindikationer, så det är viktigt att prata med en läkare eller annan licensierad hälsovårdspersonal innan man börjar använda någon av dessa medel.

Osteoklast är en typ av cell som förekommer i benvävnaden och har till uppgift att bryta ner (resorba) och återanvända benvävnad. De är specialiserade celler som hör till det mononukleära fagocytsystemet och är multinukleära, vilket betyder att de innehåller flera kärnor. Osteoklastbildningen stimuleras av olika signalsubstanser, bland annat RANKL (receptoraktiverande kostimulerande ligand), som utsöndras av osteoblaster och andra celler i benvävnaden. När osteoklasterna har fullbordat sin uppgift att bryta ner benvävnaden, undergår de apoptos (programmerad celldöd). Förhöjda nivåer av osteoklastaktivitet kan leda till benförlust och sjukdomar som exempelvis osteoporos.

Anthozoa är en klass i djurstammen Cnidaria, och den innehåller de flesta korallar som bygger rev. Anthozoerna består av två grupper: Octocorallia (bladkoraller) och Hexacorallia (hermatypiska koraller och zoanthider).

Octocorallia har åtta tentakler runt munnen, medan Hexacorallia har vanligen sexton eller fler. De hematypiska korallerna bygger upp korallrev i varma vatten, ofta tillsammans med alger som lever i symbios med dem och hjälper till att bygga upp kalkskalet.

Zoanthider är en liten grupp som lever som solitära polyper eller kolonier på havsbotten. De flesta arter av Anthozoa är marina, men några få lever i sötvatten.

Heterotopic ossification (HO) är en medicinsk term som refererar till att benvävnad bildas utanför dess normala plats i kroppen. Detta kan inträffa när benvävnadskomponenter, såsom benceller och kollagen, migrerar och växer in i mjuk vävnad som muskler, senor eller bindväv.

Heterotopic ossification kan vara asymptomatisk eller orsaka symptom beroende på dess storlek och plats. Symptomen kan inkludera smärta, svullnad, rörelsebegränsningar och ömhet i det drabbade området. I vissa fall kan HO leda till funktionsnedsättning eller vara förknippat med komplikationer såsom trängsel eller nekros i de drabbade vävnaderna.

Det finns olika typer av heterotopic ossification, inklusive traumatisk HO som kan uppstå efter skador eller operationer och neurologisk HO som kan förekomma hos personer med skador på centrala nervsystemet, såsom ryggradsbråck eller hjärnskada. Behandlingen av HO kan innefatta mediciner, fysioterapi, strålbehandling och i vissa fall kirurgi.

"Uppföljningsstudier" (engelska: "follow-up studies") är en typ av longitudinell forskningsdesign inom medicinen där man studerar en grupp individer under en längre tidsperiod. Dessa studier kan vara observationella eller interventionsbaserade, och syftet är ofta att undersöka hur olika faktorer påverkar hälsan, sjukdomsutvecklingen eller behandlingsresultaten över tid.

I en uppföljningsstudie kan forskarna exempelvis samla in data om deltagarnas levnadsvanor, miljöfaktorer och medicinska historik, och sedan följa upp dem regelbundet för att se hur de utvecklas. Detta kan ge värdefull information om riskfaktorer, skyddsfaktorer och möjliga orsaker till olika hälsotillstånd.

Uppföljningsstudier kan vara av olika slag, beroende på hur länge de pågår och hur ofta data samlas in. De kan vara kohortstudier, där en grupp individer följs över tid, eller fallföljningsstudier, där man följer upp en specifik diagnos eller behandling hos en grupp patienter.

Prediktivt värde av tester (PDV) är ett mått på hur väl en given test kan förutsäga ett specifikt utfall eller en sjukdom hos en individ. PDV uttrycks vanligtvis som sannolikheten för att ett visst utfall ska inträffa baserat på resultatet av en given test.

PDV kan beräknas genom att jämföra sannolikheterna för att ett specifikt utfall ska inträffa med eller utan testresultatet. Denna jämförelse ger en odds ratio, som kan användas för att beräkna PDV.

PDV är viktigt inom klinisk praktik eftersom det kan hjälpa läkare att bedöma riskerna och möjligheterna för olika behandlingsalternativ. Det kan även användas för att screena populationer för högriskpatienter, vilket kan leda till tidigare identifiering och behandling av sjukdomar.

Det är viktigt att notera att PDV inte alltid är statiskt och kan variera beroende på populationen som testas och andra faktorer som prevalensen av sjukdomen, sensitiviteten och specificiteten hos testet. Därför bör PDV alltid tolkas i kontext och tillsammans med andra kliniska informationer.

Sprague-Dawley råtta är en specifik strain av laboratorieråtta som vanligtvis används inom forskning. Denna strain utvecklades under 1920-talet av två forskare, Sprague och Dawley, i USA.

Sprague-Dawley råttor är kända för sin jämna genetiska bakgrund, god hälsa och lätta hantering, vilket gör dem till en populär val för forskning inom områden som farmakologi, toxicologi, beteendevetenskap och cancerforskning. De är också vanliga som subjekt i prekliniska studier av nya läkemedel och andra terapeutiska behandlingar.

Dessa råttor har en genomsnittlig livslängd på två till tre år och väger ungefär 250-500 gram som vuxna. De är också kända för sin fertilitet och stor förmåga att producera avkomma, vilket gör dem lättillgängliga och relativt billiga att använda i forskningssyfte.

En njurtransplantation är en medicinsk procedure där en persons skadade eller funktionshindrade nära är ersatta med en frisk nära från en annan person, som kallas en donator. Detta är vanligtvis en livräddande behandling för personer med slutstadium njursvikt.

Under operationen transplanteras den fungerande nieren till patientens buk, där den ansluts till blodkärlen och urinvägssystemet. Efter operationen kommer patienten att behöva ta immunosuppressiva läkemedel för resten av sitt liv för att förhindra avstötning av den nya nären.

Njurtransplantation kan vara en källa till betydande förbättringar i patientens livskvalitet och livslängd, men det finns också risker och komplikationer som är associerade med proceduren. Dessa inkluderar bland annat risken för avstötning av den nya nären, infektioner, blödningar och andra komplikationer relaterade till kirurgin.

"Chi-tvåfördelning", även känd som Chi-kvadrat-test eller Pearson's chi-square test, är en statistisk hypotesprövningsmetod som används för att undersöka om det finns en signifikant samband eller skillnad mellan två kategoriska variabler. Det är ett icke parametriskt test som inte kräver några antaganden om populationens fördelning.

I en Chi-tvåfördelning jämförs den observerade frekvensfördelningen hos två variabler med den förväntade frekvensfördelningen, som beräknas baserat på hypotesen om att det inte finns någon samband mellan variablerna. Teststatistiken är en Chi-kvadrat-värde som räknas ut genom att summera de observerade och förväntade frekvensernas skillnader i kvadrat, dividerat med den förväntade frekvensen, för varje cell i tabellen.

Teststatistiken följer en Chi-kvadrat-fördelning med (r-1) * (c-1) frihetsgrader, där r är antalet rader och c är antalet kolumner i tabellen. Denna fördelning används sedan för att bestämma sannolikheten för den observerade skillnaden mellan de två variablerna under hypotesen om att det inte finns något samband, och därmed avgöra om den är signifikant eller ej.

I medicinsk forskning kan Chi-tvåfördelningen användas för att undersöka associationer mellan två kategoriska variabler, till exempel kön och förekomsten av en viss sjukdom, eller rökning och mortalitet. Det är ett vanligt använt test inom epidemiologi, klinisk forskning och biostatistik.

C-reaktivt protein (CRP) är ett protein som produceras i levern som svar på inflammation i kroppen. Nivåerna av CRP i blodet kan mätas och användas som en markör för inflammation. Normalt sett ligger CRP-värden under 10 mg/L, men vid akut inflammation eller infektion kan värdena stiga kraftigt. I allvarliga fall av infektion eller inflammation kan CRP-värden öka till över 100–200 mg/L.

Det är viktigt att notera att CRP inte är specifikt för någon särskild sjukdom, utan istället är en allmän markör för inflammation. Därför bör resultatet av en CRP-test tolkas tillsammans med andra kliniska data och symtom när man undersöker en patient.

RNA (Ribonucleic acid) är ett samlingsnamn för en grupp molekyler som spelar en central roll i cellens proteinsyntes och genuttryck. Det finns olika typer av RNA, men en specifik typ kallas just budbärarrNA (mRNA, messenger RNA). BudbärarrNA har till uppgift att transportera genetisk information från cellkärnan till ribosomen i cytoplasman, där den används för att bygga upp proteiner enligt instruktionerna i genomet. På så sätt fungerar budbärarrNA som ett slags "budbärare" av genetisk information mellan cellkärnan och ribosomen.

'Vitamin D-brist' definieras som en suboptimal nivå eller deficit av vitamin D (ofta specificerat som 25-hydroxivitamin D) i kroppen. Det kan orsakas av brist på exponering för sol, undervikt, malabsorption, lever- eller njurproblem, eller vissa mediciner. Vitamin D-brist kan leda till benrelaterade symptom som smärta, svaghet och sämre balans, samt potential risk för skelettrelaterade sjukdomar som osteoporos och rakit (barnsjukan med lätt bräckliga ben). Det kan också vara associerat med ökad risk för andra hälsoproblem som cancer, diabetes, hjärt-kärlsjukdomar och infektioner.

Bisfosfonater är en grupp läkemedel som används för att behandla skelettrelaterade sjukdomar, till exempel osteoporos och cancer relaterad benförsvagning. De fungerar genom att hämma nedbrytningen av benvävnad och på så sätt minska benresorptionen. Detta kan leda till ökad benstyrka och minskat risk för skelettrelaterade komplikationer som frakturer (benbrott).

Bisfosfonater ges vanligen som tablett eller intravenös infusion och de olika medlen i gruppen har olika halvtider i kroppen, vilket påverkar hur ofta de behöver tas. De vanligaste bisfosfonaterna är alendronat, risedronat, ibandronat och zoledronat.

Samtliga bisfosfonater har vissa biverkningar som kan vara allvarliga om de inte behandlas, till exempel ont i mag-tarmkanalen, muskel-skelettbesvär och i sällsynta fall osteonekros (död av benvävnad). Dessa biverkningar är dock ovanliga och generellt sett är fördelarna med behandlingen större än riskerna.

Det är viktigt att diskutera eventuella frågor eller oro relaterade till bisfosfonater med läkaren innan man påbörjar en behandling.

Kohortstudie är en epidemiologisk studietyp där en grupp individer (kohorten) följs över tid för att undersöka samband mellan exponeringar och hälsa. Kohortstudien kan vara antingen prospektiv, där deltagarna rekryteras i förväg och studien följer dem framåt i tiden, eller retrospektiv, där man undersöker en kohort som redan har exponerats för ett visst fenomen i det förflutna.

I en prospektiv kohortstudie identifieras deltagarna baserat på en viss exponering och jämförs sedan med en kontrollgrupp som inte är exponerad. Deltagarna följs sedan över tid för att se om de utvecklar en viss hälsotillstånd eller komplikationer.

Retrospektiva kohortstudier använder sig av redan befintliga data, till exempel sjukvårdsregister eller folkräkningar, för att undersöka samband mellan en tidigare exponering och senare hälsoutfall.

Kohortstudier ger ofta starka belägg för orsakssamband eftersom man kan följa deltagarna över lång tid och kontrollera för potentiala störvariabler.

'Sensitivitet' (sensitivity) och 'specificitet' (specificity) är två centrala begrepp inom diagnostisk forskning och utvärdering av medicinska tester.

- Sensitivitet definieras ofta som sannolikheten för ett positivt testresultat givet att individen faktiskt har sjukdomen (den 'sanna' positiva andelen). En hög sensitivitet innebär att det flertalet av de sjuka individer som testas kommer att få ett positivt resultat. Detta är viktigt när man vill undvika falska negativa resultat.

- Specificitet definieras ofta som sannolikheten för ett negativt testresultat givet att individen faktiskt inte har sjukdomen (den 'sanna' negativa andelen). En hög specificitet innebär att det flertalet av de friska individer som testas kommer att få ett negativt resultat. Detta är viktigt när man vill undvika falska positiva resultat.

Sensitivitet och specificitet används ofta tillsammans för att beräkna positivt prediktivt värde (PPV) och negativt prediktivt värde (NPV), som ger en uppfattning om sannolikheten för sjukdom eller friskhet givet ett specifikt testresultat. Dessa beräknas vanligtvis med hjälp av 2x2-tabeller där antalet sanna positiva, falska positiva, sanna negativa och falsa negativa resultat redovisas.

"Bioprotein" er ikke en etablert medisinsk term. Det kan være forvirrende at tale om en "medicinsk definisjon" for noe som ikke eksisterer i denne konteksten. Jeg antar at du sannsynligvis tenker på biomolekyler som proteiner, lipider, kulhydrater og nukleinsyre. Disse molekyler spiller alle viktige roller i levende organismer, inkludert cellefunksjon, kommunikasjon mellom celler, immunforsvar og mange andre prosesser.

Hvis du hadde tenkt på noe annet enn "bioprotein", kan du vennligst klargjøre spørsmålet så jeg kan gi deg den riktige svaret?

Pseudoxanthoma elasticum (PXE) är en sällsynt, genetisk sjukdom som berör bindvävstissue och kännetecknas av kalkavlagringar och förändringar i elastiska fiber. Dessa förändringar leder till skrynklighet och förtjockning av huden, speciellt i flexurområden som armveck, knä och nacke.

'Fenotyp' är ett begrepp inom genetiken och betecknar de observerbara egenskaper, drag eller karaktärer hos en individ som resulterar från den specifika kombinationen av arv (genotyp) och miljöpåverkan. Fenotypen kan vara fysiska egenskaper såsom ögonfärg, storlek och form, men även beteendemässiga drag som intelligens och personlighet. Fenotypen uttrycks genom interaktionen mellan genotypen och olika miljöfaktorer som livsstil, näringsintag, sjukdomar med mera.

"Mitralklappen" er en hjerteklappe som ligger mellom venstre overhus (latin: atrium) og venstre underhus (latin: ventriculus) i hjertet. Mitralklappen består av to pløyformede klapper, kaldt anteirerriske og posterieore mitralaklarappene, som åpner og lukker for å regulere blodfluksen mellom de to hjerteslekta. Mitralklappen er den vanligste klappen som påvirkes av hjerteklappesykdommer, såsom mitraliske stenose eller insufficiens.

I'm happy to help you understand the medical definition of "elasticity"!

In a medical context, elasticity refers to the ability of tissues in the body to stretch and return to their original shape when the stretching force is removed. This property is due to the presence of elastin fibers in the extracellular matrix of the tissue, which can stretch and recoil like a rubber band.

Elasticity is an important property of many tissues in the body, including blood vessels, lungs, and skin. For example, the elasticity of blood vessels allows them to expand and contract with each heartbeat, helping to regulate blood pressure. Similarly, the elasticity of lung tissue allows the lungs to expand and contract during breathing, while the elasticity of skin helps it to stretch and rebound when we move or grow.

However, the elasticity of tissues can be affected by various factors, such as aging, disease, and injury. For example, emphysema is a lung disease that is characterized by the destruction of elastin fibers in the lungs, leading to decreased elasticity and difficulty breathing. Similarly, injuries that damage the elastin fibers in skin can lead to scarring and loss of elasticity, resulting in wrinkles or other changes in appearance.

Overall, elasticity is a crucial property of many tissues in the body, and its maintenance is essential for proper function and health.

'Vitamin' er en betegnelse for organiske stoffer, som er nødvendige for dyrs og menneskers sundhed og normale fysiologiske funktioner. Disse stoffer kan ikke blive syntetiseret i tilstrækkelig mængde af kroppen alene, så de må tilføres gennem kosten eller supplermentering. Vitaminer er essentielle for en række biokemiske processer i kroppen, herunder cellulær respiration, nydannelse af hormoner og neurotransmittere, samt stofskifteprocesser. Der findes 13 forskellige vitaminer, som kan inddeles i fedtopløselige (A, D, E og K) og vandopløselige (B-komplekset og C). Mangel på disse nødvendige stoffer kan medføre en række sygdomme og sundhedsproblemer.

S-100 är ett protein som uttrycks i gliala celler, såsom astrocyter och Schwannceller, i centrala nervsystemet (CNS) och perifera nervsystemet (PNS). Proteinet spelar en viktig roll i celldifferentiering, calciumhomöostas och celleväxthållning. Det är ett litet protein med en molekylvikt på cirka 21 kDa och består av två identiska subenheter som binder till varandra för att bilda ett komplext heterodimer.

S-100 har visat sig ha potential som markör för nervskador eftersom koncentrationen i cerebrospinalvätskan (CSF) och serum ökar vid skador på CNS eller PNS. Det kan också användas för att diagnostisera specifika neurologiska tillstånd, såsom neurocysticercosis, medulloblastom och hjärntumörer.

Det är värt att notera att S-100 även uttrycks i andra typer av celler, som melanocyter, adipocyter och chondrocyter, men det är främst känt för sin roll i nervvävnaden.

Kardiomyopati er en betegnelse for sygdomme der primært påvirker hjertets muskulatur (miokard) og kan føre til forringet hjertefunktion. Det kan skyldes genetiske, infektionsrelaterede eller andre skader på hjertets muskelceller.

Der findes flere typer kardiomyopati, herunder:

1. Dilatative kardiomyopati (DCM): Her er hjertet forstørret og pumpfunktionen nedsat, så det ikke kan pumpe blod effektivt rundt i kroppen. DCM kan være genetisk betinget eller opstå sekundært til andre sygdomme eller livsstilsfaktorer.
2. Hypertrofiske kardiomyopati (HCM): Ved denne type er hjertets muskelvæv forstærket, hvilket gør det sværere at fylde og pumpe blodet korrekt. HCM kan være genetisk betinget eller opstå i forbindelse med andre sygdomme.
3. Restriktive kardiomyopati (RCM): Ved denne type er hjertets muskelvæv stivnet, hvilket gør det sværere at udvide sig og fylde sig med blod. RCM kan være genetisk betinget eller opstå i forbindelse med andre sygdomme.
4. Arvelige kardiomyopatier: Nogle typer kardiomyopati skyldes arvemæssigt overførte genetiske mutationer, herunder DCM, HCM og RCM. Disse former for kardiomyopati kan have forskellige mønstre af arvelighed og forekomst.
5. Infektionsrelaterede kardiomyopatier: Nogle infektioner, såsom virusinfektioner, kan føre til kardiomyopati. I disse tilfælde er hjertet direkte påvirket af infektionen og kan resultere i en midlertidig eller permanent skade på hjertets muskelvæv.

Kardiomyopatier kan have forskellige symptomer, herunder træthed, åndenød, svimmelhed, hjertebanken og vandophold. Diagnosen af kardiomyopati stilles oftest ved hjælp af en kombination af fysiske undersøgelser, blodprøver, elektrokardiogram (EKG), echokardiografi og magnetisk resonans (MRI). Behandlingen af kardiomyopati kan omfatte medicinsk behandling, livsstilsændringer, operation eller transplantation.

Glutaral (även känt som Glutarsyra eller Pentandisäure) är en organisk syra med formeln C5H8O2. Den förekommer naturligt i små mängder i vissa livsmedel, men den är mest känd för sin roll i diagnosen och behandlingen av ett sällsynt genetiskt tillstånd som kallas Glutaraldehydurias (GAI).

Glutaraldehydurian är en medfödd metabolt störning som orsakas av brist på ett enzym som behövs för att bryta ned glutaraldehyd till mindre molekyler i kroppen. Detta leder till en ansamling av glutaraldehyd i kroppen, vilket kan skada olika organ och leda till symtom som andningssvårigheter, muskelsvaghet, uttalad rörelsekoordinationsstörning, psykomotorisk retardering, och i värsta fall koma eller död.

Glutaral används också som ett konserveringsmedel inom vissa industrier, såsom medicinsk utrustning, kirurgiska instrument och kosmetika. Emellertid har användningen av glutaral som konserveringsmedel minskat på grund av hälsorisker relaterade till exponering för höga nivåer av substansen.

Kärnreceptorer, även kända som nukleära receptorer, är en typ av proteiner som fungerar som transkriptionsfaktorer och binder till specifika sekvenser av DNA i cellkärnan. När ett ligand, ofta en hormon eller en signalsubstans, binds till kärnreceptorn, kommer det att leda till en konformationsändring hos receptorn som får honom att interagera med andra proteiner och på så sätt modifiera genuttrycket.

Det finns många olika typer av kärnreceptorer, inklusive steroidreceptorer, thyreoideahormonreceptorer, retinoidreceptorer och androgens receptorer. Dessa receptorer spelar en viktig roll i cellulär signalering och homeostas, och deras felreglering kan leda till olika sjukdomstillstånd, inklusive cancer.

Retrospective studies, på svenska retroaktiva studier, är en typ av observational study där forskare analyserar data som har samlats in före studiens början. Dessa studier undersöker ofta associationer mellan utsatta faktorer och utfall i en population under en given tidsperiod.

Retrospektiva studier kan vara antingen fall-kontrollstudier eller kohortstudier. I en fall-kontrollstudie väljer forskaren ut individer med ett specifikt utfall (fall) och jämför dem med en kontrollgrupp som inte har detta utfall. I en kohortstudie följs två eller flera grupper av individer över tid, där den ena gruppen är exponerad för en viss riskfaktor och den andra inte är det.

Retrospektiva studier kan vara användbara när det finns redan tillgängliga data som kan användas för att besvara ett forskningsfrågor, men de har också nackdelar. Dessa studier kan vara såriga för bias eftersom de är beroende av att data har samlats in på ett korrekt och konsistent sätt före studiens början. Det kan också vara svårt att etablera orsakssamband mellan exponeringar och utfall i retroaktiva studier eftersom det kan finnas okända eller outtalade variabler som påverkar resultaten.

Hjärnsjukdomar är en övergripande term för sjukdomar som drabbar hjärnan och kan påverka dess struktur, funktion eller kemi. Detta inkluderar en bred varierad palett av tillstånd, från neurodegenerativa sjukdomar som Alzheimers sjukdom och Parkinson sjukdom, till stroke, hjärntumörer, multipla skleros, epilepsi, mentala ohälsa som schizofreni och depression, samt neurologiska störningar som autism och ADHD. Hjärnsjukdomar kan orsakas av genetiska faktorer, infektioner, trauma, livsstilsfaktorer eller okända orsaker. Symptomen varierar beroende på vilken typ av hjärnsjukdom det rör sig om, men kan inkludera minnesförlust, förändringar i kognition, motoriska störningar, smärta, sinnesförluster och beteendeförändringar.

Nefrokalcinos är ett medicinskt tillstånd där calciumföreningar, vanligtvis i form av hydroxiapatit, sedimenterar och ansamlas i tubulära epitelceller och interstitium i njurarna. Detta orsakas ofta av störningar i mineralomsättningen eller förhöjda nivåer av calcium och fosfat i blodet.

Nefrokalcinos kan vara associerad med olika sjukdomar, såsom hyperparatyreoidism, distal ren tubulär acidos, nefropati (skada på njurarna) orsakad av höga nivåer av oxalsyra eller cystin, samt användning av vissa läkemedel.

I allvarliga fall kan nefrokalcinos leda till njursvikt och skador på njurarnas funktion.

'Reglering av genuttryck' (engelska: gene regulation) refererar till de mekanismer och processer som kontrollerar aktiviteten hos gener, det vill säga när och i vilken omfattning gener ska transkriberas till mRNA och översättas till protein. Detta är en central aspekt av genetisk kontroll och påverkar alla cellulära processer, inklusive celldifferentiering, cellcykelkontroll, apoptos och respons på miljöförändringar.

Regleringen av genuttryck sker på flera olika sätt, både vid transkriptionsnivån (där DNA transkriberas till mRNA) och translationsnivån (där mRNA översätts till protein). Några exempel på mekanismer som kan ingå i regleringen av genuttryck inkluderar:

* Transkriptionsfaktorer: Proteiner som binder till DNA-sekvenser upstream av gener och påverkar initieringen av transkriptionen. De kan aktivera eller inhibera transkriptionen beroende på deras bindningspreferens till DNA.
* Epigenetiska modifieringar: Förändringar i DNA-metylering, histonmodifiering och nukleosomposition som påverkar tillgängligheten av DNA för transkriptionsfaktorer och därmed reglerar genuttrycket.
* MikRNA: Små icke-kodande RNA-molekyler som binder till komplementära sekvenser i mRNA och påverkar stabiliteten eller translationskapaciteten hos dessa molekyler.
* Posttranskriptionella modifieringar: Förändringar av mRNA efter transkriptionen, inklusive 5'-capping, polyadenylering och splicing, som kan påverka stabiliteten, lokaliseringsmönstret eller translationskapaciteten hos mRNA.
* Posttranslationella modifieringar: Förändringar av proteiner efter translationen, inklusive fosforylering, acetylering och ubiquitinering, som kan påverka stabiliteten, aktiviteten eller interaktionsmönstret hos proteiner.

Genom att integrera information från dessa olika regulatoriska nivåer kan celler koordinera genuttrycket och svara på förändringar i intra- och extracellulära signaler. Dessa mekanismer är viktiga för cellulär differentiering, homeostas och patologi.

"Age factors" in a medical context refers to the various changes and conditions that occur as a result of aging, which can affect an individual's health and susceptibility to disease. These factors may include:

* Physical changes associated with aging, such as decreased muscle mass, bone density, and lung function
* Increased risk for certain chronic diseases, such as heart disease, stroke, diabetes, and cancer
* Changes in sensory perception, including vision and hearing loss
* Cognitive decline, including an increased risk of dementia and Alzheimer's disease
* Increased susceptibility to infections due to a weakened immune system
* Greater likelihood of experiencing multiple chronic conditions simultaneously (multimorbidity)

These age-related factors can impact the diagnosis, treatment, and management of medical conditions, and must be taken into account when providing care for older adults.

Tandförkalkning, även kallat dental karies eller tandcancer, är en progressiv och hälsobetonad sjukdom som orsakas av mikroorganismer i munhålan. Den beror på en interaktion mellan mikroorganismer, värdrelaterade faktorer (till exempel tändernas beskaffenhet och salivens sammansättning) och kostfaktorer (till exempel sockerintag).

Förkalkning uppstår när mjölksyra bildas som en produkt av socker och stärkelse, som bryts ned av bakterier i placken på tänderna. Mjölksyran sänker pH-värdet i munhålan och leder till demineralisering av tandens hårda substance (emalj, dentin och cement). Om detta fortsätter utan behandling kan hålbildningar uppstå i tänderna.

För att förebygga förkalkning rekommenderas god oral hygien med regelbunden tandsmittning, fluoridbehandling och en hälsosam kosthållning med begränsat sockerintag.

'Prognose' er et begreb indenfor medicin, der refererer til forudsigelsen af sygdommens udvikling og slutresultat for en patient. Det er en vurdering af, hvordan sygdommen muligvis vil udvikle sig i fremtiden, herunder sandsynligheden for komplikationer, tilbageslag eller genopretning, og potentialet for livslængdeforventning. Prognosen kan blive påvirket af mange variable faktorer, såsom patientens alder, sundhedstilstand, behandlingsmuligheder og sygdommens art og sværhedsgrad. Den kan hjælpe læger og andre sundhedspersonale med at planlægge den bedste behandling og pleje for patienten, samt hjælpe patienter og deres familier med at forstå og forberede sig på det mulige sygdomsforløb.

Enligt den medicinska ordboken, definieras njuren som: "Ett par vitala, hos däggdjur retroperitonealt placerade exkretoriska organ, vars huvudsakliga funktion är att filtrera blodet och producera urin."

Njurens viktigaste uppgift är att reglera vattnet, elektrolytbalansen och ämnesomsättningen i kroppen. Detta gör de genom att filtrera blodet, absorbera vatten och näringsämnen som behövs och avlägsna skadliga substanser och avfallsprodukter genom urinen. Njurarna hjälper också till att reglera blodtrycket och producera hormoner som styr rödblodskällan, benmärgen och andra kroppsfunktioner.

'Glomerular filtration rate' (GFR) är ett mått på hur väl njurarna fungerar i att filtrera blodet. Det definieras som volymen av blodplasma som renas per tidsenhet genom de glomerulära kapillärerna i njurarna. Standardmåttet för GFR är milliliter per minut och kan beräknas med hjälp av olika formler, vanligen baserat på koncentrationen av kreatinin i serum. Ett normalt värde på GFR för en vuxen person är vanligtvis mellan 90 och 120 ml/minut. Lägre värden kan indikera nedsatt njurfunktion eller njursjukdom.

In medicine, karbonater refererer til salte af carbonisk syre (H2CO3). Disse salte indeholder ionen hydrogenkarbonat (HCO3-), der også kaldes bikarbonat. Karbonater spiller en vigtig rolle i kroppens bufferingkapacitet og hjælper med at opretholde en normal pH-værdi i blodet. De findes naturligt i mange fødemidler, herunder grøntsager og mælkeprodukter, og de kan også gives som medicin for at behandle forskellige sygdomstilstande, såsom syre-base-forstyrrelser og magens suret indhold.

'Pyrofosfataser' är ett medically term som refererar till en grupp enzymer som katalyserar nedbrytningen av pyrofosfat till två molekyler fosfat. Pyrofosfat är en högreaktiv form av fosfat som har potentialen att spela en roll i flera biologiska processer, inklusive celldelning och ämnesomsättning.

Pyrofosfataser förekommer naturligt i vissa celler och kan också produceras syntetiskt för medicinska tillämpningar. Dessa enzymer har visat sig ha potentialen som terapeutiska mål för behandling av sjukdomar som involverar störda mineralomsättningsprocesser, såsom kalkifikationssjukdomar och tumörer med överdrivet celldelning.

Det är värt att notera att medicinska definitioner kan variera beroende på kontext och specialitet, så det är alltid en god idé att konsultera primära källor eller experter inom området för att få den mest exakta och upp-datade informationen.

"Behandlingsresultat" er en betegnelse for hvordan en pasient reagerer på en behandling. Det kan inkludere forbedringer i symptomer, funksjon og kvalitet av liv, men også potentiale bivirkninger eller komplikasjoner til behandlingen. Behandlingsresultatet må ofte evalueres over tid for å kunne avgjøre om behandlingen er effektiv og om det er behov for justeringer i terapeutisk strategi.

Diabetes är en grupp av metabola störningar som kännetecknas av höga nivåer av glukos (socker) i blodet över en längre tidsperiod. Det orsakas vanligtvis av brist på insulinproduktion, resistans mot insulins effekt eller båda.

Det finns två huvudtyper av diabetes:

1. Typ 1 diabetes: Denna form orsakas av en autoimmun reaktion där kroppen attackerar och förstör de celler i bukspottkörteln som producerar insulin. Detta resulterar i att personen inte kan producera tillräckligt med insulin för att reglera blodsockernivåerna. Typ 1 diabetes behandlas vanligtvis med insulintillskott.
2. Typ 2 diabetes: Denna form orsakas av resistans mot insulinet, vilket innebär att kroppen inte kan använda insulin effektivt. I vissa fall kan också insulinproduktionen vara för låg. Typ 2 diabetes kan behandlas med livsstilsförändringar som träning, viktminskning och hälsosam kost, men i vissa fall kan även mediciner eller insulintillskott behövas.

Diabetes kan också uppstå under graviditeten och kallas då gestationell diabetes. Denna form av diabetes försvinner vanligtvis efter att barnet har fötts, men ökar risken för att utveckla typ 2 diabetes senare i livet.

Diabetes kan leda till allvarliga komplikationer som njurssjukdom, synskada, neuropati, hjärt-kärlsjukdom och sår som har svårt att läka. Det är viktigt att diagnostiseras tidigt och få behandling för att undvika dessa komplikationer.

I'm sorry for any inconvenience, but I was unable to find a medical definition for "Benmatrix." It is possible that there may be a typo or other error in the term, as it is not recognized in the medical field. If you have more context or information about where you encountered this term, I may be able to provide more insight or help you find the correct definition.

'Logistiske modeller' er en type statistisk model som oftest brukes til å forutsi sannsynligheten for et binært utfall, det vil si et utfall med to mulige verdier, typisk "suksess" eller "mislykket". Disse modellene er basert på logistisk regresjon, en statistisk metode som beskriver sambandet mellom en binær avhengig variabel og en eller flere uavhengige variable.

Logistiske modeller brukes ofte innen om helse- og medisinsk forskning for å undersøke samband mellom forskjellige faktorer og et binært utfall, som kan være noe som "syk/sunn", "død/levende" eller "reagerer på behandling/ikke reagerer på behandling". Disse modellene kan hjelpe forskere å identifisere risikofaktorer, forutsi prognoser og evaluere effektiviteten av forskjellige behandlingsstrategier.

Eksempler på bruksområder for logistiske modeller innenfor medisin kan være å forutsi sannsynligheten for at en pasient vil utvikle diabetes basert på faktorer som alder, kjønn, BMI og blodsukkerverdier, eller å evaluere effekten av en bestemt behandling på overlevnaden hos pasienter med kræft.

A high-fat diet is a dietary pattern that consists of consuming a large amount of fat in relation to other nutrients. While there is no consensus on an exact macronutrient breakdown, high-fat diets typically derive more than 35-40% of their total daily calories from dietary fat.

It's important to note that not all high-fat diets are created equal. Some high-fat diets may emphasize the consumption of healthy fats, such as those found in avocados, nuts, seeds, and fatty fish, while limiting or avoiding unhealthy fats, such as those found in processed foods, fried foods, and high-fat meats.

On the other hand, some high-fat diets may allow for unrestricted consumption of all types of fats, including both healthy and unhealthy sources. These types of high-fat diets, such as the ketogenic diet, are often used for therapeutic purposes, such as managing seizure disorders or promoting weight loss.

However, it's important to note that long-term adherence to a high-fat diet can have negative health consequences, including an increased risk of heart disease, stroke, and certain types of cancer. Therefore, it's recommended to consult with a healthcare provider before making any significant changes to your diet.

Tumörnekrosfaktorreceptorer (TNFR) är en typ av receptorproteiner som finns på ytan av vissa celler i kroppen. De aktiveras när de binds till tumörnekrosfactor (TNF), ett protein som produceras av immunsystemet när det upptäcker en infektion eller skada. När TNFR aktiveras startar det en signalväg inne i cellen som kan leda till celldöd, inflammation och andra svar som hjälper till att bekämpa infektionen eller reparera skadan.

TNFR finns på många olika typer av celler, inklusive vita blodkroppar, endotelceller och fibroblaster. Dessa celler kan aktiveras av TNF för att producera cytokiner och andra substanser som hjälper till att koordinera immunsvaret. I vissa fall kan överaktivering av TNFR-signalvägar leda till sjukdomar, såsom autoimmuna sjukdomar och cancer.

Det finns också läkemedel som är designade för att blockera TNFR-signalvägar, vilka används för att behandla en rad olika sjukdomar, inklusive reumatoid artrit, psoriasis och Crohns sjukdom.

Intercellulära, signalöverförande peptider och proteiner är molekyler som används för kommunikation mellan celler i kroppen. Dessa peptider och proteiner binder till specifika receptorer på målcellernas yta och utlöser en biokemisk respons, vilket orsakar en ändring av cellens funktion eller beteende. De kan vara involverade i en rad olika fysiologiska processer, till exempel immunresponser, nervimpulstransmission och cellytorscellkommunikation. Exempel på intercellulära signalproteiner inkluderar cytokiner, neurotransmittorer och hormoner.

Den omvända transkriptaspolymeraskedjereaktionen (RT-PCR) är en laboratorieteknik som används för att kopiera RNA till komplementär DNA (cDNA). Denna metod bygger på två olika enzymatiska reaktioner: transkription och PCR.

Transkriptionen är en process där en specifik typ av enzym, kallad revers transkriptas, används för att konvertera RNA till komplementärt DNA. Detta sker genom att revers transkriptasen läser av sekvensen i RNA-molekylen och bygger upp en komplementär DNA-sträng.

PCR (polymeraskedjereaktion) är en metod för att amplifiera specifika DNA-sekvenser genom att kopiera dem upprepade gånger med hjälp av enzym, temperaturcykling och specifika primare. I RT-PCR används den cDNA som skapats under transkriptionen som matris för PCR-reaktionen.

RT-PCR är en känslig metod som ofta används inom molekylärbiologi och medicinsk forskning för att detektera och kvantifiera specifika RNA-molekyler i ett prov, till exempel virus-RNA eller cellulärt RNA.

Glykoproteiner är proteiner som har kovalent bundna kolhydrater (oligosackarider) i sin molekylstruktur. Kolhydratdelarna på glykoproteinerna kan variera mycket i komplexitet, från en enkel monosackarid till stora, förgrenade oligosackarider. Glykoproteiner förekommer naturligt i många levande organismer och har en rad olika funktioner, bland annat som strukturella komponenter, signalproteiner, och enzymproteiner. De kan även spela en viktig roll i cell-till-cell-interaktioner och immunförsvaret.

Wistar rats are a type of albino laboratory rat that are widely used in scientific research. They were first developed at the Wistar Institute in Philadelphia, USA in the early 20th century. Wistar rats are outbred, which means that they have been bred to produce offspring with a high degree of genetic variability. This makes them useful for studies that require a large and diverse population.

Wistar rats are typically used in biomedical research because of their size, ease of handling, and well-characterized genetics. They are also relatively resistant to disease, which makes them a good choice for studies that involve infectious agents. Wistar rats are commonly used in toxicology studies, pharmacology studies, and studies of basic biological processes such as aging, development, and behavior.

Wistar rats are typically larger than other strains of laboratory rats, with males weighing between 350-700 grams and females weighing between 200-400 grams. They have a relatively short lifespan of 2-3 years, which makes them useful for studies of aging and age-related diseases. Wistar rats are also used in studies of cancer, cardiovascular disease, neurological disorders, and other health conditions.

Overall, Wistar rats are a versatile and widely used animal model in biomedical research. Their well-characterized genetics, ease of handling, and resistance to disease make them an ideal choice for many types of studies.

'Sklerala sjukdomar' refererar till olika tillstånd och förändringar som kan drabba skleran, den vita, opaka delen av ögat. Skleran utgör en stor del av sclera koats (den yttre hinna som omger och skyddar ögat) och hjälper till att ge form och struktur till ögat.

Exempel på olika sklerala sjukdomar inkluderar:

1. Skleritis: Inflammation av skleran som kan vara akut eller kronisk. Den kan orsaka smärta, rodnad och sänkt syn. I vissa fall kan den leda till komplikationer såsom ökat tryck i ögat (glaukom) eller ögoninfektioner.

2. Osteogen skleros: En ovanlig benbildande sjukdom som drabbar skleran och kan leda till förhårdnad och förstoring av den vita delen av ögat. Denna sjukdom är ofta relaterad till andra systemiska sjukdomar, såsom Pagets skelettsjukdom.

3. Episkleritis: Inflammation av det tunna lagret (episkleran) som täcker skleran. Den kan orsaka rodnad, irriterad ögonfeber och smärta i ögat.

4. Sklerokoroidit: En inflammatorisk sjukdom som drabbar både skleran och koroiden (den blodrika membran som ligger under retinan). Den kan orsaka symtom såsom flytande syn, smärta och rodnad i ögat.

5. Skleromalci: En grupp sjukdomar som drabbar bindväv och kan leda till förhårdnad och förtjockning av skleran. Denna sjukdom är ofta relaterad till systemiska sjukdomar, såsom systemisk skleros.

6. Traumatisk sklerit: En inflammatorisk reaktion på skadad sklera, som kan orsakas av trauma eller operation. Den kan leda till symtom som rodnad, smärta och ögonirritation.

Biological models är matematiska eller datorbaserade representationer av biologiska system, processer eller fenomen. De används inom forskning för att simulera, analysera och förutsäga beteendet hos komplexa biologiska system, som exempelvis celler, organ, populationer eller ekosystem. Biological models kan vara mekanistiska (baserade på förståelse av underliggande mekanismer) eller empiriska (baserade på experimentella observationer och korrelationer). Exempel på biologiska modeller inkluderar systemdynamikmodeller, differentiall equations-modeller, agentbaserade modeller och neuronala nätverksmodeller.

Transkriptionsfaktor CHOP, också känd som CAAT/ELEMEnt-bindande protein (C/EBP) homolog proteinet 10 (CHOP10) eller growth arrest and DNA damage-inducible gene 153 (GADD153), är ett transkriptionsfaktorprotein som spelar en viktig roll i cellers svar på stresstillstånd, såsom oxidativ stress, endoplasmatisk retikulum (ER) stress och DNA-skada. CHOP regleras av flera olika signaltransduktionsvägar som aktiveras under ER-stress, inklusive PKR-like ER kinase (PERK), inositol-requiring enzyme 1α (IRE1α) och activating transcription factor 6 (ATF6). När CHOP aktiveras kan det binder till DNA och påverka transkriptionen av gener som är involverade i cellcykelarrest, apoptos och också inflammation. Dessutom har forskning visat att överaktivering av CHOP kan leda till apoptotisk celldöd, vilket gör det till ett intressant mål för behandlingar av sjukdomar som karakteriseras av onormalt cellöverlevnad, såsom cancer.

Inflammation is the body's natural response to injury or infection. It is a complex process that involves various cells, chemicals, and blood vessels in the affected area. The main goal of inflammation is to eliminate the initial cause of cell damage, clear out necrotic tissue and cellular debris, and initiate tissue repair.

The cardinal signs of inflammation are:

1. Rubor (redness) - This results from increased blood flow to the affected area due to vasodilation of local blood vessels.
2. Calor (heat) - The increased blood flow also leads to an increase in temperature in the affected region.
3. Tumor (swelling) - Fluid and immune cells accumulate in the tissue, causing it to swell.
4. Dolor (pain) - The release of inflammatory mediators like prostaglandins sensitizes nerve endings, leading to pain.
5. Functio laesa (loss of function) - The inflammation and accompanying symptoms can impair the normal functioning of the affected organ or tissue.

Inflammation can be classified into two types: acute and chronic. Acute inflammation is a short-term response that usually lasts for a few days, while chronic inflammation is a long-term response that can persist for weeks, months, or even years. Chronic inflammation is often associated with various diseases, such as autoimmune disorders, cardiovascular disease, and cancer.

En njurfunktionstest är ett medico-tekniskt undersökningsförfarande som används för att utvärdera hur väl njurarna fungerar i kroppen. Det finns olika typer av njurfunktionstester, men de flesta mäter någon form av urin- eller blodprov för att bedöma njurarnas förmåga att filtrera och rena blodet från skadliga ämnen.

Exempel på vanliga njurfunktionstester inkluderar:

1. Serumkreatinin: Detta är ett blodprov som mäter nivån av kreatinin, ett ämne som produceras i musklerna och filtreras bort av njurarna. Höga nivåer av kreatinin kan indikera nedsatt njurfunktion.
2. Glomerulär filtrationsrate (GFR): Detta är en beräkning baserad på serumkreatininnivån och andra faktorer, som ger en uppskattning av hur mycket blod filtreras genom njurarna per minut.
3. Urinanalys: Detta innebär att urinen undersöks för tecken på skada eller infektion i njurarna, såsom protein, blod eller bakterier.
4. Bilddiagnostik: Metoder som ultraljud, datortomografi (CT) och magnetresonanstomografi (MRT) kan användas för att undersöka strukturen och funktionen hos njurarna.

Sammanfattningsvis är njurfunktionstester en viktig grupp medicinska tester som används för att bedöma hur väl njurarna fungerar, upptäcka eventuella problem och övervaka behandlingen av njursjukdomar.

'Broskförkalkning', även känd som 'kondral förkalkning' eller 'osteoartrit', är en medicinsk tillstånd där brosket i lederna börjar förtjockas och härdas, vilket kan orsaka smärta, stelhet och svårigheter att röra sig. Detta händer ofta i leden mellan lårbenet och höftbenet (höftleden) samt mellan skenbenet och lårbenet (knäleden).

Broskförkalkning kan vara ett tecken på en underliggande sjukdom eller skada, såsom ledinflammation, ledskada eller avslitande av brosket. Det kan också vara relaterat till åldrande, övervikt och felaktig belastning av leden. I vissa fall kan broskförkalkning leda till ledutslitning och artrit.

Behandlingen av broskförkalkning kan innebära smärtstillande läkemedel, fysioterapi, vila och begränsad belastning på den berörda leden. I vissa fall kan kirurgi vara aktuell om andra behandlingsmetoder inte ger tillräcklig lindring av smärta och stelhet.

"Resultatens reproducerbarhet" är ett begrepp inom forskning och medicin som refererar till förmågan att upprepa en experimentell studie eller ett försök och få liknande eller identiska resultat. Detta är viktigt eftersom det stärker den vetenskapliga evidensen för ett visst fynd eller en viss slutsats.

En studie som har hög reproducerbarhet innebär att andra forskare kan upprepa experimentet och få samma resultat, även om de använder olika metoder eller prover. Detta är ett fundamentalt koncept inom vetenskapen eftersom det understryker vikten av objektivitet och pålitlighet i forskningsprocessen.

I medicinsk forskning kan reproducerbarhet vara särskilt viktig när det gäller studier som undersöker effekterna av olika behandlingsmetoder eller läkemedel. Om en studie inte har hög reproducerbarhet, kan det ifrågasättas hur tillförlitliga dess resultat är och om de verkligen kan appliceras i klinisk praktik.

Halsartärsjukdomar, även kända som halskranskärlssjukdomar, är en samling av medicinska tillstånd som drabbar de stora och medelstora artärerna i halsen. Dessa artärer förser hjärnan med blod, och sjukdomarna kan orsaka allvarliga komplikationer som stroke eller transitorisk ischemisk attack (TIA).

Här är några exempel på vanliga halsartärsjukdomar:

1. Ateroskleros: Detta är en process där fett, kolesterol och andra ämnen ansamlas i artärernas väggar, bildande plack som kan orsaka artärförträngning eller -förstening.
2. Karotisdissektion: Detta är en skada på den inre karotisartärens vägg, vanligen orsakad av en tr trauma eller annan skada. Dissektionen kan leda till att blod ansamlas mellan artärväggarna och orsaka en förträngning eller blockering av artären.
3. Fibromuskulär dysplasi: Detta är ett sällsynt tillstånd där artärväggarna blir oregelbundet förtjockade, vilket kan leda till en förträngning eller blockering av artären.
4. Aneurysm: Detta är en utbuktning i artärens vägg som orsakas av svaghet i artärväggen. Aneurysmen kan vara farlig om den spricker eller om blodproppen lossnar och blockerar en annan artär.
5. Vaskulit: Detta är en grupp sjukdomar som orsakar inflammation i artärväggarna, vilket kan leda till en förträngning eller blockering av artären.

Behandlingen för halsartärsjukdomar beror på typen och svårighetsgraden av sjukdomen. Behandlingen kan innefatta mediciner, operationer eller kombinationen av båda.

Homeodomäneproteiner är en typ av transkriptionsfaktorer som binder till DNA och hjälper styra genuttrycket under utvecklingen hos flera olika levande organismer, inklusive djur, växter och svampar. Homeodomäneproteinernas struktur består av en 60 aminosyror lång region, känd som homeodomen, som bildar tre alfa-helixar som kan vecklas runt DNA:t. Denna struktur gör att proteinet kan binda till specifika sekvenser av DNA och hjälpa styra aktiviteten hos närliggande gener. Många homeodomäneproteiner är involverade i utvecklingen av kroppsplanen hos djur, inklusive reglering av organutveckling och celldifferentiering.

Immunohistochemistry (IHC) är en teknik inom patologi och histologi som kombinerar immunologiska metoder med mikroskopisk observation för att visualisera specifika proteiner eller antigener i celler eller vävnader. Denna teknik använder sig av specifika antikroppar som är markerade med en fluorescerande markör eller en enzymatisk reaktion, vilket gör det möjligt att lokalisera och identifiera olika typer av celler och strukturer inuti ett vävnadsprov. IHC används ofta som en diagnosmetod inom klinisk medicin för att ställa diagnoser på olika slags cancersjukdomar och andra sjukdomar som är relaterade till specifika proteiner eller antigener.

Enligt Medicinska Ordboken kan kosttillskott definieras som:

"Ett preparat i form av tabletter, kapslar, pulver eller liknande, som tas till särskilda näringsändamål. Kosttillskott innehåller ofta vitaminer, mineraler och andra substanser som påstås ha positiva effekter på hälsa och välbefinnande."

Det är viktigt att notera att kosttillskott inte ska ses som en ersättning för ett balancerat och näringsrikt matvanor. Innan du börjar ta något kosttillskott, rekommenderas det alltid att du först konsulterar din läkare eller dietist för att få råd om dess lämplighet och säkerhet.

'Brosk' er en type væv som findes i dyreorganismers krops, herunder mennesker. Det består af et stort antal tynde og fjedrende fibre, der er ophobet i en geléagtig substans. Brosk er ikke så hårdt som knogler, men er mere stiv end muskler og slimhinder.

Broskvævet findes oftest i bevægelige dele af kroppen, hvor det fungerer som en slags amortisering mellem knoglerne og dermed mindsker slid og skader under bevægelse. Et eksempel på et sted, hvor brosk findes, er i knæet, hvor der er et lag brosk bag knæskånen (patella) kaldet det bagre knæbrosk (posterior cruciate ligament).

Brosk har også en vigtig rolle i at absorbere stød og fordele trykket jævnt over et areal. Dette gør det muligt for leddene at bevæge sig glidende og smidigt, uden at blive beskadiget af gentagne slitage.

I takt med alderen kan brosket blive mindre elastisk og forløsere sig, hvilket kan føre til ledbesvær og smerter. Desuden kan skader på brosket være smertefulde og svære at helbrede, da det har en begrænset evne til at regenerere sig selv.

"Apatiter" är ett samlingsnamn på en grupp mineral som inkluderar hydroxylapatit, fluorapatit och klorapatit. Dessa mineral är fosfater av kalcium och har en gemensam kemisk formel: Ca5(PO4)3X, där X kan vara OH-, F- eller Cl-. Apatiter förekommer naturligt i naturen och de är viktiga som råmaterial för framställning av konstgjord benväv och som källa till fosfor i konstgödsel.

I medicinsk sammanhang kan apatit också användas för att beskriva en form av benväv, ofta kallad "biologisk apatit", som huvudsakligen består av kalciumfosfat i mineralform. Denna typ av benväv är viktig för stödjande struktur och mineralsättning i skelettet hos djur, inklusive människor.

"Effect of vitamin K2 on progression of atherosclerosis and vascular calcification in nondialyzed patients with chronic kidney ...
"Effect of vitamin K2 on progression of atherosclerosis and vascular calcification in nondialyzed patients with chronic kidney ...
Osteomodulin attenuates smooth muscle cell osteogenic transition in vascular calcification. Skenteris, N. T., Seime, T., Witasp ... Osteomodulin Gene Expression Is Associated with Plaque Calcification, Stability, and Fewer Cardiovascular Events in the CPIP ...