Vascular System Injuries
Nervsystemets skador
Hjärnskador
Ryggmärgsskador
Centrala nervsystemet
Sår och skador
Nervnybildning
Korrosionsavgjutning
Funktionell återhämtning
Astrocyter
Nervskyddande medel
Hjärna
Reperfusionsskada
Xylem
Ryggmärg
Nervceller
Plant Vascular Bundle
Celler, odlade
Lymfatiska systemet
Kärlnybildning, fysiologisk
ISS-skala
Kärlendotel
Lungskada
Floem
Eye Injuries
Andnödssyndrom hos vuxna
Endotelceller
Nackskador
Blodådror
Växtstammar
Acute Kidney Injury
Sprängskador
Bröstkorgsskador
Ryggradsskador
Neuropiliner
Kärlsjukdomar
Svepelektronmikroskopi
Endotel, lymfatiskt
Skadeskala, förkortad
Signalomvandling
Vascular system injuries refer to damages or disruptions to the body's circulatory system, which includes the heart, arteries, veins, and capillaries. These injuries can occur due to various reasons such as trauma, disease, or surgical complications.
Traumatic injuries to the vascular system can result from penetrating wounds, blunt force trauma, or deceleration injuries. Such injuries can cause bleeding, blood clots, or damage to the vessel walls, leading to reduced blood flow to vital organs and tissues.
Diseases such as atherosclerosis, diabetes, and hypertension can also weaken the vascular system, making it more prone to injuries. Surgical complications, infections, or inflammatory processes can also lead to vascular system injuries.
The symptoms of vascular system injuries depend on the location and severity of the injury. They may include pain, swelling, bruising, numbness, weakness, coolness, or paleness in the affected area. In severe cases, vascular system injuries can lead to shock, organ failure, or even death.
Immediate medical attention is necessary for vascular system injuries to prevent further complications and ensure proper treatment. Treatment options may include medication, surgery, or other interventions to restore blood flow and repair the damaged vessels.
Nervsystemets skador, också kända som nervskador, är skador eller skadegörande tillstånd som påverkar nervceller eller nerver. Nervceller, även kallade neuroner, är specialiserade celler som transmiterar och bearbetar information i form av elektriska impulser och kemiska signaler. Nerver är samlingar av nervceller och stödjande strukturer som bildar kommunikationsvägar mellan olika delar av kroppen.
Nervsystemets skador kan vara primära, orsakade direkt av en skada eller sjukdom som påverkar nervceller eller nerver, eller sekundära, orsakade av komplikationer från andra skador eller sjukdomar.
Exempel på olika typer av nervsystemets skador inkluderar:
1. Skador på centrala nervsystemet (CNS): CNS-skador drabbar hjärnan och ryggmärgen. De kan orsakas av traumatiska händelser, såsom huvudtrauma eller ryggradsförlamning, eller av sjukdomar som stroke, multipel skleros (MS), Parkinson's disease och Alzheimer's disease.
2. Perifera nervsystemets skador (PNS): PNS-skador drabbar de nerver som förbinder hjärnan och ryggmärgen med resten av kroppen. De kan orsakas av traumatiska händelser, såsom frakturer eller skador på muskler och senor, eller av sjukdomar som diabetes, Guillain-Barré syndrom och karbomatidos.
3. Neurodegenerativa sjukdomar: Dessa är progressiva sjukdomar som orsakas av en nedbrytning av nervceller i hjärnan eller ryggmärgen. Exempel på neurodegenerativa sjukdomar inkluderar Parkinson's disease, Alzheimer's disease, Huntington's disease och amyotrofisk lateralskleros (ALS).
4. Neuropatiska smärtsjukdomar: Dessa är sjukdomar som orsakar kronisk smärta i nerverna. De kan vara relaterade till skador, sjukdomar eller inte ha någon känd orsak. Exempel på neuropatiska smärtsjukdomar inkluderar diabetisk neuropati, postherpetisk neuralgi och komplex regional smärta syndrom (CRPS).
Behandlingen av nervskador varierar beroende på typen och svårighetsgraden. Den kan omfatta medicinering, fysikalisk terapi, kirurgi, rehabilitering och livsstilsförändringar. I vissa fall kan också komplementär och alternativ medicin vara till hjälp.
Hjärnskada (traumatisk hjärnskada) definieras som skada på hjärnan orsakad av ett yttre våld. Det kan vara olyckor, fall, trafikolyckor, våld eller sportrelaterade skador. Hjärnskador kan variera från milda, som en hjärnskakning, till allvarliga, som komatoskada eller dödsfall. Symptomen på en hjärnskada kan variera beroende på vilken del av hjärnan som skadats och hur allvarlig skadan är. Symptomen kan inkludera minnesförlust, koncentrationssvårigheter, irritabilitet, humörsvängningar, huvudvärk, yrsel, svårt att tala eller svälja, och i allvarliga fall kan det leda till förlamning, medvetandeförlust eller dödsfall.
Ryggmärgsskada (eng. "spinal cord injury", SCI) är en skada på den del av nervsystemet som löper genom ryggraden och styr kroppens sensoriska och motoriska funktioner. Skador på ryggmärgen kan orsakas av olyckor, sjukdomar eller andra trauma som skadar eller trycker på ryggmärgen. Symptomen på en ryggmärgsskada kan variera beroende på vilken del av ryggmärgen som är skadad och hur allvarlig skadan är, men kan inkludera förlorad känsel eller rörelseförmåga under skadan eller nedanför, smärta, svälla, spasmer, svårigheter med balans och koordination, problem med tarm- och blåshantering samt i vissa fall andningssvårigheter. Behandlingen av ryggmärgsskador kan innebära akut vård, medicinsk behandling, rehabilitering och terapi för att hjälpa den skadade personen att återhämta sig så mycket som möjligt. I allvarliga fall kan en ryggmärgsskada leda till livslång funktionsnedsättning eller död.
"Diseases of the central nervous system" refer to a group of medical conditions that affect the brain and spinal cord, which together make up the central nervous system (CNS). These diseases can be caused by various factors, including genetics, infections, injuries, tumors, and degenerative processes.
Examples of CNS diseases include:
1. Multiple sclerosis: a chronic autoimmune disease that affects the myelin sheath surrounding nerve fibers in the brain and spinal cord.
2. Alzheimer's disease: a progressive neurodegenerative disorder that causes memory loss, cognitive decline, and behavioral changes.
3. Parkinson's disease: a degenerative disorder of the central nervous system that affects movement and coordination.
4. Epilepsy: a chronic neurological condition characterized by recurrent seizures.
5. Amyotrophic lateral sclerosis (ALS): a progressive neurodegenerative disease that affects nerve cells in the brain and spinal cord, leading to muscle weakness, paralysis, and respiratory failure.
6. Meningitis: an infection of the membranes surrounding the brain and spinal cord.
7. Brain tumors: abnormal growths of cells in the brain that can be benign or malignant.
8. Stroke: a sudden interruption of blood flow to the brain, causing damage to brain tissue.
9. Huntington's disease: a genetic disorder that causes progressive degeneration of nerve cells in the brain, leading to cognitive decline and movement disorders.
10. Spinal cord injuries: damage to the spinal cord caused by trauma or injury, resulting in loss of motor function, sensation, or both.
"Centralt nervous system (CNS)" är en medicinsk term som refererar till det delområde av nervsystemet som inkluderar hjärnan och ryggmärgen. Detta är den kontrollcentralen för kroppens funktioner, där information bearbetas, sammanbinds och tolkas, och varifrån kommandon skickas ut till resten av kroppen via det perifera nervsystemet (PNS).
Hjärnan är ansvarig för högre mentala processer som tanke, minne, perception, emotion och medvetande, samt kontrollerar andning, hjärtrytm, blodtryck och andra autonoma funktioner. Ryggmärgen löper upp och ner i ryggraden och är ansvarig för att transportera sensoriska signaler till hjärnan och motoriska signaler från hjärnan till musklerna och andra organ.
CNS skyddas av tre höljen, de harbara men porösa meningeala membranerna, som hjälper att hålla det inre miljön stabilt och fri från skada. Dessutom är den omgiven av cerebrospinalvätska (CSF), en klar vätska som agerar som ett buffertämne och skyddar CNS mot stötar och skador.
'Sår och skador' refererar till fysisk skada på kroppen, vanligtvis på huden eller vävnader under huden. Det kan vara orsakat av en rad olika faktorer, inklusive mekaniska trauma (som knivskärsverktyg, fall eller trafikolyckor), termisk skada (brännskador orsakade av eld, heta föremål eller kemikalier), elektrisk skada och kemisk skada.
Sår kan vara öppna sår som penetrerar huden och exponerar underliggande vävnad, eller stängda sår där huden inte är brutet men ändå har skadats. Öppna sår inkluderar snitt, sting, skråmärken, stick och brännskador. Stängda sår kan vara kontusioner, blåmärken eller muskelskador.
Skador kan också klassificeras som ytliga (superficial) eller djupa (deep), beroende på hur djupt skadan har trängt in i kroppen. Ytliga sår orsakar ofta mindre allvarlig skada och läker vanligtvis snabbare än djupa sår. Djupa sår kan vara mer svåra att behandla och kan leda till komplikationer som infektion, blödning och ärrbildning.
'Nervybildning' är ett medicinskt begrepp som refererar till en abnormt växthastighet eller oregelbunden tillväxt hos nervceller eller deras utskott (axoner och dendriter) i det centrala nervsystemet (hjärnan och ryggmärgen) eller det perifera nervsystemet (nervtrådar och ganglier utanför centrala nervsystemet).
Det finns två huvudsakliga typer av nervybildningar: benigna (godartade) och maligna (ontartade). Benigna nervybildningar växer långsammare, är mer lokaliserade och tenderar att vara mindre invasiva än maliga former. Maliga nervybildningar kan inkräkta på omgivande vävnader, sprida sig till andra delar av kroppen och bli livshotande.
Exempel på olika slags nervybildningar är:
- Neurinom (ett benign tumör som oftast bildas på de akustisk-vestibulära nerverna i inneran)
- Schwannom (en benign tumör som utvecklas från myelinbildande celler kring perifera nerver)
- Ganglioneurom (en benign tumör som består av övervuxen ganglieceller och deras stödjeceller)
- Neurofibroma (en blandning av olika typer av nervceller, blodkärl och bindväv)
- Maligna nervskida (cancer i de perifera nerverna)
Symptomen på nervybildningar kan variera beroende på vilken typ det är, var den är lokaliserad och hur stor den är. Vanliga symtom inkluderar neurologiska symptom som känselbortfall, smärta, muskelsvaghet eller förlamning, samt andra symtom som hörselskador, svullnad eller förändringar i utseendet.
'Blodkärl' är ett medicinskt begrepp som direkt översätts till 'blodkärl' på svenska. Blodkärl är en allmän term för de rörformiga strukturerna i kroppen som transporterar blod. Detta inkluderar både artärer, vener och kapillärer.
Artärer är muskel- och elastinfyllda blodkärl som transporterar syresatt blod från hjärtat till kroppens vävnader. De har tjocka väggar för att klara av det höga trycket som genereras av hjärtats slag.
Vener är tunnväggiga, mer flexible blodkärl som transporterar syrefattigt blod tillbaka till hjärtat. De har valvulae som förhindrar att blod rinner tillbaka när hjärtat inte pumpar.
Kapillärer är mycket små, extremt tunna blodkärl som bildar ett nätverk mellan artärerna och venerna. De är så små att röda blodkroppar måste passera genom dem en i taget. Kapillärernas tunna väggar möjliggör utbyte av syre, näringsämnen och avfall mellan blodet och omgivande vävnader.
I den medicinska kontexten refererar "korrosionsavgjutning" till när kroppsvävnader eller organ skadas eller förändras på grund av en reaktion med ett främmande ämne, vanligtvis ett metallimplantat. Detta kan leda till nekros (död vävnad), fibros (scarvuxning) och potentialen för infektion.
Orsaken till korrosionsavgjutningar är oftast kopplade till en kemisk reaktion mellan den sura miljön i kroppen och metallen som implantatet är gjort av. Detta kan leda till att metalljoner frigörs från implantatet och orsakar skada på omgivande vävnader.
Exempel på metallimplantat som kan korrodera inkluderar:
- Bronsproteser
- Stålplattor och skruvar
- Tennklamrar för tänder
- Silverfyllningar till tänder
Korrosionsavgjutningar kan leda till en rad symtom beroende på var korrosionen har inträffat, men exempel inkluderar smärta, svullnad, rödahet och sårbildning. I vissa fall kan det vara nödvändigt att ta bort implantatet för att behandla komplikationerna orsakade av korrosionen.
"Funktionell återhämtning" är ett begrepp inom medicinen som refererar till den process där en persons fysiska, kognitiva och emotionella funktioner återgår till ett acceptabelt eller nära normalt stadium efter sjukdom, skada eller operation. Det innebär att individen kan utföra sina vardagliga aktiviteter och delta i sociala situationer på ett relativt normalt sätt. Funktionell återhämtning kan variera från person till person beroende på en rad faktorer, inklusive typen av sjukdom eller skada, allmän hälsostatus, ålder och psykologiska faktorer. Det är viktigt att notera att fullständig återhämtning kan vara orealistisk i vissa fall, men målet är ändå att uppnå den bästa möjliga funktionella kapacitet för den enskilde individen.
En nervcellsutskott, också känt som ett neurit eller axon, är en utlöpare från en nervcell (neuron) som används för att överföra elektriska signaler, eller impulser, till andra nerver, muskler eller körtlar i kroppen. Detta gör att nervcellen kan kommunicera med andra celler och hjälpa till att koordinera olika funktioner i kroppen. Nervcellsutskott kan vara myltingar (myelinerade) eller icke-myltingar (amylinerade), beroende på om de är täckta med en myelinhinnan som hjälper till att skydda och isolera nervimpulsen under överföringen.
Astrocyter är en typ av stödjecell i centralnervösystemet (CNS), som hjälper till att bilda neuroglia, även känd som nervvävnad. De är den vanligaste typen av glialcell i CNS och spelar en viktig roll i underhåll och funktion av neuroner (nervcellerna).
Astrocyter har många funktioner, inklusive:
1. Underhåll av homeostas: De hjälper till att reglera jonbalansen och näringsomsättningen i den centrala nervsystemet.
2. Buffring av neurotransmittorer: De tar upp och bort neurotransmittorerna efter de har skickat sin signal, för att säkerställa att signalsystemet inte störs.
3. Skydd av blod-hjärnbarriären: De hjälper till att reglera vad som kan passera från blodomloppet in i hjärnan.
4. Stöd av neuroner: De bildar en strukturell stödjande ramverk runt neuronerna och hjälper till att fästa dem på rätt plats.
5. Reparation efter skada: Efter en skada i CNS, kan astrocyter bli reaktiva och bilda ärrvävnad för att skydda omgivande vävnad.
Astrocyter är också involverade i flera sjukdomar som drabbar det centrala nervsystemet, inklusive neurodegenerativa sjukdomar, hjärnskador och cancer.
'Nervskyddande medel' är ett samlingsbegrepp för läkemedel som används för att skydda nervsystemet från skada. Dessa kan användas för att behandla eller förebygga olika tillstånd, såsom neurodegenerativa sjukdomar (till exempel Parkinson eller Alzheimers sjukdom), skador på nervsystemet orsakade av kemikalier, infektioner eller trauma.
Exempel på nervskyddande medel inkluderar:
1. Antioxidanter: Dessa är substanser som skyddar celler, inklusive nervceller, från skada orsakad av fria radikaler. Exempel på antioxidanter som används som nervskyddande medel är vitamin E, vitamin C och selen.
2. Neurotrofiska faktorer: Dessa är proteiner som främjar tillväxten, underhållet och överlevnaden av nervceller. Exempel på neurotrofiska faktorer som används som nervskyddande medel är glial cell linjära neurotrofin-3 (GDNF) och brain-derived neurotrophic factor (BDNF).
3. Kalciumkanalblockare: Dessa är läkemedel som blockerar inträdandet av kalcium i nervceller, vilket kan hjälpa att skydda nervceller från excesiv aktivering och skada. Exempel på kalciumkanalblockare som används som nervskyddande medel är nimodipin och flunarizin.
4. Anti-inflammatoriska medel: Dessa kan hjälpa att reducera inflammation i nervsystemet, vilket kan bidra till skyddandet av nervceller. Exempel på anti-inflammatoriska medel som används som nervskyddande medel är kortikosteroider och minocyklin.
5. Antioxidanter: Dessa kan hjälpa att reducera oxidativ stress i nervsystemet, vilket kan bidra till skyddandet av nervceller. Exempel på antioxidanter som används som nervskyddande medel är vitamin E och N-acetyl-L-cystein (NAC).
Det är värt att notera att många av dessa läkemedel fortfarande befinner sig i tidiga stadier av utveckling och behöver ytterligare studier för att fastställa deras säkerhet och effektivitet som nervskyddande medel.
Idrottsskada är ett samlingsbegrepp för skador eller skada som orsakas av fysisk aktivitet inom idrott, träning eller annan form av fysisk aktivitet. Skadorna kan vara akuta eller kroniska och drabba olika delar av kroppen, till exempel muskler, senar, ligament, ben, ledband, brosk, skelett, nervsystemet eller andningsorganen.
Exempel på idrottsskador inkluderar men är inte begränsade till:
* Muskelbristningar och muskelskador
* Sen- och ligamentskador, såsom anslutningsbandsskada (spridd senbandsskada) eller korsbands skada
* Ledskador, som ledinflammationer, meniskskador eller artros
* Brott i benen, till exempel frakturer eller stressfrakturer
* Hjärnskador och skallskador, såsom hjärnskakningar eller medmärken
* Andningsorganens skador, som lunginflammationer eller blödningar i lungorna
Idrottsskador kan orsakas av en rad olika faktorer, inklusive felaktig träning, bristfällig teknik, otillräcklig uppvärmning, överansträngning, trauma och kollisioner. För att förebygga idrottsskador rekommenderas korrekt träning, teknik och uppvärmning, samt skyddsutrustning som hjälmar, armbågsskydd, knäskydd och benskydd.
Hjärnan är det centrala nervösa systemets kontroll- och koordineringsorgan. Den består av hjärnbarken (cerebrum), liljan (cerebellum) och förlängda märgen (medulla oblongata), samt flera inre strukturer så som thalamus, hypothalamus och hippocampus. Hjärnan är ansvarig för högre kognitiva funktioner såsom tankeprocesser, minne, språk och medvetandet, samt kontrollerar också kroppens autonoma funktioner som andning, hjärtrytm och kroppstemperatur. Hjärnan är indelad i två hemisfärer och innehåller miljarder nervceller (neuron) som kommunicerar med varandra via nervimpulser för att skapa tankar, känslor, minnen och handlingar.
Reperfusionsskada är skador eller skadegörande processer som uppstår när blodflödet till en organism, ett organ eller vävnad återställs efter en period av ischemi eller minskat blodflöde. Denna skada kan inträffa på grund av en atherosklerotisk händelse, som en hjärtinfarkt eller stroke, där ett område har varit utan syre för en längre tid och sedan får tillbaka syretillförseln genom återetablering av blodflödet.
Reperfusionsskadan orsakas av en kombination av olika mekanismer, bland annat oxidativ stress, inflammation, calciumöverbelastning och excitotoxicitet. Dessa processer kan leda till celldöd, celldamage och funktionell nedsättning i det drabbade området.
För att förhindra eller mildra reperfusionsskador används ofta terapeutiska strategier som ischemiaprotektion, exempelvis genom att ge läkemedel som skyddar cellmembranen eller reducerar oxidativ stress, samt genom mekanisk återöppning av kärl med hjälp av tekniker som trombolys eller angioplasti.
'Xylem' är ett medicinskt term som refererar till det vasculära vävnadssystem hos kärlväxter (inklusive träd, buskar och örter) som transporterar vatten och mineraler från rötterna upp till de övre delarna av plantan. Xylemet består av döda celler med lignifierade celleväggar och är uppdelat i två huvudsakliga typer:
1. Tracheider: Speciella, slankare celler som transporterar vatten och mineraler genom kapillärkraft och tryckskillnader (förorsakad av transpiration).
2. Vaskulära fiberslängder: Större, grova celler som ger stöd och integritet till xylemvävnaden.
Xylemet är en viktig struktur för växternas vattenförsörjning och mekaniska stöd.
Ryggmärgen är en cylindrisk, flexibel struktur som löper längs med ryggraden och har en central roll i kroppens nervsystem. Den sträcker sig från hjärnan ner till svansbenet och kan delas in i olika segment korresponderande med olika kroppsdelar. Ryggmärgen består av nervceller, stödjande celler och blodkärl inneslutna i tre höljen av bindväv.
Ryggmärgens främsta funktion är att leda information mellan kroppen och hjärnan genom två typer av nervbanor: sensoriska (sinnes) nervbanor som transporterar information från kroppens sinnesorgan till hjärnan, och motoriska (rörelse) nervbanor som transporterar signaler från hjärnan till musklerna och andra effektororgan. Ryggmärgen innehåller även grå substance, som består av nervceller, och vit substance, som består av nervfibrer som förbinder dessa celler.
Ryggmärgens olika delar har specifika funktioner. Till exempel styr de övre segmenten andningen och hjärtverksamheten, medan de lägre segmenten är involverade i kontrollen av rörelser i benen och urinblåsan. Ryggmärgen har också en viktig roll i smärt- och temperaturkänslighet, reflexer och immunförsvaret. Skador på ryggmärgen kan leda till förlust av känsel, rörelse och andra sensoriska funktioner under skadan eller nedanför den.
'Nervceller', eller neuroner, är de specialiserade cellerna i nervsystemet som skickar och tar emot signaler, så kallade impulser, från varandra via sina utskott, axon och dendriter. Dessa signaler kan vara kemiska eller elektriska och används för att kommunicera information inom och mellan olika delar av nervsystemet. Nervcellerna är mycket viktiga för alla aspekter av kroppens funktion, inklusive sinnesintryck, rörelse, minne och känslor. De är också specialiserade till att överleva länge och har en hög grad av återbildning efter skada jämfört med andra celltyper i kroppen.
En "plant vascular bundle" är ett sammanträffande av vasculärt vävnad i kärlväxter (frön och blommor bärande växter) som transporterar näringsämnen och vatten mellan olika delar av växten. De består av två typer av kärl: xylem, som främst transporterar vatten och mineraler uppåt i växten, och floem, som huvudsakligen transporterar assimilat (glukos) från bladen till andra delar av växten. Dessa två typer av kärl är omgivna av en gemensam hölje av celler som ger stöd och skydd till vaskulära bundel. Plant vascular bundles förekommer i alla delar av kärlväxter, inklusive rötter, stjälkar och blad.
"Cell culturing" or "cell cultivation" is the process of growing and maintaining cells in a controlled environment outside of a living organism. This is typically done in a laboratory setting using specialized equipment and media to provide nutrients and other factors necessary for cell growth and survival. The cells can be derived from a variety of sources, including human or animal tissues, and can be used for a range of research and therapeutic purposes, such as studying cell behavior, developing new drugs, and generating cells or tissues for transplantation.
Lymfatiska systemet är ett komplext transport- och försvarssystem hos däggdjur, inklusive människan. Det består av lymfkärl, lymfknutor, mjölke, tonsiller, Peyers plackar, broskben, milt, timmar och andra lymfoida vävnader spridda över kroppen.
Lymfatiska systemet har två huvudsakliga funktioner:
1. Att transportera lymfa, en klar vätska som innehåller vita blodkroppar (lymfocyter) och andra ämnen, från perifera delar av kroppen tillbaka till blodomloppet. Lymfan transporterar näringsämnen, hormoner och avfall tillbaka till blodet.
2. Att försvara kroppen mot infektioner och främmande ämnen genom att producera och distribuera lymfocyter, som är en typ av vita blodkroppar som hjälper till att bekämpa infektioner och sjukdomar.
Lymfknutorna är små, avlånga strukturer som finns i hela kroppen, men de flesta är koncentrerade i halsen, armhålorna, ljumskarna och buken. De innehåller en stor mängd vita blodkroppar (lymfocyter) och filtrerar lymfan för att rensa den från bakterier, virus och andra främmande ämnen. När ett främmande ämne upptäcks i lymfan aktiveras lymfocyterna och utvecklar en immunrespons mot det.
Mjölken är en del av lymfatiska systemet som finns i bröstkörtlarna hos kvinnor. Den producerar modersmjölk som innehåller näringsämnen, hormoner och antikroppar som skyddar barnen mot infektioner.
I allmänhet är lymfatiska systemet en viktig del av kroppens immunförsvar och hjälper till att förhindra sjukdomar och infektioner.
'Kärlnybildning, fysiologisk' refererar till den normale och naturliga processen där nya blodkärl bildas i kroppen. Denna process kallas också angiogenes. Fysiologisk kärlnybildning sker under normala förhållanden, till exempel under fostertiden då det behövs ett stort antal nya blodkärl för att försörja den växande fostret med syre och näringsämnen. Även under vuxenlivet kan fysiologisk kärlnybildning ske, till exempel när sår eller skador läker sig. I dessa situationer aktiveras specifika signalsubstanser som får celler i blodkärlen att dela sig och bilda nya kärl. Denna process är viktig för att hålla kroppen frisk och hälsa.
Lymfkärl, även känt som lymfavsnörningar eller lymfnoder, är små, bönformade strukturer som finns i lymfsystemet. De hjälper till att försvara kroppen mot infektioner och sjukdomar genom att filtrera lymfan fluid (lymffluid) och eliminera skadliga substanser, såsom bakterier, virus och cellresterna. Lymfkärl innehåller också vita blodkroppar, som leukocyter (specifikt lymfocyter), vilka är viktiga för att bekämpa infektioner och underhålla immunförsvaret.
Lymfkärl är vanligtvis grupperade tillsammans i specifika områden av kroppen, såsom halsen, armhålorna, ljumskarna och inre organen. När lymfanvsnörningarna blir inflammerade eller ökas i storlek (ofta orsakat av infektion eller inflammation), kan det kallas för lymfkörtelinflammation (lymfadenit).
Det medicinska begreppet "hjärt-kärlsystemet" (kardiovaskulära systemet) refererar till strukturer och funktioner som är involverade i pumpning, transport och cirkulation av blod i kroppen. Det inkluderar hjärtat, artärer, vener, kapillärer och blodkärlen.
Hjärtat är ett muskulärt organ som pumpar blod genom kroppen. Det består av fyra kamrar: två övre, som kallas förmak, och två nedre, som kallas kammare. Blodet pumpas från hjärtat genom artärerna till olika delar av kroppen för att leverera syre och näringsämnen till celler. Efter att ha släppt av syret och tagit upp kolsyra och avfallsprodukter, returneras blodet till hjärtat via venerna. Kapillärerna är mycket små blodkärl som förbinder artärerna och venorna och som möjliggör utbyte av syre, näringsämnen, kolsyra och andra substanser mellan blodet och cellerna i kroppen.
Ett friskt hjärt-kärlsystem är viktigt för att underhålla liv och hälsa. Problem med hjärt-kärlsystemet kan leda till allvarliga hälsoproblem som hjärtinfarkt, stroke, högt blodtryck och kärlkramp.
ISS står för "Injury Severity Score" och är en medicinsk skala som används för att bedöma allvarlighetsgraden av skador efter ett trauma. Skalan baserar sig på de tre delarna: huvud- och halsskada, thoraxskada och abdominell skada samt extremitets- och yttre skada. Varje del bedöms med en poängskala från 0 till 6 beroende på hur allvarlig skadan är. Slutsumman av dessa poäng ger ISS-värdet, som kan variera mellan 1 och 75. ISS-värdena kategoriseras sedan i olika allvarlighetsgrader: mild (1-8), moderat (9-15), svår (16-24) och mycket svår (25-75). En högre ISS-poäng indikerar en allvarligare skada och en sämre prognos.
"Benskador" er en alvorlig skade på benet som kan forårsake bl.a. frakturer (benbrud), ledskader, muskel- og senerskader. Begrepet brukes også om komplikasjoner relatert til heling av disse skadene, såsom infeksjoner, tromboser og pseudarthrosis (usammensvøying av frakturer). Benskador kan ha mange årsaker, inkludert traumer, sykdomme som osteoporose eller cancer, og virkninger av medisinske behandlinger. Behandlingen av benskador varierer basert på art og alvorlighetsgrad av skaden, men kan inneholde operasjon, immobilisering, fysisk terapi og/eller medisinsk behandling.
"Kärlendotel" är ett medicinskt begrepp som refererar till en förträngning eller åderusning i en artär, vilket orsakas av att det bildas ämnen som kalk och fibrös vävnad inne i artärväggen. Detta kan leda till att blodflödet genom artären minskar, och i allvarliga fall kan det orsaka smärta, andningssvårigheter eller hjärtinfarkt beroende på vilken artär som är drabbad. Kärlendotel kan behandlas med mediciner, operationer eller livsförändringar som att sluta röka och ändra kosten.
'Lungskada' er en allmenterm for skader på lungene, som kan være årsaket av mange forskjellige faktorer. Det kan for eksempel bero på infeksjoner, luftforurening, eksponering for toxiske stoffer eller sykdommer som røyke, kjemisk pneumonitt, aspiraionspneumonitt og andre. Symptomene kan inkludere hoste, produktiv hoste, trang til å respirere, brann i brystet, feber og andre generelle symptomer som træthed og muskelvondt. Behandlingen avhanger av årsaken til skaden og kan inneholde antibiotika, steroider, ilttiltak og andre terapier.
'Floem' er et biologisk begreb, der bruges indenfor botanikken og refererer til et af de to hovedtransportsystemer i planter. Floemet består af levende celler, som transporterer organisk materiale, såsom sukker, aminosyrer og andre assimilater, fra de deler af planten, der producerer dem (f.eks. blade), til de dele, der forbruger dem (f.eks. rødder, knopper og unge skud).
Floemcellerne er forbundet i lange, slanke tråde, kaldet floemfibre, som strækker sig gennem hele planten. Disse fibre dannes af to typer specialiserede celler: sieveceller og companion cells. Sievecellernes cellevægge er modificeret så de danner porer, der forbinder dem med hinanden og tillader opløste stoffer at passere fra celle til celle. Companion cells er smallere og kortere end sievecellerne og har en vigtig rolle i reguleringen af floemtransportsystemet.
I modsætning til xylemet, som transporterer vand og mineralske stoffer op gennem planten, fungerer floemet som et to-vejs transportsystem for organisk materiale. Dette betyder, at sukker og andre assimilater kan transporteres både nedad og opad i floemet alt efter plantens behov.
'Lymfangiogenes' är ett medicinskt begrepp som refererar till processen där nya lymfkärl bildas från befintliga lymfkärl. Lymfkärlen är ett delsystem av kroppens blodomlopp som hjälper till att transportera vätska, näringsämnen och avfall mellan celler, samt hjälper till att stärka immunförsvaret.
Lymfangiogenes kan inträffa under normala förhållanden, som del av fostrets utveckling eller vid vuxen ålder under läkning efter skada eller inflammation. Men det kan också vara ett tecken på sjukdom, till exempel vid cancer, där tumörer kan använda nya lymfkärl för att sprida sig till andra delar av kroppen. Läkemedel som blockerar lymfangiogenes undersöks för möjligheten att förhindra spridning av cancer.
Eye injuries refer to any damage or trauma caused to the eye or its surrounding structures, such as the eyelid, eye socket, or muscles that control eye movement. These injuries can result from various sources, including blunt force trauma, penetrating injuries, chemical exposure, radiation, or thermal burns. The severity of eye injuries may range from mild irritations to severe damage that could potentially lead to vision loss or blindness.
Common types of eye injuries include:
1. Corneal abrasions - scrapes or scratches on the clear surface of the eye (cornea)
2. Corneal foreign bodies - particles or objects trapped in the cornea
3. Hyphema - bleeding inside the anterior chamber of the eye, often caused by a direct blow to the eye
4. Orbital fractures - breaks in the bones surrounding the eye
5. Chemical burns - damage caused by exposure to harmful chemicals
6. Thermal burns - injury resulting from hot objects or flames coming into contact with the eye
7. Photokeratitis (flash burn) - temporary blindness caused by overexposure to UV light, often from welding or tanning beds
Prompt medical attention is crucial for treating eye injuries and minimizing potential damage. If you experience any symptoms of an eye injury, such as pain, redness, blurred vision, sensitivity to light, or a foreign body sensation, seek immediate medical care from an ophthalmologist or other healthcare professional.
Andnödssyndrom hos vuxna, även känt som obstruktiv sövnsapné eller sömnluftvägs obstruktion, är ett medicinskt tillstånd där luftvägarna försnörs eller helt blockeras under sömn, vilket kan leda till andningsuppehåll och syrgasmangel. Detta orsakas vanligtvis av att musklerna i struphuvudet slappnar av under sömnen, vilket får tungan att falla bakåt och blockera luftvägen. Andnödssyndrom hos vuxna kan leda till symtom som snarkning, andningsuppehåll, sömnlöshet, trötthet under dagen och ökad risk för högt blodtryck, hjärtinfarkt och stroke. Behandlingen innefattar ofta användande av ett kontinuerligt positivt luftvägspressionssystem (CPAP) eller en munplatta som håller luftvägen öppen under sömnen.
'Endothelial cells' er de celler som tapiserer binnenrommet av blodkar og lymfekar i kroppen. De danner en barriere mellom det krevende blodet og vævshindren, og spiller en viktig rolle i reguleringen av blodfluks, immunrespons og koagulasjon. Endotelceller er også involvert i reguleringen av diaskevesis, angiogenese og andre fysiologiske prosesser. De produserer også en rekke viktige molekyler som nitrisk oxid, prostacykliner og endotelin, som har vasoaktive, immunmodulerende og sekretoriske funksjoner.
'Nackskador' refererar till skador eller skada på halsregionen, inklusive muskler, senor, ligament, kotblock, nerver och blodkärl. Detta kan orsakas av en rad olika mekanismer, såsom trafikolyckor, sportrelaterade skador, arbetsrelaterade skador eller olyckor i vardagen. Nackskador kan variera från milda till allvarliga och kan orsaka smärta, stelhet, svaghet, sängkrympning, känselbortfall och/eller koordinationssvårigheter. I allvarligare fall kan nackskador leda till komplikationer såsom rörelseförlust eller andnings- eller hjärtproblem.
'Blodådror' (på engelska 'veins') är rörformiga strukturer i kroppen som transporterar blod till hjärtat. Det skiljer sig från artärer, som transporterar blodet bort från hjärtat. Blodådrorna har tunnare muskel- och elastisk vävnad än artärerna, vilket gör att de är mer slappa och kan expandera för att hålla mer blod. De flesta blodådrorna innehåller också valvulära strukturer som förhindrar att blodet rinner tillbaka när hjärtat slår.
Inom botaniken refererar begreppet "växtstammar" till den övergripande, trädformade strukturen hos flera typer av växter, inklusive träd och buskar. Den består vanligtvis av en kombination av rotsystem, stjälk (eller stam), grenar och blad. I medicinsk kontext kan "växtstammar" också användas för att hänvisa till den del av en medicinalväxt som innehåller de aktiva ämnen som används inom farmakologi. Denna del av växten kan vara stam, rot, blad eller hela växten beroende på vilka delar som innehåller de medicinskt aktiva substanserna.
Den motsvarande medicinska termen för "bukskador" är "abdominal trauma". Det handlar om en skada eller skada på bukhålan eller de organ som ligger inne i buken. Abdominal trauma kan orsakas av olika faktorer, till exempel trafikolyckor, våld, fall eller arbetsskador. Skadan kan vara öppen eller stängd och kan påverka olika organ i buken, såsom levern, mjälten, tarmarna, urinvägarna och fortplantningsorganen. Symptomen på abdominal trauma kan variera beroende på typen och svårhetsgraden av skadan, men kan inkludera smärta, blod i urinen eller avföringen, illamående, kräkningar och chocktillstånd. Behandlingen av abdominal trauma beror på typen och svårhetsgraden av skadan och kan omfatta kirurgi, läkemedel och andra behandlingsmetoder.
'Acute Kidney Injury' (AKI) är en plötslig och ofta reversibel nedsättning av den njurfunktion som orsakas av olika faktorer, såsom nedsatt blodcirkulation, skada på njurtubuli, obstruktion i urinvägarna eller exotoxiner. AKI definieras vanligtvis som en plötslig (inom 48 timmar) och kraftig (minst 0,3 mg/dL eller 26,5 μmol/L över basvärdet) ökning av kvoten för kreatinin i serum, en minskad urinproduktion (
"Arm injuries" refer to damages or injuries that occur in any part of the arm, including the shoulder, upper arm, elbow, forearm, wrist, and hand. These injuries can be caused by various factors such as accidents, sports injuries, falls, or repetitive motions. Examples of arm injuries include fractures, dislocations, sprains, strains, tendonitis, and carpal tunnel syndrome. Immediate medical attention is required for arm injuries, especially if there is severe pain, swelling, deformity, or inability to move the limb. Proper diagnosis and treatment can help ensure optimal recovery and reduce the risk of long-term complications.
Sprängskada är en term inom traumatologi och betecknar skador som orsakats av explosioner eller sprängmedel. Sprängskador kan vara mycket allvarliga och komplexa, eftersom de ofta orsakar skador på flera olika kroppsdelar samtidigt.
Typiska skadeorsaker inkluderar tryckvågor, fragment av sprängmedlet eller andra föremål som skjuts ut med hög hastighet, och bränder eller kemikalier som frigörs vid explosionen. Skadorna kan vara både yttliga, såsom sår och brännskador, och inre, såsom skador på organ och blodkärl.
Sprängskador kan vara livshotande och kräver ofta akut sjukvård och intensiv vård. Behandlingen kan omfatta kirurgi, läkemedel, rehabilitering och psykologisk stöd.
Handskador är en övergripande benämning på skador som drabbar händer och fingrar. Det kan vara allt från små skråmärken och småbena till allvarligare skador som frakturer (brott i benen), luxationer (ledbandutslag), tendonskador (skador på senorna) eller nervskador.
Händerna är en viktig del av vår kropp och används ofta, vilket gör dem särskilt känsliga för skador. Handskador kan vara svåra att behandla och rehabilitera, eftersom händer har många små ben, muskler, senor och nerver som måste fungera tillsammans för att ge oss full kontroll över vår handrörelse. I allvarliga fall kan en handskada kräva specialiserad vård av en handkirurg eller en erfaren ortopedisk kirurg.
"Bröstkorgsskada" är en allmän term för skador på bröstkorgen, som kan omfatta lungor, hjärta, stora blodkärl och andra strukturer inne i bröstkorgen. Det finns olika typer av bröstkorgsskador, beroende på vilken del av bröstkorgen som är skadad och hur allvarlig skadan är.
En typ av bröstkorgsskada är lungskador, som kan orsakas av olika faktorer som rökning, infektioner, exponering för kemiska ämnen eller fysisk skada. Lungskador kan vara milda och simma över med tiden, men de kan också vara allvarliga och livshotande.
Ett annat exempel på en bröstkorgsskada är trauma till hjärtat, som kan orsakas av trafikolyckor, våld eller andra typer av fysisk skada. Hjärttrauman kan leda till komplikationer som hjärtklappning, blödningar och skador på de stora blodkärlen.
Bröstkorgsskador kan också vara relaterade till strukturer som brösten, revbenen och ryggmärgen. Skador på dessa strukturer kan orsaka smärta, svårigheter att andas och andra symtom.
I medicinska sammanhang beskrivs bröstkorgsskador ofta mer specifikt, beroende på vilken del av bröstkorgen som är skadad och hur allvarlig skadan är. Behandlingen av bröstkorgsskador varierar också beroende på typ och allvarlighetsgrad, men kan innefatta mediciner, andningst Therapy, kirurgi eller andra behandlingsmetoder.
Den mest vanliga betydelsen av "pulsådror" inom medicinen är de blodkärl som kan kännas eller ses pulsera i samband med hjärtats slag. Dessa pulsådror inkluderar ofta:
1. Karotispulsen: den stora artären i halsen som försörjer huvudet och halsen med syresatt blod.
2. Radialpulsen: den artären i handleden som försörjer armen med syresatt blod.
3. Femoralpulsen: den stora artären i låret som försörjer benet med syresatt blod.
4. Poplitealpulsen: den artären bakom knäskålen som försörjer underbenet med syresatt blod.
5. Dorsalis pedis pulsen: den artären på fotens utsida som försörjer foten med syresatt blod.
Pulseringarna i dessa pulsådror orsakas av hjärtats slag, som pressar blod genom kroppens artärer bort från hjärtat. Ju starkare pulsen är, desto mer blod pumpas ut från hjärtat vid varje slag. Ändå kan pulsens styrka och regularitet påverkas av olika faktorer, inklusive blodtryck, hjärtfrekvens, volymen av blod i kroppen och eventuella hinder i artärerna.
Ryggradsskada, eller ryggradsförlamning, är en allvarlig skada på ryggmärgen som orsakas av en skada på ryggraden. Skadan kan vara olika allvarlig beroende på vilken del av ryggmärgen som skadas och hur allvarligt skadan är. En ryggradsskada kan orsaka förlamning, smärta, känselbortfall, svårigheter med koordination och andra neurologiska symptom.
Ryggradsskador kan delas in i två kategorier: kompletta skador och ofullständiga skador. Vid en komplett skada fungerar inte ryggmärgen alls under skadan, medan vid en ofullständig skada finns det kvar någon form av funktion.
Orsakerna till ryggradsskador kan vara många, men de vanligaste orsakerna är trafikolyckor, fall, våld och idrottsskador. Andra orsaker kan vara tumörer, infektioner, skleros (MS) och andra sjukdomar som kan skada ryggmärgen.
Behandlingen av ryggradsskador beror på vilken del av ryggmärgen som är skadad och hur allvarlig skadan är. Behandlingen kan innebära operation, läkemedel, fysisk terapi, rehabilitering och andra behandlingsformer. I vissa fall kan en ryggradsskada vara livshotande eller orsaka bestående funktionsnedsättningar.
'Knäskada' är ett allmänt begrepp som kan omfatta olika typer av skador på knäleden eller knäet. Det kan exempelvis röra sig om:
1. Senor och ligamentbristningar/-skador: Detta innebär skador på de band som håller knäets ben i rätt position. Exempel på detta är framför allt korsbandet, men också andra ligament kan drabbas.
2. Meniskskada: I knäleden finns det två skivformade kroppar, menisken, som agerar som en form av amortisering mellan lårbenet och skenbenet. En skada på denna struktur kan orsaka smärta och svullnad i knät.
3. Broskskador: Brosket i knäleden, chondrom, kan skadas till följd av exempelvis en stark påfrestning eller en olycka. Detta kan leda till smärta och sämre rörlighet i knät.
4. Knäledsinflammation: Också känd som bursit, är en inflammation av den lilla säckformade vätskefyllda kapseln (bursan) som finns mellan olika delar av knät. Detta kan orsaka smärta och svullnad i knät.
5. Broskfrakturer: I vissa fall kan brosket i knäleden spricka eller skadas, vilket kallas för en broskfraktur. Denna typ av skada är vanligare hos barn och ungdomar än hos vuxna.
Det är viktigt att söka medicinsk expertis om man misstänker en knäskada, eftersom en tidig diagnos och behandling kan förbättra prognosen och minska risken för komplikationer.
Neuropilin är ett slags membranprotein som förekommer på cellytan hos vissa nervceller och endotelceller i blodkärl. Det finns två typer av neuropilin, Neuropilin-1 och Neuropilin-2, och de spelar en viktig roll i cellernas förmåga att kommunicera med varandra genom att hjälpa till att guida signalmolekyler, så kallade growth factors, till sina respektive receptorer på cellytan.
Neuropiliner har också visat sig spela en viktig roll i cellernas förmåga att migrera och växa under utvecklingen av nervsystemet, samt i angiogenesen, det vill säga blodkärlsbildningen. Dessutom har neuropiliner visat sig vara involverade i flera sjukdomar, till exempel cancer och neurodegenerativa sjukdomar.
Cardiovascular diseases, eller kärlsjukdomar, är en samlande benämning på sjukdomar som drabbar hjärtat och kärlen. Detta inkluderar bland annat:
1. Koronara hjärtsjukdomar (CHD): Förträngning eller skador i de blodkärl som försörjer hjärtmuskulaturen med syre och näringsämnen. Det kan leda till angina pectoris (smärta i bröstet) eller hjärtinfarkt (hjärtattack).
2. Hjärtsvikt: En tillstånd där hjärtat inte orkar pumpa blod effektivt nog för att försörja kroppen med syre och näringsämnen. Det kan bero på skador på hjärtmuskulaturen, högt blodtryck eller andra sjukdomar som belastar hjärtat.
3. Rythmrubbningar: Avvikelser i hjärtats slagrytm, vilket kan leda till att hjärtat pumpar för lite, för mycket eller oregelbundet.
4. Kärlkramp (angina): En smärta eller obehag i bröstet orsakad av otillräcklig blodförsörjning till hjärtmuskulaturen. Det kan bero på spasmer i kärlen som förser hjärtat med syre och näringsämnen.
5. Kärlinflammationer: Förändringar i kärlväggarna som orsakas av inflammation, vilket kan leda till skador och funktionsnedsättningar i kärlen.
6. Ateroskleros: En process där fett, kolesterol och andra ämnen ansamlas på insidan av kärlväggarna, vilket kan orsaka förträngningar eller skador på kärlen. Detta kan leda till komplikationer som hjärtinfarkt eller stroke.
7. Klaff- och ventilfelet: Skador på hjärtkvalfvarna eller ventiler som kan leda till att blodet inte pumpas effektivt genom hjärtat.
Svepelektronmikroskopi (SEM) är en typ av elektronmikroskopi som använder en fin stråle av primäre elektroner för att generera en detaljerad och magnifierad bild av ett provs material. När primära elektroner accelereras mot provet skapas sekundära elektroner, backscatterade elektroner och annan signalering som kan användas för att generera en bild.
I SEM-mikroskopi interagerar primära elektronerna med atomer i provet och får atomer att exciteras eller ioniseras, vilket resulterar i emissionen av sekundära elektroner. Antalet sekundära elektroner som emitteras är direkt proportionellt mot den ursprungliga energin hos primära elektronerna och beroende på materialets sammansättning, topografi och andra faktorer.
Sekundära elektroner samlas sedan in med en detektor och omvandlas till en elektrisk signal som bearbetas för att generera en tvådimensionell bild av provet. Bilden visar vanligtvis kontrasterade skuggor och höjdskillnader, vilket gör SEM-mikroskopi användbart för att undersöka ytstrukturen och topografin hos materialprover på nanometer- till mikrometerskalan.
SEM är ett viktigt verktyg inom materialvetenskap, elektronik, biologi och andra forskningsområden där detaljerade bilder av ytor och strukturer behövs för att förstå och analysera materialegenskaper och funktion.
'Endotel, lymfatiskt' refererer til det endoteliale cells skikt som tapiser innersiden av lymfebærene vener og kapillærer. Endotelcellerne i lymfebærende kar formerer en kontinuerlig non-vaskulær barrieren mellom lymfen og det interstitielle vævssystemet, og de spiller en viktig rolle i regulering av immunrespons og homeostasisk balanse. Disse cellene har også unike strukturelle og funksjonelle egenskaper som adskiller dem fra endotelcellene i blodkar, for eksempel er de mindre flate og har mikrovilli og lukket tilslutninger mellom seg.
"Skadeskala, förkortad" refererar till olika system för att bedöma svårighetsgraden av skador eller sjukdomar. Exempel på förkortade skadeskalor inkluderar:
* AIS (Abbreviated Injury Scale): en skala som används för att bedöma allvarlighetsgraden av en individuell skada, från 1 (mild) till 6 (dödlig).
* GCS (Glasgow Coma Scale): en skala som används för att bedöma medvetandotillstånd hos en persons huvud- eller halsskada, från 3 (djupt medvetslös) till 15 (fullt medvetet).
* ISS (Injury Severity Score): en skala som används för att bedöma allvarlighetsgraden av flera skador hos en individ, genom att summera de tre högsta AIS-poängen på olika kroppsdelar. ISS-poängen kan variera från 1 till 75.
Dessa förkortade skadeskalor används ofta inom akut medicin och trauma vård för att snabbt och effektivt bedöma patienters skador och behandlingsbehov.
I medicinen kan "signalomvandling" definieras som den process där celler eller molekyler omvandlar inkommande signaler till en biologisk respons. Detta sker ofta genom en kaskad av reaktioner, där en initial signal aktiverar en receptor, som sedan aktiverar andra molekyler i en signalkedja. Den slutliga responsen kan vara en genetisk aktivering eller enzymatisk aktivitet, beroende på vilken typ av cell och signal som är inblandad. Signalomvandling är en central mekanism för cellkommunikation och koordinering av cellulära processer som tillväxt, differentiering och apoptos (programmerad celldöd).
"Animal disease models" refer to the use of animals as a tool in biomedical research to study human diseases and their treatments. These models are created by manipulating or breeding animals to develop symptoms or conditions that resemble those seen in humans with specific diseases. The purpose is to gain a better understanding of the pathophysiology, progression, and potential treatment strategies for these diseases. Animal disease models can be generated through various methods such as genetic modification, infectious agents, drugs, or environmental factors. Commonly used animals include mice, rats, zebrafish, rabbits, guinea pigs, and non-human primates. The choice of animal model depends on the specific research question being asked and the similarities between the animal's physiology and that of humans.