Neuromuscular monitoring är ett sätt att övervaka hur nerveimpulser från ryggraden når musklerna under operationer, ofta vid användning av muskelrelaxerande läkemedel. Det görs vanligen genom att mäta den elektriska aktiviteten i en specifik muskel under nervstimulering. Syftet är att säkerställa att patienten får rätt dos muskelrelaxantia för att underhålla optimala operativa villkor, samtidigt som risken för postoperativ andningssvikt minimeras. Detta hjälper också till att skydda neuromuskulär funktion och underlätta en snabbare och säkrare återhämtning efter operationen.

Vekuroniumbromid är ett skelettmuskelrelaxerande medel som används under allmänbedövning (narkos) för att underlätta intubation och mekanisk ventilation. Det är en nondepolariserande neuromuskulär blockerare som verkar genom att binda till acetylkolinreceptorerna på den postsynaptiska membranen i den neuromuskulära junktionen, vilket förhindrar att nervimpulser överförs till skelettmusklerna och orsakar temporär muskelslapphet.

Vekuroniumbromid har en snabb påverkan och en långvarig verkan jämfört med andra skelettmuskelrelaxerande medel, vilket gör det användbart i kirurgiska procedurer som kräver längre operationstider. Liksom med alla läkemedel bör vekuoniumbromid endast administreras under direkt medicinsk övervakning och en individuell dosering baserad på patientens vikt, ålder och allmänt hälsotillstånd.

Neuromuskulära icke-depolariserande medel, även kända som muskelrelaxantia, är en grupp läkemedel som används under allmänbedövning för att temporarily relaxa skelettmusklerna och underlätta intubation och ventilation. De fungerar genom att blockera acetylkolinreceptorerna på den neuromuskulära junktionen, förhindrande muskelkontraktion. Exempel på icke-depolariserande muskelrelaxantia inkluderar pancuronium, vecuronium, rocuronium och atracurium.

Pancuronium bromid är ett läkemedel som används inom akutsjukvården och på operationssalarna för att inducera muskelrelaxering. Det är en typ av kurarum muscle relaxant, vilket betyder att det blockerar nervimpulser till skelettmusklerna, orsakande temporär muskelslapphet.

Pancuronium bromid fungerar genom att binda till acetylkolinreceptorerna på muskelcellernas yta och hindrar därmed acetylkolin från att aktivera muskelkontraktionen. Det används ofta under operationer för att underlätta intubation och mekanisk ventilation, samt för att reducera muskulär aktivitet under operationen.

Det bör administreras under övervakning av en skicklig vårdpersonal eftersom det kan orsaka andningskomplikationer om det används felaktigt eller i för höga doser.

Atracurium är ett icke-depolariserande muskelrelaxeringsmedel som används under allmänbedövning (narkos) för att underlätta intubation och mekanisk ventilation. Det fungerar genom att blockera acetylkolinreceptorerna i den neuromuskulära junktionen, vilket förhindrar kontraktion av skelettmuskulaturen.

Atracurium bryts ned i kroppen av esteraser och har därför en relativt kort halveringstid jämfört med andra muskelrelaxeringsmedel, vilket gör det lättare att kontrollera andningsfunktionen under operation. Det kan dock orsaka histaminrelease, vilket kan leda till allergiska reaktioner och minskad hjärtverksamhet.

"Bromid" er en betegnelse for et salt av brom, som er ein stabil og ikke-reaktiv halvmetallisk grundstoff i grunngruppen 17 (halogen) i det periodiske systemet. Bromid-ionen har en negativ lading (-1) og dannes når brom atomer oppnår ein elektron for å fullføre sin ytre elektronskal.

Bromid er vanlegvis ein fast stoff som opløses veldig bra i vann. Bromid salter er ofte brukt i medisinen, særlig som sedativa og muskelavslappende midler. På grunn av dette kan "bromid" også referere til ein tilstand av overdreven beroligelse eller trøbbel med å tenke klart på grunn av bruk av bromid-baserte medisiner.

Ikke alle bromid salter har denne beroligende effekten, men det er ein alminnelig misopprettelse å tro at "bromid" alltid refererer til ein beroligende virkning.

Neuromuskulära blockerare är en typ av läkemedel som verkar genom att blockera signalöverföringen mellan nervceller och muskelceller, vilket orsakar temporär muskellösning. Dessa mediciner används ofta under operationer för att stela still musklerna och förhindra rörelser under operationen, men de kan också användas för att behandla vissa neuromuskulära sjukdomar eller skador. Det finns två huvudtyper av neuromuskulära blockerare: deleterga (icke-depolariseringa) och non-deleterga (depolariseringa). Deleterga blockerare verkar genom att hämma jonkanaler i den postsynaptiska membranen, medan non-deleterga blockerare aktiverar dessa kanaler och orsakar en konstant depolarisering av muskeln. Båda typerna av läkemedel kan användas beroende på behandlingsindikationen.

En neuromuskulär blockad är ett tillstånd där signalsignaleringn mellan nervceller och muskelceller störs eller helt hejdas. Detta orsakas vanligtvis av läkemedel som kallas neuromuskulära blockinga läkemedel, vilka används under vissa former av medicinsk behandling, till exempel vid operationer under narkos.

Neuromuskulära blockinga läkemedel fungerar genom att binda till receptorerna på muskelcellernas yta och blockera nervimpulsernas förmåga att orsaka kontraktion av musklerna. Detta kan leda till lättnad av muskelspänning, andningsstöd och andra positiva effekter under vissa medicinska procedurer.

Det är viktigt att notera att en neuromuskulär blockad kan också orsakas av sjukdomar eller skador på nervsystemet, såsom myasthenia gravis eller botulism. I dessa fallen kan en neuromuskulär blockad leda till svaghet, trötthet och andningssvårigheter.

Succinylkolin (engelska: Succinylcholine) är ett skelettmuskelrelaxerande medel som används inom anestesi för att underhålla muskulaturens relaxering under kirurgiska ingrepp. Det är en kvicksilverförening av två acetylkolinmolekyler och verkar genom att aktivera de nicotiniska receptorerna på den postsyaptiska membranen hos slutna muskelfiber, vilket leder till en koncentrationsberoende inaktivering av muskelns kontraktila apparat.

Succinylkolin har en snabb början på verkan (ungefär 60 sekunder) och en kort varaktighet (ungefär 5-10 minuter), vilket gör det till ett användbart verktyg för att underlätta intubering av luftvägen eller för att utföra snabba operationer.

Det bör dock noteras att succinylkolin kan orsaka potentialt livshotande biverkningar, såsom hyperkalemi (höga potasievärden i blodet), vilket kan utlösa farliga hjärtrytmrubbningar. Dessa biverkningar är vanligare hos patienter med förhiggande neurologiska eller muskulära tillstånd, såsom cerebral pares, myasthenia gravis och dylikt.

Androstanolone, också känt som 3α-hydroxi-5α-androstan-17-one, är en endogen hormonliknande steroid som förekommer i människokroppen. Det är en metabolit av testosteron och dihydrotestosteron (DHT) som bildas genom reduktion av dessa androgener i lever, hud och andra vävnader.

Androstanolone har visat sig ha potential som anabolt agent eftersom det kan verka på androgenreceptorer och stimulera muskelproteinsyntesen. Det är också känt för sina anti-östrogena egenskaper, vilket betyder att det kan hjälpa till att reducera nivåerna av östrogen i kroppen.

Det finns också vissa bevis som visar att androstanolone kan ha en positiv effekt på kognitiva funktioner, särskilt inom minnes- och läringsprocessen. Dock behövs mer forskning för att styrka dessa potentiala hälsoeffekter.

Det är värt att notera att användning av androstanolone som dopningsmedel är otillåten enligt World Anti-Doping Agency (WADA) och kan leda till disciplinära sanktioner inom idrotten.

En neuromuskulär förbindelse är den plats där en nervcell (neuron) och en muskelcell (muskelvår) möts och kommunicerar med varandra. Denna förbindelse består av en motorända, som är utskottet på en nervcells yta, och en muskelplatta, som är en speciell struktur på en muskels cellmembran.

Motorändan och muskelplattan är separerade av en smal gap, kallad synapsen, där signalsubstanser (neurotransmittorer) frisätts från motorändan och diffunderar över gapet för att binda till receptorer på muskelplattan. Detta orsakar en elektrokemisk respons som leder till kontraktion av muskeln.

Neuromuskulära förbindelser är viktiga för rörelsekoordination och kontroll, eftersom de möjliggör kommunikationen mellan nervsystemet och skelettmusklerna. Skador eller sjukdomar i neuromuskulära förbindelser kan leda till muskelsvaghet, kramper, spasticitet och andra rörelseproblem.

Neuromuskulära depolariserande medel, även kända som muskelrelaxantia av typen 1 eller depolariserande muskelrelaxantia, är läkemedel som används under allmänbedövning för att temporärt lamma ner muskelaktiviteten och underlätta intubation och mekanisk ventilation.

Dessa medel fungerar genom att aktivera nicotiniska acetylcholinreceptorer på den neuromuskulära junktionen, vilket orsakar en depolarisation av muskelcellmembranet och blockering av muskelkontraktion. Eftersom dessa medel orsakar en depolariserad tillstånd i muskeln, kan efterföljande doser av samma läkemedel inte binda till receptorerna på grund av den redan etablerade depolariseringen. Istället måste muskelrelaxans effekt brytas ned naturligt innan en ny dos kan ges, vilket kan ta upp till 30 minuter eller mer beroende på läkemedlet och patientens metabolism.

Exempel på neuromuskulära depolariserande medel inkluderar suxametonium (succinylcholin) och decametonium.

Neostigmin är ett läkemedel som tillhör kolinesterasinhibitorerna och används för att behandla neuromuskulär svaghet eller muskelslapphet, exempelvis efter operationer eller vid neurologiska sjukdomar som myasthenia gravis. Neostigmin fungerar genom att hämma enzymet kolinesteras, vilket i sin tur ökar nivåerna av den signalsubstans (acetylkolin) som behövs för att musklerna ska kunna kontrahera korrekt.

Läkemedlet ges vanligen som intramuskulär injektion eller som intravenös infusion och bör övervakas noga av en läkare eftersom det kan orsaka biverkningar som exempelvis buksmärtor, illamående, kräkningar, sänkt hjärtfrekvens och svårigheter att andas.

Cyanogenbromid är en giftig, fri radikal substans med formeln (CN)Br. Den är ett starkt oxidationsmedel och kan orsaka allvarliga skador på hud, ögon och luftvägar. Cyanogenbromid bryts ned i levern till cyanid och brom, vilket gör att den också är mycket giftig vid inandning eller oral exponering.

"Generalanestesi" är en medicinsk tillstånd som innebär att en patient under en operation eller ett ingrepp helt saknar medvetande, känsel och muskelkontroll. Det uppnås genom att ge patienten anestetiska läkemedel som verkar på centrala nervsystemet och får patienten att somna djupt. Under generalanestesi kan även andningen, hjärtverksamheten och andra kroppsliga funktioner ställas in eller regleras med hjälp av medicinsk utrustning. Patienten kommer inte ihåg något av ingreppet eftersom minnesfunktionerna är påverkade under anestesiperioden.

Gammacyklodextrin (γ-CD) är ett cycliskt oligosackarid som består av 8 d-glukopyranos uniteter. Det är en form av cyklodextrin, som är kemiska ringformade molekyler av glukose som har förmågan att bilda inklusionskomplex med hydrofoba molekyler, vilket kan förbättra deras löslighet och biodistribution. Gammacyklodextrin används inom farmaceutisk forskning och i vissa medicinska tillämpningar på grund av dessa egenskaper.

Uppvakningsperioden efter anestesi, även känd som postanestesiösa förvirring eller PACU (Post-Anesthesia Care Unit)-syndrom, är en tillfällig förändring av centrala nervsystemet som kan uppstå efter att en patient har fått bedövning. Denna förändring kan variera från lätt förvirring och desorientering till mer allvarliga symptom som hallucinationer och minnesförlust.

Typiska symtom under uppvakningsperioden efter anestesi inkluderar:

1. Förvirring eller desorientering: Patienten kan ha svårt att veta var de befinner sig, tappa korttidsminnet eller inte kunna fatta beslut.
2. Hallucinationer: Patienten kan uppleva syn-, hör- eller känselhallucinationer.
3. Minnesförlust: Patienten kan ha svårt att minnas vad som har hänt under och strax efter operationen.
4. Sömnlöshet: Patienten kan ha svårt att somna efter operationen, även om de kände sig trötta före operationen.
5. Agitation eller aggressivitet: Patienten kan uppleva en ökad rastlöshet, agitation eller aggressivitet under uppvaknandet.
6. Depression eller eufori: Patienten kan uppleva kraftiga stämningförändringar, som att vara överlycklig eller däremot deprimerad.
7. Koordinationssvårigheter: Patienten kan ha svårt att koordinera rörelserna och hitta balansen.
8. Yrsel eller illamående: Patienten kan uppleva yrsel, illamående eller kräkas under uppvaknandet.

Den uppvakningsperioden efter anestesi tenderar att vara kortvarig och försvinner vanligtvis inom några timmar till dagar efter operationen. Om patienten fortfarande upplever symtom efter denna tid eller om de är allvarliga, bör de kontakta sin läkare omedelbart.

Inhalationsanestesi är en form av generell anestesi där patienten får in inspirationen av en gasblandning som innehåller anestetika med syre, och ibland även med andra ämnen som exempelvis kvävgas eller luft.

Denna metod ger en snabb insättning och kontroll över anestesiplanen, samt en lättare och snabbare uppvaknande efter operationen jämfört med vissa andra former av anestesi. Inhalationsanestesi används ofta vid kortare operationer eller vid operationer där det är viktigt att ha möjlighet att snabbt justera djupet av anestesin under proceduren.

Edrofonium är ett kuraremedel som används inom medicinen. Det är en kortverkande reversibel acetylkolinesterasinhibitor, vilket betyder att den hindrar nedbrytningen av signalsubstanser i nervsystemet som kallas acetylkolin.

När edrofonium administreras till en patient som har blivit förgiftad med en muskarinreceptorantagonist, till exempel som kan orsakas av vissa former av giftiga växter eller djur, så kommer edrofonium att öka mängden acetylkolin i nervsystemet och hjälpa till att motverka effekterna av förgiftningen.

Det är viktigt att notera att användning av edrofonium bör övervakas av en läkare på grund av dess potential att orsaka allvarliga biverkningar, särskilt vid felaktig dosering eller i patienter med vissa hälsozustånd.

Etidium är ett organisk förening som används inom molekylärbiologin, specifikt i metoden etidiumbromid-staining. Etidiumbromid är en fluorescentförening som binder till DNA-molekyler och under ultraviolett ljus ger ifrån sig en starkt rosa fluorescens. När etidiumbromid används i kombination med agarosagel-elektrofores, gör detta möjligt att visualisera och detektera DNA-band på gelen.

Det medicinska användningsområdet för etidium är därför begränsat till användning inom forskning och diagnostik, särskilt vid analys av DNA-struktur och storlek. Det bör inte användas som ett läkemedel eller terapeutisk behandling.

Fentanyl är ett syntetiskt opioid narkotikaklassat läkemedel som används för smärtlindring och bedövning under operationer. Det är mycket potentare än morfin och heroin, och används ofta i form av transdermala plåster (som exempelvis Duragesic), som geger uppehållsdos till smärtlindring under en längre tidsperiod. Fentanyl kan också ges via injektion, spray under tungan eller som en smältande lozeng (Actiq).

Fentanyl verkar genom att binda till opioidreceptorerna i hjärnan och ryggmärgen, vilket minskar smärtan och kan ge en känsla av eufori. Det är ett schemalagt läkemedel som endast ska användas under medicinsk övervakning, på grund av dess höga potential för missbruk och beroende.

I recent år har fentanyl blivit en allt större problem i USA på grund av den ökade tillgängligheten av olagligt framställd fentanyl, som ofta blandas in i andra droger som heroin eller kokain. Detta har lett till en stor ökning av överdosrelaterade dödsfall.

Pyridostigminbromid är ett kolesterasesyntetiskt läkemedel som tillhör gruppen kolinesterasinhibitorer. Det används för att behandla neuro muskulära lättnader, som kan orsakas av sjukdomar som myasthenia gravis eller efter operationer i nervsystemet.

Pyridostigminbromid fungerar genom att hämma enzymet acetylkolinesteras, vilket förlänger verkan av signalsubstanserna acetylkolin och butyrylkolin i synapsgapet mellan nervceller och muskelceller. Detta ökar den neuromuskulära signaleringen och hjälper till att stärka muskelfunktionen.

Läkemedlet ges vanligtvis som tablett eller intravenös injektion och bör användas under en läkares övervakning på grund av möjliga biverkningar som sänkt hjärtslag, lågt blodtryck, svettningar, trötthet, illamående och kräkningar.

Tubocurarine är ett kurarumuskelrelaxant som blockerar nervimpulser i muskeländan och orsakar muskellösning. Det används vanligen under kirurgiska ingrepp för att underhålla muskelrelaxation och underlätta mekanisk ventilation. Tubocurarine har en snabb påverkan och varar i ungefär en timme.