Venoler
Vita blodkroppar
Endotel, lymfatiskt
Tarmkäxvener
Leukocytrullning
L-selektin
Tarmkäx
P-selektin
Kapillärgenomtränglighet
Videomikroskopi
Kärlendotel
Kind
Lymfatiska systemet
Receptors, Lymphocyte Homing
Endotel
Korrosionsavgjutning
Blodådror
Mukoproteiner
Erytrocytaggregation
Selektiner
Celladhesionsmolekyler
Näthinnekärl
CCL21-kemokin
Möss, inavlade C57BL
E-selektin
Sialomuciner
Alfa4-integrin
Glykokalyx
Lymfocyter
Encyklopedier, principer
Koldioxid
MedlinePlus
Algoritmer
Syrgas
'Venoler' är ett medicinskt begrepp som refererar till små blodkärl (kapillärer) i lungorna. De transporterar syrearmt blod från alveolerna, där gasutbytet sker, till de pulmonala venerna, som i sin tur transporterar det syresatta blodet tillbaka till hjärtat och därefter till resten av kroppen.
Vita blodkroppar, eller leukocyter, är en typ av cell som finns i blodet och har som funktion att hjälpa kroppen att försvara sig mot infektioner och främmande ämnen. De produceras i benmärgen och kan delas in i två huvudgrupper: granulocyter och agranulocytiter. Granulocyterna inkluderar neutrofiler, eosinofiler och basofila, medan agranulocytiterna består av lymfocyter och monocyter. Vita blodkroppar kan även delas in i två kategorier baserat på deras livslängd: de som lever korta liv (neutrofiler, eosinofiler och basofila) och de som lever längre (lymfocyter och monocyter). Dessa celler hjälper till att skydda kroppen genom att fagocytera (förstöra) främmande partiklar och producera antikroppar och andra substanser som är involverade i immunförsvaret.
'Endotel, lymfatiskt' refererer til det endoteliale cells skikt som tapiser innersiden av lymfebærene vener og kapillærer. Endotelcellerne i lymfebærende kar formerer en kontinuerlig non-vaskulær barrieren mellom lymfen og det interstitielle vævssystemet, og de spiller en viktig rolle i regulering av immunrespons og homeostasisk balanse. Disse cellene har også unike strukturelle og funksjonelle egenskaper som adskiller dem fra endotelcellene i blodkar, for eksempel er de mindre flate og har mikrovilli og lukket tilslutninger mellom seg.
"Arterioler" er en medisinsk betegnelse for de smalleste arterier i kroppen. De har en diameter på mellom 10 og 100 mikrometer og forbinder arterier med kapillærer. Arteriolernes glatte muskulatur kan kontraheres for å justere blodgjennomsynet i organer og deler seg opp i to typer: prekapillær arterioler som grener seg til kapillærer, og autoregulerende arterioler som har en større rolle i reguleringen av lokal blodgjennomsyn.
Mikrocirkulation definieras som den del av cirkulationssystemet i kroppen som förser de små kapillärerna med blod. Det är den sista fasen av systemisk cirkulation och innebär små artärer, kapillärer och små venösa kärl. Mikrocirkulationen är ansvarig för utbyte av syre, näringsämnen, hormoner och avfall mellan blodet och cellerna i olika vävnader. Den styr även immunförsvaret, inflammation och värmereglering. Problemet med mikrocirkulation kan leda till allvarliga hälsoproblem som hjärtsjukdomar, njursjukdomar, diabetes och neurologiska sjukdomar.
'Tarmkäxvener' refererar till normala bakterier och andra mikroorganismer som lever i tarmen, särskilt i kolon. Dessa mikroorganismer bildar en komplex gemenskap som kallas tarmflora eller mikrobiot. De flesta tarmbakterierna är anaeroba och syntetiserar vitaminer och andra näringsämnen som kan absorberas av värden. Tarmkäxvener har också en viktig roll i att stödja immunsystemet, förhindra växt av patogena mikroorganismer och underlätta digestionen av komplexa kolhydrater.
Leukocytosis är ett medicinskt tillstånd där individen har en ökad andel vita blodkroppar (leukocyter) i blodet. Det kan orsakas av olika faktorer, inklusive infektion, inflammation, cancer och vissa mediciner. Vid en leukocytos är det vanligtvis de absoluta värdena på leukocyter som är ökade, men relativa andelen av olika typer av vita blodkroppar kan variera beroende på orsaken till tillståndet.
L-selektin, også kjent som CD62L, er ein membranprotein som tilhører selektinfamilien. Det er uttrykt på overflaten til visse hvite blodceller, særlig leukosyter (hvite blodlegemer), og spiller en viktig rolle i immunsystemet ved å hjelpe med å regulere diaspendesen av leukosyter fra blodbanen til stedet der infeksjon eller inflammasjon skjer. L-selektin binder spesifikt til karbohydratstrukturer på overflaten til endotelceller (celler i blodkarrene) for å fremme den specifikke adhesjonen og diapedesen av leukosyter.
"Cell-to-cell adhesion" refererar till de molekylära mekanismerna som tillåter celler att hålla fast vid varandra och forma tissuer. Detta uppnås genom interaktioner mellan specifika membranproteiner på cellernas yta, såsom kadherinerna, immunoglobulin-liknande celladhesionsmolekyler (Ig-CAM) och integrinerna. Dessa proteiner bildar komplex med varandra och/eller cytoskelettet för att stabilisera kontakten mellan cellerna. Cell-to-cell adhesion är viktig för embryonal utveckling, celldifferentiering, cellyta hållfasthet, barrierfunktioner samt tumörsuppression och progression.
'Tarmkäx' är ett slanguttryck och saknar därför en officiell medicinsk definition. I vardagligt tal kan det användas för att beskriva symptomen vid irritabelt tarmsyndrom (IBS), som innebär krampaktiga smärtor i mag-tarmbågen, förstoppning, diarré eller både och. Andra symtom kan vara flatulens, buksmärta och ont i underlivet. IBS är en funktionell tarmsjukdom, det vill säga att den orsakas av störningar i tarmtarmfunktionen snarare än strukturella skador eller sjukdomar i tarmarna.
P-selektin är ett protein som deltas upp i två isoformer, P-selectin med vattenlöslig funktion och membranbundet P-selectin. Det uttrycks huvudsakligen av endotelceller (celler som liningar blodkärlen) och trombocyter (blodplättar). Proteinet spelar en viktig roll i inflammationen och hemostasen genom att underlätta leukocytadhesion, det vill säga sammanbindning av vita blodkroppar till endotelcellerna. Detta sker genom specifik bindning mellan P-selektin och sackarider på leukocyternas yta, vilket möjliggör deras migration från blodbanan till vävnaderna. P-selectin deltar också i aggregationen av trombocyter vid skada på blodkärlen, vilket hjälper till att stänga upp blödningar.
"Kapillärgenomtränglighet" (i vissa sammanhang även kallat "mikrovaskulär genomslagskraft") är ett medicinskt begrepp som refererar till förmågan hos olika typer av läkemedel att passera igenom kapillärväggarna i kroppen. Kapillärerna är de mycket små blodkärlen som bildar nätverk i alla kroppens vävnader och organ, förutom i hjärtat och lungorna.
Läkemedel kan tas upp av kapillärerna och transporteras till olika delar av kroppen via blodomloppet. Kapillärgenomtränglighet beror på flera faktorer, inklusive läkemedlets molekylstorlek, laddning, lipofilitet (förmåga att lösa sig i fett) och proteinbindningsgrad.
Läkemedel med hög kapillärgenomtränglighet kan passera genom kapillärväggarna lättare och nå högre koncentrationer i omgivande vävnader och celler, vilket kan vara viktigt för att uppnå terapeutisk effekt. Däremot kan hög kapillärgenomtränglighet också öka risken för biverkningar och skada normalt fungerande vävnader.
Det är därför viktigt att utveckla läkemedel med optimal kapillärgenomtränglighet, så att de kan nå målceller effektivt utan att orsaka onödiga skador på kroppen.
Inälvscirkulation, även kallad pulmonell cirkulation eller lungscirkulation, är den del av hjärt- och circulationssystemet som pumpar blod genom lungorna för att oxygenera det. Detta sker genom att det vänstra hjärtkammaren pumpar syrefattigt blod ut genom aortan till kroppen, och när blodet når lungorna diffuseras syret in i blodet medan koldioxid avges. På så sätt oxygeneras blodet innan det pumpas tillbaka till vänster hjärtkammare via lungslingan (pulmonalvenen). Inälvscirkulationen är en livsnödvändig process för att försörja kroppens celler med syre och avlägsna koldioxid.
'Videomikroskopi' är en metod där man använder ett mikroskop som är kopplat till en videokamera och en monitor, vilket möjliggör att man kan se uppmätta strukturer och händelser på en skärm i realtid. Detta gör det möjligt för flera personer att titta på samma objekt samtidigt och för att dokumentera och spara vad som observeras.
Det finns olika typer av videomikroskopi, beroende på vilket område inom medicinen som det används. Några exempel är:
* Stereomikroskopi: Används ofta för dermatologiska undersökningar och i kirurgi för att guida små operationer.
* Läkemedelsmikroskopi: Används för att studera läkemedel och deras effekter på celler och vävnader.
* Patologisk mikroskopi: Används för att undersöka sjukdomar i vävnader och celler, exempelvis cancer.
* Höghastighetsmikroskopi: Används för att studera snabba händelser som exempelvis celldelning eller muskelrörelser.
Definitionen är medicinskt inriktad men videomikroskopi används även inom andra områden än medicin, till exempel i forskning och industri.
"Kärlendotel" är ett medicinskt begrepp som refererar till en förträngning eller åderusning i en artär, vilket orsakas av att det bildas ämnen som kalk och fibrös vävnad inne i artärväggen. Detta kan leda till att blodflödet genom artären minskar, och i allvarliga fall kan det orsaka smärta, andningssvårigheter eller hjärtinfarkt beroende på vilken artär som är drabbad. Kärlendotel kan behandlas med mediciner, operationer eller livsförändringar som att sluta röka och ändra kosten.
Kapillärer är mycket små blodkärl med en diameter på omkring 5-10 mikrometer. De återfinns i alla vävnader och organ i kroppen, förutom i hjärtat självt. Kapillärernas främsta funktion är att möjliggöra utbyte av syre, näringsämnen, kolsyra och andra ämnen mellan blodet och de omkringliggande vävnaderna.
Kapillärerna bildar ett nätverk av små kärl som är sammanlänkade med större blodkärl, såsom arterieller och venösa kärl. Arteriell kapillärblod flödar från hjärtat och innehåller syresatt blod. När blodet passerar genom de smala kapillärerna diffunderar syret ut genom kapillärväggarna till de omkringliggande vävnadscellerna, medan kolsyra och andra ämnen diffunderar in i kapillärerna. Venös kapillärblod flödar sedan tillbaka till hjärtat och innehåller nu syrefattigt blod.
Kapillärernas väggar består av endotelceller, som är mycket tunna och platta. Detta gör att det är lätt för ämnen att diffundera genom kapillärväggarna. Kapillärerna har också en mycket stor yta till volym-förhållande, vilket underlättar utbytet av ämnen mellan blodet och vävnaderna.
Medicinskt sett kan "kind" betyda olika saker beroende på kontext, men vanligtvis refererar det till en specifik sjukdom eller diagnos som en individ har. I vissa fall kan "kind" även användas för att beskriva en typ av symptom eller en grupp av liknande sjukdomar. Exempelvis kan man tala om olika typer av cancer, såsom "bröstcancer-typ" (brastkankers type) eller "leukemi-kind" (leukemitype). Det är viktigt att specificera vilken betydelse av "kind" som avses beroende på sammanhang.
Lymfatiska systemet är ett komplext transport- och försvarssystem hos däggdjur, inklusive människan. Det består av lymfkärl, lymfknutor, mjölke, tonsiller, Peyers plackar, broskben, milt, timmar och andra lymfoida vävnader spridda över kroppen.
Lymfatiska systemet har två huvudsakliga funktioner:
1. Att transportera lymfa, en klar vätska som innehåller vita blodkroppar (lymfocyter) och andra ämnen, från perifera delar av kroppen tillbaka till blodomloppet. Lymfan transporterar näringsämnen, hormoner och avfall tillbaka till blodet.
2. Att försvara kroppen mot infektioner och främmande ämnen genom att producera och distribuera lymfocyter, som är en typ av vita blodkroppar som hjälper till att bekämpa infektioner och sjukdomar.
Lymfknutorna är små, avlånga strukturer som finns i hela kroppen, men de flesta är koncentrerade i halsen, armhålorna, ljumskarna och buken. De innehåller en stor mängd vita blodkroppar (lymfocyter) och filtrerar lymfan för att rensa den från bakterier, virus och andra främmande ämnen. När ett främmande ämne upptäcks i lymfan aktiveras lymfocyterna och utvecklar en immunrespons mot det.
Mjölken är en del av lymfatiska systemet som finns i bröstkörtlarna hos kvinnor. Den producerar modersmjölk som innehåller näringsämnen, hormoner och antikroppar som skyddar barnen mot infektioner.
I allmänhet är lymfatiska systemet en viktig del av kroppens immunförsvar och hjälper till att förhindra sjukdomar och infektioner.
Lymfkörtlar, även kända som lymfnoder, är små, bönformade strukturer som finns i vår kropp, främst koncentrerade till halsen, armhålorna, ljumskarna och underarmarna. Deras huvudsakliga funktion är att hjälpa till med immunförsvaret genom att filtrera det interstitella vätskan (lymf fluid) från olika kroppsdelar för infektionskällor, främmande partiklar och celler som inte tillhör oss, såsom cancerceller.
Lymfkörtlarna innehåller speciella vita blodkroppar, kallade lymfocyter, som är en del av vårt adaptiva immunsystem. När lymffluiden passerar genom lymfkörteln, undersöker lymfocyterna den för eventuella skadliga ämnen. Om de upptäcker någonting farligt, blir lymfocyterna aktiverade och börjar producera specifika antikroppar eller andra signalproteiner för att hjälpa till att eliminera hotet.
Dessutom har lymfkörtlarna en viktig roll i dräneringen av vätskor från olika kroppsdelar och hjälper till att underhålla balansen mellan vätskan i det interstitella utrymmet och blodomloppet.
I samband med infektioner eller andra immunreaktioner kan lymfkörtlarna bli ömmare, svullna och kännas uppvärmda, vilket är ett tecken på att de är aktiva i kampen mot det inträngande hotet.
Lymphocyte homing receptors refer to a group of specialized adhesion molecules found on the surface of lymphocytes (a type of white blood cell including T cells and B cells) that facilitate their migration and trafficking between different compartments of the immune system. These receptors play a crucial role in the immune response by enabling lymphocytes to move from the bloodstream into secondary lymphoid organs, such as lymph nodes, spleen, and Peyer's patches, where they can interact with antigens and other immune cells.
The homing receptors include:
1. Selectins: These are a type of lectin that bind to carbohydrate ligands on the endothelium of blood vessels. L-selectin is found on most lymphocytes, while P- and E-selectins are expressed by activated endothelial cells in response to inflammation.
2. Integrins: These are heterodimeric adhesion molecules that bind to their ligands, such as ICAM-1 and VCAM-1, on the endothelium. Different integrin combinations are responsible for lymphocyte homing to specific tissues. For example, LFA-1 (αLβ2) and VLA-4 (α4β1) are important for lymphocyte migration into lymph nodes.
3. Chemokine receptors: These are seven-transmembrane G protein-coupled receptors that bind to chemokines, a type of cytokine that guides cell migration. Different chemokine receptors are expressed on various subsets of lymphocytes and direct them to specific locations within the immune system.
Together, these homing receptors allow lymphocytes to navigate through the body and respond effectively to pathogens and other threats. Dysregulation of lymphocyte homing can contribute to various immune-related disorders, such as autoimmune diseases and cancer.
'Endotel' er en betegnelse for det tynde lag av celler som tapiserer det innere av blodkar og lymfekar i kroppen. Det består av endotelet cellsøjlen, som har mange viktige funksjoner for helse og sykdom. Disse inkluderer reguleringen av blodfluks, hindring av blodplattformstørning og immunrespons, samt produksjon av hormonellike stoffer som påvirker kroppens funksjoner. Endotelcellene er også involvert i reguleringen av angiogenese, det vil si dannelse av nye blodkar, som kan være viktig for wound healing og tumørvokst.
I den medicinska kontexten refererar "korrosionsavgjutning" till när kroppsvävnader eller organ skadas eller förändras på grund av en reaktion med ett främmande ämne, vanligtvis ett metallimplantat. Detta kan leda till nekros (död vävnad), fibros (scarvuxning) och potentialen för infektion.
Orsaken till korrosionsavgjutningar är oftast kopplade till en kemisk reaktion mellan den sura miljön i kroppen och metallen som implantatet är gjort av. Detta kan leda till att metalljoner frigörs från implantatet och orsakar skada på omgivande vävnader.
Exempel på metallimplantat som kan korrodera inkluderar:
- Bronsproteser
- Stålplattor och skruvar
- Tennklamrar för tänder
- Silverfyllningar till tänder
Korrosionsavgjutningar kan leda till en rad symtom beroende på var korrosionen har inträffat, men exempel inkluderar smärta, svullnad, rödahet och sårbildning. I vissa fall kan det vara nödvändigt att ta bort implantatet för att behandla komplikationerna orsakade av korrosionen.
'Blodådror' (på engelska 'veins') är rörformiga strukturer i kroppen som transporterar blod till hjärtat. Det skiljer sig från artärer, som transporterar blodet bort från hjärtat. Blodådrorna har tunnare muskel- och elastisk vävnad än artärerna, vilket gör att de är mer slappa och kan expandera för att hålla mer blod. De flesta blodådrorna innehåller också valvulära strukturer som förhindrar att blodet rinner tillbaka när hjärtat slår.
Mukoproteiner är ett slags proteiner som innehåller en signifikant andel kolhydratkomponent, ofta i form av sockergrupper som är kovalent bundna till proteinmolekylen. Dessa kolhydratkedjor kan variera i komplexitet från en enkel sockergrupp till mer komplexa strukturer som består av flera sockerarter i olika kombinationer.
Mukoproteiner har många funktioner i kroppen, men de är speciellt viktiga för att ge struktur och skydd till olika typer av celler och vävnader. Till exempel ingår mukoproteiner i slemhinnan som tapetar luftvägar, tarmar och ögon, där de hjälper till att hålla vätskor inne och skydda mot skador och infektioner.
Ett välkänt exempel på ett mukoprotein är mucin, som är en huvudbestanddel av slemmet i luftvägar och mag-tarmkanalen. Muciner har en speciell struktur med en kärna av protein som är täckt av en lång kolhydratkedja, vilket gör att de kan bilda geléartade massor som hjälper till att fånga och transportera bort små partiklar och mikroorganismer.
Erytrocytaggregation refererar till den process där röda blodkroppar (erytrocyter) tenderar att klumpa eller sammanlänkas med varandra. Denna process kan orsakas av olika faktorer, såsom förändringar i blodets salt- och surhetsnivåer, vissa sjukdomstillstånd eller påverkan från externa faktorer som temperaturförändringar.
I klinisk kontext kan erytrocytaggregation ha betydelse vid diagnostisering och behandling av blodrelaterade sjukdomar, eftersom förhöjd aggregation kan påverka blodets flöde och syresättning av kroppens vävnader.
"Cell movement" or "cell motion" refers to the ability of cells to change their location within an organism. This process is essential for various biological functions, including embryonic development, wound healing, and immune responses. There are several types of cell movements, such as:
1. **Random motility:** Also known as chemokinesis, this type of movement occurs when cells move randomly in response to changes in their environment, such as temperature or pH.
2. **Directed motility:** This type of movement is directional and occurs when cells respond to chemical gradients, a process called chemotaxis. For example, immune cells can migrate towards the site of an infection in response to chemicals released by bacteria.
3. **Cytokinesis:** This is the process by which a cell divides into two daughter cells during mitosis or meiosis. The cell membrane constricts and eventually pinches off, separating the two cells.
4. **Amoeboid movement:** This type of movement is characterized by the extension and retraction of pseudopodia (false feet), allowing the cell to move through its environment. This is common in certain types of white blood cells and single-celled organisms like amoebas.
5. **Actin-based motility:** Many types of cells use actin filaments, a type of protein, to generate forces for movement. The polymerization and depolymerization of actin filaments can push or pull the cell membrane, leading to cell movement.
These are just a few examples of cell movements with their own unique mechanisms and functions.
'Selektiner' er en type av proteiner som spiller en viktig rolle i immunsystemet hos pattedyr. De er adherensmolekyler, det vil si de hjelper til med å feste celler sammen. Selektiner deltaker i den tidlige stadiet av inflammasjon og immunrespons ved å veksle interaksjoner mellom leukocytter (hvite blodceller) og endotelceller (de celle som liner blodkarrenes indre overflate).
Det finnes tre typer selektiner hos mennesker: E-selektin, P-selektin og L-selektin. Disse er knyttet til endotelceller (E- og P-selektin) og leukocytter (L-selektin). Selektinerne kjenner igjen bestemte strukturer på leukocytternes overflate, noe som gjør at de kan feste seg til disse cellene og hjelpe dem med å migrere fra blodkarrene og inn i væv.
Selektiner er også involvert i andre biologiske prosesser, som for eksempel embryonal utvikling og hematopoese (bilding av blodceller). Dessutover kan selektiner spille en rolle i uviklingsløsninger av visse sykdommer, som kræft og autoimmune lidelser.
Cell adhesion molecules (CAMs) are a type of protein that play a crucial role in cell-cell and cell-extracellular matrix interactions. They are involved in the formation, maintenance, and disassembly of cell-cell contacts, which are essential for various biological processes such as embryonic development, tissue repair, immune response, and cancer metastasis.
CAMs can be classified into four main families based on their structure and function: immunoglobulin superfamily (IgSF), cadherins, integrins, and selectins. IgSF CAMs are characterized by the presence of immunoglobulin-like domains and include proteins such as neural cell adhesion molecule (NCAM) and intercellular adhesion molecule (ICAM). Cadherins are calcium-dependent adhesion molecules that mediate homophilic interactions between cells and are involved in the formation of adherens junctions. Integrins are heterodimeric transmembrane receptors that bind to extracellular matrix proteins such as collagen, fibronectin, and laminin, and play a role in cell migration, differentiation, and survival. Selectins are a family of lectin-like CAMs that mediate the initial attachment and rolling of leukocytes on endothelial cells during inflammation.
Abnormal regulation or expression of CAMs has been implicated in various diseases such as cancer, autoimmune disorders, and neurological disorders. Therefore, understanding the structure, function, and regulation of CAMs is important for developing novel therapeutic strategies to treat these conditions.
"Näthinnekärlet" (latin: *vasa vasorum*) är ett kapillärt blodkärl som försörjer stora och medelstora arteriernas väggar med näring och syre. Dessa kärl finns i den mittersta tunica media-skiktet hos de större och medelstora arteriellas väggar. Näthinnekärlen är väsentliga för att underhålla och bibehålla strukturen och funktionen hos artärväggarna, särskilt i de områden där det är svårare för syre- och näringsriktat blod att nå.
CCL21, også kjent som Selektin P ligand 1 (SPL1) eller Exodus-2, er en slags kemokin (et type proteine som hjelper hvite blodceller med å navigere i kroppen). CCL21 spiller en viktig rolle i immunsystemets funksjon ved å hjelpe hvite blodceller, som for eksempel T-celler, til å migrere til sekundære lymfoider organer (SLO) der de kan interagere med antigenprezenterende celler og utvikle en immunrespons. CCL21 binder seg spesifikt til reseptorer på T-celler, som heter CCR7, og dette signalet får T-cellene til å migrere mot høyere koncentrasjoner av CCL21, som typisk finnes i lymfeknuter og Peyers plader i tarmen.
'Blodflödeshastighet' refererar till hastigheten med vilken blod flödar genom kroppens artärer, kapillärer och vener. Den kan variera beroende på flera faktorer, inklusive personens hjärtfrekvens, blodvolym, resistans i artärerna och ventrikelns kontraktionsstyrka.
Blodflödeshastigheten mäts vanligtvis i enheten millimeter per sekund (mm/s) eller centimeter per sekund (cm/s). I kliniska sammanhang kan den också uttryckas som hjärtminutvolym (HMV), vilket är volymen blod som pumpas ut från hjärtat under en minut.
Det är viktigt att upprätthålla en normal blodflödeshastighet eftersom för låg hastighet kan leda till syrebrist i kroppens vävnader, medan för hög hastighet kan orsaka skador på artärväggarna och öka risken för hjärt-kärlsjukdomar.
"C57BL mice" är en specifik stam av möss som används i biomedicinsk forskning. Denna musstam är inavlad och har en homogen genetisk bakgrund, vilket gör dem till ett värdefullt verktyg för att studera genetiska faktorers roll i olika sjukdomar och biologiska processer.
C57BL musen är känd för sin robusta hälsa, lång livslängd och god fertilitet, vilket gör den till en populär stam att använda i forskning. Den har också visat sig vara sårbar för vissa sjukdomar, som exempelvis diabetes och katarakter, vilket gör den till ett användbart djurmodell för att studera dessa tillstånd.
Det finns flera understammar av C57BL musen, såsom C57BL/6 och C57BL/10, som skiljer sig något från varandra i genetisk makeup och fenotypiska egenskaper. Dessa understammar används ofta för att undersöka specifika frågeställningar inom forskningen.
E-selectin, också känt som CD62E, är ett protein som uttrycks på ytan av endotelceller (celler som liner blodkärlen) vid inflammation. Det binder till specifika sockermolekyler på vita blodkroppars (leukocyters) yta och hjälper till att rekrytera dem till området av skadan eller infektion. Denna process är en del av det tidiga stadiet av inflammation och hjälper till att initiera den immuna responsen. E-selectin spelar också en roll i cancerutvecklingen genom att främja tumörcellers förmåga att metastasera eller sprida sig till andra delar av kroppen.
Sialomuciner är saltsyrahaltiga slemproteiner (muciner) som produceras och utsöndras av körtelceller i andningsvägarna, gastrointestinal tract och ögon. De består av en proteinbakgrund med covalent bundna sockergrupper (glykaner). Sialomucinerna har en viktig funktion för att skydda slemhinnor genom att hålla tillbaka bakterier, virus och andra främmande partiklar. De bidrar också till viskositeten i slemmet och underlättar därmed sekretets flytande egenskaper. Dessutom har vissa sialomuciner potentialen att vara tumörmarkörer, eftersom deras uttryck kan förändras vid cancerutveckling.
Alpha-4 integrin, också känt som CD49d, är en transmembranprotein som utgör en del av den cellulära adhesionsmolekylen very late antigen-4 (VLA-4). Alpha-4 integrin binder till extracellulära matrisproteiner såsom fibronectin och vascular cellular adhesion molecule-1 (VCAM-1) för att mediera cellextracellulär interaktion, migration och adhesion. Det är involverat i en rad fysiologiska processer, inklusive embryogenes, hematopoiesis, immunförsvar och angiogenes. Dessutom har alpha-4 integrin visat sig spela en viktig roll i patofysiologiska processer såsom inflammation, autoimmunitet och cancer.
Glykokalyx (eller glykkokalix) är ett tungt skikt av sugarsyror och proteiner som täcker cellmembranen hos alla djurceller. Det är speciellt tjockt på ytan av endotelcellerna, de celler som liningar blodkärlen. Glykokalyxen har en rad funktioner, inklusive att agera som ett mekaniskt skydd för cellmembranet, att hämma koagulering och att modulera celldelning och signalering. I blodkärlen hjälper glykokalyxen också till att reglera permeabiliteten, det vill säga hur mycket vätska och substanser som kan passera från blodomloppet in i omgivande vävnader.
"Kapillärmotstånd" är ett begrepp inom fysiologin som refererar till det totala motståndet för blodflödet genom kapillärerna, de mycket små blodkärlen i kroppen. Detta motstånd beror på flera faktorer, såsom den totala kapillärytans area, den genomsnittliga kapillärdiametern och blodets viskositet.
Kapillärmotståndet är en viktig faktor i regleringen av blodtrycket och blodflödet till olika delar av kroppen. Ett ökat kapillärmotstånd kan leda till ett sänkt blodtryck och minskat blodflöde, medan ett minskat kapillärmotstånd kan orsaka högt blodtryck och ökat blodflöde.
Det är värt att notera att kapillärmotståndet skiljer sig från det systemiska vaskulära motståndet, som är det totala motståndet för blodflödet genom hela kroppens blodkärl.
"Mikrokärl" är ett medicinskt begrepp som ofta används för att beskriva de allra minsta blodkärlen i kroppen. Dessa små kärl har en diameter på mindre än 100 micrometer (ett mikrometer är en miljondel av en meter) och är mycket viktiga för att transportera syre, näringsämnen och andra nödvändiga substanser till celler i olika delar av kroppen. Mikrokärlen består av två huvudtyper: arterioler (små grenar av artärer) och kapillärer (de yttersta grenarna av blodkärlsystemet). I kapillärerna sker utbytet av syre, näringsämnen och avfall mellan blodet och cellerna. Efter att ha passerat kapillärerna samlas de små kärlen ihop igen och bildar venuler (små grenar av vener), vilka transporterar det syrefattiga blodet tillbaka till hjärtat.
En lymfocyt är en typ av vit blodcell (leukocyт) som är en central del i ditt immunsystems försvar mot infektioner och sjukdomar. Lymfocyterna hjälper till att koordinera immunsvaret genom att producera antikroppar och att direkt attackera främmande ämnen som virus och bakterier. Det finns två huvudtyper av lymfocyter: B-lymfocyter och T-lymfocyter, vilka har olika funktioner i immunsvaret. B-lymfocyterna producerar antikroppar som neutraliserar eller eliminerar främmande ämnen, medan T-lymfocyterna direkt attackerar och dödar virus-infekterade celler eller cancerceller. Lymfocyterna cirkulerar kontinuerligt mellan blodet och lymfatiska vävnader som lymfnoder, mjölke och tunntarm, där de utvecklas, matas på näringsämnen och reagerar på infektioner.
"Encyclopedias are comprehensive reference works containing information on a wide range of topics. They are typically organized in alphabetical order and provide concise summaries of facts, concepts, and knowledge in various fields such as science, history, literature, philosophy, and arts. The principles behind the creation of encyclopedias include accuracy, objectivity, and authority, with contributions from experts in their respective fields. Encyclopedias serve as a valuable resource for researchers, students, and general readers seeking reliable information on a wide array of subjects."
Koldioxid (CO2) är ett gasartat ämne som bildas vid cellandning i kroppen. Det är ett naturligt förekommande ämne i atmosfären och spelar en viktig roll i jordens klimatsystem. Koldioxid är också ett av de växthusgaser som bidrar till den globala uppvärmningen när koncentrationen i atmosfären ökar. I medicinsk kontext kan förhöjda nivåer av koldioxid i blodet (hyperkapni) orsaka andningssvårigheter och andra symtom.
MedlinePlus är en webbplats som tillhandahålls och underhålls av US National Library of Medicine (NLM), som är en del av National Institutes of Health (NIH). MedlinePlus erbjuder information om sjukdomar, förhållanden, terapier, läkemedel och preventiva omsorgsmått på ett tillgängligt, opartiskt och trovärdigt sätt. Innehållet på webbplatsen är skrivet på enkel engelska och spanska och inkluderar artiklar, videor, illustrationer, hälsorelaterade nyheter och information om kliniska prövningar.
MedlinePlus sammanställer information från American National Institutes of Health och andra välrenommerade organisationer och har som mål att erbjuda en neutral och opartisk resurs för allmänheten, patienter, familjer och vårdpersonal. Innehållet på webbplatsen genomgår en granskning av experter för att säkerställa att den är korrekt, aktuell och tillförlitlig.
En algoritm är en serie steg eller instruktioner som tas för att lösa ett problem eller utföra en viss uppgift inom medicinen, liksom i andra sammanhang. Algoritmer används ofta inom klinisk praxis för att standardisera vården och förbättra patientresultaten.
Exempel på algoritmer inom medicin kan vara:
* En algoritm för att diagnostisera och behandla en specifik sjukdom, till exempel en algoritm för att hantera sepsis eller akut koronarsyndrom.
* En algoritm för att utvärdera och hantera smärta, som innehåller steg för att bedöma smärtintensiteten, identifiera orsaken till smärtan och välja lämplig behandling.
* En algoritm för att besluta om en patient ska opereras eller inte, som tar hänsyn till faktorer som allvarligheten av sjukdomen, patientens preferenser och komorbiditeter.
Algoritmer kan variera i komplexitet från enkla listor över steg att följa till mer sofistikerade system som innehåller avancerad matematik och artificiell intelligens. Viktigt är att algoritmer utformas med omsorg och testas noggrant för att säkerställa att de ger korrekta och säkra resultat i alla tillämpningar.
Medicinskt syrgas, ofta bara kallad syrgas, är syre i ren form som används inom sjukvården för andning. Det är ett gasartat preparat som består av minst 99% syre. Syrgas används vanligen via en andningsmask eller genom en injekterbar behållare med hjälp av en syrgaspump.
Syrgas används ofta för att behandla patienter som lider av syrebrist i blodet, till exempel på grund av lung- eller hjärtsjukdomar, trauma eller vid allvarliga infektioner. Det kan också användas under operationer och vid intensivvårdsbehandling för att stödja andningen och förbättra syresättningen i blodet.
Venol
Blodkärl
Lever
Cerebral amyloid angiopati
Kapillär
Venol - Wikipedia
Vaskulit utredning internetmedicin
Ven (blodkärl) - Wikipedia
Tabletter från prostatit hos män vid behandling av akuta och kroniska former av sjukdomen - Strömförsörjning December
Om hjärtat - Sydänliitto - Sydän.fi
Vener1
- I ett sådant system rör sig blodet hela tiden inuti rörformade blodkärl, från hjärtat genom artärer, arterioler, kapillärer, venoler och vener, för att sedan flöda tillbaka till hjärtat. (netlify.app)