Viremia refererar till när viruspartiklar kan detekteras i blodet. Detta betyder att ett individuellt är infekterat av en virusinfektion och viruset har spritts systemiskt inom kroppen via blodomloppet. Nivåerna av viremi kan variera beroende på typen av virus, sjukdomens stadie och individets immunförsvar.
"Virusbelastning" refererer til mængden af viruspartikler i en given biological prøve, såsom blod, sputum eller væv. Det er et mål for den aktive infektion og kan anvendes til at overvåge effektiviteten af antivirale behandlinger.
I en medicinsk kontext refererar "Said" vanligtvis till den medicinska diagnosen "Sjögrens syndrom", som är en autoimmun sjukdom där kroppens immunförsvar angriper slemhinnor i kroppen. Detta kan orsaka torka i ögon och mun, men symptomen kan även påverka andra delar av kroppen.
An "immunodeficiency virus" is a type of virus that can weaken the immune system, making an individual more susceptible to infections and diseases. A well-known example is the human immunodeficiency virus (HIV), which causes AIDS (Acquired Immunodeficiency Syndrome) by infecting and destroying CD4+ T cells, key components of the immune system. This leaves the body vulnerable to various opportunistic infections and cancers. It is important to note that not all immunodeficiency viruses lead to AIDS; however, they all have the potential to significantly impact an individual's overall health and well-being.
En art apor av släktet Macaca som lever i Indien, Kina och andra delar av Asien. Aporna används i stor utstreckning i biomedicinsk forskning och anpassar sig väl till vistelse bland människor.
Det spektrum av HIV-infektioner som sträcker sig från asymtomatiska seropositiva tillstånd över AIDS-relaterade komplex (ARC) till AIDS.
Typarten för Lentivirus och orsaken till immunbristsyndromet AIDS. Virusets kännetecken är dess cytopatiska effekt och affinitet för T4-lymfocyter.
"Viralt RNA" refererer til RNA-molekyler som er en del av strukturen eller funksjonen på et virus. Virus er små infektiøse partikler som består av genetisk materiale (RNA eller DNA) emballert i et proteinhylle. Viralt RNA kan være enten en del av viruset selv, som ses i positive-sense enkelstrengede RNA-viruser og negative-sense enkelstrengede RNA-viruser, eller det kan være et mellemledd i replikasjonen av retrovirus, som har RNA-genomer. Viralt RNA kan også være involvert i syntesen av proteiner for viruset.
Immunglobuliner producerade som svar på virala antigen; de omfattar alla klasser av immunglobuliner, framkallade av alla viruskomponenter.
"Virusförökning är ett biologiskt process där en infekterad värdcell tvingas producera flera kopior av det virala genomet och dess proteiner, vilket resulterar i att den cellen till slut bursts och frisätter de nya viruspartiklarna för att infektera andra oskyddade celler."
Infektion orsakad av Cytomegalovirus; den kännetecknas av förstorade celler med inneslutningar i cellkärnan. Nästan vilket organ som helst kan infekteras, men hos barn är infektion vanligast i spottkörtlarna och hos vuxna i lungorna.
Syn. Polyomavirus hominis 1.
Bestämning av antalet CD4-positiva lymfocyter i blodet. Analysen utförs med fluorescensflödescytometri (cytofluorometri; FACS).
Läkemedelskurer som hos patienter med HIV-infektion kraftigt undertrycker HIV-replikation. I behandlingen ingår vanligtvis tre eller fler olika läkemedel, inklusive en proteashämmare.
Deoxiribonukleinsyra som utgör arvsmassan hos virus.
Preparat som används för att behandla AIDS och/eller bromsa HIV-infektionen. Hit räknas inte läkemedel mot symtom eller opportunistiska infektioner i AIDS.
En kritisk subpopulation av regulator-T-celler, delaktiga i igångsättandet av de flesta immunologiska funktioner. HIV-viruset har selektiv tropism för den T4-cell som uttrycker CD4-fenotypmarkören, en HIV-receptor. Det är just utslagningen av denna subpopulation, innehållande såväl T-hjälparceller som T-suppressorceller, som är den främsta orsaken till den omfattande immunsuppression som ses vid H IV-infektion.
En medicinsk definition av "virusvaccin" är:
Polyomavirusinfectioner är infektioner orsakade av polyomavirus, ett släkte av DNA-viruset som kan infektera människor och djur. Vuxna tenderar att ha immunitet mot de flesta typer av polyomavirus, men barn kan bli smittade via nära personlig kontakt eller genom kontaminerad miljö. De flesta polyomavirusinfektionerna är asymptomatiska eller orsakar milda symptom hos barn, men vid infektion hos vuxna med nedsatt immunförsvar kan de leda till allvarliga komplikationer som exempelvis interstitiell nefrit, hemorragisk cystit och tumörer. Preventiva åtgärder inkluderar handhygien och att undvika direkt kontakt med infektiösa sekretioner.
Saidsvaccin, även känt som den livedattade BCG-vaccinen, är en typ av tuberkulosvaccin som utvecklades av Albert Calmette och Camille Guérin på 1920-talet. Vaccinet är uppkallat efter dess skapare, Hideyo Noguchi, som var känd under smeknamnet "Said."
En art av släktet Flavivirus som hos människor ger upphov till akut febersjukdom, som ibland är blödande. Dengue överförs med myggor och har fyra kända serotyper.
Infektioner orsakade av virus tillhörande familjen Flaviviridae.
En smittsam, häftig, akut febersjukdom som orsakas av fyra antigent närbesläktade, men distinkta serotyper av denguevirus. Den överförs genom bett av infekterade Aedesmyggor, särskilt Aedes aegypti. Klassisk denguefeber är självbegränsande och kännetecknas av feber, muskelsmärta, huvudvärk och utslag. Dengue-blödarfeber är en mer virulent, och separat klinisk, form av denguevirusinfektion.
En typ av hepatit liknande transfusionshepatit typ B, men som orsakas av ett virus som serologiskt skiljer sig från dem som ger hepatit A, B och E, och som kan finnas i blodet hos kroniska, asymtomatiska bärare. Hepatit C överförs parenteralt och i samband med transfusioner och drogmissbruk.
En virusart (ännu utan släkttillhörighet) inom familjen Flaviridae. Den är genetiskt heterogen, av mänskligt ursprung, och överförs med blod eller blodprodukter. Trots sitt andra namn, hepatit G-virus, är dess patogenicitet omstridd.
Medel för förebyggande eller behandling av virussjukdomar. De kan ha olika verkningsmekanismer. Vissa hindrar virusreplikation genom att hämma DNA-polymeras; andra binder till specifika cellyterecepto rer och hindrar penetration eller höljeförlust; ytterligare andra hindrar viral proteinsyntes eller blockerar virussammansättningen.
Ett släkte i familjen Herpesviridae, underfamiljen Betaherpesvirinae, som infekterar spottkörtlarna, levern, mjälten, lungorna, ögonen och andra organ, där de ger upphov till förstorade celler med kärninneslutningar. Cytomegalovirusinfektion uppträder också som en opportunistisk infektion i AIDS.
En kritisk subpopulation av regulator-T-celler, inblandade i MHC klass-I funktioner. De omfattar både cytotoxiska T-lymfocyter och T-suppressorceller.
Detta immundefektvirus hos människa är en art av Lentivirus och undersläktet primatlentivirus och benämndes tidigare HTLV-III/LAV. Viruset ger upphov till de akuta infektionssymtom, neurologiska störningar och immunologiska defekter som ingår i det förvärvade immunbristsyndromet AIDS.
"Virus shedding" refererer til når en inficeret individ udskiller viruspartikler fra sin krop, enten gennem respirationssystemet (f.eks. hoste og nys), afføring eller andre kropsvæsker, afhængigt af hvilken type virus der er tale om. Dette kan ske før individet viser tegn på sygdom, under sygdomsforløbet eller efter symptomerne er forsvundet. Virus shedding er en vigtig overvejelse i smittebekæmpelse og forebyggelse af overførsel af infektioner fra menneske til menneske.
Infektioner orsakade av DNA-virus.
En neutraliseringstest är en laboratoriemetod för att mäta hur väl ett specifikt antikroppsrespons kan neutralisera (i princip ‘stänga ner’) en given mängd av en patogen, till exempel en virus eller bakterie. Testen utförs genom att blanda en känd koncentration av patogen med ett serum som innehåller antikroppar (från en infekterad individ eller från vaccinering) och sedan mäta hur mycket patogen som fortfarande är aktiv efter en viss tids inkubation. Resultatet uttrycks ofta som ett titernummer, vilket representerar den högsta serumdilutionen där man fortfarande kan upptäcka aktiv patogen. En högre neutralisationstitel indikerar att serumet har en bättre förmåga att skydda mot infektion av den specifika patogenen.
Ett släkte inom Flaviviridae som ger upphov till parenteral smitta med hepatit C genom transfusioner eller drogmissbruk. Hepatit C-virus är typarten och dessutom den enda medlemmen i släktet.
Porcine Reproductive and Respiratory Syndrome (PRRS) är ett viralt sjukdomstillstånd hos grisar som orsakas av PRRS-virus. Det kännetecknas vanligtvis av respiratoriska problem hos unga grisar och reproduktiva problem hos sjuka gravida grisar, inklusive abort, död före förlossning och födsel av små, svaga ungar. PRRS-virusets genetiska variationer delas in i två huvudgrupper: Europa (EU) och Nordamerika (NA), med undergrupper inom varje grupp. Sjukdomen är globalt spridd och orsakar stora ekonomiska förluster inom grisnäringen.
Neutralizing antibodies are a type of antibody that defends against pathogens such as viruses and bacteria by neutralizing their ability to infect human cells. They do this by binding to specific regions on the surface proteins of the pathogen, preventing it from attaching to and entering host cells. This renders the pathogen ineffective and helps to prevent or reduce the severity of infection. Neutralizing antibodies can be produced naturally in response to an infection or vaccination, or they can be generated artificially for therapeutic purposes.
West Nile fever is a viral infection transmitted to humans through the bite of infected mosquitoes, typically causing mild symptoms such as fever, headache, and body aches, but in some cases leading to severe neurological complications like meningitis or encephalitis.
West Nile-viruset är ett flavivirus som sprids framförallt genom stickmyggor och kan orsaka en influensaliknande sjukdom hos människor, som i allvarliga fall även kan innebära hjärninflammation eller polyneurit.
En polymerase chain reaction (PCR) är en laboratorieteknik som verkar genom att kopiera en specifik DNA-sekvens i ett exponentiellt tempo, vilket möjliggör detaljerad analys av mycket små mängder av ursprungligt DNA. PCR utförs genom att upprepade gånger höja temperaturen och sänka den igen, vilket låter enzymet polymeras skapa kopior av DNA-sekvensen med hjälp av två specifika primers. Detta möjliggör identifiering och analys av specifika DNA-sekvenser i forskning, diagnostik och forensiska tillämpningar.
Organofosphonater är en grupp kemiska föreningar som innehåller en organisk grupp bundet till en fosfonatgrupp. De är bland annat kända för sin användning som insecticider, herbicider och nervgaser. Organofosphonater fungerar som inhibitorer av acetylkolinesteras, ett enzym som är viktigt för att reglera signalsubstanser i nervsystemet. När acetylkolinesterasen hämmas kan det leda till ökad koncentration av den signalsubstans som kallas acetylkolin, vilket kan orsaka symtom som muskelspasmer, svårigheter att andas och i värsta fall dödsfall.
Viral hepatit hos människor.
Vacciner bestående av inaktiverat HIV eller några av dess komponentantigener, utvecklade för förebyggande av AIDS. Vacciner innehållande antigener är framställda med genetisk rekombination.
Infektionssjukdomar orsakade av Circoviridae.
Antikroppar mot antigen från immunbristviruset HIV, tidigare benämnt HTLV-III/LAV.
En art av Arterivirus som orsakar fortplantningsstörningar och luftvägsinfektion hos grisar. Den europeiska stammen kallas Lelystadvirus. Luftburen smitta är vanlig. Viruset har hittills ej påvisats i Sverige (SVA 2001).
En art apor av släktet Macaca som lever på Malackahalvön, Sumatra och Borneo. Det är den mest utpräglade trädlevande arten av Macaca. Svansen är kort och rak.
En vaccin med försvagade antigener är en form av immunisering där individen ges en dos av ett patogen som har förändrats så att det inte orsakar sjukdom, men fortfarande är kraftfullt nog att stimulera immunsvaret och skapa en immunitet mot den specifika sjukdomen.
Antikroppar mot hepatit C-antigen, inklusive hölje-, kärn- och icke-strukturella proteiner.
Retrovirusproteiner, ofta glykosylerade, som kodas för av höljegenen (env). De sätts vanligen samman som proteinprekursormolekyler (polyproteiner) och klyvs sedan till virushöljets slutgiltiga glykoproteiner av ett viralt proteas.
Virusprodukter som har antigen effekt.
"Tidsfaktorer" refererar inom medicinen till de aspekter av tiden som kan spela in på en persons hälsa, sjukdomsutveckling eller svar på behandling. Detta kan omfatta sådant som tidpunkt för exponering för en skada eller en infektion, tid som har gått sedan symtom uppstod, eller den tid det tar för en behandling att verka. Tidsfaktorer kan vara av avgörande betydelse för att ställa diagnoser, planera behandlingar och förutse prognoser.
Ett släkte apor (makaker) av underfamiljen Cercopithecinae och familjen Cercopithecidae som utgörs av 16 arter, vilka lever i skogar i Afrika, Asien, Borneo, Filippinerna och Celebes.
Typarten hos släktet Flavivirus. Det överförs till människa av olika arter av framförallt myggsläktet Aedes.
Torque teno virus (TTV) är ett typ av cirkulärt DNA-virus som kan infektera människor och andra djur. Det upptäcktes första gången 1997 och har sedan dess identifierats hos individer över hela världen, även om det inte är känt att orsaka några specifika sjukdomar. Viruset förekommer naturligt i människokroppen och kan påträffas i blod, saliva och fekalier. Även om TTV-infektioner generellt anses vara asymptomatiska, har det rapporterats att de kan vara associerade med vissa sjukdomstillstånd, såsom leversjukdomar och immunbristsjukdomar. Forskningen kring TTV och dess potentiala roll i människans hälsa fortsätter att pågå.
Förvärvad immunbrist, orsakad av humant immunbristvirus (HIV), som infekterar och decimerar T-lymfocyter, varigenom kroppens immunförsvar slås ut och dess mottaglighet för opportunistiska infektioner och elakartade tumörsjukdomar ökar.
"Antiretroviral medications" are a class of drugs used to treat infections caused by retroviruses, most commonly the human immunodeficiency virus (HIV). These medications work by interfering with the replication process of the virus, thereby preventing its ability to infect and kill immune cells. Antiretroviral therapy (ART) typically involves a combination of different antiretroviral drugs to effectively suppress viral replication and slow down the progression of the disease. The ultimate goal of antiretroviral treatment is to restore and maintain the immune system function, reduce the risk of opportunistic infections, and improve the quality of life for people living with HIV.
Proteiner kodade av gag-genen hos retrovirus. Produkterna syntetiseras som regel som proteinprekursormolekyler eller polyproteiner, som sedan klyvs av virusproteaser till de slutliga proteinprodukterna. Många av dessa hör samman med viruspartikelns proteinkärna. gag är förkortning av gruppspecifikt antigen.
Djursjukdommar vars kliniska mekanismer är tillräckligt lika dem hos annan sjukdom hos människor för att de skall kunna tjäna som modell. Sjukdomen hos djuret kan antingen vara framkallad eller naturlig.
Viral hepatit hos djur.
Virussjukdomar orsakade av medlemmar av Alphavirussläktet, i familjen Togaviridae.
A West Nile virus vaccine is a pharmaceutical preparation designed to induce immunity against the West Nile virus (WNV), a mosquito-borne flavivirus that can cause serious neurological disease in humans and animals. The vaccine typically contains an attenuated or inactivated form of the virus, or specific viral antigens, which stimulate the immune system to produce antibodies and activate T-cells that recognize and neutralize the WNV upon infection. Currently, there is no approved human West Nile virus vaccine available on the market, although several candidates have undergone clinical trials with promising results.
I en enskild medicinsk betydelse refererar plasma till den flytande, gulaktiga delen av blodet som innehåller vatten, salter, socker, hormoner, vitaminer, mineraler, gaser, nedbrytningsprodukter och andra substanser. Plasma utgör cirka 55 procent av blodets volym och är en vätska som transporterar celler och olika substanser runt i kroppen. Det kan separeras från blodet genom centrifugering och användas inom medicinen för att till exempel ersätta vätske- och proteinförluster eller för att ge patienter specifika substanser som de behöver.
Personer som levt med HIV-infektion under lång tid. Hit räknas alla stadier av infektion, från obehandlad, långvarig och asymtomatisk infektion till långvarig, behandlad AIDS.
Ett släkte av familjen Circoviridae som ger infektion hos fjäderfä, svin och papegojfåglar. Det är det enda DNA-virus med cirkelformat, enkelsträngat genom som drabbar däggdjur. De tre arterna är kyck linganemivirus, som orsakar övergående anemi och nedsatt immunitet hos nyfödda kycklingar; näbb- och fjädersjukevirus, som ger dödlig infektion bland papegojor; och svincircovirus, som hittills dock i nte satts i samband med sjukdom.
Beskrivningar av specifika sekvenser av aminosyror, kolhydrater eller nukleotider som publicerats och/eller deponerats och hålls tillgängliga i databaser som t ex Genbank, EMBL, NBRF eller andra sekvensdataarkiv.
Förmåga hos virus att motstå eller utveckla tolerans för kemoterapeutiska preparat eller antivirala medel. Resistensen kan förvärvas genom genmutationer.
Immunglobuliner som alstras under någon form av virushepatit. Vissa av dessa antikroppar kan användas för att diagnosticera specifik form av hepatit.
En familj RNA-virus, av vilka många orsakar sjukdom hos människor och husdjur. Det finns tre släkten: Flavivirus, Pestivirus och Hepacivirus, samt några arter med osäker taxonomisk tillhörighet.
"Denguevaccin" är ett vaccin som utvecklats för att förebygga denguefeber, en tropisk sjukdom som sprids via stickmyror. Denguevaccinet fungerar genom att stimulera kroppens immunförsvar att producera antikroppar och T-celler som erkänner och bekämpar denguevirus. Det finns idag tre licenserade denguevacciner: Dengvaxia, Qdenga och Andy vaccine. Dengvaxia är rekommenderat för personer mellan 9-45 år som redan har haft en naturlig dengueinfektion, medan Qdenga och Andy vaccine kan ges till personer från 12 års ålder oavsett tidigare dengueexponering. Det är viktigt att notera att alla denguevacciner kräver flera doser för full verkan.
En gul feber vaccin är ett medicinskt preparat som ges för att förhindra infektion med bakterien som orsakar gula febern, *Salmonella enterica* serovar *Typhi*. Vaccinet stimulerar kroppens immunförsvar att producera en immunrespons mot denna specifika bakterie, vilket ger skydd mot sjukdomen om individen senare exponeras för den. Det finns två huvudtyper av gula feber vaccin: orala levvivacciner och injicerbara dödade vacciner. Båda typerna har visat sig vara effektiva i förebyggandet av gula febern, även om de kan ge olika grader av skydd och ha olika kontraindikationer och biverkningar.
Mogna lymfocyter och monocyter som transporteras av blodet till områden utanför kroppens kärlsystem. Till formen kan de skiljas från mogna, kornförande leukocyter genom sina stora, loblösa kärnor och frånvaro av grova, kraftigt färgade cytoplasmakorn.

'Viremi' er en medisinsk terminologi som refererer til tilstedeværelsen av virus i blodet. Det skjer når et infisjonert sted i kroppen, som kan være enhver type celle eller væske, oppdager viruset, og det spredes via blodet til andre dele av kroppen. Nivåene av virus i blodet kan variere, og viremi er ofte forbundet med akutt infeksjon og sykdom.

Det er viktig å merke seg at viremi ikke betyr at en person nødvendigvis vil oppleve symptomer eller bli syk av viruset. I noen tilfeller kan en persons immunsystem kontrollere infeksjonen før det utvikler seg til sykdom. Dessverre, i andre tilfeller kan viremi føre til alvorlige komplikasjoner og skader på organer, særlig hvis det ikke behandles tidlig og riktig.

'Viral load' eller 'virusbelastning' refererer til mængden af virus i en given biological prøve, typisk blod, svimmelhed, spyt eller væv. Det er et mål for den aktive replikation og spredning af en infektion med en given type virus.

I klinisk sammenhæng kan 'viral load' være vigtig at overvåge hos patienter med HIV-infektion, da en høj viral load øger risikoen for overførsel af infektionen og er associeret med en hurtigere progression til AIDS. Samme princip kan også gælde for andre virusinfektioner som hepatitis B og C, hvor en høj viral load kan være relateret til mere alvorlige sygdomsforløb.

Det er vigtigt at bemærke, at 'viral load' måles med specifikke teknikker som PCR (polymerase chain reaction) eller andre molekylære metoder, og resultatet angives ofte som en kopi per milliliter (cp/ml) eller internationale enheder (IU/mL).

I'm sorry for the confusion, but "Saids" is not a recognized medical term or abbreviation in English. It is possible that there may be a spelling mistake or it could be a term specific to a certain language or context. If you have more information about where this term comes from or what you think it might mean, I'd be happy to try and help you further.

Immunodeficiency virus (IDV) is not a widely recognized or established medical term. However, it seems that you may be referring to "immunodeficiency viruses" in general, which includes human immunodeficiency virus type 1 (HIV-1) and type 2 (HIV-2). These are the viruses that cause the acquired immunodeficiency syndrome (AIDS).

Here is a proper definition of HIV as per the National Institutes of Health (NIH):

HIV, or human immunodeficiency virus, is a virus that attacks the body's immune system. If HIV is not treated, it can lead to AIDS (acquired immunodeficiency syndrome). However, with proper medical care, HIV can be controlled. People with HIV who get and keep an early diagnosis and treatment can live long, healthy lives and prevent transmission to others.

Reference:

HIV/AIDS. (2021, June 14). National Institute of Allergy and Infectious Diseases (NIAID). https://www.niaid.nih.gov/diseases-conditions/hiv-aids

"Macaca mulatta" er en art av primater i makakfamilien og er også kjent som den kinesiske makaken eller rhesusaber. Det er en av de mest almindelige arter av aber i verden, og det har en bred geografisk fordeling fra Pakistan i vest til Kina i øst.

Den kinesiske makaken er en stor og robust primat med en gjennomsnittlig lengde på 50-65 cm og en vekt på 5,5-11 kg for voksne dyr. Den har en gråbrun pels som blir mer grågrønn på ryggen og halsen, mens undersiden er lysere. Hannar har ofte en tydelig skjegg rundt om ansiktet.

Denne aben lever i både skogsområder og åpne landskap, inkludert bjergris, ørken og urbane omgivelser. Den er allsidig og kan leve av en variert kost som inkluderer frukt, nøtter, frø, bladverk, insekter og små dyr.

Macaca mulatta er kjent for sin intelligens og sociale adferd. Den lever i grupper med flere hanner og hunner, og de har et kompleks hierarki basert på dominans. De bruker en rekke forskjellige kommunikasjonsformer, inkludert lyd, gestus og ansiktsekspressioner, for å holde kontakt med andre i gruppen og forsvare territoriet.

Denne aben har også vært brukt i biomedisinsk forskning på grunn av sin nær relasjon til mennesket. Den er en naturlig vektor for mange sykdommer som kan infektere mennesker, inkludert poliovirus og hepatittis A-virus. Derfor har den vært brukt i studier av infeksjonsmechanismer og utvikling av vacciner.

En HIV-infektion är en infektionssjukdom som orsakas av human immunodeficiency virus (HIV). Viruset attackerar och förstör CD4-celler, en typ av vita blodkroppar som är viktiga för att hålla kroppen frisk. När CD4-cellerna minskar i antal kan kroppen inte längre effektivt bekämpa infektioner och sjukdomar.

HIV-infektionen går genom tre olika stadier: akut HIV-infektion, asymptomatisk HIV-infektion och symptomatisk HIV-infektion eller AIDS. AIDS står för acquired immunodeficiency syndrome och är den allvarligaste fasen av HIV-infektionen då individen blir särskilt känslig för allvarliga infektioner och cancer.

Det finns inget botemedel mot HIV, men det går att behandla HIV med antiretroviral terapi (ART) som kan hjälpa till att kontrollera virusets replikation och sakta ner sjukdomens framskridande. Med rätt behandling och regelbunden follow-up kan många HIV-positiva personer leva ett nästan normalt liv.

HIV-1 (Human Immunodeficiency Virus type 1) är ett retrovirus som orsakar den akuta och kroniska infektionen hos människan, vilken kan leda till sjukdomen AIDS om den inte behandlas. HIV-1 attackerar och förstör CD4+ T-celler (en typ av vita blodkroppar), som är viktiga för att koordinera immunförsvaret i kroppen. När CD4+ T-cellerna minskar i antal, blir individen alltmer immunbristig och ökar risken för opportunistiska infektioner och cancer. HIV-1 smittar vanligtvis via sexuell kontakt, blodöverföring eller från en smittad mor till ett foster eller barn under fostertiden eller amning.

'RNA viralt' refererer til et virus som har sin genetisk informasjon lagret i RNA (ribonukleinsyre) istedenfor DNA (deoxyribonukleinsyre) som er vanligere for levende organismer. Disse typer av viruser bruker RNA-polymerase enzym for å transkribere og replikere sin genetisk informasjon. Mange infektiøse og smittebærende virusser, som f.eks. HIV, influenza, SARS-CoV-2 (som forårsaker COVID-19), er RNA-virusser.

'Virusantikroppar' (eller 'virusantistoffer') är immunologiska proteiner som produceras av B-celler i kroppen som svar på en infektion med ett virus. Dessa antikroppar binder till ytor på viruset, vilket gör det möjligt för kroppens immunsystem att identifiera och eliminera viruset från kroppen.

Det finns olika typer av virusantikroppar, men de flesta tillhör en grupp som kallas IgG-antikroppar. När en person har haft en infektion med ett visst virus och sedan har blivit immun mot det, kommer de att ha höga nivåer av specifika IgG-antikroppar i sin blodomlopp som kan mätas för att fastställa om personen har haft en tidigare infektion.

Det är värt att notera att det finns också andra typer av immunologiska respons på virusinfektioner, såsom T-celler och interferoner, men virusantikroppar är ett viktigt sätt för kroppen att identifiera och bekämpa viruset.

Medicinskt sett definieras virusförökning som processen där en värdkälla, till exempel en cell, infekteras av ett virus och tvingas producera fler virioner (viruspartiklar). Detta sker genom att virusets genetiskt material integreras eller replikeras inom värddjuret och tvingar den till att producera nya viruspartiklar som sedan friges och kan infektera andra celler.

Virusförökningen är en central del i viruspatogenes, det vill säga sjukdomsprocessen orsakad av ett virus. Förståelsen av denna process har varit viktig för utvecklingen av antivirala läkemedel och vacciner som används för att behandla och förebygga virussjukdomar.

Cytomegalovirusinfektion (CMV) är en infektionssjukdom orsakad av cytomegalovirus, ett herpesvirus. Infektionen kan vara asymptomatisk eller orsaka milda symptom hos immunokompetenta individer, men kan vara allvarligare hos immunförsvagna personer, gravida och foster.

CMV-infektion kan drabba många olika organ i kroppen, inklusive levern, lungorna, levern och centrala nervsystemet. Symptomen på en aktiv CMV-infektion kan variera beroende på vilket organ som är drabbade, men kan inkludera feber, trötthet, muskelsmärtor, inflammation i lymfkörtlar och lever, halsont, diarré och hosta.

Behandlingen av CMV-infektion beror på individuella faktorer som inkluderar immunstatus, allvarlighetsgraden av sjukdomen och vilket organ som är drabbat. För de flesta immunokompetenta personer behövs vanligtvis ingen speciell behandling, medan immunosupprimerade patienter kan behöva antivirala läkemedel för att kontrollera infektionen.

Gravida kvinnor som drabbas av primär CMV-infektion under graviditeten har en risk att överföra viruset till fostret, vilket kan leda till allvarliga skador på fostrets hörsel, syn och utveckling. Preventiva åtgärder och regelbundna ultraljudskontroller rekommenderas för gravida kvinnor som har konstaterats ha CMV-infektion.

BK-virus är ett human betsmittt virus som tillhör polyomaviridae familjen. Det upptäcktes 1971 och namngavs efter den första patienten, en man vid namn BK. Viruset är vanligt förekommande hos människor och smittar ofta under barndomen via droppburen eller fekalt-oral smitta.

Efter initial infektion etablerar sig viruset i nieren där det kan ligga latent (dvs. inte orsaka några symtom) hos de flesta vuxna. Vid immunsuppression, till exempel hos transplantatmottagare eller HIV-smitta, kan BK-viruset reaktiveras och orsaka sjukdomar som exempelvis nefropati (skada på njurarna).

Symptomen på en BK-virusinfektion kan variera beroende på vilken del av kroppen som är drabbad. I de flesta fall förblir infektionen asymptomatisk eller orsakar endast milda symtom som feber och trötthet. Vid allvarligare infektioner kan dock BK-viruset orsaka svår nefropati, urogenital infektioner, hjärninflammation (encefalit) eller lunginflammation (pneumonit).

Det finns inget specifikt behandlingssätt mot BK-virusinfektioner, men symtomatisk behandling och stödjande vård kan ges för att lindra symptomen. I vissa fall kan antivirala läkemedel användas för att kontrollera viruset, särskilt hos immunsupprimerade patienter.

CD4-lymfocytantalen, också känd som CD4-cellräkningsnormalvärden, är ett mått på det antal CD4-positiva T-lymfocyter i en persons blod. CD4-positiva T-lymfocyter, eller CD4-celler, är en typ av vita blodkroppar som hjälper till att koordinera immunresponsen i kroppen. De identifierar och bekämpar infektioner orsakade av virus, bakterier och andra patogener.

Normala värden för CD4-lymfocytantal varierar beroende på ålder, kön och andra faktorer, men vanligtvis ligger de mellan 500 och 1 200 celler per kubikmillimeter blod (celler/mm3). När en persons CD4-lymfocytantal sjunker under 200 celler/mm3 är de diagnostiserade med AIDS, den allvarligaste fasen av HIV-infektionen.

CD4-lymfocytantalen används ofta som ett sätt att övervaka effekterna av HIV-behandling och för att bedöma behandlingsframgång. Vid regelbunden kontroll kan lägre CD4-lymfocytantal varna för en ökad risk för opportunistiska infektioner, som kan leda till allvarliga komplikationer eller död.

"Antiretroviral therapy (ART), aggressive" er en behandlingsstrategi for å redusere viral last og øke CD4-hjelpet cells antall hos personer med HIV-infeksjon. "Aggressive" i denne sammenhengen refererer vanligvis til bruken av kombinasjonen av tre eller flere forskjellige klasser av antiretrovirale medikamenter, som kan inkludere integrase inhibitorer, non-nukleosidale revers transkriptase inhibitoren (NNRTI), protease inhibitorer og nukleosid/nukleotid reverse transkriptase inhibitorer (N(t)RTI). Dette kombinasjonsbehandlingen er ofte startet tidlig i HIV-infeksjonen for å redusere viral last så mye som mulig og forsikre en bedre kontroll av HIV over tid.

I tillegg kan "aggressive" også referere til frekvensen av doseringen av disse medisinene, der høyere doser eller mer hyppige doseringer kan være anbefalt for å nå og opptenne en effektiv koncentrasjon av medisinen i kroppen.

Det er viktig å nevne at "aggressive" ART-behandling bør bare overveies hvis det er klart etablert at pasienten har god tilpasningsevne og kan følge en stram doseringsplan for å unngå uønskede bivirkninger og sikre en effektiv behandling.

'Virus-DNA' refererer til det genetiske materiale i form av DNA (deoxyribonucleic acid) som findes i visse typer virus. Virus er små infektiøse partikler som ikke kan reproducere seg selv, men har brug for en værtscell for å formere seg.

Virus-DNA kan være enten enkeltstreget eller dobbeltstreget, og den kan være lineær eller cirkulær. Nogle viruser har DNA som det primære genetiske materialet, mens andre har RNA (ribonucleic acid).

DNA-viruses inneholder ofte en begranset mengde genetisk informasjon og er avhengige av værttens cellulære mekanismer for å syntetisere proteiner og replikere seg. Eksempler på DNA-viruses inkluder herpesvirus, papillomavirus og adenovirus.

"Anti-HIV-medicin" refererar till läkemedel som används för att behandla HIV (Human Immunodeficiency Virus) infektion. Dessa mediciner kallas även för antiretrovirala läkemedel (ARV) eftersom de påverkar virusets förmåga att replikera sig genom att blockera olika steg i dess livscykel.

Det vanligaste behandlingsschemat för HIV-infektion kallas HAART (Highly Active Antiretroviral Therapy), som ofta består av en kombination av tre eller fler olika ARV-preparat. Genom att använda flera läkemedel samtidigt kan man minska risken för resistensutveckling och öka effektiviteten i behandlingen.

ARV-mediciner kan delas in i olika klasser beroende på vilket steg i HIV-livscykeln de blockerar:

1. Reverse transkriptas-hämmare (NRTIs, NNRTIs och INSTIs): De hämmer virusets förmåga att konvertera RNA till DNA, en nödvändig steg för att viruset ska kunna införlivas i värdcellen.
2. Proteashämmare: De blockerar virushöljetas proteas, ett enzym som klipper proteiner så de kan monteras till nya viruspartiklar.
3. Integrashämmare (INSTIs): De förhindrar att HIV-DNA integreras i värdcellens DNA.
4. Fusionshämmare: De blockerar infusionen av viruset in i värdcellen genom att hindra sammansmältningen mellan virusets och cellmembranet.

Genom att använda en kombination av läkemedel från olika klasser kan man effektivt hämma HIV-replikationen, sänka virallasterna i blodet och förbättra immunförsvaret.

CD4-positiva T-lymfocyter, även kända som CD4+ T-celler eller helper-T-celler, är en typ av vita blodkroppar som spelar en central roll i det adaptiva immunförsvaret hos däggdjur. De identifieras och klassificeras med hjälp av proteinet CD4, ett ko-receptorprotein som sitter på cellens yta och binder till MHC klasse II-komplexet på antigenpresenterande celler.

CD4+ T-celler aktiveras när de får stimuli från antigenpresenterande celler som har processat och presenterat en patogen (t.ex. virus, bakterier eller parasiter). När CD4+ T-cellen binds till MHC klasse II-komplexet på antigenpresenterande cellen aktiveras den och differensieras till olika subtyper av effektorceller, såsom Th1, Th2, Th17 och Treg-celler. Dessa subtyper producerar olika cytokiner och har olika funktioner i immunförsvaret.

CD4+ T-celler är viktiga för att koordinera och underhålla immunsvar, inklusive aktivering av B-celler för produktion av antikroppar, aktivering av makrofager för fagocytos och förstörelse av patogener, samt reglering av inflammation. Dessutom är CD4+ T-celler viktiga i kampen mot intracellulära patogener som virus, t.ex. HIV, genom att koordinera celldödande immunresponser och direkt döda infekterade celler.

I HIV-infektioner är CD4+ T-cellerna specifika mål för viruset, och en av de viktigaste riskfaktorerna för progressionen till AIDS är den minskade antalet CD4+ T-celler i blodet.

En virusvaccin är ett preventivt medicinskt preparat som utformats för att ge immunitet mot specifika infektionssjukdomar orsakade av olika typer av virus. Vaccinerna fungerar genom att stimulera kroppens immunförsvar att producera en respons mot ett specifikt virus, så att om individen senare exponeras för samma virus kan deras immunsystem snabbt och effektivt bekämpa det och förhindra sjukdom.

Virusvacciner kan tillverkas på olika sätt beroende på vilken typ av virus de är riktade mot. Några exempel på metoder för att framställa virusvacciner innefattar:

1. Att använda levande, avsvagnade (dvs. försvagade) virus som inte orsakar sjukdom men fortfarande kan stimulera immunförsvaret.
2. Att använda döda viruspartiklar som inte kan replikeras eller orsaka sjukdom, men som ändå kan framkalla en immunrespons.
3. Att använda delar av viruset, såsom proteiner eller andra antigener, för att stimulera immunsvaret. Dessa delar kallas subuniteter och kan till exempel framställas genom bioteknologiska metoder.
4. Genetisk vaccinering (eller DNA-vaccinering) där en del av virusets genetiskt material injiceras för att stimulera immunsvaret.

Exempel på vanliga virusvacciner inkluderar de som skyddar mot influensa, mässling, röda hund, pockor och zostervaksin (som ger immunitet mot både kylande sjuka och gurtis). Det är viktigt att notera att virusvacciner kan ha olika effektivitet och säkerhet beroende på individuella faktorer, såsom ålder, hälsa och immunförsvar.

Polyomavirusinfektioner är infektioner orsakade av polyomavirus, ett släkte av dubbelsträngat DNA- virus som kan infektera människor och djur. Det finns flera olika typer av polyomavirus som kan ge upphov till olika sjukdomar beroende på vilken typ av virus det är och individens immunstatus.

Hos människor kan de två vanligaste typerna av polyomavirus vara BK-virus (BKV) och JC-virus (JCV). De flesta människor blir infekterade under barndomen eller tidiga livet, men virusinfektionen ger oftast inga symtom eftersom immunsystemet håller viruset under kontroll.

I vissa fall kan BKV orsaka sjukdomar i njurarna och urinvägarna, särskilt hos personer med nedsatt immunförsvar, till exempel transplantatmottagare eller HIV-smittade individer. Symptomen på en BKV-infektion kan inkludera feber, trötthet, blod i urinen och smärta i ländryggen eller buken.

JCV kan orsaka progressiv multifokala leukoencefalopati (PML), en allvarlig neurologisk sjukdom som främst drabbar personer med nedsatt immunförsvar, till exempel HIV-smittade individer eller personer som tar immunosuppressiva läkemedel efter en transplantation. PML orsakas av att JCV infekterar och förstör glialceller i hjärnan, vilket kan leda till svåra neurologiska symtom som bland annat inkluderar förlamning, kognitiva störningar och synnedsättning.

Det finns inget specifikt behandlingssätt mot polyomavirusinfektioner, men i allmänhet fokuseras behandlingen på att hantera symtomen och att stödja immunförsvaret hos den drabbade individen. I vissa fall kan antivirala läkemedel användas för att kontrollera infektionen, men deras effektivitet är begränsad.

Saidsvaccin, även känt som den livedattade vaccinen eller den inaktiverade vaccinen, är en typ av vaccin som innehåller ett helt eller delar av en patogen (en mikroorganism som orsakar sjukdom) som har dödats eller skadats så att den inte kan orsaka sjukdom, men fortfarande kan stimulera immunsystemet att utveckla immunitet mot den.

Den livedattade vaccinen uppkallades efter den brittiske bakteriologen Almroth Edward Wright, som utvecklade metoden att döda bakterier med formaldehyd och kombinerade dem med ett adjuvans (ett ämne som förbättrar immunresponsen) för att skapa en effektiv vaccin. Saidsvaccinet är en traditionell typ av vaccin som har använts under många år för att förebygga olika sjukdomar, till exempel kolera, cholera och tyfoidfeber.

Denguevirus är ett flavivirus som orsakar denguefeber, en infektionssjukdom som sprids av myggor. Det finns fyra olika serotyper av denguevirus (DEN-1, DEN-2, DEN-3 och DEN-4), och infektion med en serotype ger livslång immunitet mot den specifika serotypen men endast tillfällig immunitet mot de andra. Infektioner med en annan serotype kan leda till allvarligare sjukdom och komplikationer, så kallad svår denguefeber eller denguehock. Symptomen på denguefeber kan variera från milda till allvarliga och inkluderar feber, hosta, ont i muskler och leddjup, trötthet, utslag, illamående och kräkningar. I allvarliga fall kan det uppstå komplikationer såsom blödningar, chock och organsvikt. Denguevirus sprids främst av myggor av arten Aedes aegypti och Aedes albopictus, som är vanligast i tropiska och subtropiska områden över hela världen.

Flaviviridae är en familj av små, enkelsträngade RNA-virus som inkluderar flera viktiga sjukdomsframkallande agenter hos människor och djur. De flesta virusen i denna familj sprids genom artrropoder som myggor eller fästingar, men några kan också spridas via direkt kontakt med en infekterad individ eller via kontaminerade födoämnen.

Flaviviridae-infektioner orsakar ofta feber, hosta, muskelsmärtor och utslag, men kan också leda till allvarligare sjukdomar som hjärninflammation (encefalit), blödning (hemorragisk feber) eller leverpåverkan. Exempel på virus i familjen Flaviviridae är denguevirus, zikavirus, gula febervirus och West Nile-virus.

Det är viktigt att söka medicinsk behandling om man misstänker en Flaviviridae-infektion, särskilt om man har rest till eller bott i områden där dessa virus är vanliga. Behandlingen kan innebära symtomlindring och stödjande vård för att underlätta återhämtningen. Preventiva åtgärder som insect repellent, långärmade kläder och moskito nät kan hjälpa att förebygga infektioner. Vissa Flaviviridae-virus har också vacciner tillgängliga för att skydda mot sjukdomen.

Dengue är en akut infektionssjukdom som orsakas av denguevirus, som tillhör flavivirusfamiljen. Sjukdomen överförs vanligtvis av myggor av arten Aedes aegypti och i viss mån också av Aedes albopictus. Dessa myggor är aktiva på dagen och hittas ofta i urbana områden.

Dengue-virusinfektion kan orsaka en varierande grad av symtom, från milda till allvarliga. De vanligaste symtomen inkluderar plötslig feber, hosta, ont i muskler och ledgångar, trötthet, huvudvärk (som ofta beskrivs som mycket intensiv och kännetecknas av en smärta bakom ögonen), hudutslag och lymfknutsinflammation. I allvarliga fall kan dengue leda till dengue hemorragisk feber, som kännetecknas av blödningar, nedsatt blodkoagulering och potentialt livshotande läckage av vätska från kapillärerna.

Det finns fyra olika serotyper av denguevirus (DEN-1, DEN-2, DEN-3 och DEN-4), och en individ som har återhämtat sig från en infektion med en specifik serotype kan få en mildare form av sjukdomen om de blir smittade av en annan serotype. Emellertid kan en andra infektion också öka risken för allvarliga komplikationer, såsom dengue hemorragisk feber och dödsfall.

Behandlingen av dengue fokuserar vanligtvis på att lindra symtomen, eftersom det inte finns någon specifik behandling eller botemedel mot sjukdomen. För de allvarligaste fallen kan intravenös vätskebehandling och intensivvård vara nödvändiga för att förhindra komplikationer och rädda livet på patienten.

Hepatit C definieras som en infektion orsakad av hepatit C-virus (HCV), som angriper levern och kan leda till leverinflammation, skada leverceller och orsaka leverförändringar. Det är en av de vanligaste blodsburna infektionerna i världen och sprids främst genom kontakt med smittat blod, som kan ske vid injicerande drogbruk, oskyddad sexuell aktivitet, transfusioner av smittat blod eller från moder till barn under fostertiden. Många personer med hepatit C visar inga symtom under de tidiga stadierna av sjukdomen, men kan fortfarande sprida viruset till andra. I senare stadier kan symptomen inkludera trötthet, mjällbildning, gulsot, leverinflammation och i vissa fall levercirros eller levercancer. Hepatit C behandlas vanligen med antivirala läkemedel som kan bota sjukdomen hos en del patienter och fördröja eller stoppa leverförändringarna hos andra.

GB-virus C, även känt som humanes pegivirus 1 (HPgV), är ett enkelsträngat RNA-virus som tillhör Flaviviridae-familjen. Det upptäcktes första gången år 1967 i fekalieprover från en patient med hepatit i England, och har sedan dess påträffats globalt hos människor.

Viruset är endemiskt och infekterar huvudsakligen vuxna individer, ofta utan att orsaka några uppenbara symtom eller sjukdomstillstånd. GB-virus C kan dock i sällsynta fall orsaka en mild form av akut hepatit, men det är inte känt för att vara associerat med allvarliga sjukdomar som hos andra flavivirus, såsom denguefeber eller gula febern.

GB-virus C överförs främst via direkt kontakt med infekterad blod, till exempel genom blodtransfusioner, injiceringsmissbruk och från mor till barn under fostertiden eller vid amning. Det finns inga vaccin eller specifika behandlingsalternativ för GB-virus C, men det verkar vanligen inte ha någon klinisk betydelse hos immunkompetenta värdar.

Antivirala medel är en typ av läkemedel som används för att behandla eller föventionellt förhindra infektioner orsakade av virus. De fungerar genom att hindra viruses reproduktion och spridning inne i kroppen. Exempel på antivirala medel inkluderar läkemedel som används för att behandla HIV/AIDS, herpes, influensa (vanlig hosta och mag-tarmlopp), hepatit B och C samt vissa former av cancer. Det är viktigt att notera att antivirala medel inte bör användas för att behandla infektioner orsakade av bakterier, svamp eller parasiter, eftersom de inte kommer att vara effektiva mot dessa typer av patogener.

Cytomegalovirus (CMV) är ett DNA-virus som tillhör herpesviridae familjen. Det är en vanlig orsak till infektioner hos människor världen över och kan drabba individer av alla åldrar. CMV-infektionen sprids främst genom direkt kontakt med speichel, urin, blod, sperma eller vaginalsekret från en infekterad person.

När en individ smittas av CMV kan viruset orsaka asymptomatisk infektion eller milda symptom hos de flesta friska vuxna. Men om en gravid kvinnan blir smittad, kan viruset överföras till fostret och orsaka allvarliga skador, inklusive missbildningar, mentala funktionsnedsättningar och dödfödsel.

Även hos immunosupprimerade individer, såsom HIV-positiva personer eller organtransplantatmottagare, kan CMV-infektionen orsaka allvarliga komplikationer som pneumonitis, hepatit, enterit och retinit. Dessa komplikationer kan vara livshotande om de inte behandlas tillfälligt med antivirala läkemedel.

I allmänhet är CMV-infektionen en livslång infektion, vilket betyder att viruset förblir i kroppen även efter att sjukdomen har lött. Men hos de flesta friska individer orsakar inte CMV några ytterligare komplikationer under deras livstid.

CD8-positiva T-lymfocyter, också kända som CD8+ T-celler eller cytotoxiska T-celler, är en typ av cell som spelar en viktig roll i den adaptiva immunresponsen. De identifierar och eliminerar virusinfekterade celler och cancerceller genom att producera toxiska proteiner som orsakar apoptos (programmerad celldöd) hos målcellerna. CD8-positiva T-lymfocyter har en proteinreceptor på sin yta som kallas CD8, vilket gör dem specifika för att binda till major histokompatibilitetskomplexet (MHC) klass I molekyler på målcellens yta. När CD8-positiva T-lymfocyter aktiveras producerar de också cytokiner som rekryterar och aktiverar andra immunceller för att förstärka den immuna responsen.

'HIV' står for 'Human Immunodeficiency Virus', som er ein retrovirus som kan føre til HIV-infeksjon og siden til AIDS (Acquired Immune Deficiency Syndrome), om den ikke behandles. HIV angriper og ødelegger CD4-positive T-celler, som er en type hvite blodlegemer kalla «T-hjelpere» som spiller ein viktig rolle i styrking av immunforsvaret. Når HIV har redusert antall CD4-positive T-cells til ein vis definert nivå, kan HIV-infeksjonen diagnostiseres som AIDS.

Etter at HIV har infisert ein person, kan det ta mange år før ein utvikler AIDS-relaterte symptomer, men selv i de tidlegaste stadiene av HIV-infeksjonen kan den være smittsam. Derfor er det viktig å testes og behandles tidlig for å redusere spredningen av HIV og for å forbedre prognosen for ein som har blitt infisert med HIV.

'Virus Shedding' refererer til den proces, hvor et inficeret individ udskiller viruspartikler fra kroppen og kan overføre dem til andre. Dette sker typisk gennem respirationssekreter (f.eks. hoste eller nys), afføring, urin, sved eller kønslige væsker alt efter hvilken type virus der er tale om. Nogle personer kan udskille virus under en asymptomatisk infektion og dermed uden at vide om, at de er inficerede, fortsætte med at sprede virussen til andre. Virusets overlevelse udenfor kroppen varierer alt efter type, men kan typisk vare fra få minutter til flere dage under rette forhold.

En DNA-virusinfektion är en infektionssjukdom som orsakas av ett virus med en genetisk uppbyggnad baserad på dubbelsträngat DNA (dsDNA) eller enkelsträngat DNA (ssDNA). Det finns olika typer av DNA-virus, exempelvis herpesvirus och papovavirus. När ett DNA-virus infekterar en värdcell kan det integrera sitt genetiska material i värdcellens DNA eller behålla sin självständighet som en plasmid. Virusets genetiska information kan sedan antingen replikeras och producera nya viruspartiklar eller också förändra värdcellens genetiska information och på så sätt orsaka cellförändringar eller cancer. Behandlingen av DNA-virusinfektioner beror på vilken typ av virus det är, men kan innefatta antivirala läkemedel, immunterapi eller symtomatisk behandling.

En neutraliseringstest (neutralization test) är en typ av laboratorietest som används för att mäta den förmåga som ett specifikt antikroppar-serum har att neutralisera (i huvudsak) virus. Testet mäter hur mycket serum som behövs för att reducera eller eliminera en given virusslagets förmåga att infektera celler.

Under testförfarandet blandas serumprover med en känd koncentration av virus, och sedan exponeras denna blandning för en kultur av celler som virus normalt skulle kunna infektera. Efter en viss inkubationstid undersöks cellkulturen för tecken på infektion, till exempel cytopatisk effekt (CPE).

Om serumprovet har en hög koncentration av neutraliserande antikroppar kommer detta att minska eller eliminera virusslagets förmåga att orsaka CPE i cellkulturen. Testresultatet uttrycks som den högsta serumkoncentrationen som behövs för att neutralisera 50% av viruspartiklarna (NC50).

Neutralisationstester används ofta inom forskning och diagnostik, till exempel vid utveckling av vacciner eller för att fastställa immunitet hos en individ efter en infektion eller vaccinering.

Hepacivirus är ett släkte inom familjen Flaviviridae och omfattar virus som kan orsaka leverinfektioner hos människor och djur. Det mest kända viruset inom släktet är hepatit C-virus (HCV), som orsakar den allvarliga infektionssjukdomen hepatit C hos människor. Hepacivirus har en enkel, icke-segmenterad, positivt polariserad RNA-sträng som genomet. Andra djurarter som kan drabbas av hepacivirus inkluderar hästar, apor och fåglar.

PRRS står för "Porcine Reproductive and Respiratory Syndrome" och är ett viralt sjukdomstillstånd hos grisar som orsakas av PRRS-virus. Sjukdomen kännetecknas vanligtvis av reproduktiva problem hos s gravida grisar, såsom missfall, dödfödda eller döda föl och ökad andel småfötta grisar med låg födselvikt. Hos unga grisar kan PRRS-virus orsaka andningssvårigheter, hög feber, torr hosta och minskad tillväxt.

PRRS är en världsomspännande sjukdom som orsakar stora ekonomiska skador inom grisindustrin. Det saknas effektiv vaccin och behandling mot PRRS, och smittspridningen mellan olika farmar kan vara mycket effektiv genom direkt kontakt mellan djur eller via infektiös luft.

Neutralizing antibodies are a type of antibody that defends against viruses and toxins by neutralizing their ability to infect human cells. They do this by binding to specific sites on the surface of the virus or toxin, preventing them from attaching to and entering host cells. This binding also marks the virus or toxin for destruction by other immune cells. Neutralizing antibodies are an important component of the body's adaptive immune response and can provide immunity against reinfection with the same pathogen. Vaccines often aim to induce the production of neutralizing antibodies as a means of protecting against infectious diseases.

West Nile fever är en infektionssjukdom som orsakas av West Nile-virus (WNV), ett flavivirus som tillhör samma familj som viruset som orsakar gula febern och denguefeber. Sjukdomen sprids vanligtvis genom stick av infekterade myggor, främst av arten Culex. I sällsynta fall kan sjukdomen även spridas via blodtransfusioner, organtransplantationer eller från dricksvatten som kontaminerats med avföring från infekterade fåglar.

West Nile-feberns symptom varierar i allvarlighetsgrad. Många infektioner är asymptomatiska, men upp till 20% av de som insjuknar kan utveckla febersymptom, muskelvärk, ledvärk, huvudvärk och trötthet. Cirka 1% av de smittade utvecklar allvarligare neurologiska symtom, såsom encefalit (inflammation i hjärnan), meningit (inflammation i hjärnhinnan) eller myelit (inflammation i ryggmärgen). Dessa komplikationer kan leda till allvarliga och varaktiga skador, inklusive förlamningar, kognitiva svårigheter och i värsta fall död.

Äldre personer, barn, gravida kvinnor och individer med nedsatt immunförsvar är särskilt utsatta för allvarliga former av West Nile-feber. Det finns inget specifikt behandlingssätt mot sjukdomen, men svårare fall kan behöva vård på intensivvårdsavdelning och stödjande behandlingar som hjälper till att lindra symptomen och underlätta återhämtningen.

West Nile-virus (WNV) är ett flavivirus som tillhör samma familj som viruset som orsakar gula febern och denguefeber. Det sprids främst genom stick av infekterade myggor, särskilt arten Culex. Människor kan också smittas via blodtransfusioner, organtransplantationer eller från dricksvatten som kontaminerats med avföring från infekterade fåglar.

I de flesta fall orsakar WNV inga symptom alls, men om sjukdomen utvecklas kan den variera från en mild influensaliknande sjukdom till en allvarligare form som kan påverka centrala nervsystemet. Symptomen på den allvarliga formen innefattar feber, huvudvärk, muskel- och ländryggssmärtor, yrsel, förvirring, stel nacke, skakningar, svårigheter att svälja och i vissa fall även paralys.

Det finns inget specifikt behandlingssätt mot WNV, men sjukvårdens syfte är att lindra symptomen och underlätta återhämtningen. För de flesta människor som smittas av viruset utvecklas immunitet efter sjukdomen. Det finns dock inget vaccin tillgängligt för människor mot WNV i Sverige, men det används i vissa länder där risken för smitta är högre.

En polymerase chain reaction (PCR) är en laboratorieteknik som används för att kopiera DNA-strängar. Den bygger på en process där DNA-molekyler replikeras med hjälp av ett enzym som kallas DNA-polymeras. Genom att upprepa denna process i flera steg kan man skapa miljontals kopior av det ursprungliga DNA-segmentet på relativt kort tid.

PCR är en mycket känslig teknik som kan användas för att detektera mycket små mängder av DNA, till exempel från en enda cell. Den används inom flera områden, till exempel i diagnostiskt syfte inom medicinen, i forensisk vetenskap och i forskning.

Organofosfonater är en grupp kemiska föreningar som innehåller en organisk grupp bundet till en fosfonatgrupp. De flesta organofosfonater är starkt giftiga för levande väsen, eftersom de inhibiterar enzymet acetylkolinesteras, vilket leder till en accumulering av neurotransmittorn acetylkolin i synapser och därmed oönskade effekter på nervsystemet. Några exempel på organofosfonater är sönderfallsprodukterna av nervegasen sarin och insekticiden paration.

Virushepatit (viral hepatitis) hos människor är en infektionssjukdom orsakad av olika typer av virus som angriper levern och kan leda till skada på leverceller. Det finns fem huvudtyper av viral hepatit, A, B, C, D och E, var och en med sina unika karaktäristika, överföringsvägar och sjukdomsförlopp.

1. Hepatit A (HAV): Detta är en vanlig orsak till akut hepatit och sprids främst via kontaminerad mat eller vatten som har smittats av avföring från en smittad person. Det tenderar att vara mildare hos barn men kan leda till allvarliga sjukdomsförlopp hos vuxna.

2. Hepatit B (HBV): Denna typ orsakas av hepatit B-virus och sprids främst via sexuell kontakt, droganvändning med gemensamma behållare eller från moder till barn under förlossningen. Det kan leda till både akut och kroniskt sjukdomsförlopp, där den senare kan resultera i levercirros och levercancer.

3. Hepatit C (HCV): Denna typ orsakas av hepatit C-virus och sprids främst via blod-till-blodskontakt, ofta genom droganvändning med gemensamma behållare eller oskyddad sexuell kontakt. Det tenderar att leda till kroniskt sjukdomsförlopp i mer än hälften av fallen och kan resultera i levercirros och levercancer.

4. Hepatit D (HDV): Denna typ orsakas av hepatit D-virus och sprids via blod-till-blodskontakt, ofta genom droganvändning med gemensamma behållare eller oskyddad sexuell kontakt. Det kan bara infektera individer som redan är infekterade av hepatit B-virus och kan leda till både akut och kroniskt sjukdomsförlopp.

5. Hepatit E (HEV): Denna typ orsakas av hepatit E-virus och sprids främst via kontaminerad mat eller vatten. Det är vanligare i länder med dålig sanitet och kan leda till både akut och kroniskt sjukdomsförlopp, särskilt hos gravida kvinnor.

Förebyggande åtgärder som vaccinering, användning av skydd under sexuell kontakt och undvikande av droganvändning med gemensamma behållare kan minska risken för infektion med hepatit-virus.

En AIDS-vaccin är ett potentialt preventivt medel mot HIV-infektioner. Vaccinet fungerar genom att stimulera kroppens immunförsvar att producera en specifik immunrespons, såsom produktion av antikroppar eller aktivering av T-celler, som kan erkänna och bekämpa HIV-viruset.

Det är värt att notera att det ännu inte finns någon licensierad AIDS-vaccin på marknaden, trots intensiva forskningsansträngningar under många år. Detta beror delvis på den stor variation som finns bland HIV-stammar världen över och dess förmåga att mutera hastigt, vilket gör det svårt att utveckla en effektiv vaccin mot alla former av viruset.

Circoviridae är en familj av små, encapsuliderade DNA-vektorer som infekterar både djur och växter. Circoverviruses orsakar ofta subkliniska infektioner, men kan även leda till allvarliga sjukdomar hos vissa djurslag, inklusive fåglar och grisar. Infektioner med circovirus har också påträffats hos människor, men deras kliniska betydelse är fortfarande oklar.

Infektioner orsakade av Circoviridae kännetecknas vanligtvis av viktminskning, immunsuppression och inflammation i lymfatiska vävnader. Vissa circovirusstammar kan också orsaka enteritis, hudinflammationer och andra symtom beroende på vilket djurslag som är värd.

För att diagnostisera en circoviridaeinfektion används vanligen molekylära tekniker såsom PCR (polymeraskedjereaktion) för att detektera virusets genetiska material i patientprover. Preventiva åtgärder innefattar strikt biosäkerhet och biosekvensering vid arbete med circovirus, samt vaccination av djur som är sårbara för allvarliga sjukdomar orsakade av dessa virus.

HIV-antikroppar, också kända som anti-HIV-antikroppar eller HIV-antibodier, är proteiner som produceras av det mänskliga immunsystemet i respons på en HIV-infektion. Dessa antikroppar utvecklas vanligtvis några veckor till månader efter att en individ har blivit smittad med HIV och de är specificerade för olika delar av viruspartikeln, såsom HIV-env-proteinet eller HIV-polymerasen.

HIV-antikropparnas huvudsakliga funktion är att neutralisera viruset och förhindra att det infekterar nya celler i kroppen. De gör detta genom att binda till specifika epitoper på viruspartikeln, vilket förhindrar att HIV binder till sina målcellers receptorer och därmed inte kan infektionsprocessen fortgå.

Det är värt att notera att HIV-antikroppar också används som markörer i diagnostiska tester för HIV-infektion, eftersom de ofta kan detekteras innan sjukdomen utvecklas till AIDS. Dessa tester kallas för HIV-antikroppstester och de fungerar genom att upptäcka närvaron av HIV-antikroppar i blodprov.

Porcine Reproductive and Respiratory Syndrome Virus (PRRSV) är ett RNA- virus som orsakar en smittsam sjukdom hos grisar, även känd som svinpest. Det infekterar ofta grisars reproduktionssystem och luftvägar, vilket kan leda till problem med reproduktion och andningssvårigheter. Viruset är mycket smittsamt och kan spridas via direkt kontakt mellan djur eller via infektiös droppar i luften. Det finns två huvudtyper av PRRSV, den europeiska typen (PRRSV-1) och den nordamerikanska typen (PRRSV-2), som båda orsakar liknande sjukdomssymptom men kan ha olika grader av allvarlighet.

"Macaca nemestrina" er kjent på norsk som sørabesjan, og det er en art i primatfamilien. Denne aben er også kalt piggabe (pig-tailed macaque) på grunn av den lange, oppstakle hale den har. Sørabesjans forekommer naturlig i sydøstlige Asias regnskogsområder, inkludert Malaysia, Thailand, Indonesien og Filippinerne. Den er en mellomstore art med en gjennomsnittlig lengde på 50-60 cm og en vekt på 10-14 kg for voksne haner, mens hunner er mindre med en gjennomsnittlig vekt på 7-9 kg.

Sørabesjan lever i grupper som oftest består av flere hunner og én eller flere hanar. Den er allsidig og kan leve av både planter og dyr, inkludert frukt, blad, frø, insekter og små hvirveldyr.

I medisinsk sammenheng har sørabesjan vært brukt i forskning, specielt i forbindelse med studier av infeksjonssjukdommer som HIV/AIDS og hepatitt C. Den er en nær slekting til mennesket og har en liknende immunforsvarssystem, noe som gjør den velegnet for slike undersøkelser.

"Vacciner, försvagade" refererar till en typ av vaccin som innehåller en försvagad version av ett patogen (en mikroorganism som orsakar sjukdom), såsom en virus eller bakterie. Dessa vacciner är också kända som "levvacciner" eftersom de innehåller levande, men försvagade, patogener.

När en person får en dos av en försvagad vaccine kommer deras immunsystem att uppfatta den försvagade patogenen som ett hot och producera en immunrespons, inklusive produktionen av specifika antikroppar och aktivering av T-celler. Dessa immunsvar kommer sedan att ge skydd mot framtida infektioner med den fullt virulenta patogenen om personen skulle bli exponerad för det.

Exempel på försvagade vacciner inkluderar de som används för att förebygga mässling, röda hund och tuberkulos. Det är viktigt att notera att dessa vacciner kan orsaka milda symtom hos vissa mottagare, men de är sällan allvarliga och tenderar att vara mycket mildare än de som orsakas av den fullt virulenta patogenen.

Hepatit C-antikroppar är proteiner som produceras av den immuna systemet i svar på en infektion med Hepatit C-virus (HCV). Deras främsta funktion är att hjälpa kroppen att bekämpa och eliminera virusinfektionen.

När en person blir smittad av HCV, börjar dennes immunförsvar att producera specifika antikroppar för att bekämpa viruset. Dessa antikroppar kvarstår i kroppen även efter att viruset har eliminerats och ger därför en livslång immunitet mot det specifika HCV-stammen.

Det är värt att notera att det finns flera olika stammar av HCV, så om en person tidigare har haft en infektion med en viss stam och sedan blir smittad av en annan stam, kan de fortfarande bli sjuka eftersom deras immunförsvar inte är skyddat mot den nya stammen.

Det finns också fall där personer som har HCV-antikroppar i sin blodstream ändå kan ha en aktiv infektion, så det är viktigt att testa för både antikroppar och virala ribonukleinsyra (RNA) när man undersöker en person för HCV-infektion.

"Enväldiga genprodukter" (engelska: "constitutive gene products") är en term inom molekylärbiologi och genetik som refererar till proteiner eller RNA-molekyler som produceras kontinuerligt av en viss gen i en levande cell, oavsett om de är nödvändiga eller inte för cellens aktuella funktion eller överlevnad. Detta står i kontrast till "reglerade genprodukter", där produktionen av proteiner eller RNA-molekyler är kontrollerad och kan variera beroende på olika signaler och behov hos cellen. Enväldiga genprodukter produceras alltid i en given celltyp, oavsett om de används eller inte, och kan därför ses som en form av "basal" genuttryck.

Medicinskt kan man definiera virusantigener som proteiner eller andra molekyler på ytan av ett virus som kan identifieras och bindas till specifika antikroppar hos värden. När ett virus invaderar en organism, kan immunsystemet producera dessa antikroppar för att kämpa mot infektionen. Dessa antikroppar binder till virusantigenen och hjälper till att markera viruset så att det kan elimineras av immunförsvaret.

Virusantigener är viktiga för utvecklingen av vacciner, eftersom de kan användas för att stimulera produktionen av antikroppar och skydda mot framtida infektioner. Genom att exponera individen för en mild form av viruset eller en del av det (såsom ett virusantigen), kan immunförsvaret tränas att känna igen och bekämpa viruset om det senare skulle infektera individen.

I en medicinsk kontext refererer tidsfaktorer ofte til forhold der har med tiden at gøre, når det kommer til sygdomme, behandlinger eller sundhedsforhold. Det kan eksempelvis være:

1. Akutte vs. kroniske tilstande: Hvor akutte tilstande kræver øjeblikkelig medicinsk indgriben, kan kroniske tilstande udvikle sig over en længere periode.
2. Tidspunktet for diagnose og behandling: Hvor hurtigt en sygdom identificeres og behandles, kan have væsentlig indvirkning på prognosen.
3. Forløb og progression af en sygdom: Hvor lang tid en sygdom tager at udvikle sig eller forværres, kan have indvirkning på valget af behandling og dens effektivitet.
4. Tidligere eksponeringer eller længerevarende sundhedsproblemer: Tidsfaktoren spiller også en rolle i forhold til tidligere eksponeringer for miljøfaktorer, infektioner eller livsstilsvalg, der kan have indvirkning på senere helbredsudvikling.
5. Alder: Alderen kan have indvirkning på risikoen for visse sygdomme, svarende til at visse sygdomme er mere almindelige hos ældre end yngre mennesker.
6. Længerevarende virkninger af behandling: Tidsfaktoren spiller også en rolle i forhold til mulige bivirkninger eller komplikationer, der kan opstå som følge af længerevarende medicinske behandlinger.

I alle disse tilfælde er tidsfaktoren en vigtig overvejelse i forbindelse med forebyggelse, diagnostisk og terapeutisk beslutningstagen.

I'm sorry for any confusion, but "Makaker" is not a medical term. It is a common name for several species of Old World monkeys, also known as macaque monkeys. These monkeys are found in Asia and North Africa, and some species are known to live in close proximity to humans. If you have any questions about primatology or veterinary medicine, I'd be happy to try to help answer them!

Gula febernvirus (YFV) är ett flavivirus som orsakar den akuta infektionssjukdomen gula feber. Sjukdomen förekommer framförallt i tropiska områden i Afrika och Sydamerika, och sprids främst genom stick av myggor av arten Aedes aegypti.

YFV är ett enkelsträngat RNA-virus som tillhör flavivirussläktet tillsammans med andra virus som exempelvis denguevirus, zikavirus och viruset som orsakar japansk encefalit. YFV har ett genomfört vaccinationsprogram i de drabbade områdena, vilket har minskat antalet fall av sjukdomen betydligt.

Typiska symtom på gula feber inkluderar hög feber, muskelvärk, huvudvärk och illamående. I allvarliga fall kan sjukdomen leda till blodkoagulationsstörningar, lever- och njurskada samt i värsta fall död.

Torque teno virus (TTV) är ett encelligt virus som tillhör familjen Anelloviridae och beskrevs första gången 1997. Det upptäcktes hos en patient med en transplanterad lever, där det antogs vara involverat i den patients sjukdomstillstånd. TTV är ett mycket vanligt virus som kan påträffas hos människor världen över och uppskattningsvis har mer än 80% av vuxna varit exponerade för det.

Viruset innehåller en enda-strängad, cirkulär DNA-genom som är mycket liten (ungefär 2,3 kilobaser) och saknar ett yttre membran. Det finns i många olika genotyper och subtyper, vilket gör det svårt att utveckla en vaccin eller specifik behandling mot viruset.

TTV infekterar främst vita blodkroppar (monocyter och granulocytter) men kan också påträffas i andra typer av kroppsceller, såsom lever-, lung- och tarmceller. Även om det är vanligt förekommande, är inte alltid TTV-infektionen associerad med några specifika symtom eller sjukdomar hos en individ.

Ibland kan TTV-infektionen dock vara associerat med olika sjukdomstillstånd, såsom leversjukdomar (hepatit), immunbristsjukdomar och vissa former av cancer. Dock är det inte klarlagt om viruset orsakar dessa tillstånd eller om det istället utgör en sekundär infektion hos individerna som redan har någon form av underliggande sjukdom.

Trots att TTV är ett mycket vanligt virus, behöver de flesta människor inte behandlas för det. För de som har en koppling mellan TTV-infektion och någon form av sjukdom, kan antivirala läkemedel eller immunmodulerande terapier vara aktuella.

AIDS, or Acquired Immunodeficiency Syndrome, is the most advanced stage of HIV (Human Immunodeficiency Virus) infection. It is defined as having a CD4 cell count below 200 cells/mm3 or experiencing certain opportunistic infections, cancers, or other AIDS-defining illnesses, regardless of the CD4 cell count.

CD4 cells, also known as T-cells, are crucial for the immune system's function and help fight off infections. When HIV infects and destroys these cells, the body becomes more susceptible to various infections and diseases. Over time, if left untreated, HIV infection can progress to AIDS, significantly increasing the risk of severe illnesses and death.

It is important to note that with proper antiretroviral therapy (ART), people living with HIV can effectively manage the virus, maintain a healthy immune system, and prevent the development of AIDS.

Antiretrovirala medel är en typ av läkemedel som används för att behandla HIV-infektioner. Dessa mediciner fungerar genom att hämta eller förhindra virusets förmåga att replikera sig inne i kroppens celler, vilket saktar ned sjukdomens framskridande och förbättrar immunförsvaret. De antiretrovirala medlen delas vanligtvis in i sex olika klasser beroende på deras mekanismer för verkan:

1. Nukleosid- och nukleotidanaloga reverstranskriptashämmare (N(t)RTIs)
2. Nichtnukleosidala reverstranskriptashämmare (NNRTIs)
3. Proteashämmare (PIs)
4. Integrashemmer (INSTIs)
5. Fusionshämmare
6. Kapsidhämmare

Genom att kombinera två eller fler av dessa läkemedel i en kocktail, kan man effektivt kontrollera HIV-infektionen och fördröja utvecklingen av AIDS.

"Genprodukter" refererer til de molekyler som produceres av gener etter at de er transskriberet og translert i cellen. Disse omfatter vanligvis proteiner, men inkluderer også andre typer RNA-molekyler som transfer-RNA (tRNA) og ribosomalt RNA (rRNA). Proteinogene genprodukter koder gener for specifikke sekvenser av aminosyrer som blir sammenflettet til et komplett protein. Disse proteiner har mange forskjellige funksjoner i cellen, og de kan være involvert i reguleringen av celleprosesser, strukturelle funksjoner, katalyse av biokjemiske reaksjoner, og interaksi med andre molekyler. Andre typer genprodukter som RNA-molekyler har også viktige funksjoner i celleprosesser, for eksempel er tRNA-molekyler involvert i overføringen av aminosyrer til ribosomer under proteinsyntesen, mens rRNA-molekyler er en del av ribosomene og hjelper med å syntetisere proteiner.

"Animal disease models" refer to the use of animals as a tool in biomedical research to study human diseases and their treatments. These models are created by manipulating or breeding animals to develop symptoms or conditions that resemble those seen in humans with specific diseases. The purpose is to gain a better understanding of the pathophysiology, progression, and potential treatment strategies for these diseases. Animal disease models can be generated through various methods such as genetic modification, infectious agents, drugs, or environmental factors. Commonly used animals include mice, rats, zebrafish, rabbits, guinea pigs, and non-human primates. The choice of animal model depends on the specific research question being asked and the similarities between the animal's physiology and that of humans.

Medicinskt kan viral djurhepatit definieras som en infektion orsakad av virus som angriper levern hos djur. Det finns olika typer av virala djurhepatiter, beroende på vilket virus som orsakar sjukdomen. Ett exempel är virushepatit typ Canine Viral Hepatitis (CVH), även känt som Infectious Canine Hepatitis (ICH), som orsakas av adenovirus typ 1 och drabbar hundar. Andra djurarter kan också drabbas av sina egna unika typer av viral hepatit.

Viral djurhepatit kan ge upphov till en rad symtom, såsom trötthet, minskad aptit, illamående, kräkningar, gulsot (ikterus) och leverförstoring. I allvarliga fall kan viral hepatit leda till leversvikt och död.

Det är viktigt att notera att många av de virus som orsakar viral djurhepatit inte är relaterade till de virus som orsakar viral hepatit hos människor, så det finns begränsad risk för smitta mellan djur och människa.

Alfavirusinfektioner är en typ av arbovirusinfektion orsakad av Alfavirussläktet inom Togaviridae familj. Viruset överförs vanligtvis genom stick av infekterade myggor och kan orsaka en bred spektrum av sjukdomar hos människor, däribland:

1. Chikungunyafeber: Karakteriseras av plötslig början med hög feber, intensiva artropaler (ledvärk), och utslag. Ledvärken kan vara mycket smärtsam och vara kvar i veckor eller månader.
2. O'nyong-nyong fever: En tropisk sjukdom som orsakas av Alfavirus och sprids av myggor. Symptomen inkluderar feber, huvudvärk, muskelvärk, ledvärk och utslag.
3. Mayaro fever: Är en tropisk sjukdom som orsakas av Alfavirus och sprids av myggor. Symptomen inkluderar feber, huvudvärk, muskelvärk, ledvärk och utslag.
4. Ross River-feber: Är en infektionssjukdom som orsakas av Alfavirus och sprids av myggor. Symptomen inkluderar feber, trötthet, muskelvärk, ledvärk och hudutslag.
5. Sindbisfeber: Är en infektionssjukdom som orsakas av Alfavirus och sprids av myggor. Symptomen inkluderar feber, trötthet, muskelvärk, ledvärk och hudutslag.

Behandlingen av Alfavirusinfektioner är vanligtvis stödjande och inriktad på att lindra symptomen. Preventiva åtgärder som att undvika myggbett och använda repeller är viktiga för att förebygga infektionen.

West Nile-virusvaccin är ett vaccin som utvecklats för att ge immunitet mot West Nile-virus, ett flavivirus som kan orsaka en allvarlig infektionssjukdom hos människor och djur. Vaccinet innehåller vanligtvis inaktiverade viruspartiklar eller delar av dem, vilka stimulerar kroppens immunförsvar att utveckla en immunrespons och producera antikroppar mot viruset, men utan att orsaka sjukdom. På så sätt blir individen immun mot West Nile-virus och undviker infektionen om den exponeras för viruset i framtiden. Vaccinet används primärt hos hästar och fåglar, medan det inte finns någon godkänd vaccin för människor ännu.

'Plasma' er definert som den flytende, gullaktige delen av blodet, som står for om lag 55% av blodets totale volum. Det består hovedsakelig av vann, og inneholder også proteiner, elektrolyter, sukker, hormoner, vitaminer, mineraler og gasser som ilt og kolsur. Plasma er det medium der transporterer celler og andre stoffer rundt i kroppen, og spiller en viktig rolle i forsvaret av kroppen mot infeksjoner.

Det saknas en allmänt accepterad medicinsk definition av begreppet "HIV-överlevare". HIV (Humani Immunodeficiensvirus) är det virus som orsakar sjukdomen AIDS. En person med HIV kan leva ett normalt liv och ha en normal livslängd om de får rätt behandling. I sådana fall kan man säga att personen lever med HIV, men det används inte begreppet "HIV-överlevare" i denna kontext.

Ibland kan begreppet användas för att beskriva en person som diagnostiserats med AIDS när det var ett dödligt tillstånd och som trots detta har överlevt tack vare framsteg inom HIV-behandling. Men eftersom AIDS inte är nödvändigtvis ett dödsdomssamt tillstånd längre, används begreppet "HIV-överlevare" allt mindre ofta.

I allmänhet föredrar man att tala om "personer som lever med HIV" snarare än "HIV-överlevare", för att understryka att HIV inte är nödvändigtvis dödligt och att personen kan leva ett normalt liv med rätt behandling.

Circo virus är ett släkte av små, enkelsträngade DNA-virus som tillhör familjen Circoviridae. De är de minsta kända virussen som infekterar djur och människor. Circo virus har en tendens att orsaka infektioner hos både vilda och domesticerade djur, inklusive fåglar, grisar och hundar. De kan också infektera människor, men de flesta infektioner är asymptomatiska eller orsakar milda symtom.

Circo virus har en diameter på cirka 17 nanometer och innehåller ett cirkulärt DNA-genom som kodar för två huvudproteiner: kapselfelet (CAP) och replicasen (REP). CAP-proteinet är involverat i virionens sammansättning, medan REP-proteinet är en DNA-polymeras som katalyserar replikationen av virusgenomet.

Infektioner orsakade av circo virus kan vara associerade med en rad olika symtom beroende på vilket djur som infekterats. Hos grisar kan de orsaka enteritis, hudlösningar och immunsuppression, medan hundar kan drabbas av gastroenterit, hudlösningar och respiratoriska symtom. Mänskliga circo virusinfektioner har i allmänhet milda symtom som diarré, illamående och magont, men de kan också vara asymptomatiska.

Det finns inget behandlingsalternativ specifikt för circo virusinfektioner, men stödjande vård kan ges för att hantera symtomen. För att förebygga infektioner rekommenderas god hygien och biosecurity, särskilt hos djuruppfödare.

Molekylsekvensdata (molecular sequencing data) refererer til de resultater som bliver genereret når man secvenserer DNA, RNA eller proteiner i molekylærbiologien. Det innebærer typisk en række af nukleotider (i DNA- og RNA-sekvensering) eller aminosyrer (i proteinsekvensering), der repræsenterer den specifikke sekvens af gener, genetiske varianter eller andre molekyler i et biologisk prøve.

DNA-sekvensdata kan f.eks. anvendes til at identificere genetiske varianter, undersøge evolutionæ forhold og designe PCR-primerer. RNA-sekvensdata kan bruges til at studere genudtryk, splicevarianter og andre transkriptionelle reguleringsmekanismer. Proteinsekvensdata er vigtige for at forstå proteinstruktur, funktion og interaktioner.

Molekylsekvensdata kan genereres ved hjælp af forskellige metoder, herunder Sanger-sekvensering, pyrosekvensering (454), ion torrent-teknikker, single molecule real-time (SMRT) sekvensering og nanopore-sekvensering. Hver metode har sine styrker og svagheder, og valget af metode afhænger ofte af forskningens specifikke behov og ønskede udbytte.

Viral medicines resistance, eller läkemedelsresistens hos virus, är ett tillstånd där ett virus har utvecklat mekanismer som gör det mindre känsligt för eller immuno mot vissa specifika antivirala läkemedel. Detta kan inträffa genom mutationer i viruset som förändrar dess struktur och funktion, vilket gör att läkemedlet inte längre kan binda till sitt mål på viruspartikeln eller hindra den från att replikera sig korrekt.

Viral medicines resistance kan vara en naturlig förekomst hos vissa virus, men kan också utvecklas under behandling med antivirala läkemedel. Det är därför viktigt att använda läkemedel korrekt och som avråda från oförskrivet bruk av dessa läkemedel, för att minska risken för resistensutveckling hos virus.

Exempel på virus som kan utveckla resistens mot antivirala läkemedel inkluderar HIV, influensavirus och herpesvirus.

"Hepatitantikroppar" är en typ av antikropp som kan upptäckas i blodet hos en person som har smittats med hepatit B-virus. Antikroppen kallas också "hepatitis B core antibody (anti-HBc)". Denna antikropp bildas som svar på infektion och visar att en individ har utvecklat immunitet mot hepatit B-viruset, antingen genom att ha haft en aktiv infektion eller genom vaccination. Det är värt att notera att anti-HBc kan vara av två typer: IgM och IgG. IgM-antikroppen visar på en akut infektion, medan IgG-antikroppen visar på en tidigare infektion eller vaccination.

Flaviviridae är en familj av små, enkelsträngade RNA-virus som inkluderar flera viktiga sjukdomsframkallande agenter hos människor och djur. Till familjen Flaviviridae hör bland annat följande släkten:

1. Flavivirus: Detta släkte innehåller över 50 virus, varav flera är kända för att orsaka allvarliga sjukdomar hos människor, till exempel denguefeber, gula febern, Zikavirusinfektion och japansk encefalit.
2. Hepacivirus: Detta släkte innehåller endast ett virus som infekterar människor, hepatitis C-virus (HCV), vilket orsakar leverinflammation och kan leda till levercirros och levercancer.
3. Pestivirus: Detta släkte innehåller virus som orsakar sjukdomar hos nötkreatur, svin och andra djur, men inte människor. Bovin viral diarré (BVD) är ett exempel på en sjukdom som orsakas av pestivirus.
4. Pegivirus: Detta släkte innehåller virus som huvudsakligen infekterar primater, inklusive människor. De flesta pegivirus är inte kända för att orsaka sjukdom hos sina värdar.

Flaviviridae-virus har en icke-segmenterad, enkelsträngad RNA-genom som kodar för ett enda polyprotein som sedan klipps upp i flera olika proteiner av cellulära proteaser. Virusen har en lipidmembranhölje med två membrankoppor och använder sig av både positiva och negativa stroma för replikationen av sitt genom. De sprids ofta via blodsugande insekter som myggor eller fästingar, men kan också spridas via direktkontakt mellan värdar.

A Denguevaccine is a type of vaccine that is designed to protect against dengue fever, which is a mosquito-borne viral infection caused by one of four dengue virus serotypes (DENV-1, DENV-2, DENV-3, and DENV-4). The vaccine works by exposing the immune system to a weakened or inactivated form of the virus, which triggers the body to produce antibodies and develop immunity to the disease.

There are currently several dengue vaccines that have been approved for use in various countries around the world, including Dengvaxia (developed by Sanofi Pasteur), Qdenga (developed by Takeda), and Dengvaxia-CYD-TDV (developed by the Butantan Institute in Brazil). These vaccines have been shown to be effective in preventing dengue fever in clinical trials, but their effectiveness may vary depending on factors such as the recipient's age, prior exposure to dengue virus, and the serotype of the virus.

It is important to note that dengue vaccines are not recommended for everyone, and their use should be based on a careful evaluation of the individual's risk of infection and potential benefits and risks. In particular, some dengue vaccines may increase the risk of severe dengue fever in people who have not previously been infected with the virus, so it is important to screen individuals for prior dengue infection before administering the vaccine.

En gul fever vaccin, även känt som stilla vaccin eller Jeves vaccin, är ett dödvaccin som innehåller hela eller delar av den bakterie som orsakar gula febern, *Salmonella enterica* serovar *enterica* subsp. *enterica* serotype *Typhi* (S. Typhi). Dödvaccinet utvecklades genom att kultivera bakterierna och sedan döda dem med formaldehyd eller andra metoder. När vaccinet ges till en individ som inte har någon immunitet mot gula febern kommer detta att stimulera deras immunförsvar att producera en immunrespons, inklusive både humorell (antikroppar) och cellmedierad immunitet. Dessa immunsvar hjälper till att skydda individen från framtida infektioner med den levande bakterien som orsakar gula febern.

Det finns två huvudtyper av gula feber vaccin: injiceringsvaccinet och oralvaccinet. Injiceringsvaccinet är en enskild dos som ges som en injektion i muskeln eller under huden, medan oralvaccinet består av flera doser som tas per oral (muntlig). Båda vaccinerna ger skydd under ungefär 70-80% av de som vaccinerats under de första två åren efter vaccination och kan fortfarande ge skydd upp till tre år senare. Dessa vacciner är vanligtvis väl tolererade, men det kan förekomma milda biverkningar som rodnad, smärta eller svullnad vid injektionsstället för injiceringsvaccinet och mag-tarmrubbningar för oralvaccinet.

Det är värt att notera att det inte finns något levande vaccin mot gula febern tillgängligt på marknaden, så alla vacciner som används idag är inaktiverade. Detta betyder att de inte kan orsaka sjukdom hos den som vaccineras eller sprida sjukdomen till andra.

'Mononuclear leukocytes' är en samlingsbeteckning för vissa vita blodkroppar (leukocyter) som har en enda cellkärna och en relativt homogen cytoplasma. Denna grupp innefattar monocyter och lymfocyter, som båda är viktiga delar av immunförsvaret. Monocyterna hjälper till att försvara kroppen mot infektioner genom att fagocytera (fagra upp och förstöra) främmande partiklar och patogener, medan lymfocyterna producerar antikroppar och hjälper till att koordinera immunresponsen. Tillsammans utgör mononukleära leukocyter en viktig del av kroppens försvar mot sjukdomar och infektioner.

Viremi kan fastställas genom att räkna antalet lymfocyter då mindre än 1000 lymfocyter per kubikmilliliter blod är associerat ... Febern pågår ungefär en vecka och sammanfaller med viremi, det vill säga med höga halter av virus i blodet. Febern avtar sedan ... med viremi. För att säkert fastställa att chikungunyaviruset orsakar symtomen krävs molekylär diagnostik i form av PCR med ...
Däggdjur utvecklar inte samma grad av viremi som fåglar och kan oftast inte föra viruset vidare till nästa mygga. För viruset ... under och efter perioden av infektiös viremi , vilket kan tolkas som att en spridning via flyttfåglar är möjlig så länge ... Av de fåglar som undersökts utvecklar nordamerikanska kråkfåglar högst viremi (koncentration virus i blodet) 3-4 dagar efter ...
Dock kan tiden med viremi vara kort, och Världshälsoorganisationen rekommenderar att RT-PCR-test utförs på serum som tagits ...
Viremi kan fastställas genom att räkna antalet lymfocyter då mindre än 1000 lymfocyter per kubikmilliliter blod är associerat ... Febern pågår ungefär en vecka och sammanfaller med viremi, det vill säga med höga halter av virus i blodet. Febern avtar sedan ... med viremi. För att säkert fastställa att chikungunyaviruset orsakar symtomen krävs molekylär diagnostik i form av PCR med ...
Den neurologiska formen orsakas av en viremi (virus i blodet) som åtföljs av en infektion i centrala nervsystemets blodkärl. ... De infekterade cellerna återfinns även i blodbanorna (viremi). Virus infekterar även blodkärlens endotelceller, särskilt i ...
Varje ytterligare dag med viremi korrelerade till ett ökat odds för mortalitet samtidigt som clearance av viremi var associerat ... Den andra studien fokuserade på longitudinella data avseende viremi. Vi undersökte här duration av viremi och dess korrelation ... Både viremi och höga virusnivåer i nasofarynx vid inläggning på sjukhus var riskmarkörer för progression till kritisk sjukdom ... Då viremi vid inläggning på sjukhus var en robust prediktor för allvarliga kliniska utfall, möjligen indikerade dålig ...
... viremi). Viruset fortsätter att utsöndras i saliven i 2-3 dagar och i avföringen i 2-3 veckor. Smittöverföringen är extremt hög ...
Synonymt med blodförgiftning (allmäninfektion). I begreppet ingår bland annat pyemi, viremi, parasitemi, fungemi och toxinemi. ...
Viremi påvisades sällan efter dos 2. Viremi är vanligare hos personer som inte tidigare har haft dengueinfektion. ... Vaccinet är ett levande försvagat vaccin som kan orsaka en övergående viremi av vaccinstammarna. Viremi uppstår ungefär en till ...
Många virus är kardiotropiska, och många viremi åtföljs av subklinisk viral myokardit. ACE2: s roll i reaktionen från ...
Istället blev det bonde under i tornslutspel men klar remiställning och i ömsesidig tidsnöd tog vi remi. ...
Utredning av anemi/pancytopeni samt monitorering av viremi hos immunsupprimerade patienter. Hos immunfriska personer bör i ...
Det sprids senare via regionala lymfkörtlar, och som primär och sekundär viremi till huden, och ger där upphov till koppor. ...
... avium-intracellulare-infektionSjögrens syndromHistoplasmosSjukdomsförloppCytomegalovirusinfektionerJob SyndromeViremi ...
  • Febern pågår ungefär en vecka och sammanfaller med viremi, det vill säga med höga halter av virus i blodet. (wikipedia.org)
  • Viruset förökar sig i halsen och tarmen i 1-3 veckor innan det utlöser en lokal immunologisk reaktion eller en fas med virus i blodet (viremi). (netdoktor.se)
  • Viremi kan fastställas genom att räkna antalet lymfocyter då mindre än 1000 lymfocyter per kubikmilliliter blod är associerat med viremi. (wikipedia.org)
  • Varje ytterligare dag med viremi korrelerade till ett ökat odds för mortalitet samtidigt som clearance av viremi var associerat med minskande inflammation. (infektion.net)