En visuell prostesis, även känd som ett blickprotes, är en typ av medicinsk teknik som syftar till att återställa synen hos personer med synskada eller synförlust. Detta kan uppnås genom att direkt stimulera den optiska nerven eller visuella cortex med elektrisk signalering, ofta med hjälp av en implanterad elektronisk enhet.

Det finns olika typer av visual prosthesis, inklusive retinaproteser, kortikala proteser och epiretinala proteser. Varje typ har sitt eget unika design och metod för att stimulera synsinnet, men de syftar alla till att hjälpa personer med synskada att uppfatta ljus och form i sin omgivning.

Det är värt att notera att visual prosthesis fortfarande befinner sig i ett experimentellt stadium och att det finns begränsad klinisk erfarenhet av deras användning hos människor. Ändå har de visat lovande resultat hittills och forskningen fortsätter för att utveckla och förbättra dessa tekniker.

"Phosphenes" är ett medicinskt begrepp som refererar till ljusfenomen eller synintryck som uppstår utan någon yttre stimuli. De kan upplevas som blinkande, fladdrande, skimrande eller glittrande ljusa prickar, linjer eller mönster i synfältet. Phosphenes kan orsakas av olika faktorer, till exempel vissa läkemedel, elektrisk stimulering av ögat, sjukdomar som drabbar det centrala nervsystemet eller när man pressar eller vrider på ögat. Ibland kan phosphenes också uppstå spontant utan någon uppenbar orsak.

'Sensoriska hjälpmedel' är en benämnning på tekniska produkter som används för att stödja eller ersätta sensoriska funktioner hos en individ. Sensoriska funktioner innefattar bland annat syn, hörsel, känsel, smak och lukt.

Exempel på sensoriska hjälpmedel inkluderar:

* Hörapparater: används för att förstärka ljud för personer med nedsatt hörsel.
* Synhjälpmedel: exempelvis lupor, skärmläsare och talkande navigeringssystem som stödjer synen för personer med synnedsättning.
* Taktile hjälpmedel: används för att ge känselimpulser till huden för att kommunicera information, exempelvis genom användning av punktskrift eller vibrotaktil feedback.
* Smak- och luktshjälpmedel: används sällan, men kan exempelvis vara en smakkaka för att hjälpa personer med svår nedsatt smaksinne att uppfatta mat.

Det är värt att notera att sensoriska hjälpmedel kan variera mycket i komplexitet, från enkla produkter som glasögon till avancerade tekniska system som hjälper personer med kraftigare funktionsnedsättningar.

'Blindhet' er en tilstand der en persons synsevne er så sterk reduceret at de ikke kan se klart nok til å kategorisere seg som seende. I medisinsk sammenheng defineres blindhet vanligvis som synsfelt under 20/200 i beste øye, selv med korreksjon (glasser eller kontaktlinser). Dette betyr at en persons synsfelt er så begrenset at de kun kan se klart på en avstand av 6 meter det som en person med normal synsevne kan se på en avstand av 60 meter. Blindhet kan være fullstendig eller delvis og kan være resultatet av forskjellige medisinske tilstander, så som grøn stær, årsaklig katarakt, glaukom, diabetes, hjerne skade eller andre sykdommer.

'Proteser och implantat' är två olika typer av medicinska hjälpmedel som används för att ersätta eller stödja skadade, sjuka eller saknade kroppsdelar.

En prostesis (protes) är en konstgjord kroppsdel som används för att ersätta en del av kroppen som saknas eller inte fungerar korrekt. Proteser kan vara exempelvis ben- eller armproteser, ögonproteser, hörselproteser och bröstproteser. De kan vara gjorda av material som plast, metall eller kombinationen av båda. Proteserna är ofta anpassade efter den enskilde patientens behov och kan vara rörliga eller fast monterade.

Ett implantat däremot är en konstgjord kroppsdel som placeras kirurgiskt in i kroppen för att ersätta, stödja eller förbättra funktionen hos en kroppsdel. Implantaten kan vara till exempel artroplastik (konstgjorda led), pacemaker, bröstimplantat, dentalimplantat och ögonlinsimplantat. De kan vara gjorda av material som titan, keramik eller plast. Implantaten är ofta permanenta men kan i vissa fall också vara tillfälliga.

Sammantaget är både proteser och implantat viktiga medicinska hjälpmedel som kan förbättra patienternas livskvalitet, rörlighet och funktion efter en skada eller sjukdom.

'Elektroder, implanterbara' är en medicinsk term som refererar till små, ingivna enheter som består av elektriska ledare och kontaktpunkter som placeras under huden. Dessa elektroder används vanligtvis för att överföra elektrisk signalering till eller från kroppen för olika medicinska behandlingar.

Exempel på användningsområden för implanterbara elektroder inkluderar:

1. Djuppareceptiva stimulering (DBS): Elektroder placeras i specifika områden i hjärnan för att behandla rörelsesjukdomar som Parkinson's sjukdom och dystoni.
2. Kohjärnestimulering: Elektroder placeras i nervbanor mellan hjärnan och ryggmärgen för att behandla smärta, epilepsi och vissa funktionsnedsättningar.
3. Vena cava-filter: Små metallnät som placeras inne i venerna för att förebygga blodproppar från att nå lungorna.
4. Elektrisk kardioversion/defibrillation: Elektroder placeras på hjärtan för att behandla allvarliga hjärtarytmier och förhindra plötslig hjärtdöd.
5. Retinaimplantat: Elektroder placeras bakom ögats näthinna för att stimulera synceller och behandla vissa former av blindhet.

Implanterbara elektroder är ofta kopplade till en extern kontrollenhet som används för att programmera och justera behandlingen efter patientens specifika behov.

"Protective construction" i medicinsk kontext kan definieras som en struktur eller enhet som är designad för att skydda och stödja kroppen, specifikt en viss del eller organ, från skada eller yttre påverkan. Detta kan inkludera exempelvis en halsstöd (cervical collar) som används efter en halskada för att stabilisera halskotorna och förhindra ytterligare skada, eller ett benprotes som används efter en amputation för att ersätta den bortopererade extremiteten och ge stöd och funktionalitet till patienten. Protectiva konstruktioner kan vara tillfälliga eller permanenta beroende på behovet och typen av skada eller sjukdom.

'Ledprotes' er en medisinsk term som refererer til en type ledsjur (ledinflammasjon) der det involveres en overdrevent reaksjon i kroppen mot et bestemt proteín i ledet. Dette proteinet, kalt 'ledprotein', er normalt tilstede i ledet og spiller en viktig rolle i å holde ledet sundt og bevegelig.

Ved en ledprotes oppstår det imidlertid en autoimmunreaksjon der kroppens immunsystem forveksler ledproteinet med et fremmed legeme, og starter en angrepskampanje mot dette proteinet. Dette resulterer i en inflammasjon i ledet som kan være smertefulle og føre til svingende smerter, stivhet og svelling i ledet. I tillegg kan den akutte inflammasjonen over tid utvikle seg til en kronisk ledprotes hvor leddampe og knusingsskader også kan oppstå.

Ledproteis er en behandlingsvei for ledprotes, der innebærer å gi pasienten et preparat som inneholder det selvsamme proteinet de har en overdrevent reaksjon mot. Dette hjelper å regulere immunsystemets reaksjon og redusere inflammasjonen i ledet.

'Syncentrum' är ett begrepp inom neurologi och anatomi, och refererar till den del av hjärnan där synsinnet är beläget. Det exakta omfånget av vad som inkluderas i syncentret kan variera beroende på källa, men ofta avses det mediala sektoriet av tinningloben (occipitalloben), som kallas primärt synbark (calcarine cortex). Detta är den del av hjärnan där de inkommande signalsignalerna från näthinnan först bearbetas och tolkas till en visuell representation av vår omgivning. Andra angränsande områden i tinningloben, såsom sekundärt och tertiärt synbark, kan också ingå i det bredare begreppet 'syncentrum', eftersom de är involverade i högre nivåer av visuell bearbetning och tolkning.

"Proteolysis" er en medisinsk betegnelse for nedbrydningen af proteiner i celler. Dette skjer ved hjelp av en reaksjon kalt hydrolyse, der involverer enzymet proteasen som bryter ned proteinet til mindre peptidfragment og frie aminosyrer. Proteolysis er en viktig biologisk prosess for cellene i kroppen, da det hjelper med å regulere aktiviteten av mange forskjellige proteiner, fjerne skadede eller feilfoldede proteiner og spille en rolle i cellens død (apoptose). Dessutertid kan ubalanse i proteolysen være involvert i flere sykdommer, inkludert kræft, neurodegenerative lidelser og infeksjonssjukdommer.

"Visuelle elektrische retningspotentialer" (VER) er en medicinsk terminologi som refererer til de elektriske signaler som genereres i øynene når de blir stimulert av lys. Disse signalene reiser seg langs nerver og overføres til hjernen, der de tolkes som synseindrukker.

VER-måling er en undersøkelsesmetode som kan brukes for å undersøke øynes funksjon og å avdekke eventuelle skader eller sykdommer i det visuelle systemet. Målingen utføres ved hjelp av en elektrodi som plasseres på pannen, mens subjektet ser på en lysfelt. Elektriske signaler fra øynene registreres og analyseres for å merke ut eventuelle abnormaliteter i de visuelle retningspotentialene.

Abnormale VER-målinger kan være forbundet med en rekke sykdommer, inkludert skader på øynene eller nerver, hjerneblødninger, tumorer og andre neurologiske tilstander.

'Synuppfattning' (engelska: 'Cataract') är en medicinsk term som refererar till att linsen i ögat har blivit opak, vilket orsakar synnedsättning. Detta kan vara relaterat till åldrande, men det kan också orsakas av skada, sjukdom eller genetiska faktorer. När linsen blir alltmer opak, minskar mängden ljus som når näthinnan och synen försämras. I vissa fall kan det leda till fullständig blindhet om det inte behandlas. Den vanligaste behandlingen för synuppfattning är kirurgi, där linsen tas bort och ersätts med en konstgjord linse.

En knäprotes är ett konstgjort led som ersätter ett skadat eller artritiskt knäled. Den består vanligtvis av en kombination av metall-, keramiska och plastmaterial. Det finns tre huvuddelar i en knäprotes: femurkomponenten, tibiakomponenten och en patellacomponent. Femur- och tibiakomponenterna ersätter ytorna på lårbenet och skenbenet, medan patellacomponenten ersätter baksidan av knäskålens ledyta. Syftet med en knäprotes är att förbättra rörelsefriheten, minska smärtan och återställa funktionen hos det skadade knät.

En höftprotes, även kallat höftendoprotes eller konstgjord höft, är en medicinsk implantat som används för att ersätta en skadad eller artritisk höftled. Den består av tre delar: en kula (femurkomponenten) som fästes i lårbenet, en sockel (acetabulumkomponenten) som fästes i bäckenet och ett polyetentraspolymer (PE-liner) mellan kulan och sockeln som tillåter rörelse. Höftprotesen återställer funktionen och reducerar smärtan i höften genom att ersätta den skadade ledytan med en glidande yta. Det är en vanligartad operation för äldre patienter med svår artros eller andra sjukdomar som orsakar höftskada, och kan även användas för unga patienter med höftskador som inte kan botas på annat sätt.

En penisprotes är ett medico-kirurgiskt implantat som används för att behandla svåra erektila dysfunktioner (ED) hos män då andra behandlingsformer har visat sig vara otillräckliga. Det finns två huvudtyper av penisprotes:

1. Semi-rigida eller böjbara proteser: Dessa är oftast gjorda av två styva, men formbara stavar som är infogda i penisens båda sidor. Denna typ av protes ger en permanent, halvstel erektion och är lämplig för män med begränsad rörelseförmåga eller svår ED.

2. Inflatable proteser: Dessa består av två cylindriska kammare som placeras i penisens båda sidor, en pump som placeras i scrotum och en reservoar med fyllningsvätska som placeras i buken. Genom att pumpa på pumpen överförs vätskan från reservoaren till cylindrarna, vilket orsakar en erektion. När man trycker på en lösningventil i närheten av pumpen leds vätskan tillbaka till reservoaren, och penisen blir mjuk igen.

Penisprotes implanteras vanligtvis under en kirurgisk procedure och bör vara ett sista alternativ när andra behandlingar för ED har visat sig otillräckliga eller inte har gett önskad effekt. Väl vald och korrekt placerad protes kan ge män med ED möjlighet till sexuell aktivitet och förbättra deras kvalitet på livet.

'Synskärpa' (visual acuity) är ett mått på den skarpaste distinkta seende förmågan hos ett öga, vanligtvis uppmätt som hur väl en person kan upplösa horisontella linjer av motsatta färger. Det mäts ofta som antal bokstäver på en standardiserad optotypisk tabell (t.ex. Snellen-tabell) som en person kan identifiera korrekt vid en given avstånd och storlek. Normalt synskärpa är vanligtvis 20/20 eller 6/6 i olika måttenheter, vilket innebär att individen kan se detaljer på samma avstånd som en normalögd person med normalsyn ska kunna se dem.

En hjärtklaffprotes är ett medico-tekniskt enhet som används för att ersätta en defekt eller skadad hjärtklaff. Hjärtklaffarna reglerar flödet av blod mellan olika kammare i hjärtat och mellan hjärtat och kroppens blodkärl. En hjärtklaffprotes kan vara nödvändig när en naturlig klaff är för trång, skadad eller inte kan stängas tillräckligt väl, vilket kan leda till hjärtfel och andra komplikationer.

Det finns två huvudtyper av hjärtklaffprotes: mekaniska proteser och biologiska proteser. Mekaniska proteser är ofta långvarigare men kan kräva livslång antikoagulantbehandling för att minska risken för blodproppar. Biologiska proteser, som tillverkas av djur- eller mänskliga vävnader, är mindre tåliga än mekaniska proteser men kan inte behöva antikoagulantbehandling.

Hjärtklaffprotesoperationer utförs vanligen under allmänt anestesi och kan kräva hjärt-lungmaskin för att stödja hjärtat under operationen. Efter operationen behöver patienten ofta stanna på intensivvården för observation och rehabilitering.

'Synfält' betecknar det synliga fältet för ett visst öga, och definieras som den area som individen kan uppfatta med klar syn när man tittar rakt fram. Det är ungefär lika med det centrala området av vad som projiceras på näthinnan (retinan).

Synfältet delas vanligen upp i centralt och peripheralt synfält. Centralt synfält, även kallat maculfältet, är den innersta delen av synfältet och sträcker sig ungefär 10-15 grader från centrum. Detta område innehåller en hög koncentration av fotoreceptorceller (stavar och tappar) och är ansvarigt för detaljerad, skarp syn och färgseende.

Periferalt synfält, däremot, är den yttre delen av synfältet och sträcker sig från centralt synfält till kanten av vad som kan uppfattas. Detta område innehåller färre fotoreceptorceller och är ansvarigt för bredare, mindre detaljerad syn och rörelsesensorik.

För att mäta synfältet används ofta en apparat som kallas perimeter. Denna används inom oftalmologi och optometri för att diagnostisera och övervaka sjukdomar som kan påverka synfältet, såsom grön starr (glaukom) och åldersrelaterad maculad degeneration (AMD).

'Synbanor' är ett varumärke för ett läkemedel som innehåller den aktiva substansen brimonidin. Synbanor används vanligen för att behandla ögonblodtryckshöjning (glaukom) och är ett så kallat kolinergt miotikum, vilket betyder att det verkar genom att kontrahera muskulaturen i ögats främre kammare, vilket leder till en minskad ackumulering av vätska i ögat och därmed ett sänkt ögonblodtryck.

Den vanligaste formen av Synbanor är en ögondrop som tas upp till två gånger per dag. Det är viktigt att följa din läkares instruktioner när du använder Synbanor eller något annat läkemedel, och att inte ändra dosen eller avbryta behandlingen utan första att ha kontakt med din läkare.

'Konstgjorda extremiteter', även kända som proteser, är en medicinsk definition för en artificiell ersättning av en extremitet, till exempel en arm eller ett ben, som har förlorats eller tvingats amputeras. Dessa konstgjorda extremiteter kan vara antingen statiska eller aktiva och är ofta designade för att efterlikna den naturliga extremitetens funktion så nära som möjligt. De kan tillverkas av en mängd olika material, inklusive metall, plast och kompositmaterial, och kan vara anpassade specifikt för den enskilde användaren. Konstgjorda extremiteter kan hjälpa personer med amputationer att återfå rörelseförmåga, balans och självständighet i sitt vardagsliv.

Protesimplantation är ett medicinskt ingrepp där ett konstgjort implantat, oftast ett kopolymermaterial eller en metall, placeras i en led för att återställa dess funktion och/eller reducera smärta. Det används vanligtvis när ledkartilagen har skadats eller förtjockats till följd av artrit eller trauma, och konventionell behandling har visat sig vara otillräcklig.

Protesimplantationen kan involvera ersättning av en del eller alla komponenter i en led, beroende på skadan och patientens individuella behov. Det finns olika typer av implantat, inklusive totala ledproteser (som ersätter både lårbenet och lårets yta) och delvisa ledproteser (som endast ersätter en del av ledytan).

Protesimplantationen utförs vanligtvis under anestesi och kan kräva en till två timmar att genomföra, beroende på komplexiteten. Efter operationen behöver patienten ofta följa en rehabiliteringsplan för att stärka musklerna kring leden och återfå rörligheten.

"Provocative testing" eller "proving" är inte en etablerad medicinsk term, men det refererar ofta till en process där man medvetet utsätter en patient för ett stimuli eller en belastning för att undersöka om det orsakar symtom. Det används ibland inom smärtmedicin och rehabilitering, men metoden är kontroversiell och används inte allmänt. Den bör aldrig användas utan patientens informerade samtycke och under övervakning av en kvalificerad medicinsk professionell.

Neural prostheses är en typ av medicinska enheter som är designade för att ersätta, stimulera eller stödja funktionen hos skadade nervsystemet. Dessa enheter kan vara intraimplanterade elektroniska system som interagerar direkt med nervceller i hjärnan, ryggraden eller de perifera nerverna.

Det finns olika typer av neural prostheses, men de flesta kan delas in i två kategorier: sensorer och aktuatorer. Sensorer är enheter som registrerar signaler från nervcellerna och omvandlar dem till information som kan tolkas av en extern enhet. Aktuatorer däremot, är enheter som stimulerar nervceller med elektriska impulser för att på så sätt återställa funktionen hos skadade nerver eller muskler.

Exempel på neural prostheses inkluderar kohjälpmedel, djupt stimuleringssystem för behandling av Parkinson sjukdom och retinal implantat för att hjälpa personer med synskada orsakad av åldersrelaterad makuladegeneration eller diabetes.

En hörselbensprotes (cochlear implant) är ett medicintekniskt enhet som används för att stimulera nervcellerna i inneröronet hos personer med svårigheter att höra eller som har dövhet. Det består av två huvuddelar: en mikrofon och en processor som placeras utanpå kroppen, samt en rad implanterade elektroder i den inre hörselbenet (cochlea). Ljudet omvandlas till elektriska signaler som sedan direkt stimulerar nervcellerna i cochlea, vilket bypassar skadade eller döda hårceller som orsakar svårigheter att höra. De elektriska signalerna tolkas sedan av hjärnan som ljud. Hörselbensprotesen är en effektiv behandling för vissa typer av sensorisk dövhet och kan ge användaren ett stort förbättrat hörselupplevelse och förståelse av tal.

En tandprotes är en typ av medicinsk apparat som används för att ersätta saknade tänder och/eller käkar. Den kan vara fast eller amovibel (lösbjälts) och konstrueras av material som till exempel metall, akrylat eller keramik. Tandproteser kan hjälpa till att förbättra funktionen vid matspjälkning, tal och estetik. Det finns olika typer av tandproteser, till exempel totalprotes (fullständig tandprotes), partiell protes (delvis tandprotes) och implantatprotes (fastsatt med hjälp av en implantatstift i käken).