Wnt-proteiner
Wnt3 Protein
Wnt Signaling Pathway
Wnt3A Protein
Wnt1-protein
Wnt4 Protein
Wnt2-protein
Frizzled Receptors
Low Density Lipoprotein Receptor-Related Protein-6
Low Density Lipoprotein Receptor-Related Protein-5
Sebrafiskproteiner
Betakatenin
Signalomvandling
Piggsvin
Fokal hudhypoplasi
Protonkogenproteiner
Axin Protein
Receptors, G-Protein-Coupled
Reglering av genuttryck, utveckling
Intercellulära, signalöverförande peptider och proteiner
Xenopusproteiner
Cytoskelettproteiner
TCF-transkriptionsfaktorer
Receptors, Wnt
Kroppsutformning
Embryo, icke-däggdjur
Drosophilaproteiner
Morfogenes
Xenopus
Celldifferentiering
Transaktivatorer
Proteiner
Glykoproteiner
In situ-hybridisering
Cellinje
Mesoderm
Cellpolaritet
Intracellulära signalpeptider och -proteiner
Molekylsekvensdata
Caenorhabditis elegans
Modeller, biologiska
Cellproliferation
Drosophila
Aminosyrasekvens
Transkriptionsfaktorer
Membranproteiner
Transfektion
Mutation
Celler, odlade
Receptor Tyrosine Kinase-like Orphan Receptors
Wnt-proteiner är en typ av signalsubstanser som spelar en viktig roll i cellers kommunikation och koordinering av olika biologiska processer, såsom celldelning, celldifferentiering, cellyttväxling och embryonal utveckling. De är uppkallade efter två genfamiljer, Wingless i Drosophila melanogaster (fruktflugan) och Int-1 i mus, där de första medlemmarna upptäcktes.
Wnt-proteiner binder till receptorer på cellmembranet hos målceller och aktiverar en signaltransduktionsväg som kallas Wnt-signalvägen eller kanoniskt Wnt-signalväg. Denna väg involverar flera intracellulära proteiner, däribland β-catenin, som fungerar som en transkriptionsfaktor när den aktiveras. Aktivering av Wnt-signalvägen leder till att β-catenin accumulerar i cellkärnan och binder till TCF/LEF-transkriptionsfaktorer, vilket initierar en kaskad av genuttryck relaterat till cellproliferation, överlevnad och differentiering.
Dysfunktion eller mutationer i Wnt-signalvägen har visats vara involverade i flera patologiska tillstånd, inklusive cancer, neurodegenerativa sjukdomar och skelettrelaterade störningar.
Wnt3 protein är ett signalsubstanser som tillhör Wnt-proteinfamiljen och spelar en viktig roll i cellsignalering under embryonal utveckling och vävnadsreparation hos vuxna. Det är involverat i celldifferentiering, celldelning, cellyttsurva och cancerutveckling. Wnt3 protein binder till receptorer på cellmembranet och aktiverar en kaskad av intracellulära signaltransduktionsvägar, inklusive Wnt/β-catenin-signalvägen, vilket leder till att β-cateninet transloceras till cellkärnan och påverkar genuttryck. Dysfunktion i Wnt-signalering har visats vara involverat i flera olika sjukdomar, inklusive cancer.
Wnt signaling pathway refererar till ett signalsystem som är involverat i cellers kommunikation och koordinerar en mängd fysiologiska processer, såsom celldelning, cellyttväxt, differentiering, apoptos och cellrörelser. Detta signalsystem är uppkallat efter de två proteiner som först upptäcktes vara involverade i processen, Wingless i Drosophila melanogaster (fruktflugor) och Int-1 i mus.
Det finns tre huvudsakliga Wnt signaling-vägar: den kanoniska Wnt/β-catenin-signalvägen, den icke-kanoniska planar cellpolära Wnt/Calcium-signalvägen och den ännu icke-fullt klarlagda Wnt/PCP-signalvägen (Wnt/Polaritet-Cellrörelse).
I den kanoniska Wnt/β-catenin-signalvägen binder Wnt-liganden till Frizzled-receptorn och LRP5/6-coreceptorn på cellmembranet. Detta leder till att β-catenin inte degraderas i celldestruktionsmaskineriet (proteasom) och istället accumulerar i cytoplasman och transporteras in i cellkärnan, där det fungerar som en transkriptionsfaktor tillsammans med TCF/LEF-transkriptionsfaktorer. Detta leder till att målgener exprimeras och påverkar celldelning, cellyttväxt och differentiering.
I den icke-kanoniska Wnt/Calcium-signalvägen aktiveras en signalkaskad som involverar G-proteiner, där det resulterande ökade intracellulära calciumnivåerna påverkar proteinkinaser och transkriptionsfaktorer, vilket leder till reglering av cellrörelser och cytoskelettombildning.
Felregleringar i Wnt-signalering har visats vara involverade i en rad sjukdomar, inklusive cancer, neurodegenerativa sjukdomar och skelettrelaterade sjukdomar.
Wnt3A är ett protein som tillhör Wnt-proteinfamiljen och spelar en viktig roll i cellsignalering och embryonal utveckling hos djur. Det kodas för av genen CTNNB1 och binder till receptorer på cellytan, vilket initierar en signaltransduktionsväg som kallas Wnt- eller β-catenin-signalvägen.
Wnt3A-proteinet är involverat i celltillväxt, celldifferentiering, celldelning och cellmigration, och har också visats påverka embryonal development, särskilt hos tidiga stadier av neurulära organiseringsprocesser. Dysfunktion i Wnt-signalering har associerats med flera sjukdomar, inklusive cancer och neurodegenerativa tillstånd.
Wnt1 är ett protein som tillhör Wnt-signalsystemet, vilket är involverat i cellsignalering och påverkar bland annat celldifferentiering, celldelning och cellyttväxling. Wnt1 specificerar den dorsala identiteten hos den embryonala ryggmärken och är också involverat i neurala crestens migration och differentiering. Dessutom har Wnt1 visat sig spela en roll i cancerutveckling, särskilt i medfödda tumörer som medulloblastomer och andra former av cancers som beror på celldelning och cellyttväxling.
Wnt4 protein är ett signalsubstanser proteiner som hör till Wnt-proteinfamiljen. Det är involverat i cellsignalering och har en viktig roll i embryonal utveckling, speciellt vid gårdshinnans (coelom) formation och könsbildningen. Wnt4 kan också spela en roll i cancerutveckling genom att påverka celldelning och cellödebestämning. Proteinet binder till receptorer på cellsammanbindningsytan och aktiverar intracellulära signaltransduktionsvägar, vilket leder till ändringar i genuttryck och cellfunktion.
Wnt2 är ett protein som tillhör Wnt-proteinfamiljen, vilka är involverade i cellsignalering och har en central roll i embryonal utveckling och homeostas hos vuxna djur. Wnt2-proteinet påverkar bland annat celldelning, celldifferentiering, cellytares expansion och celldöd. Det är specifikt involverat i signalering av celltillväxt och celldifferentiering under fostertiden, men forskning visar också att det kan spela en roll i cancerutveckling hos vuxna. Wnt2-proteinet binder till receptorer på cellytan och aktiverar en kaskad av intracellulära signaltransduktionsvägar, vilket leder till olika cellulära svar beroende på celltyp och kontext.
Frizzled receptors are a type of cell surface receptor that are involved in the Wnt signaling pathway, which is crucial for various developmental processes and tissue homeostasis. These receptors are named after the Drosophila melanogaster gene "frizzled" and have been highly conserved throughout evolution.
Frizzled receptors are seven-pass transmembrane proteins, consisting of an extracellular N-terminus, a large cysteine-rich domain (CRD), a transmembrane domain, and an intracellular C-terminus. The CRD is responsible for binding to Wnt ligands, while the intracellular domain interacts with various downstream signaling partners.
There are ten Frizzled receptors identified in humans (FZD1-10), and they can activate different signaling pathways depending on the context, including the canonical Wnt/β-catenin pathway, noncanonical planar cell polarity pathway, and the Wnt/Ca2+ pathway. Dysregulation of Frizzled receptors has been implicated in various diseases, such as cancer, developmental disorders, and neurodegenerative diseases.
"Low Density Lipoprotein Receptor-Related Protein-6" (LRP6) är ett protein som hör till den stora gruppen av proteiner som kallas lipoproteinreceptorer. Detta protein är involverat i cellulär signalering och har en viktig roll i regleringen av celldelning, celldifferentiering och cellyttuppräkning. LRP6 är speciellt känt för sin roll i Wnt-signalslingvägen, där det fungerar som en coreceptor tillsammans med Frizzled-receptorn. När Wnt-proteinet binder till Frizzled-receptorn aktiveras LRP6, vilket leder till en kaskad av händelser som slutligen leder till att genuttrycket i cellen påverkas. Mutationer i LRP6 kan orsaka olika sjukdomar, inklusive vissa former av familjär hyperkolesterolemi och skelettdysplasi.
"Low Density Lipoprotein Receptor-Related Protein-5" (LRP5) är ett protein som fungerar som en receptor och spelar en viktig roll i regleringen av benomsättning och kolesterolhomeostas. Det är en del av LDL-receptor familjen och finns vanligtvis uttryckt i cellmembranet.
LRP5 hjälper till att modulera signalkaskader som involverar Wnt-proteiner, vilket leder till aktivering av genuttryck relaterat till benomsättning och celldifferentiering. Variationer i LRP5-genen har visats korrelera med olika grader av benmassa och benstyrka hos människor.
I kolesterolhomeostasen fungerar LRP5 som en bindeplats för lipoproteiner, såsom LDL (lågdensitet-lipoprotein) och VLDL (mycket lågdensitet-lipoprotein). Detta hjälper till att kontrollera nivåerna av kolesterol i blodomloppet genom att påverka nivåerna av intracellulärt kolesterol och reglera uttrycket av gener relaterade till kolesterolmetabolism.
LDL-receptorbesläktade proteiner (LDLRADP) är en grupp protein som delar strukturell och funktionell likhet med LDL-receptorn (low density lipoprotein receptor). Dessa proteiner spelar en viktig roll i kolesterolhomostas, genom att hjälpa till att kontrollera nivåerna av kolesterol i blodet. De gör detta genom att binda till olika typer av lipoproteiner och transportera dem in i celler, där de kan användas för celldelning eller metabolism.
LDL-receptorn är den mest välkända medlemmen av denna familj och är involverad i borttagandet av LDL (low density lipoprotein) från blodomloppet. Andra medlemmar inkluderar VLDL-receptorn (very low density lipoprotein receptor), LRP-1 (low density lipoprotein receptor-related protein 1) och LRP-2 (low density lipoprotein receptor-related protein 2). Dessa proteiner binder till olika typer av lipoproteiner, såsom VLDL, LDL och HDL (high density lipoprotein), och hjälper till att reglera deras nivåer i blodet.
Mutationer i gener som kodar för LDL-receptorbesläktade proteiner kan leda till olika former av sjukdomar, såsom familjär hyperkolesterolemi (FH), en ärftlig sjukdom som orsakas av defekter i LDL-receptorn. FH leder till höga nivåer av kolesterol i blodet och ökar risken för hjärt-kärlsjukdomar.
Sebrafiskproteiner refererer til proteiner som findes i zebrafisken (Danio rerio), en lille, tropisk ferskvandsfiskart. Zebrafisken er blevet et vigtigt modelorganisme inden for biomedicinsk forskning pga. dens simple opbygning, korte generationstid og store antal af afkom. Derfor har proteiner fra zebrafisk også fået betydning inden for forskningen.
Sebrafiskproteiner kan have mange forskellige funktioner i forskellige cellulære processer, herunder reguleringen af immunforsvar, celledeling, differentiering og apoptose (programmeret cellet død). Nogle sebrafiskproteiner kan have potentiale som terapeutiske mål eller markører for sygdomme hos mennesker. Derfor er studiet af sebrafiskproteiner vigtig for at forstå molekylære mekanismer bag mange cellulære processer og sygdomme.
Beta-catenin er en protein som spiller en viktig rolle i cellers vekst, deling og signalveivsystem. Det er ein komponent i Wnt-signalsystemet, der det kan påvirkes av mutasjoner i gener relatert til kreft. I uaktiverte tilstand har beta-catenin en kort halveringstid og blir bortskaffet av destruksjonskomplekset. Men når Wnt-signalet aktiveres, blir destruksjonskomplekset inhibert, og beta-catenin akkumulerer i cellen. Dette fører til at det kan overføre signalet videre til cellkernen og påvirke transskripsjon av gener relatert til cellevanndannelse og vekst.
I medicinen kan "signalomvandling" definieras som den process där celler eller molekyler omvandlar inkommande signaler till en biologisk respons. Detta sker ofta genom en kaskad av reaktioner, där en initial signal aktiverar en receptor, som sedan aktiverar andra molekyler i en signalkedja. Den slutliga responsen kan vara en genetisk aktivering eller enzymatisk aktivitet, beroende på vilken typ av cell och signal som är inblandad. Signalomvandling är en central mekanism för cellkommunikation och koordinering av cellulära processer som tillväxt, differentiering och apoptos (programmerad celldöd).
'Piggsvin' er ein uttrykk som vanlegvis refererer til dyr i familien Phocoidae, også kjent som sælfamilien. Det er en gruppe med 19 arter av mariniske pattedyr, inkludert sjøleoparder og ægte sæler. Disse dyr kjennetegnes av deres korte, tykke hals og legg, små ører, og en svømmefinne som strekker seg fra bakken av hodet til halen.
Det er viktig å nevne at uttrykkene 'pigg' og 'svin' i 'piggsvin' ikke har noen medisinske konotasjoner, men er blott en del av det alminnelige navnet på dyr i denne familien.
Fokal hudhypoplasi refererer til en lokaliseret underudvikling eller mangel på væv i huden. Det kan føre til at området ser ud til at have mindre pigment, at være tyndere end omkringliggende hud eller at have en forskellig struktur end det normale hudvæv. Fokal hudhypoplasi kan ramme enhver del af kroppen, men den ses oftest på ansigtet, særligt i området omkring munden og nesaen. Det er en tilstand, som man fødes med og den skyldes ofte en forstyrrelse under fostertilværelsen.
Protonpumpproteiner, också kända som protonkogenproteiner, är proteiner som aktivt transporterar protoner (H+) över cellyttmembranet. Denna transport process skapar ett koncentrationsgradient för H+ joner och genererar en protonsjö i specifika kompartment inom cellen, vilket är en viktig del av cellens energiproduktion.
Ett exempel på ett protonpumpprotein är ATPas, som hittas i mitokondriernas inner membran och i cellytan hos epitelceller i mag-tarmkanalen. I mag-tarmkanalen är detta viktigt för att möjliggöra en kontrollerad frisättning av H+ joner till magsäcken, vilket skapar den låga pH som krävs för att bryta ned matspillror. I mitokondrien är ATPas-proteinet en viktig del av oxidativ fosforylering och produktionen av ATP, det viktigaste energibärande molekylen i cellen.
Protonpumpproteiner kan också hittas i andra kompartment inom cellen, såsom i endosomer och golgiapparaten, där de hjälper till att underhålla ett specifikt pH-värde som krävs för korrekt proteintransport och -förädling.
Axin protein is a crucial component of the Wnt signaling pathway, which plays a significant role in regulating cellular processes such as proliferation, differentiation, and migration. Axin serves as a scaffold protein that facilitates the formation of a complex with other proteins involved in the degradation of β-catenin, a key player in the Wnt signaling pathway.
In the absence of Wnt signals, β-catenin is constantly phosphorylated by a protein kinase complex containing Axin, adenomatous polyposis coli (APC), and glycogen synthase kinase-3 beta (GSK-3β). Phosphorylated β-catenin is then targeted for degradation by the ubiquitin-proteasome system.
When Wnt signals are present, they bind to Frizzled receptors and low-density lipoprotein receptor-related protein 5/6 (LRP5/6) coreceptors, leading to the recruitment of Dishevelled proteins and the inhibition of the Axin complex. This results in the accumulation of β-catenin in the cytoplasm, which then translocates to the nucleus and interacts with T cell factor/lymphoid enhancer-binding factor (TCF/LEF) transcription factors to regulate gene expression.
Mutations in Axin genes have been associated with various diseases, including cancer and developmental disorders. Therefore, understanding the function of Axin protein is essential for elucidating the mechanisms underlying these conditions and developing potential therapeutic strategies.
G-protein-kopplade receptorer (GPCR) är en typ av proteiner i cellmembranet hos eukaryota celler som spelar en viktig roll i signalsignaltransduktion. De tillhör den största familjerna transmembrana receptorer och utgör målet för uppemot 30-50% av alla läkemedel på marknaden idag.
GPCR består av en enkel polypeptidkedja som sträcker sig genom cellmembranet sju gånger, med ett extracellulärt bindningsområde för ligander (signalerande molekyler) och ett intracellulärt område som interagerar med G-proteiner. När en ligand binder till det extracellulära bindningsområdet induceras en konformationsförändring i receptorn, vilket aktiverar dess förmåga att interagera med G-proteinet.
G-proteinet består av tre underenheter: α, β och γ. När G-proteinet är inaktivt är guanosindifosfat (GDP) bundet till α-underenheten. När GPCR aktiveras fungerar den som en GTP-växel, vilket leder till att GDP ersätts av guanosintrifosfat (GTP) på α-underenheten och att underenheterna skiljs från varandra. Den aktiverade α-underenheten interagerar sedan med effektorproteiner som utlöser en intracellulär signalsignal, medan β- och γ-underenheterna stannar kvar i membranet och kan aktivera andra signaltransduktionsvägar.
Efter att signalsignalen har utlöst returnerar α-underenheten till sin inaktiva form genom hydrolys av GTP till GDP, vilket leder till att den återförenas med β- och γ-underenheterna och signaltransduktionsvägen avslutas.
"Genuttrycksreglering, också känd som epigenetik, refererar till de mekanismer som kontrollerar aktiveringen eller stängningen av gener utan att ändra den underliggande DNA-sekvensen. Detta inkluderar processer som DNA-metylering, histonmodifiering och nukleosomposition, vilka kan påverka cellens funktion och dess svar på miljöfaktorer. Genuttrycksregleringen spelar en viktig roll under utvecklingen, då det kontrollerar när och var gener ska aktiveras eller stängas av för att ge upphov till de specifika egenskaper hos olika celltyper."
Intercellulära, signalöverförande peptider och proteiner är molekyler som används för kommunikation mellan celler i kroppen. Dessa peptider och proteiner binder till specifika receptorer på målcellernas yta och utlöser en biokemisk respons, vilket orsakar en ändring av cellens funktion eller beteende. De kan vara involverade i en rad olika fysiologiska processer, till exempel immunresponser, nervimpulstransmission och cellytorscellkommunikation. Exempel på intercellulära signalproteiner inkluderar cytokiner, neurotransmittorer och hormoner.
'Xenopus proteiner' refererer til proteiner som uttrykkes i, eller hentes fra, Xenopus-arter, oftest Xenopus laevis eller Xenopus tropicalis, som er two common species brukt in forskning. Disse amfibieorganismene er vellide til eksperimentelle studier, og deres gener og proteiner er velstuderte. Proteiner fra Xenopus kan være relevant for å forstå biologiske prosesser som er relevante for både mennesker og andre dyr, siden vi deler en felles evolutionær historie.
Cytoskelettproteiner är proteiner som utgör cytoskelettet, det inre schelet, i celler. Cytoskelettet ger cellen form och struktur samt möjliggör cellens rörelse och transportprocesser. Det består av tre huvudsakliga komponenter: aktinfilament, intermediär filament och mikrotubuli. Var och en av dessa komponenter har sin egen uppsättning unika proteiner som ger dem deras specifika egenskaper och funktioner. Aktinfilamentet är flexibelt och starkt, och spelar en viktig roll i cellens form och rörelse. Intermediär filament är starka och stabila, och hjälper till att ge cellen struktur och integritet. Mikrotubuli är hårdare än aktinfilament och intermediär filament, och är viktiga för celldelning, intracellulär transport och cellytorers rörelse.
TCF (T-cell factor) är en typ av transkriptionsfaktorer som spelar en viktig roll i cellcykeln, cellytocyros och cellulär differentiering. De aktiveras vanligtvis genom att binda till specifika sekvenser i DNA tillsammans med andra proteiner, vilket leder till att genernas transkription påbörjas eller modifieras.
TCF-transkriptionsfaktorer är kända för sin roll i Wnt-signalvägen, en viktig signaleringsväg som reglerar celldelning och celldifferentiering under embryonal utveckling och i vuxna celler. När Wnt-proteinet binder till receptorn på cellmembranet aktiveras beta-catenin, vilket sedan transporteras in i cellkärnan där det interagerar med TCF-transkriptionsfaktorerna och påverkar transkriptionen av målgener.
Mutationer i gener som kodar för TCF-transkriptionsfaktorer kan leda till olika sjukdomstillstånd, inklusive cancer.
Wnt receptors är en grupp av cellmembranproteiner som binder till signalmolekyler i Wnt-signalsystemet. Detta signalsystem spelar en viktig roll i cellens tillväxt, differentiering och homeostas. Flera olika typer av receptorer är involverade i Wnt-signaleringsvägen, inklusive frizzled-receptorerna (FZD) och lipoproteinreceptorrelated protein 5 och 6 (LRP5/6). När en Wnt-ligand binder till en FZD-receptor interagerar den med LRP5/6, vilket leder till aktivering av intracellulära signalkaskader som påverkar genuttryck och cellfunktioner.
"Kroppsutformning" refererer til den generelle formen og proportionen av kroppen, inkludert muskelmasse, kroppsfett, knøytnad og vekt. Den kan være naturlig eller endres gjennom trening, ernæring og medisinske behandlinger. En person med en "gunn" kroppsutforming har typisk en høy muskelmasse og lavt kroppsfett, mens en person med en "stiv" kroppsutforming kan ha for mye kroppsfett i forhold til muskler og knøytnad. En sund kroppsutforming innebærer typisk en god balanse mellom muskelmasse, kroppsfett og knøytnad, og er viktig for å forebygge helseproblemer som f.eks. overvikt, hjerte-karsykdommer og diabetes.
En embryo hos icke-däggdjur (excl. behandling av människan) är ett organism i en tidig utvecklingsfas, vanligen från befruktning till att de specifika kroppsdelarna och systemen har bildats och börjar fungera koordinerat.
För exempelvis hos en amfibie, kan embryots utveckling delas in i olika faser: fertilisation, segmentering, gastrulation, neurulering, organogenes och systemgenes. Under denna tid kommer embryot att utvecklas från en zygot till en larv med en uppsättning fungerande organ.
Det är värt att notera att definitionen av "embryo" kan variera mellan olika arter och forskningsområden, så det är alltid viktigt att specificera vilket djur som avses när man diskuterar denna term.
"Drosophila proteins" refer to the proteins that are expressed by the genes found in the genome of Drosophila melanogaster, also known as the fruit fly. Drosophila is a widely used model organism in various fields of biological research, including genetics, developmental biology, and neurobiology. The study of Drosophila proteins has contributed significantly to our understanding of fundamental biological processes, such as gene regulation, cell signaling, and protein function.
Drosophila proteins are encoded by genes that are transcribed into messenger RNA (mRNA) molecules, which are then translated into proteins through a process called translation. The Drosophila genome contains approximately 15,000 genes, many of which encode for proteins with diverse functions. These proteins range in size from small peptides to large complex structures and play critical roles in various cellular processes, such as enzyme catalysis, DNA replication and repair, signal transduction, and cytoskeleton organization.
The study of Drosophila proteins has led to the discovery of many important biological concepts, including the mechanisms of gene regulation, the role of microRNAs in post-transcriptional gene silencing, and the function of protein domains in mediating protein-protein interactions. Additionally, Drosophila proteins have been used as models to study human diseases, such as cancer, neurodegenerative disorders, and developmental abnormalities. The insights gained from studying Drosophila proteins have provided valuable information for understanding the molecular basis of these diseases and developing new therapeutic strategies.
"Morfogener" är ett begrepp inom utvecklingsbiologi och refererar till signaleringsproteiner som spelar en viktig roll i den process där celler organiserar sig och differensierar sig för att forma olika typer av vävnader och strukturer under embryonal utveckling hos djur. De två mest studerade familjerna av morfogener är Hedgehog, Wnt och TGF-β/BMP. Dessa proteiner verkar genom att binde till specifika receptorer på cellmembranet och aktivera intracellulära signaltransduktionsvägar som leder till ändringar i genuttryck och cellfunktioner. Morfogener har också visat sig vara involverade i celldelning, celldöd, cellyta och cellrörelser under utvecklingen.
'Xenopus' är ett släkte groddjur som tillhör familjen pipagrodor. Det mest välkända arten inom släktet är Xenopus laevis, även känd som afrikansk klokrypare. Denna art är vanligen vad man avser när man talar om 'Xenopus' i medicinska sammanhang.
Xenopus laevis används ofta inom forskning, speciellt inom utvecklingsbiologi och molekylär biologi, på grund av deras lätta hantering, snabba embryonala utveckling och stora ägg som är lämpliga för mikroinjektion. Deras genetiska och morfologiska likheter med människan gör dem också användbara som modellorganismer för att studera många aspekter av mänsklig fysiologi och sjukdomar.
I medicinska sammanhang kan Xenopus användas för att undersöka utvecklingen av olika organ och system, såsom det nervsystemet, muskelsystemet och det reproduktiva systemet. De kan också användas för att studera immunologi, toxicologi och farmakologi.
Cell differentiation är en process där en obefläckad stamcell eller en tidigare differentierad cell blir mer specialiserad och tar på sig en specifik funktion i ett organism. Under cell differentieringen ändras cellens morfologi, biokemi och genuttryck för att utforma den specifika celltypen, till exempel en levercell, ett nervcell eller en röd blodkropp. Denna process är kontrollerad av både genetiska och epigenetiska faktorer samt signalsubstanser från omgivningen. Cell differentiering är en nödvändig del i utvecklingen av flerslagiga organism och för att underhålla homeostasen i vuxna organismer.
Transaktivatorer är en typ av proteiner som hjälper att aktivera eller stänga av andra gener genom att binde till deras kontrollregioner, även kända som enhancer. Transaktivatorerna kan påverka genuttrycket genom att rekrytera andra proteiner till DNA:t, vilket orsakar en ökning eller minskning av transkriptionen av specifika gener.
Det finns olika typer av transaktivatorer, inklusive kärnreceptorer som binder till hormoner och andra signalsubstanser för att reglera genuttrycket i samband med cellsignalering. Andra exempel på transaktivatorer är transkriptionsfaktorer som aktiverar eller stänger av gener genom att interagera med deras enhancer.
Transaktivatorer kan spela en viktig roll i cellulär differentiering, utveckling och patologiska tillstånd som cancer. Dysreglering av transaktivatorer kan leda till onormal genuttryck och cellfunktion.
Proteiner (eller proteinmolekyler) är stora, komplexa molekyler som består av aminosyror som kedjas samman i en specifik sekvens. Proteiner bygger upp och utgör en väsentlig del av alla levande cellers struktur och funktion. De utför viktiga funktioner såsom att underlätta kroppens tillväxt och reparation, reglera processer i cellen, skydda organismen från främmande ämnen som t.ex. virus och bakterier samt hjälpa till vid transport av andra molekyler inom kroppen. Proteiner kan ha en mycket varierad struktur och form beroende på deras funktion, och de kan indelas i olika klasser baserat på deras specifika egenskaper och roller inom cellen.
Glykoproteiner är proteiner som har kovalent bundna kolhydrater (oligosackarider) i sin molekylstruktur. Kolhydratdelarna på glykoproteinerna kan variera mycket i komplexitet, från en enkel monosackarid till stora, förgrenade oligosackarider. Glykoproteiner förekommer naturligt i många levande organismer och har en rad olika funktioner, bland annat som strukturella komponenter, signalproteiner, och enzymproteiner. De kan även spela en viktig roll i cell-till-cell-interaktioner och immunförsvaret.
In situ-hybridisering (ISH) är en teknik inom molekylärbiologi som används för att detektera och lokalisera specifika DNA- eller RNA-sekvenser i celler eller vävnader. Tekniken bygger på hybridisering av komplementära sequensemolekyler, vanligtvis små fluorescerande eller radioaktivt märkta probar (eller sonder), till målsekvensen in situ i den fysiska positionen där de finns i cellen eller vävnaden.
Denna metod används ofta för att undersöka genuttryck, genernas aktivitet och lokalisering samt för att detektera specifika virus eller patogener inom diagnostiska tillämpningar. In situ-hybridisering kan utföras som en manuell process eller med hjälp av automatiserade system, och det finns också olika varianter av tekniken, såsom FISH (Fluorescens in situ-hybridisering) och CISH (Chromogenisk in situ-hybridisering).
"Cell line" er en betegnelse for en population av levende celler som deler seg selvstandig og ubestemt i laboratoriet. Disse cellene har typisk samme karyotype (sammensetningen av deres kromosomer) og genetiske egenskaper, og de kan replikeres over en lang periode av tid. De kan brukes i forskning for å studere cellebiologi, molekylær biologi, farmakologi, virologi og andre områder innen biovitenskapen. Eksempler på velkjente cellinjer inkluderer HeLa-cellinjen (som er tatt fra en livstrukturløs kvinne i 1951) og Vero-cellinjen (som er vanlig å bruke i studier av virusinfeksjoner).
'Mesoderm' är ett begrepp inom den medicinska embryologin och refererar till det mellersta av de tre germlayers som utvecklas under befruktningens tidiga skede hos däggdjur, fåglar och andra ryggradsdjur. Mesodermet ger upphov till en rad olika vävnader och strukturer i kroppen, inklusive skelett, muskler, bindväv, blodkärl, lymfkärl, könsorgan, njurar och hjärta. Det är ett viktigt koncept inom utvecklingsbiologi eftersom felaktig utveckling av mesodermet kan leda till en rad olika medfödda defekter och sjukdomar.
Cell polarité refererar till den asymmetriska distributionen av molekyler och organeller inom en cell, vilket ger upphov till olika funktionella domäner. Denna polarisering är viktig för cellens förmåga att interagera med sin omgivning och reglerar processer som celldelning, cellytaresform och transport av molekyler.
I epitelceller, som bildar barriärer mellan olika kroppsdelar, är cellpolariteten särskilt viktig. Dessa celler har ofta en apikal domän, som är orienterad mot lumen (håligheten) i ett organ, och en basolateral domän, som är orienterad mot den underliggande basalmembranet. Mellan dessa två domäner finns ofta en tätt packad proteinkomplex, kallat tight junction, som hjälper till att reglera passage av molekyler genom cellen.
I neuroner är cellpolariteten också viktig för deras funktion. Dessa celler har ofta en axonal domän, som är lång och tunn, och en dendritisk domän, som är kort och grenig. Signaler tenderar att färdas i en riktning från den axonal domänen till den dendritiska domänen, och cellpolariteten hjälper till att reglera denna signalering.
I allmänhet är cellpolariteten ett komplext fenomen som inbegriper en mängd molekylära mekanismer, inklusive cytoskelettet, membranproteiner och signalsubstanser.
Intracellulära signalpeptider och proteiner är molekyler som spelar en viktig roll i cellens signalsystem och regulatoriska processer. De intracellulära signalpeptiderna och proteinerna kan aktivera eller inhibera olika cellulära funktioner, såsom genuttryck, celldelning, apoptos (programmerad celldöd) och cellcykeln. Dessa molekyler binder till specifika receptorer eller enzymer inne i cellen för att överföra signalsubstanser från cellmembranet eller cytosolen till cellkärnan. Exempel på intracellulära signalpeptider och proteiner inkluderar second messengers som cAMP (cyklisk AMP) och IP3 (inositoltrifosfat), samt proteinkinaser, kalmodulin och G-proteiner.
Molekylsekvensdata (molecular sequencing data) refererer til de resultater som bliver genereret når man secvenserer DNA, RNA eller proteiner i molekylærbiologien. Det innebærer typisk en række af nukleotider (i DNA- og RNA-sekvensering) eller aminosyrer (i proteinsekvensering), der repræsenterer den specifikke sekvens af gener, genetiske varianter eller andre molekyler i et biologisk prøve.
DNA-sekvensdata kan f.eks. anvendes til at identificere genetiske varianter, undersøge evolutionæ forhold og designe PCR-primerer. RNA-sekvensdata kan bruges til at studere genudtryk, splicevarianter og andre transkriptionelle reguleringsmekanismer. Proteinsekvensdata er vigtige for at forstå proteinstruktur, funktion og interaktioner.
Molekylsekvensdata kan genereres ved hjælp af forskellige metoder, herunder Sanger-sekvensering, pyrosekvensering (454), ion torrent-teknikker, single molecule real-time (SMRT) sekvensering og nanopore-sekvensering. Hver metode har sine styrker og svagheder, og valget af metode afhænger ofte af forskningens specifikke behov og ønskede udbytte.
'Caenorhabditis elegans' är en art av rundmaskar som är vanligt förekommande i naturen och används flitigt inom forskning, särskilt inom molekylär biologi och neurovetenskap. Den är mycket liten, med en längd på ungefär 1 mm, och har en kort livslängd på omkring tre veckor.
Den genetiska uppbyggnaden hos 'Caenorhabditis elegans' är väl studerad och den var den första eukaryota organismen vars genom helt secvenserades. Den har en relativt enkel nervsystem med exakt 302 neuron som alla är identifierade och kartlagda, vilket gör den till ett användbart modellorganism för att studera neurobiologiska processer som lära, minne och beteende.
'Caenorhabditis elegans' är också en populär modellorganism inom åldranderesearch på grund av sin korta livslängd och den förmågan att utveckla åldersrelaterade sjukdomar som neurodegenerativa sjukdomar.
Biological models är matematiska eller datorbaserade representationer av biologiska system, processer eller fenomen. De används inom forskning för att simulera, analysera och förutsäga beteendet hos komplexa biologiska system, som exempelvis celler, organ, populationer eller ekosystem. Biological models kan vara mekanistiska (baserade på förståelse av underliggande mekanismer) eller empiriska (baserade på experimentella observationer och korrelationer). Exempel på biologiska modeller inkluderar systemdynamikmodeller, differentiall equations-modeller, agentbaserade modeller och neuronala nätverksmodeller.
Cell proliferation refers to the process by which cells divide and increase in number. In medicine, cell proliferation is a fundamental biological process that is tightly regulated in the body. However, uncontrolled cell proliferation can lead to the development of various diseases, including cancer. Therefore, understanding the mechanisms that regulate cell proliferation is crucial for developing effective treatments for these conditions.
The process of cell proliferation involves several stages, including:
1. Cell growth and preparation for division (G1 phase)
2. DNA replication (S phase)
3. Preparation for cell division (G2 phase)
4. Cell division (M phase), which includes mitosis (nuclear division) and cytokinesis (cytoplasmic division)
These stages are tightly regulated by various intracellular signaling pathways, as well as external factors such as growth factors and hormones. Dysregulation of these pathways can lead to abnormal cell proliferation and the development of diseases such as cancer.
In summary, cell proliferation is a critical biological process that is tightly regulated in the body. Understanding the mechanisms that control cell proliferation is essential for developing effective treatments for various medical conditions, including cancer.
'Drosophila' är ett släkte inom flugordningen, och det mest kända arten inom släktet är bananflugan (*Drosophila melanogaster*). Denna art är en vanlig modellorganism inom genetisk forskning på grund av sin enkla uppbyggnad, kort livscykel och lätta odling. Genomet hos bananflugan är väl studerat och den har blivit ett viktigt verktyg för att förstå grundläggande principer inom genetik och developmental biology.
En aminosyrasekvens är en rad av sammanfogade aminosyror som bildar ett protein. Varje protein har sin unika aminosyrasekvens, som bestäms av genetisk information i DNA-molekylen. Den genetiska koden specificerar exakt vilka aminosyror som ska ingå i sekvensen och i vilken ordning de ska vara placerade.
Aminosyrorna i en sekvens är sammanbundna med peptidbindningar, vilket bildar en polymer som kallas ett peptid. När antalet aminosyror i en peptid överstiger cirka 50-100 talar man istället om ett protein.
Aminosyrasekvensen innehåller information om proteinet och dess funktion, eftersom den bestämmer proteins tertiärstruktur (hur aminosyrorna är hopfogade i rymden) och kvartärstruktur (hur olika peptidkedjor är sammansatta till ett komplext protein). Dessa strukturer påverkar proteinet funktion, eftersom de avgör hur proteinet interagerar med andra molekyler i cellen.
Transkriptionsfaktorer är proteiner som binder till DNA-sekvenser och hjälper till att initiera transkriptionen av gener till mRNA. De aktiverar eller stänger av genuttryck genom att interagera med cis-regulatoriska element i promotorregionerna eller enhancerregionerna av gener. Transkriptionsfaktorer kan också hjälpa till att koordinera och integrera signaler från olika cellulära signaltransduktionsvägar för att kontrollera genuttrycket i olika typer av celler under olika fysiologiska eller patologiska tillstånd.
Membranproteiner är proteiner som är integrerade i eller associerade med cellmembran, såsom plasma membran, mitokondriella membran och endoplasmatiska retikulums membran. De kan vara inkorporerade i lipidbilagan i membranet eller fäst vid ytan av membranet. Membranproteiner utför en rad viktiga funktioner, såsom transport av molekyler över membranet, signaltransduktion och cellytiska processer som celladhesion och celldelning. Enligt en uppskattning utgör membranproteiner upp till 30% av det proteomika landskapet hos eukaryota celler. Membranproteiner kan delas in i tre kategorier baserat på deras struktur och funktion: transmembrana proteiner, bitmembrana proteiner och GPI-ankrade proteiner.
Transfektion är en process där DNA, RNA eller andra molekyler överförs till celler i syfte att förändra deras genetiska makeup. Detta kan uppnås genom olika metoder, såsom elektroporering, kemisk transfektion eller viraltransduktion. Transfektion används ofta inom forskning för att studera geneffekter och proteinexpression, men den kan även användas i terapeutiska syften för att behandla genetiska sjukdomar.
En mutation är ett tillfälligt eller permanet genetiskt förändring i DNA-sekvensen som kan resultera i en förändring i strukturen eller funktionen hos ett protein eller en genprodukt. Mutationer kan uppstå spontant under celldelning, eller orsakas av externa faktorer såsom strålning, kemikalier eller virus. Mutationer kan vara skadliga, neutrala eller till och med fördelaktiga beroende på vilken del av genomet de påverkar och hur de påverkar genens funktion.
"Cell culturing" or "cell cultivation" is the process of growing and maintaining cells in a controlled environment outside of a living organism. This is typically done in a laboratory setting using specialized equipment and media to provide nutrients and other factors necessary for cell growth and survival. The cells can be derived from a variety of sources, including human or animal tissues, and can be used for a range of research and therapeutic purposes, such as studying cell behavior, developing new drugs, and generating cells or tissues for transplantation.
LEF-1 (Lymphoid Enhancer Binding Factor 1) er en transskripsjonsfaktor som tilhører gruppen basic helix-loop-helix (bHLH) proteiner. LEF-1 binder seg til specielle DNA-sekvenser i promotoregionene til bestemte gener og regulerer deretter transkripsjonen av disse gener. Det er involvert i reguleringen av celles divisionsprosess, apoptose (programmert celledød) og differentiering, spesielt i immunsystemet og i kreftutviklingen. LEF-1 har også vært vist å spille en rolle i kanseerknekkenes utvikling og progressjon.
Receptor Tyrosine Kinase-like Orphan Receptors (RORs) är en typ av receptormolekyler som tillhör superfamiljen av tyrosinkinaser. De är transmembrana receptorer som består av en extracellulär ligandbindande domän, en transmembrandomän och en intracellulär tyrosinkinasdomän. RORs är så kallade "orphan receptors", vilket betyder att deras naturliga ligander ännu inte har blivit identifierade.
RORs delas vanligtvis upp i två undergrupper, ROR1 och ROR2, som båda är involverade i olika cellulära processer såsom cellyttväxt, migration, differentiering och överlevnad. Dysfunktion eller abnormalt uttryck av RORs har kopplats till olika sjukdomstillstånd, inklusive cancer och inflammatoriska sjukdomar.
Det bör nämnas att denna information kan vara underkastad förändringar och att det är alltid en god idé att konsultera senaste forskningen och litteraturen för att få den mest aktuella informationen om ett visst ämne inom medicinen.
"Bassekvens" er en medisinsk betegnelse for en abnorm, gentagen sekvens eller mønster i et individ's DNA-sekvens. Disse baseparsekvenser består typisk av fire nukleotider: adenin (A), timin (T), guanin (G) og cytosin (C). En bassekvens kan være arvelig eller opstå som en mutation under individets liv.
En abnormal bassekvens kan føre til genetiske sygdomme, fejlutviklinger eller forhøjet risiko for bestemte sykdommer. For eksempel kan en bassekvens, der koder for en defekt protein, føre til en arvelig sykdom som cystisk fibrose eller muskeldystrofi.
Det er viktig å understreke at en abnormal bassekvens ikke alltid vil resultere i en sykdom eller fejlutvikling. I mange tilfeller kan individet være asymptomatisk og leve et normalt liv.