Anaplasmosis är en infektionssjukdom som orsätts av bakterien Anaplasma phagocytophilum. Denna bakterie sprids vanligen genom bett från smådjursarter, särskilt från hårda fästingar (Ixodes scapularis och Ixodes pacificus i Amerika, Ixodes ricinus i Europa). Sjukdomen är vanligast hos djur, men kan även drabba människor.

Vid anaplasmos kommer patienten ofta att utveckla symtom som feber, trötthet, muskel- och ledvärk, huvudvärk och ibland även hosta och yrsel. Symptomen kan vara milda eller mycket allvarliga, beroende på individens immunförsvar och omfattningen av infektionen. I sällsynta fall kan sjukdomen bli livshotande, särskilt hos äldre patienter och personer med nedsatt immunförsvar.

Diagnosen ställs vanligen genom att påvisa bakterien i blodprover, antingen direkt eller genom att undersöka ett blodprov för antikroppar mot bakterien. Behandling sker vanligen med antibiotika, särskilt tetracykliner som doxycyklin.

För att förebygga anaplasmos rekommenderas att undvika bett från fästingar så mycket som möjligt, till exempel genom att bära skyddande kläder och använda repellent när man är ute i naturen. Det är också viktigt att undersöka sig för fästingar efter utomhusaktiviteter och ta bort dem så snart som möjligt.

'Anaplasma phagocytophilum' är en obligat intracellulär bakterie som orsakar sjukdomen anaplasmos eller granulocytär ehrlichios. Bakterien infekterar främst neutrofila granulocyter hos däggdjur, inklusive människor. Infektionen sprids vanligtvis genom fästingbetet och kan orsaka symptom som feber, trötthet, muskel- och ledvärk samt i vissa fall allvarliga komplikationer.

Ehrlichioser är en grupp infektionssjukdomar orsakade av bakterier i släktet Ehrlichia. Dessa bakterier sprids vanligtvis genom fästingbett och angriper vita blodkroppar, särskilt granulocyter och monocyter. Symptomen på ehrlichios kan variera men inkluderar ofta feber, muskel- och ledvärk, huvudvärk och trötthet. I allvarliga fall kan ehrlichios leda till komplikationer som andningssvårigheter, organfailure eller blodproppar. Behandlingen består vanligtvis av antibiotika, särskilt doxycyklin.

'Anaplasma' är ett släkte inom familjen Anaplasmataceae, som består av obligat intracellulära bakterier som orsakar sjukdomar hos djur, inklusive människor. Dessa bakterier sprids vanligtvis genom fästingbett och kan orsaka infektionssjukdomar såsom anaplasmos eller ehrlichios.

Anaplasma-bakterierna infekterar specifika vita blodkroppar, som granulocyter (Anaplasma phagocytophilum) eller röda blodkroppar (Anaplasma marginale). Infektionen kan orsaka en rad symtom, såsom feber, trötthet, muskelvärk och ledvärk. I allvarliga fall kan infektionen leda till komplikationer som andningssvårigheter, organfailure eller i värsta fall död.

Preventiva åtgärder för att undvika infektion inkluderar att undvika fästingbett och använda effektiv repeller, täcka upp exponerade hudpartier och kontrollera sina husdjur för fästingar. Det finns också behandlingar tillgängliga för infektioner med Anaplasma-bakterier, ofta i form av antibiotika som doxycyklin.

'Anaplasma marginale' är en bakterie som orsakar sjukdomen anaplasmos eller gallsepsis hos nötkreatur. Bakterien infekterar röda blodkroppar och kan orsaka allvarliga symptom som feber, trötthet, minskad aptit, gulsot, andningssvårigheter och i värsta fall död. Sjukdomen sprids främst genom fästingar eller genom kontakt med infekterade djur.

'Fästingburna sjukdomar' är en sammanfattande beteckning på olika infektionssjukdomar som kan överföras till människor genom bett av fästingar. De vanligaste fästingburna sjukdomarna inkluderar Lyme-borrelios, Kyasanur Forest Disease (KFD), Omsk fever, Crimean-Congo hemorrhagic fever, Tick-borne encephalitis och Rickettsios. Symptomen varierar beroende på vilken typ av sjukdom det rör sig om, men kan inkludera feber, muskelvärk, huvudvärk, hudutslag och i vissa fall allvarliga neurologiska symtom. Fästingburna sjukdomar behandlas vanligen med antibiotika eller antivirala mediciner beroende på vilken typ av infektion det är. Preventiva åtgärder som att undvika fästinghabitat, använda repellent och titta efter och ta bort fästingar kan hjälpa till att förebygga dessa sjukdomar.

'Smittspridande leddjur' refererar till evertebrater, som vanligen insekter eller spindeldjur, som kan bära och sprida patogener orsakande sjukdom till människor, andra djur eller växter. Dessa smittbärare kan direkt eller indirekt överföra smittan genom kontakt med kroppsv liku, slemmor, bett, stick, eller via förorenade ytor och födoämnen. Exempel på smittspridande leddjur inkluderar myggor som kan sprida malaria, ticks som kan överföra Lyme-borrelios och myror som kan orsaka myrallergi.

'Ixodes' är ett släkte av fästingar som innehåller många arter, varav flera kan vara värdar för och överföra olika sjukdomsalstrare till människor och djur. En av de mest kända arterna är Ixodes scapularis, även känd som den amerikanska fästingen, som kan överföra Lyme-borreliosen. Andra välkända arter inkluderar Ixodes pacificus (den västra svartfotade fästingen) och Ixodes ricinus (den europeiska fästingen), båda av vilka kan överföra olika sjukdomar som Borrelia burgdorferi, Babesia, Anaplasma och tick-borne encephalitis-virus. Fästingarna i Ixodes-släktet är ofta kända för sin långsamma feeding-process där de kan stanna kvar på värden i flera dagar eller veckor.

I'm sorry for the confusion, but "Maine" is a state in the United States and not a medical term or condition. It is located in the northeastern part of the country and is known for its rocky coastline, forests, and mountains. If you have any questions related to medical definitions or health-related topics, please don't hesitate to ask!

'Smittspridande spindeldjur' refererar till spindeldjursarter som kan överföra patogener eller sjukdomar mellan olika värdar, exempelvis människor, djur eller växter. Detta sker vanligtvis genom direktkontakt med spindeln eller dess kroppsvätskor, men kan även ske indirekt via kontaminering av födoämnen eller miljön.

Ett exempel på ett smittspridande spindeldjur är fästingar (Ixodida), som kan överföra flera olika bakterier, virus och parasiter till sina värdar, inklusive Borrelia burgdorferi (orsakar Lyme-borrelios), Anaplasma phagocytophilum (orsakar granulocytär anaplasmos) och Rickettsia rickettsii (orsakar rocky mountain fever).

Ett annat exempel är mjöllöss (Acaridae), som kan orsaka allergier och astma hos människor och djur genom att de sprider sporer från mögelsvampar. Dessutom kan vissa spindeldjursarter, såsom råttspindlar (Loxosceles spp.), orsaka bettreaktioner som kan vara allvarliga eller livshotande för människor och djur.

"Nötkreatursjukdomar" är ett samlingsbegrepp för sjukdomar som drabbar nötkreatur, även kallat kor. Det kan innefatta en rad olika tillstånd, bakteriella, virala eller parasitära, som kan påverka djurets hälsa och produktion. Några exempel på nötkreatursjukdomar är mastit (bröstinflammation), tuberkulos, blödande diarré hos kalvar (Cryptosporidios), IBR (korrespiratoryt viruset) och BVD/MD (bovin viral diarré/mucosal disease). Prevention och kontroll av nötkreatursjukdomar är viktigt för att säkerställa djurens hälsa, produktivitet och biosecurity.

Bovine trypanosomiasis, också känt som nagana, är en parasitär sjukdom som orsakas av protozoer i släktet Trypanosoma och primarily affects cattle, buffaloes, and other domesticated animals. The disease is transmitted through the bite of tsetse flies (Glossina spp.), which serve as vectors for the parasites.

The two main species responsible for bovine trypanosomiasis are Trypanosoma congolense och Trypanosoma vivax. These parasites infect the blood and lymphatic system of the host, leading to a variety of clinical signs such as fever, anemia, weight loss, decreased milk production, abortion, and even death in severe cases. The disease can have significant economic impacts on farming communities due to reduced livestock productivity and increased mortality rates.

Control measures for bovine trypanosomiasis primarily focus on reducing the exposure of animals to tsetse flies through the use of insecticide-treated targets, repellents, or housing, as well as chemoprophylaxis using trypanocidal drugs. Vaccines are currently not available for this disease.

En fästing är ett smådjur som tillhör klassen Arachnida, samma klass som spindlar. De är parasiter som suger blod från däggdjur och fåglar. Fästingarna har en tvåfaslivscykel med ett larvstadium, ett nymfstadium och ett vuxen stadium. De flesta fästingar är mycket små, ofta mindre än 2 mm, men de kan vara större beroende på art och livsstadium.

Fästingarna är kända för att sprida sjukdomar till människor och djur, bland annat Lyme-borrelios och Kyasanur Forest-feber. De hittas ofta i gräsmarker, skogar och buskage där de väntar på ett värddjur att klänga sig fast på. Fästingarna är aktiva under våren och sommaren, men de kan vara aktiva under andra årstider beroende på klimatet.

För att undvika fästingbett rekommenderas det att bära skyddande kläder, använda repellent och undersöka sig själv och djuren efter fästningar efter utomhusaktiviteter.

'Dermacentor' är ett släkte av fästingar. Enligt Medicinsk Handbok:

"Fästingarna i släktet Dermacentor är vanliga parasiter på däggdjur och fåglar över stora delar av världen. De flesta arterna är trev hostmaskar, men några kan även vara vektorer för sjukdomsalstrare som till exempel Rocky Mountain spotted fever (RMSF) orsakad av bakterien Rickettsia rickettsii och tularämior orsakad av bakterien Francisella tularensis."

Så en medicinsk definition av 'Dermacentor' är ett släkte av fästingar som kan vara vektorer för olika sjukdomsalstrare.

"Babesiosis" är en infektionssjukdom som orsakas av protozoer (en sorts encelliga parasiter) i släktet *Babesia*. Den smittar oftast via fästingbett och drabbar främst röda blodkroppar. Sjukdomen kan vara allvarlig, särskilt hos äldre eller immunförsvagna individer, och kan leda till feber, trötthet, svårigheter att andas och i värsta fall död. Behandling sker vanligen med kombinationen av antibiotika som atovaquon och azitromycin eller kloraquin och kinin.

'Ehrlichia' är en genus av små, intracellulära bakterier som orsakar sjukdomar hos djur, inklusive människor. Dessa bakterier tillhör familjen Anaplasmataceae och sprids vanligtvis genom fästingbett. När en infekterad fästing börjar suga blod från värden kan Ehrlichia-bakterierna överföras till individens blodomlopp.

Ehrlichioser orsakade av dessa bakterier kan leda till en rad symtom, som feber, muskelvärk, huvudvärk, trötthet och i vissa fall allvarliga komplikationer såsom njur- eller leverpåverkan, lunginflammation och blodkoagulationsstörningar. Behandling av ehrlichios orsakade av Ehrlichia-bakterier sker vanligtvis med antibiotika som doxycyklin.

Det är viktigt att söka medicinsk hjälp om du tror att du kan ha blivit smittad av Ehrlichia-bakterier, särskilt om du har upplevt symtom och har varit i kontakt med fästingar.

En fästinginfestation är när en person eller ett djur har flera fästingar som har fastnat på kroppen. Detta kan leda till irritation, små sår och i värsta fall överföra sjukdomar. Fästingarna livnär sig på att suga blod och kan vara speciellt vanliga under vissa årstider eller i vissa områden med högt gräs eller buskar där deras värddjur, ofta små gnagare, håller till. För att undvika fästinginfestationer rekommenderas bland annat att täcka upp huden så lite som möjligt när man befinner sig ute i naturen, att använda repellent och att undersöka kroppen efter en utomhusaktivitet.

"Equine diseases" refer to medical conditions that primarily affect horses. These can include infectious diseases caused by bacteria, viruses, parasites, or fungi, as well as non-infectious conditions such as musculoskeletal disorders, metabolic diseases, and genetic disorders. Examples of equine diseases include strangles, equine influenza, equine herpesvirus, West Nile virus, Potomac horse fever, lameness, equine metabolic syndrome, and Cushing's disease. It is important to note that some diseases can affect multiple species, including horses, and are not exclusive to horses.

'Ehrlichia chaffeensis' är en obligat intracellulär bakterie som tillhör familjen Anaplasmataceae. Den orsakar ofta sjukdomen ehrlichios, även känd som human monocytotropic ehrlichiosis (HME). Bakterien infekterar främst vita blodkroppar, särskilt monocyter och granulocyter. Sjukdomen överförs vanligtvis genom fästingbett från hundfästingar av arten Amblyomma americanum. Symptomen på ehrlichios inkluderar feber, trötthet, muskel- och ledvärk, huvudvärk och i vissa fall hudutslag. I allvarliga fall kan sjukdomen leda till komplikationer som andningssvårigheter, organpåverkan och i sällsynta fall död. Diagnos ställs vanligtvis genom serologiska tester eller PCR-analys av blodprover. Behandling sker vanligen med antibiotika som doxycyklin.

'Serologiska tester' är laboratorietestningar som utvärderar patientens serum eller plasma för närvaro av antikroppar eller andra immunföreteelser. Dessa tester används ofta för att hjälpa till att diagnostisera infektionssjukdomar, autoimmuna sjukdomar och andra medicinska tillstånd genom att upptäcka specifika reaktioner mellan antikropparna i patientens blod och olika antigener eller antigenfragment.

Exempel på serologiska tester inkluderar ELISA (Enzyme-linked Immunosorbent Assay), Western Blot, Immunofluorescens och Komplementbindningsreaktion. Dessa tester kan vara kvalitativa eller kvantitativa och används ofta i kombination för att stödja en diagnos och övervaka behandlingen av olika medicinska tillstånd.

Lyme-sjukdom är en infektionssjukdom som orsakas av bakterien Borrelia burgdorferi och överförs till människan genom bett från smittade fästingar, främst hårda fästingar av arten Ixodes. Sjukdomen är uppkallad efter staden Old Lyme i Connecticut, USA, där den beskrevs första gången på 1970-talet.

Typiska symtom på Lyme-sjukdom inkluderar en röd, inflammerad hudutslag (Erythema migrans) som ofta uppstår runt bettstället ett par veckor efter fästingbettet. Andra tidiga symtom kan vara trötthet, feber, muskel- och ledsmärtor samt svullnad av lymfkörtlar. Om Lyme-sjukdomen inte behandlas korrekt och i tid kan den leda till allvarliga komplikationer, såsom hjärtsvikt, neurologiska symtom och ledinflammationer.

Diagnosen ställs vanligen genom en kombination av symtom, patientens anamnes och serologiska tester som mäter antikroppar mot Borrelia burgdorferi i blodet. I vissa fall kan även PCR-tester användas för att detektera bakteriens DNA i blod, hudbiopsier eller synovialvätska.

Behandlingen av Lyme-sjukdom består vanligen av antibiotikabehandling med doxycyklin, amoxicillin eller cefuroxim för att eliminera bakterien. Prognosen är generellt god om behandlingen påbörjas i tid och de flesta patienter återhämtar sig fullständigt. Vissa personer kan dock utveckla en kronisk form av Lyme-sjukdom, som kan vara svår att diagnostisera och behandla.

Bakteriella yttermembranproteiner, också kända som bakteriecellväggsproteiner eller bakteriemembranproteiner, är proteiner som är integrerade i den yttre membranen hos Gram-negativa bakterier och den enda membranen hos Gram-positiva bakterier. Dessa proteiner spelar en viktig roll i bakteriens överlevnad och patogenicitet, genom att vara involverade i processer som cellväxt, celldelning, näringsupptag, sekretion av toxiner och andra virulensfaktorer, samt skydd mot defensiva mekanismer hos värden.

Bakteriella yttermembranproteiner kan vara klassificerade som integrala membranproteiner eller perifera membranproteiner beroende på deras interaktion med membranet. Integrala membranproteiner är kovalent bundna till lipidbilagan i membranet och sträcker sig genom hela membranet, medan perifera membranproteiner är lösliga proteiner som associerar till membranets yta via icke-kovalenta interaktioner.

Exempel på bakteriella yttermembranproteiner inkluderar poriner, som bildar kanaler genom membranet och reglerar transporten av molekyler över membranen, samt autolysiner, enzymer som bryter ned peptidoglykan i cellväggen och bidrar till celldelning och morfologi. Andra exempel är toxinproteiner, som används av patogena bakterier för att infektera värden, och effluxpumpproteiner, som exporterar toxiska substanser från cellen.

HL-60-celler är en typ av cancerceller som isolerats från en patients blod (en kvinna med akut promyelocytisk leukemi). Dessa celler används ofta inom forskning, eftersom de kan differentieras till att uppföra sig som vuxna, specialiserade celltyper såsom neutrofila granulocyter och monocyter/makrofager. Detta gör HL-60-celler användbara för studier av cellulär differentiering, signaltransduktion, apoptos och cancerbiologi.

Seroepidemiologi är ett område inom epidemiologi som undersöker förekomsten och spridningen av specifika antikroppar i en population. Seroepidemiologiska studier är en typ av studier inom detta område, där syftet är att undersöka prevalensen av antikroppar mot ett visst patogen (t.ex. virus eller bakterie) i en population vid en given tidpunkt.

I seroepidemiologiska studier analyseras ofta blodprover från en representativ stikprova av individer i en population för att fastställa om de har utvecklat antikroppar mot ett specifikt patogen. Antikroppar är proteiner som produceras av immunsystemet som en respons på infektion, och deras närvaro i blodet kan vara ett tecken på att individen har haft en tidigare infektion med patogenen, även om personen kan ha varit asymptomatisk eller har haft en mild form av sjukdomen.

Seroepidemiologiska studier kan ge värdefull information om hur vanligt ett visst patogen är i en population, hur immuniteten i populationen ser ut och hur effektiva vaccinationsprogram har varit. Dessa studier kan också användas för att undersöka samband mellan exponering för patogener och olika hälsoutfall, samt för att planera och utvärdera folkhälsoinsatser och vaccinationsprogram.

'Babesia' är ett släkte inom protozoiska parasiter som orsakar en sjukdom som kallas babesios eller babesiell infektion. Denna sjukdom överförs vanligtvis genom fästingbett och drabbar ofta rödblodskropparna hos däggdjur, inklusive människor. Babesia-parasiterna kan orsaka allvarliga symtom som feber, trötthet, illamående, muskelvärk och i vissa fall lung- och njurproblem. I sällsynta fall kan sjukdomen vara livshotande, särskilt hos äldre personer, barn och immunförsvagna individer.

"Hundsjukdomar" är ett samlingsbegrepp för sjukdomar och tillstånd som kan drabba hundar. Det finns många olika slags hundsjukdomar, och de kan vara genetiska, infektionsrelaterade, åldersrelaterade eller orsakas av trauma eller miljöfaktorer. Några exempel på vanliga hundsjukdomar är hjärtproblem, cancer, diabetes, epilepsi, allergier, ledbesvär och njursjukdomar.

Det är viktigt att notera att denna beskrivning inte är en fullständig eller officiell medicinsk definition, utan snarare ett allmänt sammanfattande begrepp för sjukdomar som kan drabba hundar.

I medically speaking, the term "Nötkreatur" refers to a member of the Bos genus, specifically the domestic species Bos taurus (cattle) or Bos indicus (zebu). These animals are often raised for their meat, milk, hides, and labor. In some contexts, "nötkreatur" may also refer to other large herbivorous mammals, such as bison or water buffalo, that are used in similar ways. However, it's important to note that these animals belong to different genera (Bison and Bubalus, respectively) and are not technically classified as "nötkreatur" in a strict sense.

Bakteriella antikroppar är en typ av antikroppar som produceras av immunsystemet i samband med en infektion orsakad av bakterier. Dessa antikroppar är proteiner som bildas av B-celler och är specificerade för att binda till specifika antigener på ytan av bakterierna. När bakteriella antikroppar binder till sina målantigener aktiveras komplementsystemet, vilket kan leda till destruktion av bakterierna och skydda kroppen från infektioner.

Bakteriella antikroppar kan vara av olika typer, inklusive IgG, IgM, IgA och IgE, beroende på vilken sorts immunrespons som är aktiverad. Varje typ av antikropp har en unik funktion i kroppen, men de flesta bakteriella antikroppar är av typen IgG, som är den vanligaste och mest flexibla typen av antikroppar.

Det är värt att notera att det kan finnas en förväxlingsrisk med begreppen "bakteriella antikroppar" och "antikroppar mot bakterier". De senare refererar till när en persons immunsystem har producerat antikroppar som reagerar med bakterier eller deras toxiner, oavsett om personen är sjuk eller inte. Därför kan en person ha antikroppar mot bakterier utan att vara sjukt.

Spottkörtlar, även kända som salivary glanders, är körtlar som producerar och sekreterar saliv. De hittas i munhålan och i ansiktet runt ögonen. Dessa körtlar hjälper till att fuktar och skyddar slemhinnan i munhålan, underlättar smak- och känselkänslor samt underlättar sväljning av mat. Det finns tre par större spottkörtlar: de två underkäksgångarna (submandibulära), de två parotidkörtlarna (parotida) och de två underkindskörtlarna (sublinguala). Dessutom finns det många små körtlar i munhålan, som kallas accessoriska spottkörtlar.

Komplementfixerings test (CFT) är en typ av immunologisk tester som används för att diagnostisera infektioner orsakade av encapsulerade bakterier, såsom Streptococcus pneumoniae och Haemophilus influenzae type b.

Testet fungerar genom att kombinera ett prov som tros innehålla antikroppar mot en specifik patogen med ett komplementsystem bestående av proteiner som normalt finns i serum. Om antikroppar är närvarande i provet, kommer de binda till den specifika bakterien och aktivera komplementsystemet, vilket orsakar en kedja av reaktioner som slutligen leder till att ett komplementprotein klyvs och bildar en membranattackkomplex (MAC).

MAC-komplexet skapar en por i cellmembranet hos bakterien, vilket orsakar dess död. I CFT mäts den mängd komplement som konsumerats under testets gång, och detta kan användas för att indirekt bestämma antikropparnas koncentration i provet.

Testet är användbart eftersom det kan ge en indikation på om en individ har utvecklat en immunrespons mot en specifik patogen, och kan hjälpa till att fastställa om en aktiv infektion finns eller inte. Det är också användbart för att övervaka effekterna av vaccinationer som ger skydd mot encapsulerade bakterier.

"Bakterie-DNA" refererer til det genetiske materiale i form av DNA (desoxyribonukleinsyre) som findes i bakterier. DNA består av to stränge av nukleotider som er forbundet til hverandre med basepar som er komplementære, dvs. A-T og G-C. Disse basepara koder for genene som styrer bakteriens funksjoner og egenskaper. Bakterie-DNA kan variere mye mellom forskjellige arter av bakterier og er ein viktig del av molekylærbiologien og -genetikken.

'Borrelia burgdorferi' er en spiralformet bakterie som tilhører slægten Borrelia. Denne bakterien er den primære årsag til Lyme-sygen, en infektionssyge som overføres til mennesker gennem bid fra inficerede festsugere (Ixodes spp.). Symptomer på Lyme-sygen kan inkludere rød, kløende hududslag (et kendetegn kendt som "efterlignings erythema migrans"), træthed, feber, muskelsmerter og ledsmerter. Hvis Lyme-sygen ikke behandles korrekt og i tide, kan den resultere i alvorligere komplikationer som neurologiske symptomer eller hjerteproblemer.

I medically related context, "horses" kan definieras som stora, starka djur i familjen av uddathovdarslag (Equidae), mer specifikt till släktet *Equus*, som inkluderar också åsnor och zebror. Hästar är kända för sin användning som transportmedel, arbetsdjur, idrottsdjur och sällskapsdjur av människan under tusentals år.

Från en fysiologisk eller anatomisk synvinkel kan hästar beskrivas som jämfofta djur med två huvuden, fyra extremiteter och en svans. De har en robust skelett och muskulatur, stor hjärna i förhållande till kroppsstorleken, och ett välutvecklat sinnesliv som inkluderar syn, hörsel, lukt, smak och känsel. Hästar har också en speciell förmåga att uppfatta vibrationer i marken.

Hästar är herbivorer och har ett komplext mag-tarmsystem som är anpassat för att äta och ta tillvara näring från gräs och andra växter. De har en speciell sorts tänder, så kallade kindtänder, som är anpassade för att tugga och malas grovt material.

Det finns många olika raser av hästar, som varierar i storlek, form, färg och temperament. Några exempel på vanliga raser inkluderar arabiska fullblod, engelska fullblod, quarterhästar, travare, och welshponnyer.

En polymerase chain reaction (PCR) är en laboratorieteknik som används för att kopiera DNA-strängar. Den bygger på en process där DNA-molekyler replikeras med hjälp av ett enzym som kallas DNA-polymeras. Genom att upprepa denna process i flera steg kan man skapa miljontals kopior av det ursprungliga DNA-segmentet på relativt kort tid.

PCR är en mycket känslig teknik som kan användas för att detektera mycket små mängder av DNA, till exempel från en enda cell. Den används inom flera områden, till exempel i diagnostiskt syfte inom medicinen, i forensisk vetenskap och i forskning.