Anorexia nervosa är en allvarlig matpsykisk störning som kännetecknas av ett överdrivet oro för vikt och kroppsform, vilket leder till att den drabbade personen avsiktligt undviker att äta tillräckligt med föda för att hålla sig vid en normal kroppsvikt. Personer med anorexia nervosa har ofta ett starkt behov av kontroll och kan bli besatta av tanken på att ha kontroll över vad de äter och vikten de väger.

De flesta personer med anorexia nervosa är kvinnor, men män kan också drabbas av sjukdomen. Anorexia nervosa börjar ofta under tonåren eller tidiga vuxenlivet, men kan även debutera senare i livet.

Sjukdomen kan leda till allvarliga hälsoproblem och komplikationer, inklusive muskelsvaghet, nedsatt immunförsvar, hjärtsvikt, njurskador och i värsta fall död. Behandling av anorexia nervosa kräver ofta ett multidisciplinärt team, inklusive läkare, psykiatriker, dietister och terapeuter, för att behandla de fysiska och psykiska aspekterna av sjukdomen.

'Aptitlöshet' kan definieras som en minskad känsla av hunger eller förlorad aptit. Det kan orsakas av olika faktorer, såsom sjukdomar, stress, depression, vissa mediciner och äldre ålder. I allvarliga fall kan aptitlöshet leda till onormalt låg kroppsvikt eller näringsbrist.

I medicinsk kontext används ofta termen 'anorexia' istället för aptitlöshet, särskilt när det rör sig om en sjukdomstillstånd som karaktäriseras av en kraftig och outredd aptitlöshet. Anorexia kan vara ett symtom på en underliggande sjukdom eller ett sjukdomstillstånd i sig självt, såsom anorexia nervosa.

Bulimia nervosa, ofta förkortat bulimia, är en ätstörning som kännetecknas av återkommande episoder av ocontrollerad överätning (krampaktig insättning av stora mängder mat under en kort tidsperiod), följt av tvångsmässiga metoder för att kompensera för det överskott av kalorier, till exempel självinducerad illamående eller överdriven motion. Dessa beteenden uppträder minst en gång i veckan under en period på minst tre månader.

Individen med bulimia har ofta ett förvrängt kroppsbild och en intensiv rädsla för viktuppgång. Bulimia kan leda till allvarliga hälsoproblem, såsom electrolyte imbalances, tooth decay, och i värsta fall dödsfall. Behandlingen av bulimia innefattar ofta kombinationen av psykoterapi, medicinsk behandling och näringslära.

Bulimia nervosa är en ätstörning som kännetecknas av perioder med bingec eating, det vill säga överdrivet och ofta hastigt förtärande av mat i kombination med kompensatoriska beteenden för att undvika viktmålning, till exempel självinducerad illamående eller överdriven motion.

Den som lider av bulimia nervosa upplever ofta en kraftig skamkänsla och skuldkänslor i samband med sina bingec eating-perioder, vilket kan leda till ett hemligt liv och svårigheter att söka vård. Bulimia nervosa kan leda till allvarliga hälsoproblem som exempelvis mag-tarmsjukdomar, elektrolytbrist, hjärtsvikt och i värsta fall även dödsfall.

Det är viktigt att söka professionell hjälp om man misstänker att man själv eller någon annan lider av bulimia nervosa. Behandlingen kan innebära terapi, medicinsk behandling och stöd från anhöriga och supportgrupper.

Eating disorders are mental health conditions characterized by significant and persistent disturbances in eating behaviors and associated thoughts and emotions. They can have serious physical and psychological consequences if left untreated. According to the Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders, Fifth Edition (DSM-5), there are several types of eating disorders, including:

1. Anorexia Nervosa: Individuals with anorexia nervosa have a distorted body image and an intense fear of gaining weight. They restrict their food intake to the point of self-starvation, leading to significantly low body weight.
2. Bulimia Nervosa: People with bulimia nervosa engage in recurrent episodes of binge eating followed by compensatory behaviors such as purging (e.g., self-induced vomiting, misuse of laxatives or diuretics), fasting, or excessive exercise to prevent weight gain.
3. Binge Eating Disorder: Those with binge eating disorder experience recurrent episodes of binge eating without the compensatory behaviors seen in bulimia nervosa. They feel a lack of control over their eating and often experience shame, distress, and guilt afterward.
4. Avoidant/Restrictive Food Intake Disorder (ARFID): Individuals with ARFID have a persistent failure to meet appropriate nutritional and/or energy needs, leading to significant weight loss, poor growth, or nutritional deficiencies. This is not due to a lack of available food or a cultural practice.
5. Other Specified Feeding or Eating Disorders (OSFED): OSFED includes disorders that do not meet the full criteria for any of the above eating disorders but still cause significant distress and impairment. Examples include atypical anorexia nervosa, subthreshold bulimia nervosa, and purging disorder.
6. Unspecified Feeding or Eating Disorders (UFED): UFED is used when the specific eating disorder is not known due to insufficient information or when the clinician chooses not to specify the reason.

Eating disorders can affect people of all ages, genders, and backgrounds. They often co-occur with other mental health conditions such as depression, anxiety, and obsessive-compulsive disorder (OCD). Early intervention and treatment are crucial for improving outcomes and promoting recovery.

Refeeding syndrome är ett tillstånd som kan uppstå hos undervänta eller undernärda individer när de börjar få tillgång till normalt eller överdrivet näringsintag. Det kännetecknas av en rad elektrolyt- och vitaminbrister, förändringar i vattennivåer och metaboliska störningar.

När en undervänt person börjar få tillgång till näringsriktig mat kan deras kropp börja ta upp salt, vatten och andra näringsämnen mycket snabbt, vilket kan leda till ökad retention av vätska och ett förändrat elektrolytbalans. Detta kan i sin tur orsaka hjärta, muskel och nervstörningar.

Refeeding syndrom kan vara livshotande om det inte behandlas korrekt och tidigt. Behandlingen innefattar vanligen progressivt ökad näringsintag under tätt medicinskt övervakande, med särskild uppmärksamhet på elektrolytnivåer och vattenbalans.

'Utmärgling' är inget etablerat medicinskt begrepp, men det kan möjligen tolkas som en direkt översättning av det engelska uttrycket "pruning", vilket inom neurovetenskapen refererar till en hypotetisk mekanism där överflödiga eller onödiga nervceller (neuron) elimineras under utvecklingen hos ett foster. Denna process antas möjliggöra en mer effektiv och specialiserad signalering i det vuxna nervsystemet.

Emellertid bör nämnas att begreppet "pruning" inte är universellt accepterat eller fullständigt förstått inom forskarvärlden, och det finns olika teorier om hur överflödiga nervceller elimineras under utvecklingen.

Eating, in a medical context, refers to the process of consuming food. It involves the physical act of taking food into the mouth, chewing, and swallowing, as well as the digestive processes that occur in the body to break down and absorb nutrients from the food. Proper eating is essential for maintaining good health, growth, and energy levels, and can help prevent various medical conditions such as malnutrition, obesity, and chronic diseases.

In medical terms, appetite is the desire to eat or drink something. It is a complex process that involves several factors such as psychological, sensory, and physiological factors. Appetite is regulated by a part of the brain called the hypothalamus, which receives signals from the digestive system and other organs in the body. These signals help to regulate hunger and fullness, and maintain energy balance.

A loss of appetite can be a symptom of various medical conditions such as infections, cancer, gastrointestinal disorders, neurological disorders, and mental health disorders. On the other hand, an excessive appetite can also be a sign of certain medical conditions such as diabetes, hyperthyroidism, and Prader-Willi syndrome.

It is important to maintain a healthy appetite to ensure adequate nutrient intake for growth, repair, and overall health. If you experience changes in your appetite or have concerns about your eating habits, it is recommended that you consult with a healthcare professional for further evaluation and guidance.

En aptitstimulerande medicin är ett läkemedel som används för att öka aptiten och hungern. Dessa mediciner kan vara specifika preparat som påverkar hjärnans signalsubstanser relaterade till aptit och matintag, eller de kan vara mer allmänt verksamma medel som exempelvis kortikosteroider.

Ett vanligt aptitstimulerande medel är den syntetiska hormonen cyproheptadin (Periactin), som blockerar histamin-H1-receptorer i hjärnan och på så sätt ökar aptiten. Andra exempel på aptitstimulerande medel inkluderar dronabinol (Marinol), en syntetisk form av tetrahydrocannabinol (THC) som finns naturligt i cannabis, och megestrolacetat (Megace), ett syntetiskt gestagen som påverkar aptithormonet leptin.

Det är viktigt att notera att användning av aptitstimulerande medel bör övervägas noga och ska endast ske under medicinsk kontroll, eftersom de kan ha potentiala biverkningar och inte är lämpliga för alla patienter. Dessutom behöver orsaken till minskad aptit behandlas specifikt för att få en optimal effekt.

'Menstruation, utebliven' kan definieras som frånvaro av menstruationsblödning hos en person med regelbunden menstruationscykel under en tidsperiod som är längre än vad som anses normalt. För de flesta kvinnor är det vanligt att ha menstruation var 28:e dag, men +/- 7 dagar är också withinormala limiter (21-35 dagars cykel). Om en person missar två eller fler menstruationsblödningar i rad kan det vara ett tecken på amenorré.

Amenorré delas ofta upp i två kategorier: primär och sekundär. Primär amenorré definieras som frånvaro av menstruation hos en person som aldrig har haft en menstruationsblödning vid 16 års ålder. Sekundär amenorré definieras som frånvaro av menstruation under sex månader eller längre hos en person som tidigare hade regelbunden menstruation.

Det kan finnas olika orsaker till utebliven menstruation, inklusive hormonella rubbningar, stress, viktminskning, övervikt, störningar i ämnesomsättningen och strukturella problem med fortplantningsorganen. I vissa fall kan det vara ett tecken på underliggande sjukdom eller medicinsk tillstånd, så det är viktigt att söka medicinsk expertis om man upplever symptomen på amenorré.

'Kroppsvikt' refererer til den totale vektet av en persons kropp. Denne vekten måles vanligvis i enheten kilogram (kg) eller pund (lb), og inkluderer alle deler av kroppen, inklusiv muskler, ben, organer, blod, fedt, væske og knogler. Kroppsvekt er en viktig fysisk parametere som ofte måles og overvåkes i medisinske sammenhenger for å evaluere helse status, kroppsfunksjon og risiko for medisinske tilstander som f.eks. overvikt og fedme.

Feeding behavior kan definieras som de mentala, emotionella och fysiska processer som styr hur individen letar upp, förbereder, konsumerar och tillfredsställs av sin näringsintag. Detta inkluderar instinkter, aptitreglering, smakpreferenser, matval, mättnadskänsla och sociala aspekter som matvanor och tabun. Feeding behavior kan påverkas av en rad faktorer som ålder, kognition, emotionell status, kultur, erfarenheter och fysiska tillstånd som sjukdomar eller skador.

"Aptitdämpande medel" är en term som ofta används för att beskriva läkemedel som minskar aptiten. Den medicinska termen för sådana läkemedel är "apetitsuppressorer". De verkar genom att påverka signalsubstanser i hjärnan som reglerar hungern och matintaget, vilket kan hjälpa till att minska kaloriintaget och understödja viktminskning. Exempel på aptitdämpande medel inkluderar phentermine och lorcaserin. Det är viktigt att notera att dessa läkemedel bör användas under medicinsk övervakning, eftersom de kan ha potentiala biverkningar och inte ska användas utan rekommendation från en läkare.

I medically, "magavidgning" refererar till en procedure där läkare expanderar magsäcken för att behandla eller förebygga magproblem. Detta kan göras genom att placera en magexpanderingsenhet (engelska: gastric band) runt överkanten av magsäcken, vilket skapar en small pouch som fylls upp snabbt och ger en känsla av näringsfullhet med mindre mat. Magvidgning kan också utföras genom att föra in en ballong i magsäcken och sedan fylla den med flytande, så att magsäcken expanderar och patienten känner sig mer mätt med mindre mat.

Denna procedure används ofta som ett metod för viktminskning vid svår fetma, då det hjälper till att kontrollera hungern och ge en känsla av näringsfullhet med mindre matintag. Magvidgning kan också användas för att behandla gastroesofageal reflux sjukdom (GERD) genom att öka trycket på den nedre delen av magsäcken och förhindra maginnehållet från att rinna tillbaka upp i matstrupen.

Familjeterapi är en form av psykoterapi där hela eller delar av en familj deltar i terapin tillsammans. Syftet är att hjälpa familjen att förbättra deras kommunikation, förstå varandras roller och gränser, lösa konflikter och stärka relationerna. En terapeut leder samtalen och guider familjen genom processen med hjälp av olika tekniker och strategier. Familjeterapi kan användas för att behandla en rad olika problem, inklusive psykiska sjukdomar, beteendeproblem, konflikter och kriser inom familjen.

In medical terms, "avmagring" refers to unintentional weight loss. This means that a person is losing weight without making any changes to their diet or exercise habits. Unintentional weight loss can be a sign of various health issues and should not be ignored. If you experience significant weight loss without trying, it's essential to consult a healthcare professional for further evaluation and appropriate medical advice.

"Kroppsuppfattning" refererar till individens subjektiva uppfattning och känsla av sin egen kropps storlek, form och funktion. Det inkluderar personens självbild, självkänsla och attityd gentemot sin egen kropp. Kroppsuppfattning kan variera över tiden och påverkas av olika faktorer som sociala normer, familjebakgrund, medier, psykiska hälsotillstånd och fysiska förändringar.

Det är viktigt att notera att kroppsuppfattning inte alltid korrelerar med den faktiska storleken eller formen på en persons kropp. Någon kan ha en normalvikt eller vara muskulös, men fortfarande uppleva sig som överviktig eller otillräckligt attraktiv. På motsatt vis kan någon med övervikt uppleva sig normalt eller till och med smal. Dessa diskrepansier mellan subjektiv kroppsuppfattning och objektiva fysiska mått kallas ofta för kroppssjälvbildsdistorsioner.

Dessutom kan kroppsuppfattning ha en betydande inverkan på individens psykiska hälsa, självkänsla och livskvalitet. Negativa kroppsuppfattningar kan leda till lägre självkänsla, depression, ätstörningar och social isolering. Positiva kroppsuppfattningar kan i stället främja en högre självkänsla, bättre psykisk hälsa och ett mer positivt livsutförande.

'Ghrelin' er ein hormon som produseres i magsystemet, mer specifikt i magsækkens sider og i fundus. Ghrelin er kjent for sin rolle i stimuleringen av appetitt og hungerkontroll. Det øker også voksenvokterhormonets (GH) sekretion og har effekter på innlegging av fedt og glukosmetabolisme. Ghrelin er ofte referert til som «hungerhormonet» på grunn av sin rolle i stimuleringen av appetitt og hungerkontroll.

Leptin är ett hormon som produceras av fettvävnaden och hjälper till att regulera aptiten och energibalansen i kroppen. Det fungerar genom att signalera till hjärnan när kroppen har fått tillräckligt med energi i form av näringsintag, vilket hjälper till att minska aptiten och öka den termiska effekten (den energi som kroppen använder för att producera värme). Leptin påverkar också andra kroppsfunktioner såsom immunförsvaret, reproduktionen och ämnesomsättningen. Nivåerna av leptin i blodet kan variera beroende på mängden fettvävnad som en person har, samt andra faktorer såsom hormonella förändringar och stress.

"Appetite regulation" refers to the physiological and psychological processes that control hunger and satiety, or the desire to eat and the feeling of fullness. This complex system involves a variety of hormones, neurotransmitters, and brain regions that work together to help maintain energy balance and regulate body weight.

The hypothalamus in the brain plays a key role in appetite regulation. It contains several groups of neurons that respond to signals from the digestive tract, fat cells, and other organs to influence feelings of hunger and satiety. For example, when the stomach is empty, hormones such as ghrelin are released into the bloodstream and signal the hypothalamus to increase appetite. After eating, hormones such as cholecystokinin (CCK) and peptide YY (PYY) are released to promote satiety and decrease appetite.

In addition to these hormonal signals, other factors can also influence appetite regulation, including emotions, stress, sleep patterns, and activity levels. Disruptions in any of these areas can lead to changes in appetite and eating behavior, which can contribute to weight gain or loss.

Overall, the regulation of appetite is a complex and dynamic process that involves multiple physiological and psychological factors working together to help maintain energy balance and support overall health.

'Viktökning' kan definieras som en ökning av kroppsvikten över tid, ofta orsakad av att kroppen tar in mer energikalor än det förbrukar. Detta kan leda till ett ökat fettmassa och potentialen för hälsorelaterade komplikationer som diabetes, högt blodtryck, ohälsa i hjärtat och flera andra sjukdomar. Viktökning kan mätas genom att jämföra en persons aktuella vikt med deras tidigare vikt vid olika tidpunkter. Det är viktigt att notera att vissa medicinska tillstånd och behandlingar också kan leda till viktökning.

Kroppsmasseindex (BMI) är ett mått som används för att uppskatta om någon har en hälsosam vikt i relation till sin längd. Det beräknas genom att dividera kroppsvikten i kilogram med längden i meter i kvadrat (kg/m2).

BMI-skalan delas vanligen in i följande kategorier:

* Undervikt: BMI under 18,5
* Normalvikt: BMI mellan 18,5 och 24,9
* Övervikt: BMI mellan 25 och 29,9
* Fetma: BMI 30 eller högre

Det är värt att notera att BMI inte är ett perfekt mått på hälsosam vikt eftersom det inte kan skilja mellan muskelmassa och kroppsfett. Till exempel kan en person med mycket muskler ha en högre BMI än en person med samma längd och vikt som har mer kroppsfett istället för muskler, men fortfarande vara hälsosamt. Därför bör BMI användas tillsammans med andra faktorer såsom blodtryck, kolesterolnivåer och livsstilsfaktorer som diet och motion för att bedöma en persons hälsosamma vikt.

Den hypothalamus är ett strukturellt och funktionellt delområde i hjärnan som utgör en viktig del av det endokrina systemet. Den hypothalamus har en central roll i att reglera och kontrollera flera kroppsliga funktioner, inklusive:

* Termoreglering (kroppstemperatur)
* Homöostasreglering (t.ex. vatten- och elektrolytbalans, hungerkänslor och näringsintag)
* Sömn-vakenhetscykeln
* Hormonella funktioner (till exempel produktion av hormoner som styr hypofysens funktion)
* Kardiovaskulära funktioner (t.ex. hjärtrytm och blodtryck)
* Stressrespons och affektiva tillstånd (t.ex. depression, rädsla och ilska)

Den hypothalamus är belägen i det ventrala delen av diencephalon och gränsar till tredje ventrikeln. Den består av flera nuclei (kärnor) med olika funktioner, inklusive supraoptiska kärnan, paraventriculariska kärnan, ventromediala kärnan och laterala hypotalamiska kärnan. Dessa kärnor kommunicerar med varandra och med andra delar av hjärnan via nervbanor och neurotransmittorer.

Den hypothalamus producerar också flera neuropeptider och hormoner, inklusive TRH (tyreoideastimulerande hormonfrisättande hormon), CRH (kortikotropinfrisättande hormon), GnRH (gonadotropinfreisättande hormon) och somatostatin. Dessa hormoner reglerar bland annat hypofysens produktion av tyreoideahormoner, kortisol, könshormoner och prolaktin.

Megestrolacetat är ett syntetiskt progestagen, som används som läkemedel. Det är en modifierad form av gestagenet progesteron och har en starkt progestagen verkan. Megestrolacetat används huvudsakligen för att behandla bröstcancer hos kvinnor efter menopaus, då cancercellerna är beroende av östrogen för tillväxt. Genom sin progestagenverkan hämmar megestrolacetat produktionen av östrogen i kroppen och på så sätt motverkar tillväxten av cancercellerna.

Läkemedlet kan också användas för att behandla andra former av cancer, som exempelvis äggstockscancer och endometriumcancer, samt för att behandla svår aptitlöshet hos patienter med AIDS eller cancer.

Megestrolacetat ges vanligtvis i form av tabletten och intas oralt, ofta två till tre gånger per dag. Doseringen varierar beroende på diagnosen och patientens allmänt tillstånd.

'Hunger' definieras inom medicinen som ett starkt behov av näring, ofta på grund av en längre tid utan mat. Det aktiverar hungerhormonet ghrelin och orsakar aptit, medan det minskar nivåerna av hormonet leptin, som signalerar mättnad.

I allvarliga fall kan hungerkänslor leda till undernäring eller extremt underviktigt tillstånd. Undernäring kan ha allvarliga konsekvenser för hälsan och kan påverka alla kroppens system, inklusive immunsystemet, muskelsystemet och det nervösa systemet.

Hypothalamussjukdomar är en samling sjukdomar som drabbar hypothalamus, ett litet område i hjärnan som har en central roll i regleringen av kroppens homeostas och endokrin system. Hypothalamus kontrollerar bland annat aptit, sömn, kroppstemperatur, stressrespons och hormonproduktion.

Hypothalamussjukdomar kan orsakas av olika faktorer som genetiska defekter, infektioner, trauma, tumörer eller autoimmuna sjukdomar. Exempel på hypothalamussjukdomar inkluderar:

1. Hypopituitarism: En tillstånd där hypofysen inte producerar tillräckligt med hormoner, vilket kan bero på en skada eller sjukdom i hypotalamus.
2. Diabetes insipidus: En sjukdom som orsakas av ett felaktigt signalsystem mellan hypothalamus och njurarna, vilket leder till att kroppen inte kan reglera vattnets balans korrekt.
3. Klinefelters syndrom: En genetisk störning som orsakas av en extra X-kromosom hos män, vilket kan leda till hormonella rubbningar och problem med könsmaturiteten.
4. Prader-Willi syndrom: En genetisk sjukdom som kännetecknas av aptitlöshet under spädbarnsåldern följt av överdriven aptit och viktuppgång under barndomen.
5. Craniopharyngiom: En typ av hjärntumör som ofta växer i närheten av hypotalamus och hypofysen och kan orsaka hormonella rubbningar och andra symtom.

Symptomen på hypothalamussjukdomar varierar beroende på vilken del av hypothalamus som är drabbad och hur allvarlig sjukdomen är. Behandlingen består ofta av hormonersättningst Therapy, mediciner och i vissa fall kirurgi.

'Näringsrubbningar' refererar till störningar i kroppens näringsupptag, absorption, distribution, metabolism eller elimination. Detta kan leda till onormala nivåer av näringsämnen och farliga hälsoutfall. Näringsrubbningar kan delas in i olika typer beroende på vilken aspekt av näringsintaget som är rubbad.

Här är några exempel på medicinska definitioner av olika typer av näringsrubbningar:

1. Undernäring (Malnutrition): Detta är en allmän term som används för att beskriva ett tillstånd där kroppen inte får tillräckligt med näringsämnen för att fungera korrekt. Det kan orsakas av en brist på tillgång till mat, svårigheter att äta eller absorbera näring, eller en sjukdom som påverkar näringsintaget.
2. Malabsorption: Detta är en störning i kroppens förmåga att ta upp näringsämnen från mag-tarmkanalen. Det kan orsakas av en skada på tarmen, en sjukdom som påverkar tarmen eller brist på enzymer som behövs för att bryta ner näringsämnen.
3. Övervikt och fetma (Overweight and Obesity): Detta är ett tillstånd där kroppen har en överdrivet hög mängd av kroppsfett. Det orsakas vanligtvis av att intaget av energiöverskott är större än förbränningen under en längre tidsperiod.
4. Elektrolytstörningar (Electrolyte Imbalances): Detta är en störning i kroppens elektrolytnivåer, som kan orsakas av en sjukdom, skada eller läkemedel. Elektrolyter är mineraler som hjälper till att reglera vattenbalansen, nerver och muskelverksamhet i kroppen.
5. Vitaminbrist (Vitamin Deficiency): Detta är ett tillstånd där kroppen saknar tillräckligt med en viss typ av vitamin. Det kan orsakas av en brist på intag av vitaminer, en sjukdom som förhindrar kroppens förmåga att ta upp vitaminer eller en medicin som påverkar vitaminabsorptionen.

Kräkning definieras inom medicinen som den aktiva processen där det övre delen av mag-tarmkanalen (över oesofagus) rensas genom att snabba, ryckiga kontraktioner i matstrupen (oesofagus) och magmuskulaturen pressar upp maginnehållet genom munnen. Kräkningar orsakas ofta av en reaktion på oönskade substanser eller syreattacker på mag-tarmväggen, men kan även vara ett symtom till sjukdomar eller biverkningar till läkemedel.

"Hundsjukdomar" är ett samlingsbegrepp för sjukdomar och tillstånd som kan drabba hundar. Det finns många olika slags hundsjukdomar, och de kan vara genetiska, infektionsrelaterade, åldersrelaterade eller orsakas av trauma eller miljöfaktorer. Några exempel på vanliga hundsjukdomar är hjärtproblem, cancer, diabetes, epilepsi, allergier, ledbesvär och njursjukdomar.

Det är viktigt att notera att denna beskrivning inte är en fullständig eller officiell medicinsk definition, utan snarare ett allmänt sammanfattande begrepp för sjukdomar som kan drabba hundar.

'Viktminskning' refererer til en nedgang i kroppens totalvekt som resulterer fra en reduksjon i kroppens fedtmasser, muskelmasser eller vann. Denne nedgangen kan oppnås gjennom endringer i kostholdet, fysisk aktivitet, medisinsk behandling eller kombinasjoner av disse. Det er viktig å understreke at en helhetlig tilnærming og langsiktig holdning ofte er nødvendig for suksessfull og vedlikeholdet av en ønsket viktminskning, samt for å redusere risiko for medfølgende helsekomplikasjoner.

"Energiintag" er en direkte oversattelse av den engelske termen "energy gap", som brukes innenfor fysikk og kemi. Energy gap refererer til det energimæssige hullet mellom to forskjellige energinivåer i et materiale, typisk mellom ledningsbånd og valensbånd i faststoffysikk. Denne energien må være overvunnet før elektroner kan bevege seg fritt gjennom materialet, noe som har betydning for materialets ledningseiendeler. I biokjemisk sammenhenging kan energy gap også referere til det energimæssige hullet mellom to molekylære eller biokjemiske tilstander.

Melanokortiner är en grupp peptidhormoner som produceras i hypotalamus, en del av hjärnan. Ordet "melanokortin" kommer från de två funktionerna som dessa hormoner har: att påverka pigmenteringen (melano- = svart/mörk) och att påverka kroppens stressrespons och aptit (korti- = kort, eftersom de är korta peptider).

Det mest välkända melanokortinet är adrenocorticotrop hormon (ACTH), som frisätts från hypofysen och stimulerar binjurekörteln att producera kortisol, ett steroidhormon som hjälper till att reglera kroppens stressrespons. Andra melanokortiner inkluderar α-, β- och γ-melanocytt stimulerande hormon (MSH) som främjar pigmenteringen av huden genom att aktivera melanocytreceptorer på hudens melanocyter.

Melanokortiner binder till specifika receptorer i kroppen, G-proteinkopplade receptor 1 och 5 (GPCR1 och GPCR5), för att utöva sina effekter. Dessa hormoner är involverade i en rad biologiska processer, inklusive reglering av aptit, kognition, sömnschema, sexuell differentiering och immunförsvar.

'Kroppssammansättning' refererar till det totala sammanställningen av olika komponenter i människokroppen, inklusive vatten, protein, fetter, kolhydrater, mineraler och vitaminer. Denna sammansättning kan variera beroende på ålder, kön, genetiska faktorer, livsstil och hälsostatus.

Vatten är den största komponenten i kroppen och utgör ungefär 50-70% av kroppsvikten beroende på ålder och kön. Proteiner utgör cirka 15-20% av kroppsvikten, medan fett utgör cirka 10-30%. Kolhydrater utgör vanligtvis mindre än 5% av kroppsvikten, men denna siffra kan variera beroende på kostvanor. Mineraler och vitaminer utgör endast en liten andel av kroppsvikten, men de är viktiga för många olika fysiologiska processer i kroppen.

En jämn kroppssammansättning är viktig för att underhålla en god hälsa och förhindra sjukdomar. Förändringar i kroppssammansättningen kan indikera undernäring, övervikt, fetma eller andra hälsoproblem.

Den medicinska definitionen av 'dödlig utgång' är när en persons tillstånd, ofta som ett resultat av en sjukdom eller skada, leder till döden. Det kan också definieras som en situation där en persons prognos är att de kommer att dö inom en viss tidsram, baserat på deras tillstånd och behandlingsalternativ. I kliniska studier används ofta ett mått som kallas "dödlighet" för att beskriva andelen deltagare som avlidit under en viss tidsperiod.

Undernäring (malnutrition) är ett tillstånd där kroppen inte får tillräckligt med näringsämnen, vitaminer och mineraler för att fungera korrekt. Det kan orsakas av en otillräcklig intag av näring, en ökad behov av näringsämnen eller en kombination av båda. Undernäring kan leda till viktförlust, muskelsvaghet, svag immunförsvar, och i allvarliga fall kan det orsaka organ failure. Det är viktigt att diagnostisera och behandla undernäring så snart som möjligt för att förebygga komplikationer och förbättra patientens kvalitet på livet.

I medicinsk kontext kan "mättnad" (satiety) syfta på det fysiologiska tillstånd då hungerkänslan minskar och kroppen upplevs vara näringsmättad efter en måltid. Det är ett komplext fenomen som involverar flera hormoner, signalsubstanser och nervbanor i kroppen. Mättnaden regleras av bland annat mängden energi (kalorier) och näringsämnen i maten, men också av faktorer som smaken, lukt, konsistens och matens presentation. När man känner sig mätt har aptiten ofta stillats och man upplever inte längre behov av att äta tillfällig mat eller onödigt mycket. Mättnaden är en viktig del i en hälsosam närings- och livsstilstäkt för att undvika övervikt och relaterade hälsoproblem som diabetes, hjärtsjukdomar och stroke.

Köldknölar, även kända som "goiter", är en ökad volym eller svelling i sköldkörteln, som ofta kan ses och kännas som en knöl i nacken under huden. Orsaken till köldknölar kan variera, men de flesta fall orsakas av en brist på jod i kosten eller en överaktivitet eller underaktivitet i sköldkörteln. Andra orsaker kan inkludera autoimmuna sjukdomar, infektioner och vissa mediciner. I allvarliga fall kan köldknölarna pressa på luftvägarna och leda till andningssvårigheter.

Oxonsyra, eller också känd som etanoidsyra, är en karboxylsyra med den kemiska formeln C2H4O2. Det är den enklaste av de alfa-kolvasenade karboxylsyror och förekommer naturligt i vissa frukter och vin. Oxonsyra är också en viktig industrikemikalie som används inom produktionen av polyester, PET-flaskor och andra plaster. Den har en sur smak och lågt pH-värde.

"Behandlingsresultat" er en betegnelse for hvordan en pasient reagerer på en behandling. Det kan inkludere forbedringer i symptomer, funksjon og kvalitet av liv, men også potentiale bivirkninger eller komplikasjoner til behandlingen. Behandlingsresultatet må ofte evalueres over tid for å kunne avgjøre om behandlingen er effektiv og om det er behov for justeringer i terapeutisk strategi.

Rosacea, också känt som "rosfeber", är en hudsjukdom som främst påverkar ansiktet. Det är enronlig och återkommande tillstånd som orsakar rödhet, inflammation och i vissa fall utslag som liknar akne. Rosacea kan vara svår att diagnostisera eftersom den kan förväxlas med andra hudproblem såsom akne eller allergi.

Det finns fyra typer av rosacea:

1. Erythematotelangiektatisk rosacea: Denna typ kännetecknas av permanent rödhet och utvidgade blodkärl i ansiktet.
2. Papulopustulös rosacea: Detta är den typ som ofta förväxlas med akne, eftersom den orsakar små inflammerade prickar och pustlar (vita eller gula blåsor fyllda med vätska).
3. Fybrosiskt eller sklerosant rosacea: Denna typ orsakar förhärdning av huden, särskilt på näsa och kinder. Detta är vanligare hos män än kvinnor.
4. Ögonroosacea: Detta påverkar ögonen och kan orsaka irriterade, rodnande eller kliande ögon, tårfylle och i vissa fall synförändringar.

Rosacea är ett livslångt tillstånd som inte har någon bot, men det finns behandlingar som kan hjälpa att lindra symtomen och förhindra komplikationer. De vanligaste behandlingsalternativen inkluderar topiska preparat (cremer eller gel), orala läkemedel och ibland laserbehandling eller kirurgi för att korrigera allvarliga hudförändringar.

"Bentäthet" är inget medicinskt begrepp som används inom den medicinska terminologin. Det kan dock vara en förvrängning av det medicinska begreppet "bensjuklighet", som refererar till någons sannolikhet att insjukna i viss typ av sjukdom under en given tidsperiod.

Jag rekommenderar därför att ni ser efter rätt stavning och begrepp när ni letar efter medicinska informationer, för att undvika missförstånd eller felaktig information.

Peptidhormoner är hormoner som består av en kedja av aminosyror, så kallade peptider. De produceras och sekreteras av endokrina celler i kroppen och transporteras via blodomloppet till sina måltceller där de binder till specifika receptorer på cellytan och utövar sin biologiska verkan genom att påverka cellens metabolism och funktion. Exempel på peptidhormoner är insulin, glukagon, somutläts av bukspottkörteln, samt östrogen och testosteron som utsöndras från könskörtlarna.

Proopiomelanokortin (POMC) är ett protein som bildas inuti kroppens celler. Det produceras främst i hypofysen, en endokrin (hormonproducerande) Drüsa lokaliserad i hjärnan. POMC bryts sedan ner till olika peptider, däribland:

1. Adrenocorticotrop hormon (ACTH): Styr kortisolproduktionen i binjurarna.
2. Melanocytstimulerande hormon (MSH): Reglerar hudens pigmentering och har också en roll i hungerkontrollen.
3. Beta-endorfin: Har en smärtstillande, lugnande och belöningsrelaterad effekt på centrala nervsystemet.
4. Gammas-lorfrin: Har en opioidaktivitet och kan påverka smärta, humör och appetit.

POMC har därför en viktig roll i regleringen av flera kroppsliga funktioner som inkluderar stressrespons, hungerkontroll, pigmentering och smärtkänslighet.

Näringsstatus är ett mått på individens tillgång till och upptag av näringsämnen som energi, protein, kolhydrater, fetter, vitaminer och mineraler. Det kan bedömas genom att mäta olika biokemiska parametrar såsom serumvärden av albumin, prealbumin, transferrin, kreatinin och totalprotein, samt antropometriska mätningar som vikt, midja-höft-kvot och muskelmassa. En god näringsstatus är viktig för att underhålla kroppens funktioner, stärka immunförsvaret och främja hälsa och välbefinnande.

Fenfluramin är ett centralstimulerande ämne som tillhör gruppen fenetylaminer. Det användes förr som appetitdämpande medel i viktminskningspreparat, tillsammans med phenmetrazin under varumärket Phen-Fen. Fenfluramin ökar frisättningen av serotonin i hjärnan genom att blockera serotoninreceptorer och på så sätt minska aptiten.

På grund av allvarliga biverkningar, som hjärtklaffbrist och lungblödningar, togs Fen-Fen och fenfluramin ut ur kliniskt bruk under 1990-talet. Användandet av fenfluramin är numera begränsat till forskningssyfte och under kontrollerade förhållanden.

Neuropeptid Y (NPY) är ett neuropeptid som initialt upptäcktes i centrala nervsystemet (CNS), men har sedan dess visat sig vara utbrett överflödigt i andra delar av kroppen, inklusive det perifera nervsystemet och flera olika typer av endokrina celler. Det är ett av de mest förekommande neuropeptiderna i CNS hos däggdjur och har en rad olika funktioner, bland annat roller i regleringen av aptit, sömn, smärta, blodtryck, humör och minnesfunktioner.

NPY består av 36 aminosyror och är kodad av NPY-genen som finns på kromosom 7p15.1-p14.1 hos människor. Det bildas som ett propeptid, som sedan klipps upp till sin aktiva form av en prohormonklippase.

NPY utövar sina effekter genom att binda till och aktivera specifika G-proteinkopplade receptorer, vilka kallas NPY1R, NPY2R och NPY5R. Dessa receptorer finns på cellmembranet hos en mängd olika cellder i både CNS och det perifera nervsystemet.

När NPY binder till dessa receptorer utlöses en kaskad av intracellulära signaltransduktionsprocesser som leder till en rad fysiologiska responsar, inklusive ökning av cellvätskeinnehållet, ökad neurotransmitterutsläpp och förändringar i andningen.

Då NPY är involverat i så många olika funktioner har det blivit en omfattande forskning kring dess roll i olika sjukdomstillstånd, inklusive neuropsykiatriska tillstånd som depression och ångest, samt metabola störningar som fetma och diabetes.

En tumör är en abnorm och oftast ocontrollerad tillväxt av celler i eller på kroppen. Tumörer kan vara godartade (benigna) eller elakartade (maligna). Godartade tumörer växer lokalt och tenderar att inte sprida sig till andra delar av kroppen, medan elakartade tumörer kan infiltrera omgivande vävnad och metastasera, det vill säga sprida sig via blod- eller lymfkärlen till andra delar av kroppen.

Elakartade tumörer kan vara cancer i olika former, såsom carcinom, sarcom, leukemi och lymfom. Dessa typer av tumörer har olika orsaker, behandlingsmetoder och prognoser beroende på vilken typ av cell som är involverad och hur aggressivt tumören växer.

Det är viktigt att upptäcka och behandla elakartade tumörer i tid för att öka chanserna till fullständig bot eller förlängt överlevnad.