'Delirium tremens' (DTs) är en allvarlig komplikation som kan uppstå vid alkoholenttagande och sedan plötsligt avslutas eller minskas kraftigt. Det är en form av akut förvirringstillstånd, karakteriserad av desorientering, hallucinationer (vanligtvis synhallucinationer), tremor, autonom nervsystemsaktivitet och i vissa fall feber. DTs kan också orsaka sömnstörningar, rastlöshet, aggression och andra psykiatriska symtom.

DTs är en medicinsk nödsituation som kräver omedelbar behandling på sjukhus. Behandlingen kan innefatta läkemedel för att kontrollera symtomen, såsom bensodiazepiner, och andra stödjande behandlingar som korrektion av vätske- och elektrolytbalansen, näringsstöd och övervakning av andningsfunktionen.

DTs är ett allvarligt tillstånd som kan leda till komplikationer såsom lunginflammation, hjärtarytmier, njurskada och i värsta fall dödsfall. Därför är det viktigt att söka omedelbar medicinsk vård om man misstänker att man själv eller någon annan har DTs.

'Delirium' er en medicinsk betegnelse for en pludselig opstået forvirring, der ofte er kortvarig men kan vare i flere uger. Symptomerne på delirium kan variere, men typisk vil patienten opleve en ændret bevidsthedsniveau, forvirring, desorientering og hallucinationer. Delirium kan have mange årsager, herunder infektioner, sygdomme, skader på hjernen, medicinreaktioner eller substansmisbrug. Det er vigtigt at søge øjeblikkelig medicinsk behandling for at afklare årsagen og give den bedst mulige behandling. Delirium kan have alvorlige konsekvenser, herunder en forlænget indlagt tid på hospitalet, forværring af kognitive funktioner og øget risiko for død.

En alkoholabstinensanfall, även känd som alkoholentreaktion eller alkoholkopavstandsanfall, är ett tillstånd som kan uppstå när en person som är beroende av alkohol plötsligt slutar dricka eller drastiskt minskar sitt alkoholkonsumtion. Symptomen påträffas vanligen within 6-48 timmar efter det senaste intaget och inkluderar ofta:

* Autonoma symptom som svettningar, pulsökning, blodtryckshöjning, feber, rastlöshet, yrsel, illamående, kräkningar och pupillförstoring.
* Psykiatriska symptom som irritabilitet, rastlöshet, oro, agitation, förvirring, hallucinationer (vanligtvis synhallucinationer) och i vissa fall seizurer eller delirium tremens.

Alkoholabstinensanfall kan vara livshotande om de inte behandlas korrekt och omedelbart. Det är därför viktigt att en person med alkoholberoende som planerar att sluta dricka ska få professionell medicinsk hjälp för att hantera abstinensen. Behandlingen kan omfatta både farmakologisk behandling och psykosocialt stöd.

Abstinenssyndrom är ett tillstånd som kan uppstå när en person som är beroende av en substans plötsligt upphör med att använda den. Symptomen varierar beroende på vilken substans individen är beroende av, men de kan inkludera:

* För psykoaktiva substancexempel: irritabilitet, aggressivt beteende, skräck, panik, depression, rastlöshet, förvirring, konfusion, minnesförlust, hallucinationer och illusionser.
* För alkoholexempel: tremor, svettningar, snabbt hjärtslag, höjd blodtryck, ångest, skakningar, illamående, kräkningar, huvudvärk, oro, sömnsstörningar och i vissa fall delirium tremens.
* För opiater exempel: diarré, magkramper, illamående, kräkningar, snuva, yrsel, svettningar, pupillutvidgning, muskelspasmer och i vissa fall grand mal-anfall.

Abstinenssyndromet kan vara livshotande om det inte behandlas korrekt och omedelbart. Det är viktigt att söka medicinsk hjälp om man misstänker att man själv eller någon annan lider av abstinenssyndrom.

Alkoholkonsumtion är en term som refererar till intaget av alkoholdrycker eller drycker som innehåller alkohol. Alkohol kallas också etanol och är den typ av alkohol som vanligtvis finns i alkoholdrycker.

Alkoholkonsumtion mäts ofta i enheter som "standarddoser", där en standarddos av ren alkohol är ungefär 14 gram. Detta motsvarar ungefär ett glas vin (120 ml), ett glas starköl (330 ml) eller en dobbel shot sprit (50 ml).

Det är viktigt att notera att alkoholkonsumtion kan ha både positiva och negativa effekter på hälsan, beroende på mängden och frekvensen av konsumtionen. Regelbunden eller överdrivet hög alkoholkonsumtion kan leda till allvarliga hälsoeffekter som lever- och njurskador, psykiska problem, cancer och fetma. Däremot kan måttlig alkoholkonsumtion ha vissa positiva effekter på hjärt-kärlsjukdomar och livslängd hos vissa individer.

Etanol, även känt som etylalkohol, är en klar, färglös och lättantändlig vätska med kemisk formel C2H5OH. Det är den primära aktiva ingrediensen i alkoholhaltiga drycker och har också användningsområden inom medicinen som desinfektionsmedel och läkemedel.

I medicinsk kontext refererar 'etanol' ofta till den substans som orsakar berusning när den konsumeras i alkoholhaltiga drycker. Det kan också användas terapeutiskt för att behandla patienter med metanol- eller etylenglykolförgiftning genom att konkurrera ut de toxiska substanserna från levern och andra vävnader.

Läkemedelsverket i Sverige har godkänt etanol som läkemedel under varunamnet "Etanol", bland annat för användning som desinfektionsmedel och hudantiseptikum. Det finns också preparat med etanol som aktiv ingrediens som används för att lindra smärta orsakad av sår eller skador på huden.

Alkoholism, också känt som alkoholtillvänjan, är en kronisk sjukdom som kännetecknas av ett oförmögenhet att kontrollera alkoholkonsumtionen, trots negativa konsekvenser för individens hälsa, sociala relationer och livsstil. Det finns olika diagnoskriterier för alkoholism, men en vanlig definition är den som används av American Psychiatric Association i Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders (DSM-5).

Enligt DSM-5 kallas alkoholrelaterade störningar för Alkoholstörningar och innefattar två huvudgrupper: Alkoholmissbruk och Alkoholberoende. För att diagnostisera Alkoholism (Alkoholberoende) måste individen uppfylla minst två av följande kriterier under ett år:
- Alkoholen används i större mängder eller under längre tidsperiod än avsiktet.
- Det finns en starkt förkrossande önskan eller tillbakadragandebesvär när alkoholen inte är tillgänglig (abstinens).
- Alkoholkonsumtionen påverkar arbete, skola eller andra viktiga aktiviteter.
- Individen fortsätter att dricka trots uppenbara sociala eller interpersonella problem som orsakas av alkoholen.
- Betydande tid tillbringas på att skaffa, använda eller återhämta sig från alkoholens effekter.
- Alkoholkonsumtionen fortsätter trots kännedom om riskerna för fysisk skada.
- Toleransutveckling har inträffat, vilket innebär att en ökad mängd alkohol behövs för att uppnå den ursprungliga effekten.
- Återfallserscheinningar uppstår vid ett avbrott i eller minskningen av alkoholkonsumtionen, till exempel rastlöshet, irritabilitet, depression, sömnsvårigheter, ökad puls, svettningar, ångest och tremor.

Det är viktigt att notera att detta inte är en komplett lista över alla symptom eller kriterier för alkoholberoende. Om du eller någon du känner har problem med alkohol kan det vara lämpligt att söka professionell hjälp från en läkare, terapeut eller en sjukvårdsinrättning som specialiserar sig på behandling av alkoholberoende.

Clorometiazol är ett läkemedel som tillhör gruppen kolinerga muskelrelaxantia. Det används främst för att behandla svår, kronisk spasm i skelettmuskulaturen och kan ges som injektion eller som tablett. Clorometiazol verkar genom att blockera signalsubstanser i centrala nervsystemet och på så sätt minska muskelspasmerna.

Läkemedlet bör endast användas under kontroll av en läkare på grund av dess potential till biverkningar, som kan inkludera andningsdepression, yrsel, förvirring och rörelseminskning. Det är också viktigt att undvika kombinationen av clorometiazol med alkohol eller andra centralstimulerande läkemedel, eftersom detta kan öka risken för andningsdepression och koma.

'CNS-depressiva medel' är en benämning inom medicinen på läkemedel som har en dämpande eller nedsättande effekt på centrala nervsystemet (CNS). Detta innebär att de kan orsaka sänkt rörlighet, talförlust, sömnsvårigheter, minnesförlust, förvirring och i vissa fall koma vid överdosering. Exempel på sådana läkemedel inkluderar bensodiazepiner, barbiturater, opiater och alkohol.

I medicinska sammanhang kan termen användas för att beskriva läkemedel som används för att behandla olika sjukdomstillstånd, till exempel sömnsvårigheter, ångest, smärta och epilepsi. Det är viktigt att vara medveten om deras effekter och använda dem under medicinsk övervakning för att undvika biverkningar och komplikationer.

"Alkoholskada" er en overordnet betegnelse for de skader på kroppen som kan oppstå som følge av alvorlig og langvarig alkoholkonsum. Alkohol kan skade mange forskjellige organismer i kroppen, inkludert hjernen, leveren, hjertet, immunsystemet og fortsetningen.

Her er noen eksempler på spesifikke alkoholskader:

* **Alkoholisk demens:** Alkohol kan skade hjernen og føre til kognitive forfedringer, minneseforringer og svingende humør.
* **Alkoholisk lever sykdom (ALD):** Alkoholkonsum kan føre til skader på leveren, inkludert steatohepatitt (fedtlever), hepatitt (leverskade) og levercirrhose (narveskade).
* **Alkoholisk kardiomyopati:** Alkoholkonsum kan føre til skader på hjertet, inkludert forsvakket muskulatur i hjertet og svingende hjerterytme.
* **Alkoholrelatert immunfeber:** Alkoholkonsum kan svækkje immunsystemet og føre til infeksjoner og feber.
* **Alkoholrelatert muntsykdom (ARMD):** Alkoholkonsum kan skade munden og spiserøret, føre til smerter i munn og tann, og øke risikoen for mundkraft.

Det er viktig å understreke at alkoholskader kan forebygges ved å unngå alvorlig og langvarig alkoholkonsum. Hvis du er bekymret for din egen alkoholkonsum eller den av en nær ven eller familie, bør du søke medisinsk veiledning.

Alkoholpsychoser är en akut psykiatrisk störning orsakad av överdriven alkoholkonsumtion och efterföljande abstinens. Symptomen kan variera, men inkluderar ofta hallucinationer, paranoia, aggressivt beteende, förvirring och andra kognitiva störningar. I allvarliga fall kan individen bli våldsam eller hotfull mot sig själv eller andra. Alkoholpsychoser behandlas vanligen med medicinsk övervakning, läkemedel för att lindra symtomen och stöd till kontrollerad avfastning från alkohol.

"Alkohol" er en betegnelse for et slags organiske forbindelser som inneholder en hydroxylgruppe (-OH) og en karbonylgruppe (=O) i samme molekyle. Den simpleste og mest kjente alkoholen er ethanol, som også kallas for "drinkable alcohol" eller bare "alcohol". Ethanol er den type av alkohol som finnes i alkoholdrikker som øl, vin og spiritus.

I medisinsk sammenheng kan termen "alkohol" også referere til bruken av ethanol som substanse, især i forbindelse med misbrug eller beroende. Slike tilfeller av alkoholmisbruk kan føre til mange skadelige helsekonsekvenser, inkludert leverskade, hjerte- og karsjefterliknende symptomer, neurologiske problemer og sosiale vanskeligheter.

Alkoholrelaterade nervskador, även kända som alkoholneuropati, är en neurologisk skada som orsakas av långvarigt och/eller tungt alkoholbruk. Detta kan leda till skador på de långa nerverna (perifera nerverna) i kroppen, vilket kan resultera i en rad symtom.

En medicinsk definition av 'nervskador av alkoholbruk' är:

"Alkoholrelaterad nervskada är en neurodegenerativ tillstånd som orsakas av långvarigt och/eller tungt alkoholbruk. Detta leder till skador på de perifera nerverna, vilket kan resultera i symmetriska sensoriska och motoriska symptom, inklusive polyneuropati, polyneurit, ataxi, myokymi, och i vissa fall även demens."

Det är värt att notera att alkoholrelaterade nervskador kan vara reversibla om individen slutar dricka alkohol, men det kan ta tid för nerverna att regenerera sig. I vissa fall kan skadan vara permanenta.

Pellagra är en näringsbristrelaterad sjukdom som orsakas av brist på niacin (vitamin B3) och/eller aminosyran tryptofan i kosten. Den kan även uppstå till följd av malabsorption eller förgiftning med den hemotoxiska substansen kornticka. Sjukdomen är karaktäriserad av symptom från hud, mag-tarmsystem, nervsystem och psykiatrisk rubricering. Typiska tecken på pellagra inkluderar hudskador som rödaktiga, svullna och ömma områden (dermatit), diarré, demens och depression. Pellagra behandlas vanligen med niacin-supplmentering och korrigering av underliggande orsaker till näringsbristen.

Klordiazepoxid är ett bensodiazepinpreparat som används som lugnande, muskelavslappnande och sömngivande medel. Det verkar genom att påverka neurotransmittorers (hjärnans signalsubstanser) effekt i hjärnan. Klordiazepoxid har också använts för behandling av alkoholabstinens och som ett medel mot rastlöshet orsakad av till exempel ångest eller smärta.

Liksom andra bensodiazepiner kan klordiazepoxid ge upphov till biverkningar som sömnighet, minnesförlust, koordinationssvårigheter och i vissa fall fysiskt beroende vid långvarigt bruk. Därför bör preparatet endast användas under kort tid och under kontrollerad läkarföreskriften.

Lorazepam är ett läkemedel som tillhör gruppen bensodiazepiner och används främst för behandling av ångest, spasmer i musklerna, sömnsvårigheter och för att kontrollera krampanfall vid epilepsi. Det fungerar genom att påverka en specifik kemisk substans i hjärnan, GABA (gamma-aminobutyriska syra), vilket orsakar en dämpande effekt på centrala nervösa systemet och ger en lugnande, ruskig och sedativ verkan. Lorazepam är receptbelagt och bör användas under läkarens kontroll på grund av potentialen för beroende och toleransutveckling.

Enligt American Psychiatric Association's Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders (DSM-5), är alkoholismo en kronisk sjukdom som kännetecknas av ett missbruk av alkoholdrycker, trots att det orsakar negativa konsekvenser för individen.

Medicinska behandlingar för alkoholism kan inkludera:

1. Mediciner: Det finns flera FDA-godkända mediciner som används för att behandla alkoholism, till exempel disulfiram (Antabuse), naltrexon (ReVia, Vivitrol) och acamprosat (Campral). Dessa mediciner fungerar på olika sätt för att hjälpa personer med alkoholism att sluta dricka eller minska deras alkoholkonsumtion.
2. Psykiatrisk vård: Behandling av underliggande psykiatriska tillstånd, som depression eller ångest, kan vara viktigt för en lyckad behandling av alkoholism.
3. Terapi: Individuell och gruppterapi kan hjälpa personer med alkoholism att förstå sina vanor och lär sig strategier för att hantera känslor och situationer som kan leda till alkoholkonsumtion.
4. Stödgrupper: Stödgrupper, såsom Anonyma Alkoholister, kan erbjuda en trygg plats där personer med alkoholism kan dela sina erfarenheter och få stöd från andra som har upplevt liknande utmaningar.
5. Avvänjning: Avvänjning från alkohol under kontrollerade omständigheter kan vara en del av behandlingen för alkoholism. Detta kan ske på en sjukhusenhet eller i ett behandlingscenter.

Det är viktigt att notera att det inte finns en enda lösning som fungerar för alla personer med alkoholism. Behandlingen bör vara anpassad till individens specifika behov och preferenser.

Alkoholförgiftning, även känd som etanolförgiftning, är en toxicologisk tillstånd som orsakas av överdriven alkoholkonsumtion. När alkohol metaboliseras i kroppen produceras en biprodukt kallad acetaldehyd, som är skadlig och kan leda till symtom som yrsel, illamående, kräkningar, högt blodtryck, snabb hjärtslag, förvirring, koordinationssvårigheter och i allvarliga fall medvetslöshet eller andningsstillestånd.

Det är viktigt att söka medicinsk vård omedelbart om man misstänker en alkoholförgiftning, särskilt om individen är medvetslös eller inte kan hjälpa sig själv. Behandlingen kan innefatta aktiv kylning för att minska kroppstemperaturen, intravenös vätskebehandling för att förebygga dehydrering och elektrolytbrist, samt näringsuppehållande behandling för att ge levern möjlighet att bearbeta alkoholen i kroppen. I allvarliga fall kan intensivvårdsbehandling vara nödvändig.

'Helnykterhet' kan definieras som ett tillstånd då en individ inte konsumerar några alkoholdrycker överhuvudtaget. Det innebär att personen avstår från alla former av alkoholhaltiga drycker, oavsett om det är i sociala sammanhang eller ensamma. Helnykterhet kan vara ett val som en person gör för personliga skäl, såsom att förbättra sin hälsa, undvika beroendeproblem eller för att leva en livsstil utan alkohol. Det kan också vara en nödvändighet för dem som har problem med alkoholmissbruk och är i behov av behandling och rehabilitering.

Diazepam är ett centralstimulansmedel som tillhör bensodiazepinerna och används huvudsakligen som lugnande, muskelavslappnande och sömngivande medel. Det verkar genom att öka effekten av den signalsubstanser i hjärnan som kallas GABA (gamma-aminobutyrsyra), vilket leder till en dämpad nervö aktivitet.

Diazepam används vanligen vid behandling av ångest, spasmer i skelettmuskulaturen, epilepsi och alkoholentaventyre. Det kan också användas före operationer för att hjälpa patienten att känna sig lugnare och mer relakerad.

Som alla bensodiazepiner kan diazepam ge upphov till biverkningar som sömnighet, minnesförlust, koordinationssvårigheter och förvirring. Långvarigt bruk av diazepam kan också leda till beroende och abstinensbesvär vid avslutad behandling. Diazepam bör därför endast användas under kort tid och under noggrann medicinsk övervakning.

Alcoholism, also known as alcohol use disorder, is a chronic relapsing brain disorder characterized by an impaired ability to stop or control alcohol use despite adverse social, occupational, or health consequences. It is defined by the Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders (DSM-5) as a problematic pattern of alcohol use leading to clinically significant impairment or distress, with at least 2 of the following symptoms occurring within a 12-month period:

1. Alcohol is often taken in larger amounts or over a longer period than was intended.
2. There is a persistent desire or unsuccessful efforts to cut down or control alcohol use.
3. A great deal of time is spent in activities necessary to obtain, use, or recover from the effects of alcohol.
4. Craving, or a strong desire or urge to use alcohol.
5. Recurrent alcohol use results in a failure to fulfill major role obligations at work, school, or home.
6. Continued alcohol use despite having persistent or recurrent social or interpersonal problems caused or exacerbated by the effects of alcohol.
7. Important social, occupational, or recreational activities are given up or reduced because of alcohol use.
8. Recurrent alcohol use in situations in which it is physically hazardous.
9. Alcohol use is continued despite knowledge of having a persistent or recurrent physical or psychological problem that is likely to have been caused or exacerbated by alcohol.
10. Tolerance, as defined by either of the following:
a) A need for markedly increased amounts of alcohol to achieve intoxication or desired effect.
b) A markedly diminished effect with continued use of the same amount of alcohol.
11. Withdrawal, as manifested by either of the following:
a) The characteristic withdrawal syndrome for alcohol (refer to DSM-5 for further details).
b) Alcohol (or a closely related substance, such as a benzodiazepine) is taken to relieve or avoid withdrawal symptoms.

The severity of alcohol use disorder is classified as mild, moderate, or severe based on the number of criteria met.

Bensodiazepiner är en grupp av läkemedel som används för att behandla ångest, sömnsörtningssvårigheter, muskelspasmer och epilepsi. De fungerar genom att öka effekten av ett neurotransmittor, GABA (gamma-aminobutyriska syran), i centrala nervsystemet, vilket orsakar en dämpande effekt på hjärnaktiviteten och ger en lugnande, ruskig eller senkande effekt. Exempel på bensodiazepiner inkluderar diazepam (Valium), alprazolam (Xanax) och lorazepam (Ativan). Liksom med alla läkemedel kan de också ha biverkningar och risker för beroende.

Alkoholkardiomyopatí är en medicinsk term som refererar till en skada på hjärtmuskulaturen (kardiomyopati) som orsakas av kroniskt alkoholmissbruk. Den kan leda till att hjärtat blir svagare och mindre effektivt vid pumpar blod runt kroppen, vilket kan resultera i symptom som andfåddhet, trötthet och vatteningorgring (ödem). I allvarliga fall kan det leda till hjärtsvikt.

Klonazepam är ett läkemedel som tillhör en grupp av preparat som kallas bensodiazepiner. Det används vanligen för att behandla ångeststörningar, sömnsvårigheter och epilepsi. Klonazepam verkar genom att påverka en viss typ av receptor i hjärnan, GABA-receptorn, vilket leder till en dämpad nervös aktivitet och en lugnande, muskelavslappnande och skälmande effekt.

Läkemedlet ges vanligen som tablett men kan även ges som intravenös injektion i vissa fall. Klonazepam har potentialen att orsaka beroende och tolerans, varför det rekommenderas att användas under kortast möjliga tid och vid lägsta effektiva dos. Vid långvarig användning bör patienten gradvis avsluta behandlingen för att undvika tillbakadragningssymptom.

Katatonia är ett tillstånd som kan förekomma vid schizofreni och andra psykiatriska sjukdomar. Det kännetecknas av stora muskelspänningar, oförmåga att röra sig eller reagera på sin omgivning, och ibland även av ovanliga, repetitiva rörelser eller beteenden. Katatonin kan vara akut eller kronisk och kräver medicinsk behandling.

Anti-anxiety agents, also known as anxiolytics, are a class of medications used to manage symptoms of anxiety disorders. These drugs work by reducing the abnormal excitement in the brain that can lead to feelings of fear, worry, and anxiety. They may act on neurotransmitters such as gamma-aminobutyric acid (GABA) to increase its inhibitory effects on nerve cells, which results in a calming effect. Common examples of anti-anxiety agents include benzodiazepines, azapirone, and buspirone. It's important to note that these medications should be used under the supervision of a medical professional as they can have potential for dependence and abuse.

'Sömn- och rogivande läkemedel' är en kategori av psykoaktiva substanser som används för att behandla sömnsörtar eller oro. De verkar genom att påverka hjärnans aktivitet och minska medvetandegraden, vilket kan underlätta sömn och ge en känsla av lugn och avspannning. Exempel på sådana läkemedel är benzodiazepiner (till exempel diazepam och lorazepam) och z-preparat (till exempel zolpidem och zaleplon). Dessa läkemedel bör användas under kort tid och under medicinsk övervakning på grund av risken för biverkningar och beroendeframkallande egenskaper.

'Förvirringstillstånd' (eng. 'confusional state') är ett samlingsbegrepp inom psykiatrin och neurologin som beskriver en patient som har svårigheter med att tänka klart, uppmärksamhet, minne eller orientering till person, tid och plats. Förvirringstillstånd kan ha många olika orsaker, inklusive infektioner, sjukdomar i centrala nervsystemet, elektrolytbrist, reaktion på läkemedel eller substansmissbruk. Symptomen kan variera från mild till allvarlig och kan förändras över tiden. Det är viktigt att söka medicinsk hjälp om man upplever symtom på ett förvirringstillstånd, eftersom det kan vara ett tecken på en underliggande sjukdom som behöver behandlas.

"Encyclopedias are comprehensive reference works containing information on a wide range of topics. They are typically organized in alphabetical order and provide concise summaries of facts, concepts, and knowledge in various fields such as science, history, literature, philosophy, and arts. The principles behind the creation of encyclopedias include accuracy, objectivity, and authority, with contributions from experts in their respective fields. Encyclopedias serve as a valuable resource for researchers, students, and general readers seeking reliable information on a wide array of subjects."

En hallucination är en perceptionsartad upplevelse av något som inte existerar i den yttre verkligheten. Den kan uppfattas med någon av de fem sinnesorganen: syn, hörsel, lukt, smak eller känsel. Hallucinationer är vanliga vid vissa mentala sjukdomar som schizofreni och bipolär sjukdom, men kan också förekomma vid neurologiska tillstånd, som exempelvis epilepsi, eller under drogverkan. Vidare kan hallucinationer uppstå i samband med vissa mediciner, sömnbrist och stress.

'Anemii, makrocytär' är en medicinsk term som refererar till ett tillstånd där individen har för lågt antal röda blodkroppar (anemi) och dessa röda blodkroppar är större än normalt (makrocytär). Den genomsnittliga volymen av de röda blodkropparna (Mean Corpuscular Volume, MCV) är högre än normalvärdet på cirka 90-100 fl (femtoliter). Orsaken till den makrocytära anemin kan variera och kan bero på olika näringsbrist, alkoholmissbruk, vissa medikamenter eller sjukdomar i benmärgen.

Folsyrabrist är ett tillstånd där kroppen saknar tillräckligt med folsyra, ett B-vitamin som är viktigt för att hjälpa till att bilda röda blodkroppar och att underhålla cellernas hälsa. Folsyrabrist kan orsaka anemimi, en tillstånd där kroppen saknar tillräckligt med röda blodkroppar eller hemoglobin, ett protein i röda blodkroppar som transporterar syre till celler i kroppen. Symptomen på folsyrabrist kan inkludera trötthet, hjärtklappning, andnöd, huvudvärk, irritabilitet och svårigheter att koncentrera sig. Folsyrabrist kan behandlas med diet och supplementering med folsyra.

Erytrocytindex, även kallat hematokrit, är ett laboratoriemedicinskt mått på andelen röda blodkroppar (erytrocyter) i ett visst volymen blod. Det uttrycks som en procentandel och mäts vanligen med hjälp av automatiserade metoder inom klinisk kemi.

Vid en normal hematokrit är andelen röda blodkroppar i blodet ungefär 40-45% för män och 36-42% för kvinnor. Värdena kan variera beroende på ålder, kön, fysisk aktivitet och höjd över havet där man bor.

Ett ökat hematokrit kan vara ett tecken på olika sjukdomar eller tillstånd, exempelvis lungsjukdom, hjärtsjukdom, blodbrist (anemi) eller som en komplikation av höjd ovan havsytan. Ett minskat hematokrit kan vara ett tecken på blodförlust, njursjukdom, vitamin-B12-brist eller folsyrebrist.

Vitamin B12-brist, också känt som cobalaminbrist, är ett tillstånd där kroppen saknar tillräckligt med vitamin B12. Detta kan orsaka en rad symtom, inklusive trötthet, svaghet, förvirring, minnesförlust och depression. I allvarliga fall kan det leda till neurologiska skador och blodproblem. Vitamin B12-brist kan bero på bristföda, mag-tarmsjukdomar som malabsorption eller påverkan av vissa mediciner. Diagnosen ställs vanligtvis genom en kombination av symtom, blodtester och i vissa fall en undersökning av ryggmärgsvätskan. Behandlingen består ofta av supplementering med vitamin B12, som kan ges oralt eller injiceras.

Erytrocytantal är ett medicinskt begrepp som refererar till den absoluta antalet röda blodkroppar (erytrocyter) i en viss volym blod. Det uttrycks vanligtvis som celler per mikroliter (celler/µL) eller per kubikmillimeter (celler/mm3).

Ett normalt erytrocytantal hos en vuxen person ligger ungefär mellan 4,5 och 6 miljoner celler per mikroliter blod. Vid en ökning av det absoluta antalet röda blodkroppar talar man om erytrocytos, och vid minskat antal talar man om anemi.

FIGLU (formiminoglutamic acid) test är ett laboratorietest som används för att hjälpa till att diagnostisera patienter med sårbarhet för neuropati orsakad av vitamin B12-brist. Testet mäter patientens förmåga att metabolisera histidin, en aminosyra som finns i proteinrik mat.

I testet får patienten inta en speciell substans som kallas formiminoglutamsyran (FIGlu), vilken är ett derivat av histidin. Om patientens kropp saknar tillräckligt med vitamin B12, kommer denne inte kunna metabolisera FIGlu korrekt, och det kommer att finnas högre nivåer av FIGlu i patientens urin.

Det är värt att notera att FIGLU-testet inte används som ett screeningtest för vitamin B12-brist, eftersom det kan ge falska positiva resultat hos personer med andra tillstånd, såsom nefropati (nedsatt njurfunktion) och histidinria (förhöjda nivåer av histidin i kroppen). I stället används ofta serumvitamin B12-nivåer eller metylmalonsyra (MMA)-test för att screena för vitamin B12-brist.

'ADHD' står för 'Attention Deficit Hyperactivity Disorder', som är ett neuropsykiatriskt tillstånd som kännetecknas av symptom som svårigheter att hålla koncentrationen, vara uppmärksam och/eller vara orolig eller överaktiv. Symptomen måste ha varit présent under minst sex månader och ha påbörjats före 12 års ålder. Tillståndet kan delas in i tre huvudgrupper:

1. Predominantly Inattentive Type (ADHD-PI): personen har svårigheter att hålla koncentrationen, är distraherad och/eller glömmer ofta saker.
2. Predominantly Hyperactive-Impulsive Type (ADHD-PHI): personen är orolig, impulsiv och kan ha svårigheter att sitta stilla under längre perioder.
3. Combined Type (ADHD-C): personen uppfyller kriterierna för både Predominantly Inattentive Type och Predominantly Hyperactive-Impulsive Type.

Det är viktigt att notera att ADHD kan ha en negativ påverkan på en persons liv och funktionalitet, men med rätt behandling och stöd kan personer med ADHD leda ett lyckosamt liv.

Metylfenidat är ett centralstimulerande preparat som primärt används för behandling av ADHD (upppmärksamhetsstörning med hyperaktivitet) hos barn, ungdomar och vuxna. Preparatet fungerar genom att blockera nedbrytningen av neurotransmittorerna dopamin och noradrenalin i hjärnan, vilket leder till ökad koncentration och uppmärksamhet. Methylphenidate är också ibland använt för behandling av narkolepsi.

En inlärningsstörning (ILS) är en neuroutvecklingsstörning som kännetecknas av svårigheter att lära sig och behålla nya kunskaper och färdigheter, till exempel i anledning av att informationsprocesseringen i hjärnan inte fungerar optimalt. Det kan handla om svårigheter med att läsa, räkna, skriva eller förstå abstrakta begrepp, och det kan vara svårt att generalisera vad man lärt sig till nya situationer. I allmänhet har personer med ILS en normal till hög intelligens, men de har ofta också andra symtom som exempelvis kort Minne, uppmärksamhetsproblem och motoriska svårigheter. För att ställa diagnosen använder man sig av olika tester och observationer, och det är viktigt att utreda om det finns några underliggande orsaker till de symtom som visar sig, som exempelvis hörsel- eller synproblem. Behandlingen består ofta av specialpedagogiska insatser, sociala stödjande insatser och i vissa fall medicinska behandlingar.

Centralstimulerande medel, även kända som psyko stimulanter, är en grupp av läkemedel som ökar aktiviteten i centralnervösa systemet (hjärnan och ryggmärgen). De verkar genom att påverka signalsubstanser i hjärnan, framförallt dopamin och noradrenalin.

Exempel på centralstimulerande medel inkluderar:

* Amphetaminer (såsom Adderall och Dexedrine)
* Metylphenidat (såsom Ritalin och Concerta)
* Modafinil (såsom Provigil)

Dessa läkemedel används ofta för att behandla neurologiska tillstånd som ADHD (uppfattningssvårigheter med/utan sömnlöshet), narkolepsi och vissa former av depression. De kan också användas off-label för att behandla andra tillstånd, såsom utmattning och kronisk trötthet.

Även om dessa läkemedel kan vara effektiva vid behandling av vissa medicinska tillstånd, kan de också ha en potential för missbruk och beroende. Därför är det viktigt att endast använda dem under en läkares övervakning och strikt efter recept.

I medicinska sammanhang kan "Planeringsutskott inom hälso- och sjukvård" översättas till "Healthcare Planning Committee". Detta är en grupp eller kommitté som ansvarar för att planera, utveckla och implementera strategier och initiativ för att förbättra hälso- och sjukvården på olika nivåer, inklusive regionalt, lokalt eller inom en viss institution.

Deras uppgifter kan omfatta att fastställa visionen och målen för hälso- och sjukvården, utvärdera behovet av olika tjänster och resurser, planera för framtida behov, prioriteta initiativ och projekt, samt övervaka och utvärdera resultaten av de genomförda planerna.

Healthcare Planning Committee kan bestå av representanter från olika områden inom hälso- och sjukvården, såsom administratörer, läkare, sjuksköterskor, socialarbetare, patienter och anhöriga, för att se till att alla perspektiv och intressen beaktas under planeringsprocessen.

'Uppmärksamhet' är ett centralt begrepp inom kognitiv psykologi och neurovetenskap, och refererar till den mentala process där individen aktivt fokuserar sin perception, tankar och handlingar på en viss sak eller händelse. Det kan delas upp i olika komponenter som att orientera sig mot en stimuli, selektiv uppmärksamhet (fokusera borta från distraktioner) och delad uppmärksamhet (hantera flera saker samtidigt). Inom medicinsk kontext kan uppmärksamhetsstörningar vara ett symtom eller en diagnos, som i ADHD (Uppmärksamhetsstörning med hyperaktivitet) där svårigheter att upprätthålla uppmärksamhet är centrala.