Dyskinesi
Dyskinesi, läkemedelsframkallad
Levodopa
Antiparkinsonmedel
Parkinsons sjukdom
Bleka klotet
Rörelserubbningar
Danssjuka
Apomorfin
Dyskinesi, medel mot
Piribedil
Dopaminmedel
Hjärnvävnadstransplantation
Oxidopamin
Dihydroxifenylalanin
Nucleus subthalamicus
Parkinsonism
Parkinsons sjukdom, sekundär
Benserazid
Adrenerga medel
1-metyl-4-fenyl-1,2,3,6-tetrahydropyridin
Fostervävnadstransplantation
MPTP-förgiftning
Mucuna
Karbidopa
Amantadin
Corpus striatum
Djup hjärnstimulering
Talamuskärnor
Onormal muskelspänning
Darrning
Lugnande medel
Kronoterapi
Dopamin
Primidon
Elektroterapi
Saimiri
Ansiktsmuskler
Muskelspänningssjukdomar
Putamen
Substantia nigra
Bromokriptin
Dopamintransportproteiner
Macaca fascicularis
Neurologiska undersökningar
Haloperidol
Film
SK&F-38393
Basalganglier
Dopamin D2-receptorer
Neurokirurgiska tekniker
Stereotaktiska tekniker
Dopamin D3-receptorer
Nikotinstimulerare
Neostriatum
Dopamin D1-receptorer
Stereotypt beteende
Sjukdomsmodeller, djur
Elektroder, implanterbara
Råttor, Sprague-Dawley
Mitthjärna
Hjärninflammation
Sidodominans
Antipsykosmedel
Nervceller
Serotonin Receptor Agonists
Amfetamin
Autoradiografi
Elektroder
Mikrodialys
Mikroelektroder
NMDA-receptorer
Nikotin
"Dyskinesi" er en medisinsk betegnelse for abnorme, ofte uønskede, vanskelig kontrollerede og usminkede bevægelser. Disse bevægelser kan involvere muskler i hele kroppen, herunder ansigt, hals, arme, ben eller torso. Dyskinesier kan opstå som en bivirkning af længerevarende behandling med levodopa eller andre typer medicin til behandling af Parkinson's sygdom. Disse uønskede bevægelser kan også være forbundet med andre neurologiske forstyrrelser, såsom cerebral palsi og skader på hjernen eller nervesystemet.
Läkemedelsframkallad dyskinesi är en typ av rörelsestörning som orsakas av långvarig användning av vissa typer av läkemedel, särskilt levodopa, som används för att behandla Parkinson sjukdom. Dyskinesier är ofrivilliga, oregelbundna rörelser som kan vara lokaliserade till ansiktet, armar, ben eller hela kroppen. Symptomen kan variera från milda och sällsynta till allvarliga och konstanta. Andra läkemedel som kan orsaka dyskinesi inkluderar amfetaminer och antipsykotiska mediciner.
Läkemedelsdefinitionen av Levodopa är:
Levodopa, även känt som L-DOPA, är ett aminosyra derivat som förekommer naturligt i vissa växter och djur. Det används som läkemedel för att behandla Parkinson sjukdom och andra tillstånd som orsakas av en brist på neurotransmittor kallad dopamin i hjärnan.
Levodopa konverteras i kroppen till dopamin, vilket hjälper till att kontrollera rörelser och muskelaktivitet. När det används som läkemedel ges ofta levodopa tillsammans med en inhibitor av enzymet catechol-O-methyltransferase (COMT) eller monoaminoxidas (MAO) för att förhindra nedbrytningen av levodopa i kroppen och förlänga dess verkan.
Exempel på läkemedel som innehåller levodopa är Madopar, Sinemet och Stalevo.
"Antiparkinson medication" refers to a type of medical treatment that is used to manage the symptoms of Parkinson's disease, a progressive neurological disorder that affects movement. These medications work by increasing the levels of dopamine in the brain, which is a neurotransmitter that is often depleted in people with Parkinson's disease.
There are several different types of antiparkinson medication, including:
1. Levodopa: This is the most commonly prescribed medication for Parkinson's disease. It is converted into dopamine in the brain and can help to improve stiffness, slowness of movement, and tremors.
2. Dopamine agonists: These medications mimic the effects of dopamine in the brain and can be used alone or in combination with levodopa. Examples include pramipexole, ropinirole, and rotigotine.
3. MAO-B inhibitors: These medications block the breakdown of dopamine in the brain and can help to prolong the effects of levodopa. Examples include selegiline and rasagiline.
4. COMT inhibitors: These medications block the breakdown of levodopa in the body and can help to reduce motor fluctuations and "off" time. Examples include entacapone and tolcapone.
5. Anticholinergics: These medications block the action of acetylcholine, another neurotransmitter that is often imbalanced in people with Parkinson's disease. They can help to reduce tremors and rigidity.
It's important to note that antiparkinson medication can have side effects, and the most appropriate treatment plan will depend on the individual patient's needs and circumstances. Regular follow-up appointments with a healthcare provider are essential to monitor the effectiveness and safety of these medications.
Parkinson's disease is a progressive neurodegenerative disorder that affects movement. It is caused by the death of dopamine-producing cells in the brain, specifically in an area called the substantia nigra. The loss of these cells leads to a decrease in dopamine levels, which in turn causes abnormal functioning of the brain and results in the symptoms of Parkinson's disease.
The symptoms of Parkinson's disease typically include:
* Tremors or shaking of the hands, arms, legs, jaw, or face
* Rigidity or stiffness of the limbs and trunk
* Bradykinesia or slowness of movement
* Postural instability or impaired balance and coordination
* Changes in speech and writing
As the disease progresses, people with Parkinson's may also experience cognitive decline, mood changes, sleep disturbances, and other non-motor symptoms. There is currently no cure for Parkinson's disease, but medications and therapies can help manage the symptoms and improve quality of life.
"Bleka klotet" er en uformell betegnelse for hjernen hos en person som har lidt af en hjerneblødning eller andre skader som fører til at store dele av hjernen dør og bliver erstattet med cystevann. Betegnelsen kommer fra det faktum at den skadede hjernen ofte ser ut like en blek, vannfylt balle utenom noen tydelige strukturer.
En mer medisinsk betegnelse for denne tilstanden er "encefalopati med pallidusnécrose og glios". Denne betegnelsen refererer til de specifikke skader som forekommer i hjernen, inkludert nekrosen (død) av grå stoffet i den bake del av puten (pallidusnécrose) og gliosen (scarvann) som oppstår som en reaksjon på skaden.
Denne tilstanden kan føre til mange symptomer, inkludert bevegelsesvansker, kognitive vansker, spastiskitet, svært med å tale og svingende bevissthetsnivåer.
'Rörelserubbningar' (engelska: 'motor difficulties') är ett samlingsbegrepp för svårigheter att planera, koordinera och utför rörelser. Det kan innebära problem med finmotorik, som exempelvis att ha svårt att använda fingerspidor för att manipulera små föremål, eller problem med grovmotorik, som exempelvis att ha svårt att hålla balansen eller koordinera armar och ben under rörelse. Rörelserubbningar kan vara ett tecken på olika neurologiska tillstånd, såsom cerebral pares, dyskinesi eller ataxi.
"Danssjukan" er en gammel betegnelse for en neurologisk sykdom som i dag kaller medgitt "Sydenhams korea". Det er en form for reumatisk feber og en komplikasjon av streptokok-infeksjon, ofte halsbetennelse. Symptomer inkluderer plutselige, uventede episoder av muskulær spasme og rørelser i ansiktet, halsen og lemmene, som kan være ganske dramatiske.
I engelsk medisinsk terminologi vil vi si at en person lider av "Sydenham's chorea" eller bare "chorea".
Apomorphine är ett stereoisomer av morfin och är en direkt aktiverande dopaminreceptor agonist, som primärt binder till dopamin D2 och D3-receptorer. Det används terapeutiskt för att behandla svårartad tardiv dyskinesi (en rörelseördningsrubbning) och i några länder även för behandling av akut gravitativ kolik, ofta associerat med cancer. Apomorphine är också under utvärdering som en möjlig behandlingsmetod för Parkinson sjukdom.
Medical Definition of "Dyskinesia, treatment for":
Dyskinesia refers to involuntary movements or abnormal muscle tension that can affect any part of the body. These movements can be jerky, slow, or rhythmic and may interfere with normal movement, posture, and speech.
Treatment for dyskinesia depends on the underlying cause. In some cases, adjusting medication dosages or switching to different medications can help alleviate symptoms. For example, in patients with Parkinson's disease who experience dyskinesias as a side effect of levodopa therapy, deep brain stimulation (DBS) surgery may be recommended. DBS involves implanting electrodes in specific areas of the brain and connecting them to a pacemaker-like device that sends electrical impulses to regulate abnormal brain activity.
In cases where dyskinesias are caused by other factors, such as certain medications or neurological conditions, treatment may involve addressing those underlying issues. Physical therapy, occupational therapy, and speech therapy can also help manage symptoms and improve quality of life for individuals with dyskinesia.
Piribedil är ett läkemedel som tillhör gruppen dopaminreceptoragonister. Det används främst för behandling av Parkinson sjukdom och symtom relaterade till sviktande blodförsörjning till hjärnan (cerebrell vaskulär insufficiens). Piribedil verkar genom att aktivera olika dopaminreceptorer i hjärnan, vilket kan hjälpa att förbättra rörelsekoordination och symtom relaterade till sänkt blodflöde i hjärnan. Läkemedlet ges vanligen som tablett.
Dopaminmedel är en grupp av läkemedel som påverkar dopaminnivåerna i hjärnan. Dopamin är en signalsubstans (neurotransmittor) som överför signaler mellan nervceller och spelar en viktig roll för kognition, rörelsekoordination, motivation, belöningssystemet och stämningsregleringen.
Dopaminmedel används primärt för behandling av sjukdomar där dopaminnivåerna är för låga, till exempel:
1. Parkinson's disease: Dopaminmedel hjälper att ersätta den bristande dopaminet i hjärnan och förbättra rörelsekoordinationen.
2. Restless legs syndrome (RLS): Vissa dopaminmedel kan användas för att lindra obehagliga känslor och rastlöshet i benen som förekommer vid RLS.
3. ADHD (Attention Deficit Hyperactivity Disorder): Stimulerande dopaminmedel kan hjälpa att öka koncentration och minska hyperaktivitet och impulsivitet hos personer med ADHD.
4. Depression: Dopaminmedel kan användas som komplement till traditionella antidepressiva läkemedel för att behandla svår depression, särskilt i fall där patienten inte svarar på vanliga behandlingar.
Exempel på dopaminmedel inkluderar levodopa (L-DOPA), carbidopa, bromocriptin, pramipexol, ropinirol och amantadin.
Hjärnvävnadstransplantation är en medicinsk procedur där celler eller vävnad från hjärnan transplanteras till en mottagares hjärna. Detta kan göras med syfte att ersätta skadad eller död hjärnvävnad, förbättra funktionen hos en skadad hjärna eller behandla neurologiska sjukdomar eller skador. Transplantationen kan ske med levande celler eller med kultiverade celler i laboratoriet. Det är en forskningsinriktning inom neurovetenskap och det finns experimentella bevis som visar att det kan förbättra neurologiska funktioner hos djur, men det finns ännu inga etablerade behandlingsmetoder med hjärnvävnadstransplantation hos människor.
Oxidopamine är ett kemiskt ämne som används inom forskning för att skapa parkinsonism-liknande symptom hos djur, såsom råttor och möss. Det gör detta genom att orsaka skada på dopaminproducerande nervceller i substantia nigra, en del av hjärnan som är involverad i rörelsekoordinering. Oxidopamine är egentligen inte ett medicinskt läkemedel utan snarare ett forskningsverktyg.
Dihydroxyphenylalanine, även känt som DOPA (3,4-dihydroxyphenylalanine), är en aminosyra som förekommer naturligt i vissa växter och djur. Det är en prekursor till neurotransmittorerna dopamin, norepinefrin och epinefrin (adrenalin) i kroppen.
I medicinskt hänseende kan DOPA användas som läkemedel för att behandla Parkinson's sjukdom, eftersom patienter med denna sjukdom ofta har låga nivåer av dopamin i hjärnan. När DOPA tas upp av hjärnan kan det omvandlas till dopamin och hjälpa att ersätta de låga nivåerna av denna neurotransmittor, vilket kan förbättra symtomen på Parkinson's sjukdom.
Nucleus subthalamicus, även känd som subtalamisk kärna eller korpus luysii, är en liten, äggformad kärna i diencephalon i hjärnan. Den är en del av de basala ganglierna och spelar en viktig roll i motorisk kontroll och rörelsekoordinering.
Nucleus subthalamicus består av två huvudsakliga populationer av nervceller: exciterande glutamaterga neuron och inhibitoriska GABA-ergiska interneuron. Den exciterande signalen från nucleus subthalamicus är inhiberad av den inhibitoriska signalen från striatum, en annan del av de basala ganglierna. I sjukdomar som Parkinson och dyskinesi kan denna balans störas, vilket leder till rörelsekoordinationsproblem.
Elektroda implantation i nucleus subthalamicus har visat sig vara en effektiv behandlingsmetod för att reducera symtomen hos patienter med Parkinson.
'Parkinsonism' är ett samlingsbegrepp för sjukdomar som orsakar rörelseproblem liknande de som ses vid Parkinson's disease. Dessa symptom inkluderar tremor, stelhet (rigiditet), långsamhet i rörelserna (bradykinesi) och instabilitet i kroppsställningen. Det finns olika orsaker till parkinsonism, exempelvis andra neurologiska sjukdomar, vissa mediciner eller toxiner, eller degenerativa hjärnsjukdomar som Parkinson's disease.
'Parkinson's sjukdom, sekundär' (engelska: 'Secondary Parkinsonism') är en neurologisk störning som liknar Parkinson's sjukdom men orsakas av en annan underliggande medicinsk eller fysiologisk tillstånd. Den kan också kallas för 'atypisk parkinsonism'.
Det finns flera möjliga orsaker till sekundär Parkinsonism, inklusive:
1. Exponering för toxiner som mangan eller koldisulfid (CS2)
2. Infektioner som encefalit eller venerisk syfilis
3. Hjärnskador orsakade av stroke, trauma eller operation
4. Vissa mediciner som neuroleptika, reserpin och MPTP (1-metyl-4-fenyl-1,2,3,6-tetrahydropyridin)
5. Neurodegenerativa tillstånd som demens sjukdomen vid koroirosion (CJD), multipel systematrofi (MSA) och progressiv supranukleär paralys (PSP)
Sekundär Parkinsonism kan vara lika svår att diagnostisera som primär Parkinson's sjukdom, men det finns vissa skillnader i symtomen som kan hjälpa till att skilja dem åt. Till exempel kan sekundär Parkinsonism orsaka snabbare påverkan av balans och koordination jämfört med primär Parkinson's sjukdom.
Liksom med primär Parkinson's sjukdom finns det inget botemedel för sekundär Parkinsonism, men vissa behandlingar kan hjälpa att lindra symtomen. Dessa inkluderar läkemedel som levodopa och dopaminagontistorer, samt fysisk terapi och rehabilitering.
Benserazide är ett inhibitor av enzymet aromatisk L-aminosyra decarboxylas (AADC), som används i kombination med levodopa för att behandla Parkinson sjukdom. Genom att hämma AADC händer det att mindre levodopa omvandlas till dopamin utanför hjärnan, vilket minskar biverkningarna som orsakas av höga koncentrationer av dopamin i blodet. Detta ger därmed ett bättre terapeutiskt index för levodopa. Preparatet marknadsförs ofta under varunamnet Madopar.
"Adrenergic agents" är en medicinsk term som refererar till substanser som påverkar adrenergiska receptorer i kroppen. Adrenergiska receptorer är nervceller eller andra typer av celler som har en respons på signalsubstanser som kallas catekolaminer, inklusive adrenalin och noradrenalin.
Adrenergiska agenter kan vara naturligt förekommande eller syntetiska substanser och de kan användas som läkemedel för att behandla en rad olika medicinska tillstånd. De kan exempelvis användas för att kontraverka lägre blodtryck, öka hjärtats frekvens och styrka, vidga luftvägar eller kontrahera blodkärl.
Det finns två huvudsakliga typer av adrenergiska receptorer: alfa-adrenergiska receptorer och beta-adrenergiska receptorer. Adrenergiska agenter kan vara selektiva för en specifik typ av receptor eller oselektiva, vilket betyder att de påverkar både alfa- och beta-receptorer. De kan även vara agonister, som aktiverar receptorerna, eller antagonister, som blockerar deras effekt.
1-Methyl-4-phenyl-1,2,3,6-tetrahydropyridine (MPTP) is a chemical compound that can cause permanent parkinsonian symptoms. It is not a medication or a drug in clinical use. MPTP itself is not toxic, but it is metabolized into a toxic substance called MPP+ (1-methyl-4-phenylpyridinium) by the enzyme monoamine oxidase B (MAO-B) in glial cells. MPP+ is taken up by dopaminergic neurons in the substantia nigra, where it inhibits complex I of the electron transport chain, leading to energy depletion and cell death.
Exposure to MPTP can lead to rapid onset of parkinsonian symptoms such as rigidity, bradykinesia, resting tremor, and postural instability. The use of MPTP as a model of Parkinson's disease in research has contributed significantly to our understanding of the pathophysiology of this disorder.
'Fostervävnadstransplantation' (engelska: 'Allogenic Fetal Tissue Transplantation') är en medicinsk behandlingsform där vävnad från ett foster av samma art som patienten används för att ersätta skadad eller funktionsnedsatt vävnad hos patienten.
Denna typ av transplantation kan vara kontroversiell på grund av etiska och moraliska frågor relaterade till användningen av fostervevnad. Dessutom kan patienten behöva immunosuppressiva läkemedel för att minska risken för avstötning, vilket kan medföra biverkningar och komplikationer.
Fostervävnadstransplantation har använts i olika medicinska tillämpningar, såsom behandling av neurologiska sjukdomar som Parkinson's disease och Huntington's disease, samt för att ersätta skadad hjärtvävnad och levervävnad. Vävnaden kan hämtas från aborterade foster eller från fostervävnad som producerats i laboratorium genom stamcellsteknik.
MPPP (1-metyl-4-fenyl-4-propionoxipiperidin) är ett syntetiskt opiatliknande ämne som kan missbrukas som narkotika. Vissa illegala laboratorier har felaktigt tillverkat MPPP och skapat en närbesläktad substans som kallas MPTP (1-metyl-4-fenyl-1,2,3,6-tetrahydropyridin) istället.
MPTP är ett mycket giftigt ämne och kan orsaka allvarlig skada på hjärnan, särskilt i de delar som styr rörelserna. När MPTP intas konverteras det i kroppen till en annan substans som heter MPP+ (1-metyl-4-fenylpyridinium). MPP+ är mycket toxisk och kan döda nervceller i hjärnbarken, särskilt dopaminproducerande neuron i substantia nigra.
MPTP-förgiftning orsakar en neurologisk sjukdom som kallas Parkinsonism, vilket är en grupp symtom som liknar de som ses vid Parkinsons sjukdom. Symtomen inkluderar rörelsekoordinationsproblem, stelhet, tremor och svårigheter med balans och koordination. MPTP-förgiftning kan behandlas med läkemedel som liknar de som används för att behandla Parkinsons sjukdom, men skadan som orsakas av giftet är oftast permanent.
'Mucuna' är ett släkte inom familjen ärtväxter och innehåller flera arter, men den mest kända arten är Mucuna pruriens. Denna art kallas även för buffelbönan och innehåller en rad aktiva ämnen, däribland det neuroaktiva ämnet L-dopa (levodopa), som används i behandlingen av Parkinson sjukdom.
L-dopa är en naturligt förekommande aminosyra som konverteras till dopamin, ett signalsubstans i hjärnan som reglerar rörelse och stämning. Många läkemedel mot Parkinson sjukdom innehåller syntetiskt framställd L-dopa, men buffelbönan har använts traditionellt inom ayurvedisk medicin för att behandla en rad olika tillstånd, däribland parkinsonism och neurologiska störningar.
Det är värt att notera att användning av buffelbönan i medicinskt syfte bör ske under kontroll av en kvalificerad hälsoexpert på grund av möjliga biverkningar och interaktioner med andra läkemedel.
Karbidopa är ett läkemedel som används tillsammans med levodopa för att behandla Parkinsonsk disease. Karbidopa fungerar genom att hindra nedbrytningen av levodopa i kroppen, vilket ökar mängden levodopa som når hjärnan och kan användas för att behandla symptomen på Parkinson's disease. Det är en perifert dekarboxylaseringshämmare som hindrar omvandlingen av levodopa till dopamin utanför centrala nervsystemet. Detta gör att mer levodopa kan nå hjärnan och därmed öka effekten av läkemedlet.
Amantadine är ett läkemedel som primärt används för att behandla parkinsonism och extrapyramidala bieffekter (sidor effekter) orsakade av neuroleptika. Det verkar genom att blockera receptorerna för glutamat, en signalsubstans i hjärnan, samt öka frisättningen och blockeringen av dopamin, en annan signalsubstans. Amantadine kan också användas för att förebygga infektioner orsakade av influensavirus A.
Läkemedlet ges vanligen som tablett eller i läkemedelsform som lösning för oral användning. Vanliga biverkningar inkluderar yrsel, huvudvärk, sömnsjukdom och torr mun. Högre doser kan orsaka hallucinationer, förvirring och andra psykiatriska symptom.
Det är viktigt att konsekvent ta amantadin som prescriberats av en läkare och inte öka eller minska dosen utan att först diskutera det med läkaren.
Dopamin stimulantia är en grupp av läkemedel som ökar aktiviteten i dopaminnervsystemet i hjärnan. Dopamin är en signalsubstans (neurotransmittor) som överför signaler mellan nervceller och spelar en viktig roll i belöningssystemet, motivationen, kognitionen och rörelsekoordinationen.
Dopaminstimulerande läkemedel används främst för behandling av sjukdomar där dopaminbristen orsakar symptom, till exempel i Parkinson's disease, hyperkinetic syndrom och ADHD (uppmärksamhetsstörning med/utan samtidig hyperaktivitet). De ökar mängden dopamin i synapsklyftan genom att hämta upp dopamin från synaptosvaren eller blockera nedbrytningen av dopamin.
Exempel på dopaminstimulerande läkemedel är:
* Levodopa/Karbidopa (Sinemet, Madopar)
* Dopadecarboxylas-hämmare (Benserazid, Carbodopa)
* Dopaminagonister (Pramipexol, Ropinirol, Rotigotine)
Dessa läkemedel bör användas under tätt medicinskt övervakning på grund av möjliga biverkningar och komplikationer.
'Corpus striatum' er en del av hjernen som består av to regioner, putamen og caudatum. Disse regionene er beliggende i den dorsale delen av de subcorticale basalganglierne og er involveret i bevegelseskoordinering, impulskontroll og kognitive funksjoner. Corpus striatum mottar informasjon fra barken (cortex) og andre deler av hjernen, slik som thalamus og substantia nigra, og sender signaler videre til andre dele av hjernen, inkludert globus pallidus og substantia nigra. Dette nettverket er involvert i reguleringen av bevegelsesmønstre, læring og motivasjon. Skader på corpus striatum kan føre til bevegelses- og kognitive forstyrrelser, som kan være assosiert med sykdommer som Parkinson og skizofreni.
"Djup hjärnstimulering" (Deep Brain Stimulation, DBS) är en neurokirurgisk behandlingsmetod där fina elektroder placeras i specifika områden i hjärnan. Elektroderna genererar elektriska impulser som regleras med en neurostimulator som liknar en pacemaker, och som är implanterad under huden, vanligen i bröstet eller buken.
DBS används primärt för att behandla rörelsesjukdomar som Parkinson's sjukdom, essentiell tremor och dystoni, men det har också visat sig vara effektivt vid behandling av vissa psykiatriska tillstånd som behandlingsresistent depression och obsessiv-kompulsivt beteende.
Genom att justera frekvensen, amplituden och impulslängden av de elektriska signalerna kan läkaren påverka hjärnaktiviteten i det specifika området där elektroderna är placerade, vilket kan leda till en förbättring av symtomen. DBS är en reversibel och anpassningsbar behandlingsmetod som kan kompletteras med andra terapeutiska strategier.
Talamuskärnorna är en paradig pair (två stycken) av strukturer i hjärnbarken, belägna nära mitten av hjärnan. De utgör en viktig del av djupa hjärndelarna och fungerar som ett centralt sensomotoriskt relaycenter i nervsystemet.
Talamuskärnornas huvudsakliga uppgift är att ta emot sensorisk information från kroppen, såsom smärta, temperatur, ljud, beröring och vibrationer, och sedan skicka den vidare till den del av hjärnan som behandlar dessa signaler. De hjälper också till att koordinera muskelrörelser genom att integrera sensorisk information med motoriska signaler.
Talamuskärnorna kan delas upp i flera olika kärnor, beroende på vilken typ av sensorisk information de hanterar. Exempel på dessa kärnor inkluderar ventralis posterior (VP), som hanterar smärta och temperatur, ventralis lateralis (VL), som hanterar rörelser, och medial dorsal (MD), som är involverad i minnes- och emotionella funktioner.
Skador på talamuskärnorna kan leda till en rad symtom, såsom förändrade sinnesförnimmelser, svårigheter att koordinera rörelser och kognitiva problem.
"Onormal muskelspänning" är ett uttryck som används för att beskriva en situation där en persons muskler inte uppför sig på det sätt som vanligtvis förväntas. Det kan bero på en rad olika orsaker, inklusive neurologiska tillstånd, skador eller sjukdomar.
En medicinsk definition av onormal muskelspänning är "hypertoni" eller "hypotoni". Hypertoni betyder att muskeln har en ökad spänning och stelhet, vilket kan vara ett tecken på skada eller sjukdom i nervsystemet. Hypotoni, å andra sidan, betyder att muskeln har en för låg spänning och känns mjukare än vanligt. Detta kan också vara ett tecken på neurologiska problem eller skada.
Det är viktigt att notera att onormal muskelspänning kan vara ett tecken på en allvarlig sjukdom och bör undersökas av en läkare om det uppträder tillsammans med andra symptom som exempelvis smärta, svaghet eller förlust av koordination.
"Darning" är inte en medicinsk term, utan istället en metod för textilreparation där man förenar trasiga fiber eller tyger genom att vira trådar över området i ett speciellt mönster. Det används ofta för att reparera hål eller skador på tyg, inklusive kläder och textilprodukter som sängkläder och handdukar.
Det är möjligt att du kan ha förväxlat det med en medicinsk term, så om du har några andra frågor kring medicinska termer eller koncept, välkomnar jag gärna att besvara dem för dig!
'Lugnande medel' är ett samlingsbegrepp inom medicinen för preparat som används för att minska oro, rastlöshet eller aggressivitet hos en patient. Dessa medel kallas även sedativa, soporifica eller antipsychotiska beroende på deras specifika verkan och användningsområde. De kan vara i form av tabletter, injektioner, droppar eller transdermala plåster. Exempel på lugnande medel inkluderar bensodiazepiner som diazepam och lorazepam, samt antipsychotiska läkemedel som quetiapin och olanzapin.
Kronoterapi, även kallat klockdosering eller tidsreglerad medicinering, är användandet av patientens naturliga 24-timmars variationscykel i olika fysiologiska funktioner för att optimera effekten och/eller minska biverkningarna av en given medicin. Det innebär att man ger medicinen vid specifika tider på dygnet för att matcha patientens naturliga rytm, istället för att ge den i konstanta intervaller.
Exempelvis kan vissa mediciner ges på morgonen eftersom de är mer effektiva under dagtid, medan andra kan ges på kvällen för att hjälpa till att främja sömn. Kronoterapi används ofta vid behandling av sjukdomar som påverkar patientens biologiska klocka, såsom cancer, diabetes och sömnsörtsyndrom.
Dopamin är ett signalsubstanstans i centrala nervsystemet hos däggdjur, inklusive människor. Det produceras i substantia nigra och vasofascicular area i hjärnan samt i adrenala gånglien. Dopamin har en roll som neurotransmittor och är involverat i flera viktiga kroppsliga funktioner, såsom rörelsekoordination, motivation, belöningssystem, emotionell respons, minnesbildning och kognitiv flexibilitet.
Dopamin påverkar också hjärtats frekvens och blodtryck genom att verka som en vasokonstriktor i sympatiska nervsystemet. I kroppen konverteras aminosyran tyrosin till dopamin via enzymet tyrosinhydroxylas, och sedan kan dopamin omvandlas till andra signalsubstanser såsom noradrenalin och adrenalin.
Dysfunktion i dopaminsystemet har associerats med flera neurologiska sjukdomar, som Parkinson's disease, schizofreni, ADHD och beroendesjukdomar.
Primidone är ett antiepileptiskt läkemedel som används för att behandla olika former av epilepsi, inklusive generaliserade tonisk-kloniska (storamlé) och delvis komplexa (komplex partial) anfall. Det fungerar genom att minska överaktiviteten i hjärnan och stabilisera elektriska impulser i nervcellerna.
Primidon är en barbiturat som bryts ned till två metaboliter, fenobarbital och phenylethylmalonamide (PEMA), som också har antiepileptiska egenskaper. Läkemedlet ges vanligen i tabletform och titreras gradvis upp till en effektiv dos under medicinsk övervakning.
Varningar och försiktighetsmått bör tas vid användning av primidon, särskilt hos äldre patienter, barn, gravida kvinnor och personer med lever- eller njurfunktionsnedsättning. Det kan orsaka flera biverkningar, som yrsel, huvudvärk, trötthet, koordinationssvårigheter och förvirring. I vissa fall kan det också orsaka mer allvarliga biverkningar, såsom blodbrist (aplasi), leverpåverkan och andningsdepression.
Elektroterapi är en form av medicinsk behandling där elektrisk ström används för att stimulera nervceller och muskelvävnad. Det kan användas för att lindra smärta, stära av muskler, förbättra genomblödning och hjälpa till att läka sår. Behandlingen kan ges med hjälp av olika typer av elektriska enheter, såsom TENS-enheter (transkutan elektrisk nervstimulering), interferensströmterapi och galvanoterapi.
Läkare, sjukgymnaster och andra vårdpersonal kan använda elektroterapi som en del av behandlingsplanen för patienter med olika medicinska tillstånd, såsom kronisk smärta, muskelspasmer, neuropati, artros och sår. Det är viktigt att en licensierad hälsovårdsperson övervakar behandlingen för att säkerställa att den ges på rätt sätt och att patienten inte upplever några biverkningar.
'Saimiri' är ett släkte i primatfamiljen kapucinerapor (Cebidae) och innehåller fyra arter, inklusive den vanligaste arten, Saimiri sciureus, som kallas även brun näsbrokat kapucin. Dessa apor är ursprungligen hemmahörande i Central- och Sydamerika och kännetecknas av sina distinkta ansiktsmönster och deras energiska och akrobatiska beteende. De lever i stora grupper och har en diet som består av frukt, frön, insekter och små ryggradsdjur.
'Ansiktsmuskler' (eng. "facial muscles") är en grupp av muskel i ansiktet som kontrollerar individens mimika och uttryck. De är specialiserade för att ansluta till huden istället för ben, vilket gör det möjligt för oss att uttrycka känslor genom att röra pannan, ögonbrynen, ögonen, munnen och kinderna. Det finns totalt 43 muskler i ansiktet som alla kontrolleras av de underliga delarna av huvudets nervsystem.
Muskelspänningssjukdomar, även kända som neuromuskulära beteckningar, är en grupp sjukdomar som påverkar musklernas funktion och hälsa. Dessa sjukdomar kan orsaka en ökad muskelspänning (hypertoni) eller en minskad muskelrelaxering (hypotoni), beroende på vilken del av nervsystemet som är drabbad.
Det finns två huvudtyper av muskelspänningssjukdomar:
1. Överaktiva muskelspänningssjukdomar: Dessa sjukdomar orsakas av en överaktivitet i nervsystemet, vilket leder till en ökad muskelspänning och stelhet. Exempel på överaktiva muskelspänningssjukdomar inkluderar spastisk cerebral pares (SCP), som orsakas av skador i hjärnbarken, och dystoni, som orsakas av en störning i det extrapyramidala systemet.
2. Svaghetsmuskelspänningssjukdomar: Dessa sjukdomar orsakas av en nedsatt muskelstyrka och kan leda till en minskad muskelspänning eller hypotoni. Exempel på svaghetsmuskelspänningssjukdomar inkluderar myasthenia gravis, som orsakas av en autoimmun reaktion mot acetylkolinreceptorerna, och amyotrofisk lateralskleros (ALS), som är en degenerativ sjukdom som påverkar både musklerna och nervern.
Det är viktigt att söka medicinsk expertis om man misstänker en muskelspänningssjukdom, eftersom korrekt diagnos och behandling kan förbättra patientens livskvalitet och förebygga komplikationer.
Putamen är en del av basala ganglierna i hjärnan och är involverad i rörelsekoordinering, belöningssystemet och kognitiva funktioner. Det är en oval formad struktur som ligger lateralt till globus pallidus och medialt till nucleus caudatus. Putamen och nucleus caudatus tillsammans bildar den striatala komplexet, som tar emot dopaminerga signalsubstanser från substantia nigra pars compacta. Dopaminbrist i detta system har visats korrelera med rörelsekoordinationsstörningar som ses vid sjukdomar som Parkinson.
'Substantia nigra' er en del av hjernen som består av to sett av nerveceller, kallade compacta og reticulata. Den kompakte delen inneholder de nerveceller som producerer dopamin, et neurotransmitter som er viktig for bevegelse og kontrollen av muskelaktivitet. Når disse cellene degenererer eller dør, som skjer i sykdommen Parkinson, fører det til en mangel på dopamin i hjernen, som kan føre til rystelser, stivhet og trøghet i bevegelsen. Substantia nigra ligger i midten av hjernen og er en del av den basyale gangliesystemet.
Bromokriptin är ett ergolinlikt preparat som verkar som dopamin D2-receptorantagonist och agonist. Det används primärt för behandling av Parkinson sjukdom, men kan också användas för att behandla prolaktinom (en typ av hypofysk tumör) och akromegali (orörd growth hormone överproduktion). Preparatet kan också användas off-label för behandling av klimakteriebesvär hos kvinnor. Bromokriptin fungerar genom att stimulera dopaminreceptorerna i hjärnan, vilket hjälper att korrigera dopaminbristen som orsakas av Parkinson sjukdom eller andra tillstånd.
Dopamintransporter (DAT) är ett protein som transporterar neurotransmittor molekylen dopamin från synaptisk gap till presynaptiska terminals i centrala nervsystemet (CNS). DAT hjälper till att avsluta signalsignaleringen av dopamin och reglerar mängden dopamin som är tillgänglig för postsynaptiska neuron. Genom att kontrollera aktiviteten hos dopaminet i CNS, är DAT-proteinet involverat i en rad neuropsykiatrisk störningar såsom ADHD, depression och Parkinson's disease.
"Macaca fascicularis", ofta kallad den "cebusk grön markatta" eller "sjungande langur", är en art i släktet *Macaca* och familj *Cercopithecidae*. Den är ursprunglig för södra och sydöstra Asien, inklusive Sumatra, Borneo, Thailand, Malaysia och Vietnam.
Den är en medelstor primat med en kroppslängd på cirka 40-60 cm och en vikt mellan 2,5 och 7 kg. Pälsen är gråbrun till gulaktig och ansiktet är naket och rödaktigt eller rosa.
Macaca fascicularis lever i flockar med en hierarkisk struktur och har en diett som består av frukt, frön, blad, insekter och små djur. De är kända för sin förmåga att simma och klättra väl i träd.
I vissa länder används den som laboratoriedjur på grund av sin närhet till människan, både genetiskt och beteendemässigt.
'Animal behavior' er en gren av biologi som undersøker hvordan dyr oppfør seg og hvorfor de gjør det. Dette inkluderer studier av dyrs kommunikasjon, sosiale strukturer, rutiner, instinkter og adaptive strategier i forhold til deres miljø.
En mer medisinsk definisjon av 'djurs beteende' kan være relatert til dyreetisk avvik, som er abnorme, kompulsive eller skadelige handlinger som utføres av dyr. Disse handlingene kan være satt i sammenheng med fysiologiske lidelser, psykiske lidelser eller både de to. Forskere og dyrlæger kan analysere dyrs beteende for å diagnosticere og behandle sykdommer, stressrelaterte problemer eller adferdsproblemer hos dyr i fangenskap eller i vilt tilstand.
En neurologisk undersökning är en systematisk bedömning och utvärdering av en persons nervsystem och relaterade funktioner. Den inkluderar ofta en kombination av anamnes, observations- och fysiska undersökningsmetoder för att bedöma sensoriska, motoriska, kognitiva, språkliga och emotionella förmågor. Neurologiska undersökningar kan hjälpa till att fastställa diagnoser, övervaka sjukdomsprogression, planera behandlingar och utvärdera behandlingsresultat inom områden som stroke, traumat, neurodegenerativa sjukdomar, infektionssjukdomar, muskuloskeletala sjukdomar och andra neurologiska störningar.
Haloperidol är ett typiskt antipsykotiskt läkemedel, som tillhör butyrofenonklassen. Det används främst för behandling av schizofreni och andra psykoser, men kan också användas för att behandla allvarliga aggressiva beteenden, agitation och irriterbarhet hos äldre personer med demens. Haloperidol fungerar genom att blockera dopaminreceptorer i hjärnan. Dopamin är en signalsubstans som påverkar rörelse, känslor och tankar. Vid överdosering eller vid långvarig användning kan haloperidol orsaka rörelsesvårigheter, så kallade extrapyramidala bieffekter (EPS).
I'm sorry for any confusion, but "Film" generally does not have a medical definition. It is a term used in various fields, including the arts and entertainment industry, where it refers to a series of still images that are projected onto a screen at a rapid pace to create the illusion of motion. In science, particularly in chemistry, a film can refer to a thin layer of material spread over a surface. If you have any questions related to a specific field or context, I'd be happy to help further!
I'm sorry for any confusion, but "SK&F-38393" is not a recognized medical term or abbreviation in current medical literature. It appears to be a research compound code that was used by the pharmaceutical company SmithKline & French (which is now part of GlaxoSmithKline). This compound has been studied in various scientific research, particularly in the field of neuroscience and psychology, as an NMDA receptor antagonist. However, without more specific context, it's difficult to provide a precise definition or description of its medicinal relevance.
Basalganglier är en samling av nuclei (kompakta grupper av nervceller) i hjärnbarken som spelar en viktig roll i kontrollen av rörelser och kognitiva funktioner. De består av tre huvudsakliga delar: putamen, globus pallidus och substantia nigra. Basalganglierna arbetar tillsammans med andra hjärnstrukturer för att initiera och koordinera muskelrörelser. En vanlig sjukdom som berör basalganglierna är Parkinson's disease, där dopaminproducerande nervceller i substantia nigra degenererar, vilket leder till rörelsesvårigheter och andra symtom.
Dopamin D2-receptorer är en typ av dopaminreceptor som binder till neurotransmittorn dopamin. Denna receptor är kopplad till G-proteiner och när den aktiveras, kan den påverka en rad cellulära processer, inklusive intracellulär signalering, membranpotential och sekretion av andra signalsubstanser. Dopamin D2-receptorerna spelar en viktig roll i reguleringen av rörelse, kognition, belöningssystemet och humör. De är också ett viktigt mål för behandling av sjukdomar som schizofreni, parkinsonism och beroendeproblematik.
Neurokirurgi är en gren inom kirurgin som fokuserar på behandling och operationer av sjukdomar och skador i centrala nervsystemet, det vill säga hjärnan och ryggmärgen. Neurokirurgiska tekniker kan därför definieras som de metoder, verktyg och procedurer som används under neurokirurgiska operationer för att behandla eller reparera skador, avlägsna tumörer eller korrigera abnormaliteter i hjärnan eller ryggmärgen.
Exempel på neurokirurgiska tekniker inkluderar:
1. Mikrokirurgi: Användning av mikroskop och specialdesignade instrument för att utföra mycket precisionella operationer i hjärnan eller ryggmärgen.
2. Stereotaxisk radiosurgeri: En icke-invasiv teknik som använder strålbehandling för att eliminera tumörer eller abnormiteter i hjärnan, utan att behöva öppna upp skallen.
3. Endoskopisk neurokirurgi: Användning av en flexibel, slank tub med en kamera och ljuskälla för att utföra operationer genom små inkisioner eller naturliga hål i kroppen.
4. Skallelektion: En metod där en del av skallen tas bort för att ge tillgång till hjärnan under operationen, och sedan återfår sin ursprungliga position efter operationen.
5. Deep Brain Stimulation (DBS): Implantering av en neurostimulator som levererar elektriska impulser till specifika områden i hjärnan för att behandla rörelsesjukdomar som Parkinson's sjukdom och essentiell tremor.
6. Spinal fusion: En teknik där två eller flera vertebrala segment kombineras med hjälp av skruvar, stänger och/eller benförstärkning för att korrigera en deformitet eller stabilisera ryggraden.
"Stereotaktiska tekniker" är en grupp metoder inom neurokirurgi och strålbehandling som används för att precist lokalisera och behandla skador eller abnormaliteter i hjärnan eller andra delar av kroppen. Dessa tekniker använder sig av avancerad bildhantering, matematik och datorstödd planering för att bestämma exakt vilka positioner och vinklar som behandlingsredskapen ska placeras i för att träffa målet med minimal skada på omgivande vävnad.
I neurokirurgi används stereotaktiska tekniker ofta för att framförallt behandla funktionella störningar, tumörer och vaskulära abnormaliteter i hjärnan. Det kan exempelvis handla om djupbråksstereotaxi, stereo-elektroencefalografi (SEEG) eller framskjuten framstötsstereotaxi (FRAS).
I strålbehandling används stereotaktiska tekniker för att leverera höga doser strålning till små, väldefinierade mål, ofta i hjärnan. Exempel på sådana tekniker är stereotaktisk radiosurgeri (SRS) och stereotaktisk strålbehandling (SBRT). Dessa metoder kan användas för att behandla både maligna och benigna tumörer, vaskulära malformationer och funktionella störningar.
Dopamin D3-receptorer är en typ av dopaminreceptor, som är G-proteinkopplade receptorer i hjärnan och centrala nervsystemet (CNS). Dopamin är en signalsubstans som har en viktig roll i motorik, kognition, belöningssystem, emotioner och homeostas.
D3-receptorerna är specifika för dopamin och aktiveras när denne binds till receptorn. När detta sker initieras en signaltransduktionsväg som leder till cellulära respons såsom ökad intracellulär signalsubstans, ändringar i membranpotential och andra effekter beroende på celltyp.
D3-receptorerna är involverade i en rad fysiologiska processer, inklusive modulering av dopaminets utsöndring, regulering av motorik, belöningskonditionering, och kognitiv funktion. Dysfunktion eller störningar i D3-receptorernas system har visats vara involverade i patologiska tillstånd som Parkinson's sjukdom, schizofreni, beroendesjukdomar och affektiva störningar.
Därför är forskningen kring D3-receptorerna av stor betydelse för att utveckla nya terapeutiska strategier för behandling av dessa sjukdomstillstånd.
Nikotin är ett stimulerande centralstimulans som främst påträffas i tobaksprodukter och kan vara beroendeframkallande. En nikotinstimulator är en typ av medicinskt preparat som innehåller nikotin och används för att hjälpa personer som vill sluta röka genom att mildra tillbakadragningssymptomen vid det akuta avslutandet av rökning.
Exempel på nikotinstimulerare inkluderar nikotinkapslar, nikotinplåster och nikotininhalatorer. Dessa preparat ger kontrollerad och långsam frisättning av nikotin till kroppen under en längre tidsperiod, vilket hjälper rökaren att reducera beroendet gradvis. Det är viktigt att använda dessa produkter under medicinsk övervakning och som en del av ett komplett program för att sluta röka.
Neostriatum är ett begrepp inom hjärnans struktur och funktion och refererar till en del av basala ganglierna, som är en viktig grupp av subkortikala kärnor involverade i motorisk kontroll, kognition och emotionell processing. Neostriatum består av två huvudsakliga strukturer: caudat kärnan och putamen. I vissa sammanhang kan även nucleus accumbens ingå i neostriatum. Dessa strukturer mottar information från barken ( cortex) och projicerar vidare till andra delar av basala ganglierna för att hjälpa koordinera och reglera rörelser, kognition och emotionella respons.
Dopamin D1-receptorer är en typ av dopaminreceptor som aktiveras av neurotransmittorsubstansen dopamin och tillhör G-protein-kopplade receptorer. När dopamin binder till D1-receptorn aktiveras adenylatcyklas, vilket leder till en ökning av intracellulära cAMP-nivåer och en efterföljande signaltransduktion som påverkar cellens funktion. D1-receptorerna är involverade i en rad fysiologiska processer, såsom kognition, motivation, belöningssystemet, och rörelsekoordination. Dysfunktion i dopaminsystemet och D1-receptorer har visats vara relaterade till flera neurologiska sjukdomar, inklusive Parkinson's sjukdom och schizofreni.
'Stereotypy' är ett medicinskt begrepp som används för att beskriva upprepade, rutinmässiga och ofta meningslösa rörelser, läten eller handlingar. Dessa beteenden kan vara en del av normal utveckling hos barn, särskilt under de första två levnadsåren. Men om de fortsätter eller ökar i frekvens och intensitet kan de vara ett tecken på olika neurologiska tillstånd, såsom autism, cerebral pares, hjärnskador eller psykiatriska störningar som schizofreni.
Exempel på stereotypt beteende kan inkludera att gnugga händerna, nicka med huvudet, vippa kroppen fram och tillbaka, tala samma fraser upprepade gånger eller utföra andra rutinmässiga handlingar utan en tydlig orsak. Det är viktigt att notera att stereotypt beteende kan vara farligt om det leder till självskada, såsom bitandet av munnen eller slag i huvudet. I sådana fall bör man söka medicinsk hjälp omedelbart.
"Animal disease models" refer to the use of animals as a tool in biomedical research to study human diseases and their treatments. These models are created by manipulating or breeding animals to develop symptoms or conditions that resemble those seen in humans with specific diseases. The purpose is to gain a better understanding of the pathophysiology, progression, and potential treatment strategies for these diseases. Animal disease models can be generated through various methods such as genetic modification, infectious agents, drugs, or environmental factors. Commonly used animals include mice, rats, zebrafish, rabbits, guinea pigs, and non-human primates. The choice of animal model depends on the specific research question being asked and the similarities between the animal's physiology and that of humans.
'Elektroder, implanterbara' är en medicinsk term som refererar till små, ingivna enheter som består av elektriska ledare och kontaktpunkter som placeras under huden. Dessa elektroder används vanligtvis för att överföra elektrisk signalering till eller från kroppen för olika medicinska behandlingar.
Exempel på användningsområden för implanterbara elektroder inkluderar:
1. Djuppareceptiva stimulering (DBS): Elektroder placeras i specifika områden i hjärnan för att behandla rörelsesjukdomar som Parkinson's sjukdom och dystoni.
2. Kohjärnestimulering: Elektroder placeras i nervbanor mellan hjärnan och ryggmärgen för att behandla smärta, epilepsi och vissa funktionsnedsättningar.
3. Vena cava-filter: Små metallnät som placeras inne i venerna för att förebygga blodproppar från att nå lungorna.
4. Elektrisk kardioversion/defibrillation: Elektroder placeras på hjärtan för att behandla allvarliga hjärtarytmier och förhindra plötslig hjärtdöd.
5. Retinaimplantat: Elektroder placeras bakom ögats näthinna för att stimulera synceller och behandla vissa former av blindhet.
Implanterbara elektroder är ofta kopplade till en extern kontrollenhet som används för att programmera och justera behandlingen efter patientens specifika behov.
Sprague-Dawley råtta är en specifik strain av laboratorieråtta som vanligtvis används inom forskning. Denna strain utvecklades under 1920-talet av två forskare, Sprague och Dawley, i USA.
Sprague-Dawley råttor är kända för sin jämna genetiska bakgrund, god hälsa och lätta hantering, vilket gör dem till en populär val för forskning inom områden som farmakologi, toxicologi, beteendevetenskap och cancerforskning. De är också vanliga som subjekt i prekliniska studier av nya läkemedel och andra terapeutiska behandlingar.
Dessa råttor har en genomsnittlig livslängd på två till tre år och väger ungefär 250-500 gram som vuxna. De är också kända för sin fertilitet och stor förmåga att producera avkomma, vilket gör dem lättillgängliga och relativt billiga att använda i forskningssyfte.
Medicinskt sett refererar "mitthjärna" (substantia nigra) till en del av den basala ganglielianska systemet i hjärnan. Den består av två delar: pars compacta och pars reticulata. Pars compacta innehåller dopaminproducerande nervceller, som är viktiga för motorisk kontroll och belöningssystemet i hjärnan.
En vanlig sjukdom som är kopplad till mitthjärnan är Parkinson's sjukdom, där man ser en progressiv nedbrytning av dopaminproducerande nervceller i pars compacta. Detta leder till rörelsekoordinationsproblem och andra symtom som karakteriserar Parkinson's sjukdom.
Hjärninflammation, även känd som encefalit, är ett medicinskt tillstånd där hjärnhinnan eller det inre vävnadslagret i hjärnan blir inflammerat. Det orsakas oftast av infektioner med virus, bakterier eller parasiter, men kan även uppstå som en komplikation till autoimmuna sjukdomar eller efter skalltrauma. Symptomen på hjärninflammation kan variera beroende på vilken del av hjärnan som är inflammerad och hur allvarligt tillståndet är, men kan inkludera feber, huvudvärk, förvirring, minnesförlust, stelhet i nacken, krampanfall och i värsta fall koma. Behandlingen av hjärninflammation beror på orsaken till tillståndet och kan innebära antibiotika, antivirala läkemedel eller immunosuppressiva behandlingar.
'Sidodominans' är ett medicinskt begrepp som används för att beskriva ett tillstånd där två eller flera genetiskt skilda sjukdomar eller tillstånd förekommer hos samma individ, men var och en av dem påverkar olika kroppsdelar eller system. Det innebär att varje tillstånd har sin egen specifika uppsättning symtom och kan ha olika orsaker, men de förekommer samtidigt hos samma person.
Ett exempel på sidodominans är när en person har neurofibromatosis typ 1 (NF1) i en kroppshalva och tuberös skleros komplex (TSC) i den andra kroppshalvan. I detta fallet kan NF1 orsaka tumörer i huden och nervsystemet på ena sidan av kroppen, medan TSC kan leda till epilepsi och hjärntumörer på den andra sidan.
Det är viktigt att notera att sidodominans inte ska förväxlas med mosaicism, där en enda genetisk mutation orsakar två eller flera fenotypiskt distinkta tillstånd hos samma individ.
"Antipsychotic medication" är en benämning på en grupp mediciner som används för att behandla psykiatriska sjukdomar, särskilt schizofreni och andra former av psychoser. Dessa läkemedel fungerar genom att blockera dopaminreceptorer i hjärnan, vilket hjälper att reducera symtomen som är associerade med psykoser, såsom hallucinationer, förvirring, och tankestörningar.
Det finns två huvudsakliga typer av antipsykotiska läkemedel: typiska (äldre) och atypiska (nyare). Typiska antipsykotika har varit i bruk sedan 1950-talet och inkluderar mediciner som chlorpromazin och haloperidol. Dessa läkemedel kan vara effektiva för att behandla psykoser, men de kan också orsaka obehagliga biverkningar, såsom rörelsestörningar och tardiv dyskinesi.
Atypiska antipsykotika har utvecklats sedan 1990-talet och inkluderar mediciner som olanzapin, risperidon och quetiapin. Dessa läkemedel är ofta mindre sannolika att orsaka rörelsebiverkningar än typiska antipsykotika, men de kan fortfarande orsaka andra biverkningar, såsom viktuppgång och metabola störningar.
I allmänhet preskrivs antipsykotiska läkemedel under tillsyn av en psykiater eller annan medicinskt utbildad specialist inom mentala hälsoområden, efter en noggrann bedömning och utvärdering av patientens behov. Det är viktigt att följa doseringsrekommendationerna och regelbundet besöka läkaren för att övervaka effekterna och biverkningarna av medicinen.
Intraoperativt är ett medicinskt begrepp som refererar till den period under en operation då kirurgen är i färd med att operera på patienten. Den intraoperativa perioden börjar när patienten ges bedövning och förbereds för operationen och slutar när patienten vaknar upp efter operationen. Under den intraoperativa perioden kan kirurgen använda olika metoder och verktyg för att behandla eller diagnostisera medicinska tillstånd hos patienten. Det är en mycket viktig fas av operationen då läkaren måste vara mycket noggrann och uppmärksam för att undvika komplikationer och säkerställa en lyckad operation.
Cerebral dominance, also known as lateralization or hemispheric dominance, refers to the specialization of one side of the brain over the other in terms of cognitive functions. In most people, the left hemisphere is dominant for language and logical thinking, while the right hemisphere is more specialized for spatial abilities, artistic and musical skills, and emotional processing. However, it's important to note that this does not mean that one side of the brain is solely responsible for certain functions, as both hemispheres work together to process information and execute tasks.
Cerebral dominance can be assessed through various neuropsychological tests, such as dichotic listening tasks or visual half-field experiments. These tests measure the preferential processing of stimuli presented to each hemisphere and can provide insight into an individual's patterns of cerebral dominance.
It is worth noting that while cerebral dominance has been a topic of interest in neuroscience, its practical implications for everyday functioning are still a matter of debate. Some researchers argue that understanding one's cerebral dominance can help optimize learning and performance, while others suggest that the effects of lateralization may be overstated.
'Nervceller', eller neuroner, är de specialiserade cellerna i nervsystemet som skickar och tar emot signaler, så kallade impulser, från varandra via sina utskott, axon och dendriter. Dessa signaler kan vara kemiska eller elektriska och används för att kommunicera information inom och mellan olika delar av nervsystemet. Nervcellerna är mycket viktiga för alla aspekter av kroppens funktion, inklusive sinnesintryck, rörelse, minne och känslor. De är också specialiserade till att överleva länge och har en hög grad av återbildning efter skada jämfört med andra celltyper i kroppen.
'Serotonin Receptor Agonists' er en klasse av legemiddel som virker ved å binde seg til og aktiverer serotoninreseptorer i kroppen. Serotonin er en neurotransmitter, eller en kjemisk stoff som overfører signaler mellom nerveceller, som spiller en viktig rolle i reguleringen av humør, appetitt, søvn, smertefølelse og andre fysiologiske funksjoner.
Serotonin Receptor Agonists kan brukes til å behandle en rekke medisinske tilstander, for eksempel migren, klossethet (overdrevent sveding), depression og psykoser som følge av parkinson. Dessutten kan de også være nyttige i behandlingen av clusterhoder og visse typer av tumorer.
Det finnes flere forskjellige typer av serotoninreseptorer i kroppen, og hver type har sin egen unike funksjon. Serotonin Receptor Agonists kan være selektive for en spesifik reseptortype eller være ikke-selektive og binde seg til flere typer.
I tillegg kan disse legemiddelene ha bivirkninger, for eksempel hovedpine, åpenbaringsvansinne, opptredende hallusinasjoner og i noen tilfeller økt risiko for hjerteklappesvikt. Derfor bør de brukes under påvåkning av en læge for å minimere risikoen for bivirkninger og sikre at de er effektive i behandlingen av den underliggende tilstanden.
Amfetamin är en centralstimulerande drog som tillhör gruppen fenyletilaminer. Den verkar genom att öka frisättningen och blockera återupptagandet av neurotransmittorerna noradrenalin och dopamin i hjärnan, vilket leder till en ökning av dessa signalsubstanser i synapsspalterna i centrala nervsystemet. Detta resulterar i en ökad aktivitet i hjärnan och ger upphov till effekter som ökad uppiggelse, öronsus, eufori, förbättrat koncentrationsförmåga och minskad aptit.
Amfetamin används terapeutiskt vid behandling av vissa medicinska tillstånd såsom ADHD (upphörlighetsstörning) och narkolepsi (en sömnstörning). Dock kan amfetamin missbrukas och leda till beroende, vilket kan medföra allvarliga hälsoproblem och sociala konsekvenser.
Autoradiografi är en teknik som används inom forskning och medicin för att visualisera och studera distributionen och koncentrationen av specifika substanser, såsom hormoner eller nukleotider, i biologiska preparat. Tekniken bygger på användandet av radiomärkta ämnen, det vill säga ämnen som innehåller radioaktiva isotoper, som införs i preparatet och som sedan kan detekteras med hjälp av en skanner eller film.
I en medicinsk kontext kan autoradiografi användas för att studera olika aspekter av cellulär funktion och interaktion, till exempel proteinexpression, receptorbindning och signalsubstratinteraktioner. Tekniken kan även användas för att undersöka läkemedelsverkan och farmakokinetik, det vill säga hur läkemedel metaboliseras och utsöndras i kroppen.
Autoradiografi är en mycket känslig teknik som kan ge mycket detaljerade informationer om distributionen av radiomärkta ämnen inom ett preparat, men den kan också vara associerad med vissa risker på grund av användningen av radioaktiva isotoper. Därför måste tekniken hanteras med försiktighet och i enlighet med relevanta säkerhetsföreskrifter.
Electrodes are medical devices that can be used to transmit or detect electrical signals in the body. In a medical setting, electrodes are often used in procedures such as electrocardiograms (ECGs) to monitor heart activity, or in electromyography (EMG) to assess muscle function.
An electrode typically consists of a conductive material, such as metal or a conductive gel, that is attached to the body with an adhesive or through other means. The electrode is connected to a monitoring device that can measure and interpret the electrical signals generated by the body.
In addition to their use in medical procedures, electrodes are also used in certain types of therapy, such as transcutaneous electrical nerve stimulation (TENS) for pain management.
Mikrodialys är en teknik inom forskningsområdet som möjliggör kontinuerlig och online-mätning av substanskoncentrationer i levande vävnad. Den bygger på att en ultrafiltrationsmembran placeras i kontakt med det vävnadsområde som ska undersökas, och en lösning pumpas genom membranen. Substanser med en molekylär vikt under membranens uppdelningsgräns diffunderar genom membranen och kan therefter kvantifieras. På så sätt kan mikrodialys användas för att mäta koncentrationer av olika substanser, till exempel neurotransmittorer, i levande vävnad.
Mikroelektroder (ME) är en typ av elektrod som används inom neurovetenskap och andra biomedicinska tillämpningar. En ME definieras ofta som en elektrod med en diameter på mindre än 50 Mikrometer (μm). De kan vara uppbyggda av olika material, men vanligtvis används platina eller iridiumoxid på grund av deras goda elektriska ledningsförmåga och biokompatibilitet.
ME:er används ofta för att mäta lokala potentialskillnader i levande vävnad, till exempel i hjärnan eller i musklerna. De kan också användas för att stimulera nervceller och muskler på ett kontrollerat sätt. Mikroelektroder är speciellt användbara när det gäller att studera enskilda nervcellers aktivitet, eftersom de kan placeras mycket nära cellerna utan att skada dem.
Det finns också en subkategori av ME:er som kallas för glasmikroelektroder (GME). Dessa är tillverkade av glas och har en diameter på mindre än 1 μm. De används ofta för att spärra in och registrera aktivitet från en enda nervcell eller en liten grupp av celler.
NMDA-receptorer, eller N-methyl-D-aspartat-receptorer, är en typ av jonkanaler som finns i hjärnan och ryggmärgen. De är glutamatreceptorer, vilket betyder att de aktiveras av den signalsubstans (glutamat) som används för excitering av nervceller. NMDA-receptorerna har en särskild roll i långtidspotentiering, ett fenomen där synapser stärks och blir mer effektiva efter frekvent stimuli. Dessa receptorer är också involverade i lära- och minnesprocesser samt i flera patologiska tillstånd som skada hjärnan, såsom stroke, neurodegenerativa sjukdomar och smärta.
Nikotin är ett alkaloid som förekommer naturligt i tobaksväxter och är den primära aktiva substansen i tobak. Det är en psychoaktiv drog som orsakar beroende och kan leda till en rad hälsoproblem, inklusive cancer, hjärt-kärlsjukdomar och lungsjukdomar. Nikotin stimulerar nervsystemet och ger en kortvarig känsla av eufori eller avspannning, men det kan också orsaka ökad hjärtfrekvens, blodtryck och andningsfrekvens.
I medicinskt bruk används nikotin ibland som en hjälpmedel för rökavvänjande, då i form av plåster, kapslar eller tuggtabletter. Dessa produkter ger kontrollerade doser av nikotin till kroppen under en längre period, vilket kan hjälpa att reducera tillbakadragningssymptomen som ofta uppstår när man slutar röka.
Dyskinesi
Tardiv dyskinesi
Myokloni
Perfenazin
Cerebral pares
Neuroleptikum
Haloperidol
Extrapyramidala bieffekter
Olanzapin
Klorpromazin
Stereotypi
Dixyrazin
Atypiska antipsykotika
Sertindol
Konvulsion
Typiska antipsykotika
Flufenazin
Risperidon
Tioridazin
Psykoaktiva substanser
Ricky Rich
Klozapin
Riksförbundet Cystisk Fibros
Motorisk hyperaktivitet
Rörelsestörningar
Hyperaktivitet
Tourettes syndrom
Valproinsyra
Frédéric Chopin
Levodopa
Dyskinesi - Wikipedia
Ordlista - FASS Allmänhet
Cannabinoider vid neurologiska sjukdomar - Janusinfo.se
Läkemedel vid schizofreni och andra psykossjukdomar - 1177
Dopaminstabiliserande läkemedel kan få många användningsområden - LäkemedelsVärlden
Rikstermbanken
Integrativ neurofysiologi - Lunds universitet
Icke-epileptiska paroxysmala anfall hos barn - Att vara mamma
Köp Pramipexol STADA Tablett 0,35 mg Pramipexol 100 tablett(er) på Kronans Apotek | Kronans Apotek
Köp Lacosamide Teva 150 mg Lakosamid 56 tablett(er) på Kronans Apotek | Kronans Apotek
Schizofreni - Mental Health Disorders - MSD Manual Consumer Version (2023)
Symtom och behandling av bronkial obstruktion - Pleurit
Ryggsmärta strax under revbenen i ryggen. - Massage - 2023
Aralia. Medicinsk sök
Bupivakain-sufentanil APL 1 mg/ml + 1 mikrog/ml Infusionsvätska, lösning - AIDA - APL
Kolin - B-Vitamin.se
Intervju: Ricky Rich reser sig igen | Kingsizemag.se
Hur många psykopater finns i sverige
Zofran munlöslig, Frystorkad tablett 4 mg | Läkemedelsboken
Varför flyter avföringen
Sputumodling - Region Norrbotten
Ambulatorisk automatism
Metoklopramid; Intravenös infusion - RCC Kunskapsbanken
Schizofreni och schizofreniliknande tillstånd - Kunskapsstöd för vårdgivare
Subakromiellt impingementsyndrom, yrkesorsakat
Att sluta med antidepressiva läkemedel - Mad In Sweden
Kongenital leverfibros - Socialstyrelsen
USA investerar i israelisk teknik för att upptäcka tunnlar
Dystoni1
- Extrapyramidala reaktioner förekommer (akut dystoni, dyskinesi, parkinsonistiska symtom och akatisi) främst vid höga doser, men kan uppkomma redan vid enstaka dosering. (cancercentrum.se)
Tardiv dyskinesi4
- Tardiv dyskinesi - är en sen biverkning som uppkommer efter långvarigt användande. (wikipedia.org)
- Jag har träffat människor med svåra läkemedelsskador som tardiv dyskinesi, människor som trots långvarig neuroleptikamedicinering fortfarande anfäktats av vanföreställningar, och människor som stått på antidepressiva länge och ändå inte kunnat urskilja andra nyanser i färgskalan än gråsvart. (karnevalforlag.se)
- Läkemedelsframkallad tardiv dyskinesi (fördröjd rörelsestörning) har rapporterats svara på mangantillskott, men verkar vara relaterad till genetiska faktorer. (nordicnutritioncouncil.com)
- Schizofrena patienter med tardiv dyskinesi har uppvisat större sannolikhet för genetiskt låg aktivitet av det manganberoende enzymet superoxiddismutas än schizofrena patienter utan tardiv dyskinesi. (nordicnutritioncouncil.com)
Cystisk2
- patienter med kronisk næse-bihule lidelse og konkomitant astma, kronisk obstruktiv lungesygdom, cystisk fibrose og primær cilie dyskinesi. (ku.dk)
- Barn och ungdomar med cystisk fibros och primär ciliär dyskinesi berättar om sin vardag med mediciner, inhalationer och sjukhusbesök, men också om framtiden, drömmar och om att bara få leva … Forskare vid Karolinska Institutet tacklar det nya coronaviruset, SARS-CoV-2, via en mängd olika initiativ. (web.app)