Gliom (nervkittstumörer) som uppstår ur ependymocyter och yttrar sig som elakartade hjärntumörer hos barn eller som godartade ryggmärgstumörer hos vuxna. De kan utvecklas på alla nivåer i ventrikelsystemet eller ryggmärgens mittkanal. Intrakraniella ependymom uppstår oftast i den fjärde ventrikeln och utgörs av täta, cellulära tumörer, som kan innehålla ependymrör och perivaskulära pseudorosetter. Ryggradsependymom är vanligtvis godartade, papillära eller myxopapillära tumörer.
Skalltumörer med uppkomst i den del av hjärnan som ligger under tentorium cerebelli (lillhjärnstältet) och som omfattar lillhjärnan, den fjärde ventrikeln, cerebellopontinvinkeln, hjärnstammen och därtill hörande strukturer. Primära tumörer i detta område är vanligare hos barn och kan åtföljas av ataxi, hjärnnervsjukdomar, kräkningar, huvudvärk, vattenskalle och andra tecken på neurologiska funktionsstörningar. Förhållandevis vanliga histologiska subtyper är teratom, medulloblastom, glioblastom, astrocytom, ependymom, kraniofaryngiom och plexus choroidei-papillom.
En ryggmärgstumör är en oskulderad eller malignt neoplastisk tillväxt i ryggmärgen, som kan störa nervfunktionen och leda till neurologiska symtom beroende på var tumören finns och hur snabbt den växer.
Supratentorielle tumörer är ett samlingsbegrepp för alla hjärntumörer som utvecklas ovanför en linje, som går genom tvedelningen av stora hemisfärerna (tentorium cerebelli), i hjärnbarken, ventrikelsystemet eller strukturer som direkt omger dessa. Detta innefattar tumörer i hjärnbarken (griälarna och cortex), basala ganglierna, thalamus, hypothalamus, hippocampus, chiasma opticum och hypofysen. Supratentorielle tumörer kan vara bensinnära (gliomer) eller icke-bensinnära (till exempel metastaser, meningiomer, pituitärt adenom och andra sällsyntare typer av hjärntumörer).
Neoplasmer i de intrakraniella delarna av det centrala nervsystemet, omfattande hjärnhalvorna, de basala ganglierna, hypotalamus, talamus, hjärnstammen och lillhjärnan. Hjärntumörer delas in i primära , som uppstår ur hjärnvävnad, och sekundära, som är metastaser. De primära kan i sin tur delas in i godartade och elakartade former. Hjärntumörer kan också klassificeras utifrån den drabbades ålder, v ävnadstyp eller läge i hjärnan.
Tumörer belägna i hjärnans ventriklar, inklusive de båda sidoventriklarna, den tredje och den fjärde ventrikeln. De kan vara primära (t ex plexus choroideustumörer eller subependymalgliom (ependymom)) , metastaser från andra organ, eller utväxter från lokalt invasiva tumörer i intilliggande delar av hjärnan.
Godartade eller elakartade neoplasmer som uppstått primärt eller tillkommit sekundärt i hjärnan, ryggmärgen eller deras hinnor.
Den nedre delen av ryggmärgen, omfattande ländens, korsbenets och svansbenets nervstammar. Syn. "hästsvansen".
I medicinen, refererar 'sideros' till någon form av järnansamling eller järndepåer i kroppen. Det kan förekomma i olika kontexter, så här är ett exempel på en enkel definition:
I medicinsk terminologi refererer 'sakralregionen' til den del af rygraden (columna vertebralis) som består af de fem laustbeliggende brystværtsforbuede (konvekse) brystværtsudbøjede (kyfotiske) brystværtsforbuede (lordotiske) brystværtsudbøjede (kyfotiske) brystværtsforbuede (lordotiske) brystværtsudbøjede (kyfotiske) brystværtsforbuede (lordotiske) brystværtsudbøjede (kyfotiske) brystværtsforbuede (lordotiske) brystværtsudbøjede (kyfotiske) sacrale vertebrae (sakralbensene), samt det underliggende bindivæv, muskler og nerver. Sacrum er en irregulær,
Neurokirurgiska tekniker är metoder och procedurer som används inom neurokirurgin för att behandla olika tillstånd och skador i centrala nervsystemet, däribland hjärnan och ryggraden. Dessa tekniker kan involvera öppen kirurgi eller minimalinvASIVA metoder och använder sig av specialiserad utrustning och instrument för att korrigera, reparera eller avlägsna skadade vävnader, tumörer, blodansamlingar eller andra patologiska tillstånd. Exempel på neurokirurgiska tekniker inkluderar mikrokirurgi, stereotaxisk radiosurgeri, endoskopisk kirurgi och neuromodulering.
Conformal radiotherapy är en strålbehandlingsmetod som syftar till att formge stråldosan så att den exakt matchar tumörformen och dess utbredning, med minimal påverkan på omgivande frisk vävnad. Det uppnås genom användning av avancerade teknologier som tre dimensionalt bildbehandlingsplaneringssystem (3D-CRT) och flervägsbehandling (IMRT), vilka möjliggör justeringar av stråldosens form, storlek och intensitet. Syftet är att minska biverkningarna och förbättra precisionen i strålbehandlingen av cancer.
En elakartad tumörform som klassificeras antingen som gliom eller som en primitiv neuroektodermal barntumör. Tumören uppträder oftast under det första årtiondet av livet och är typiskt belägen i lillhjärnsmasken. Histologiskt präglas den av en hög grad av cellularitet, talrika mitotiska figurer samt en tendens hos cellerna att bilda skikt eller rosetter. Medulloblastom sprider sig gärna längs hela den intradurala axeln.
En oregelbunden hålighet i rombencefalon, mellan förlängda märgen, bryggan och isthmus framför och lillhjärnan bakom. Den löper i ett med ryggmärgskanalen och hjärnakvedukten (aquaeductus cerebri), och genom öppningar i sidan och mitten står den i förbindelse med det subaraknoida rummet.
Sällsynta, långsamt växande och godartade intraventrikulära tumörer, som ofta är asymtomatiska och upptäcks slumpmässigt. Histologiskt kan tumörerna klassificeras som ependymom och visar tillväxt av subependymala, fibrösa astrocyter bland de ependymala tumörcellerna.

Ependymom är en typ av hjärntumör som utgår från ependymceller, celler som tapetserar de ventriklar och centrala kanalerna i hjärnan och ryggmärgen. Dessa celler producerar cerebrospinalvätska (CSF), som cirkulerar kring hjärnan och ryggmärgen.

Ependymom kan vara av olika typer beroende på var de uppstår i centrala nervsystemet. De kan delas in i intrakraniala ependymomer (som uppstår i hjärnan) och spinala ependymomer (som uppstår i ryggmärgen). Intrakraniella ependymomer är vanligare än spinala ependymomer.

Ependymom kan vara av olika grader av malignitet, från låggradiga till höggradiga. Låggradiga ependymomer växer långsammare och är mindre benägna att sprida sig, medan höggradiga ependymomer är mer aggressiva och har en högre risk att spridas till andra delar av centrala nervsystemet.

Symptomen på ependymom kan variera beroende på var tumören finns lokaliserad, men kan inkludera huvudvärk, kräkningar, yrsel, balanssvårigheter och nedsatt syn eller hörsel. Behandlingen för ependymom består vanligtvis av kirurgi för att ta bort så mycket av tumören som möjligt, följt av strålbehandning och/eller kemoterapi beroende på typen och graden av tumör.

Infratentoriella tumörer är en typ av hjärntumörer som bildas under det tentorium cerebelli, ett membran som delar hjärnbalken i två delar. Dessa tumörer kan vara maligna eller benigna och kan uppstå från olika typer av celler i det infratentorielle området, såsom nervceller, glialceller eller blodkärl. Exempel på infratentoriella tumörer är cerebellar astrocytomer, medulloblastomer och ependymomer. Symptomen på dessa tumörer kan variera beroende på var i det infratentorielle området tumören finns och hur stor den är, men de vanligaste symtommen innefattar huvudvärk, kräkningar, balansstörningar och problem med synen. Behandlingen kan bestå av kirurgi, strålbehandling och/eller cellgiftsbehandling beroende på tumörtyp och grad.

Ryggmärgstumörer är en allmän term för olika typer av cancertumörer som utvecklas i ryggmärgen. Ryggmärgen är det tunna, segelartade organ som löper genom ryggraden och spelar en central roll i kroppens nervsystem. Ryggmärgstumörer kan vara maligna (cancertumörer) eller benigna (godartade tumörer), men även de godartade tumörerna kan orsaka allvarliga symptom genom att de trycker på ryggmärgen eller nerverna som löper ut från den.

Det finns olika typer av ryggmärgstumörer, beroende på vilka celler de utvecklas ifrån. Några exempel är:

* Astrocytom: En tumör som utvecklas ifrån stödjande glialceller i ryggmärgen, kända som astrocyter. Astrocytomer kan vara av olika grader av malignitet, från låga grader som är relativa godartade till höga grader som är mycket aggressiva och kan spridas till andra delar av kroppen.
* Ependymom: En tumör som utvecklas ifrån ependymceller, som hjälper till att producera ryggmärgens cerebrospinalvätska (CSF). De flesta ependymomer är låga grader av malignitet, men de kan fortfarande vara invasiva och orsaka problem.
* Neuroblastom: En tumör som utvecklas ifrån immature nervceller i ryggmärgen. Neuroblastom är en mycket aggressiv cancer som ofta sprider sig till andra delar av kroppen. Det är vanligare hos barn än vuxna.
* Meningeom: En tumör som utvecklas ifrån membranen som omger ryggmärgen, kända som meningerna. Meningeomer är oftast låga grader av malignitet och kan vara relativt godartade, men de kan fortfarande orsaka problem genom att växa in i andra strukturer i ryggmärgsregionen.

Behandling för ryggmärgscancer beror på typen och graden av cancer, samt patientens allmäntillstånd och andra faktorer. Behandling kan omfatta kirurgi, strålbehandning, kemoterapi eller en kombination av dessa. I vissa fall kan observation vara ett rimligt alternativ för låggradiga tumörer som inte orsakar några symtom.

Supratentorielle tumörer är en övergripande benämning på alla hjärntumörer som utvecklas ovanför täckventrikeln (tentorium cerebelli) i hjärnan. Detta inkluderar tumörer i storhjärnan (cerebrum), mindrehjärnan (cerebellum) och hjärnstammen (truncus encephali). Supratentorielle tumörer kan vara godartade eller elakartade, och deras symptom och behandlingsmetoder varierar beroende på vilken typ av tumör det är, dess storlek och var i hjärnan den finns. Exempel på supratentorielle tumörer inkluderar meningiomer, glioblastom multiforme, astrocytomer och akustisk neurinom.

En hjärntumör är en abnorm odling av celler i hjärnan som kan vara godartad (benign) eller elakartad (malig). Hjärntumörer kan uppstå från olika typer av hjärnceller eller från strukturer som omger hjärnan. De kan orsaka en rad symtom beroende på var i hjärnan de växer, inklusive huvudvärkar, krämpor, epilepsi, syn- och hörminskningar samt kognitiva problem. Behandlingen kan bestå av kirurgi, strålbehandling och/eller cellgiftsbehandling beroende på typen och graden av tumören.

Hjärnventrikeltumörer är en typ av hjärntumör som utvecklas i de ventrikulära systemet, som är en samling håligheter inne i hjärnan fyllda med cerebrospinalvätska (CSF). Dessa tumörer kan vara bensinnesinflammatoriska (meningiomer), gliomatösa eller metastatiska till sin natur. De kan orsaka symptom som huvudvärk, kräkningar, synproblem och neurologiska symtom beroende på deras storlek och plats. Behandlingen inkluderar ofta kirurgi, strålbehandling och/eller kemoterapi.

Tumörer i det centrala nervsystemet (CNS) är en abnorm odling av celler inom hjärnan eller ryggmärgen. Tumörer kan vara either benigne (godartade) eller maligna (elakartade), beroende på deras potential att invadera omgivande vävnader och sprida sig till andra delar av kroppen.

Benigna tumörer i CNS växer långsammare än maligna tumörer och tenderar att ha väldefinierade gränser, vilket gör dem relativa enkla att operativt behandla. De flesta benigna tumörerna i CNS är också lägre i graden av malignitet än deras motsvarigheter i andra delar av kroppen.

Maligna tumörer i CNS däremot växer snabbare, infiltrerar omgivande vävnader och har en högre risk att metastaseras till andra delar av kroppen. De är klassificerade som grad I till IV, där grad IV-tumörer (eller glioblastomer) är de mest aggressiva och har den sämsta prognosen.

Tumörer i CNS kan orsaka en rad symtom beroende på deras storlek och plats, inklusive huvudvärk, krämpor, yrsel, syn- eller hörselförlust, svårigheter att tala, svälja eller andas, samt förändringar i beteende, kognition eller medvetandenivå. Behandlingen av CNS-tumörer kan innefatta kirurgi, strålbehandling och/eller kemoterapi, beroende på typen, graden och platsen på tumören, samt patientens allmänna hälsotillstånd.

Cauda equina är en latin term som betyder "hästrasen". Det används inom medicinen för att beskriva en del av ryggmärgen som löper ner i ryggraden i ländryggen och består av nervrötter som liknar en hästras. Dessa nervrötter styr signalerna till benen, urinblåsan och underlivet. Skador eller sjukdomar som trycker på eller skadar cauda equina kan orsaka svåra symptom som kännetecknas av smärta, kraft- och/eller känselbortfall i benen, problem med urin- och avföringskontroll samt sällsynt sexuell dysfunktion.

'Sideros' är ett medicinskt term som refererar till järnansamlingar i kroppen. Det kan förekomma i olika delar av kroppen, såsom levern (sideros), benmärgen eller hjärnan. Ibland kan sideroser vara ett tecken på en underliggande sjukdom, till exempel blodsjukdomar eller skador.

'Sakralregion' refererer til den del af rygsøjlen som består af de fem nederste brystværtskiver (T12) og de fem sakrale værtskiver (S1-S5). Dette er en del af den centrale nervøse systemets underdele, som kaldes det autonome nervesystem. Sakralregionen har en vigtig rolle i at kontrollere kroppens affektive funktioner, herunder tarmfunktion, blærefunktion og seksuel respons.

Neurokirurgi är en gren inom kirurgin som fokuserar på behandling och operationer av sjukdomar och skador i centrala nervsystemet, det vill säga hjärnan och ryggmärgen. Neurokirurgiska tekniker kan därför definieras som de metoder, verktyg och procedurer som används under neurokirurgiska operationer för att behandla eller reparera skador, avlägsna tumörer eller korrigera abnormaliteter i hjärnan eller ryggmärgen.

Exempel på neurokirurgiska tekniker inkluderar:

1. Mikrokirurgi: Användning av mikroskop och specialdesignade instrument för att utföra mycket precisionella operationer i hjärnan eller ryggmärgen.
2. Stereotaxisk radiosurgeri: En icke-invasiv teknik som använder strålbehandling för att eliminera tumörer eller abnormiteter i hjärnan, utan att behöva öppna upp skallen.
3. Endoskopisk neurokirurgi: Användning av en flexibel, slank tub med en kamera och ljuskälla för att utföra operationer genom små inkisioner eller naturliga hål i kroppen.
4. Skallelektion: En metod där en del av skallen tas bort för att ge tillgång till hjärnan under operationen, och sedan återfår sin ursprungliga position efter operationen.
5. Deep Brain Stimulation (DBS): Implantering av en neurostimulator som levererar elektriska impulser till specifika områden i hjärnan för att behandla rörelsesjukdomar som Parkinson's sjukdom och essentiell tremor.
6. Spinal fusion: En teknik där två eller flera vertebrala segment kombineras med hjälp av skruvar, stänger och/eller benförstärkning för att korrigera en deformitet eller stabilisera ryggraden.

Radioterapi, konformal beskriver användning av strålbehandlingstekniker som formar strålningen så att den matchar tumörformen och dess utbredning så nära som möjligt. Detta syfte är att minska exponeringen och skada på omgivande frisk vävnad medan cancercellerna fortfarande behandlas med effektiva stråldoser. Konformal radioterapi använder avancerade planerings- och leveranssystem för att formge strålningen, ofta med hjälp av bildguiderade tekniker såsom computed tomografi (CT), magnetresonanstomografi (MRT) eller positioneringsavbildningar.

Det finns olika typer av konformal radioterapi, inklusive:

1. Tre dimensionell konformal radioterapi (3D-CRT): Denna teknik använder en serie av skiktade strålfält för att leverera strålningen till tumören från flera vinklar. Varje fält formas individuellt för att matcha tumörformen och undvika omgivande frisk vävnad så mycket som möjligt.

2. Intensitetmodulerad radioterapi (IMRT): Denna teknik använder variabla stråldoser över ett kontinuerligt spektrum för att forma strålfälten. Detta gör det möjligt att skapa mer komplexa former och undvika omgivande vävnader än med 3D-CRT.

3. Stereotaktisk radiosurgeri (SRS) / Stereotaktisk strålbehandling (SBRT): Dessa tekniker levererar höga doser strålning till en mycket smal tumörvolym på ett extremt precist sätt. SRS används vanligtvis för hjärntumörer, medan SBRT kan användas för tumörer i andra kroppsdelar.

Dessa avancerade tekniker kräver speciell utrustning och planering samt en hög grad av specialiserad kunskap från behandlande läkare och fysiker. De kan vara särskilt användbara för att behandla komplexa tumörformer, som är svåra att nå med traditionell kirurgi eller strålbehandling.

Medulloblastom är en typ av hjärntumör som vanligtvis drabbar barn, men kan också förekomma hos vuxna. Det är en malign tumör, vilket betyder att den är cancertumör och har potentialen att spridas till andra delar av kroppen. Medulloblastom utgår från celler i cerebellum, den bakre delen av hjärnan som styr balansen och koordinationen av rörelser.

Tumörerna kan variera i storlek och lokaliseras ofta nära den fjärde ventrikeln, en hålighet fylld med vätska i mittbrainet. Symptomen på medullblastom inkluderar huvudvärk, yrsel, illamående, dubbelseende och svårigheter med koordinationen av rörelser. Behandlingen består vanligtvis av kirurgi för att ta bort så mycket som möjligt av tumören, följt av strålbehandling och/eller kemoterapi för att eliminera eventuella kvarstående cancerceller. Prognosen varierar beroende på typen av medulloblastom och om det har spridits till andra delar av kroppen, men i allmänhet är den bättre för barn än vuxna.

Den fjärde hjärnventriklen (latin: ventriculus quartus) är en del av det centrala nervösa systemets ventrikelsystem, som innehåller cerebrospinalvätska (CSF). Den fjärde ventriklens läge är under i hjärnbalken (latin: mesencephalon) och förbinder sig med den tredje hjärnventriklen ovanför genom ett smalt gångsystem kallat aqueductus cerebralis. Från den fjärde ventriklens framsida fortsätter CSF-flödet genom två små öppningar, foramen oftalmicum och foramen Luschka, till den subarachnoidala utrymmet runt hjärnan och ryggmärgen. Den fjärde ventriklens baksida är förbunden med det centrala kanalen i värkstakarna (latin: medulla oblongata) genom foramen magnum.

Enligt National Organization for Rare Disorders (NORD) är ett subependymalt gliom (SEG) en sällsynt form av hjärntumör som utgår från gliacellerna i hjärnbarken. SEG:er uppstår vanligen i subependymalregionen, det vill säga den del av hjärnan där ventrikelsystemet möter hjärnbarken. Dessa tumörer karakteriseras av att de ofta växer in i ventrikelsystemet och kan orsaka ökad tryck i hjärnan.

SEG:er är vanligtvis långsamväxande, men deras läge i hjärnan kan leda till allvarliga symptom som huvudvärk, yrsel, kräkningar och försämrad motorisk funktion. SEG:er kan drabba personer av alla åldrar, men de är vanligast hos barn under 20 år. Behandlingen innefattar ofta kirurgi, strålbehandling och/eller kemoterapi beroende på tumörstorlek, läge och grad av malignitet.

Ependymom. Cellene i ependymomene har likhetstrekk med ependymcellene (en type gliacelle/støttecelle), og man antar at ... Ependymom og astrocytom forekommer hyppigst. Oligodendrogliom forekommer svært sjelden i ryggmargen. Gliomer i ryggmargen ...
Medulloblastom, astrocytom, ependymom. Multipla tjocktarmspolyper, hepatoblastom, desmoid, sköldkörtelcancer, osteom, polyper i ...
Vårdprogrammet omfattar diagnoserna astrocytära och oligodendrogliala tumörer, medulloblastom, ependymom och intrakraniella ...
Ved radiologisk mistanke om ependymom skal der foretages MR skanning af hele neuroaksen grundet risiko for seeding og drop- ...
Personer med lågmaligna gliom och ependymom är generellt sett yngre, och ungefär hälften av alla personer med lågmaligna gliom ... eller ependymom är yngre än 40 år. Medulloblastom är vanligare hos barn och unga vuxna, men förekommer även hos vuxna. ...