Fagocytos
Opsoninproteiner
Makrofager
Neutrofila leukocyter
Fagosomer
IgG-receptorer
Latex
Zymosan
Fagocyter
Fc-receptorer
Makrofag-1-antigen
Blodets bakteriedödande förmåga
Respiratory Burst
Mikrosfärer
Makrofager, peritoneala
Monocyter
Komplementreceptorer
Pinocytos
Makrofager, alveolära
Celler, odlade
Röda blodkroppar
Cellinje
Komplement 3b
Fagocytens bakteriedödande dysfunktion
Komplementproteiner
CD47-antigener
Fosfatidylseriner
Vita blodkroppar
Makrofagaktivering
Aktiner
Komplement 3
Receptorer, komplement 3b
Elektronmikroskopi
Apoptos
Mannosbindande lektiner
Staphylococcus aureus
Möss, inavlade C57BL
Lysosomer
Mikroglia
Mätning av luminiscens
Flödescytometri
Komplement 1q
Cytokalasin B
Cryptococcus
Cryptococcus neoformans
Granulocyter
Immunreceptorer
Näthinnepigmentepitel
Superoxider
Bukhinnehåla
Signalomvandling
Nitroblue tetrazolium
Polystyrener
Tioglykolater
Möss, knockout
Kolibakterie
Cellmembran
Candida albicans
Lungsurfaktantassocierat protein A
Rod Cell Outer Segment
Antigen-antikroppskomplex
Svepelektronmikroskopi
Lipopolysackarider
Cytokalasin D
Fluorescein-5-isotiocyanat
rac GTP-bindande proteiner
Immunity, Natural
Komplementaktivering
Konfokal mikroskopi
Möss, inavlade BALB C
Dictyostelium
Neutrofilaktivering
Cytophagocytosis
CD18-antigener
Sjukdomsalstrande förmåga
Cellytereceptorer
Entamoeba histolytica
Kemotaxi, leukocytär
rac1 GTP-bindande proteiner
Bakteriell vidhäftning
Immunglobulinfragment, Fc
Lektiner, C-typ
Receptors, Scavenger
Får
Bakterikapslar
Kaniner
Cytoskelett
Fluorescensmikroskopi
Monoklonala antikroppar
Rosettbildning
Pseudopodia
Lungblåsor
Tidsfaktorer
Fagocytos är en process där ett cellulärt djurcellsbegrepp, som en fagocytotisk vit blodcell (leukocyt), omger och internaliserar en främmande partikel, såsom en mikroorganism eller ett partikulärt material, genom att forma pseudopodier runt den och bilda ett speciellt organell-like struktur känd som fagosom. Denna process är en del av det immunförsvar som hjälper till att eliminera patogener och skadliga partiklar från kroppen. Efter internaliseringen, kommer den fagosomerade partikeln att transporteras till lysosomen för nedbrytning och eliminering.
Opsoninproteiner är proteiner som hjälper till att markera främmande mikroorganismer och andra företeelser i kroppen, såsom döda eller skadade celler, för att underlätta deras borttagning av immunsystemet. När opsoninproteiner binds till ytan på en främmande partikel, gör de det lättare för vita blodkroppar som neutrofila granulocyter och makrofager att hitta och fagocytera (faga = äta upp) den. Detta är en viktig del av både den naturliga och den adaptiva immuniteten.
Exempel på opsoninproteiner inkluderar:
* IgG-antikroppar, som är en typ av antikropp som produceras av B-celler i kroppen. När IgG-antikroppar binder till en främmande partikel, fungerar de som ett tecken på att den är skadlig och underlättar fagocytos av vita blodkroppar.
* Komplementproteiner, som är en grupp proteiner i blodet som arbetar tillsammans för att eliminera främmande partiklar. När komplementproteiner aktiveras, kan de binder till ytan på en främmande partikel och skapa ett komplex av proteiner som attraherar vita blodkroppar och underlättar fagocytos.
* Mannosebindande lectiner (MBL), som är proteiner som hjälper till att identifiera bakterier med en speciell sockerstruktur på ytan. När MBL binder till denna sockerstruktur, underlättar det fagocytos av vita blodkroppar.
Opsoninproteiner är viktiga för att bekämpa infektioner och hålla kroppen frisk.
Macrophages are a type of white blood cell that are important part of the immune system. They are large phagocytic cells, which means they have the ability to engulf and destroy foreign substances, such as bacteria, viruses, parasites, and dead or damaged cells. Macrophages play a crucial role in the innate immune response, which is the body's first line of defense against infection. They also contribute to the adaptive immune response by presenting antigens to T-cells, which helps stimulate an immune response specific to the foreign substance. Additionally, macrophages are involved in tissue repair and wound healing, as well as the regulation of inflammation. They can be found throughout the body, including in the bloodstream, connective tissues, and organs such as the liver and spleen.
Neutrofila leukocyter, eller neutrofiler, är en typ av vita blodkroppar (leukocyter) som spelar en viktig roll i kroppens immunförsvar. De utgör den största gruppen av leukocyter och är specialiserade på att bekämpa bakteriella infektioner.
Neutrofilerna har förmågan att fagocytera, det vill säga svälja upp, främmande partiklar såsom bakterier och virus. De innehåller en substans som kallas myeloperoxidas, vilken hjälper till att döda de infektionskällor som de har fagocyterat. När neutrofilerna aktiveras under en infektion ökar deras antal i blodet och de migrerar också till det inflammerade området för att bekämpa infektionen.
En höjning av neutrofilernas andel i det totala leukocyttalet kallas neutrofili, medan en minskning kallas neutropeni. Båda dessa tillstånd kan vara tecken på olika sjukdomar eller infektioner.
En fagosom är en membranomgiven struktur som bildas inuti en bakteriecell när den infekterats av ett virus, kallat ett bakteriofag. Fagosomen innehåller det infekterande viruset och bildas genom att bakterievirtuell DNA eller RNA och delar av den infekterade cellens membran omges av en dubbelmembranstruktur. Fagosomen transporteras sedan till cellkärnan där virusgenomet integreras i värdbacteriens genetiska material eller reproducerar sig, vilket resulterar i att bakterien dör och frisätter nya viruset.
IgG-receptorer, även kända som Fcγ-receptorer, är proteiner som finns på ytan av vissa celler i immunsystemet, till exempel neutrofila granulocyter, monocyter och makrofager. Dessa receptorer binder specifikt till Fc-delen av IgG-antikroppar, vilket möjliggör diverse effektorfunktioner såsom fagocytos, antibody-dependent cellular cytotoxicity (ADCC) och komplementaktivering. Genom att känna igen och binda till IgG-antikroppar som har bunden till antigener på patogener eller infekterade celler, hjälper IgG-receptorer till att koordinera och förstärka immunförsvaret mot infektioner och främmande ämnen.
In a medicinsk kontext refererer "latex" vanligvis til naturlig latex, som er en flytende, mjølig væske som findes i some planter, særlig i gummiblomsten (Hevea brasiliensis). Når latexen udsættes for luft bliver den stiv og kan bruges til å produksere latexprodukter, såsom handske og kattemorde.
I noen tilfeller kan personer ha en allergisk reaksjon på proteiner som forekommer i naturlig latex. Denne allergien kan være mild eller alvorlig og kan føre til symptomer som hivet, rodnad, kløe, hoste og i værste fall anafylaxi.
Zymosan är ett preparat framställt från celldelar (saccharomyces cerevisiae) av jästsvampar. Det används inom forskning som ett immunstimulerande medel, specifikt för att aktivera komplementsystemet och inducerar inflammatoriska respons. Zymosan består huvudsakligen av glukan och mannan, vilket gör det till en kraftfull stimulator av både alternativt och klassisk komplementaktivering. Det är vanligt att forskare använder zymosan i studier relaterade till immunologi, inflammation och immunmodulering.
"Fagocyter" er ein betegnelse for ein type av hvite blodceller, som kan "fage" (aksjonverba: fage) og "sy" (aksjonverba: sy) opp framtatte bakteriar og andre utenforkjemningar i kroppen. Ordet kommer fra de græske ordene "phagein", som betyr å ete, og "kytos", som betyr celle.
I medicinsk sammenheng kan fagocytter definieres som:
"En type av hvite blodcellar (leukosit) som engasjerer seg i borttaket og fornildringen av framtatte bakteriar, svamp, døde cellar eller andre utenforkjemningar ved å fage dem opp og sy dem opp innen seg selv. Fagocytter spiller en viktig rolle i kroppens immunforsvar mot infeksjoner og skader."
Fagocytter finst i forskjellige former og størrelser, men de mest alminnelige er neutrofile, monocyter/makrofager og dendritcellar. Disse cellene har ulike funksjoner og plasseringer i kroppen, men de deler alle samme evne til å fage opp og sy opp framtatte bakteriar og andre utenforkjemningar.
Fc-receptorer är proteiner som finns på ytan av vissa celler i kroppen, till exempel vita blodceller (leukocyter) som neutrofiler, monocyter och B-celler. Dessa receptorer binder specifikt till Fc-delen av antikroppar (immunglobuliner), vilket möjliggör olika funktioner beroende på celltyp. Några exempel på funktioner som kan utföras när Fc-receptorer aktiveras är fagocytos, degranulation och antibaskedefektering. Dessa processer är viktiga för att bekämpa infektioner och underhålla homeostasen i kroppen.
I'm sorry for any confusion, but "Makrofag-1-antigen" is not a widely recognized or established medical term in the field of immunology. It seems like it might be a combination of terms referring to "macrophages," which are a type of white blood cell that engulfs and destroys foreign substances, and "antigens," which are substances (usually proteins) on the surface of cells, or particles that can cause an immune response. However, without more context, it's difficult to provide a precise definition for this term.
It's possible that there might be some confusion with the term "M1 macrophages," which refers to a specific activation state of macrophages characterized by their production of pro-inflammatory cytokines and their ability to kill intracellular pathogens. However, I would recommend consulting the original source or context in which this term was used to determine its precise meaning.
Den medicinska termen för "blodets bakteriedödande förmåga" är "bactericidal activity of blood." Det beskriver förmågan hos blodet att döda eller inaktivera bakterier. Denna förmåga beror främst på närvaron av vita blodkroppar, särskilt neutrofila granulocyter, och deras förmåga att fagocytera (dvs. omsluta och förinta) främmande partiklar som bakterier. Dessutom kan vissa proteiner i blodplasma, till exempel komplementproteiner och defensiner, bidra till bakteriedödande verkan.
Det är viktigt att notera att blodets bakteriedödande förmåga kan variera mellan individer och kan påverkas av olika faktorer som immunförsvar, ålder, sjukdomstillstånd och läkemedelsbehandling.
"Respiratory burst" är ett begrepp inom cellbiologi och immunologi som refererar till en process där vita blodkroppar, särskilt neutrofila granulocyter och makrofager, under aktivering av olika signalsubstanser ökar sin syreförbrukning kraftigt. Detta sker genom att de aktiverar ett enzymkomplex som kallas NADPH-oxidas, vilket leder till produktionen av superoxidradikaler och andra reaktiva syremolekyler. Dessa molekyler fungerar som ett försvar mot mikroorganismer genom att skada deras cellmembran och inre strukturer. Respiratory burst är en viktig del av det ospecifika immunförsvaret hos däggdjur.
Mikrosfärer, även kända som mikrovesikeler eller exosomer, är små vesiklar med en diameter på 50-1000 nanometer som frisätts från celler. De innehåller biologiskt aktiva substanser såsom proteiner, lipider och nukleinsyror och kan transportera dessa ämnen mellan celler. Mikrosfärer har visat sig spela en viktig roll i intercellulär kommunikation och kan vara involverade i olika fysiologiska processer såsom immunresponser, läkande av sår och cancerutveckling.
Macrophages are a type of white blood cell that play an important role in the immune system. They help to identify and destroy foreign substances, such as bacteria and viruses, and also help to remove dead cells and debris from the body. Peritoneal macrophages are a specific type of macrophage that are found in the peritoneal cavity, which is the space within the abdomen that contains the intestines, liver, and other organs. These macrophages help to protect the peritoneal cavity from infection and inflammation. They are able to engulf and destroy foreign substances, and they also produce cytokines, which are signaling molecules that help to coordinate the immune response. Peritoneal macrophages can be obtained through a procedure called peritoneal lavage, in which fluid is introduced into the peritoneal cavity and then removed for analysis.
"En monocyt är en typ av vit blodcell (leukocyт) som utgör en del av kroppens immunförsvar. Monocyter är stora celler med ett rundat till ovalt sken och en diameter på cirka 12-20 Mikrometer. De mognar i benmärgen och cirkulerar sedan i blodomloppet där de kan utgöra upp till 10% av alla vita blodceller. När de aktiveras, migrerar monocyterna från blodbanan in i vävnader där de differensieras till makrofager eller dendritceller. Dessa celler spelar en viktig roll i att fagocytera (åt ett förstöra) främmande partiklar och patogener, samt i att presentera antigen för T-celler och initiera immunresponsen."
'Komplementreceptorer' är en grupp av proteiner som binder till komplementproteiner när de blivit aktiverade som ett led i det immunförsvar vi har. När komplementproteinerna aktiveras och binder till målceller eller patogener, exponerar de epitoper (delar av proteinet) som kan kännas igen av komplementreceptorerna.
Det finns två huvudgrupper av komplementreceptorer:
1. Komplements receptor 1 (CR1), komplements receptor 2 (CR2) och komplements receptor 3 (CR3, även kallat CD11b/CD18 eller Mac-1) tillhör den första gruppen som binder till aktiverade komplementproteiner på patogener eller celler. Dessa receptorer hjälper till att markera cellerna för fagocytos (cellupptagning och nedbrytning).
2. Den andra gruppen av komplementreceptorer, inklusive komplements receptor 4 (CR4) och komplements receptor 5 (CR5), är involverade i signalering och aktivering av immunceller som neutrofila granulocyter och monocyter.
Komplementreceptorerna spelar därför en viktig roll i att hjälpa till att eliminera patogener, ställa upp ett effektivt immunsvar och underhålla homeostasen i kroppen.
"Pinocytos" er ein biologisk prosess hvor cellemembranen omslutter og tar opp vann og opløsninger fra det utenforcellulære miljøet. Dette skjer ved at cellemembranen former seg rundt små droppar av vann eller opløsning, og deretter drar seg sammen igjen for å forme en lukket vesikkel inni cellen som inneholder den opptakne væska.
Pinocytosen er en form for endosymbiose og er en viktig måte for celler å ta opp nødvendige molekyler og sterier fra det utenforcellulære miljøet. Den kan også være involvert i cellens immunsvar og regulering av cellekommunikasjon.
Det er viktig å skille mellom pinocytosen og fagocytosen, som er en annen type endosymbiose hvor cellemembranen omslutter og tar opp fasta partikler i stedet for vann eller opløsninger.
Macrophages are a type of white blood cell that are an essential part of the immune system. They engulf and destroy foreign substances, such as bacteria and viruses, as well as damaged or dead cells. Alveolar macrophages are a specific type of macrophage that reside in the alveoli, which are the tiny air sacs in the lungs where gas exchange occurs. These macrophages play a crucial role in protecting the lungs from infection and inflammation by removing foreign particles and microorganisms that enter the lungs through breathing. They also help to maintain the health of the lung tissue by cleaning up debris and producing substances that support the function of the alveoli.
"Cell culturing" or "cell cultivation" is the process of growing and maintaining cells in a controlled environment outside of a living organism. This is typically done in a laboratory setting using specialized equipment and media to provide nutrients and other factors necessary for cell growth and survival. The cells can be derived from a variety of sources, including human or animal tissues, and can be used for a range of research and therapeutic purposes, such as studying cell behavior, developing new drugs, and generating cells or tissues for transplantation.
Röda blodkroppar, även kända som erytrocyter, är de vanligaste cellerna i blodet och har sin huvudsakliga funktion att transportera syre till kroppens olika vävnader. De utgör ungefär 40-45% av blodets volym hos en genomsnittlig vuxen människa.
Röda blodkroppar saknar cellkärna och andra organeller, vilket gör dem speciella eftersom de är de enda cellerna i kroppen som saknar dessa strukturer. Detta ger röda blodkropparna en hög grad av flexibilitet så att de kan passera genom små kapillärer i olika vävnader utan problem.
Den typiska formen på en röd blodkropp är diskformad, vilket underlättar syreupptaget och -transporten. Hemoglobin är ett protein som innehåller järn och finns i röda blodkroppar. Detta protein binder sig till syret i lungorna och frigör det sedan i olika vävnader när behovet uppstår. När röda blodkropparna inte längre fungerar korrekt eller när de inte produceras i tillräcklig mängd kan det leda till syrebrist och anemi.
Immunoglobulin G (IgG) är den vanligaste typen av antikroppar i människokroppen. De produceras av B-celler och har en viktig roll i immunförsvaret mot infektioner. IgG-antikropparna kan neutralisera toxiner, virus och bakterier, och de kan också hjälpa till att aktivera komplementsystemet för att eliminera patogener.
IgG-antikroppar delas in i fyra subklasser: IgG1, IgG2, IgG3 och IgG4. Varje subklass har olika funktioner och kan aktiveras av olika typer av antigener. IgG-antikroppar kan vara monomera, dimera eller tetramera beroende på hur många identiska Y-formade regioner de har. De kan korsa placentalmembranet och ger passiv immunitet till foster i livmodern. IgG-nivåerna är som högst under vuxenlivet och sjunker med åldrande.
"Hemocyte" er ein termin brukt i dyrmedisinen, særlig i invertebrater som leddyr og bløtdyr. Det refererer til de kjeveblodsfargede cellene i dei vener (blodkjeder) eller hematopoetisk (bloddannende) vesler. Disse cellene spiller en viktig rolle i forsvaret mot infeksjon og skade ved å fungere som immunceller. De kan for eksempel fagocytosere (spise opp) frammeste fremmede partiklar og mikroorganismer, sette igang kjemisk reaksjoner som skydd mot skadelige substanser og delta i den inflammatoriske svaret.
Det er viktig å merke på at terminologien kan variere mellom forskjellige typer invertebrater, og det kan også være forskjeller i funksjon og struktur til dei ulika hemocytypaene. I noen dyrer er det mulig å skille mellom ulike typer hemocyter basert på morfologi (utseende), funksjon eller kjemiske egenskaper, men i andre kan de være mer homogene.
"Cell line" er en betegnelse for en population av levende celler som deler seg selvstandig og ubestemt i laboratoriet. Disse cellene har typisk samme karyotype (sammensetningen av deres kromosomer) og genetiske egenskaper, og de kan replikeres over en lang periode av tid. De kan brukes i forskning for å studere cellebiologi, molekylær biologi, farmakologi, virologi og andre områder innen biovitenskapen. Eksempler på velkjente cellinjer inkluderer HeLa-cellinjen (som er tatt fra en livstrukturløs kvinne i 1951) og Vero-cellinjen (som er vanlig å bruke i studier av virusinfeksjoner).
Komplement Component 3b, ofta förkortat till C3b, är ett protein som spelar en viktig roll i komplementsystemet, som är en del av vår immunförsvarsmekanism. När komplementsystemet aktiveras bildas C3b som är en aktiv fragment av det större proteinet C3.
C3b binder till ytor på mikroorganismer och celler, vilket markerar dem för förstörelse. Det kan också binda till antikroppar och hjälpa till att eliminera främmande ämnen från kroppen. C3b kan också leda till bildandet av ytterligare komplementkomponenter, vilket ökar dess destruktiva effekt på mikroorganismer och celler.
I allmänhet bidrar C3b till att aktivera immunförsvaret och hjälper till att eliminera patogener från kroppen. Dock kan överaktivering av komplementsystemet leda till skada på kroppens egna celler och vävnader, vilket kan orsaka sjukdomar som exempelvis autoimmuna sjukdomar.
Fagocytens bakteriedödande dysfunktion definieras som en situation där fagocyter, vitblodsceller som normalt kan fagocytera och döda bakterier, inte kan utföra sin bakteriedödande funktion korrekt. Detta kan orsakas av olika faktorer, till exempel genetiska defekter, immunsuppression eller infektion med patogener som kan motverka fagocyternas bakteriedödande mekanismer.
Fagocytosen innebär att en fagocyt tar upp främmande partiklar, såsom bakterier, i sig genom att omge dem med sin cellmembran och forma ett vesikel (fagosom). Fagosomen kan sedan fusionera med lysosomer, organeller som innehåller en rad enzymer och ämnen som är giftiga för mikroorganismer. Denna process kallas fagolysosombildning och resulterar i att bakterierna omges av en miljö med hög pH och aggressiva ämnen, vilket dödar dem.
Vid en bakteriedödande dysfunktion kan denna process störas på olika sätt. Till exempel kan fagocyterna ha nedsatt förmåga att ta upp bakterier i sig (fagocytos), eller så kan de inte producera de aggressiva ämnen som behövs för att döda bakterierna inne i fagosomen. Detta kan leda till en ökad sårbarhet för infektioner och svårare att bekämpa dem.
'Komplementproteiner' er ein system av proteiner i kroppen som jobber saman for å beskytte mot infeksjon og skade på kroppens egen celler. Systemet består av over 30 forskjellige proteiner som aktiveres i et koblet kjettsystem når det trues av fremmede stoff, såkalt komplementaktivering.
Det primære målet med komplementaktiveringen er bakterier og andre mikroorganismer, men systemet kan også være involvert i immunresponsen mot egen celler i tilfelle av autoimmune sykdommer eller transplantasjon.
Komplementproteinene har mange forskjellige funksjoner, blant annet:
* Øke inflammasjonsresponsen ved å tiltrakke andre immunceller til området
* Direkte skade bakteriers cellemembran og føre til deres død (lysis)
* Markere bakterier for fagocytos (fagocytmarkering)
* Neutralisere virus ved å forhindre dem i å infisere kroppens celler
I all felleshet bidrar komplementproteinene til en effektiv immunrespons og er viktige for å holde kroppen frisk.
CD47 är ett transmembranprotein som förekommer på ytan av många olika celltyper, inklusive röda och vita blodceller. Det fungerar som en "självidentifieringsmärke" för cellen och binder till receptorn SIRPα på immunceller såsom makrofager och dendritceller. När CD47 binds till SIRPα skickas ett signal som hämmar fagocytos (cellernas förmåga att förtära och bryta ned främmande partiklar eller celler).
CD47-antigenet har blivit alltmer intressant inom forskningen kring cancer, eftersom tumörceller ofta överexprimerar CD47 på sin yta. Detta gör att de kan undgå upptäckt och förstörelse av immunsystemet. Genom att blockera CD47-SIRPα bindningen med monoklonala antikroppar eller andra terapeutiska metoder kan man möjligen öka fagocytosen av tumörceller och därmed förbättra cancerbehandlingen.
Fosfatidylseriner är en typ av fosfolipid som förekommer naturligt i cellmembranet hos levande väsen, inklusive människor. Det är ett viktigt strukturellt och funktionellt komponent av cellytan, speciellt i hjärnan där det spelar en roll i signalering och kommunikation mellan neuroner. Fosfatidylseriner deltar också i regleringen av cellcykeln, apoptos (programmerad celldöd) och immunresponsen.
Chemiskt sett består fosfatidylseriner av en glycerolbacke med två fettsyror bundna till kolatomerna C1 och C2 och en fosfatgrupp och serinaminosyra bundna till kolatom C3. Den negativt laddade fosfat- och seringruppen är riktad in mot cellens cytosol, medan de två fettsyrorna utgör den hydrofoba ytan som är vänd utåt i vätskefasen.
Fosfatidylseriner kan också användas som ett markör för celldöd och stress, eftersom det under vissa omständigheter kan bli exponerat på cellens yta under apoptos eller när cellmembranet är skadat. Detta upptäcks fenomen har potentialen att användas som en markör för att identifiera och undersöka sjukdomar, såsom cancer, neurodegenerativa sjukdomar och inflammatoriska tillstånd.
Vita blodkroppar, eller leukocyter, är en typ av cell som finns i blodet och har som funktion att hjälpa kroppen att försvara sig mot infektioner och främmande ämnen. De produceras i benmärgen och kan delas in i två huvudgrupper: granulocyter och agranulocytiter. Granulocyterna inkluderar neutrofiler, eosinofiler och basofila, medan agranulocytiterna består av lymfocyter och monocyter. Vita blodkroppar kan även delas in i två kategorier baserat på deras livslängd: de som lever korta liv (neutrofiler, eosinofiler och basofila) och de som lever längre (lymfocyter och monocyter). Dessa celler hjälper till att skydda kroppen genom att fagocytera (förstöra) främmande partiklar och producera antikroppar och andra substanser som är involverade i immunförsvaret.
'Makrofagaktivering' refererer til den biokjemiske prosess hvor makrofager, en type av immunceller, blir aktivert for å stotte et effektivt immunsvar. Under denne prosessen differentierer og aktiverer makrofagene seg i respons på stimuli som bakterielle antigener eller andre trusselstoffer. Aktiverte makrofager kan føre til inflammasjon, fagocytos (opptaing av frækt materiale), og sekretisering av kjemisk signaler som bidrar til koordineringen av immunresponsene.
I denne prosessen omdanner makrofagen seg til en effektiv celle som kan hjelpe med å bekjempa infeksjoner og støtte oppbygging av ny vondtiss. Aktivering av makrofager inkluderer økt fagocytos, økt produksjon av kjemisk signaler som IL-1, IL-6, TNF-alfa og NO (stiksyre), samt økt uttrykk av MHC klasse II molekyler som er nødvendig for å presentere antigener til andre immunceller.
I tillegg kan aktiverte makrofager også spille en viktig rolle i reparasjon og remodellering av vondtiss ved å sekrettere væske, proteiner og andre molekyler som støtter celler og vaskularisering. Dette kan være særlig viktig etter en skade eller infeksjon for å fremme heling og å hindre overdreid inflammasjon.
"Actiners" är ett medicinskt term som saknar betydelse på engelska eller svenska. Det kan ha förväxlats med "actinic keratosis", som är en medicinsk diagnos på svenska som ungefär betyder "aktinsk broskbildning". Det handlar om en förändring i huden som orsakas av solskador och kan vara ett tecken på ökad risk för hudcancer.
Om du menade något annat, vänligen klargör ditt spörsmål och jag kommer att göra mitt bästa för att besvara det korrekt.
'Komplement Component 3' (C3) är ett protein som är en del av komplementsystemet, vilket är en grupp av proteiner i kroppen som hjälper till att skydda oss mot infektioner. C3 aktiveras när komplementsystemet startar sin reaktionskedja och spelar en viktig roll i att eliminera patogener såsom bakterier och virus från kroppen.
När C3 aktiveras splittras det upp i två delar, C3a och C3b. C3a är ett anafylatoxin som orsakar inflammation och samlar in immunceller till området där patogenen finns. C3b binder istället till patogenens yta och hjälper till att markera det för förstörelse av andra komplementproteiner och immunceller.
C3-defekter kan orsaka ett ökat risk för infektioner, särskilt med bakterier som är känsliga för komplementsystemet, såsom Neisseria meningitidis (bakterien som orsakar meningit).
Complement receptor 3b (CR3b eller CD18/CD11b) är ett integrinprotein som förekommer på ytan av vissa vita blodceller, särskilt neutrofila granulocyter och monocyter. Det består av två subenheter, CD11b (eller alpha M-integin) och CD18 (eller beta 2-integrin), som zinkbindande kopplas samman för att bilda en funktionell receptor.
CR3b är involverad i flera cellulära processer, inklusive adhesion, migration, fagocytos och signaltransduktion. Det binder till komplementproteinet C3b som har markerats av ett komplementaktiveringssystem, vilket hjälper till att identifiera och eliminera patogena mikroorganismer genom fagocytos. CR3b kan också binda till andra ligander, såsom intercellulära adhesionsmolekyler (ICAM) och bakteriella ytproteiner, vilket bidrar till dess roll i immunförsvaret.
Dysfunktion eller avsaknad av CR3b har visats korrelera med ett ökat risk för infektioner, speciellt vid de tidiga stadierna av livet.
Elektronmikroskopi är en teknik inom mikroskopi där man använder en elektronstråle i stället för ljus för att observera ett preparat. Det ger en mycket högre upplösning jämfört med optisk mikroskopi, och kan nå upp till 100 000 gånger magnification.
Det finns två huvudsakliga typer av elektronmikroskopi: transmissionselektronmikroskop (TEM) och skannande elektronmikroskop (SEM). TEM-metoden ger en tvådimensionell projektion av ett preparat, medan SEM-metoden ger en tredimensionell bild.
I TEM passerar elektronstrålen genom det tunnslida preparatet och interagerar med atomerna i preparatet, vilket skapar en bild som kan tolkas för att ge information om struktur, sammansättning och kemisk analys av preparatet.
I SEM skannas elektronstrålen över ytan av preparatet och ger upphov till sekundära elektroner som kan detekteras och användas för att generera en topografisk bild av ytan. SEM-metoden ger ofta mycket skarpa och detaljerade bilder av ytor, vilket gör den särskilt användbar inom materialvetenskap, biologi och andra områden där det behövs information om ytstruktur.
Apoptosis är en form av programmerad celldöd som sker under normala fysiologiska förhållanden, såväl som i samband med sjukdomar och skada. Det är en aktiv process där cellen genomgår en serie specifik morfologiska och biokemiska förändringar, inklusive kondensation av kromatin, fragmentering av DNA, membranbubblor och celldelning till apoptotiska kroppar som sedan fagocyteras av omgivande celler utan att orsaka någon inflammatorisk respons. Apoptos kan initieras genom en mängd olika signaltransduktionsvägar, inklusive extracellulära signalsubstanser, intracellulära stressfaktorer och mitokondriella störningar. Dessutom är apoptos en viktig mekanism för att eliminera celler som är skadade eller muterade, för att underhålla homeostasen i flertalet organismers vävnader och för att modulera immunresponsen.
Mannosbindande lektiner (MBL) är en typ av protein som hör till det så kallade komplementsystemet, som är en viktig del av kroppens immunförsvar. MBL binder specifikt till kolhydrater (sackarider) på ytan av olika mikroorganismer, som till exempel bakterier och virus. När MBL binder till en mikroorganism aktiveras det komplementsystemet, vilket kan leda till att mikroorganismen förstörs.
MBL är ett akutfasprotein, vilket betyder att nivåerna i blodet ökar under akuta inflammatoriska tillstånd. Det produceras huvudsakligen i levern och finns naturligtvis i högre koncentrationer hos vissa individer än andra. Nedsatt funktion eller minskad mängd av MBL kan öka risken för infektioner, särskilt hos vissa riskgrupper som till exempel nyfödda barn och äldre personer.
'Staphylococcus aureus' er en bakterie som kan forekomme naturligt på huden og slimhinnene hos mennesker og dyr. Den kan også forårsage infektioner, der varierer fra mildere former som hudinfektioner (f.eks. impetigo eller furunkler) til alvorlige livstruende sygdomme som blodforgiftning, lungeentzündelse og endokardit (hjerteklapbetændelse).
Bakterien er ofte resistent over for flere slags antibiotika, herunder meticillin-resistent Staphylococcus aureus (MRSA), som kan være særligt vanskelig at behandle. MRSA-infektioner forekommer hyppigt i sygehuse og andre sundhedsinstitutioner, men de kan også findes udenfor disse omgivelser (i så tilfælde kaldes det community-acquired MRSA).
"C57BL mice" är en specifik stam av möss som används i biomedicinsk forskning. Denna musstam är inavlad och har en homogen genetisk bakgrund, vilket gör dem till ett värdefullt verktyg för att studera genetiska faktorers roll i olika sjukdomar och biologiska processer.
C57BL musen är känd för sin robusta hälsa, lång livslängd och god fertilitet, vilket gör den till en populär stam att använda i forskning. Den har också visat sig vara sårbar för vissa sjukdomar, som exempelvis diabetes och katarakter, vilket gör den till ett användbart djurmodell för att studera dessa tillstånd.
Det finns flera understammar av C57BL musen, såsom C57BL/6 och C57BL/10, som skiljer sig något från varandra i genetisk makeup och fenotypiska egenskaper. Dessa understammar används ofta för att undersöka specifika frågeställningar inom forskningen.
Lysosomer är membranomslutna organeller inne i eukaryota celler, som innehåller en uppsjö av hydrolytiska enzymer. Dessa enzymer är aktiva vid lågt pH och bryter ned biologiskt material, såsom proteiner, kolhydrater, lipider och nucleinsyror, till sina grundläggande byggstenar. Lysosomerna fungerar som cellens recyclingcenter och hjälper till att bryta ned och återanvända skadat eller överflödigt material. De kan också delta i celldöd under vissa patologiska förhållanden, såsom apoptos (programmerad celldöd) och nekros (oönskad celldöd).
Mikroglia är en typ av glialcell som förekommer i centrala nervsystemet (CNS), inklusive hjärnan och ryggmärgen. De utgör ungefär 10-15% av den totala cellpopulationen i CNS och är viktiga för underhåll, homöostas och skydd av det centrala nervsystemet. Mikroglia har också en viktig roll i immunförsvaret inom CNS genom att fagocytera (fagra upp och bortskaffa) skadade celler, patogener och celldebris. De kan aktiveras under olika patologiska tillstånd, såsom infektioner, trauma, neurodegenerativa sjukdomar och neuroinflammation, vilket leder till morfologiska och funktionella förändringar. Mikroglia kan vara både neuroskyddande och neurodestruktiva beroende på deras aktiveringsstatus och utsöndrade signalsubstanser.
Luminiscens är ett fenomen där ett material utsätts för en exciterande händelse, till exempel elektromagnetisk strålning eller kemisk reaktion, vilket resulterar i att elektroner i materialet exciteras till ett högre energitillstånd. När dessa exciterade elektroner sedan relaxerar tillbaka till sitt grundtillstånd avges det ljus, och detta kallas just luminiscens.
Mätning av luminiscens är en teknik som används för att mäta denna ljusemission. Det kan ske på olika sätt beroende på vilket slags luminiscens som ska mätas och under vilka betingelser. I allmänhet innebär det dock att man exponerar ett luminiscensaktivt material för en exciterande strålning under en viss tidsperiod, varefter man mäter den intensitet av ljus som avges.
Den exciterande strålningen kan vara ultraviolett (UV) eller visuell (blått/violett) ljus, beroende på vilket slags luminiscens man vill studera. Exempel på olika typer av luminiscens som kan mätas innefattar fluorescens och fosforescens.
Fluorescens är en form av luminiscens där materialet snabbt (inom nanosekunder) relaxerar tillbaka till sitt grundtillstånd efter att ha exciterats, medan fosforescens är en form av luminiscens där relaxationen sker mycket långsammare (sekunder, minuter eller till och med timmar).
Mätning av luminiscens används inom många olika områden, till exempel inom kemi för att studera kemiska reaktioner, inom fysik för att undersöka materialegenskaper och inom biologi för att studera cellulära processer.
Ascitesvätska är en patologisk accumulering av exsudat eller transsudat i peritonealcaviteten, vilket orsakar en abdominal ödem. Den kan ha många olika orsaker, till exempel levercirros, cancer, hjärtsvikt, njursjukdom och infektioner som tuberkulos. Ascitesvätskan kan vara klar till opak, och dess biokemiska och cytologiska sammansättning kan variera beroende på orsaken. Vid behov kan ascitesvätska dräneras för att lindra symtomen och förebygga komplikationer som infektion eller magsäckruptur.
Flödescytometri är en laboratorieteknik inom cellbiologi och patologi som används för att kvantifiera och analysera fysikaliska och kemiska egenskaper hos enskilda celler i en population av levande eller fixerade celler. Metoden bygger på att celler passerar genom ett snävt ljusstråle, ofta laserljus, varvid cellernas optiska egenskaper registreras med hjälp av olika detektorer.
Cellerna fluorescerar när de exciteras av laserljuset, och det är möjligt att koppla specifika antikroppar eller andra molekyler som binder till cellreceptorer markerade med fluoroforer till cellerna före analysen. På så sätt kan man få information om olika aspekter av cellernas proteinexpression, cellyta, DNA-innehåll och andra egenskaper.
Flödescytometri är en mycket känslig metod som möjliggör att analysera upp till ett tusen celler per sekund, och den används inom många områden inom biomedicinsk forskning och klinisk diagnostik, exempelvis för att bestämma immunfenotyp, det vill säga vilka typer av vita blodceller som finns i en blodprov, eller för att uppskatta cellcykeln hos cancerceller.
Komplement Component 1q (C1q) är ett protein som är en del av komplementsystemet, som är en viktig del av immunförsvaret. C1q är den första proteinkomponenten i den klassiska komplementaktiveringsvägen och består av tre identiska polypeptidkedjor som är arrangerade i en korgliknande struktur. När C1q binder till ytor på mikroorganismer eller immuna komplex, aktiveras det efterföljande steget i den klassiska komplementaktiveringsvägen, vilket resulterar i produktionen av effektormolekyler som hjälper till att eliminera patogener och skadade celler.
Cytocalasin B är ett mycket potent proteinhämmare som inhibiterar aktinpolymeriseringen i celler. Det binder till ändarna av aktinfibriller och förhindrar därmed att de växer eller förkortas, vilket leder till att cellens cytoskelett blir instabilt och kan leda till celldöd. Cytocalasin B används ofta i forskning för att studera celldelning, cellmigration och andra processer som involverar aktincytoskelettet.
'Cryptococcus' är ett släkte svampar som kan orsaka opportunistiska infektioner, framförallt hos immunsuppimerade individer. Den mest välkända arten inom släktet är *Cryptococcus neoformans*, som kan orsaka allvarliga lunginfektioner och meningit. Svampen förekommer naturligt i miljön, framförallt i avföring från höns och i jord som är kontaminerad med fågelspillning, särskilt duvor. Infektionen uppstår vanligen genom inandning av små svampsporer. Vidare spridning i kroppen kan leda till systemiska infektioner, framförallt hos personer med nedsatt immunförsvar, såsom HIV-smitta eller som mottagit transplantation. Symptomen på en cryptococcusinfektion kan variera beroende på vilket organ som är drabbat, men kan inkludera andningssvårigheter, hosta, feber, huvudvärk och förvirring.
'Cryptococcus neoformans' är en typ av svamp som kan orsaka allvarliga infektioner, särskilt hos personer med nedsatt immunförsvar. Den förekommer ofta i naturen och kan påträffas i exempelvis jord, trädens bark och fågelspillning. Svampen bildar spori som kan andas in och orsaka lunginflammation. Från lungorna kan den sedan spridas till andra delar av kroppen, särskilt centralnervsystemet, vilket kan leda till hjärnhinneinflammation (meningit). Infektioner med 'Cryptococcus neoformans' kan vara livshotande om de inte behandlas tillräckligt snabbt och effektivt.
En granulocyt är en vitt celltyp i blodet som hjälper till att skydda kroppen mot infektioner och inflammation. Granulocyterna har en segmenterad kärna och cytoplasmamassor fyllda med små granuler som innehåller enzymer och andra substanser som kan bryta ned främmande partiklar och ämnen. Det finns tre typer av granulocyter: neutrofila granulocyter, eosinofila granulocyter och basofila granulocyter. De flesta granulocyterna i blodet är neutrofila granulocyter.
Immunreceptorer är proteiner på eller i cellmembranet hos immunceller, såsom vita blodkroppar (leukocyter), som aktiveras när de binder till specifika antigener, molekyler på ytan av främmande ämnen som kan vara patogena, till exempel virus eller bakterier. Detta bindande initierar en signaltransduktionskaskad som leder till aktivering av immuncellen och startar ett svar för att bekämpa den främmande invaderaren. Exempel på immunreceptorer är T-cell receptorer (TCR) och B-cell receptorer (BCR) på T- och B-celler respektive, samt receptorer för komplementproteinet C3b och Fc-delen av antikroppar.
"Näthinnepigmentepitel" är ett medicinskt terminologi som refererar till den pigmenterade epitelvävnaden i regnbågshinnan (iris) i ögat. Denna typ av epitel har en funktion att producera och lagra melanin, det pigment som ger ögats iris dess unika färg. Variationer i mängden och typen av melanin i näthinnepigmentepitelet kan resultera i de olika irisfärgerna hos människor, från ljust blå till mörkt brunt.
Superoxid (O2•−) er en reaktiv iledsradikal som dannes når ett il oxygenatom mister en elektron. Det oppstår naturlig i kroppen som en biprodukt av cellulær aerob respirasjon, og er en del av den normale redox-homeostasen i levende organismer. Superoxid er imidlertid også skadelig i høye koncentrasjoner og kan forårsake oxidativ stress og skade cellulære komponenter som lipider, proteiner og DNA. Dette kan føre til en rekke medisinske tilstander, inkludert aldring, kronisk inflammasjon, kardiovaskulær sykdom og cancer.
Den medicinska termen för "bukhinnehålla" är "abdominalinnehåll". Abdominalinnehållet innefattar alla de organ som finns inom bukhålan, till exempel levern, mjälten, tarmarna, buggspjälsorganen och bukspottkörteln. I vardagligt tal kan "bukhinnehåll" också användas för att beskriva avföring eller tarminnehåll.
I medicinen kan "signalomvandling" definieras som den process där celler eller molekyler omvandlar inkommande signaler till en biologisk respons. Detta sker ofta genom en kaskad av reaktioner, där en initial signal aktiverar en receptor, som sedan aktiverar andra molekyler i en signalkedja. Den slutliga responsen kan vara en genetisk aktivering eller enzymatisk aktivitet, beroende på vilken typ av cell och signal som är inblandad. Signalomvandling är en central mekanism för cellkommunikation och koordinering av cellulära processer som tillväxt, differentiering och apoptos (programmerad celldöd).
Nitro Blue Tetrazolium (NBT) är ett reagens som används inom histologi och molekylärbiologi. Det är ett gulaktigt, vattenlösligt pulver som reduceras till en blåfärgad insolubil form av formazan när det kommer i kontakt med reduktaser, särskilt NADPH-oxidasen och andra enzymer som producerar superoxyderradikaler (O2.-).
I histologiska tillämpningar används NBT ofta för att lokalisera aktiva fosfataser eller reduktaser inom celler och vävnader. I molekylärbiologiska tillämpningar kan NBT användas för att detektera produktionen av superoxyderradikaler i celler, vilket kan vara associerat med olika sjukdomstillstånd och fysiologiska processer.
Sammanfattningsvis är Nitro Blue Tetrazolium ett reagens som används för att detektera reduktaser eller produktionen av superoxyderradikaler inom celler och vävnader.
Polystyren är ett syntetiskt, termoplastiskt material som tillhör gruppen styrenpolymer. Det är en homopolymer av monomeren styren och består av en lineär kedja av stilbenväteenheter. Polystyren är transparent, hård och skör med en hög härdighet och god elektrisk isolationsförmåga. Det används bland annat till förpackningsmaterial, isolermaterial och i olika slag av produkter som kylskåp, tv-apparater och leksaker.
Tioglykolater är en organisk sulfidfunktionell grupp med formeln R-S-CO-CH2-CH2-OH, där R representerar en organisk rest. Tioglykolater förekommer naturligt i vissa proteiner och peptider, och de används också inom kosmetisk industri som hårbegravningsmedel. I medicinsk kontext kan tioglykolater ingå i läkemedel som används för att behandla svampinfektioner, eftersom de kan inhibera enzymet squalene epoxidas som utövar en viktig roll i svampars kolesterolsyntes.
"Knockout mus" är en typ av genetiskt modifierade möss som saknar en viss gen som normalt finns i deras kroppar. Denna gen inaktiveras eller "knockas ut" med hjälp av tekniker som ger forskare möjlighet att studera funktionen hos den specifika genen och hur den påverkar olika fysiologiska processer i kroppen. Detta kan vara användbart för att undersöka samband mellan genetiska faktorer och sjukdomar, läkemedelsverkan och biologiska processer.
En kolibakterie (officiellt kallas Escherichia coli, ofta förkortat till E. coli) är en typ av gramnegativ bakterie som normalt förekommer i tarmarna hos varma blodcirkulerande djur, inklusive människor. Det finns många olika stammar av kolibakterier, och de flesta är ofarliga eller till och med nyttiga för värden. Några stammar kan dock orsaka allvarliga infektioner i mag-tarmkanalen, blodet eller andra kroppsdelar. En välkänd patogen kolibakteriestam är E. coli O157:H7, som kan orsaka livshotande komplikationer som hemolytisk uremisk syndrom (HUS) och tack följd av förtäring kontaminert mat eller vatten.
"Cell membrane," også kjent som plasma membran, er en flexible, semipermeable barriere som omgir alle levende celler. Det består hovedsakelig av lipider og proteiner og har til oppgave å kontrollere pasasjen av molekyler, ions og andre stoffer inn i og ut av cellen. Lipidbilagen i cellmembranen er organiert som en dobbeltlayet med hydrofobe halvballer mot hverandre og hydrofille halvballer vendt ut og inne i cellen. Proteinmolekyler inneholdt i membranen kan fungere som transportproteiner, reseptorer, enzymers eller mekaniske koblinger til cytoskelettet. Cellmembranen er viktig for å opretholde cellens homeostasisme og integritet.
'Candida albicans' er en art av svamp som tilhører slæktet Candida. Den er en del av den normale bakteriefloraen i mennesket, og kan forekomme i munnens slemhinde, tarmen og skinken. I en balanse med andre mikroorganismer forårsaker den vanligvis ingen problemer.
Men under bestemte omstendigheter, som f.eks. nedsatt immunforsvar, overvægt av svampen eller skader på slemhinder, kan Candida albicans føre til infeksjoner i kroppen. Disse infeksjoner kan forekomme på huden, slemhinjer og i organer som lungene, leveren og urinveisene.
Infeksjoner orsaket av Candida albicans kalles ofte candidoinfeksjoner eller candidaes. De mest vanlige typerne er svamp i munden (orals thrush) og skedeinfeksjon hos kvinner (skedesvamp). Andre typer inkluderer invasive candidoinfeksjon, som kan være livstruende for dem med nedsatt immunforsvar, som f.eks. HIV-smittede eller personer som har undergå organtransplantasjon.
Symptomer på en candidoinfeksjon kan inkludere hvid belagt slemhinde i munden, rødhet og iritation på huden eller slemhinner, smerte under urinering eller seksuell aktivitet, og ubehag ved defekation. Behandling av candidoinfeksjoner innebærer vanligvis bruk av antimykotiske medisiner som er designert for å bekjempe svamp.
Lungsurfactantassocierat protein A (SP-A) är ett protein som finns i surfactanten i lungorna. Surfactanten är ett ytskikt av lipider och proteiner som täcker alveolernas insida och minskar ytanspänningarna under andningen, förhindrar kollaps av de små luftsäckarna (alveolerna) och skyddar mot infektion. SP-A är ett av surfactantens huvudproteiner och har en viktig roll i lungors immunförsvar genom att binda till främmande partiklar och mikroorganismer och underlätta deras fagocytos (upptagning och bortförsel) av andra celler i immunförsvaret. SP-A är också involverat i regleringen av surfactants syntes, sekretion och uppsamling.
Rod cell outer segment er en del av en fotoreceptorcell (stavformet synере) i øynen. Det er et langt, smalt og tilbakeryktert område som inneholder de fotosensitive membraner der lys reaksjoner skjer. Disse membraane inneholder rhodopsin, et protein som absorberer lys og iganger en kjede av hendelser som fører til synseinntrykk. Rod cell outer segments er særlig viktige for mørkeadaptasjon og skarpt se i lavt lys. De er også et av de områder i øynen som kan bli påvirket hos visuelle sykdommer som retinitis pigmentosa.
"Cell-to-cell adhesion" refererar till de molekylära mekanismerna som tillåter celler att hålla fast vid varandra och forma tissuer. Detta uppnås genom interaktioner mellan specifika membranproteiner på cellernas yta, såsom kadherinerna, immunoglobulin-liknande celladhesionsmolekyler (Ig-CAM) och integrinerna. Dessa proteiner bildar komplex med varandra och/eller cytoskelettet för att stabilisera kontakten mellan cellerna. Cell-to-cell adhesion är viktig för embryonal utveckling, celldifferentiering, cellyta hållfasthet, barrierfunktioner samt tumörsuppression och progression.
'Antigen-antibody complex' är en medicinsk term som refererar till den bindning som sker när ett antigen (ett främmande protein eller substans som kan utlösa en immunreaktion) binder till en antikropp (en proteinkomponent i serum som produceras av B-celler för att bekämpa främmande ämnen). När ett antigen och en antikropp binder tillsammans bildar de en komplex, vilket kan leda till olika immunologiska respons. Denna respons kan vara antingen lokal eller systemisk och kan orsaka symtom som inflammation och skada på vävnader. I vissa fall kan antigen-antikroppskomplexen ansamlas i kroppen och leda till autoimmuna sjukdomar, såsom systemisk lupus erythematosus (SLE) eller rheumatoid artrit.
Svepelektronmikroskopi (SEM) är en typ av elektronmikroskopi som använder en fin stråle av primäre elektroner för att generera en detaljerad och magnifierad bild av ett provs material. När primära elektroner accelereras mot provet skapas sekundära elektroner, backscatterade elektroner och annan signalering som kan användas för att generera en bild.
I SEM-mikroskopi interagerar primära elektronerna med atomer i provet och får atomer att exciteras eller ioniseras, vilket resulterar i emissionen av sekundära elektroner. Antalet sekundära elektroner som emitteras är direkt proportionellt mot den ursprungliga energin hos primära elektronerna och beroende på materialets sammansättning, topografi och andra faktorer.
Sekundära elektroner samlas sedan in med en detektor och omvandlas till en elektrisk signal som bearbetas för att generera en tvådimensionell bild av provet. Bilden visar vanligtvis kontrasterade skuggor och höjdskillnader, vilket gör SEM-mikroskopi användbart för att undersöka ytstrukturen och topografin hos materialprover på nanometer- till mikrometerskalan.
SEM är ett viktigt verktyg inom materialvetenskap, elektronik, biologi och andra forskningsområden där detaljerade bilder av ytor och strukturer behövs för att förstå och analysera materialegenskaper och funktion.
Lipopolysaccharides (LPS) är en typ av molekyler som förekommer i yttermembranen hos Gram-negativa bakterier. De består av en lipid- och en polysackariddel. Lipiddelen kallas lipid A och är ansvarig för den endotoxiska verkan hos LPS, det vill säga dess förmåga att orsaka inflammatoriska reaktioner i värdorganismen. Polysackariddelen består av en kort kedja av repeaterenheter och kan variera mellan olika bakteriestammar, vilket gör den användbar som taxonomisk markör. När LPS separeras från bakterien eller bryts ned kan det utlösa en stark immunrespons, inklusive released av cytokiner och inflammatoriska mediatorer, som kan leda till sjukdom hos värden.
Cytocalasin D är ett giftstoff från svampar som hämjar kontraktioner i muskelceller och stör upp celldelningen (cytokines) hos eukaryota celler. Det gör detta genom att inhibera depolimeriseringen av aktinfilament, vilket leder till oorganiserade aktinstrukturer och instabila cellytor. Cytokalasin D används inom forskning för att studera aktincytoskelettet och cellmekanik.
Fluorescein-5-isotiocyanat (FITC) är ett fluorescerande markeringsmolekyul som används inom biomedicinsk forskning. Det är en förening av fluorescein, ett fluorescerande pigment, och isotiocyanatgruppen, vilket gör det möjligt att koppla FITC till antikroppar eller andra proteiner för att specificera målproteinet i celler eller vävnader. När FITC exciteras med ljus av en viss våglängd (t.ex. blått ljus) kommer det att emittera ljus av en annan våglängd (t.ex. grönt ljus), vilket gör att man kan studera dess subcellulära distribution och interaktioner med andra molekyler.
Rac GTP-bindande proteiner är en underfamilj av Rho-GTPaser, som är en grupp av små GTP-bindande proteiner. Dessa proteiner fungerar som molekylära switches och cyklierar mellan en aktiverad, GTP-bundet form och en inaktiverad, GDP-bundet form. Rac-proteinerna är involverade i regulationen av celleras aktinfilament och därmed cellens rörelse och form. De aktiveras av upstream-signaler och reagerar genom att aktivera nedströms-effektorer, vilket leder till cellytiska respons som exempelvis cellmigration, cytoskelettreorganisation och celldifferentiering. Rac-proteinerna har också visat sig vara involverade i signaltransduktionen relaterad till celldelning, apoptos och inflammation.
Natural immunity, also known as innate immunity or non-specific immunity, refers to the body's first line of defense against infection and foreign substances. It is a natural, inborn protection that a person has from birth and does not require prior exposure to a particular pathogen or vaccine.
Natural immunity includes physical barriers such as the skin and mucous membranes, chemical barriers such as stomach acid and enzymes, and cellular barriers such as white blood cells (leukocytes) that attack and destroy foreign substances. Natural immunity also includes inflammation, fever, and other nonspecific responses to infection or injury.
Natural immunity provides broad protection against a wide range of pathogens, but it is generally not as specific or long-lasting as adaptive immunity, which develops after exposure to a particular pathogen or vaccine and involves the production of antibodies and immune cells that are tailored to recognize and respond to that specific pathogen.
It's important to note that natural immunity does not provide complete protection against all infections or diseases, and it can be overwhelmed by large numbers of pathogens or particularly virulent strains. Therefore, vaccines and other medical interventions are often necessary to boost or supplement natural immunity and prevent the spread of infectious diseases.
'Komplementaktivering' refererer til den biokjemiske kaskade som sker i komplementsystemet, der er en del af immunforsvaret. Komplementsystemet består af et netværk af proteiner, der arbejder sammen for at eliminere patogener og døde celler fra kroppen. Når komplementsystemet aktiveres, sker en række biokemiske reaktioner, der resulterer i produktionen af effektormolekyler, der kan hjælpe med at markere og destruere patogener eller døde celler.
Komplementaktivering sker når en af de mange komplementproteiner aktiveres, typisk som respons på infektion eller anden form for skade på kroppens celler. Når et komplementprotein aktiveres, kan det kløve andre komplementproteiner og frigive små peptider, der kaldes anaphylatoxiner. Disse anaphylatoxiner kan fremprovokere inflammation og tiltrække hvide blodceller til området for at hjælpe med at bekæmpe infektionen eller reparere skaden.
Komplementaktivering er en vigtig del af immunforsvaret, men kan også være skadelig, hvis det aktiveres ukorrekt. For eksempel kan overaktivitet i komplementsystemet føre til autoimmune sygdomme og andre inflammatoriske tilstande.
Konfokal mikroskopi är en typ av ljusmikroskopi som möjliggör högupplöst och skarp avbildning av smala optiska plan i ett prov, genom att eliminera det fläckvisa bakgrundsljuset som orsakas av utbredd skarpskugga. Denna teknik uppfanns på 1950-talet av M. Minsky och har sedan dess blivit en viktig metod inom biomedicinsk forskning, speciellt för att studera subcellulära strukturer och interaktioner.
I konfokal mikroskopi fokuseras ett smalt laserljusstråle till ett litet volymelement (ett "punkt") inom provet. Det fluorescerande ljuset som emitteras från detta punkt avges sedan genom en lins och en apertur, vilket begränsar mängden bakgrundsljus som når detektorerna. Genom att röra laserfokusen i tre dimensioner kan man skapa en serie optiska sektioner av provet, vilka sedan kan kombineras för att skapa en högupplöst 3D-bild.
Denna teknik har haft ett stort inflytande på biomedicinsk forskning genom att möjliggöra direkt observation och analys av levande celler och vävnader under kontrollerade förhållanden, samt att minska behovet av fixering och färgning som kan påverka struktur och funktion hos de undersökta systemen.
"BALB/c mus" är en typ av möss som används i forskning. Denna musstam har blivit inavlad under många generationer för att få en relativt sett jämn genetisk bakgrund och beteende, vilket gör dem till ett populärt val för experimentell forskning. BALB/c är en av de vanligaste musstammarna som används inom biomedicinsk forskning.
Specifikt står "BALB" för det engelska National Institutes of Health (NIH) beteckningssystemet för möss, och "c" står för den specifika understammen som har utvecklats genom inavel. BALB/c musen är känd för att ha en starkt responsiv immunreaktion, vilket gör dem användbara i studier av immunologi och infektionssjukdomar. De har också en relativt låg aggressionsnivå jämfört med andra musstammar.
Det är värt att notera att även om BALB/c musen är en mycket använd modellorganism inom forskning, så kan resultaten som erhålls från studier på mus inte alltid direkt tillämpas på människor på grund av skillnader i genetik och fysiologi.
'Dictyostelium' är ett släkte inom protozoerna, som tillhör gruppen myxomyceter. Dessa encelliga organismer förekommer naturligt i fuktig jord och näringsrika miljöer, där de livnär sig på bakterier. När näringen blir knapp kan individerna slås samman till en flock, en så kallad pseudoplasmodium, som koordinerat rör sig och uppför sig som ett flerskiktat skal av celler. Denna gruppcellulares struktur kan under speciella förhållanden utvecklas till en fruktkropp med sporer, vilket är en form av asexuell reproduktion.
Det mest studerade arten inom släktet 'Dictyostelium' är 'Dictyostelium discoideum', som används som ett modellorganismer inom cell- och developmental biologi på grund av dess enkla struktur och förmåga att koordinera cellulärt beteende. Studier av denna art har gett viktiga insikter om celldifferentiering, signaltransduktion, cytoskelettdynamik och andra aspekter av cellbiologi.
Neutrofil aktivering är ett sätt som neutrofiler, en typ av vita blodceller, responderar på infektion eller skada. När neutrofilerna aktiveras kommer de att frisätta speciella proteiner och utsöndra free radicaler för att bekämpa patogener som bakterier och svampar.
Processen med neutrofil aktivering innebär att neutrofilerna fagocyterar (fångar in) patogena celler, vilket orsakar en kedjareaktion av händelser där neutrofilerna producerar reaktiva syre- och kväveföreningar som skadar och dödar de främmande cellerna.
Det är viktigt att notera att överaktivering av neutrofiler kan leda till skada på kroppens egna celler och vävnader, vilket kan orsaka sjukdomar som sepsis och akut lunginflammation.
Cytophagocytosis är en process där en fagocytoisk cell, så som en makrofag eller neutrofil, fagocyterar (tar upp) en hel annan cell istället för att bara fagocytera små partiklar. Den fagocyterande cellen omger och avslutar då den ingestda cellen inuti ett membrankapsel, vilket bildar ett födokorn (eng. "phagosome"). Födokornet kan sedan kombineras med en lysosom för att bilda ett fagolysosom där den injesta cellen kan brytas ned av enzymer.
Denna process är viktig inom immunförsvaret som en mekanism för att eliminera intracellulära patogener, såsom virusinfekterade celler eller intracellulära bakterier. Dessutom kan cytophagocytosis också spela en roll i normala cellprocesser som till exempel apoptos (programmerad celldöd) och ämnesomsättningen av celler under normala förhållanden.
CD18 (eller CD18 molekylärt identifieringsnamn: ITGAM) är ett integrin-protein som förekommer på ytan hos vita blodkroppar, särskilt neutrofila granulocyter och monocyter. Det bildar tillsammans med CD11b (eller CD11b/ITGAM) komplexet MAC-1 (eller CR3), som är involverat i adhesion, migration och fagocytos av neutrofila granulocyter. CD18-antigen betecknar därför vanligtvis detta proteins existens på cellens yta. Defekter i CD18-gener kan leda till olika former av immunbrist, såsom Leukocytadhäsionsdefekt (LAD) typ 1.
Medicinskt tal är 'sjukdomsalstrande förmåga' eller 'patogenetisk potential' ett mått på hur väl en given mikrob (bakterie, virus, svamp, etc.) orsakar sjukdom hos en värd. Detta beror på en kombination av mikrobenns egna karaktäristika och värdens immunförsvar. En hög sjukdomsalstrande förmåga innebär att en mikrob orsakar sjukdom hos de flesta individer den infekterar, medan en lägre sjukdomsalstrande förmåga betyder att en mikrob kan kolonisera eller bosätta sig hos en värd utan att orsaka några tydliga symtom.
Det är viktigt att notera att sjukdomsalstrande förmåga inte är ett stelt begrepp, utan kan variera beroende på olika faktorer som till exempel värdens ålder, hälsa och immunförsvar. Vissa mikrober kan också ha en högre sjukdomsalstrande förmåga under speciella omständigheter, till exempel när de utvecklar resistens mot vanliga behandlingsmetoder som antibiotika.
Cell surface receptors, också kända som celllytereceptorer, är proteiner som spänner över cellytan och fungerar som kommunikationskanaler mellan cellen och dess omgivning. De möjliggör celldelningen av signalsubstanser såsom hormoner, neurotransmittorer, cytokiner och tillväxtfaktorer. När en signalmolekyl binder till sin specifika receptor aktiveras denna och utlöser en intracellulär signaltransduktionskaskad som kan leda till olika cellulära svar, såsom genuttryck, cellproliferation, differentiering eller apoptos.
Det finns två huvudsakliga typer av celllytereceptorer: metabotropa receptorer och ionotropa receptorer. Metabotropa receptorer är G-proteinkopplade receptorer som aktiverar en signalsubstansspecific intracellulär signalväg via en sekundär budbärare, medan ionotropa receptorer är direkt kopplade till jonkanaler och förändrar membranpotentialen när de aktiveras.
'Entamoeba histolytica' är en protozoisk parasit som orsakar amöbiasis, en infektionssjukdom som kan drabba tarmen och levern. Den kan orsaka diarré, buksmärtor, feber och i vissa fall livshotande komplikationer såsom leverabsCESS. Infektionen sprids vanligtvis via kontaminert föda eller vatten som innehåller cystor av parasiten.
Kemotaxis är en process där celler, inklusive vita blodkroppar (leukocyter), rör sig i respons på kemiska signaler. Denna process spelar en viktig roll inom immunförsvaret, där olika typer av vita blodkroppar attraheras till olika kemiska signalsubstanser (kemotaxiner) för att bekämpa infektioner och skador. Leukocytär kemotaxi refererar specifikt till denna process när det gäller vita blodkroppar.
Rac1 (Ras-related C3 botulinum toxin substrate 1) är ett GTP-bindande protein som tillhör Rho-GTPasfamiljen. Dessa proteiner fungerar som molekylära switche och cyclerar mellan en aktiverad, GTP-bundet form och en inaktiverad, GDP-bundet form. Rac1 aktiveras av olika signalsubstanser och är involverat i cellulär processer som cytoskelettreorganisation, celldelning, migration och differentiering. När Rac1 är aktiverat kan det binde till effektorproteiner och initiera en kaskad av händelser som leder till dessa cellulära processer. Dysfunktion i Rac1-signalering har visats vara involverad i olika sjukdomar, inklusive cancer och neurodegenerativa sjukdomar.
Bakteriell vidhäftning, eller bacterial adhesion, är en medicinsk term som refererar till sättet som bakterier kan fästa sig vid olika ytor, till exempel celler eller medicinska implantat. Detta sker genom att bakterierna producerar speciella proteiner, så kallade adhesiner, som kan binda till specifika receptorer på värdcellernas yta. När bakterierna har fäst sig kan de sedan bilda biofilm, en samling av bakterier och extracellulära material, vilket kan göra dem svårare att behandla med antibiotika.
'Immunoglobulin fragment, Fc' refererer til den del af et antistof (immunoglobulin) molekylt som er kommon for alle antistoffer, uanset hvilken type antigen de binder sig til. Det består af to heavy chain peptider som er foldet sammen og bundet sammen med disulfidbindinger. Fc-delen interagerer med cellulære receptorer på f.eks. immunceller og kan aktivere diverse cellulære responsmekanismer, herunder fagocytos, antibas-dependent cellular cytotoxicity (ADCC) og komplementaktivering.
C-typ lektiner, også kjent som C-type lectin receptorer (CTLRs), er en klasse av proteiner som binder specifikt til kulhydrater. Disse lektinene har en karakteristisk struktur med et C-terminalt domenet som inneholder det aktive bindingstedet for kulhydratmolekyler. De er involvert i en rekke fysiologiske prosesser, blant annet immunrespons og inflammasjon. C-typ lektiner deltaker i oppdagingen og fjernelsen av patogener ved å binde seg til kulhydratmolekyler på mikroorganismers overflater. Dette aktiverer dermed immunsystemet og igangsætter en rekke responsmekanismer for å bekjempe infeksjonen.
Scavenger receptors are a class of cell surface receptors that play a role in the clearance and disposal of various types of molecules, including modified lipoproteins, apoptotic cells, and environmental particles. They are expressed by a variety of cell types, including phagocytes such as macrophages and dendritic cells. Scavenger receptors have been divided into several different classes (A-E) based on their structural characteristics and ligand specificity. They can bind to a wide range of ligands, including oxidized low-density lipoprotein (oxLDL), advanced glycation end products (AGEs), and bacteria. The activation of scavenger receptors can lead to the uptake and degradation of these ligands, as well as the initiation of signaling pathways that regulate inflammation, immune responses, and cellular homeostasis.
In summary, Scavenger Receptors are a group of cell surface receptors that play a crucial role in recognizing, binding and clearing various modified lipoproteins, apoptotic cells, and environmental particles. They contribute to the maintenance of cellular homeostasis and the regulation of inflammation and immune responses.
I medicinsk kontext, betyder "får" ofta ett litet djur som tillhör fågelgruppen Artiodactyla och är släkt med skepp oxdjur. Fårets vetenskapliga namn är Ovis aries och det har varit domesticerat av människan i tusentals år för att producera ull, kött, skinn och milkprodukter. Fåret är också viktigt inom jordbruket som gräsätare och kan hjälpa till att bevara landskapet genom att beta bort överväxten.
Ibland kan "får" även användas i medicinsk kontext för att beskriva en mängd små, rundade strukturer som liknar ett får, men detta är ovanligt.
"Bakteriokapsel" är en medicinsk term som refererar till en slags skyddande yttre hölje som bildas av vissa bakterier. Denna kapsel består vanligtvis av polysackarider eller proteinmolekyler och kan variera i tjocklek och sammansättning beroende på bakteriestam.
Bakteriokapslarna har flera funktioner, men deras huvudsakliga uppgift är att hjälpa bakterierna att undvika fagocytos (fagocytering) av värdkroppens immunsystem. Kapseln gör det svårare för vita blodkroppar, som neutrofila granulocyter och makrofager, att fagocytera bakterierna eftersom den skapar en barriär mellan bakterien och de celler som skulle kunna äta upp dem.
Bakteriokapslar kan också hjälpa till att skydda bakterierna från uttorkning, extrem temperatur och andra yttre faktorer som annars kunde skada eller döda dem. Dessutom kan de underlätta för bakterierna att fastna på värdar och ytor genom att ge extra massa och negativ laddning till deras yta.
Det är värt att notera att inte alla bakterier har en bakteriokapsel, men de som gör kan vara särskilt virulenta och orsaka allvarliga infektioner. Exempel på sådana bakterier inkluderar Streptococcus pneumoniae (pneumokocker), Haemophilus influenzae typ b (Hib) och Neisseria meningitidis (meningokocker). Vaccinering kan ge immunitet mot vissa typer av bakteriokapslar och därmed skydda mot infektioner orsakade av dessa bakterier.
I medical terms, "kaniner" refererer til dyrene guineapig (Cavia porcellus), som er en art i familien Caviidae. Guineapiger er små pattedyr, der oprstammer fra Sydamerika og ofte holdes som kæledyr verden over. De er populære på grund af deres rolige og venlige natur.
Det kan være forvirrende at guineapiger ofte bliver omtalt som "kaniner" i daglig tale, men det er en fejlagtig betegnelse. De er ikke relateret til den almindelige kanin (Oryctolagus cuniculus), der tilhører familien Leporidae.
The cytoskeleton is a complex network of various protein filaments that provides structural support, shape, and stability to the cell. It plays a crucial role in several cellular processes, including cell division, intracellular transport, and maintenance of cell shape. The cytoskeleton is composed of three major types of protein filaments: microfilaments, intermediate filaments, and microtubules.
1. Microfilaments: These are thin, flexible filaments made up of actin proteins. They are involved in muscle contraction, cell motility, and maintenance of cell shape.
2. Intermediate Filaments: These are thicker than microfilaments and less rigid than microtubules. They provide structural support and stability to the cell and are composed of various proteins such as keratin, vimentin, and neurofilaments.
3. Microtubules: These are hollow, tube-like structures made up of tubulin proteins. They play a crucial role in intracellular transport, maintenance of cell shape, and cell division (mitosis).
The cytoskeleton is dynamic and constantly undergoes reorganization to adapt to changing cellular needs. It interacts with various organelles and structures within the cell, such as the plasma membrane, nucleus, and centrosomes, to maintain proper cell function and organization.
Fluorescensmikroskopi är en form av ljusmikroskopi där man använder fluorescerande markörer för att göra vissa strukturer eller substanser i ett preparat synliga. Metoden bygger på att vissa molekyler, när de exponeras för ljus av en viss våglängd, absorberar den energin och sedan sänder ut den igen som ljus av en annan våglängd. Detta fenomen kallas fluorescens.
I fluorescensmikroskopi används ofta fluorescerande proteinmarker, så kallade fluoroforer, för att markera specifika proteiner eller andra molekyler i ett preparat. När preparatet exponeras för ljus av en viss våglängd kommer de markerade strukturerna att fluorescera och bli synliga under mikroskopet. Genom användning av olika typer av fluoroforer kan man få olika fluorescerande markeringar i samma preparat, vilket gör det möjligt att studera interaktioner mellan olika molekyler eller strukturer.
Fluorescensmikroskopi är en mycket känslig metod som kan användas för att studera mycket små koncentrationer av markerade substanser. Den kan också användas för att studera dynamiska processer i levande celler, eftersom fluoroforerna ofta är relativt ofarliga för cellerna och kan hålla i sig sin fluorescens under en längre tid.
'Monoklonala antikroppar' är en typ av antikroppar som produceras av en enda klon av B-celler och har därför alla samma specifika antigenbindningsplats. De används inom medicinen för att behandla olika sjukdomar, framför allt cancer och autoimmuna sjukdomar. Exempel på monoklonala antikroppar som används terapeutiskt är Rituximab, Trastuzumab och Infliximab.
Rosettbildning är ett begrepp inom patologi och histopathologi, som används för att beskriva en viss typ av cellstruktur som kan ses under mikroskopi. Det är inte en specifik medicinsk diagnos, utan snarare en observation av cellförhållanden som kan vara associerade med olika sjukdomstillstånd.
En rosettformering uppstår när tumörceller eller andra typer av celler omger ett centralt objekt, ofta ett kapillärblodkärl eller en nervfiber. Cellerna bildar då en cirkel- eller halvcirkelstruktur runt det centrala objektet, vilket liknar en blomma eller rosett, därav namnet.
Rosettbildningar kan ses i olika typer av tumörer, såsom hjärntumörer och neuroendokrina tumörer. I vissa fall kan rosettbildningar vara ett tecken på en specifik subtyp av tumör, till exempel i medulloblastom, en typ av hjärntumör som ofta drabbar barn. I andra fall kan rosettbildningar vara en del av den normala strukturen hos vissa typer av celler, såsom i retina i ögat.
Det är viktigt att tolka rosettbildningar i klinisk kontext och tillsammans med andra histopatologiska och kliniska fynd, för att ställa en korrekt diagnos och ge den relevanta behandlingen.
'Pseudopodia' er ein termin i medisinen som refererer til temporære utskjutningar av cellens membran og cytoplasma. Disse strukturene oppstår vanlegest i forbindelse med cellers bevegelse eller fagocytosesproesser, og de kan ha ulik form og størrelse alt etter hvilken type celle det er om og hva som skal foregå.
Pseudopodia inneholder ofte aktinfilamenter, ein slags proteiner som spiller en viktig rolle i cellens skelett og bevegelse. Når de aktive seg, kan de forandre formen på pseudopodiya og drive cellebevegelsen framover.
I fagocytosen er pseudopodia involvert i å omringe og omslutte framtidige byttet, som deretter blir inkorporert inn i cellen gjennom en endelig fagosom. Pseudopodia kan også være involvert i andre prosesser som celleadherens og signaloverføring mellom celler.
Lungblåsor, också kända som pulmonala alveolära mikrotrombemer (PAM), är en medicinsk term som refererar till små blodproppar (mikrotrombemer) som bildas i de sackliknande luftstrukturerna i lungorna, kallade alveoler. Dessa strukturer är involverade i gasutbytet mellan luften och blodet.
Lungblåsor uppstår ofta till följd av en inflammation eller skada på de små blodkärlen (kapillärerna) som omger alveolerna. Det kan orsakas av olika sjukdomar, såsom COVID-19, influensa, viruspneumoni och andra lunginfektioner. När lungblåsor uppstår kan det leda till problem med syreupptagningen och syrgaskvaliteten i blodet, vilket kan orsaka andningssvårigheter och hypoxi (syrebrist).
I en medicinsk kontext refererer tidsfaktorer ofte til forhold der har med tiden at gøre, når det kommer til sygdomme, behandlinger eller sundhedsforhold. Det kan eksempelvis være:
1. Akutte vs. kroniske tilstande: Hvor akutte tilstande kræver øjeblikkelig medicinsk indgriben, kan kroniske tilstande udvikle sig over en længere periode.
2. Tidspunktet for diagnose og behandling: Hvor hurtigt en sygdom identificeres og behandles, kan have væsentlig indvirkning på prognosen.
3. Forløb og progression af en sygdom: Hvor lang tid en sygdom tager at udvikle sig eller forværres, kan have indvirkning på valget af behandling og dens effektivitet.
4. Tidligere eksponeringer eller længerevarende sundhedsproblemer: Tidsfaktoren spiller også en rolle i forhold til tidligere eksponeringer for miljøfaktorer, infektioner eller livsstilsvalg, der kan have indvirkning på senere helbredsudvikling.
5. Alder: Alderen kan have indvirkning på risikoen for visse sygdomme, svarende til at visse sygdomme er mere almindelige hos ældre end yngre mennesker.
6. Længerevarende virkninger af behandling: Tidsfaktoren spiller også en rolle i forhold til mulige bivirkninger eller komplikationer, der kan opstå som følge af længerevarende medicinske behandlinger.
I alle disse tilfælde er tidsfaktoren en vigtig overvejelse i forbindelse med forebyggelse, diagnostisk og terapeutisk beslutningstagen.
Fagocytos
Alger
Humoral immunitet
Dinobryon
Rekylalger
Immunglobulin G
Makrofag
Apoptos
Trikomonaskolpit
Euglena
Acanthamoeba
Hypersensitivitet
Lymfatiska systemet
Bacillus anthracis
Antikropp
Cryptosporidium
Balamuthia mandrillaris
Komplement (biologi)
Francisella tularensis
Kapsel (mikrobiologi)
Stav (biologi)
Opsonin
Granulocyt
Endocytos
Yersinia pestis
Koagulas
Noctiluca scintillans
Mycobacterium tuberculosis
HLA
Aleksandr Kovalevskij
Fagocytos - Wikipedia
Immunbristsjukdom - Wikipedia
Köp Echinagard orala droppar 50 ml på apotea.se
Köp Echinagard Droppar 50 ml Orala droppar, lösning 50 milliliter på Kronans Apotek | Kronans Apotek
Astrocyter och nervsystemet: kroppens nervbanebyggare - Utforska Sinnet
Sepsis hos föl - SVA
Antigenpresenterande celler
Förteckning över billiga men effektiva antivirala läkemedel - Pleurit
Nyhetssida - Institutionen för medicinsk biokemi och mikrobiologi - Uppsala universitet
Hemofagocyterande lymfohistiocytos (HLH) - RCC Kunskapsbanken
IMBIM Nyheter
IMBIM Nyheter
Immunglobuliner | FemineaLab Academy
DAT - Healthcare - Svenska Labex AB
CRP test - MediGoo - Personal Home Medical Tests
Rød Solhatt :: ninfo
Tidigare beviljade anslag - HudFonden
solunetti: EM-bild av klatrintäckt vesikel
solunetti: Kaveoler vid endocytos
CV Formula 1 (100 ml)
Nyhetssida - Institutionen för medicinsk biokemi och mikrobiologi - Uppsala universitet
PPT - Vaccinationer PowerPoint Presentation, free download - ID:5076255
Autotransplantation av mjältvävnad - splenos - är ett ovanligt tillstånd
Solen och Immunförsvaret: Vitamin D:s Roll och Rekommendationer för Hälsa i Solrika och Solsnåla Regioner - online vård
Medfött immunförsvar - Wikipedia
Typ 1 diabetes - Spasm - December
Alpha Lipoic Acid Naturprodukter Sverige
Echinacea - väldokumenterad virushämmare
Pyrofosfatsynovit - Medicinbasen
IMBIM Nyheter
Nyhetssida - Institutionen för medicinsk biokemi och mikrobiologi - Uppsala universitet
Nefrologi
Celler5
- I djurceller utförs fagocytos av specialiserade celler kallade fagocyter som för bort främmande ämnen och motverkar infektioner. (wikipedia.org)
- Växtbaserat läkemedel för kortvarig profylax och lindring av förkylning.Endast korttidsbehandling.Röd solhatt har rapporterats stimulera immunförsvaret (makrofagernas fagocytos och aktiviteten hos NK-celler).En studie på Echinagard orala droppar visade att hos personer med förkylningssymtom bröt förkylningen ut mindre ofta hos dem som fick Echinagard droppar jämfört med de personer som enbart fick overksamma droppar. (kronansapotek.se)
- Röd solhatt har rapporterats stimulera immunförsvaret (makrofagernas fagocytos och aktiviteten hos NK-celler). (kronansapotek.se)
- Genom en process som kallas fagocytos kan dessa celler eliminera rester från hjärnmetabolismen. (utforskasinnet.se)
- Genom att binda till fosfokolin på ytan av skadade eller nekrotiserade celler och vissa bakterier aktiverar proteinet komplementsystemet, främjar fagocytos och därmed rensningen av döda och skadade celler och bakterier. (medigoo.com)
Endocytos1
- Fagocytos (bokstavligen "cellätande") är en form av endocytos där stora näringspartiklar innesluts av veck bildade av cellmembranet hos en (vanligen större) cell. (wikipedia.org)