'Fetal distress' är ett medicinskt begrepp som används för att beskriva en situation där ett foster upplever syrebrist eller andra komplikationer under graviditeten eller under förlossningen. Det kan orsakas av olika faktorer, till exempel nedsatt blodflöde till placentan, långvarig moderkakslösning, eller en långvarig och svår födelsemässig belastning under förlossningen.

Fetalt distress kan leda till allvarliga skador eller död om det inte behandlas omedelbart. Vanliga tecken på fetalt distress inkluderar abnorma fostertakt, sänkt hjärtfrekvens och onormalt syrehalt i blodet. Även om begreppet 'fetal distress' används i klinisk praktik är det värt att notera att det inte finns en allmänt accepterad definition eller ett standardiserat sätt att diagnostisera det.

Fosterövervakning, även kallat fostersurveillans eller fostermonitoring, är inom medicinen ett samlingsbegrepp för de observationer och tester som utförs under graviditeten för att övervaka fostrets tillväxt, hälsa och välbefinnande. Detta kan involvera rutinmässiga ultraljudsundersökningar, blodprover från modern för att mäta fostrets tillväxthormonnivåer, samt kontroller av moderns vikt och blodtryck. I vissa fall kan även mer specialiserade tester vara aktuella, beroende på specifika riskfaktorer eller komplikationer under graviditeten.

Fosterövervakning är en viktig del av förlossnings- och barnmorskevården, särskilt för gravider med högre risk för fosterskador eller död, såsom diabetiker, rökare eller äldre mödrar. Genom att tidigt upptäcka eventuella problem kan läkare och barnmorskor vidta åtgärder för att minska risken för skador eller komplikationer under fostrets utveckling och vid förlossningen.

Kardiotokografi (CTG) är en metod för att kontinuerligt övervaka fostrets hjärtakt och moderns muskelkontraktioner under förlossningen. CTG-graphen visar fostrets hjärtfrekvens och varierande mönster, samt styrkan och frekvensen av moderns kontraktioner. Denna information används för att upptäcka eventuella problem såsom syrebrist eller stress hos fostret under förlossningen, och hjälper läkare och barnmorskor att besluta om behovet av ytterligare undersökningar eller ingripanden under förlossningsprocessen.

Kejsarsnitt är ett medicinskt ingrepp där en kirurg skär genom buken och livmodern för att föda ut det oväntade barnet. Detta görs vanligtvis när modern eller/och barnet är i fara under förlossningen, och det inte finns tillräckligt med tid eller möjlighet att utföra en vaginal förlossning på säker och effektiv väg. Kejsarsnitt kan också utföras på begäran av den gravida kvinnan, även om detta är mindre vanligt.

Under ett kejsarsnitt placerar läkaren oftast en epiduralanestesi för att dämpa smärtan, men i vissa fall kan en allmän narkos användas istället. Sedan skärs buken och livmodern upp, och barnet tas ut genom den öppningen. Efter att barnet har fötts stänger läkaren upp buken och livmodern igen med hjälp av sömmar.

Kejsarsnitt är ett relativt vanligt ingrepp i många delar av världen, men det finns fortfarande risker som är associerade med det, såsom infektion, blödning och skador på organ. Dessa risker ökar om kvinnan har flera kejsarsnitt eller om hon får ett akut kejsarsnitt under förlossningen.

Obstetric extraction är en medicinsk term som refererar till en process där ett fostret eller en placenta extraheras eller dras ut från livmodern under en förlossning. Detta kan ske med hjälp av olika metoder, beroende på situationen. I vissa fall kan läkare använda sig av kirurgiska instrument som kraftigare sugproppar eller kirurgiska skalpeller för att under kontrollerade former kunna fullföra processen.

Obstetric extraction skiljer sig från spontan födsel, där barnet får vandra fritt genom förlossningskanalen utan någon direkt intervention. Extraktion används när det finns komplikationer som gör en spontan förlossning riskabelt eller om livmodern inte reagerar tillräckligt på kontraktioner för att föra barnet ut på egen hand.

Det är viktigt att notera att obstetric extraction bör utföras av en erfaren läkare eftersom det kan finnas risker involverade, såsom skador på modern eller fostret om den inte utförs korrekt.

Apgarpoäng är ett system för att bedöma nyföddas hälsostatus direkt efter födseln. Det utvecklades 1952 av den amerikanska pediatrikern Virginia Apgar och bedöms vid 1 och 5 minuters tid efter födseln, och ibland även efter 10 minuter. Apgarpoängen består av fem kriterier: hudfärg, hjärtslag, muskeltonus, reflexer och andning, som vardera ges poängen 0, 1 eller 2. Summan av poängen ger den totala Apgarpoängen som kan variera mellan 0 och 10. En lägre Apgarpoäng vid 5 minuters tid efter födseln kan indikera behov av intensivvård.

'Syrebrist hos foster' (fetal acidosis) är ett medicinskt tillstånd där fostrets blod eller vätska i livmodern har för lågt pH, vilket indikerar en överväldigande syra-bas-störning. Detta orsakas vanligtvis av syrebrist (hypoxi) och/eller onormalt hög halter av kolsyra (hyperkapni) som kan vara relaterade till problem med moderkaka, placentan eller fostrets hjärta eller lungor. Syrebrist hos foster kan leda till allvarliga komplikationer och skador på fostret, inklusive cerebral pares, hjärnskada och död om det inte behandlas i tid.

Som svar på ditt begäran här är en medicinsk definition av "sätesbjudning":

En sätesbjudning, även känd som prostatabidning eller prostatorrhoi, är ett tillstånd där man märker en ökad trängtan att urinera och/eller en svag, ofta hes ström av urin. Detta beror på att prostatakörteln, som sitter under urinblåsan hos män, blir förstorad och pressar mot urinröret.

Det är värt att notera att en sätesbjudning inte nödvändigtvis innebär att man har prostatacancer. Det kan också bero på andra orsaker, såsom prostatit (inflammation av prostatakörteln) eller benign prostatahyperplasi (BPH), en icke-cancerartad tillväxt av prostatakörteln som är vanlig bland äldre män.

Om du upplever symtom på en sätesbjudning rekommenderar vi att du besöker din läkare för en undersökning och behandling.

"Graviditet" är ett medicinskt begrepp som refererar till den period då en befruktad äggcell har implanterats i livmodern och utvecklas till ett foster. Denna process innebär att en kvinnas kropp genomgår en rad fysiologiska förändringar för att underhålla fostrets tillväxt och utveckling. Graviditeten räknas vanligtvis från den dag då den sista menstruationen började, och varar i ungefär 40 veckor, delad in i tre trimestrar.

En förlossningstång är ett medicinskt instrument som används under förlossningar för att hjälpa modern att trycka effektivt och säkert under de sista stadierna av förlossningen. Den består vanligtvis av en T-formad stång med ett handtag på varje arm och en tvärbalk längst ned. Förlossningstången fästes sedan vid en bädd eller ett annat fast föremål i rummet.

Modern sitter ofta upp på en bädd med benen stöttade upp och håller i handtagen på förlossningstången. Genom att dra i handtagen kan hon trycka mot tånghalvorna och underlätta passage av barnets huvud genom förlossningskanalen. Förlossningstången används ofta när modern har svårt att pressa effektivt på egen hand, till exempel vid utmattning, övervikt eller multipel graviditet (tvillingar eller trillingar).

Det är viktigt att notera att användningen av en förlossningstång skall ske under kontrollerade omständigheter och under uppsikt av en erfaren sjuksköterska eller läkare, eftersom det finns risker relaterade till dess användning, såsom skador på moderns underliv eller på barnet.

Mekoniumaspirationssyndrom (MAS) är ett lungsjukdomstillstånd hos nyfödda barn som orsakas av inandning av mekonium, den första avföringen hos ett nyfött barn. Detta kan leda till andningssvårigheter och hypoxi (syrebrist) på grund av obstruktion och skada av de små luftvägarna i lungorna. Symptomen på MAS kan inkludera svårt andning, grå-blå färg på huden (cyanos), ljudliga andningsljud, snabbt andningsmönster och låg syrgaskoncentration i blodet. Behandlingen av MAS kan innebära olika metoder såsom syrgasbehandling, mekanisk ventilation och eventuellt behandling med surfaktant för att underlätta andningen.

Medicinskt talat är navelartärer (latin: Arteriae umbilicales) två artärer som förser blod till fostret under graviditeten. De går från moderkakan till fosterhjärtat och transporterar syre-fattigt, koldioxidrikt blod från fostrets eget cirkulationssystem till moderns. Efter födseln avslutas deras funktion och de försvinner vanligtvis inom några veckor efter att barnet är fött.

Föroläggningskomplikationer (deliver komplikationer) är problem eller biverkningar som kan uppstå under eller efter förlossningen, vilka kan vara risker för modern och/eller barnet. Dessa kan vara milda till allvarliga och kan behöva omedelbar medicinsk behandling. Exempel på vanliga föroläggningskomplikationer inkluderar:

* Blödning: Modern kan förlora för mycket blod under eller efter förlossningen, vilket kan leda till anemi eller i värsta fall livshotande skador.
* Infektion: Modern kan drabbas av infektioner i underlivet, i livmodern eller i moderkakan, som kan leda till feber, smärta och andra symtom.
* Skador på moderkakan: Vid en komplicerad förlossning kan det uppstå skador på moderkakan, vilket kan leda till blödning eller infektion.
* Barnets andningsproblem: Om barnet inte får tillräckligt med syre under förlossningen kan det utveckla andningsproblem, som kan vara livshotande.
* För tidig födsel: Om barnet föds för tidigt kan det ha lung- och hjärtproblem samt vara känsligt för infektioner.
* Skador på barnet: Under en komplicerad förlossning kan barnet drabbas av skador, till exempel på hjärnan eller nerverna.

Det är viktigt att alla gravida kvinnor får regelbunden förlossningsvård och att eventuella problem identifieras och behandlas tidigt för att minska risken för komplikationer.

Bäckenförträngning, på latin "recessus pelvis", är en medicinsk term som refererar till ett tillstånd där en eller flera strukturer i bukhålan, vanligtvis tjocktarmen, slidan eller prostata hos mannen, förtränger sig in i bäckenområdet. Detta kan orsaka smärta, obehag och andra symtom som urinoaria och besvär med avföringen. Bäckenförträngning kan vara akut eller kronisk och kan behandlas med konservativa metoder som vila, smärtstillande mediciner och stolst stimulerande medel, men i vissa fall kan kirurgi vara nödvändig.

Neonatal asphyxia är en medicinsk term som refererar till syrebrist hos ett nyfött barn. Det kan orsakas av flera faktorer, inklusive problem under förlossningen som förhindrar att barnet får tillräckligt med syre, lågt födelsevikts eller andra hälsoproblem hos barnet. Symptomen på neonatal asphyxia kan variera, men kan inkludera blåfärgad hud, sänkt muskeltonus, långsam hjärtslag och andningssvårigheter. Behandlingen av neonatal asphyxia beror på svårighetsgraden av syrebristen och kan innebära extra syre, ventilation eller andra livsuppehållande behandlingar. I allvarliga fall kan asfyxin kan leda till skador på hjärnan eller dödsfall.

Andnödssyndrom hos vuxna, även känt som obstruktiv sövnsapné eller sömnluftvägs obstruktion, är ett medicinskt tillstånd där luftvägarna försnörs eller helt blockeras under sömn, vilket kan leda till andningsuppehåll och syrgasmangel. Detta orsakas vanligtvis av att musklerna i struphuvudet slappnar av under sömnen, vilket får tungan att falla bakåt och blockera luftvägen. Andnödssyndrom hos vuxna kan leda till symtom som snarkning, andningsuppehåll, sömnlöshet, trötthet under dagen och ökad risk för högt blodtryck, hjärtinfarkt och stroke. Behandlingen innefattar ofta användande av ett kontinuerligt positivt luftvägspressionssystem (CPAP) eller en munplatta som håller luftvägen öppen under sömnen.

'Tarm' er et gammelt dansk ord for tarmsystemet eller tarmen i almindelighed. Ordet 'beck' betyder bæk eller lille stream. Derfor kan en 'tarmbeck' defineres som en lille strøm af afføring eller opkast, der kommer fra tarmsystemet. Jeg har dog ikke kunnet finde denne specifikke kombination af ord anvendt i en medicinsk sammenhæng.

Förlossningens utdrivningsskede, även känd som den andra fasen av förlossningen, är den fas där fostret aktivt pushas ut genom moderkakan och livmodern. Denna fas börjar när modern känner en starkt tryck i underlivet eller en stark impuls att pressa eller stöta, ofta under sammanträffande med att fostrets huvud har nått moderkakans nedersta del (den så kallade hjässan). Under denna fas arbetar modern aktivt tillsammans med muskulaturen i buken och underlivet för att pressa fostret ut.

Det är viktigt att notera att modern endast ska pusha eller stöta när hon känner en stark impuls att göra det, eftersom onödiga ansträngningar kan leda till komplikationer. Förlossningsvårdaren kommer att ge råd och instruktioner under denna fas för att säkerställa en trygg och effektiv förlossning.

Enligt medicinskt perspektiv är en nyfödd ett barn som har nyligen fötts och fortfarande befinner sig inom sitt första levnadsår. Detta omfattar oftast spädbarn som är yngre än 28 dagar, även kända som "fullborna", men kan fortsätta att gälla under de första 12 månaderna av barnets liv. Under denna tidsperiod genomgår barnet snabba fysiska och utvecklingsmässiga förändringar, vilket gör det viktigt att övervaka dess tillstånd noga för att säkerställa en hälsosam utveckling.

I medicinska sammanhangen kan "vararbete" (engelska: "occupational therapy") definieras som en form av rehabilitering och behandling som hjälper människor att utveckla, förbättra och upprätthålla de färdigheter och förmågor de behöver för att kunna klara av vardagsaktiviteter och livets olika krav. Detta kan innefatta både kroppsliga och psykiska färdigheter, såsom finmotorik, koordination, perception, kognition, emotionell förståelse och sociala interaktioner.

Genom vararbete kan en person läras att hantera sina funktionsnedsättningar, skador eller sjukdomstillstånd på ett bättre sätt, vilket i sin tur kan leda till en förbättrad livskvalitet och ökad självständighet. Behandlingen kan bestå av olika aktiviteter som är anpassade efter den enskilda individens behov och mål, exempelvis handarbete, träning av balans och koordination, användande av assistiva tekniker och redskap, samt arbete med sociala färdigheter och kognitiva funktioner.

Hjärtfrekvens hos fostret är antalet hjärtslag per minut, som kan uppmätas med hjälp av ultraljudsundersökning (dopplersonografi) eller CTG (kardiotokografi). Under de tidiga stadierna av graviditeten är den normala hjärtfrekvensen för fostret mellan 120 och 160 slag per minut. När graviditeten fortskrider, sjunker den genomsnittliga hjärtfrekvensen något, men fortfarande ligger den vanligtvis över 110 slag per minut fram till födseln. Vidare minskar hjärtfrekvensen efter födseln och stabiliserar sig på ett vuxet värde av omkring 60-100 slag per minut. Abnorma fostervariationer i hjärtfrekvens kan vara ett tecken på problem med fostrets hälsostatus och bör undersökas av en läkare eller annan medicinsk expert.

'Fosterhjärta' är ett medicinskt begrepp som refererar till en mekanisk hjärt-lunnsapparat som används för att stödja hjärtfunktionen hos patienter med akut eller chroniskt hjärtsvikt. Den består av en pump och en lunga, vilka tillsammans hjälper till att pumpa blod genom kroppen när den egna hjärtats funktion är nedsatt.

Fosterhjärtat kan anslutas till patienten på olika sätt beroende på deras behov och hälsotillstånd. I vissa fall kan det vara en temporär lösning medan patienten väntar på en hjärttransplantation, medan det i andra fall kan användas som en permanent lösning för att underlätta livskvaliteten och livslängden för patienter med obotlig hjärtsvikt.

Det är värt att notera att 'Fosterhjärta' inte är en officiell medicinsk term, men den används ofta i medicinska sammanhang för att beskriva detta slags mekaniska stöd till hjärtat.

Medicinskt kan "varkearbete, framkallat" översättas till "inducerad arbetskraft", vilket är en term som används för att beskriva en situation där en behandling eller ett ingrepp orsakar att en muskel eller annan del av kroppen börjar arbeta eller kontrahera. Detta kan ske som ett resultat av elektrisk stimulering, läkemedel eller andra terapeutiska interventioner.

Ett exempel på inducerad arbetskraft är när en neurofysiolog använder en elektrisk impuls för att stimulera en muskel som inte kan röra sig på egen hand, efter en skada eller sjukdom. På så sätt kan den kontraherande muskeln hjälpa till att stärka och träna den skadade muskeln, vilket kan underlätta rehabiliteringen och återhämtningen.

Enligt American College of Obstetricians and Gynecologists (ACOG), definieras en svår förlossning som en förlossning som varar i 20 timmar eller längre för första barnsburen, och 14 timmar eller längre för icke-första barnsburen. Dessutom kan en förlossning betraktas som svår om det uppstår behov av speciella procedurer eller utrustningar för att underlätta förlossningen, såsom kraftig sugklocka, vakuumextraktion eller kejsarsnitt. Andra faktorer som kan bidra till en svår förlossning inkluderar abnorma fostervägsplaceringar, stora foster, multipela foster och andra komplikationer under förlossningen.

Medicinskt sett definieras "graviditet, överburen" som en tillstånd där en kvinna fortfarande har rester av graviditetsvävnad i kroppen efter en missad spontan abort, en misslyckad inducerad abort eller en fullbordad spontan abortion, men innan att menstruationen har återkommit. Detta kan leda till fortsatt utsöndring av hormoner och symtom som blödningar, krampartade smärtor och infertilitet om det inte behandlas. Överburen graviditet kallas också för "retained products of conception" (RPOC) på engelska.

'Fosterdöd' är ett medicinskt begrepp som används när ett foster dör inne i livmodern, vanligtvis före den 20:e veckan av graviditeten. Det kan också kallas för intrauterint fosterförlust eller missfall. Orsakerna till fosterdöd kan variera, men de kan inkludera genetiska avvikelser, infektioner, problem med moderkakan eller livmodern, eller komplikationer under graviditeten. I vissa fall kan orsaken aldrig fastställas. Fosterdöd är en tragisk händelse och kan vara mycket traumatiskt för de drabbade föräldrarna.

Graviditetsutfall, även känt som abort eller spontan abortion, är en komplikation under graviditeten som innebär att fostret dör och utdrives spontant från livmodern under de första 20 veckorna. Det kan delas in i tidiga (upp till 8 veckor), medel (mellan 9 och 16 veckor) och sent graviditetsutfall (efter 17 veckor). Orsakerna kan vara många, bland annat kromosomavvikelser, anatomiska avvikelser eller infektioner. Graviditetsutfall är relativt vanligt och uppskattas inträffa hos cirka 10-20 procent av alla graviditeter.

'Hämmad fostertillväxt' (intrauterin tillväxtretardation, IUGR) är en medicinsk term som används för att beskriva ett foster som har en lägre vikt än förväntat vid födseln, vanligtvis definierat som en fetalvikt under den tionde percentilen. Det kan orsakas av olika faktorer, inklusive genetiska, miljömässiga och moderska faktorer som kan påverka fostrets tillväxt i livmodern. Förekomsten av hämmad fostertillväxt kan vara ett tecken på olika komplikationer under graviditeten och efter förlossningen, såsom neonatal morbiditet och mortalitet, kognitiva funktionsnedsättningar och kardiovaskulära sjukdomar under vuxenlivet.

Andnödssyndrom hos nyfödda, även känt som "neonatal respiratory distress syndrome (NRDS)", är ett lungsjukdomstillstånd som främst drabbar för tidigt födda barn. Det orsakas av brist på surfaktant, ett ämne i lungorna som hjälper till att hålla alveolerna öppna under andningen.

NRDS kännetecknas av andningssvårigheter, snabbt och ytligt andetag, grå/blå färg på huden (cyanos), ljudliga andningsljud och i vissa fall även lungor som hörs när barnet andas. Behandlingen innefattar ofta surfaktantbehandling, syrgas, CPAP (continuous positive airway pressure) eller mekanisk ventilation för att stödja barnets andning och ge lägre lufttryck i lungorna.

För tidigt födda barn rekommenderas ofta att få antenatal steroidbehandling till modern innan förlossningen, vilket kan hjälpa till att minska risken för NRDS genom att stimulera produktionen av surfaktant i barnets lungor.

Graviditetskomplikationer refererer til unormale eller farlige tilstande, som kan opstå under graviditeten og true morens sundhed eller fostrets udvikling. Disse komplikationer kan variere i alvorlighed og kan være forbundet med bestemte medicinske tilstande, livsstilsfaktorer eller genetiske faktorer. Nogle almindelige typer af graviditetskomplikationer omfatter:

1. Præeklampsi/Eklampsi: Et hypertensivt syndrom, der opstår under graviditeten og karakteriseres ved højt blodtryk og protein i urinen. I værste fald kan det udvikle sig til eklampsi med konvulsioner og muligvis koma.
2. Diabetes i graviditeten: En form for sukkersyge, der opstår under graviditeten hos kvinder, som ikke havde diabetes før graviditeten.
3. For tidlig fødsel: Fødslen af barnet før 37 uger graviditet.
4. Fejlplacering af placentan: Hvor placentan vokser inde i livmodermuskulaturen i stedet for at dække modermunden, hvilket kan medføre alvorlig blødning under graviditeten eller ved fødslen.
5. Intrauterin vækstrestriktion (IUGR): En tilstand, hvor fostret ikke vokser tilstrækkeligt i moders livmoder.
6. Infektioner: Graviditet kan øge risikoen for infektioner, herunder bakterielle og virale infektioner som f.eks. listeriose, toksoplasmose og zika-virusinfektion.
7. Præmature ruptur af membranerne (PROM): En tilstand, hvor modermunden brister før graviditeten er fuldt udviklet.
8. Blodtryksforhøjelse: Graviditet kan forårsage eller forværre blodtryksforhøjelse hos nogle kvinder.
9. Preeklampsi: En alvorlig tilstand, der rammer gravide kvinder og er karakteriseret ved pludselig opstået højt blodtryk og skader på organer som lever, nyre eller hjerne.
10. Fejlformede fostre: Graviditeten kan resultere i fostre med fysiske afvigelser, herunder kromosomale anomalier som Downs syndrom.

En förlossning, även känd som fosterdistriktion eller födelse, är den process då ett befruktat ägg (blastocyst) eller ett foster i livmodern fullständigt separeras från moderns kropp. Detta inträffar vanligtvis efter en graviditet på ungefär 40 veckor och innebär att barnet, moderkakan och placenta levererats ut ur livmodern.

Förlossningen kan ske naturligt eller med hjälp av medicinska ingrepp, såsom induktion av förlossning eller kejsarsnitt. Under förlossningsprocessen utvidgas livmodern och cervix (livmoderhalsen) öppnas gradvis för att möjliggöra passage av barnet genom vaginala kanalen.

Det är viktigt att få rätt medicinsk vård under förlossningen för att minimera komplikationer och säkerställa bästa möjliga utfall för modern och barn.

Fostrets sjukdomar, även kända som congenitala anomalier eller birth defects, är avvikelser eller strukturella eller funktionella fel hos ett barn som föds. Dessa avvikelser kan vara medfödda, vilket betyder att de uppstår under fostertiden, vanligtvis på grund av genetiska faktorer, infektioner, exponering för skadliga miljöfaktorer eller kombinationen av dessa. Fostrets sjukdomar kan vara milda och lätta att behandla, eller så allvarliga att de kan hota barnets överlevnad eller livslängd. De kan påverka alla delar av kroppen och kan variera från hjärtsjukdomar, neurologiska störningar, missbildningar av skelettet till sensoriska problem som syn- och hörselnedsättningar.

En ultraljudsundersökning av fostret är en icke-invasiv diagnostisk teknik som använder sig av högfrekventa ljudvågor för att producera bilder av fostrets inre strukturer och utveckling. Denna typ av undersökning kallas också sonografi och är en vanlig metod under graviditeten för att övervaka fostrets tillväxt, position och hälsa.

Under en ultraljudsundersökning av fostret använder en utbildad sonograf ledare en slät, smidig, platt yta, som kallas transducer, för att skicka ljudvågor genom moderns buk. När ljudvågorna träffar fostret reflekteras de tillbaka till transducern och omvandlas sedan till elektriska impulser, som skapar bilder på en skärm.

Det finns olika typer av ultraljudsundersökningar av fostret, beroende på när under graviditeten de utförs. De vanligaste typerna inkluderar:

1. Dateringsultraljud (cirka 8-12 veckor efter den första dagen av senaste menstruationen): Används för att fastställa fostrets ålder och förväntade födelsedatum, samt att kontrollera om det finns flera foster.
2. Detaljerad ultraljud (cirka 18-20 veckor efter den första dagen av senaste menstruationen): Används för att undersöka fostrets inre organ och strukturer, såsom hjärtat, hjärnan, levern, njurarna, magsäcken, lungorna, tarmarna, könsorganen och skelettet. Denna typ av ultraljud kan också upptäcka eventuella missbildningar eller abnormaliteter.
3. Tredimensionell (3D) och fyrdimensionell (4D) ultraljud (vanligtvis mellan 24 och 34 veckor efter den första dagen av senaste menstruationen): Används för att skapa en detaljerad bild av fostrets ansikte, kropp och rörelser. Dessa ultraljudstypers huvudsyfte är att ge föräldrar en möjlighet att se sin baby innan den föds, men de kan också användas för att undersöka fostrets hälsa och utveckling.

I allmänhet är ultraljudsundersökningar av fostret säkra och smärtfria, och de ger värdefull information om fostrets tillväxt, utveckling och hälsotillstånd. De kan också hjälpa läkare att identifiera eventuella problem eller risker under graviditeten och ge råd om behandlingar eller ytterligare undersökningar som kan behövas.

Graviditet, tredje trimestern är den sista perioden av en normalt svangerskap som sträcker sig från den 29:e veckan till födseln, vilket i allmänhet inträffar mellan den 37:e och 42:a veckan. Under denna fas utvecklas fostret snabbt och ökar mycket i storlek. Modern kan uppleva en rad fysiska förändringar, inklusive ökat tryck på lungorna, svullnad och värkar. Även om fostrets hjärna och lungor inte är fullt utvecklade före födseln, är de tillräckligt mogna för att klara sig utanför moderns kropp i allmänhet.

Psykologisk stress kan definieras som ett svar på ett förhöjt krav eller en utmaning i miljön som aktiverar fysiologiska och kognitiva mekanismer för att möta denna utmaning. Den kan uppstå när individen upplever att han eller hon har otillräckliga resurser för att hantera situationen. Psykologisk stress kan leda till en rad symtom som fysiska reaktioner, känslomässiga reaktioner och förändrade beteenden. Fysiska reaktioner kan inkludera ökad hjärtfrekvens, höjd blodtryck och svettningar. Känslomässiga reaktioner kan vara oro, rastlöshet, irritabilitet och sorg. Beteendereaktioner kan omfatta tillbakadragande från sociala situationer, ändringar i aptiten och sömnvanor och missbruk av droger eller alkohol. Långvarig psykologisk stress kan leda till allvarliga hälsoproblem som depression, ångest, hjärt-kärlsjukdomar och autoimmuna sjukdomar.

I medicinsk kontext betyder "fosterålder" den tid som ett foster lever och växer inuti moderns livmoder, mätt i veckor eller månader. Den genomsnittliga fosteråldern är 40 veckor (ungefär 9-10 månader) från konception till förlossning. Förlossning före den 37:e veckan räknas som för tidig fosterdöd (preterm fetal dödfödd), och efter den 42:a vecka räknas som postmature fosterdöd.

Fosteråldern är en viktig faktor att ta hänsyn till när man bedömer ett fosters hälsa, utveckling och risk för komplikationer under graviditeten och vid förlossningen.

'Fosterblod' är ett begrepp som används inom medicinen för att beskriva det blod som cirkulerar i fostrets kropp under graviditeten. Fosterblodet har en annan sammansättning än moderns blod och innehåller bland annat fostrets egna celler, hormoner och substanser.

Fosterblodet bildas genom att blodceller och blodplattor produceras i benmärgen, medan levern producerar proteinerna och andra substanser som behövs för att upprätthålla fostrets liv och tillväxt. Fosterblodet transporterar syre, näringsämnen och avfallsubstanser mellan fostret och modern via moderkakan.

Det är viktigt att regelbundet kontrollera fosterblodets sammansättning under graviditeten för att upptäcka eventuella abnormaliteter eller sjukdomar hos fostret. Det kan göras genom olika typer av blodprov, som till exempel blodprover från modern eller stickprov direkt i fostrets blodomlopp via moderkakan (fetal blodprov).

I medicinsk kontext refererar "paritet" till att någonting är jämnt eller likadant på båda sidor. Det används ofta för att beskriva symmetri i anatomin, men kan även användas inom neurologi för att beskriva muskelsymmetrin hos en person. I psykiatrin kan paritet användas för att beskriva ett tillstånd där en persons tankar och perception är välordnade och logiska, utan tecken på psykotisk störning som exempelvis tankestörning eller hallucinationer.

'Ultraljudsdoppler' är en typ av ultraljudsundersökning som används för att undersöka blodflöde i kroppens blodkärl. Metoden bygger på Dopplereffekten, vilket innebär att man kan mäta hastigheten och riktningen av rörliga objekt, i det här fallet röda och vita blodkroppar.

Under en ultraljudsdopplerundersökning placeras en liten sensor på huden över det område som ska undersökas. Sensorn avger höga frekvensljudvågor som reflekteras tillbaka när de träffar rörelseändrade partiklar i blodet, såsom röda och vita blodkroppar. Genom att mäta skillnaden i frekvens mellan det utsända ljudet och det reflekterade ljudet kan man beräkna hastigheten och riktningen på blodflödet.

Ultraljudsdoppler används ofta för att undersöka blodflöde i hjärtat, karotisartärerna, benen, levern och andra organ. Den kan hjälpa till att diagnostisera olika sjukdomar och störningar i blodkärlen, såsom blodproppar, artärskleros, hjärtsvikt och andra kardiovaskulära sjukdomar.

Medicinskt sett är moderkakan (placentan) ett organ som bildas under graviditeten hos däggdjur, inklusive människor. Den utvecklas från den äggcell som befruktats och implanterar sig i livmoderns slemhinna. Moderkakan har en yta på ungefär 0,15–0,20 kvadratmeter hos människor och är till formen platt och rund med en diameter på cirka 15–20 cm vid full term.

Moderkakans huvudsakliga funktioner inkluderar:

1. Att förse fostret med näring: Moderkakan tar upp näringsämnen från moderns blod och omvandlar dem till en form som fostret kan ta upp och använda.
2. Att avlägsna avfallsprodukter från fostret: Moderkakan tar emot avfallsprodukter från fostret och transporterar bort dem i moderns blodomlopp.
3. Att producera hormoner: Moderkakan producerar flera hormoner som hjälper till att underhålla graviditeten, inklusive gestagen, östrogen och humant klorioniskt gonadotropin (hCG).
4. Att skydda fostret mot infektioner: Moderkakan har en immunförsvarsmekanism som hjälper till att förhindra att infektioner når fostret.

Moderkakan är ett mycket viktigt organ under graviditeten och utvecklas kontinuerligt tillsammans med fostret. Efter födseln separeras moderkakan från livmodern och avlägsnas, ofta genom en process som kallas efterbörd.

Födelsevikt definieras som den vikt som ett nyfött barn har vid födelsen. Det är en vikt som vanligtvis mäts inom de första 24 timmorna efter födseln och anges i gram (g) eller kilogram (kg). En genomsnittlig födelsevikt för fullt utvecklade, termina spädbarn är cirka 3,5 kg. Födelsevikten används ofta som ett indikator på barnets tillväxt och hälsa under graviditeten och kan ge information om risken för vissa hälsoproblem både under barndomen och senare i livet.