Fina, rörliga utskott i grupper eller täcken på ytan av ciliater (Ciliophora) eller på den fria ytan hos celler som bygger upp flimmerhårepitel. Varje hår växer ut från ett korn i cytoplasmans övre sk ikt. Ciliernas (flimmerhårens) rörelser bidrar till att förflytta flimmerdjuren genom den vätska de lever i. Flimmerhåren på på en epitelyta har till uppgift att forsla undan slem eller vätska.
Ett fotoreceptorers sammanbindningscilium (eng. photoreceptor connecting cilium) är ett smalt, tunnt skaft som förbinder den inre och yttre segmenten hos en fotoreceptorcell i ögat. Detta är en speciell typ av cilium som tillåter proteiner och andra molekyler att transporteras mellan de två segmenten, vilket är nödvändigt för fotoreceptorns funktion och överlevnad. Skada eller missbildningar av detta sammanbindningscilium kan leda till sjukdomar som retinitispigmentos och Usher-syndrom.
Ett axonem är den inre, strukturerade delarna av en flagell eller cilium, som består av ett 9+2-arrangemang av mikrotubuli och andra proteiner. Detta arrangement består av ett central par (9+0) omgivet av nio dubbeltubulinpar (9+2). Axonemet är ansvarigt för celldelning, rörelse och transport inom celler.
Störningar i flimmerhårrörelserna i näsa, bihålor, luftvägar och spermier. Elektronmikroskopundersökning av flimmerhåren visar avsaknad av dyneinutskott. Störningarna manifesterar sig som Kartageners triad (Kartageners syndrom), kronisk luftvägssjukdom, kronisk sinuit och/eller kronisk otit.
En heterogen grupp av ärftliga eller förvärvade sjukdomstillstånd, med förekomst av en eller flera enkelsidiga eller dubbelsidiga njurcystor.
Självreplikerande, korta, fibriga och stavformade organeller. Varje centralkropp (centriol) liknar en liten cylinder (ca 0.3 mikrometer), vars vägg utgörs av nio par mikrotubuli.
En autosomal, recessiv sjukdom kännetecknad av bronkiektasi, sinuit, dextrokardi och ofruktsamhet. In vitro-studier av vävnader från drabbade patienter uppvisar olika mönster av onormala flimmerhårsrörelser.
Polycystic kidney disease (PKD) is a genetic disorder characterized by the growth of multiple cysts in the kidneys. These cysts are fluid-filled sacs that can cause the kidneys to become enlarged and can eventually lead to kidney failure. PKD can also affect other organs, such as the liver and heart, and is often associated with high blood pressure and chronic pain. There are two main types of PKD: autosomal dominant PKD (ADPKD) and autosomal recessive PKD (ARPKD). ADPKD is more common and tends to develop in adulthood, while ARPKD is rarer and typically presents in infancy or early childhood.
En autosomal, recessiv störning kännetecknad av retinitis pigmentosa, polydaktyli, övervikt, psykisk utvecklingsstörning, hypogenitalism, njurdysplasi och kortvuxenhet. Syndromet skiljer sig från Laur ence-Moons syndrom.
Transient Receptor Potential (TRP) cation channels are a type of ion channel proteins that play a crucial role in various cellular functions, including sensory perception and regulation of cellular excitability. They are named after the first identified member of this family, the TRP channel of Drosophila melanogaster, which is responsible for phototransduction in the fly's eye.
Ett trådliknande, rörligt bihang på ytceller. Prokaryota flageller består av ett protein som kallas flagellin. På bakterier kan det finnas en enda flagell, en tofs av flageller i ena änden eller flageller över hela ytan. Hos eukaryoter utgörs flagellerna av protoplasmautskott som driver fram flagellater eller spermier. Flageller liknar cilier till strukturen, men är förhållandevis längre och mycket färre till antalet.
'Hedgehog proteins' refer to a family of signaling molecules that play crucial roles in embryonic development and tissue regeneration in both vertebrates and invertebrates. These proteins are named after the Drosophila melanogaster mutant phenotype, where overexpression leads to hedgehog-like spiky bristles on the fruit fly larvae. Hedgehog proteins have been highly conserved throughout evolution and are involved in various biological processes such as cell growth, differentiation, and migration during embryogenesis. They exert their functions by binding to specific receptors and initiating intracellular signaling cascades that ultimately regulate gene expression. Aberrant Hedgehog signaling has been implicated in several human diseases, including cancer, birth defects, and neurodegenerative disorders.
Dyneiner är proteinkomplex som spelar en viktig roll inom celldelningen och intracellulär transport, särskilt i samband med att material transporteras mot cellens cilium eller flagell. De fungerar som motorproteiner och använder ATP som energikälla för att röra sig längs med mikrotubuli, en typ av strukturellt protein inom cellen. Dyneiner är också involverade i celldelningens processer, där de hjälper till att separera kromosomer och dela upp celldelningen till två identiska dotterceller.
Ett tunt membran som omger hjärnventriklarna och ryggmärgens mittkanal.
'Axonemal dyneins' refererar till speciella proteinkomplex som är belägna i axonem, det skaftliknande strukturen i eukaryota flageller och cilier. Dyneiner är motorproteiner som använder ATP som energikälla för att producera rörelse. I axonemen spelar axonemala dyneiner en viktig roll för cilia- och flagellers rörelser, genom att generera glidande rörelser mellan de omkringliggande mikrotubuli. Dessa rörelser resulterar i böjning av cilier eller flageller, vilket kan leda till förflyttning av celler eller transport av vesiklar inne i cellen. Axonemala dyneiner består av flera underenheter, inklusive två typer av tunga kedjor och flera lätta kedjor, som interagerar med varandra för att producera rörelse.
Ett mukrotubulus-associerat mekaniskt adenosintrifosfat som använder energin från ATP-hydrolys till att flytta organeller längs mikrotuberna, mot plusänden. Proteinet förekommer i axoplasman hos bläckfiskar, ögonlober och hjärnvävnad hos nötkreatur. Bovint kinesin är en heterotetramer bestående av två tunga (120 kD) och två lätte (62 kD) kedjor. EC 3.6.1.-.
Paramecium är ett släkte inom protozoerna, som är en grupp encelliga eukaryota organismen. Paramecia är fritt levande och har en asymmetrisk, klockformad kropp med cilia (hår) på ytan som används för att röra sig och för att transportera föda till munnen. De lever i sötvatten- eller bräckt vattenmiljöer och äter bakterier och andra encelliga organismen. Paramecia reproducerar sig asexuellt genom delning, men de kan också fortplanta sig sexuellt genom ett process som kallas konjugation. Det är värt att notera att Paramecium inte är en medicinsk term, utan snarare en biologisk.
Den del av nässlemhinnan som innehåller ändarna av de sensoriska nerverna för lukt, belägna i valvet i varje näshåla. Det gulbruna luktepitelet består av luktreceptornervceller, borstceller, stamceller och tillhörande luktkörtlar.
Nervceller i luktepitelet med proteiner (luktreceptorer) som binder, och därmed påvisar, luktämnen. Dessa nervceller skickar ut sina dendriter till epitelets yta, med luktreceptorerna belägna ytterst på de orörliga flimmerhåren. Deras myelinfria utskott bildar synapser i luktloben i hjärnan.
"Tetrahymena pyriformis" är en typ av ciliater, en sorts encelliga eukaryota organism som kännetecknas av att ha hår (cilia) på sin yta. Denna art är frisimmande och förekommer naturligt i sötvattenmiljöer. "Tetrahymena pyriformis" har en oval form och kan vara mellan 30-50 mikrometer lång. Den lever av att äta bakterier och andra encelliga organismer, och är vanligt använt som modellorganism inom forskning på grund av dess snabba förökning och enkel kultur. Dess genetiska och cellulära mekanismer har studerats i stor utsträckning, vilket gjort den till ett viktigt verktyg för att förstå grundläggande biologiska processer.
'Situs inversus' är ett medfött tillstånd där de inre organen i kroppen har en spegelvänt placering jämfört med normalläget. Det vill säga att det som vanligtvis befinner sig på vänster sida av kroppen istället befinner sig på höger sida och vice versa. Detta inkluderar ofta hjärtat, lungorna, levern och bukspottkörteln. Det är inte farligt i sig självt, men kan ibland förväxlas med andra tillstånd eller göra vissa medicinska ingrepp mer komplicerade.
Cellens centrala del, bestående av ett par centralkroppar (centrioler) som är omgivna av en amorf massa. Under interfas bildar centrosomen mikrotubulikärnor. Under profas delar sig centrosomen i två s eparata delar, som bildar mitosspindelns två poler.
Sebrafisk, Scientifically known as Danio rerio, is a small tropical fish species commonly used in biomedical research due to its genetic similarity to humans and easy cultivation in a laboratory setting.
Smala, cylindriska trådstrukturer i cellskelettet hos växt- och djurceller. De består av proteinet tubulin och påverkas av tubulinmodulatorer.
Omvandling av mekaniska stimuli till kemisk reaktion i celler. Processen kan äga rum i såväl celler specialiserade i att överföra mekanisk retning, som t ex mekanoreceptorer, som parenkymceller, som inte primärt är mekanosensoriska.
Kroppsformen som den kommer till uttryck genom den genetiska kontrollen. Kluster av homeotiska gener kontrollerar kroppsdispositionens och kroppsdelarnas morfologi. Olika kroppsmönster kan uppstå till följd av förändringar i genantal, genreglering eller genfunktion. Ett begrepp inom evolutionsgenetik. (Se Nature 376(1995):nr 6540:479-485)
Mikroskopi där preparatet undersöks genom att en elektronstråle läser av det punkt för punkt. Bilden skapas genom registrering av spridningen av bakåtstrålningen från preparatytan. Vid svepelektronmikroskopi spelar preparatets tjocklek ingen roll. Tekniken, och även instrumentet, förkortas ofta SEM.
Tubulin refererar till ett protein som är en viktig komponent i mikrotubuli, en del av cytoskelettet hos eukaryota celler. Tubulin förekommer i två huvudformer, alfa-tubulin och beta-tubulin, och dessa dimeriserar för att bilda tubulin-dimertubler, vilka sedan polymeriseras för att bilda mikrotubuli. Mikrotubuli är dynamiska strukturer som spelar en roll i celldelning, intracellulär transport och cellrörelse. Tubulin kan också vara ett mål för vissa läkemedel, till exempel taxaner som används inom cancerbehandling.
Proteintransport refererer til den proces, hvor proteiner bliver transporteret gennem cellemembraner for at nå deres destination indenfor eller udenfor cellen. Dette sker ved hjælp af specielle transportproteiner, som kender vej og kan genkende de forskellige typer proteiner. Proteintransport er en nødvendig proces for at sikre, at cellen fungerer korrekt og at proteinerne kan udføre deres biologiske funktioner på det rigtige sted i organismen.
'Rana ridibunda' är ett vetenskapligt latinskt namn på en grodart, även känd som den vanliga sköldpaddsgrodan. Denna art hör till familjen äkta grodor (Ranidae) och förekommer i Europa och norra Asien. Sköldpaddsgrodan är en medelstor groda med en längd på upp till 10 cm, känd för sin karakteristiska grymtande läte som hörs under parningstiden.
I en enkel mening kan 'signalomvandling' inom medicin definieras som processen där celler konverterar inkommande signaler, ofta i form av hormoner, neurotransmittorer eller tillväxtfaktorer, till intracellulära svar genom en kaskad av biokemiska händelser. Detta kan leda till aktivering eller inhibitering av vissa cellulära funktioner och är en central mekanism i cellkommunikationen och regleringen av cellulär homeostas.
Tetrahymena är ett släkte med encelliga, frilevande organismers som tillhör stammen Ciliophora och klassen Oligohymenophorea. Dessa mikroskopiska eukaryoter kännetecknas av sina komplexa cilier (hår) som används för att simma och för locomotion, föda upp sig och för reproduktion. Tetrahymena-arterna är frisimmande och kan hittas i en mängd olika miljöer, inklusive sötvatten, bräckt vatten och jord. De är heterotrofa organismers som lever av att äta bakterier och andra encelliga organismer. Tetrahymena har också använts i biomedicinsk forskning på grund av deras enkla struktur, snabba generationstid och lättillgänglighet för genetisk manipulation. Ett exempel är Tetrahymena thermophila som har varit ett viktigt modellorganismer inom

'Flimmerhår' er en uformell betegnelse for et symptom, hvor en persons hår stråler vokser meget langsomt, skrøbeligt og ofte med en krusesløjfeagtig form. Der findes ikke en officiel medicinsk definition af begrebet 'flimmerhår', men det er almindeligt kendt blandt læger og andre sundhedsfaglige.

Flimmerhår kan være associeret med forskellige sygdomme, herunder sklerocystisk polycycstisk ovaryrsindring (PCOS), hypothyreose, hypoparathyreoidisme og bestemte genetiske sygdomme som syndromet af Ehlers-Danlos. I nogle tilfælde kan flimmerhår være en bivirkning af visse mediciner eller behandlinger.

Det er vigtigt at bemærke, at hvis du eller nogen i din omgangskreds har bekymringer omkring hårsvøjet, skal du søge professionel rådgivning og undersøgelse hos en læge eller en anden sundhedsfaglig ekspert. De kan evaluere dine symptomer og fastslå en diagnose, hvis det er relevant, samt give vejledning om behandling og pleje af dit hår.

Det medicinska begreppet "Photoreceptor Connecting Cilium" refererar till den smala, stielformade strukturen som förbinder de yttre och inre segmenten hos fotoreceptorcellerna i ögat. Fotoreceptorcellerna är de specialiserade nervcellerna i näthinnan som är ansvariga för att uppfatta ljus och skicka signaler till hjärnan för synprocessen.

Connecting cilium, även känt som "conectama" eller "cilliary stalk", är en del av den så kallade "cilia-basal body complex" i fotoreceptorcellerna. Det består av mikrotubuli och andra proteiner som underhåller och transporterar molekyler mellan de två segmenten av fotoreceptorn. Connecting cilium är en kritisk komponent i fototransduktionsprocessen, eftersom det möjliggör kommunikation och transport av viktiga proteiner och andra molekyler som behövs för att underhålla normal funktion hos fotoreceptorcellerna.

Funktionella störningar eller skador på connecting cilium kan leda till flera olika former av synskador, inklusive retinitispigmentosa och andra degenerativa sjukdomar som beror på försämrad fototransduktion.

"Axoneme" er en del av en cilie eller flagell, som er utskjutninger fra mange type celler i kroppen. Axonemet er den inneværende strukturen av microtubuli og andre proteiner som gir ciliene eller flagellene deres bevegelsesmønster. Det består av et par centrale microtubuli rullet rundt av ni par ytre microtubuli, arranged i en typisk 9+2-struktur. Axoneme er viktig for cellers bevegelse og transport av intracellulære stoffer.

Ciliers defekt, eller ciliopathi, är ett samlingsbegrepp för medfödda sjukdomar som beror på störningar i struktur eller funktion hos cilier, små hårliknande utskott på cellernas yta. Ciliers defekter kan orsaka en rad symtom beroende på vilka organ och system som är drabbade. Exempel på symtom som kan förekomma vid ciliopati inkluderar nedsatt fertilitet, hjärnvätskans onormala samling i hjärnhinnan (hydrocefalus), skelettförändringar och nedsatt leverfunktion.

Ciliers defekt kan vara allvarlig och påverka flera organsystem eller vara mildare med enbart enstaka symtom. Diagnosen ställs vanligen genom kombinationen av kliniska symtom, genetisk testning och undersökningar som elektronmikroskopi och genetisk sekvensanalys. Behandlingen är beroende av vilka organ och system som är drabbade, men kan innefatta mediciner, kirurgiska ingrepp eller symtomatisk behandling.

"Cystnjure" refererar till en medfödd missbildning av urinvägsystemet där en del eller hela ena njuren är belägen inuti en cysta. Cystan är fylld med vätska och skyddar njuren från att fungera normalt. Denna sjukdom kallas också "cystisk näringsbristnjure" eller "polycystisk näringsbristnjure". Detta skiljer sig från en enkel cysta på njuren, som är vanligare och oftast inte orsakar några problem.

"Central nervous system" (CNS) er en medisinsk betegnelse for de viktigste kontroll- og koordineringsstrukturer i dyre organismers nervesystem. CNS består av hjernen og ryggmärgen, som sammen behandler informasjon fra kroppens sanseorgan og sender kommandoer til muskel- og kroppsfunksjoner.

Hjernen er ansvarlig for høyere tanker og følelser, minne, sinnesinntrykk, taleferdigheter, homeostasis og regulering av livsviktige organer. Ryggmärgen styrer reflekser og overfører signaler mellom hjernen og resten av kroppen.

CNS er beskyttet av hårde strukturer som kraniet og rygraden for å forebygge skade, og den inneholder også et specielt miljø som hindrer infeksjoner og andre skader på nervesystemet.

Kartagener syndrom är ett sällsynt arvligt lungsjukdomstillstånd som kännetecknas av att de tre strukturerna cilier, näsa och bronker är påverkade. Detta orsakas av genetiska mutationer i proteinet dynein som finns i cilierna.

De tre huvudsymptomen på Kartageners syndrom är:

1. Situs inversus: En anatomisk variation där de inre organen är placerade spegelvänt jämfört med normalt, till exempel att hjärtat ligger på höger sida av bröstet och lungorna är bytt plats.
2. Kronisk sinustillstånd: Upprepade infektioner i näsa och svalg p.g.a. defekta cilier som inte kan transportera bort smuts och bakterier korrekt.
3. Bronkiektasi: Förändringar i de luftrör som leder till lungorna, vilket gör att sekret ansamlas och orsakar upprepade infektioner.

Det är viktigt att diagnostisera Kartageners syndrom tidigt för att ge den drabbade den bästa möjliga vården och förebygga komplikationer som lungskador, hörselnedsättning och andra relaterade hälsoproblem.

Polycystic kidney disease (PKD) är en arvsförändring som orsakar flera cyster (flaskaformade strukturer fyllda med vätska) att bildas i njurarna. Det finns två huvudtyper av PKD: autosomal dominant polycystisk njursjukdom (ADPKD) och autosomal recessiv polycystisk njursjukdom (ARPKD). ADPKD är den vanligaste typen och orsakas av en genetisk mutation som ärvs från en förälder. ARPKD är sällsyntare och orsakas av en genetisk mutation som båda föräldrarna måste vara bärare av för att barnet ska få sjukdomen. PKD kan leda till njurfunktionsnedsättning, smärta, blod i urinen och i vissa fall levercyster. Behandlingen av PKD fokuserar vanligtvis på att hantera symtomen och komplikationerna som orsakas av sjukdomen.

Bardet-Biedl syndrom (BBS) är en sällsynt, autosomalt recessivt arvad genetisk sjukdom som påverkar flera delar av kroppen. Den drabbar främst systemen för syn och rörelse, men kan också orsaka andra symtom som exempelvis övervikt, njurproblem och fertilitetsproblem.

Sjukdomen karaktäriseras av följande kardinalsymptom:

1. Retinitapati (nedsatt syn eller blindhet)
2. Polydaktyli (fler än fem fingrar eller tår på händer eller fötter)
3. Obesitet
4. Hypogenitalism (nedvikning av könsorganen)
5. Försening i utvecklingen
6. Begåvningsstörning

Det finns flera olika varianter av BBS, och sjukdomens symtom kan variera mycket mellan olika individer. Diagnosen ställs vanligen genom genetisk tester och klinisk undersökning.

Transient Receptor Potential (TRP) cation channels are a type of ion channel proteins that play a crucial role in various physiological processes, including sensory perception, cellular signaling, and regulation of intracellular calcium levels. TRPP channels, also known as TRPP subfamily or polycystin channels, are a subgroup within the TRP channel family.

TRPP channels are composed of two main proteins: TRPP1 (also called PKD1 or polycystin-1) and TRPP2 (also called PKD2 or polycystin-2). These proteins form a complex that functions as a non-selective cation channel, allowing the passage of both calcium and sodium ions. TRPP channels are primarily expressed in the primary cilia of renal epithelial cells, where they play a critical role in maintaining normal kidney function and structure.

Mutations in TRPP channel genes have been linked to autosomal dominant polycystic kidney disease (ADPKD), a genetic disorder characterized by the formation of fluid-filled cysts in the kidneys. Defects in TRPP channels can lead to abnormal intracellular calcium signaling, cell proliferation, and differentiation, ultimately resulting in the development of cysts and kidney dysfunction.

In summary, TRPP Cation Channels are a subfamily of Transient Receptor Potential (TRP) channels primarily expressed in renal epithelial cells' primary cilia. They function as non-selective cation channels, allowing the passage of calcium and sodium ions. Mutations in TRPP channel genes have been associated with autosomal dominant polycystic kidney disease (ADPKD).

I et medicinskt sammanhang refererar "flagell" till den smala, vitiforma strukturen som kan förekomma på bakterier och protozoer. Flagellen fungerar som ett slags "svans" som hjälper dessa mikroorganismer att röra sig och förflytta sig i sin omgivning.

Bakteriers flageller är oftast uppbyggda av ett protein kallat flagellin, och de kan vara enskilda eller förekomma i flera exemplar på samma cell. Protozoernas flageller är däremot ofta mer komplexa och kan innehålla olika strukturer som hjälper till att styra rörelsen.

Det är värt att notera att det finns andra betydelser av ordet "flagell" utanför medicinska sammanhang, såsom den lilla piska som används i kyrkor eller den del av en människas spermie som liknar en svans.

Hedgehog proteins are a family of signaling molecules that play crucial roles in the development and regulation of various biological processes in animals. They were first discovered in genetic studies on fruit flies, where mutations in the hedgehog gene led to the appearance of fly larvae with spiky bristles resembling a hedgehog.

In humans, there are three known Hedgehog proteins: Sonic Hedgehog (SHH), Indian Hedgehog (IHH), and Desert Hedgehog (DHH). These proteins are synthesized as precursor molecules that undergo post-translational modifications, resulting in the formation of a mature, biologically active protein. The mature Hedgehog protein has a unique structure, characterized by an N-terminal signaling domain and a C-terminal autoprocessing domain.

Hedgehog proteins mediate their effects through a complex signaling pathway that involves several other proteins, including Patched (PTCH) receptors, Smoothened (SMO), and the Gli family of transcription factors. In the absence of Hedgehog protein, PTCH inhibits SMO activity, leading to the degradation of Gli transcription factors and the suppression of downstream target gene expression. When Hedgehog protein is present, it binds to PTCH, relieving its inhibition on SMO and allowing for the activation of Gli transcription factors and the subsequent expression of target genes involved in various cellular processes, such as cell proliferation, differentiation, survival, and migration.

Dysregulation of Hedgehog signaling has been implicated in several human diseases, including cancer, birth defects, and degenerative disorders. For example, aberrant activation of the Hedgehog pathway has been observed in various types of cancer, such as basal cell carcinoma, medulloblastoma, and pancreatic ductal adenocarcinoma, making it a potential target for therapeutic intervention.

Dyneiner är en typ av motorprotein som spelar en viktig roll inom cellernas transport- och rörelsesystem. De är involverade i diverse cellulära processer såsom organelltransport, ciliers och flagellers rörelse samt delning av cellkärnan under celldelning.

Dyneiner är en multiproteinkomplex bestående av flera olika subenheter som interagerar med varandra för att kunna producera mekanisk energi i form av rörelse. Den huvudsakliga funktionen hos dyneiner är att röra sig längs med mikrotubuli, en typ av cytoskelettprotein, genom att hydrolysera ATP (adenosintrifosfat).

Dyneiner delas ofta in i två huvudkategorier: cytoplasmatiska dyneiner och axonemala dyneiner. Cytoplasmatiska dyneiner transporterar frakt i båda riktningarna längs med mikrotubuli, medan axonemala dyneiner är involverade i ciliers och flagellers rörelse genom att orsaka en slags vridande rörelse av de inre mikrotubuliholmarna.

Dysfunktioner i dyneinerna kan leda till olika sjukdomar, såsom primär ciliär dyskinesi (PCD), som kännetecknas av störd ciliers rörelse och kan orsaka andningssvårigheter, hörselnedsättning och infertilitet.

Ependym är en typ av gläntcell som liner cerebrospinalvätskan (CSF) i centrala nervsystemet (CNS). Dessa celler bildar ett tätt täckande lag, ependymalcellskiktet, som tapper in i ventriklar och kanaler i hjärnan och ryggraden. Deras huvudsakliga funktion är att producera, transportera och cirkulera CSF samt att ge strukturell support till CNS. Ependymceller har också potentialen att differensiera till neuroner under utvecklingen. Patologiska tillstånd som kan drabba ependym inkluderar ependymom, en typ av hjärntumör som utgår från ependymceller.

'Axonemal dyneins' är en typ av molekylära motorer som finns i cellens cilier och flageller. De är ansvariga för de aktiva rörelserna hos dessa strukturer, genom att generera skovelrörelser längs med de inre armarna på axonemets mikrotubuli. Axonemal dyneiner består av två typer av huvuden som är bundna till varandra och en stjälk som interagerar med mikrotubuli. De är viktiga för cellers rörelse, transport och homeostas.

Kinesin är ett protein som fungerar som en molekylär transportör inne i celler. Det transporterar olika last, till exempel vesiklar och organeller, längs med mikrotubuli, en typ av cytoskelettfilament, genom att använda ATP (adenosintrifosfat) som energikälla. Kinesin spelar därför en viktig roll i celldelning, cellmotilitet och transport av varor inne i cellen. Det finns flera olika typer av kinesiner, var och en med specifik funktion och last de transporterar.

Paramecium är ett släkte i encelliga eukaryota organismgruppen ciliater. Dessa encelliga organismer kännetecknas av att de har hårliknande strukturer på sin yta, cilia, som används för rörelse och näringsupptagning. Paramecium-celler är vanligtvis ovala till cylindriska i formen och mäter cirka 100-300 mikrometer i längd. De har en komplex cellstruktur, inklusive en munregion (oral groove) där de tar upp föda, två kärnor (macro- och micronucleus) som är involverade i celldelning och reproduktion, och ett antal organeller för olika cellulära funktioner. Paramecium lever främst i sötvattenmiljöer och livnär sig på bakterier och andra encelliga organismer.

'Luktslemhinna' er en uformell betegnelse for de øvre luftveie, inklusive nesa (nese), sinus (snuppeslekter), røret (rørblære) og strubehovedet (trachea og luftrør). Disse områder er involvert i vår evne til å oppfange luftbårne stoffer som duper, bakterier og andre partikler, som kan føre til infeksjoner og andre medisinske tilstander. Luktslemhinna hjelper også til å varme, fuke og våte luften vi inhalerer for å beskytte lungene.

'Luktreceptorneuron' (engelska: 'Olfactory receptor neuron') är en typ av nervcell som finns i näsans slemhinna och är specialiserade att uppfatta dofter. Varje luktreceptorneuron bär på en specifik typ av luktreceptorprotein, som kan binda till specifika molekyler från den omgivande miljön. När en sådan molekyl binder till receptorn skickar neuronen ett elektriskt signal till hjärnan via en nervtråd i näsans nerver. Hjärnan tolkar sedan dessa signals som olika dofter baserat på vilka receptorproteiner som har aktiverats. Detta system möjliggör för oss att uppfatta och skilja på tusentals olika dofter i vår omgivning.

Tetrahymena pyriformis är en typ av ciliater, som är en grupp av encelliga eukaryota organismer. Detta specifika stamm av Tetrahymena är fritt levande och kan hittas i sötvattenmiljöer över hela världen. Organismen har en elliptisk form (därav det vetenskapliga namnet pyriformis, som betyder "pear-formad") och är känd för sin förmåga att regenerera sig själv från skador. Tetrahymena pyriformis används ofta inom forskning som ett modellorganism, särskilt inom studier av genetik, cellbiologi och biokemi.

'Situs inversus' är ett medfött tillstånd där de inre organen i kroppen har en spegelvänt placering jämfört med normalläget. Det vill säga att det som vanligtvis befinner sig på vänster sida av kroppen istället befinner sig på höger sida och vice versa. Detta inkluderar ofta hjärtat, lungorna, levern och bukspottkörteln.

Det är värt att notera att personer med 'situs inversus' vanligtvis inte har några symptom eller komplikationer relaterade till detta tillstånd, eftersom alla organ fungerar normalt även om de befinner sig på fel sida. Det kan dock förekomma andra medfödda missbildningar i samband med 'situs inversus'.

Centrosomen är ett subcellulärt organell som består av två centrioler och pericentriolmaterial, beläget nära cellkärnan hos eukaryota celler. Det fungerar vanligtvis som en mikrotubuliorganiserande center (MTOC) under celldelningen, vilket är viktigt för celldelningens korrekt segmentering och formation av mitotiska spindelnäten. Centrosomen hjälper också till att organisera intracellulära transportprocesser genom att kontrollera mikrotubuli-dynamiken i cellen.

Sebrafisk (latin: Danio rerio) er en liten, tropisk ferskvannsfisk som også brukes som modellorganisme innenfor biomedisinsk forskning. Den tilhører familien kyertfisker (Cyprinidae) og stammer fra de søyrker i Syd-Asia. Sebrafisken er en populær akvariefisk på grunn av sin lette holdbarhet og lave krav til akvariet. Den blir vanligvis mellom 3,5 til 4,5 cm lang og lever opp til tre år i fangenskap. Sebrafisken har en sidelengtre stribet kropp med røde farver på de siste skalerene i hver stribe. Den er ikke giftig eller skadelig for mennesker.

Mikrotubuli är proteinstavar som utgör en viktig del av cellens cytoskelett, och de spelar en central roll i celldelning, transport av vesiklar och organeller inom cellen samt i cellens form och rörelse. Mikrotubuli är hollow, tubulära strukturer som består av ett protein called tubulin. De bildar ofta parallella buntar eller skruvade helixstrukturer och kan vara dynamiska, det vill säga de kan växa och krympa kontinuerligt. Mikrotubuli är också en viktig komponent i cellens mitotiska spindelapparat under celldelning, där de hjälper till att separera kromosomerna korrekt.

Mekanotransduktion på cellulär nivå refererar till den process där celler kan konvertera mekaniska signaler, som exempelvis tryck, sträckning eller vibrationer, till biokemiska signaler. Detta sker genom olika mekanismeter, t.ex. med hjälp av receptorproteiner i cellmembranet eller via cytoskelettet. Genom mekanotransduktion kan cellen på så sätt svara på och adoptera sig efter sin mekaniska omgivning. Processen är viktig för en rad fysiologiska funktioner, såsom celldifferentiering, celldelning, cellyta reglering och skelettmuskulatur kontraktion.

"Kroppsutformning" refererer til den generelle formen og proportionen av kroppen, inkludert muskelmasse, kroppsfett, knøytnad og vekt. Den kan være naturlig eller endres gjennom trening, ernæring og medisinske behandlinger. En person med en "gunn" kroppsutforming har typisk en høy muskelmasse og lavt kroppsfett, mens en person med en "stiv" kroppsutforming kan ha for mye kroppsfett i forhold til muskler og knøytnad. En sund kroppsutforming innebærer typisk en god balanse mellom muskelmasse, kroppsfett og knøytnad, og er viktig for å forebygge helseproblemer som f.eks. overvikt, hjerte-karsykdommer og diabetes.

Svepelektronmikroskopi (SEM) är en typ av elektronmikroskopi som använder en fin stråle av primäre elektroner för att generera en detaljerad och magnifierad bild av ett provs material. När primära elektroner accelereras mot provet skapas sekundära elektroner, backscatterade elektroner och annan signalering som kan användas för att generera en bild.

I SEM-mikroskopi interagerar primära elektronerna med atomer i provet och får atomer att exciteras eller ioniseras, vilket resulterar i emissionen av sekundära elektroner. Antalet sekundära elektroner som emitteras är direkt proportionellt mot den ursprungliga energin hos primära elektronerna och beroende på materialets sammansättning, topografi och andra faktorer.

Sekundära elektroner samlas sedan in med en detektor och omvandlas till en elektrisk signal som bearbetas för att generera en tvådimensionell bild av provet. Bilden visar vanligtvis kontrasterade skuggor och höjdskillnader, vilket gör SEM-mikroskopi användbart för att undersöka ytstrukturen och topografin hos materialprover på nanometer- till mikrometerskalan.

SEM är ett viktigt verktyg inom materialvetenskap, elektronik, biologi och andra forskningsområden där detaljerade bilder av ytor och strukturer behövs för att förstå och analysera materialegenskaper och funktion.

Tubulin refererar till proteiner som är huvudkomponenterna i mikrotubuli, en del av cytoskelettet hos eukaryota celler. Det finns två huvudsakliga typer av tubulinproteiner: alfa-tubulin och beta-tubulin. Dessa två typer av proteiner bildar dimerer som sedan sammanfaller för att bilda mikrotubuli, vilka är långa, hållbara strukturer som spelar en viktig roll i celldelning, transport inom cellen och cellyttstötthet. Microtubules kan också undergå dynamisk omorganisation, det vill säga de kan växa eller krympa genom att addera eller avlägsna tubulin-dimerer från deras ändar. Denna egenskap är viktig för celldelning och cellrörelser.

Proteintransport refererer til den proces, hvor proteiner transporteres fra sted til sted i eller mellem celler. Proteinerne kan transporteres gennem membraner via specielle transportkanaler eller ved hjælp af transportproteiner, også kaldet kvasi-transportproteiner eller receptorer. Disse proteiner har evnen til at genkende og binde sig til bestemte typer proteiner og transportere dem gennem membranen.

Proteintransport er en nødvendig proces for cellernes overlevelse, da proteinerne skal være placeret korrekt i cellen for at udføre deres funktioner korrekt. Der findes to hovedtyper af proteintransport: intracellulær transport (indinside cellen) og extracellulær transport (udenfor cellen).

Intracellulært transporteres proteinerne fra det sted, hvor de syntetiseres i cytoplasmaet til deres endelige destination, som kan være i organeller eller membraner. Extracellulært transport involverer frigivelse af proteiner ud af cellen og transportering af dem gennem extracellulært miljø til deres destination, f.eks. andre celler eller organer.

Proteintransport kan reguleres af mange forskellige faktorer, herunder pH, temperatur, membrankomposition og andre proteiner. Dysfunktion i proteintransport kan resultere i en række sygdomme, herunder neurologiske forstyrrelser, immunologiske lidelser og kancer.

"Rana ridibunda" er en art av padder i familien egentlige frøer (Ranidae). Den kjennes også under den norske navnet "løvfrø". Det er en middelstor art med en lengde på opp til 10 cm. Kjennetegn for arten inkluderer en grønn eller brun grundfarge, ofte med mørke flasker og prikker, samt en gul underside med sorte flak av varierende størrelse. Rana ridibunda lever i vannrikt miljø som søer, damme og langsomt flytende vann. Den er udbredt i Øst-Europa og Asien, men forekommer ikke naturlig i Norge.

I medicinen kan "signalomvandling" definieras som den process där celler eller molekyler omvandlar inkommande signaler till en biologisk respons. Detta sker ofta genom en kaskad av reaktioner, där en initial signal aktiverar en receptor, som sedan aktiverar andra molekyler i en signalkedja. Den slutliga responsen kan vara en genetisk aktivering eller enzymatisk aktivitet, beroende på vilken typ av cell och signal som är inblandad. Signalomvandling är en central mekanism för cellkommunikation och koordinering av cellulära processer som tillväxt, differentiering och apoptos (programmerad celldöd).

Tetrahymena är ett släkte av ciliater, en typ av encelliga eukaryota organismen som kännetecknas av hårliknande strukturer på sin cellmembran vid namn cilia. Tetrahymena-arterna är frisvurna (fria levnadsförhållanden) och kan hittas i en mängd olika miljöer, inklusive sötvatten, bräckt vatten och jord. Dessa organismer är ungefär 40-50 mikrometer långa och har en komplex cellstruktur som inkluderar ett muntag, en matsmältningskanal och olika organeller för näringsupptagning och avfallsutskiljning. Tetrahymena är även kända för sin förmåga att genomgå sexuell reproduktion genom en process som kallas konjugation, där två individer av olika kön kan byta genetiskt material med varandra. Dessa organismer har studerats intensivt inom forskningen och har bidragit till vår förståelse av bland annat celldelning, genetik och evolution.

Kroppen är täckt med flimmerhår. Munöppningen är placerad på undersidan ungefär mitt på kroppen. Xenoturbellider saknar organ ...
Längs mittlinjen löper en fåra med flimmerhår på radialarmarnas ovansida. Slem från ambulakralfötterna rinner längs fåran, och ...
De rör sig med hjälp av trådlika utskott - flimmerhår eller cilier. Dessa cilier ger i allmänhet en mer precis rörelse jämfört ... De viktigaste synapomorfierna för ciliaterna är multipla flimmerhår, cilier, i bestämda konfigurationer runt cellen, samt ...
Den maskformiga grundformen består av flera celler och på utsidan finns flimmerhår. Utbredningsområdet ligger främst i ...
Detta möjliggör exempelvis att flimmerhår i luftvägarna kan röra på sig på ett sådant vis att de kan förflytta slem i ... På ytan av vissa epitelceller finns det flimmerhår, som har flera parallella mikrotubuli i sig. När mikrotubuli i flimmerhåren ...
Insidan av luftstrupen är täckt med en slemhinna med flimmerhår och en stor mängd slemkörtlar. Genom luftstrupen passerar luft ...
... en är cirka 50 mikrometer breda och 150 mikrometer långa och klädda med flimmerhår (cilier). De rör sig genom ...
Ytan i det respiratoriska området täcks av nässlemhinnan som består av flerradigt cylinderepitel med flimmerhår (cilier). Den ... Höga cylindriska celler täckta med flimmerhår (cilier) som sträcker sig in i det slem som täcker ytan av epitelcellerna. ...
Samtidigt som celldelningar sker så transporteras det ner mot livmodern med hjälp av flimmerhår och muskler. Efter ett antal ...
Samtidigt som celldelningar sker så transporteras det ner mot livmodern med hjälp av flimmerhår och muskler. Efter ett antal ...
... är oftast platt och försedd med flimmerhår som gör att djuren kan röra sig över bottnen. De har också körtlar i bakänden, med ...
Maskarnas är beklädda med flimmerhår (cilier), som används vid förflyttning: hos de större arterna används även muskler. I ...
En tentakel kan också vara föresedd med flimmerhår eller nässelceller och användas som fångstapparat för plankton och detritus ...
Vanligtvis behöver man inte hosta så ofta, eftersom luftrören rensar sig själva på egen hand med hjälp av små flimmerhår. Men ...
Dessa larver som är försedda med flimmerhår kan endast infektera sitt värddjur, en hoppkräfta (Macrocyclops albidus) efter att ...
... en sjukdom som ger dålig lungkapacitet och problem med luftvägar på grund av dåligt fungerande flimmerhår. 2023 medverkade han ...
I kylan stelnar också slemhinnan i näshålan, och näsans flimmerhår som ska hålla inkräktare borta rör sig trögare än vid ...
Om man lider av en hörselnedsättning så kan det bero på att de hårceller, flimmerhår, som finns inuti örats hörselsnäcka är ...
... eller flimmerhår är hårliknande utskott från eukaryota epitelceller vars funktion är att transportera partiklar och slem ...
Nässvalget är på insidan klätt med epitel och slemhinna, som är försedd med flimmerhår, och bakom näshålan finns svalgtonsillen ...
En trochophoralarv har en rund eller päronformad kropp, som på mitten har flera kransar av flimmerhår (cilier), vilka används ... som simorgan (3-4 i fig.). I övre ändan finns också en tofs av flimmerhår (2). Det finns en genomgående tarmkanal (8) med ...
Kroppen är täckt med flimmerhår. Munöppningen är placerad på undersidan ungefär mitt på kroppen. Xenoturbellider saknar organ ...
Hej. Jag är 32 år, väger ca 85 kg och är 186 cm. Min fråga gäller hur riskerna vid rökning ökar/minskar beroende på hur mycket man röker. Jag röker varje dag men väldigt sällan mer än 4 ciggaretter. Jag har funderat på att sluta och även hållt upp någon vecka då och då. Jag tycker rökning egentligen är helt vansinnigt och när jag ser andra röka tänker jag negativa tankar om den personen på något barnsligt sätt. Men trots det så njuter jag av att ta en cigarett efter jobbet och ofta en eller två på kvällen. Men mer blir det oftast inte. Rökningen ger mig lite dåligt samvete också. Tillbaks till frågan. Hur farligt är det att röka den volym jag röker? Är det lika farligt som om jag rökte 20 ciggaretter? Jag ser fram emot ert svar.. ...
Könsbestämning är mekanismer som avgör vilket kön en individ kommer att utveckla. Hos många arter är könsbestämningen genetisk, det vill säga styrs av gener i organismens DNA. Hanar och honor har då olika varianter av gener som styr utvecklingen av kön. Ibland förekommer dessa gener på specifika kromosomer som kallas könskromosomer.. Genetisk könsbestämning förekommer hos bland annat däggdjur, fåglar och vissa växter. Hos andra arter bestäms könet av miljöfaktorer. Det vanligaste är att temperaturen som fostret utsätts för under fostertiden avgör könet. Ljusförhållanden, födotillgång, pH-värde, ålder eller social status kan också vara avgörande faktorer.. I vissa insektsgrupper förekommer ytterligare ett genetiskt könsbestämningssystem, där honor utvecklas från befruktade ägg och hanar från obefruktade. Detta betyder att honor har en dubbel kromosomuppsättning medan hanar har en enkel kromosomuppsättning. ...
Primär ciliär dyskinesi (PCD) är ett samlingsnamn för en grupp ärftliga sjukdomar som påverkar kroppens flimmerhår (cilier) så ...
Det som är nytt i kunskapsläget är att riskerna för bland annat cancer, stroke och förmaks-flimmer har visats öka vid ganska ...
Vi har flimmerhår i vår näsa som har som uppgift att rena luften som vi andas in. Om vi andas genom munnen så kommer allt rakt ...
Flimmerhår. Allt bara "blev".. Inte bara det fysiska, utan även allt annat bara "hände": känslor till exempel. Kärlek, sorg, ...
På slemhinnan sitter små flimmerhår, flera tusen per kvadratcentimeter. och viftar Mitt på halsen kan man känna en markerad ...
ganska troligt att flimmerhår skulle skadas. Dessutom, tack vare dess innehåll och täthet, har detta slem. förmågan att ... stoppas tillsammans med dammen av små hårstrån som kallas flimmerhår, och de som lyckas komma igenom krävs av. den ...
Vid flimmer har de elektriska impulserna i hjärtat kommit i oordning. Ibland ger förmaksflimmer inga eller mycket lindriga ...
Inget flimmer har visat sig vara mycket användbart inom SMD-området. * i-SFG - LED-lampa LED 2W acdc12v led G4 ...
En del celler har flimmerhår på ytan, till exempel cellerna i luftrören. De allra flesta proteiner som cellerna bildar är samma ... En del celler har flimmerhår på ytan, till exempel cellerna i luftrören. ...
... äggledaren av pyttesmå flimmerhår. Ändå har ägget en enorm dragningskraft. ...
Flimmerhår och slem i luftstrupen för ut skräp som följt med luften in. ...
1-9 mån: Luftrörens flimmerhår börjar återställas, immunförsvaret stärks och risken för blodpropp avtar. ...
Inget flimmer har visat sig vara mycket användbart inom SMD-området. * i-SFG - LED-lampa LED 2W acdc12v led G4 ...
Bild som visar icke-rökare vs rökare (från umo.se) Hela den röda kanalen (näsa/svalg) är täckt med flimmerhår hos icke-rökaren ... Går det att påverka flimmerhåren? En rökare tar kål på sina flimmerhår vilket gör att skyddet från näsan och svalget ned till ... Summan av kardemumman är att du vill ha en stabil produktion av nässlem, samt intakta flimmerhår men när dessa två störs av ... Därför har vi flimmerhår i näsan och svalget, samt en jäkla massa slem som sagt. ...
Luftstrupens och luftrörens slemhinnor har så kallade flimmerhår som transporterar bort slem och små partiklar. ...
Toffeldjuren är cirka 50 mikrometer breda och 150 mikrometer långa och klädda med flimmerhår ( cilier ). Engelska: Svenska: ...
I denna bild har mucus torkat och kristalliserat (små blåfärgade partiklarna). De cilierade cellernas flimmerhår är ca 0,5 ... De celler som har flimmerhår (cilierade celler, grönfärgade) har till uppgift att transportera bort främmande partiklar från ...
Hypotension, hypertension och hjärtarytmi (inklusive ventrikulär takykardi och flimmer) har observerats i samband med ...
... mellan 250-800 personer leva med symtomen som primärt orsakar problem med luftvägar på grund av dåligt fungerande flimmerhår. I ...
Ett samlingsnamn för en grupp ärftliga sjukdomar som påverkar kroppens flimmerhår (cilier) så att slem samlas i luftvägarna med ...
Stöveln består av en 10 mm tjock neoprensocka med lager av neopren, ridgewich "flimmerhår" för att stöveln ska andas och fleece ...
... flimmerhår, lymfknuta, testikel, äggstock, spermier, slemhinna munhåla, blod människa, blod groda, tunga, bukspottkörtel, ...
... fri från smuts och flimmerhår och att belaget inte är oxiderat (grått & torrt). Vi påstår att 90% av glidet kommer härifrån, ...
Flimmerhar halsen. *Sikö öppettider. *Richard adams books. *Noaks ark stockholm. *Vad kostar ett bygglov borlänge ...
  • Ett samlingsnamn för en grupp ärftliga sjukdomar som påverkar kroppens flimmerhår (cilier) så att slem samlas i luftvägarna med ökad risk för infektioner. (rikstermbanken.se)
  • En del celler har flimmerhår på ytan, till exempel cellerna i luftrören. (web.app)
  • De celler som har flimmerhår (cilierade celler, grönfärgade) har till uppgift att transportera bort främmande partiklar från lungan. (lu.se)
  • Mikroberna som penetrerar näsan med luften vi andas stoppas tillsammans med dammen av små hårstrån som kallas flimmerhår, och de som lyckas komma igenom krävs av den antibakteriella slem som produceras av näsans epitelvävnader av ett lösenord. (islamisktforum.se)
  • För molekylernas doft ska kännas av nervcellerna bör tjockleken hos slem vara omkring 0,06 mm, eftersom om det var tjockare, skulle vårt luktsinne reduceras och om det är tunnare, skulle försvarssystemet försvagas, och det är ganska troligt att flimmerhår skulle skadas. (islamisktforum.se)
  • Flimmerhår och slem i luftstrupen för ut skräp som följt med luften in. (ugglansno.se)
  • Luftstrupens och luftrörens slemhinnor har så kallade flimmerhår som transporterar bort slem och små partiklar. (presstjanst.se)
  • Stöveln består av en 10 mm tjock neoprensocka med lager av neopren, ridgewich "flimmerhår" för att stöveln ska andas och fleece för din bekvämlighet. (fiskjakt.se)