Fotsvamp
Tinea
Trikofyton
Nagelsvamp
Tinea versicolor
Ringorm i hårbotten
Svampsjukdomar i hud
Kandidos, kutan
Dermatofyter
Tolnaftat
Skorv i hårbotten
Griseofulvin
Svampmedel
Medicinskt talat är 'fotsvamp' (på medicinska latin: tinea pedis) ett samlingsnamn för olika svampinfektioner i foten och mellan tårna. De vanligaste orsakarna till fotsvamp är olika arter av dermatofyter, som trivs i varma och fuktiga miljöer. Fotsvamp kan ge upphov till symptom som rödhet, klåda, brännande känsla, skorpor och ömmhet på fötterna. Den kan sprida sig till andra delar av kroppen eller till andra personer om den inte behandlas korrekt.
'Tinea' är ett medicinskt begrepp som används för att beskriva en grupp hudinfektioner orsakade av dermatofyter, en typ av svampar. Dessa infektioner kan angripa olika delar av kroppen och kallas då med olika termer baserat på platsen där de uppstår, till exempel:
1. Tinea pedis (mjuka gafflar): Infektion i mellanfoten och tårna.
2. Tinea unguium (skoputior): Infektion i naglarna.
3. Tinea cruris (blygdbenssvamp): Infektion i blygdbensregionen.
4. Tinea corporis (kroppssvamp): Infektion på andra kroppsdelar än de ovan nämnda.
5. Tinea capitis (hårbotteninflammation): Infektion i hårsäckarna och håren, ofta hos barn.
Symptomen på tinea innefattar vanligen rödvioletta, skrovliga eller klart avgränsade hudutslag som kan klia, jucka eller bränna. I vissa fall kan svampen orsaka att håret blir sprött och bryts sönder, vilket kan leda till håravfall i det drabbade området. Diagnosen ställs vanligen genom observation av symptomen och mikroskopisk undersökning av en hud- eller nagelskrapning för att fastställa svampens närvaro. Behandlingen består ofta av antimykotiska läkemedel, både topiska (påhud) och systemiska (som tablett), beroende på svårighetsgraden och omfattningen av infektionen.
Trikofyton är den medicinska termen för en infektion av hud eller naglar orsakad av en grupp svampar som kallas dermatophyter. Detta är en mycket vanlig infektion, särskilt bland barn. Trikofyton på huden kan orsaka rödhet, skivbildning, klåda och skorpor, ofta mellan tårna eller på fuktiga områden av kroppen som armhålor och ländregionen. När naglar är infekterade blir de tjocka, grova och kan vitna eller gula, och det kan vara svårt att klippa dem. Trikofyton sprids vanligtvis genom direkt kontakt med en infekterad person eller djur, eller genom kontakt med infektiös material, till exempel avklippade naglar, smutsiga handdukar eller badrumsflor. Behandlingen för trikofyton innefattar ofta antimykotiska mediciner som tas oralt eller appliceras topisk på huden eller naglarna. I vissa fall kan det vara nödvändigt att behandla under lång tid för att undvika återfall.
Nagelsvamp, även känt som onychomykos, är en infektion orsakad av svampar i nageln. Det är vanligast att denna typ av infektion beror på en typ av svamp som kallas dermatofyter, men ibland kan den också orsakas av andra typer av svampar, som jästsvampar eller mjöldaggssvampar.
Svampinfektionen i nageln kan leda till att den blir grov, missfärgad och kan eventuellt börja skilja sig från nagelbädden. I vissa fall kan infektionen sprida sig till andra naglar eller huden runt omkring. Symptomen på nagelsvamp kan vara subtila i början, men tenderar att bli allvarligare över tiden om den inte behandlas.
Det är viktigt att söka medicinsk behandling om man misstänker en nagelsvampinfektion, eftersom det kan vara svårt att behandla och kan leda till permanenta skador på nageln om den lämnas obehandlad. Behandlingen av nagelsvamp kan innebära användning av antimykotiska mediciner som tablettform, cream eller lak. I allvarliga fall kan en kirurgisk behandling vara nödvändig för att avlägsna den infekterade nageln.
Tinea versicolor är en hudinfektion orsakad av en typ av jästsvamp som heter Malassezia. Denna sjukdom karaktäriseras vanligtvis av vita, bruna eller rosa fläckar på huden, ofta på ryggen, bröstet, axlarna och armarnas insidor. Fläckarna kan vara oregelbundet formade och kan bli mer synliga när man bränner sig i solen, eftersom jästsvampen påverkar hudens pigmentering. Tinea versicolor är vanligare bland unga vuxna och äldre personer, särskilt under varma och fuktiga förhållanden. Den kan behandlas med speciella sköljmedel, creams eller tabletter som dödar jästsvampen och hjälper till att återställa hudens normala färg.
"Epidermophyton" er ein slags svamp som kan føre til hud- og nagelsjokk. Den er en av de mest alminnelige typene av dermatofyt, eller hudsvamp, som kan infisere hår, hud og negler. *Epidermophyton floccosum* er den mest alminnelige arten i denne slags. Disse svampene lever av keratinet i håret, huden og neglene og kan føre til infeksjoner som kjempe igjen ved bruk av antimykotiske medisiner.
Ringorm i hårbotten, även känd som tinea capitis, är en infektion orsakad av dermatofyter, ett slags svamp. Denna typ av infektion förekommer vanligtvis hos barn och drabbar ofta hårsäckarna och huden i området runt hårbotten. Symptomen på ringorm i hårbotten kan inkludera:
1. Röda, inflammerade områden på huden runt hårbotten
2. Små, skalförändringar med tydliga kantlinjer
3. Bildning av blåsor eller pustular på huden
4. Utfallande, brutna eller brynkiga hårstrån i det drabbade området
5. Kliande hud
Ringorm i hårbotten kan sprida sig från person till person genom direkt kontakt med en infekterad individ eller genom kontakt med infektiös material, såsom smutsiga kläder eller handdukar. Det är viktigt att söka medicinsk behandling om man misstänker en infektion av ringorm i hårbotten, vanligtvis behandlas den med antimykotiska läkemedel som tas oralt eller appliceras lokalt på det drabbade området.
Fungal infections of the skin, also known as "dermatophytoses" or "tinea," are a group of conditions caused by fungi that invade and grow on the top layer of the skin. These infections can affect various areas of the body, leading to different types of tinea:
1. Tinea capitis: Fungal infection of the scalp and hair shafts, often seen in children. It can cause hair loss, scaling, and inflammation.
2. Tinea corporis: Fungal infection of the body, typically appearing as round, red, scaly patches with defined edges. The rash may itch or burn.
3. Tinea cruris: Fungal infection of the groin area, also known as "jock itch." It presents as a red, itchy, and sometimes painful rash in the folds of the skin.
4. Tinea faciei: Fungal infection of the face, excluding the scalp and beard areas. It appears as round or irregularly shaped patches with well-defined edges.
5. Tinea manuum: Fungal infection of the hands, often affecting both palms and fingers. It can cause dryness, scaling, and itching.
6. Tinea pedis: Fungal infection of the feet, also known as "athlete's foot." It typically affects the spaces between toes, causing itching, burning, and sometimes cracked or blistered skin.
7. Tinea unguium (onychomycosis): Fungal infection of the nails, leading to discoloration, thickening, crumbling, and separation from the nail bed.
These infections are usually treated with topical antifungal medications, such as clotrimazole or miconazole. In severe cases, oral antifungal drugs like terbinafine or itraconazole may be prescribed. Preventive measures include keeping the skin clean and dry, avoiding sharing personal items, and wearing breathable clothing and footwear.
'Fotdermatoser' er en samlebetegnelse for forskjellige hudsykdommer som forekommer på føttene. Disse sykdommene kan være inflammatoriske, infeksjonelle eller degenerative til sin natur. Nogle av de mest alminnelige fotdermatosene inkluderer svampinfeksjoner (f.eks. tinea pedis eller athlete's foot), eksem (f.eks. dybdykkende eksem eller varig hudongerør), psoriasis, og plantar fasciti (inflammasjon i bindaweven under foden). Andre typer av fotdermatoser kan inkludere årelate sår, hyperkeratose (forstærket hornlag), og neoplasmer (vanligvis ikke-maligne hudtumorer). Diagnosen og behandlingen av fotdermatoser vil variere alt etter type og alvorlighetsgrad av sykdommen.
Kandidosis, även känd som candida eller svampinfektion, är en typ av infektion orsakad av olika arter av jästsvampar i släktet Candida. När det utvecklas på huden kallas det kutan kandidos. Det är vanligast att denna typ av infektion uppstår i fuktiga områden som mellan tår, under brösten och i skrevet eller stora skrevet.
Symptomen på kutan kandidos kan inkludera rödhet, irriterad hud, svullnad, små blåsor eller klåda. I allvarliga fall kan det leda till sårbildning och sepsis. Faktorer som ökar risken för att utveckla kutan kandidos inkluderar fuktighet, värme, nära kontakt med en drabbad person, diabetes, svagt immunsystem, fetma och användning av vissa mediciner.
Behandlingen för kutan kandidos kan bestå av topiska antimykotika, som kräm, puder eller lösningar, som appliceras direkt på huden. I allvarliga fall kan systemiska läkemedel behövas. För att förebygga återkommande infektioner rekommenderas god hygien och torrhet i fuktiga områden.
"Dermatophytes" er en type svamp som kan infektere hud, hår og negle. De lever av keratin, et protein som finnes i håret, neglene og døde hudceller. Infeksjoner orsaket av dermatofyter kaller man ofte "svamp" eller "ringorm". Typiske symptomer inkluderer rødhet, kløe, smerte, og/eller ændret utseende på huden, håret eller neglene. Eksempler på dermatofyter inkluderer *Trichophyton*, *Microsporum* og *Epidermophyton* arter.
Tolnaftat är ett antimykotiskt medel som används för behandling av svampinfektioner på huden, såsom gaffelsvamp och ringorm. Det fungerar genom att störa tillväxtprocessen hos svampar och dödar dem. Tolnaftat finns i olika former, som creams, sprayer, pudrar och lösningar.
Läkemedelsverket i Sverige beskriver tolnaftat på följande sätt: "Tolnaftat är ett svampmedel som används för ytbehandling av olika typer av svampinfektioner på huden. Det verkar genom att förstöra svampens cellmembran och därmed döda svampen."
I medicinska kretsar kan tolnaftat också benämnas som ett "antifungalt medel" eller "svampdödande medel".
'Skorv i hårbotten' (tinea capitis) är en infektion som orsakas av dermatofyter, en typ av svamp. Den påverkar främst skalen och håren på huvudet. Infektionen kan orsaka uppsvullnad, rödhet, smärta och ödem i den drabbade huden. I vissa fall kan infektionen leda till att håret bryts av eller att det bildas håravfall i de drabbade områdena. Symptomen på tinea capitis kan vara milda eller allvarliga, och sjukdomen kan vara mycket smittsam. Den behandlas vanligen med antimykotiska läkemedel som tas oralt eller appliceras lokalt på huden.
Griseofulvin är ett antimykotiskt läkemedel som används för behandling av svampinfektioner i hud, naglar och hår. Det fungerar genom att inhibera tillväxten av svampar genom att störa deras cellavdelning. Griseofulvin tas vanligen oralt och absorberas av mag-tarmkanalen, för att sedan transporteras till huden och naglarna där det koncentreras i de infekterade områdena. Det är effektivt mot en rad olika svamparter, inklusive dermatofyter, mikrosporon och epidermofyter.
'Svampmedel' är ett samlingsbegrepp för läkemedel som används för att behandla svampinfektioner. Dessa medel kallas även antimykotika och de verkar genom att hindra svampar från att växa eller skada kroppen på olika sätt. Svampmedel kan användas både topisk (på huden) och systemiskt (via mun, näsa, luftvägar eller intravenöst). Exempel på svampinfektioner som kan behandlas med svampmedel inkluderar candida-infektioner, spruckna läppar, athlets foot och skållad hud.
'Microsporum' är ett släkte av dermatofyter, som är en typ av svampar som kan orsaka hud- och nagelsjukdomar hos människor och djur. Dermatofyterna är specialiserade att bryta ned keratin, ett protein som finns i hår, hud och naglar.
Släktet Microsporum innehåller flera arter, men de två vanligaste arterna som orsakar sjukdom hos människor är M. canis och M. audouinii. M. canis infekterar främst hundar och katter, men kan också spridas till människor och orsaka en infektion som kallas tinea capitis, som drabbar huvudhåret. M. audouinii orsakar också tinea capitis, men den är vanligare hos barn i skolåldern.
Symptomen på en infektion med Microsporum kan variera beroende på vilken del av kroppen som är drabbad, men de inkluderar ofta rödskabb, svullnad, klåda och håravfall. Behandlingen av en infektion med Microsporum består vanligen av antimykotiska läkemedel, både lokalt och systemiskt, som tas under en viss tid för att eliminera svampen fullständigt.