Gallstenar
Kolelitiasis
Gallblåsa
Galla
Ileus
Gallpigment
Gallblåseoperation med laparoskop
Gallblåsesjukdomar
Gallblåsetömning
Kolesterol
Ursodeoxycholsyra
Gallsyror och gallsalter
Kenodeoxicholsyra
Bukspottkörtelinflammation
Bilirubin
Gallgång, gemensam
Gallblåseinflammation, akut
Kolangiopankreatografi, endoskopisk retrograd
Kalciumkarbonat
Tarmfistel
Gallstimulerande medel
Cholsyror
Stenkrossning
Dysbiosis
Subfrenisk abscess
Litocholsyra
Sciuridae
Gallvägsinflammation
Sigmoidsjukdomar
Cholsyra
Kolesterol-7-alfa-monooxygenas
Lecitiner
Fetter
Gilberts sjukdom
Fosfolipider
Ventrikeltömningsobstruktion
Polyper
Kolecystokinin A-receptor
Tolvfingertarmens sjukdomar
Färgämnen
Riskfaktorer
Hydroximetylglutaryl-CoA-reduktaser
Sjukdomar i gemensamma gallgången
Gallstenar är små, fasta avsättningar av kolesterol eller bilirubin som bildas i gallblåsan. De kan variera i storlek, från sandkornsstora till större än en golfboll. Gallstenar kan orsaka symptom som krampaktiska smärtor i överdelen av magen (gallblåsmor), illamående och kräkningar om de blockerar gallgångarna. Många personer med gallstenar har dock inga symptom alls. Faktorer som ökar risken för att utveckla gallstenar innefattar övervikt, äldre ålder, kvinnlig kön och vissa etniska bakgrunder. Behandlingen kan variera från smärtlindring och antibiotika till operation för att ta bort gallblåsan eller gallstenarna.
Kolelitiasis är ett tillstånd där små stenar bildas i gallgångarna som leder från levern till tarmen. Dessa stenar kan vara mycket små eller så stora som en bönor och de kan orsaka smärta, illamående och kräkningar när de blockerar gallgångarna. Kolelitiasis kan också leda till infektioner och andra komplikationer om den inte behandlas. Faktorer som ökar risken för att utveckla kolelitiasis inkluderar hög ålder, övervikt, kolesterolrik diet, brist på fysisk aktivitet och vissa medicinska tillstånd som diabetes och cystisk fibros.
En galblåsa är en pärelformad, muskulös säck som ligger under levern och har till uppgift att lagra och koncentrera bile, ett segt, grönaktigt sekret som produceras av levern. Bile hjälper till att bryta ned fett i maten så att kroppen kan absorbera det lättare. När du äter mat som innehåller fetter stimuleras galblåsan att kontrahera och pressar ut bile genom en tunnel, kallad gallgången, och in i tarmarna för att hjälpa till med fettets absorption. Gallblåsan kan bli inflammerad eller infekterad, vilket kallas cholecystit, eller bilda stenar, kallade gallsten, som kan orsaka smärta och obehag.
En gallblåseoperation, också känd som kirurgisk kistektomi, är ett sjukhusinläggande ingrepp där man tar bort galblåsan. Detta görs vanligtvis för att lindra smärtor eller andra besvär orsakade av gallsten eller gallvätskeinflammation (kolesterolös kista).
Det vanligaste sättet att utföra en gallblåseoperation är laparoskopisk kistektomi, där man gör små snitt i magen och använder en kamera och speciella instrument för att nå och ta bort galblåsan. Denna metod medför ofta mindre smärta, sämre ärrbildning och snabbare återhämtning jämfört med den traditionella öppna kirurgiska metoden.
Efter en gallblåseoperation kan patienten vanligtvis lämna sjukhuset samma dag eller dagen efter operationen, och de flesta återgår till sin normala aktivitet inom två veckor.
'Galla' er ein medisinsk terminu som oftest refererer til gallen, en fluktatørleg opptatt av sekrett fra leveren og andre stoffer. Gallen hjelper ved fordøyelsen av fedtstoffer i magen og inneholder ofte oppsurt saltsyre som gir gallen sin typiske grønne eller brune farge.
I noen tilfelle kan 'galla' også referere til en abnormal samling av galletannin, et kjemisk stoff som produseres i visse plantearter og som kan være skadelig hvis det ingesteres. Men i medisinsk kontekst er det vanligere å referere til gallen når man bruker terminologien 'galla'.
Kolecystolitiasis är en medicinsk term som betyder "gallasten". Det är en form av gallvägssten som bildas i ormgången eller tjockloopen i kölsäcken (galblåsan). Kölsäcken fungerar som ett reservoar för gallflüssan, och när gallan innehåller höga nivåer kolesterol eller bilirubin kan små kristaller bildas och sedan växa till stenar över tiden.
Gallastenarna kan vara små som en sandkorn eller så stora som en boll, och de kan vara enkel- eller flerformade. Många människor med gallastenar har inga symtom alls, men andra kan uppleva smärta i övergången mellan bröstet och buken på höger sida (övre högra kvadranten), som kallas gallblåsmorot eller bilsten. Andra symtom kan inkludera krampaktig smärta i magen, illamående, kräkningar, svettningar och feber.
Gallastenar behandlas vanligen med kirurgi för att ta bort kölsäcken (cholecystektomi). Det finns två typer av kirurgiska procedurer som används för att behandla gallastenar: den öppna kirurgin och den laparoskopiska kirurgin. Den laparoskopiska kirurgin är den vanligaste metoden idag, eftersom det är mindre invasivt än den öppna kirurgin.
Ileus är ett tillstånd där tarmarnas normala peristaltiska rörelser (kontraktioner) upphör, vilket leder till att tarmen backar upp och inte kan avancera. Detta orsakar vanligtvis buksmärtor, illamående, kräkningar och påverkan på tarminnehållets förmåga att transporteras fram genom tarmarna. Ileus kan ha olika orsaker, till exempel efter en operation eller på grund av inflammation i bukhinnan. Det är viktigt att söka medicinsk behandling om man misstänker ileus, eftersom det kan leda till allvarliga komplikationer som tarminflammation och sepsis om det inte behandlas.
'Gallpigment' är ett medialt begrepp och refererar vanligtvis till bilirubin, ett gult pigment som produceras under nedbrytningen av hemoglobin i levern. Bilirubin kan ansamlas i gallan och leda till en gallstensbildning, även känd som en gallpigmentsten. I vissa medicinska sammanhang kan 'gallpigment' också användas för att beskriva andra pigment som förekommer i gallan, såsom koproporfyriner och urobilinogener.
En gallblåseoperation med laparoskop, även känd som laparoskopisk kirurgi eller cholecystektomi, är en typ av minimalinvASIV operation där surgeons använder ett instrument som kallas en laparoskop för att ta bort gallblåsan.
En laparoskop är en tunn, böjlig tub med en liten kamera och ett ljus på änden. Under operationen görs små snitt (incisioner) i patientens bukväv, och laparoskopen införs genom incisionerna för att ge surgeonen en inre syn på gallblåsan och omgivande strukturer.
Gallblåsen avlägsnas sedan med hjälp av speciella instrument som införs genom andra små inkisioner. Efter operationen stängs snitten vanligtvis med hjälp av absorbabla suturer eller klämnader.
Laparoskopisk gallblåseoperation är en relativt vanlig procedur och många patienter kan återgå till sin normala aktivitet inom ett par veckor efter operationen.
Gallblåsesjukdomar är en samlande benämning på olika tillstånd och sjukdomar som drabbar gallblåsan, en liten körtel belägen under levern. Dess huvudsakliga funktion är att lagra och koncentrera galla, ett sekret producerat av levern som hjälper till att bryta ned fett i mag-tarmkanalen. Några vanliga exempel på gallblåsesjukdomar inkluderar:
1. Cholesterolstenos - En förhårdning av gallblåsan som orsakas av att för mycket kolesterol ansamlas i gallan och bildar stenar. Detta kan leda till smärta, inflammation och i vissa fall infektion.
2. Akut galstensinflammation - En plötslig och allvarlig inflammation av gallblåsan som orsakas av en infektion eller blockering av gallgångarna av en gallsten. Symptomen kan inkludera stark smärta i övermidjan, feber, kräkningar och illamående.
3. Kronisk galstensinflammation - En långvarig inflammation av gallblåsan som orsakas av upprepade attacker av akut galstensinflammation eller en kontinuerlig blockering av gallgångarna av små gallstenar. Symptomen kan inkludera smärta, illamående och förstoppning.
4. Gallblås cancer - En ovanlig form av cancer som utvecklas i gallblåsan. Symptomen kan vara likartade med andra gallblåsesjukdomar, såsom smärta, viktminskning och magsmärtor.
5. Acalculous gallbladder disease - En sjukdom som orsakas av inflammation i gallblåsan utan närvaro av stenar. Den kan vara relaterad till andra sjukdomar, såsom diabetes och vissa infektioner.
Behandlingen för gallblåsesjukdomar beror på typen och svårighetsgraden av sjukdomen. För många gallblåsesjukdomar kan kirurgi vara ett behandlingsalternativ, inklusive att ta bort gallblåsan (kolecystektomi). Andra behandlingar kan omfatta mediciner för smärta och inflammation, ändringar i kosten och livsstil, eller andra behandlingar som riktas till underliggande sjukdomar.
Gallblåsetömning, även känd som cholecystektomi, är ett medicinskt ingrepp där gallblåsan tas bort. Gallblåsan är en liten behållare under levern som lagrar gallflöde, som hjälper till att bryta ned fett i maten. Vid gallblåsetömning avlägsnas gallblåsan chirurgiskt, oftast genom ett minimalinvasivt ingrepp som kallas laparoskopisk kirurgi.
Detta ingrepp kan vara nödvändigt om en person har gallstenar eller andra problem med gallblåsan som orsakar smärta, inflammation eller infektion. Efter operationen kommer gallflödet att fortsätta att flöda direkt från levern och in i tarmarna istället för att lagra sig i gallblåsan. Detta kan leda till mjuk stolta och en mindre sannolikhet för illamående efter måltider, men det kommer inte att ha någon påtaglig effekt på näringsintaget eller matvanan.
Kolecystografi (også kendt som galledeblæreundersøgelse) er en diagnostisk procedur, der anvendes for at undersøge galledebladet og dens kanaler. Den involverer injektion af et kontraststof direkte ind i den galdeblære via en kateter, som placeres gennem huden og ind i kroppen.
Efter injektionen tager radiografiske billeder af galledebladet og de omkringliggende strukturer for at afdække eventuelle abnormaliteter, såsom galstenssmerter, galstenssyge, galdeblæreinflammation eller andre tilstande, der kan påvirke galledebladet og dens funktion.
Kolecystografi er en relativt sjældent anvendt undersøgelse i dag, da der er mindre invasive metoder til at undersøge galledebladet, såsom ultralydsundersøgelser og computertomografi (CT).
Kolesterol är ett fettylt lipidmolekyll som förekommer naturligt i djurceller. Det är en viktig komponent till cellmembranen och används också för att producera hormoner, vitamin D och gallsyror.
Kroppen behöver kolesterol för att fungera korrekt, men för höga nivåer av kolesterol i blodet kan öka risken för hjärt-kärlsjukdomar, som hjärtinfarkt och stroke. Det finns två huvudsakliga typer av kolesterol: LDL (lågdensitetslipoprotein), som också kallas "dåligt kolesterol", och HDL (högdensitetslipoprotein), som kallas "gott kolesterol".
Trots att kolesterol är ett viktigt ämne för kroppen, kan för höga nivåer av LDL-kolesterol i blodet orsaka plackbildningar i artärernas inre väggar, vilket kan leda till åderförkalkning och hjärt-kärlsjukdomar. HDL-kolesterol hjälper istället till att transportera överskottet av kolesterol från celler till levern, där det bryts ned och utsöndras ur kroppen.
Samtliga människor behöver regelbundna blodprover för att kontrollera sina kolesterolvärden och hålla sig undan riskerna för höga kolesterolnivåer. En läkare kan ge råd om livsstilsförändringar, som träning, hälsosam kost och viktminskning, samt eventuellt medicinering för att hjälpa till att sänka kolesterolnivåerna.
Ursodeoxycholsäure (UDCA) är ett biletsyrepreparat som används inom medicinen. Den är en sekundär biletsyra som bildas i levern och utsöndras via gallan. När UDCA intas som läkemedel har den visat sig ha en skyddande effekt på leverceller och används bland annat vid behandling av primär skleroserande kolangit (PSC) och primär biliary cirros (PBC). Dessa är två ovanliga chroniska leversjukdomar där gallgångarna i levern skadas.
UDCA fungerar genom att minska den skadliga effekten av andra biletsyror, så kallade primära biletsyror, som kan ansamlas i levern och orsaka cellskador. Genom att öka andelen UDCA i gallan kan koncentrationen av de skadliga biletsyrena minskas, vilket leder till en minskad skada på levercellerna.
I Sverige finns UDCA som läkemedel under varunamnen Ursosan och Ursofalk, och används ofta i kombination med andra behandlingsmetoder såsom immunsuppressiva läkemedel eller livsstilsförändringar.
'Gallsyror' och 'gallsalter' är två typer av ämnen som förekommer i galan, en vätska som produceras i levern. Gallsyror är organiska syror med en hydroxylgrupp (-OH) och en karboxylgrupp (-COOH), medan gallsalter är salt av gallsyror.
Gallsyran kolsyradeoxycholat (CDCA) är den mest aktiva gallsyran i galan och har visat sig ha effekt mot höga kolesterolvärden, non-alcoholisk fetma och vissa typer av leverinflammation. Andra exempel på gallsyror inkluderar chenodeoxycholat (CDC), cholsylglycin och deoxycholat.
Gallsalter bildas när en gallsyra reagerar med en bas, vilket resulterar i att hydroxylgruppen (-OH) ersätts av en grupp med positiv laddning (kation). Gallsalter är viktiga för att underlätta fettabsorptionen i tarmarna genom att sänka fetternas löslighet och underlätta deras upptagande i blodomloppet.
I allmänhet är gallsyror och gallsalter viktiga för leverns funktion och hälsa, men höga nivåer av dem kan leda till problem som gallsten eller andra leverrelaterade sjukdomar.
En gallblåseinflammation, även kallad cholecystit, är en inflammation i gallblåsan. Den kan orsakas av en infektion eller när smala gallgångar orsakar att gallflüssan inte kan rinna fritt från gallblåsan. Detta kan leda till smärta, feber och ökad hjärtslag frekvens. Gallblåseinflammation kan vara akut eller kronisk. Akut gallblåseinflammation är en plötslig och allvarlig sjukdom som kräver omedelbar medicinsk behandling, medan kronisk gallblåseinflammation är en långvarig sjukdom som kan leda till komplikationer om den inte behandlas.
Kenodeoxycholsyra (CDCA,chenodeoxycholic acid) är en sekundär bilevätskesyra som bildas i kroppen när den bakteriella floran omvandlar primära bilevätskersyror. Det är ett vanligt förekommande beståndsdel i gallblåsan och tjänar som en viktig roll i fettdigeringsprocessen genom att hjälpa till att sönderdela fett i maten så att det kan absorberas av kroppen. Kenodeoxycholsyra har också visat sig ha potentialen som ett terapeutiskt medel för vissa lever- och gallvägsrelaterade sjukdomar, såsom gallsten och primär skleroserande kolangit (PSC).
Bukspottkörtelinflammation, också känd som pancreatit, är en medicinsk tillstånd där bukspottkörteln blir inflammerad. Detta orsakas vanligtvis av en överdriven aktivering av de enzymer som bukspottkörteln producerar för att bryta ned föda i tarmen. När dessa enzymer aktiveras inuti bukspottkörteln, istället för i tarmen, kan de skada vävnaden och orsaka inflammation.
Det finns två typer av bukspottkörtelinflammation: akut pancreatit och kronisk pancreatit. Akut pancreatit är en plötslig och allvarlig sjukdom som kan kräva omedelbar vård, medan kronisk pancreatit utvecklas gradvis över tid och kan orsaka permanenta skador på bukspottkörteln.
Orsakerna till bukspottkörtelinflammation kan vara många, men de vanligaste orsakerna är alkoholmissbruk och gallsten. Andra orsaker kan inkludera vissa läkemedel, infektioner, skador och vissa arvsfaktorer.
Symptomen på bukspottkörtelinflammation kan variera beroende på om det är en akut eller kronisk form av sjukdomen. Till de vanligaste symtomen hör smärta i magtrakten, illamående, kräkningar och feber. I allvarliga fall kan bukspottkörtelinflammation leda till komplikationer som blodförgiftning, andningssvårigheter, diabetes och svårartad magblödning.
En gallgångsfistel är en abnormal kommunikation eller förbindelse (fistel) mellan gallgången och omgivande vävnad eller hud. Den kan orsakas av olika sjukdomar, till exempel gallstenssjukdom, kirurgiska komplikationer eller infektioner. Gallgångsfistlar kan leda till symptom som smärta, gulsot (icterus), feber och ökad risk för infektioner. Behandlingen kan innebära kirurgisk korrektur av fisteln, tillsammans med behandling av underliggande orsak.
Bilirubin är ett gult pigment som bildas när hemoglobinet i de äldre eller skadade röda blodkropparna bryts ned. Det är en produkt av hemosyntesen och kan antingen metaboliseras till en vattenlöslig form av bilirubin i levern eller akkumuleras i kroppen om leverfunktionen är störd.
När bilirubinet inte kan metaboliseras korrekt kan det leda till gulsot (icterus) som orsakas av att höga nivåer bilirubin ackumulerats i kroppen, vilket ger huden och ögonen en gulaktig färg. Detta kan vara ett tecken på en allvarlig leverfunktionsstörning eller en annan sjukdom som påverkar levern.
En gallblåstumör är en abnormitetsbildning i galblåsan, som kan vara godartad eller elakartad. De flesta gallblåstumörerna är godartade (benigna) och kallas adenom. Dessa är oftast små och orsakar inga symptom. Ibland kan de dock växa och leda till smärta, illamående eller gulsot.
Elakartade gallblåstumörer (maligna) är mycket ovanligare än godartade, men mer allvarliga. De kan infiltrera i angränsande vävnader och sprida sig till andra delar av kroppen. Den vanligaste elakartade gallblåstumörtypen är gallblåscancer (gallductcancer eller kolesistitcancer). Andra typer av elakartade gallblåstumörer inkluderar sarcom och lymfom.
Gallblåstumörer behandlas vanligen med kirurgi, men behandlingen beror på typen, storleken och placeringen av tumören samt om den har spridit sig till andra delar av kroppen eller inte.
Den gemensamma gallgången (ductus choledochus) är en tunn tub som för bärer vätskan gallan från levern till tolvfingertarmen, där den hjälper till att bryta ned fett i matspjälkningen. Gallgången är ungefär 7-10 cm lång och bildas genom sammanflödet av flera mindre gallgångar från leverns olika segment. Gallan innehåller bland annat ämnen som hjälper till att bryta ned fett i kroppen, såsom gallasyra och kolesterol.
Akut gallblåseinflammation, även känd som akut cholecystit, är en plötslig och allvarlig inflammation av gallblåsan. Den orsakas vanligtvis av en gallsten som blockerar gallgången och får gallflüssan att backa upp i gallblåsan, vilket leder till irritation och inflammation. Symptomen på akut gallblåseinflammation kan inkludera plötsliga och starka smärtor i höger överdel av magen eller under bröstet, feber, kräkningar, illamående och svullnad eller känslighet i magen. Behandlingen för akut gallblåseinflammation kan innebära antibiotika för att behandla infektionen, smärtstillande medel och ibland kräkningstoppande medel. I vissa fall kan kirurgi vara nödvändig för att avlägsna gallstenen eller gallblåsan.
En 'Röntgenkontrastundersökning av gallvägarna', även känd som ett Cholangiogram, är en radiologisk undersökning där ett kontrastmedel införs i gallgångarna för att göra dem synliga på röntgenbilder. Detta gör att läkaren kan se om det finns några avvikelser eller skador i gallgångarna, som exempelvis stenar, cystor, inflammationer eller tumörer.
Under undersökningen får patienten ligga stilla på en röntgenstol medan en tunn slang leds genom munnen och ned i matstrupen till gallgångarna. Kontrastmedlet injiceras sedan genom slangen, vilket leder till att gallgångarna fylls med kontrastmedlet och blir synliga på röntgenbilderna.
Det är viktigt att patienten informerar läkaren om alla allvarliga sjukdomar, allergier eller mediciner som han eller hon tar, eftersom det kan påverka valet av kontrastmedel och hur undersökningen utförs.
"Gallvägar" refererar till de små rör som transporterar gallan från levern till tarmen. Gallan hjälper till att bryta ned fett i mag-tarmsystemet och innehåller bland annat kolesterol, salter och gallasyror. Det finns två typer av gallvägar: de inre (intrahepatiska) och de yttre (extraintestinala). De inre gallvägarna är delar av leverns canaler som förbinder levercellerna med varandra, medan de yttre gallvärgen fortsätter från levern till tarmen via gallblåsan. Gallvägarna kan bli inflammerade eller blockerade, vilket kan leda till sjukdomar som gallsten eller hepatit.
Endoscopic Retrograde Cholangiopancreatography (ERCP) är en medicinsk undersökningsmetod som används för att undersöka och behandla problem relaterade till gallgångar och/eller pankreasgångar. ERCP kombinerar endoskopi, en teknik där en flexibel, belyst tub är insatt via munnen och ned i matstrupen, med fluoroskopi, en typ av röntgenundersökning som används för att guida placerandet av en kateter (en tunn, böjlig slang) in i gallgångarna och/eller pankreasgångarna. Kontrastvätska injiceras sedan genom katetern för att fylla och visualisera gallgångarna och/eller pankreasgångarna på röntgenbilderna. ERCP används ofta för att diagnostisera och behandla gallstenar, tumörer, inflammation och andra abnormaliteter i gallgångarna och/eller pankreasgångarna.
Kalciumkarbonat är ett salt av koldioxid och kalcium. Det har den kemiska formeln CaCO3. Det förekommer naturligt i flera mineral, som exempelvis kalksten och marmor.
I medicinsk kontext används kalciumkarbonat ofta som ett kosttillskott för att behandla eller föventionellt förhindra låga nivåer av kalcium i blodet, en tillstånd som kallas hypokalcemi. Det kan också användas för att neutralisera magsyra hos personer med höra magsyraproduktion, såsom dem som har gastroesofageal refluxsjukdom (GERD) eller magulcus.
Kalciumkarbonat är också ett vanligt ingrediens i tandkräm, där det hjälper till att härda tänderna och skydda dem från karies.
'Tarmvred' er ikke en medisinsk terminologi som jeg kjenner til. Det kan være at du menger 'tarmvaksine', som er en type vaccine som inneholder døde eller svakte bakterier eller dele av bakterier fra tarmsystemet. Disse brukes vanligvis for å forebygge infeksjoner i tarmen, særlig hos nyfødte og små barn.
En annen mulighet er at du menner 'tarmsyke', som er en medisinsk betegnelse for en infeksjon i tarmsystemet. Tarmsykene kan være akutte eller kroniske, og de kan skyves seg av mange ulike bakterier, parasitter og jevnlig også virus.
Hvis du hadde noen spesifikke spørsmål om en bestemt medisinsk betydning, vennligst opplys meg, og jeg vil prøve å hjelpe deg så godt jeg kan.
Koledokolitiasis är ett medicinskt tillstånd där det bildas stenar i gallgången (koledok), den gemensamma avflödesvägen för gallan från levern och gallblåsan. Stenarna kan orsaka diverse symtom som smärta, illamående, kräkningar och gulsot (ikterus) beroende på om de blockerar gallgångens lumen eller ej. Tillståndet behandlas ofta med mediciner eller operationer för att avlägsna stenarna och förebygga komplikationer som inflammation, infektion eller skada på levern.
En tarmfistel är en abnorm connection (anastomos) mellan tunntarmen och tjocktarmen, eller mellan tarmen och ytan av kroppen, som orsakas av en sjukdom eller skada. Den kan vara komplicerad av infektion och inflammation, och patienten kan ha symptom som diarré, smärta, feber och viktminskning. Behandlingen innefattar ofta kirurgi för att stänga av fisteln och reparera tarmen.
"Gallbladder stimulant" är ingen etablerad medicinsk term, men det kan du referera till ett ämne som frambringar kontraktioner eller ökar tonen i gallblåsan. Ett exempel på ett sådant ämne är cholecystokinin (CCK), ett hormon och neurotransmittor som frisätts efter att gallan har stötts på fet mat i tarmen. CCK orsakar kontraktioner av gallblåsan och slappning av musklerna i sphincter of Oddi, en muskel som kontrollerar utflödet från både gallgångarna och bukspottkörtelns utförsgång. Detta leder till att gallan töms i tolvfingertarmen för att hjälpa till med fettabsorptionen. Ämnen som efterliknar CCK:s effekter kan kallas gallbladsstimulerande medel, men det finns inga etablerade läkemedel som marknadsförs specifikt för denna indikation.
Cholsympatetika, också kända som bile salts eller gallvägs salter, är naturligt förekommande substanser i kroppen som hjälper till att fördela fettlösliga vitaminer och näringsämnen från levern till tarmarna. De bildas när gallan, som produceras i levern, blandas med saltsyra i magsäcken. Cholsympatetika kan också användas som läkemedel för att behandla obstruktioner i gallgångarna och vissa former av diarré.
"Gallvägstumörer" är en allmän term för olika typer av godartade och elakartade tumörer som utvecklas i gallgångarna, både inuti levern (intrahepatiska) och utanför levern (extrahepatiska). De kan vara bensinnedbildande (benigna) eller elakartade (maligna). Några exempel på gallvägstumörer är:
1. Gallblåsacancer (cholangiocarcinom) - en elakartad tumör som utvecklas i gallblåsan eller i de inre gallgångarna (intrahepatiska körtelcellscancer).
2. Härvätsgångscancer (extrahepatisk körtelcellscancer) - en elakartad tumör som utvecklas i de stora gallgångarna utanför levern.
3. Adenom - en godartad tumör som bildas av glandulära celler i gallgångarna.
4. Karzinoid - en sällsynt, elakartad tumör som ofta utvecklas från neuroendokrina celler i tarmen, men kan spridas till gallgångarna.
Symptomen på gallvägstumörer kan variera beroende på tumörtyp och storlek, men de vanligaste symptomen inkluderar smärta i överdelen av magen, gulsot (ikterus), onormalt hög feber, viktminskning och magsmärtor. Behandlingen kan bestå av kirurgi, strålbehandling, kemoterapi eller en kombination av dessa beroende på tumörtyp och omfattning av cancern.
En bukabscess är en encapsulering av inflammerat vävnad och frånvaro av normalt tarmluft i mag-tarmsystemet, oftast orsakad av en infektion. Den kan vara lokaliserad till musklerna i buken eller till peritonealrummet (den yttre layern av tarmsäcken). Bukabscesser kan vara farliga om de inte behandlas, eftersom de kan sprida sig till andra delar av kroppen och orsaka allvarliga komplikationer. Behandlingen består ofta av antibiotika och dränering av abscessen.
'Stenkrossning' (lithotripsy) är ett medicinskt ingrepp där gall- eller urinvägsstenar krossas med hjälp av ultraljud, laser eller chockvågor för att underlätta deras bortförande från kroppen. Detta görs vanligtvis utan öppet kirurgiskt ingrepp och är en icke-invasiv behandlingsmetod.
Den vanligaste formen av stenkrossning är extrakorporal stenkrossning (ESWL), där chockvågor skapas utanför kroppen för att krossa stenen i små bitar, vilka sedan kan passera naturligt genom urinledare eller gallgångar.
'Dysbiosis' är ett medicinskt begrepp som refererar till ett störnings till det normalt balanserade mikrobiota (mikroorganismer) i en viss kroppsdel, särskilt tarmen. Det kan orsakas av förändringar i sammansättningen och funktionen hos bakterier, svampar, virus eller parasiter som normalt bor i kroppen. Dysbios kan vara associerat med olika sjukdomstillstånd, såsom irritabel tarm syndrom, inflammatorisk tarmsjukdom och metabolt syndrom.
'Kolesterol i kosten' refererer til mengden kolesterol du får gjennom din ernæring fra de livsmedler du spiser. Kolesterol er en viktig forbindelse i kroppen, men for høye nivåer kan øke risikoen for hjerte- og karbelseslidelser.
Kolesterol kan ikke finnes i planter, så det kommer udelukkende fra dyriske livsmedler som kjøtt, fisk, egg og meieriprodukter. Noen typer mat, som f.eks. visse slags fedtstoffer, kan også påvirke kroppens egen produksjon av kolesterol.
Det er viktig å ha en balanse i kosten og ikke overgå den daglige anbefalte mengden kolesterol for å holde kolesterolnivåene i blodet på et sundt nivå.
En subfrenisk abscess är en infektion som orsakas av en samling av frånvarande, smittade vätska (pus) under fascien, den tunna skikt som täcker musklerna i buken. Den kan vara relativt liten eller mycket stor och kan orsaka allvarliga komplikationer om den inte behandlas korrekt.
Subfreniska abscesser uppstår vanligtvis som en komplikation till en infektion i buken, såsom appendicitis, diverticulit eller inflammation av tarmslemhinan (enterit). De kan också uppstå efter en skada eller ett sår i buken.
Symptomen på en subfrenisk abscess inkluderar smärta i buken, feber, trötthet, minskad aptit och ibland illamående och kräkningar. Behandlingen består vanligtvis av antibiotika för att behandla infektionen och dränering av abscessen genom en liten inkision eller med hjälp av en bildguidad procedur, såsom en CT-guidad aspiration eller en ultraljudsguidad drenage. I vissa fall kan kirurgiskt ingrepp vara nödvändigt för att dränera abscessen och rensa området från infektion.
Litocholsyra (eller cholsysterol) är en naturligt förekommande gallsyra i kroppen. Den bildas när levern bryter ner det kolesterol som du får via maten eller producerar själv. Gallsyran hjälper till att sönderdela fetter och fettlösliga vitaminer så att de kan tas upp i kroppen. Litecholsyra är också ett av de ämnen som gör gallan i gallblåsan lättflytande, så att den kan transporteras ut i tarmen och hjälpa till med fettsönderdelningen där.
Gallvägssjukdomar (cholestatic liver diseases) är en grupp sjukdomar som karaktäriseras av störningar i gallans flöde genom leverns gallgångar, vilket leder till att gallan backuppar sig in i levern. Detta kan orsaka skada på levercellerna och leda till leverinflammation, fibros och eventuellt cirros. Gallvägssjukdomar kan ha många olika orsaker, till exempel gallsten, tumörer, autoimmuna sjukdomar eller infektioner. Symptomen på gallvägssjukdomar kan variera mycket, men de vanligaste är gulsot (icterus), magsmärtor, trötthet, viktminskning och förändrad leverfunktion. Behandlingen av gallvägssjukdomar beror på orsaken till sjukdomen och kan innebära mediciner, operationer eller annan typ av terapi.
Sciuridae er en familie i pattedyrordenen Rodentia, der omfatter egern, flyingesquirrels og marksquirler. Disse dyr kendes bedst for deres store ører, slanke kroppe og buskede haler. De fleste arter lever i træer, men nogle findes også på jorden eller underjordiske huler. Sciuridae-medlemmer er primært planteædere, selvom nogle også spiser insekter og andre smådyr. Familien omfatter omkring 280 arter fordelt over 51 slægter.
"Gallvägsinflammation", även känd som "cholangit", är en medicinsk term som refererar till en inflammation i gallgångarna. Gallgångarna är små rör som transporterar gallflüssan från levern till tarmen. Denna inflammation kan orsakas av en infektion, ett blockage i gallgångarna eller andra sjukdomar som påverkar levern och gallan. Symptomen på gallvägsinflammation kan inkludera smärta i överkroppen, feber, gulsot (icterus), illamående och kräkningar. Behandlingen av gallvägsinflammation beror på orsaken till inflammationen och kan innebära antibiotika för infektioner, behandling för att öppna upp blockage i gallgångarna eller kirurgi om det finns en gallsten eller annan strukturell anledning till problemet.
"Sigmoid diseases" är ett samlingsbegrepp för olika tillstånd och sjukdomar som kan drabba colon sigmoideum, det s-formade slutledet av kolon som förbinder rektum (slida) med övriga delar av tjocktarmen.
Colon sigmoideum är en del av den nedre tjocktarmen och har en viktig funktion i att absorbera vätska och elektrolyter från matspillan innan den passerar över till tjocktarmen. Det är också en del av defekationsmekanismen, eftersom musklerna i sigmoideum hjälper till att kontrollera stollexkreteringen.
Exempel på sjukdomar som kan drabba colon sigmoideum innefattar:
1. Divertikulit: En inflammatorisk sjukdom där små utbuktningar (divertiklar) i tarmväggen blir inflammerade eller infekterade.
2. Sigmoid volvulus: En komplikation som kan uppstå när colon sigmoideum vrider sig runt sig självt, vilket kan leda till obstruktion och ischemisk nekros (död av vävnad på grund av bristande blodförsörjning).
3. Koloncancer: En ondartad tumör som kan bildas i colon sigmoideum, vilket kan leda till svåra symptom och komplikationer om den inte upptäcks och behandlas tidigt.
4. Sigmoiditis: En inflammatorisk sjukdom som drabbar colon sigmoideum, ofta orsakad av infektion eller autoimmuna störningar.
5. Inflammatoriska tarmsjukdomar (IBD): Colon sigmoideum kan vara en vanlig plats för inflammation i tarmsjukdomar som Crohns sjukdom och ulcerös kolit.
Det är viktigt att upptäcka och behandla dessa tillstånd tidigt, eftersom de kan leda till allvarliga komplikationer om de inte behandlas korrekt.
Ileumsjukdomar är en övergripande benämning på olika sjukdomar som primärt drabbar ileum, den tredje och sista delen av tunntarmen. Ileum har en viktig funktion i näringsabsorptionen, särskilt för vitaminer och mineraler såsom vitamin B12 och järn. Några exempel på ileumsjukdomar inkluderar:
1. Crohns sjukdom: En kronisk inflammatorisk tarmsjukdom som kan drabba alla delar av tarmarna, inklusive ileum. Den orsakas av en överdriven immunrespons mot tarminnehållet och kan leda till diarré, buksmärtor, trötthet och viktminskning.
2. Celifaki: En autoimmun sjukdom som orsakas av en överdriven immunrespons mot gluten, ett protein som finns i vete, korn och råg. Celifaki kan leda till skador på tarmslemhinnan, särskilt i ileum, och kan orsaka diarré, buksmärtor, trötthet och näringsbrist.
3. Terminal ileit: En sjukdom som primärt drabbar terminala ileum (slutet av ileum). Den kan orsakas av en infektion, inflammation eller tumörbildning och kan leda till diarré, buksmärtor, näringsbrist och i vissa fall även anemi.
4. Meckels divertikel: En medfött missbildning där en liten utbuktning av tarmen sticker ut genom tarmslemhinnan. Den kan orsaka smärta, blödning eller obstruktion i ileum och är vanligast hos barn under 2 år.
5. Tarmcancer: Ibland kan cancer utvecklas i ileum, vilket kan leda till diarré, buksmärtor, trötthet och näringsbrist.
Cholsýra, även känt som gallsyra, är en typ av fettsyra som produceras i levern och transporteras i gallan till tarmen för att hjälpa till med fettabsorptionen. Det finns två huvudtyper av cholsýror: primära cholsýror (som exempelvis kolesterol) och sekundära cholsýror (som bildas när bakterier i tarmen bryter ned primära cholsýror). För höga nivåer av cholsýror kan leda till gallstenar eller andra gallvägsproblem.
Kolesterol-7-alfa-monooxygenas är ett enzymkomplex som finns i levern och som katalyserar en reaktion där kolesterol omvandlas till 7α-hydrokolesterol. Detta steg är viktigt för kroppens förmåga att reglera nivåerna av kolesterol i kroppen, eftersom det aktiverar både biosyntesen och elimineringen av kolesterol.
Det finns två former av Kolesterol-7-alfa-monooxygenas: CYP7A1 och CYP7B1. CYP7A1 är den primära formen som katalyserar omvandlingen av kolesterol till 7α-hydrokolesterol, vilket sedan kan konverteras till bilepuer eller andra steroler. CYP7B1 har en mindre specifik funktion och kan katalysera omvandlingen av flera olika substrat, inklusive 7α-hydrokolesterol.
Dysfunktion i Kolesterol-7-alfa-monooxygenas har visats vara associerad med högre risk för kardiovaskulära sjukdomar och andra hälsoproblem relaterade till störningar i kolesterolhomöostas.
Duodenal stenosis refers to a narrowing or stricture of the duodenum, which is the first part of the small intestine. This condition can be congenital or acquired and can lead to various symptoms such as abdominal pain, vomiting, and difficulty with digestion. The narrowing can be caused by various factors including scar tissue from inflammation or injury, tumors, or structural abnormalities present at birth. Treatment options depend on the underlying cause and severity of the stenosis and may include endoscopic dilation, surgery, or medication.
'Kristallisering' er en begrep i medisinen som refererer til dannelse av fast, regelmessig oppbygd materiale (et kristall) i en væske eller i et legeme. Denne prosessen skjer når stoffer som normalt er opløst i en væske, nås en koncentrasjon der de ikke lenger kan forbli i opløsning under de aktuelle temperatur- og trykkondisjonene. I stedet vil de starte å forme kristaller som sedimenterer ut av løsningen.
I medisinen kan kristallisering forekomme under ugunstige omstendigheter, for eksempel når en væske med høy koncentrasjon av opløste stoffer ikke kan draines fra et legemeområde. Dette kan føre til dannelse av kristaller i det berørte området, som kan være smertefulle eller skade veskelappene. Et eksempel på dette er gikt, en sykdom der karakteriseres av kristallisering av urinsyren (urat) i leddens synovialvæske og leddampe.
Kristallisering kan også forekomme som en bivirkning til behandling med visse lægemidler, for eksempel når et lægemiddel ikke fullstendig løses i kroppen og stoffer derfor begynner å kristallisere. Dette kan føre til bivirkninger som smerte, inflammasjon eller skader på veskelappene.
Lecitin (alternativt stavat cholinlecithin) är ett naturligt förekommande lipid som innehåller fett, vatten och kolesterol. Det finns i alla levande celler och är viktigt för att hjälpa till med bland annat emulsion av fetter i vatten, cellytorna och signalöverföringen mellan nervceller. Lecitin kan extraheras från animaliska källor som äggula eller från växter som sojabönor. Det används också kommersiellt inom livsmedelsindustrin som emulgeringsmedel och i dietary supplements för att sänka kolesterolnivåer.
'Fetter' är inget etablerat medicinskt begrepp eller diagnos. Det kan möjligen syfta på vissa medicinska tillstånd som involverar ökat fett, såsom fetma (obesitas) eller olika former av läckage (lipodystrofi), men det finns inget officiellt accepterat sätt att använda termen inom medicinen.
Gilbert's sjukdom, även känd som Gilbert's syndrom eller icke-hemolytisk gallsyreupptransportörbrist, är en genetisk störning i leverns förmåga att metabolisera och avlägsna bilirubin från blodomloppet. Bilirubin är ett gult pigment som bildas när hemoglobinet bryts ned i kroppen.
Vid Gilbert's sjukdom orsakar en genetisk mutation en nedsatt funktion hos en leverenzym, UDP-glucuronosyltransferas 1A1 (UGT1A1), som är ansvarig för att konjugera (förse med en glukuronsyra) och eliminera bilirubinet. Detta leder till en ökning av icke-konjugerat bilirubin i blodet, men normalt sett inte till några andra symptom eller skador på levern.
Gilbert's sjukdom är vanligtvis ofarlig och kräver ingen behandling. Den kan dock ibland orsaka en lätt gulaktig färg på huden och ögonvitor (ikterus), särskilt under perioder av stress, infektion, svält, alkoholintag eller fysisk ansträngning. Dessa symptom försvinner vanligtvis av sig själva efter några dagar.
Det är värt att notera att Gilberts sjukdom kan ibland förväxlas med andra mer allvarliga lever- eller gallsjukdomar, såsom hepatit eller skrumplever. Därför kan det vara viktigt att konsultera en läkare om man upplever några av de nämnda symptomen för att utesluta andra orsaker till dem.
Fosfolipider är en typ av lipider som består av en glycerolmolekyl med två fettsyror bundna till kolatomerna i mitten och en fosfatgrupp bundet till den tredje kolatomen. Fosfatgruppen kan esterifieras med olika alkoholer, vilket ger upphov till olika typer av fosfolipider. De två fettsyrorna kan vara lika eller olika varandra och variera i längd och grad av påladdning.
Fosfolipider är en viktig komponent i cellmembranen, där de bildar en dubbellager som skapar en semipermeabel barriär mellan cellens inre och yttre miljö. Den hydrofoba delen av fosfolipiden består av fettsyrorna, medan den hydrofila delen består av fosfatgruppen. Denna uppbyggnad gör att fosfolipider kan bilda en lipidbilaga som är viktig för cellens struktur och funktion.
'Ventrikeltömningsobstruktion' är ett medicinskt begrepp som refererar till någon form av obstruktion eller hinder för utflödet av blod från hjärtats ventriklar, det vill säga de kammare som pumpar blod ut till kroppen. Detta kan orsakas av olika patologiska tillstånd, såsom hjärtmuskelsjukdomar, strukturella abnormaliteter eller blodproppar i hjärtat.
Ventrikeltömningsobstruktion kan leda till en minskad effektivitet hos hjärtpumpen och ökat tryck inne i ventriklarna, vilket kan orsaka symptom som andfåddhet, trötthet, yrsel och i allvarliga fall även chock. Behandlingen av ventrikeltömningsobstruktion beror på underliggande orsaken och kan innebära mediciner, kirurgiska ingrepp eller andra terapeutiska interventioner.
"En polyp er en voksende forhøyelse i et hul organ, som kan forekomme i tarmen eller i slemhinnene i kroppen. Polypene kan variere i størrelse og form, og de kan være godartet eller ondeartet (kræftendrende). De fleste polypene er små og un skyggefri, men store polypers størrelse kan føre til tarmforstopping. Hvis du har en polyp, bør du holdes under observation av en lege for å sikre at den ikke blir ondartet."
(Oversatt fra engelsk)
Medicinskt sett betyder "lever" det nästa största organet i kroppen och har flera viktiga funktioner. Här är en kort medicinsk definition:
Levern (latin: hepar) är ett vitalt, multipel fungerande organsystem som utför en rad metaboliska, exkretoriska, syntetiska och homeostatiska funktioner. Den primära funktionen av levern är att filtrera blodet från skadliga substanser, producera gallan för fettdigestion och bryta ned proteiner, kolhydrater och fetter. Levern innehåller också miljarder celler, kända som hepatocyter, som är involverade i protein-, kolhydrat- och lipidmetabolism, lagring av glykogen, syntes av kolesterol, produktion av kloningfaktorer och andra hormoner samt bortrening av exogena och endogena toxiner.
Kolecystokinin (CCK) är ett hormon och neurotransmittor som produceras i tunntarmen och gallblåsan. Det spelar en viktig roll vid mag-tarmrörelser, näringsabsorption och sätter igång processen att känna av mättnad.
CCK-receptor A är en typ av receptor som binder till CCK-hormonet. När CCK-hormonet binder till CCK-A-receptorn aktiveras den och utlöser en kaskad av intracellulära händelser som leder till celldelning, cellproliferation eller celldöd beroende på celltyp.
CCK-A-receptorerna är koncentrerade i gallblåsan, bukspottkörteln och hjärnan. I gallblåsan orsakar aktivering av CCK-A-receptorer contraction av gallblåsan och sänder gallfluiden in i tarmarna för att underlätta fettabsorption. I bukspottkörteln stimulerar CCK-A-receptorerna sekretion av enzymer som hjälper till att bryta ned föda. I hjärnan är CCK-A-receptorerna involverade i regleringen av aptit, smärta och humör.
Jejunal diseases refer to a group of medical conditions that affect the jejunum, which is the second part of the small intestine. The jejunum plays a crucial role in nutrient absorption and digestion. Jejunal diseases can cause various symptoms such as abdominal pain, diarrhea, weight loss, and malnutrition. Some examples of jejunal diseases include:
1. Celiac disease: an autoimmune disorder that causes damage to the small intestine lining when gluten is consumed.
2. Crohn's disease: a type of inflammatory bowel disease that can affect any part of the gastrointestinal tract, including the jejunum.
3. Jejunal diverticulosis: the presence of small pouches or sacs that form on the jejunum's wall, which can become inflamed or infected.
4. Intestinal lymphangiectasia: a rare condition characterized by dilated lymphatic vessels in the jejunum, leading to protein loss and malnutrition.
5. Jejunal atresia: a congenital condition where there is a blockage or absence of a portion of the jejunum.
6. Bacterial overgrowth: an excessive growth of bacteria in the small intestine that can cause diarrhea, bloating, and malabsorption.
7. Radiation enteritis: damage to the jejunum caused by radiation therapy used to treat cancer.
The specific treatment for jejunal diseases varies depending on the underlying condition but may include medications, dietary changes, or surgery.
Ileitis är en allmän term för inflammatoriska tillstånd i tolvfingertarmen (ileum), som är den sista delen av tunntarmen. Det finns olika typer av ileits, inklusive:
1. Crohns sjukdom: En kronisk inflammatorisk tarmsjukdom som kan drabba vilken del av tarmarna, men ofta drabbar tolvfingertarmen. Symptomen på Crohns sjukdom i tolvfingertarmen kan inkludera diarré, buksmärtor, trötthet och viktminskning.
2. Celifaki: En autoimmun sjukdom som orsakas av en överkänslighet för gluten, ett protein som finns i spannmål som vetefrön. Celiaki kan orsaka inflammation och skada tolvfingertarmen, vilket kan leda till symptom som diarré, buksmärtor, trötthet och viktminskning.
3. Bakteriell övervuxning: Ibland kan en övervuxning av bakterier i tolvfingertarmen orsaka inflammation och leda till symptom som diarré, buksmärtor och trötthet. Detta kan inträffa till följd av en störning i tarmfloran eller på grund av en försvagad immunförsvar.
4. Meckels divertikel: En medfött säckliknande utbuktning av tunntarmens slemhinna som kan orsaka inflammation och infektion i tolvfingertarmen. Symptomen på Meckels divertikel kan inkludera buksmärtor, blodig diarré och kräkningar.
5. Terminal ileit: En specifik form av ileits som drabbar den sista delen av tolvfingertarmen (terminalen ileum). Den kan orsakas av en rad olika sjukdomar, inklusive Crohns sjukdom och tuberkulos. Symptomen på terminal ileit kan inkludera diarré, buksmärtor och viktminskning.
'Färgämnen' är ett samlingsbegrepp för ämnen som kan ge olika material färg eller teckna ut mönster när de tillförs eller appliceras på dem. Färgämnena kan vara organiska eller anorganiska och de fungerar genom att absorbera ljus av vissa våglängder och reflektera eller transmittera andra våglängder.
I en medicinsk kontext kan färgämnen användas för olika syften, till exempel:
1. Diagnostiskt: Vissa färgämnena används som markörer i kroppen för att undersöka olika organ eller system. De kan antingen tas upp av specifika celltyper eller bindas till specifika molekyler, vilket gör att de kan ses och analyseras med hjälp av bilddiagnostiska metoder som röntgen, ultraljud, datortomografi (CT) eller magnetresonanstomografi (MRT).
2. Terapeutiskt: Färgämnena kan användas i behandlingar för att ge läkemedel specifika egenskaper, till exempel för att underlätta identifiering och övervakning av läkemedlets placering i kroppen eller för att förbättra dess verkan genom att påverka dess frigivning eller upptag i kroppen.
3. Preventivt: Färgämnena kan användas i produkter som skyddar mot skador orsakade av UV-strålning, till exempel solskyddsmedel och kläder behandlade med UV-absorberande ämnen.
Exempel på olika typer av färgämnen som används inom medicinen inkluderar jod, barium, gadolinium, indisk röd, koltetraklorid och många andra.
Gallgångssjukdomar (cholestatic liver diseases) är en grupp sjukdomar som kännetecknas av störningar i gallgångarnas funktion, vilket leder till att gallan inte kan rinna fritt ut från levern. Detta orsakar en ansamling av gallvätskan (cholestas) i levercellerna, som kan skada levern och leda till leverinflammation och skada. Gallgångssjukdomar kan orsakas av olika faktorer, inklusive genetiska defekter, infektioner, autoimmuna sjukdomar, alkoholmissbruk och vissa mediciner. Exempel på gallgångssjukdomar är primär skleroserande kolangit (PSC), primär biliär cirros (PBC) och sekundär skleroserande kolangit (SSC).
'Gallblåsegång' (latin: ductus cysticus) är den korta böjda tub som förbinder gallblåsan med huvudgallgången (ductus hepaticus communis). Gallblåsegången transporterar gallflüssan från gallblåsan till huvudgallgången och vidare till tolvfingertarmen, där den hjälper till att bryta ned fett i matspjälkningen.
Riskfaktorer är enligt medicinsk terminologi några egenskaper, faktorer eller expositioner som ökar sannolikheten för att utveckla en viss sjukdom eller hälsoproblem. Riskfaktorer kan vara modifierbara, det vill säga de kan påverkas genom livsstilsförändringar och preventiva åtgärder, eller icke-modifierbara, som är oberoende av individens val och omständigheter. Exempel på modifierbara riskfaktorer inkluderar tobaksrökning, fysisk inaktivitet, ohälsosam kost och alkoholmissbruk. Icke-modifierbara riskfaktorer kan vara exempelvis genetiska predispositioner, ålder och kön. Det är värt att notera att närvaro av en riskfaktor inte garanterar att en person kommer att utveckla en viss sjukdom, men ökar bara sannolikheten.
Hydroxy-3-metylglutaryl-coenzym A-reduktas (HMG-CoA-reduktas) är ett enzym som katalyserar den reaktion där HMG-CoA reduceras till mevalonat. Denna reaktion är den rate-limitierande steget i syntesen av kolesterol i kroppen.
HMG-CoA-reduktas är ett mål för statiner, en grupp läkemedel som används för att sänka kolesterolnivåer i blodet och förebygga hjärt-kärlsjukdomar. Statinerna fungerar genom att blockera aktiviteten hos HMG-CoA-reduktas, vilket minskar syntesen av kolesterol i levern.
'Sjukdomar i gemensamma gallgången' refererar till patologiska tillstånd som drabbar gallgångarna, vilka är rörliga strukturer som transporterar gallflüssan från levern till tarmen. Gallgångarna inkluderar huvudsakligen den gemensamma gallgången (ductus choledochus), som är den största gallgången, och den lilla gallgången (ductus cysticus), som förbinder leverns gallblåsa med den gemensamma gallgången.
Sjukdomar i gemensamma gallgången kan vara orsakade av en rad olika patologiska tillstånd, inklusive:
1. Gallsten (Cholelithiasis): Bildning av stenar i gallgångarna eller gallblåsan som kan blockera gallgångarnas lumen och leda till smärta, illamående, och gulsot (icterus).
2. Gallgångsinflammation (Cholecystitis): En inflammation av gallblåsan eller den gemensamma gallgången som kan orsakas av en infektion eller irritation.
3. Gallgångskräksjuka (Cholangitis): En infektion och inflammation av gallgångarna, ofta orsakad av en bakterieinfektion.
4. Gallgångscancer (Cholangiocarcinom): En ovanlig form av cancer som utvecklas i gallgångarnas slemhinna.
5. Struma av gallgångarna (Adenomyomatosis): En benign (godartad) tillväxt av gallgångarnas muskulatur.
6. Gallgångskvarnarjuka (Choledochal cyst): En sällsynt medfödd missbildning där en del av den gemensamma gallgången är utvidgad och kan leda till infektion, inflammation eller cancer.
Det är viktigt att uppsöka läkare om man upplever symtom som kan tyda på någon av dessa sjukdomar i gallgångarna.
"Akut sjukdom" refererar till en plötslig och snabbt utvecklad medicinsk eller sjukdomstillstånd som kräver omedelbar behandling. Det kan vara orsakat av en infektion, skada, förgiftning eller ett annat medicinskt tillstånd. Symptomen är ofta allvarliga och kan hota livet om de inte behandlas omedelbart. Exempel på akuta sjukdomar inkluderar hjärtinfarkt, lungemboli, svår sepsis och meningit.
Vetenskapsåret 1815
Kolecystektomi
Gallblåseinflammation
Vegetarianism
Kolesterol
Gallstensanfall
John George Haigh
Gallsten
Carl von Linné
Adolf Windaus
Charcots intermitterande gallvägsfeber
Endoskopisk retrograd kolangiopankreatografi
Natasha Demkina
Gunnar Sträng
Tarmvred
Vetenskapsåret 1815 - Wikipedia
Saxenda - FASS Allmänhet
Fråga: Hur kan man kompensera för att undvika fetma utan att ta bort gallan?
Fläsksvål..med hår! | Fröken Krass
Forkalkning testiklarna
stillasittand | 4Health.se by Anna Sparre - Part 3
probiotika | 4Health.se by Anna Sparre - Part 3
Prevention och diagnostik - RCC Kunskapsbanken
Hur går det för oss?
Sanna Ehdin: Socker ger barn fettlever - Ekoappen
Truberzi, Filmdragerad tablett 100 mg (Modifierad kapselformad, rosa-orange till persikofärgad filmdragerad tablett cirka 8 mm...
Ont i gallan - kan det vara gallsten? | Kry
Pancreassjukdomar - Terapeutportalen
Karcinoidtumör (neuroendokrin tumör) | Suomen Endokrinologiyhdistys ry
Apofysitis calcanei - NetdoktorPro.se
Var Kan Jag Köpa Kamagra Soft - Physiotherapie Marcel van Houte
Urologi - Trygg & säker behandling - Kirurgicentrum | Kirurgicentrum
Bättre uppföljning efter fetmakirurgi - NetdoktorPro.se
Invasionen | capstantia.se
Egberths i Latinamerika och Afrika: Fullspäckad operationsdag.
europeanequinelawyers, Author at European Us Asian
Fibrer Archives - Askorbinsyran
Gallstensanfall ipren
Mumifierad biskop - unik tidskapsel från 1600-talet
Gurkmeja | Sofie J.A:s visdom
LIVE påskspecial: laga cheesecake, örtskola & 3 bästa påsktips - Tanja Dyredand
Aftonbladet 1833-03-30
Bland annat1
- Det kan orsakas av bland annat gallstenar eller hög alkoholkonsumtion. (kry.se)
Bildas1
- Om mängden av exempelvis fett ökar kan det bildas gallstenar som sätter sig i gallblåsan eller gallgångarna. (kry.se)
Kolesterol2
- Michel Eugène Chevreul upptäcker kolesterol, vid analys av gallstenar. (wikipedia.org)
- Om man inte har tillräckligt med vitamin K2, så lagras kalcium i vävnader där man inte vill ha det, och det kan hjälpa till att orsaka förkalkningar i blodkärl, tandsten, och även orsaka njursten, och förhårdna gallstenar, som från början är mjuka klumpar av kolesterol enkelt förklarat. (hermansro.se)
Tydligen1
- Idag hade jag tänkt åka upp till stugan på lite grönbete men jag blir kvar hemma eftersom natten varit full av irriterande gallkramper - HUR det ens är möjligt vet inte jag men PSC kan tydligen var som att ha gallstenar h.e.l.a tiden -Skoj skoj… En annan intressant detalj är även feber! (vk.se)
Orsaka1
- Gallstenar kan även täppa till gången från bukspottkörteln och orsaka ett mycket allvarligt tillstånd med inflammation i bukspottskörteln. (netlify.app)