Gula febern
Gula febernvirus
Vaccin mot gula febern
Aedes
Flavivirus
Alouatta
Q-feber
Insektsvektorer
Tyfoidfeber
Myggor
Denguevirus
Sydamerika
Hemorragiska febrar, virala
Arbovirus
Travel Medicine
Virusantikroppar
Dengue
Vero-celler
West Nile-virusvacciner
Reumafaktor
Malpighiska kanaler
Resor
Virala icke-strukturella proteiner
Vacciner, försvagade
Cercopithecus aethiops
Rift valley-feber
Neutralisationstester
Virushöljets proteiner
Molekylsekvensdata
Vaccination
Brasilien
Centralamerika
Viral Plaque Assay
Hemorragisk feber, Krim
Sjukdomsvektorer
Hemagglutinationsinhibitionstester
RNA, viralt
Afrika
Boutonneuse-feber
Smittsamma sjukdomar, nyuppkomna
Hemorragisk feber med renalt syndrom
Fotoreceptorer, mikrobiella
Gula febern, även känd som Blåskäggs sjukdom eller Malarias tyfus, är en infektionssjukdom orsakad av bakterien *Bartonella quintana*. Sjukdomen sprids främst via loppor som parasiterar på människor och får sin namn efter det gula, icke-kroniska ansiktet hos de drabbade. Symptomen inkluderar hög feber, huvudvärk, muskel- och ledsmärtor, hosta, illamående och kräkningar. I allvarliga fall kan det leda till komplikationer som njursvikt, hjärninflammation eller blödning i lungorna. Behandlingen består vanligtvis av antibiotika.
Gula febernvirus (YFV) är ett flavivirus som orsakar den akuta infektionssjukdomen gula feber. Sjukdomen förekommer framförallt i tropiska områden i Afrika och Sydamerika, och sprids främst genom stick av myggor av arten Aedes aegypti.
YFV är ett enkelsträngat RNA-virus som tillhör flavivirussläktet tillsammans med andra virus som exempelvis denguevirus, zikavirus och viruset som orsakar japansk encefalit. YFV har ett genomfört vaccinationsprogram i de drabbade områdena, vilket har minskat antalet fall av sjukdomen betydligt.
Typiska symtom på gula feber inkluderar hög feber, muskelvärk, huvudvärk och illamående. I allvarliga fall kan sjukdomen leda till blodkoagulationsstörningar, lever- och njurskada samt i värsta fall död.
En gul fever vaccin, även känt som stilla vaccin eller Jeves vaccin, är ett dödvaccin som innehåller hela eller delar av den bakterie som orsakar gula febern, *Salmonella enterica* serovar *enterica* subsp. *enterica* serotype *Typhi* (S. Typhi). Dödvaccinet utvecklades genom att kultivera bakterierna och sedan döda dem med formaldehyd eller andra metoder. När vaccinet ges till en individ som inte har någon immunitet mot gula febern kommer detta att stimulera deras immunförsvar att producera en immunrespons, inklusive både humorell (antikroppar) och cellmedierad immunitet. Dessa immunsvar hjälper till att skydda individen från framtida infektioner med den levande bakterien som orsakar gula febern.
Det finns två huvudtyper av gula feber vaccin: injiceringsvaccinet och oralvaccinet. Injiceringsvaccinet är en enskild dos som ges som en injektion i muskeln eller under huden, medan oralvaccinet består av flera doser som tas per oral (muntlig). Båda vaccinerna ger skydd under ungefär 70-80% av de som vaccinerats under de första två åren efter vaccination och kan fortfarande ge skydd upp till tre år senare. Dessa vacciner är vanligtvis väl tolererade, men det kan förekomma milda biverkningar som rodnad, smärta eller svullnad vid injektionsstället för injiceringsvaccinet och mag-tarmrubbningar för oralvaccinet.
Det är värt att notera att det inte finns något levande vaccin mot gula febern tillgängligt på marknaden, så alla vacciner som används idag är inaktiverade. Detta betyder att de inte kan orsaka sjukdom hos den som vaccineras eller sprida sjukdomen till andra.
Feber, eller febril reaktion, är en förhöjd kroppstemperatur över 38°C (100.4°F) som orsakas av ett aktiverat immunsystem som svar på en infektion eller annan form av inflammation i kroppen. Febern är egentligen inte en sjukdom i sig, utan snarare ett tecken på att kroppen försöker bekämpa en infektion. Vid feber uppregleras också immunförsvaret och det ökas produktionen av vita blodkroppar som hjälper till att bekämpa de främmande ämnen som orsakat febern.
'Aedes' är ett släkte i insektsfamiljen Stegomyiidae och ordningen tvåvingar (Diptera). Detta släkte innehåller flera arter som kan vara viktiga vektorer för överföring av olika virus, till exempel denguevirus, chikungunyavirus, zikavirus och gula febern-virus. Två kända artar inom släktet är Aedes aegypti och Aedes albopictus, även kända som den svarta tigrarna respektive den asiatiska tigrarna. Dessa myggor förekommer ofta i tropiska och subtropiska områden över hela världen och kan vara ett stort problem för offentlig hälsa då de sprider sjukdomar från en individ till en annan.
Flavivirus är ett släkte virus inom familjen Flaviviridae. Flavivirus innehåller en singelsträngig RNA-molekyl med positiv polaritet och omges av ett kapsidprotein och ett lipidbilager som bildas från värdcellens membran under virusutvecklingen.
Flavivirus har fått sitt namn efter det latinska ordet "flavus", vilket betyder gul, eftersom många av de virus som ingår i släktet orsakar sjukdomar som kännetecknas av gulsot. De flesta flavivirusen sprids genom insektsbett, främst av arter inom släktet Aedes och Culex.
Exempel på sjukdomar som orsakas av flavivirus är denguefeber, gula febern, Zikafeber, japansk encefalit och West Nile-feber. Dessa sjukdomar kan variera i allvarlighetsgrad från milda febersjukdomar till livshotande sjukdomar som kan orsaka neurologiska skador eller dödsfall. Det finns inget botemedel mot flavivirusinfektioner, men symtomen kan behandlas för att lindra sjukdomens allvarlighetsgrad. Preventiva åtgärder som insektsbekämpning och vaccination är viktiga för att förebygga spridningen av dessa sjukdomar.
"Alouatta" er en slags hardfolk (Primates) som inkluderer flere arter av aber kjent som howler monkeys eller scream monkeys. De lever i skogene i Central- og Sydamerika. De er kjente for deres unike, høye skrik som kan høres opp til 3 miles (5 km) borte. Howler monkeys har en unik halsstruktur som de bruker for å forsterke lydet i skrikene sine. De lever i grupper og er herbivore, med en diett som primært består av blade, frukt og bark.
Q-fever, eller Query-fever, är en infektionssjukdom orsakad av bakterien Coxiella burnetii. Denna bakterie förekommer globalt och kan infektera många olika djurarter, inklusive människor. Infektionen sprids vanligen via luften när man andas in små partiklar (aerosoler) som innehåller bakterierna, ofta från kontakt med infekterade djurs avföring eller vid slakt av infekterade djur.
Typiska symtom på Q-feber inkluderar plötslig feber, trötthet, muskelvärk, hosta och huvudvärk. I vissa fall kan sjukdomen leda till allvarliga komplikationer som lunginflammation, hjärtinfektion eller leverpåverkan. Q-feber behandlas vanligen med antibiotika, ofta doxycyklin.
Det är värt att notera att en del människor kan utveckla en asymptomatisk infektion och aldrig upptäcka att de har haft Q-feber. Dessa asymtomatiska fall kan fortfarande sprida bakterierna till andra, även om de själva inte visar några tydliga symtom.
Flavivirusinfektioner är en grupp sjukdomar som orsakas av flavivirus, ett släkte av positiva, enkelsträngade RNA-virus. De flesta flavivirusinfektionerna överförs till människor via stickbett av arter inom familjen Culicidae, särskilt släktet Aedes och Culex. Några exempel på flavivirusinfektioner är:
1. Denguefeber: Denna sjukdom orsakas av denguevirus och förekommer främst i tropiska och subtropiska områden över hela världen. Symptomen kan variera från milda till allvarliga, inklusive feber, hosta, muskelsmärtor, ledvärk och utslag. I vissa fall kan det leda till dödlig komplikation som denguehock.
2. Gula febern: Denna sjukdom orsakas av gulfebervirus och förekommer främst i Afrika och Amerika. Symptomen inkluderar hög feber, muskelsmärtor, illamående, kräkningar och ibland utslag. I allvarliga fall kan det leda till lever- och njurskada, blödning och dödsfall.
3. Japansk encefalit: Denna sjukdom orsakas av japansk encefalitvirus och förekommer främst i Asien. Symptomen kan variera från milda till allvarliga, inklusive feber, huvudvärk, muskelsmärtor, yrsel, kräkningar och ibland neurologiska symptom som förvirring, stelhet i nacken och överdriven reflexer. I vissa fall kan det leda till encefalit och dödsfall.
4. Zikavirusinfektion: Denna sjukdom orsakas av zikavirus och förekommer främst i Amerika. Symptomen inkluderar mild feber, röd oskarp ögonfläck, muskelsmärtor, ledvärk och utslag. I vissa fall kan det leda till Guillain-Barrés syndrom och mikrocefali hos fostret om en gravid kvinna blir infekterad.
För att förhindra spridning av dessa sjukdomar rekommenderas vaccination, användning av repeller, bortförande av stående vatten och skydd mot myggbett.
Insektsvektorer är insekter som kan överföra smitta eller sjukdomsalstrare från en värd till en annan. Detta sker vanligtvis genom att insekten sticker eller biter ett djur eller människa och samtidigt infekterar offret med patogenen, som kan vara virus, bakterier eller parasiter. Exempel på insektsvektorer är myggor (som kan överföra malaria), fästingar (som kan överföra Lyme-borreliose) och tse-tseflugor (som kan överföra sömnsjuka).
Tyfoidfeber, også kjent som tyfus abdominalis, er en infeksjons sykdom som forårses av bakterien Salmonella enterica serovar Typhi. Disse bakteriene overlever i vann og fødevarer og kan spres til mennesker gjennom fekal-oralt kontakt, ofte via smittebæreren som ikke har noen tegn på sykdommen.
Tyfoidfeber karakteriseres vanligvis av en plutselig oppkomst av feber, trangt til å spise, mat-løshet og buksensmmerte. Andre symptomer kan inkludere træthed, hodepine, muskelvansker og svulminger i bakkenet. Svake og blodiga tarminndholdingsprover er også vanlige. I værre tilfeller kan sykdommen føre til komplikasjoner som tarmperforasjon, hjertesvikt eller meningittiske tilstander.
Tyfoidfeber forekommer oftest i områder med dårlige sanitære forhold og manglende tilgang til rene vannkilder. Den kan behandles effektivt med antibiotika, men utviklingen av resistans har gjort det viktigere enn noensinne å forebygge sykdommen ved hjelp av vaccinering og god hygiene.
'Myggor' är en gemensam benämning på tvåvingar i insektsordningen Diptera som tillhör underordningen Nematocera och överfamiljen Culicoidea. De flesta myggorna är små, mjuka, flygande insekter med långa, smala vingar, långa antenner och smala ben. Myggor är kända för att vara blodsugande och kan överföra sjukdomar till människor och djur genom sina bett.
Det är värt att notera att det finns också andra arter av tvåvingar som kallas myggor, men de tillhör inte underordningen Nematocera eller överfamiljen Culicoidea. Dessa inkluderar exempelvis horseflies (Hippoboscidae) och deer flies (Tabanidae), som också är blodsugande, men är större och mer robusta än vanliga myggor.
Denguevirus är ett flavivirus som orsakar denguefeber, en infektionssjukdom som sprids av myggor. Det finns fyra olika serotyper av denguevirus (DEN-1, DEN-2, DEN-3 och DEN-4), och infektion med en serotype ger livslång immunitet mot den specifika serotypen men endast tillfällig immunitet mot de andra. Infektioner med en annan serotype kan leda till allvarligare sjukdom och komplikationer, så kallad svår denguefeber eller denguehock. Symptomen på denguefeber kan variera från milda till allvarliga och inkluderar feber, hosta, ont i muskler och leddjup, trötthet, utslag, illamående och kräkningar. I allvarliga fall kan det uppstå komplikationer såsom blödningar, chock och organsvikt. Denguevirus sprids främst av myggor av arten Aedes aegypti och Aedes albopictus, som är vanligast i tropiska och subtropiska områden över hela världen.
"Arbovirusinfektioner" er en samlebetegnelse for infektionssykdommer forårsaket av arboviruses, som primært overføres gennem insektbid (arthropod-borne). Ordet "arbovirus" er en akronym for "arthropod-borne virus". Disse virusslag er typisk forbundet med transmissionscykler, der involverer bl.a. mygger eller tæger som vektorer (smittebærere). Eksempler på arbovirusinfektioner inkluderer bl.a. Den amerikanske febersyge, gul feber, chikungunyafeber, denguefeber, Zika-virusinfektion og West Nile fever. Symptomerne på arbovirusinfektioner kan variere voldsomt, fra mildt sygefølelse til alvorlig sygdom med mulig komplikation til døden, afhængigt af virussorten og individets immune system.
En virusvaccin är ett preventivt medicinskt preparat som utformats för att ge immunitet mot specifika infektionssjukdomar orsakade av olika typer av virus. Vaccinerna fungerar genom att stimulera kroppens immunförsvar att producera en respons mot ett specifikt virus, så att om individen senare exponeras för samma virus kan deras immunsystem snabbt och effektivt bekämpa det och förhindra sjukdom.
Virusvacciner kan tillverkas på olika sätt beroende på vilken typ av virus de är riktade mot. Några exempel på metoder för att framställa virusvacciner innefattar:
1. Att använda levande, avsvagnade (dvs. försvagade) virus som inte orsakar sjukdom men fortfarande kan stimulera immunförsvaret.
2. Att använda döda viruspartiklar som inte kan replikeras eller orsaka sjukdom, men som ändå kan framkalla en immunrespons.
3. Att använda delar av viruset, såsom proteiner eller andra antigener, för att stimulera immunsvaret. Dessa delar kallas subuniteter och kan till exempel framställas genom bioteknologiska metoder.
4. Genetisk vaccinering (eller DNA-vaccinering) där en del av virusets genetiskt material injiceras för att stimulera immunsvaret.
Exempel på vanliga virusvacciner inkluderar de som skyddar mot influensa, mässling, röda hund, pockor och zostervaksin (som ger immunitet mot både kylande sjuka och gurtis). Det är viktigt att notera att virusvacciner kan ha olika effektivitet och säkerhet beroende på individuella faktorer, såsom ålder, hälsa och immunförsvar.
Det finnes ikke noen medisinsk definert region som "Syd-Amerika". Begrepet referer vanligvis til den sørlige delen av kontinentet Amerika, og det inkluderer land som Argentina, Bolivia, Brasil, Chile, Colombia, Ecuador, Guyana, Paraguay, Peru, Surinam, Uruguay og Venezuela. De franske oversøiske departementene Guiana og Martinsiljen i Karibien regnes også ofte med som en del av Syd-Amerika.
I medisinsk sammenheng kan sykdommer, behandlinger og helseforsorgen være forskjellige mellom forskjellige land i regionen på grunn av faktorer som økonomisk ressurser, kulturelle tradisjoner, geografi og politiske strukturer. Men det finnes ingen medisinsk definert sykdom eller behandling som er unik for hele Syd-Amerika.
Febris incognita, eller feber av okänt ursprung (FOU), är ett medicinskt begrepp som används när en individ har en feber på 38 grader Celsius eller högre, men orsaken till febern inte kan fastställas efter en grundläggande klinisk undersökning och initial laboratorie- och radiologiska tester. Det är viktigt att notera att FOU inte är en diagnos i sig, utan snarare ett beskrivande tillstånd som anger att orsaken till febern ännu inte har fastställts.
Hemorragisk feber, viral, är en allvarlig infektionssjukdom orsakad av vissa virus som kan leda till blödningar (hemorragi) och feber. Virusen attackerar små blodkärl i kroppen, vilket orsakar skador på kärlväggarna och blödningsproblem.
Det finns olika typer av virus som kan orsaka denna sjukdom, till exempel:
* Denguevirus: Detta virus sprids främst genom stick av myggor av arten Aedes aegypti och Aedes albopictus. Sjukdomen kallas också ibland denguefeber eller bräckfeber.
* Virales hemorragiskt fever (VHF): Detta är en allmän beteckning för en grupp av virala infektioner som kan orsaka blödningar, till exempel Krim-Congo hämorrhagisk feber, Lassafeber, Marburgvirusfeber och Ebolavirusfeber. Dessa sjukdomar sprids ofta genom kontakt med djur, men även mellan människor kan vara en smittväg.
* Andra virus: Ibland kan också andra virus orsaka liknande symtom, till exempel Hantavirus, som sprids främst genom kontakt med urin, avföring eller spott från gnagare.
Symptomen på viral hemorragisk feber kan variera beroende på vilket virus det rör sig om, men de vanligaste symtomen innefattar hög feber, trötthet, muskel- och ledvärk, huvudvärk och hudutslag. I allvarliga fall kan det uppstå blödningar i huden, slemhinnor eller inre organ. Behandlingen av viral hemorragisk feber består vanligen av stödjande vård för att underlätta symtomen och förhindra komplikationer. I vissa fall kan specifik behandling ges beroende på vilket virus det rör sig om.
För att förebygga smittspridning av viral hemorragisk feber är det viktigt att undvika kontakt med smittkällan och att följa god hygien, till exempel genom att tvätta händerna ofta och att använda skyddshandskar när man hanterar sjuka djur eller människor. Vissa virus kan förebyggas genom vaccinering, men det finns ännu inget vaccin mot alla typer av viral hemorragisk feber.
"Arbovirus" er en akronym for "arthropod-borne virus" og refererer til en gruppe virus som overføres fra vært til vært gjennom arthropoder, som regel insekter som mygger eller tikkere. Disse virusene kan føre til en rekke forskjellige sykdommer hos mennesker og dyr, og er spredt over hele verden. Eksempler på arbovirus inkluderer viruset som forårsaker den infeksiøse hjernehindebetennelse (Saint Louis encephalitis virus), West Nile virus og Zika virus.
'Travel medicine' refererer til den gren af medicinen, der beskæftiger sig med at forhindre, diagnosticere og behandle sygdomme, som kan opstå under rejser i udlandet. Disciplinen dækker også over rådgivning om vaccinationer, malaria profylaxe, fødevare- og vandsikring samt andre forholdsregler for at undgå sygdomme under rejser.
Læger, der arbejder indenfor rejselægevidenskaben, har ofte en bred viden om infektionssygdomme, tropemedicin, rejsesundhed og -sikkerhed samt vaccinationsprogrammer verden over. De kan hjælpe rejsende med at forberede sig til rejser til specifikke destinationer, inklusive at give råd om, hvilke vacciner der er anbefalet eller påkrævet, og hvordan man undgår sygdomme undervejs. De kan også hjælpe med at behandle eventuelle sygdomme, som opstår under rejsen, enten via telemedicinske tjenester eller ved at referere til lokale sundhedsfaglige ressourcer.
'Virusantikroppar' (eller 'virusantistoffer') är immunologiska proteiner som produceras av B-celler i kroppen som svar på en infektion med ett virus. Dessa antikroppar binder till ytor på viruset, vilket gör det möjligt för kroppens immunsystem att identifiera och eliminera viruset från kroppen.
Det finns olika typer av virusantikroppar, men de flesta tillhör en grupp som kallas IgG-antikroppar. När en person har haft en infektion med ett visst virus och sedan har blivit immun mot det, kommer de att ha höga nivåer av specifika IgG-antikroppar i sin blodomlopp som kan mätas för att fastställa om personen har haft en tidigare infektion.
Det är värt att notera att det finns också andra typer av immunologiska respons på virusinfektioner, såsom T-celler och interferoner, men virusantikroppar är ett viktigt sätt för kroppen att identifiera och bekämpa viruset.
Dengue är en akut infektionssjukdom som orsakas av denguevirus, som tillhör flavivirusfamiljen. Sjukdomen överförs vanligtvis av myggor av arten Aedes aegypti och i viss mån också av Aedes albopictus. Dessa myggor är aktiva på dagen och hittas ofta i urbana områden.
Dengue-virusinfektion kan orsaka en varierande grad av symtom, från milda till allvarliga. De vanligaste symtomen inkluderar plötslig feber, hosta, ont i muskler och ledgångar, trötthet, huvudvärk (som ofta beskrivs som mycket intensiv och kännetecknas av en smärta bakom ögonen), hudutslag och lymfknutsinflammation. I allvarliga fall kan dengue leda till dengue hemorragisk feber, som kännetecknas av blödningar, nedsatt blodkoagulering och potentialt livshotande läckage av vätska från kapillärerna.
Det finns fyra olika serotyper av denguevirus (DEN-1, DEN-2, DEN-3 och DEN-4), och en individ som har återhämtat sig från en infektion med en specifik serotype kan få en mildare form av sjukdomen om de blir smittade av en annan serotype. Emellertid kan en andra infektion också öka risken för allvarliga komplikationer, såsom dengue hemorragisk feber och dödsfall.
Behandlingen av dengue fokuserar vanligtvis på att lindra symtomen, eftersom det inte finns någon specifik behandling eller botemedel mot sjukdomen. För de allvarligaste fallen kan intravenös vätskebehandling och intensivvård vara nödvändiga för att förhindra komplikationer och rädda livet på patienten.
'Vero-celler' är en typ av celllinje som används inom biomedicinsk forskning. Den är utvecklad från celler som isolerats från grön monkey kidney-celler (ur African green monkeys). "Vero" är en akronym för "vervet monkey kidney" (grön monkeys njurar).
Dessa celler har en hög förmåga att replikera och odlas upp i laboratoriemiljö, vilket gör dem användbara inom olika områden som till exempel vaccintillverkning. Vero-celler är ett av de vanligaste valet när det gäller att producera virusbaserade vacciner, eftersom de kan produceras i stora mängder och har en stabil genetisk bakgrund.
Vero-celler används också inom andra områden som till exempel toxikologi, farmakologi och cancerforskning.
West Nile-virusvaccin är ett vaccin som utvecklats för att ge immunitet mot West Nile-virus, ett flavivirus som kan orsaka en allvarlig infektionssjukdom hos människor och djur. Vaccinet innehåller vanligtvis inaktiverade viruspartiklar eller delar av dem, vilka stimulerar kroppens immunförsvar att utveckla en immunrespons och producera antikroppar mot viruset, men utan att orsaka sjukdom. På så sätt blir individen immun mot West Nile-virus och undviker infektionen om den exponeras för viruset i framtiden. Vaccinet används primärt hos hästar och fåglar, medan det inte finns någon godkänd vaccin för människor ännu.
Reumatoidfaktorn (RF, Reumafaktor) är ett antikroppstyp som produceras av vissa individer och kan vara förhöjt i blodet. Det är vanligtvis kopplat till reumatoid artrit, en autoimmun sjukdom som orsakar smärta, inflammation och skada i lederna. Reumatoidfaktorn är inte specifik för reumatoid artrit och kan påträffas hos en liten andel friska individer eller hos personer med andra autoimmuna sjukdomar eller infektioner. Dess funktion är att aktivera komplementproteiner, vilket kan leda till inflammation och skada i kroppen. Det är värt att notera att endast en minoritet av de som har ett förhöjt RF utvecklar reumatoid artrit.
'Malpighiska kanaler' är en medicinsk term som refererar till de små rörformiga strukturer i njurarna som är involverade i filtrationen av blodet och produktionen av urin. Dessa kanaler är en del av nefron, den grundläggande enheten i njuren som är ansvarig för att producera urin.
Varje nefron består av ett glomerulus (en samling kapillärer inneslutna i Bowmans kapsel) och en tubulär system, där Malpighiska kanalerna är en del av det senare. De två typerna av Malpighiska kanaler som finns är proximala tubuli och distala tubuli.
Proximala tubuli är de första tubuli i nefron som kontaktar Bowmans kapsel, och de är ansvariga för att reabsorba en stor del av de substanser som filtrerats från blodet genom glomerulus. Distala tubuli är de senare tubuli i nefron som tar emot urinen från proximala tubuli och fortsätter processen med att reglera vattnet, salt och andra elektrolyter innan den slutliga urinen samlas ihop i urinledaren.
Malpighiska kanaler är därför en viktig del av njurens funktion och hälsa, och skador på dem kan leda till olika njursjukdomar som proteinuri, hematuri och nedsatt njurfunktion.
'Resor' er ein termin brukt innen medisin for å beskrive hvor ein eller flere celler eller vesener i kroppen brytes ned og fjernes. Dette kan skje naturlig i kroppa som en del av normal funksjon, for eksempel når mensenes menstruasjonskretsløp opphører og endometriet resorteres. Resor kan også være ein del av sjukeprosessen, for eksempel når tumorseller resorteres i en prosess kalt apoptose eller når nekrotisk resorpjon skjer som ein følge av bakterielle infeksjoner eller traumer. Resor kan også være noende som skal behandles med medisin, for eksempel når øyenlægen behandler grøn starr ved å resortere ein del av linsen i øyeappen.
'Virala icke-strukturella protein' (engelska: 'viral non-structural proteins') är ett samlingsbegrepp för de proteiner hos ett virus som inte utgör en del av virionskapseln, det vill säga dess strukturproteiner. Dessa proteiner har istället andra funktioner i virusets livscykel, till exempel vid replikationen av virusets genetiska material eller vid undertryckandet av värdcellens immunförsvar.
Det är värt att notera att begreppet 'icke-strukturella protein' kan variera mellan olika virusfamiljer och forskningsområden, så det exakta innebörden kan variera beroende på kontexten.
"Vacciner, försvagade" refererar till en typ av vaccin som innehåller en försvagad version av ett patogen (en mikroorganism som orsakar sjukdom), såsom en virus eller bakterie. Dessa vacciner är också kända som "levvacciner" eftersom de innehåller levande, men försvagade, patogener.
När en person får en dos av en försvagad vaccine kommer deras immunsystem att uppfatta den försvagade patogenen som ett hot och producera en immunrespons, inklusive produktionen av specifika antikroppar och aktivering av T-celler. Dessa immunsvar kommer sedan att ge skydd mot framtida infektioner med den fullt virulenta patogenen om personen skulle bli exponerad för det.
Exempel på försvagade vacciner inkluderar de som används för att förebygga mässling, röda hund och tuberkulos. Det är viktigt att notera att dessa vacciner kan orsaka milda symtom hos vissa mottagare, men de är sällan allvarliga och tenderar att vara mycket mildare än de som orsakas av den fullt virulenta patogenen.
'Cercopithecus aethiops' er en art innen slætten primater (Primates) og familien markattrer (Cercopithecidae). Den kjennes også under fremdeles navnet husabariabeeste, og er også kallen for grøn markatt. Denne aben er oprinnelig hjemmehørende i subsaharisk Afrika, og lever i en variert bredde av skogsområder, fra regnskog til savanner med trær.
'Cercopithecus aethiops' har en slank kroppsbygning og er kjent for sine svelge lange lemmer og svans. Den kan bli mellom 40 til 70 cm lang, med en svans som kan være like lang eller lenge som kroppen. Den veier mellom 3,9 til 7,7 kg. Pelsen er grønnegrå eller brun på ryggen og hvit på buken. Ansiktet er sort med en hvit skjegg rundt munnene.
Denne aben lever i grupper som kan inneholde opp til 30 individer, deriblant flere hanar og hunar. Den er allikevel merkет av en matriarkal struktur, med de ældre hunnene som dominerer over de yngre. Føden består av frukt, frø, blader, bark, insekter og små dyr.
'Cercopithecus aethiops' er kjent for sin evne til å springe langt og høyt fra gren til gren i skogen. Den har også en unik metode for å vaskes selv, ved å bruke sine hænder for å fjerne parasitter og skjedde med pelsen.
Denne aben er ikke direkte truet av utdøing, men populationen er i tilbakegang på grunn av økende jordbruksområder, skogsavverkning og illegal handel med viltlevende dyr. Derfor er det viktig å ta stilling for å beskytte denne abens levevilkår og sikre at den kan overleve og trives i fremtiden.
Rift Valley fever (RVF) är en zoonotisk, arbovirusinfektion som orsakas av Rift Valley fever-viruset (RVFV), ett filovirus som tillhör familjen Phenuiviridae. Sjukdomen är namngiven efter Rift Valley i Kenya, där den först identifierades hos boskapsdjur 1930. RVFV överförs vanligtvis från infekterade växtätande insekter, främst moskiter av arten Culex spp., till djur och människor genom bett. Sjukdomen är endemisk i Afrika söder om Sahara, men har också spridits till Arabiska halvön.
Människor kan smittas via kontakt med infekterade djurs blod, feta vävnader eller abortiva foster, och i mindre utsträckning via bett av infekterade moskitor. Sjukdomen tenderar att vara mild hos människor, men allvarliga komplikationer kan uppstå, särskilt hos barn och gravida kvinnor. Symptomen på Rift Valley fever inkluder plötslig feber, muskelvärk, huvudvärk, yrsel, illamående och kräkningar. I allvarliga fall kan sjukdomen leda till ögoninflammation (konjunktivit), hjärninflammation (encefalit), lunginflammation (pneumonit) eller blödningsrubbningar. Dödligheten hos människor är relativt låg, men kan nå upp till 1-2% av de smittade.
Det finns inget specifikt behandlingsmedel eller vaccin mot Rift Valley fever som är godkänt för användning hos människor, även om ett antal kandidater befinner sig i utvecklingsfasen. Behandlingen av RVF koncentrerar sig på att lindra symptomen och stödja de drabbade organens funktioner. För att förebygga smittspridning rekommenderas isolation av de smittade, användning av personlig skyddsutrustning (PPE) och förhindrande av exponering för infekterade djur eller deras kroppsvätskor.
Sjukdomsutbrott (engelska: disease outbreak) är en plötslig och ofta explosionsartad ökning i antalet fall av en viss sjukdom inom ett begränsat geografiskt område under en bestämd tidsperiod. Det kan orsakas av olika faktorer, till exempel infektion med en patogen (smitta), förekomst av en gemensam riskfaktor för sjukdomen eller påverkan från miljöfaktorer. Sjukdomsutbrott kan variera i storlek och kan vara lokala, regionala eller globala. De kan utgöra ett allvarligt hot mot folkhälsan och kräva insatser från offentliga hälsovårdsmyndigheter för att kontrolleras och förhindras.
Lassa fever is an acute viral hemorrhagic fever caused by the Lassa virus. It was first identified in 1969 in the town of Lassa, in Borno State, Nigeria. The disease is primarily endemic to West Africa, particularly in Guinea, Liberia, Sierra Leone, and Nigeria.
The Lassa virus is a member of the Arenaviridae family and is transmitted to humans through contact with infected rodents, mainly the multimammate rat (Mastomys natalensis). Human-to-human transmission can also occur via direct contact with infected bodily fluids or contaminated objects.
The symptoms of Lassa fever are often mild and non-specific during the early stages, making it difficult to diagnose. They may include fever, general malaise, weakness, headache, sore throat, muscle pain, chest pain, nausea, vomiting, diarrhea, and cough. In severe cases, the disease can progress to involve multiple organ systems, causing bleeding disorders, shock, and potentially death.
Healthcare workers should take precautions when treating patients suspected of having Lassa fever due to its high infectivity. There is no specific treatment for Lassa fever, but supportive care, such as rehydration and maintaining electrolyte balance, can significantly improve outcomes. Ribavirin, an antiviral drug, has been shown to be effective in treating Lassa fever if administered early in the course of the disease. Prevention measures include reducing exposure to infected rodents and practicing good hygiene. No vaccine is currently available for Lassa fever.
En neutraliseringstest (neutralization test) är en typ av laboratorietest som används för att mäta den förmåga som ett specifikt antikroppar-serum har att neutralisera (i huvudsak) virus. Testet mäter hur mycket serum som behövs för att reducera eller eliminera en given virusslagets förmåga att infektera celler.
Under testförfarandet blandas serumprover med en känd koncentration av virus, och sedan exponeras denna blandning för en kultur av celler som virus normalt skulle kunna infektera. Efter en viss inkubationstid undersöks cellkulturen för tecken på infektion, till exempel cytopatisk effekt (CPE).
Om serumprovet har en hög koncentration av neutraliserande antikroppar kommer detta att minska eller eliminera virusslagets förmåga att orsaka CPE i cellkulturen. Testresultatet uttrycks som den högsta serumkoncentrationen som behövs för att neutralisera 50% av viruspartiklarna (NC50).
Neutralisationstester används ofta inom forskning och diagnostik, till exempel vid utveckling av vacciner eller för att fastställa immunitet hos en individ efter en infektion eller vaccinering.
'Virushöljet' är ett yttre proteinlager som omger vissa typer av virus. Detta skapas när viruset sammansätter sig med värden såsom bakterier eller celler, och kan bestå av ett eller flera olika proteiner. 'Virushöljets proteiner' refererar till de proteinmolekyler som utgör detta skal. Dessa proteiner kan spela en roll i virusets infektionsförmåga genom att hjälpa till att binda till värden eller att underlätta penetrationen av cellmembranet. De kan också vara mål för antivirala behandlingar, eftersom de ofta är nödvändiga för virusets överlevnad och reproduktion.
Insektsproteiner definieras som proteiner som utvinns från insekter, såsom gråsuggor, myror och fjärilar. Dessa proteiner kan antingen komma från hela insekterna eller från specifika delar av dem, som exempelvis puppor eller larver. Insektsproteiner är rika på essentiella aminosyror och antioxidanter, och de har visat sig vara ett potentialt näringsrikt alternativ till traditionell animalisk protein källa. De används också i vissa typer av djurfoder.
Molekylsekvensdata (molecular sequencing data) refererer til de resultater som bliver genereret når man secvenserer DNA, RNA eller proteiner i molekylærbiologien. Det innebærer typisk en række af nukleotider (i DNA- og RNA-sekvensering) eller aminosyrer (i proteinsekvensering), der repræsenterer den specifikke sekvens af gener, genetiske varianter eller andre molekyler i et biologisk prøve.
DNA-sekvensdata kan f.eks. anvendes til at identificere genetiske varianter, undersøge evolutionæ forhold og designe PCR-primerer. RNA-sekvensdata kan bruges til at studere genudtryk, splicevarianter og andre transkriptionelle reguleringsmekanismer. Proteinsekvensdata er vigtige for at forstå proteinstruktur, funktion og interaktioner.
Molekylsekvensdata kan genereres ved hjælp af forskellige metoder, herunder Sanger-sekvensering, pyrosekvensering (454), ion torrent-teknikker, single molecule real-time (SMRT) sekvensering og nanopore-sekvensering. Hver metode har sine styrker og svagheder, og valget af metode afhænger ofte af forskningens specifikke behov og ønskede udbytte.
Vaccination, även känt som immunisering, är en förebyggande metod för att skydda en individ mot infektionssjukdomar genom att exponera dem för ett antigen som liknar den patogen som orsakar sjukdomen. Detta stimulerar immunsystemet att producera en immunrespons, vilket innebär att kroppen lär sig att känna igen och bekämpa den specifika patogenen om individen exponeras för den i framtiden.
Det finns olika typer av vacciner, men de flesta innehåller ett dödad eller avsvagt patogen, en del av ett patogen eller ett genetiskt material som kodar för ett protein från patogenen. När vaccinet ges till en individ, triggas immunsystemet att producera specifika antikroppar och aktivera T-celler som är specialiserade på att bekämpa den specifika patogenen. Dessa immunitetsmekanismer förblir i kroppen även efter att vaccinet har avtagit, vilket ger en långvarig skydd mot sjukdomen.
Vaccination är en effektiv metod för att kontrollera och eliminera infektionssjukdomar på populationnivå, och det rekommenderas starkt av världshälsoorganisationen (WHO) och andra hälsovårdsmyndigheter att alla individer ska vaccineras enligt de nationella immunisationsschemana som finns i respektive land.
"Brasilien" er en geografisk betegnelse og refererer derfor ikke direkte til noen medisinske begreper. Det er den femtestørste landet i verden, beliggende i Syd-Amerika. Jeg antar at du sannsynligvis tenker på å spørre om sykdommer eller helseproblemer som er relatert til Brasilien. Der er for eksempel en høy forekomst av denguefeber, malaria og andre tropiske sykdommer i landet. Det finnes også en stor fattigdom i noen områder av Brasilien, som kan føre til mangel på tilgang til medisinsk behandling og forebyggende helsetjenester.
Central America is a geographical region located in the southernmost part of North America. It is generally defined as the narrow strip of land that connects North America with South America, and it is made up of seven countries: Belize, Guatemala, Honduras, El Salvador, Nicaragua, Costa Rica, and Panama.
The region has a rich cultural heritage, with influences from indigenous peoples, Europeans, Africans, and Asians. It is also home to diverse ecosystems, including rainforests, cloud forests, mangroves, coral reefs, and volcanic landscapes.
In medical terms, Central America faces several health challenges, such as infectious diseases (e.g., malaria, dengue fever, Zika virus), chronic diseases (e.g., diabetes, hypertension, cancer), maternal and child health issues, and environmental health concerns (e.g., water and sanitation, air pollution). Access to healthcare services varies across the region, with some areas having limited resources and infrastructure.
"1800-talshistoria" är inte en medicinsk term, utan snarare en historisk beteckning. Det refererar till den perioden i historien som sträcker sig från år 1800 till år 1899. I medicinskt sammanhang kan det dock vara relevant att diskutera de medicinska framsteg och utvecklingarna som skedde under denna tid.
Under 1800-talet gjordes stora framsteg inom medicinen, bland annat genom upptäckten av mikroorganismer och deras roll i sjukdomar (t.ex. Louis Pasteur och Robert Koch), utvecklingen av vacciner (t.ex. Edward Jenner och smallpox-vaccinet) och framsteg inom kirurgin (t.ex. Joseph Lister och antiseptiska metoder). Dessa uppfinningar och upptäckter har haft en stor påverkan på den medicinska vården och har räddat många liv.
En viral plaqueassay är en metod inom virologi för att bestämma den infektiösa titern (antalet infektiösa partiklar per volymenheter) av ett virus. Metoden bygger på principen att virus infekterar och dödar celler i en monolayer av cellkulturer, vilket resulterar i en synlig klar plak (en liten, distinkt klump eller fläck) av döda celler mot en bakgrund av levande, metaboliskt aktiva celler.
I ett typiskt experiment seedas en standardiserad celllinje i en platt 6-well plate och infekteras sedan med seriella dilutioner av ett virusprov. Efter en inkubationsperiod på flera timmar till dagar, överstryks cellmonolagret med ett semi-solid medium (till exempel agarose) för att begränsa virusspridningen och underlätta plakbildning. Efter ytterligare inkubation bildas tydliga plak av döda celler som kan räknas och korreleras med den ursprungliga viruskoncentrationen i provet.
Viral plaqueassay är en mycket känslig metod för att uppskatta virustiter, och det ger information om både absoluta antalet infektiösa partiklar och deras förmåga att bilda plak (plaquaeffektivitet). Denna metod används ofta för att karakterisera nya virusstammar, utvärdera effektiviteten av antivirala medel och undersöka patogenes inom virologi.
Hemorragisk feber, Krim (Crimean Hemorrhagic Fever) är en allvarlig och livshotande virussjukdom som orsakas av ett virus som tillhör familjen Bunyaviridae. Sjukdomen sprids främst genom kontakt med infekterade djurs blod, exkrementer eller saliva, men kan också spridas från människa till människa via direkt kontakt med en infekterad persons kroppsvätskor eller via vektorer som fästingar.
Sjukdomen karakteriseras av plötslig början med feber, muskelvärk, huvudvärk och yttre blödningar (hemorragier). Andra symtom kan inkludera illamående, kräkningar, diarré, hosta, missfärgning av huden och ytliga blödningar. I allvarliga fall kan sjukdomen leda till fläckvis blödning under huden, blod i urinen eller avföringen, yrsel, koma och i värsta fall dödsfall.
Det saknas specifika behandlingsmetoder för Crimean Hemorrhagic Fever, men stödjande vård som inkluderar vätskeersättning, kontroll av blodtrycket och symtomlindring kan ges. I vissa fall kan antivirala läkemedel användas, men deras effektivitet är inte fullt utstuderad.
För att förebygga smittspridning rekommenderas skyddsåtgärder som att undvika kontakt med infekterade djur och deras kroppsvätskor, använda personlig skyddsutrustning när man hanterar djur eller kör i områden där sjukdomen är vanlig, och vaccinering för personer som arbetar med djur eller är utsatta för smittan.
Jag antar att du söker en definition av begreppet "sjukdomsvikter" inom medicinen. Sjukdomsvikter, eller "disease burden", är ett mått på den totala negativa påverkan som en sjukdom har på en individuals hälsa, samhälle och ekonomi. Det kan inkludera både direkta effekter av sjukdomen, såsom symptom och funktionsnedsättning, och indirekta effekter, som exempelvis kostnader för vård och negativa konsekvenser för individens livskvalitet och produktivitet.
Sjukdomsvikten kan beräknas på olika sätt, beroende på vilka aspekter av sjukdomen man vill undersöka. Exempel på metoder är:
* DALY (Disability-Adjusted Life Years): en metod som mäter den totala antalet år som förloras på grund av en sjukdom, både på grund av dödlighet och funktionsnedsättning.
* QALY (Quality-Adjusted Life Years): en metod som mäter det genomsnittliga antalet levda år i god hälsa som förloras på grund av en sjukdom.
* YLD (Years Lived with Disability): en metod som mäter det totala antalet år som en individ lever med funktionsnedsättning på grund av en sjukdom.
Sjukdomsvikter används ofta inom folkhälsoforskning och -planering för att jämföra olika sjukdomars påverkan på populationer, och för att prioritera resurser till de sjukdomar som har störst negativ effekt på individers hälsa och livskvalitet.
Hemagglutinationsinhibition (HI) test är en typ av laboratorietest som används för att mäta immuniteten eller responsen på vaccinationer mot vissa virus, särskilt influensavirus. Testet mäter förmågan hos antikroppar i serum från en individ att hindra hemagglutination, det vill säga sammanlänkning av röda blodkroppar tillgängliga på ytan av viruspartiklar.
I HI-testet blandas serumprover med standardiserade mängder av virus och sedan tillsätts färgade röda blodkroppar. Om antikroppar i serumet kan hindra viruset från att binda till röda blodkroppar, kommer de inte agglutineras eller klumpas tillsammans. Detta visar på en hög nivå av immunitet mot viruset. Omvänt, om serumet saknar antikroppar som kan binda till viruset, kommer röda blodkroppar att agglutineras och bilda klumpar.
HI-testet är en enkel, billig och effektiv metod för att mäta immuniteten mot vissa virus, men det har också några begränsningar. Det kan vara svårt att standardisera viruset och röda blodkroppar, och testet kan ge falskt positiva resultat om serumet innehåller icke-specifika inhibitorer av hemagglutination. Trots detta är HI-testet fortsatt en viktig metod för att mäta immuniteten mot influensavirus och andra virus som orsakar respiratoriska infektioner.
'RNA viralt' refererer til et virus som har sin genetisk informasjon lagret i RNA (ribonukleinsyre) istedenfor DNA (deoxyribonukleinsyre) som er vanligere for levende organismer. Disse typer av viruser bruker RNA-polymerase enzym for å transkribere og replikere sin genetisk informasjon. Mange infektiøse og smittebærende virusser, som f.eks. HIV, influenza, SARS-CoV-2 (som forårsaker COVID-19), er RNA-virusser.
'Afrika' är en kontinent som ligger söder om Medelhavet, väster om Asien och öster om Atlanten. Det är den näst största kontinenten i världen sett till yta och består av 54 självständiga stater. Afrika sträcker sig från Nordafrika i norr, som gränsar till Medelhavet, till Sydafrika i söder. Kontinentens västra gräns utgörs av Atlanten och den östra gränsen av Indiska oceanen.
Afrika är mycket rikt på biologisk mångfald och kulturmässigt är kontinenten mycket varierande, med ett stort antal olika folkslag, språk och religioner. Kontinenten har dock haft en lång historia av kolonialism och utvecklingsbakslag, vilket har lett till att många afrikanska länder är fattiga och drabbade av politisk instabilitet.
Det finns inget medicinskt särskilt med kontinenten Afrika i sig, men det kan finnas speciella hälsoproblem och sjukdomar som är vanligare eller mer utbredda i vissa afrikanska länder än andra. Till exempel har många afrikanska länder höga nivåer av HIV/AIDS, malaria och tuberkulos. Dessa hälsoproblem kan bero på fattigdom, brist på tillgång till hälso- och sjukvård samt andra sociala och ekonomiska faktorer.
'Boutonneuse fever' er en bakteriel infeksjon som forårses av bakterien *Rickettsia conorii*. Denne sykdommen kaller også fort det franske navnet 'Fièvre boutonneuse', og den er også kjent som 'Mediterranean spotted fever' eller 'Marseilles fever'.
Boutonneuse fever forekommer vanligst i regioner med varm, tør klima, som ligger mellom 45° sidelengde nord og 30° sidelengde sør. Disse områdene inkluderer Syden og Sør-Europa, Afrika, Asien og Midtøsten.
Infeksjonen overføres vanligst gjennom bid av tikker, som har sugt seg full av blod på en infisert vært. Når tikken bider et menneske, kan den smitte dem med bakterien. Symptomer på Boutonneuse fever inkluderer plutselig feber, hodepine, muskelsmerter, sveden og en rød, svulmet hudløsning rundt om bittet sted. I tillegg kan det oppstå en mørkeprick (eschar) på stedet for bittet. Andre symptomer kan inkludere opptredelse av hudutslag, yrsel og bevissthetsforandringer.
Hvis Boutonneuse fever ikke behandles tidlig og riktig, kan den føre til alvorlige komplikasjoner som blodinfeksjon (sepsis), hjertetilstander, leverskade og i værste fall død. Behandlingen består vanligvis av antibiotika, som skal administreres så tidlig som mulig for å redusere risikoen for alvorlige komplikasjoner.
Det er viktig å søke medisinsk behandling umiddelbart hvis du tror du har blitt bidt av en infisert tikk eller utvikler symptomer på Boutonneuse fever etter at du har vært i områder der det forekommer smittede tikker.
"Fylogenetik" (förekommande stavning inom biologi på engelska: 'phylogenetics') är ett område inom biologin som handlar om att studera evolutionära relationer mellan olika arter eller andra taxonomiska grupper. Genom att jämföra morfologiska, genetiska och/eller fossila data kan forskare konstruera ett fylogenetiskt träd som visar hur olika arter tros ha utvecklats från gemensamma förfäder över tid.
Termen "fylogen" (på engelska: 'phylogeny') refererar till den evolutionära historien och relationerna mellan olika taxa, det vill säga en grupp organismer som är relaterade genom gemensam härstamning. En fylogeni kan representeras av ett diagramatiskt träd där varje gren representerar en klad, det vill säga en monofyletisk grupp med alla dess ättlingar inkluderat och utan inslag av äldre gemensamma förfäder.
I medicinsk kontext kan fylogenetiska analyser användas för att studera evolutionära relationer mellan patogena mikroorganismer, vilket kan vara viktigt för att förstå hur sjukdomar sprids och utvecklas, och hur vacciner och andra behandlingsmetoder kan utformas.
'Smittsam sjukdomar, nyuppkomna' refererar till sjukdomar som spridits relativt nyligen och som är förmådna att överföras från en individ till en annan. Dessa sjukdomar kan orsakas av olika typer av patogener, såsom virus, bakterier eller parasiter. De nyuppkomna smittsamma sjukdomarna kan vara speciellt bekymmersamma eftersom befolkningen saknar immunitet mot dem och det kan ta tid att utveckla effektiva vacciner eller behandlingsmetoder. Exempel på nya smittsamma sjukdomar är SARS (svår akut respiratorisk syndrom), MERS (Mellanöstern-respiratorisk syndrom) och COVID-19, som orsakas av SARS-CoV-2-virus.
"Hemorragisk feber med renalt syndrom" (HFRS) är ett allvarligt tillstånd som orsakas av infektion med vissa typer av hantavirus. Det kännetecknas av plötslig feber, allmänt sjukdomstillstånd och blödningar i olika delar av kroppen.
Renalt syndrom innebär att några eller samtliga av njurarnas funktioner är störda. Vid HFRS kan det uppstå blod i urinen (hemorragi) och njurarna kan misslyckas med att filtrera blodet korrekt, vilket kan leda till att patienten drabbas av akut njursvikt. Andra symtom som kan förekomma vid HFRS innefattar illamående, kräkningar, buksmärtor, huvudvärk och muskelvärk.
HFRS är en allvarlig sjukdom som kan vara livshotande om den inte behandlas korrekt. Behandlingen består vanligen av stödjande vård, såsom vätskeersättning och mediciner för att kontrollera blodtrycket och blödningsrisken. I vissa fall kan patienten behöva intensivvård och dialysbehandling.
'Mikrobiella fotoreceptorer' refererar till speciella proteiner hos vissa bakterier och archaea (en annan grupp enkelcelliga organismer) som kan absorbera ljus och använda denna information för att styra cellens beteende. Detta är ett exempel på hur sådana enkelcelliga organismer kan använda sig av ljussignaler för att navigera, reglera sina metaboliska processer eller kommunicera med varandra och sin omgivning.
Mikrobiella fotoreceptorer inkluderar klasser av proteiner som kallas rhodopsiner och flavoproteiner. Rhodopsiner är kända för att spela en viktig roll i människans synprocess, men de förekommer också hos vissa bakterier och archaea. Dessa rhodopsiner innehåller en molekyl som kallas retinal, som kan ändra form när det absorberar ljus. Denna formförändring orsakar en konformationsförändring i proteinet, vilket aktiverar en signaltransduktionskedja och får cellen att reagera på olika sätt.
Flavoproteiner är ett annat slags fotoreceptorer som innehåller en molekyl som kallas FAD (flavin-adenin-dinukleotid). När dessa proteiner absorberar ljus kan de delta i produktionen av energimolekylen ATP eller andra cellulära processer.
Det är värt att notera att mikrobiella fotoreceptorer inte är samma sak som humana fotoreceptorer, som finns i ögat och används för synen. De mikrobiella fotoreceptorerna har utvecklats oberoende av de humanas och har andra funktioner än att uppfatta ljus för synen.