'Hjärtsäcksinflammation, konstriktiv' (i engelska: 'Constrictive pericarditis') är en medicinsk diagnos som innebär att hjärtsäcken (perikard) har blivit förtjockad och styv, vilket begränsar hjärtats förmåga att fylla sig med blod mellan varje slag. Detta leder till en minskad pumpfunktion och symtom som svullnad i benen, magsjuka och andnöd. Orsakerna till konstriktiv hjärtsäcksinflammation kan variera, men de vanligaste orsakerna är infektioner, trauma, cancerbehandling eller autoimmuna sjukdomar. Behandlingen innefattar ofta mediciner för att hantera symtomen och i vissa fall kirurgi för att avlägsna den förtjockade hjärtsäcken.

En hjärtsäcksinflammation, eller perikardit, är en inflammation i det membran som omger och skyddar hjärtat, kallat hjärtsäcken (perikard). Den kan orsakas av olika faktorer, såsom infektioner, autoimmuna sjukdomar, trauma eller andra medicinska tillstånd. Symptomen på en hjärtsäcksinflammation kan inkludera smärta i bröstet, hosta, andfåddhet, trötthet och feber. I vissa fall kan även en ömmande hals, muskelsmärtor eller hudutslag förekomma. Diagnosen ställs vanligen genom en kombination av fysiska undersökningar, blodprover och bilddiagnostiska metoder som till exempel echokardiografi eller datortomografi (CT). Behandlingen beror på orsaken till inflammationen men kan innefatta antiinflammatorisk medicinering, smärtstillande medel och ibland också antibiotika om det rör sig om en bakterieinfektion.

Tuberkulös hjärtsäcksinflammation, även känd som tuberkulös perikardit, är en komplikation av en aktiv tuberkulosinfektion. Infektionen orsakas vanligtvis av mykobakteriet *Mycobacterium tuberculosis* och drabbar ofta personer med nedsatt immunförsvar.

I takt med att tuberkulosen sprider sig i kroppen kan den nå hjärtsäcken (perikardiet), som är den membranartade struktur som omger och skyddar hjärtat. När mykobakterierna koloniserar perikardiet orsakar de en inflammation, vilket leder till att vätska ansamlas mellan hjärtsäcken och hjärtats yttre vävnad (epikard). Denna ansamling av vätska kallas för ett exsudat.

Tuberkulös perikardit kan leda till symptom som bröstsmärta, hosta, feber, trötthet och andfåddhet. I allvarliga fall kan det orsaka komplikationer såsom konstriktion (förträngning) eller fibros (cellig bindvävsbildning) av hjärtsäcken, vilket kan påverka hjärtfunktionen negativt och leda till kongestivt hjärtfel.

Diagnosen ställs vanligtvis genom att analysera vätskan i hjärtsäcken med hjälp av tekniker som bakterieodling, mikroskopi eller molekylärbiologiska metoder. Behandlingen består ofta av kombinerad antibiotisk behandling för att eliminera tuberkulosinfektionen och understödjande behandlingar för att lindra symptomen och stödja hjärtfunktionen.

Perikardektomi är en kirurgisk procedure där man delvis eller helt tar bort det fibrosa höljet som omger och skyddar hjärtat, kallat perikard. Orsaken till en perikardektomi kan vara att patienten har ett förkalkat eller inflammerat perikard som orsakar smärta eller andra besvär.

Denna procedure utförs vanligen under allmänbedövning och kräver öppna hjärtkirurgi. Efter operationen kan patienten behöva inta vila och följa en rehabiliteringsplan för att återhämta sig fullständigt.

Perikardiell utgjutning, även känd som pericardial effusion, är en medicinsk term som refererar till onormalt accumulerande vätska mellan de två hinnalagen som omsluter hjärtat, nämligen det yttre perikardiaktiva och det inre perikardiaka lagret. Denna påfyllda vätskan kan vara transparent, serös, blodig, purulent eller klamydial, beroende på orsaken till utgjutningen.

Perikardiell utgjutning kan vara asymptomatisk och upptäckas av en slump under en rutinundersökning, men i vissa fall kan det orsaka symptom som bröstsmärta, andfåddhet eller trötthet beroende på omfattningen och hastigheten på vätskan som accumulerar. I allvarliga fall kan en stor mängd vätska leda till komplikationer som ett komprimerat hjärta (kardiell tamponad) eller irritation av det mediastinala vävnaden, vilket kan orsaka ytterligare symtom som heshet och hosta.

Det finns många olika orsaker till perikardiell utgjutning, inklusive infektion, trauma, autoimmuna sjukdomar, cancer och reaktioner på vissa mediciner. Behandlingen beror på underliggande orsaken, men kan omfatta avvaktan och övervakning, dränering av vätskan eller behandling av den underliggande sjukdomen.

Restriktiv kardiomyopati (RCM) är en sällsynt typ av sjukdom i hjärtmuskulaturen (kardiomyopati) som kännetecknas av ökat muskelmassa och förtjockning av hjärtats vävnad, vilket begränsar hjärtats förmåga att fylla sig med blod mellan varje slag. Detta leder till en restriktiv hjärtfunktion, där hjärtat har svårt att pumpa ut tillräckligt med blod för att möta kroppens behov.

I allmänhet orsakas RCM av strukturella eller funktionella rubbningar i de celler som utgör hjärtmuskulaturen (kardiomyocyterna). Dessa rubbningar kan bero på genetiska faktorer, sjukdomar som angriper hjärtat direkt eller andra allvarliga sjukdomar. I vissa fall kan orsaken till RCM inte fastställas (idiopatisk restriktiv kardiomyopati).

Symptomen på RCM kan inkludera andfåddhet, trötthet, yrsel, benödem och synonymor. Sjukdomen kan vara livshotande om den inte behandlas korrekt, och patienter med RCM kan kräva intensiv medicinsk vård, inklusive läkemedelsbehandling, mekanisk hjärtstöd eller hjärttransplantation.

Den medicinska termen för "hjärtsäck" är "primitive hjärta" eller "tubulärt hjärta". Det är en struktur som utvecklas hos ett embryo under fostertiden. Hjärtsäcken är en tidig form av hjärtat som bildas när olika delar av det tubulära hjärtat börjar vrida sig, förlängas och differensieras för att forma de olika kamrarna i det fullt utvecklade hjärtat.

Hjärtsäcken består av en muskulös vävnad som pumpar blod genom den cirkulerande systemen hos ett embryo. Det hjälper till att transportera näringsämnen och syre till cellerna i fostret under dess utveckling. Efterhand som fostret växer och utvecklas, kommer hjärtsäcken att förändras och forma de fyra kamrarna och de fyra ventriklarna i det fullt utvecklade hjärtat.

'Hjärttamponad' är ett medicinskt tillstånd där fluida eller gaser ansamlas utanför hjärtkammare, vilket förhindrar att kamrarna fylls normalt under diastolen. Detta kan orsaka en minskad hjärtfunktion och på sikt leda till organsvikt om det inte behandlas. Orsakerna kan variera, men de vanligaste är hjärtsvikt, lungemboli eller trauma. Symptomen kan inkludera andnöd, trötthet, hosta, svullnad i benen och bröstsmärta. Diagnosen ställs vanligen genom ultraljud eller datortomografi (CT). Behandlingen består ofta av att behandla underliggande orsaken samt att avlasta hjärtat med mediciner, såsom diuretika och ACE-hämmare. I vissa fall kan kirurgiskt ingrepp vara nödvändigt för att avlägsna ansamlad fluid eller reparera skada på hjärtkammaren.

Perikardiocentes är en medicinsk procedur där ett nyckelhålsliknande hål skapas i patientens bröstkorg för att tappa vätska som har accumulerat i det perikardiella utrymmet, det vill säga det rum som omger och skyddar hjärtat. Denna procedure utförs vanligtvis med hjälp av en tunn, böjlig tunnel som kallas en nål eller kateter.

Perikardiocentes kan vara livräddande när patienten har en akut accumulering av perikardvätska, till exempel vid ett mMAG- (myocardialt markörantigen) eller ett trauma som orsakar en ödematös accumulering i det perikardiella utrymmet. Det kan också användas för att underlätta diagnosen av infektioner, cancer eller andra sjukdomar som kan ha resulterat i en onormal accumulering av vätska runt hjärtat.

'Hjärt-kärltuberkulos' (eller 'cardiovaskulär tuberkulos') är en allvarlig komplikation till tuberkulos (TBC) som kan uppstå när sjukdomen sprider sig till hjärtat och kärlen. Detta orsakas vanligtvis av den bakterien Mycobacterium tuberculosis, som angriper lungorna men kan spridas via blodomloppet till andra delar av kroppen.

Hjärt-kärltuberkulos kan leda till flera komplikationer, bland annat:

1. Endocardit (infektion i hjärtkammarens klaffar eller hjärtmuskulaturen)
2. Myokardit (inflammation och skada på hjärtmuskulaturen)
3. Perikardit (inflammation och ansamling av vätska mellan de två yttre hjärthöljena, perikardiet)
4. Koronararteriit (inflammation och skada på kärl som förser hjärtmuskulaturen med syre)

Dessa komplikationer kan orsaka symptom som bröstsmärta, andfåddhet, irreguljära hjärtslag, hosta, feber och viktförlust. Hjärt-kärltuberkulos är en allvarlig sjukdom som kan vara dödligt om den inte behandlas korrekt och i tid. Behandlingen innefattar vanligtvis flerläkemedel under en längre tidsperiod för att eliminera bakterien och förhindra komplikationer.

Kardanolidder är en grupp kolesterolbaserade steroidhormoner som produceras naturligt i djur, inklusive människor. De har en central roll i regleringen av kroppens homeostas och är involverade i en rad fysiologiska processer, såsom ämnesomsättning, immunförsvar, hjärt-kärlsystemet och reproduktionen.

Det finns fem huvudgrupper av kardanolidhormoner:

1. Glukokortikoider: Dehydroepiandrosteron (DHEA), kortisol och aldosteron är exempel på glukokortikoider. Dessa hormoner reglerar bland annat ämnesomsättningen, blodtrycket och immunförsvaret.
2. Mineralokortikoider: Aldosteron är det viktigaste mineralokortikoidhormonet och har en central roll i regleringen av salt- och vätskebalansen i kroppen.
3. Sexualhormoner: De två huvudgrupperna av sexualhormoner är androgener (testosteron, dihydrotestosteron) och östrogener (östradiol, östriol). Dessa hormoner reglerar bland annat reproduktionen, sexuell differentiering och sekundära sexuella karaktärer.
4. Neuroaktiva steroider: DHEA och pregnenolon är exempel på neuroaktiva steroider som har en roll i hjärnans funktion och kan vara involverade i minnes- och kognitionsprocesser.
5. Vitamin D: Vitamin D är ett sekulärt kardanolidhormon som produceras i huden när den utsätts för solens UV-B-strålar. Det har en central roll i regleringen av calciumomsättningen och hälsa hos ben, muskler och andra vävnader.

I medicinskt sammanhang kan kardanoider användas som läkemedel för att behandla olika sjukdomar, till exempel könshormonrubbningar, brist på vitamin D, ben- och muskelrelaterade sjukdomar och cancer.

Ascites er en accumulering av fri fluid i bukhuletten. Kylös ascites betyr at fluiden har en lav proteininnhold og er ofte forårsaket av levercirrose, hjerteinsufficiens eller kan være sammenhengende med malignt (kraftfullt voksende) sykdom. Fluidets sammensetning inneholder lavere verdier av proteiner enn normalt, og ofte under 2,5 g/dL. Dette fører til at onkotisk trykk i blodbanen faller, hvilket igjen fører til at væske transporteres fra blodbanen og akkumulerer i bukhuletten.

I svensk medicinsk terminologi kan 'varbildning' definieras som "den patologiska process där celler eller vävnader i kroppen bildar felaktiga, funktionslösa eller överflödiga strukturer". Detta kan ske på grund av genetiska mutationer, infektioner, trauma eller andra skador. Exempel på varbildning inkluderar tumörer, cystor och vissa former av malformationer.

Fonokardiografi är en icke-invasiv undersökningsmetod inom medicinen som används för att studera hjärtats funktion. Metoden bygger på att man placerar ett mikrofonliknande sensorelement på det utsida av bröstet och registrerar de ljud som hjärtat genererar under varje hjärtslag. Dessa ljud kan sedan analyseras för att bedöma olika aspekter av hjärtats funktion, såsom hjärtklaffarnas rörelser, hjärtmuskulaturens styrka och omfång, samt eventuella strukturella skador eller sjukdomar i hjärtat. Fonokardiografin är en viktig del av klinisk undersökning inom kardiologi och kan bidra till att ställa diagnoser, planera behandlingar och övervaka effekterna av olika terapeutiska åtgärder.

Protein-losing enteropathies (PLE) refer to a group of medical conditions that affect the gastrointestinal (GI) tract and result in excessive loss of proteins from the body. These proteins are normally absorbed into the bloodstream through the walls of the small intestine, but in PLE, the intestinal lining becomes damaged or inflamed, leading to increased permeability and protein leakage into the gut.

The excessive loss of proteins can lead to a range of symptoms, including edema (swelling), ascites (fluid accumulation in the abdomen), hypoalbuminemia (low levels of albumin in the blood), and malnutrition. PLE can be caused by various underlying conditions, such as inflammatory bowel disease, celiac disease, intestinal infections, radiation therapy, or cancer.

Diagnosis of PLE typically involves a combination of clinical evaluation, imaging studies, laboratory tests, and sometimes endoscopic procedures to identify the underlying cause. Treatment of PLE depends on the underlying condition and may include medications, dietary modifications, or surgery. In some cases, replacement of lost proteins through intravenous infusions may be necessary.

Kardiovaskulära infektioner är infektioner som drabbar hjärtat och det kardiovaskulära systemet, inklusive artärer, vener och hjärtkamrar. Dessa infektioner kan orsakas av olika patogener, såsom bakterier, virus och svampar. Exempel på kardiovaskulära infektioner är endokardit (infektion i hjärtklaffarna), myokardit (inflammation i hjärtmuskeln) och perikardit (inflammation i hjärtsäcken). Symptomen på dessa infektioner kan variera beroende på vilket område som är drabbat, men kan inkludera feber, trötthet, hosta, andningssvårigheter och smärta i bröstet. Behandlingen av kardiovaskulära infektioner består ofta av antibiotika eller antivirala läkemedel, beroende på orsaken till infektionen. I vissa fall kan kirurgi vara nödvändig för att behandla komplikationer såsom hjärtklaffssjukdomar eller abscesser i hjärtmuskeln.

Dopplerekokardiografi är en typ av echokardiografi (ultraljud av hjärtat) som används för att bedöma hjärtflödet och hjärtklaffarnas funktion. Den bygger på Doppler-effekten, uppkallad efter den österrikiske fysikern Christian Andreas Doppler, vilken innebär att frekvensen av en våg ändras när den reflekteras från ett föremål som rör sig i förhållande till källan.

I en dopplerekokardiografi används ultraljudsvågor för att mäta hastigheten och riktningen av blodflödet genom hjärtklaffarna och de stora hjärtslagen. Detta ger information om eventuella flödesstörningar, som exempelvis sjukdomar i klaffarna eller förträngningar i kärlen. Metoden är icke-invasiv och säker, och används ofta som en del av en standard echokardiografi.

Kylotorax är ett medicinskt tillstånd där det bildas en excesiv mängd vätska i pleurahuvan, den utrymme som omger lungorna. Pleurahuvan består av två tunna membran, en ytter- och en inre, som är separerade av en mycket liten mängd vätska som hjälper till att reducera friktionen när lungorna expanderar och kontraheras under andningen.

I en situation med kylotorax ökar mängden vätsa i pleurahuvan dramatiskt, vilket kan orsaka andningssvårigheter, bröstsmärta och andra symtom som beror på kompression av lungorna. Det finns olika orsaker till kylotorax, inklusive trauma, infektion, inflammation, tumörer och vissa mediciner. Behandlingen av kylotorax kan variera beroende på dess underliggande orsak, men den kan innefatta avlopp av överskottvätskan, behandling av infektion eller inflammation och i vissa fall kirurgiskt ingrepp.

"Mitralklappen" er en hjerteklappe som ligger mellom venstre overhus (latin: atrium) og venstre underhus (latin: ventriculus) i hjertet. Mitralklappen består av to pløyformede klapper, kaldt anteirerriske og posterieore mitralaklarappene, som åpner og lukker for å regulere blodfluksen mellom de to hjerteslekta. Mitralklappen er den vanligste klappen som påvirkes av hjerteklappesykdommer, såsom mitraliske stenose eller insufficiens.

Kardenolider är en klass av steroider som innehåller ett kolringsystem med fem cyklohexanringar istället för de vanliga fyra ringarna hos andra steroider. De förekommer naturligt i vissa växter och djur, och har en varierad farmakologisk verkan beroende på specifika strukturella egenskaper. Några exempel på kardenolider är digitalisglykosider som finns i fingerborgsblommor och används inom medicinen för att behandla hjärtsjukdomar, särskilt hos patienter med hjärtfel som leder till ökat tryck i lungkretsloppet. Digitalisglykosiderna verkar genom att öka kontraktionsstyrkan och nedsätta frekvensen hos hjärtmuskulaturen, samt påverka elektrolytbalansen i kroppen.

Obliterativ bronkiolit är en medicinsk term som används för att beskriva en allvarlig lungsjukdom där de små luftvägarna, eller bronkioler, i lungorna skadas och till slut förträngs (obliteras) av ärrvävnad eller cystor. Detta orsakar andningssvårigheter och sämre syresättning i blodet. Sjukdomen kan vara primär, det vill säga att den utgör själva sjukdomen, eller sekundär till andra sjukdomar eller exponeringar för skadliga ämnen som rök, kemikalier eller gaser.

Ekokardiografi är en icke-invasiv diagnostisk metod inom medicinen, särskilt inom kardiologi. Den använder ultraljud för att generera bilder och information om hjärtats struktur och funktion. Ekokardiografin kan visa olika aspekter av hjärtat, såsom kamrarnas storlek, tjocklek och rörelser, hjärtpumpningens effektivitet, hjärtklaffarnas funktion och om det finns några strukturella skador eller abnormaliteter i hjärtat. Metoden är smärtfritt och säker för patienten, eftersom den inte använder joniserande strålning som röntgen. Ekokardiografi kan användas för att diagnostisera och övervaka olika hjärtsjukdomar, såsom hjärtklaffsjukdomar, kardiomyopatier, perikardit och andra tillstånd som påverkar hjärtat.

Pulsdopplerekokardiografi (PDE) är en icke-invasiv ultraljudsmetod som används för att undersöka hjärtats funktion och blodflöde. Den bygger på principen att man kan mäta hastigheten på blodflödet genom att analysera hur ultraljudsböljorna reflekteras av rörelser i blodet.

Vid PDE använder man en ultraljudssond som placeras på bröstet (i det främre, substernala facket) för att skicka ut ultraljudsvågor som reflekteras av blodet i hjärtats kamrar och blodkärl. Genom att mäta tidsintervallet mellan när ultraljudsvågen sänds ut och när den reflekterade signalen återkommer kan man beräkna avståndet till det reflekterande objektet, i det här fallet rörelser i blodet.

Genom att använda pulsdopplersonografin kan läkare och andra vårdpersonal bedöma riktning, hastighet och volym på blodflödet genom olika delar av hjärtat och dess blodkärl. Detta är särskilt användbart för att detektera och diagnostisera olika former av hjärtsjukdomar, som exempelvis sjukdomar i hjärtklaffarna eller nedsatt pumpfunktion hos hjärtat.

I korthet kan man säga att pulsdopplerekokardiografi är en ultraljudsmetod som används för att undersöka blodflödet i hjärtat och dess blodkärl, vilket kan vara till hjälp vid diagnostisering av olika former av hjärtsjukdomar.

Den medicinska definitionen av 'dödlig utgång' är när en persons tillstånd, ofta som ett resultat av en sjukdom eller skada, leder till döden. Det kan också definieras som en situation där en persons prognos är att de kommer att dö inom en viss tidsram, baserat på deras tillstånd och behandlingsalternativ. I kliniska studier används ofta ett mått som kallas "dödlighet" för att beskriva andelen deltagare som avlidit under en viss tidsperiod.