Optiska illusioner
Viktuppfattning
Storleksuppfattning
Psykofysik
Fotostimulering
Synuppfattning
Känseluppfattning
Proprioception
Mönsterigenkännande, visuellt
Kontrastkänslighet
Sinnesförvrängning
Orientering
Belysning
Figural eftereffekt
Rymduppfattning
Hand
Kroppsuppfattning
Beröring
Gummi
Omdöme
Synförmåga, binokulär
Människokropp
Fältberoende-oberoende
Syn
Hörseluppfattning
Rotation
Perceptionsstörningar
Psykomotorisk funktion
Modeller, psykologiska
Akustisk stimulering
Visuell disparitet
Stimuli
Perceptuell maskering
Syncentrum
'Illusion' är inget som direkt används som en medicinsk term, men det kan förekomma inom områden som neurovetenskap och psykiatri. I dessa sammanhang kan illusionen definieras som en perception eller upplevelse av något som inte korresponderar till de faktiska stimuli som orsakat den. Det kan handla om att se, höra, känna eller annars uppleva något på ett sätt som skiljer sig från verkligheten. Illusioner kan uppstå på grund av normala perceptionella processer, men de kan också vara relaterade till vissa mentala störningar eller neurologiska tillstånd.
"Optiska illusioner" är en term inom medicinen och neurovetenskapen som refererar till en typ av perceptuell förmåga hos det mänskliga sinnet där det uppfattar ett visuellt stimuli på ett sätt som inte korresponderar till dess objektiva egenskaper. Detta kan bero på att hjärnan tolkar informationen på ett felaktigt sätt, ofta på grund av våra inbyggda förväntningar och erfarenheter.
Optiska illusioner kan delas upp i två kategorier: lägre nivå-illusioner och högre nivå-illusioner. Lägre nivå-illusioner beror på felaktiga tolkningar av ljus, form, storlek eller rörelse, medan högre nivå-illusioner är mer komplexa och involverar högre mentala processer som inlärning, minne och kognition.
Exempel på optiska illusioner inkluderar Kanizsas triangulära triangel, Ebbinghaus-illusionen och Mullers lyckliga linje. Dessa illustrationer visar hur vårt sinne kan bli vilseledande när det kommer till tolkningen av vad vi ser, och kan vara användbäbara för att undersöka hur hjärnan bearbetar visuell information.
'Viktuppfattning' (engelska: 'Weight perception') refererar till individens subjektiva uppfattning och bedömning av sin egen kroppsvikt och kroppsform. Denna uppfattning kan vara objektivt korrekt eller inkorrekt i jämförelse med den faktiska vikten, beroende på individens subjektiva tolkningar och förväntningar. Viktuppfattning kan ha en betydande inverkan på individens psykiska hälsa, självbild och beteenden relaterade till närings- och motion, och kan också vara kopplat till risker för övervikt och obesitas.
I medicinska sammanhangen kan "storleksuppfattning" (engelska: "size perception") avse hur stor eller liten en individ upplever att olika delar av sin egen kropp är, jämfört med normativa värden eller förväntade storlekar. Storleksuppfattningen kan påverkas av många faktorer, inklusive personens självbild, psykiska hälsa och eventuella kroppsliga förändringar som till exempel viktminskning eller viktökning.
Störningar i storleksuppfattningen kan vara ett tecken på olika sjukdomstillstånd, såsom ätstörningar (till exempel anorexia nervosa och bulimia nervosa) eller kroppsbildsdysmorfi. Dessa tillstånd kan kräva professionell behandling för att hjälpa individen att utveckla en hälsosam och realistisk storleksuppfattning.
Rörelseuppfattning (proprioception) är en typ av sensorisk perception som ger oss information om var våra kroppsdelar är och hur de rör sig i rummet. Detta uppfattas genom speciella sensorer i musklerna, senorna och lederna, som detekterar spänningar, rörelser och positioner. Rörelseuppfattningen hjälper oss att upprätthålla balansen, koordinera rörelser och förstå var vår kropp befinner sig i förhållande till omgivningen.
Psykofysik är ett forskningsområde som undersöker sambandet mellan mentala processer och fysiska processer i kroppen. Det handlar om att studera hur mentala händelser, som perceptioner, känslor och tankar, relaterar till fysiologiska händelser, som nervcellers aktivitet och hormonnivåer. Psykofysikens mål är att utveckla en vetenskaplig förståelse av hur det mentala och det fysiska är relaterat och interagerar med varandra. Exempel på forskningsområden inom psykofysik kan vara studier av sambandet mellan smärta och nervcellers aktivitet, eller hur olika känslor påverkar hjärtats slagfrekvens.
Fotostimulering är ett medicinskt begrepp som refererar till användning av ljus för att stimulera specifika reaktioner i levande vävnad eller celler. Detta kan användas inom olika områden, såsom hudterapi och behandling av vissa neurologiska störningar.
I samband med hudbehandlingar, kan fotostimulering involvera användning av specifika våglängder av ljus för att stimulera cellernas ämnesomsättning och syreförsörjning, vilket kan leda till förbättrad hudstruktur och läkerprocesser.
Inom neurologi kan fotostimulering användas som en icke-invasiv behandlingsmetod för att stimulera nervceller i hjärnan med hjälp av ljus. Detta kallas ofta transkraniell magnetstimulering (TMS) eller transkraniell direkt strömstimulering (tDCS), där en yttre enhet används för att generera ett magnetfält eller elektrisk ström som påverkar nervceller i hjärnan.
Det är värt att notera att fotostimulering kan ha olika mekanismer och effekter beroende på vilket område det används inom, så det är alltid viktigt att konsultera en läkare eller en annan medicinsk expert för att få rätt information och behandling.
'Synuppfattning' (engelska: 'Cataract') är en medicinsk term som refererar till att linsen i ögat har blivit opak, vilket orsakar synnedsättning. Detta kan vara relaterat till åldrande, men det kan också orsakas av skada, sjukdom eller genetiska faktorer. När linsen blir alltmer opak, minskar mängden ljus som når näthinnan och synen försämras. I vissa fall kan det leda till fullständig blindhet om det inte behandlas. Den vanligaste behandlingen för synuppfattning är kirurgi, där linsen tas bort och ersätts med en konstgjord linse.
"Känseluppfattning" (tactile perception) är ett medicinskt begrepp som refererar till förmågan att uppfatta och tolka smärta, temperatur, tryck, vibrieringar och andra sensoriska stimuli från huden och andra kroppsdelar. Denna förmåga beror på nervcellers (neuroners) funktion i det som kallas det sensomotoriska systemet, som inkluderar alla delar av nervsystemet som kontrollerar muskelrörelser och känseluppfattning.
Känsligheten för olika typer av sensoriska stimuli kan variera mellan olika delar av kroppen, beroende på densiteten av nervändar (till exempel taktile korpusklar) i huden och andra faktorer. Också skador på nervsystemet, som till exempel neuropati orsakad av diabetes eller alkoholmissbruk, kan leda till förändringar i känseluppfattning.
I en medicinsk kontext kan en utvärdering av en persons känseluppfattning ingå som en del av en neurologisk undersökning eller en undersökning av smärta och sinnesförnimmelser. Detta kan involvera att patienten får beskriva vad de upplever när de utsätts för olika sorters sensoriska stimuli, såsom att känna på olika ytor med olika grader av tryck eller temperatur.
Proprioception kan definieras som förmågan att uppfatta kroppens position och rörelse i rummet, utan att behöva titta på den. Det är en form av sensorisk perception som orsakas av stimulering av sensory neuroner belägna i musklerna, leder och ledkapslarna. Proprioceptionen ger oss information om var våra kroppsdelar befinner sig och hur de rör sig i förhållande till varandra. Den hjälper oss att upprätthålla balans, koordinera rörelser och förstå gränsen för vår kropps räckvidd.
'Mönsterigenkännande, visuellt' refererar till förmågan att upptäcka, urskilja och tolka repetitiva eller förutsägbara mönster i visuell information. Det innebär att en individ kan se ett mönster av former, färger, rörelser eller andra visuella stimuli och förstå hur de relaterar till varandra och/eller förändras över tid.
Visuellt mönsterigenkännande är en viktig kognitiv förmåga som hjälper oss att navigera i vår omgivning, uppfatta hot eller möjligheter, lösa problem och lära oss nya saker. Det är också en grundläggande förmåga som används inom många yrken, såsom design, konst, arkitektur, dataanalys, medicinsk diagnostik och forskning.
'Kontrastkänslighet' är ett medicinskt begrepp som refererar till förmågan att uppfatta skillnader i kontrast mellan olika objekt eller ytor. Det kan vara nedsatt hos en individ på grund av olika faktorer, såsom ålder, sjukdom eller skada på nervsystemet. Nedsatt kontrastkänslighet kan leda till svårigheter att uppfatta detaljer och skillnader i belysning, färg och skuggor, vilket kan påverka synskärpan och förmågan att tolka vad som ser ut. Detta kan vara speciellt problematiskt i lågt belysta miljöer eller när det finns mycket kontrastrika scener. Kontrastkänslighet mäts ofta med hjälp av olika tester, såsom VCTS (Vision Contrast Test System) eller Pelli-Robson-kontrasttestet.
I medical terms, "form perception" or "form understanding" referes to the ability to recognize and interpret the shape, size, and configuration of objects that are perceived through vision. This is an important aspect of visual perception and allows individuals to understand and interact with their environment effectively. Impairments in form perception can occur due to various neurological conditions, leading to difficulties in recognizing and distinguishing between different objects.
En sinnesförvrängning är en perception eller upplevelse av något som inte stämmer överens med den objektiva verkligheten. Det kan handla om att se, höra, känna, smaka eller luktas saker på ett annorlunda sätt än vad de egentligen är. Sinnesförvrängningar kan vara ett tecken på olika sjukdomstillstånd, till exempel psykiska störningar, neurologiska sjukdomar eller drogverkan. De kan också uppstå som en bieffekt av vissa mediciner. Sinnesförvrängningarna kan vara milda och kortvariga eller mer allvarliga och långvariga.
"Orientering" er en begrep i medisin som refererer til en persons evne til å ha en forståelse av tid, sted og person. Det inkluderer også evnen til å huske egen identitet og historie. Orienteringsproblemer kan være et tegn på en rekognisjonsstørrelse, som kan være forårsaket av forskjellige medisinske tilstander, inkludert demens, hjerneblødning, infeksjon eller andre neurologiske skader.
I'm happy to help you with that! However, I noticed that you asked for a "medicinsk definition" of 'belysning,' but "belysning" is a Swedish word which translates to "lighting" in English. Since you are asking for a medical definition, I assume you would like to know the medical context of the term "lighting."
In a medical context, lighting refers to the use of artificial light sources to illuminate a space or object for various purposes, such as:
1. Medical examinations and procedures - Proper lighting is essential for healthcare professionals to accurately assess patients' conditions, perform medical procedures, and administer treatments.
2. Patient care - Adequate lighting in patient rooms can help reduce the risk of accidents and injuries, improve mood and circadian rhythms, and facilitate better communication between patients and healthcare providers.
3. Surgical theaters - Operating rooms require specialized lighting systems that provide bright, shadow-free illumination to ensure precise surgical techniques and minimize errors.
4. Diagnostic imaging - Specialized lighting is used in conjunction with diagnostic equipment like X-ray machines, CT scanners, and MRI machines to enhance image quality and improve diagnostic accuracy.
5. Laboratories - Proper lighting is necessary for laboratory workstations to ensure accurate results and prevent errors during testing and analysis.
In summary, while "belysning" is a Swedish word that means "lighting," in a medical context, it refers to the use of artificial light sources to illuminate spaces or objects for various healthcare purposes, such as medical examinations, patient care, surgical procedures, diagnostic imaging, and laboratory work.
"Figural aftereffect" är ett fenomen inom perceptionspsykologin där en persons perception av en figur påverkas av exponering för en annan figur med kontrasterande egenskaper. Det kan illustreras genom att titta på en schaktbild (ett mönster med kontrasterande ljusa och mörka ränder) under en viss tid, och sedan titta bort till en ensfärgad yta. Den ensfärgade ytan verkar då under en period ha ett efterslag av det motsatta färgmönstret som den senast tittat på. Detta fenomen förklaras vanligtvis med hjälp av teorier om neuronal adaptation, där nervceller i hjärnan justeras efter exponering för en viss stimulus och blir mer känsliga för andra stimuli som ligger utanför det ursprungliga.
Rymduppfattning, även känd som rymdillusion eller space syndrome, är ett tillstånd där individen upplever en förvrängd perception av sin egen kroppsrelaterade position och rörelse i förhållande till omgivningen. Det kan inträffa under eller efter långvarig exponering för mikrogravitation, som uppstår i rymden.
Tillståndet kännetecknas ofta av symtom som nedsatt balanssinne, svårigheter att uppskatta avstånd och storlekar, illamående, yrsel och desorientering. Rymduppfattning kan vara ett temporärt tillstånd, men det kan också påverka en person under en längre period efter rymdfärden.
Det är viktigt att notera att rymduppfattning inte är samma sak som rymdsjuka (space sickness), även om de två tillstånden kan vara relaterade och förekomma samtidigt. Rymdsjuka orsakas av en konflikt mellan individens balanssinne, medan rymduppfattning beror på förändrade sensoriska signaler som påverkar perceptionen av kroppen i rymden.
'Hand' er en del av armen hos mennesker og visse dyr, der består af fingrene og den del av armen som starter over ved albuen og ender før polsen. Hånden inneholder mange små muskler, bener, sevne, blodkar og nerver som alle sammen jobber sammen for å gjøre at vi kan utføre en lang rekke forskjellige handlinger med hånden vår. Hånden har også en særlig oppbygging av knogler i fingrene og håndvronen som gir den størst mulig fleksibilitet og bevegelse.
I medicinsk sammenheng kan 'hand' også referere til et medisinsk tilfelle eller en skade relatert til hånden, for eksempel en fraktur i en av fingerene eller en infeksjon i hånden.
I'm sorry, I need a bit more context to provide an accurate answer. The term "djupuppfattning" is not a medical term in English, but it generally translates to "deep understanding" or "insight" in Swedish. If you could provide me with more information about how this term is being used in a medical context, I would be happy to help further.
However, if you are referring to the term "deep comprehension," there is no established medical definition for it either. In general, deep comprehension refers to a thorough and detailed understanding of a concept or subject matter. It implies a level of insight that goes beyond superficial knowledge and allows one to make connections between different ideas and apply them in a meaningful way.
"Efterbild" är ett medicinskt begrepp som refererar till en sensorisk fenomen där en person fortfarande upplever en perception av en stimulus efter att den har försvunnit. Det kan vara syn, hörsel, smak, lukt eller känselrelaterat. Ett exempel på detta är när någon ser ett starkt ljus och sedan fortfarande ser efterbilder av det ljuset under en kort period därefter. Detta beror på att det tar en stund för våra sensoriska system att återgå till sin normala funktion efter att ha utsatts för en stark stimulus.
"Kroppsuppfattning" refererar till individens subjektiva uppfattning och känsla av sin egen kropps storlek, form och funktion. Det inkluderar personens självbild, självkänsla och attityd gentemot sin egen kropp. Kroppsuppfattning kan variera över tiden och påverkas av olika faktorer som sociala normer, familjebakgrund, medier, psykiska hälsotillstånd och fysiska förändringar.
Det är viktigt att notera att kroppsuppfattning inte alltid korrelerar med den faktiska storleken eller formen på en persons kropp. Någon kan ha en normalvikt eller vara muskulös, men fortfarande uppleva sig som överviktig eller otillräckligt attraktiv. På motsatt vis kan någon med övervikt uppleva sig normalt eller till och med smal. Dessa diskrepansier mellan subjektiv kroppsuppfattning och objektiva fysiska mått kallas ofta för kroppssjälvbildsdistorsioner.
Dessutom kan kroppsuppfattning ha en betydande inverkan på individens psykiska hälsa, självkänsla och livskvalitet. Negativa kroppsuppfattningar kan leda till lägre självkänsla, depression, ätstörningar och social isolering. Positiva kroppsuppfattningar kan i stället främja en högre självkänsla, bättre psykisk hälsa och ett mer positivt livsutförande.
'Beröring' kan definieras medicinskt som en direkt kontakt eller förening mellan två objekt, vanligtvis mellan en mänsklig hand eller ett medicinskt instrument och en del av en patients kropp. Beröring används ofta i medicinen för att undersöka patienter, utföra behandlingar och ge vård. Den kan också ha en emotional betydelse som kan vara viktig för att upprätthålla patientens välbefinnande och deras förtroende för vården.
Medicinskt sett kan 'gummi' ha flera betydelser, men ofta avses med det naturligt förekommande latexgummit som är ett milt lim som tappas från gummiträdets bark. Det används ofta i medicinska produkter som handske, slangar, katetrar och andra medicintekniska produkter.
Det finns också syntetiska substanser som kallas "gummi", som till exempel polyvinylklorid (PVC) och silikon, som används i vissa medicinska produkter på grund av deras flexibilitet och hållbarhet.
I vardagligt tal kan "gummi" också syfta på tandhygienprodukter som tuggummier och tandtrava, men dessa produkter innehåller inte naturligt förekommande latexgummi.
'Kinestesi' är ett medicinskt begrepp som refererar till förmågan att uppfatta och tolka kroppens rörelser, position och balans. Det inkluderar också förmågan att känna igen muskelsammandragningars styrka och hastighet. Denna förmåga möjliggörs av sensorer i leder, ledkapslar, muskler och senor som registrerar information om rörelser och kroppens position i rummet. Detta information används för att koordinera muskelaktiviteten och upprätthålla balans och stabilitet under olika rörelser och aktiviteter.
'Omdöme' är ett begrepp som ofta används inom medicinen, särskilt inom områdena etik och juridik. Det kan definieras som förmågan att bedöma vad som är rätt eller fel, lämpligt eller olämpligt, baserat på kunskap, erfarenhet och värderingar.
Omdöme innebär att man kan väga olika aspekter av en situation, ta hänsyn till konsekvenser och välja den bästa kursen av handling. Det är en subjektiv bedömning som kan variera mellan individer, men som ofta baseras på professionella riktlinjer och standarder.
Exempelvis när en läkare beslutar om en behandling, måste han eller hon använda sitt omdöme för att utvärdera patientens medicinska historia, fysiska tillstånd, preferenser och värden, samt möjliga risker och fördelar med olika behandlingsalternativ. Samma princip gäller när en sjuksköterska beslutar om patientvård eller när en psykiater bedömer om en patients behandling är tillräcklig eller inte.
I allmänhet anses god omdömesförmåga vara en central del av medicinsk kompetens och etik, eftersom den hjälper till att garantera att patienter mottar den bästa möjliga vården baserat på deras individuella behov och preferenser.
Binokulär synförmåga (eller binokulärt seende) är ett medicinskt begrepp som refererar till förmågan att använda båda ögonen samtidigt för att uppfatta djup och avstånd. Det innebär att varje ö ger en något annorlunda bild, och hjärnan kombinerar dessa två bilder till en tredimensionell förståelse av omgivningen. Den binokulära synförmågan är viktig för att uppfatta djup och skilja på olika avstånd, vilket hjälper till att navigera i tre dimensioner och uppfatta rörelser korrekt.
Människokroppen är den biologiska organism som utgör det mänskliga varelsen. Den består av flera olika system, inklusive muskuloskelettalt system (skelett, muskler och band), cirkulatoriskt system (hjärta, blodkärl och blod), nervsystem (hjärna, ryggmärg och nerver), endokrin system (glanduler som producerar hormoner) och andningssystem (lungor och luftvägar). Människokroppen är också hem för många olika typer av celler, vävnader och organ som arbetar tillsammans för att underhålla livet och främja homeostas.
"Field-dependent / field-independent" är ett koncept inom kognitiv psykologi som refererar till två olika strategier för att bearbeta och tolka information.
En fältberoende person tenderar att vara mer känslig för det kognitiva fältet eller kontexten runt informationen, vilket innebär att deras svar på en uppgift kan påverkas av hur informationen presenteras eller placeras i rummet. De har svårt att skilja på relevant och irrelevant information och tenderar att bli förvirrade när det finns mycket information att bearbeta samtidigt.
En fältoberoende person däremot, tenderar att vara mindre känslig för det kognitiva fältet och kan istället fokusera på de viktigaste aspekterna av informationen, oavsett hur den presenteras. De har en tendens att vara mer effektiva i att blockera ut irrelevant information och är ofta bättre på att hantera flera uppgifter samtidigt.
Det medicinska sättet att definiera "fältberoende-oberoende" kan variera beroende på kontexten, men det handlar alltid om olika strategier för informationsbearbetning och uppmärksamhet.
'Syn' er ein medisinsk termin som refererer til evnen til å se eller den fysiologiske funksjonen i øyet som gjør det mulig å oppfatte lys og skape synlig innsikt. Synprosessen involverer flere komplekse trinn, inkludert lysbrytning i cornea, akkommodasjon av linse for å fokusere lys på retina, samt bearbeiding og tolkning av informasjonen i hjernen. Synnedsatthet eller blindhet kan oppstå som en følge av skader eller sykdommer i øyet eller visuell sentralnervsystem.
Hörseluppfattning (auditory perception) är ett medicinskt begrepp som refererar till processen där hjärnan tolkar och ger mening åt de ljudsignaler som tas emot av öronen. Det inkluderar förmågan att uppfatta, urskilja och lägga mått på olika ljud, såsom frekvens (tonhöjd), amplitud (ljudstyrka) och fas, samt att kunna fokusera bort från distraktionsljud och orientera sig i rumslig miljö baserat på ljudhändelser. Hörseluppfattning kan vara nedsatt eller förlorad till följd av skador på hörselsnerven eller hjärnan, eller på grund av öroninfektioner, läkemedelsbiverkningar, åldring eller exponering för höga ljudnivåer.
Eye movements, or ocular motility, refer to the voluntary and involuntary movements of the eyes that allow for visual exploration and tracking of visual stimuli. There are several types of eye movements, including:
1. Saccades: rapid, ballistic movements that quickly shift gaze from one point to another.
2. Pursuits: smooth, slow movements that allow the eyes to follow a moving object.
3. Vergences: coordinated movements of both eyes in opposite directions, used for depth perception and focusing on objects at different distances.
4. Vestibulo-ocular reflex (VOR): an involuntary response that helps stabilize the image on the retina during head movement by moving the eyes in the opposite direction of head movement.
5. Optokinetic nystagmus (OKN): a reflexive response to large moving visual stimuli, where the eyes make slow following movements (pursuits) and then rapid resetting movements (saccades) in the opposite direction.
These eye movements are controlled by a complex network of muscles, nerves, and brain structures, and abnormalities in eye movement can indicate neurological or ophthalmological conditions.
I medical terms, "rotation" often refers to the regular and periodic assignment of medical trainees (such as medical students or residents) to different clinical departments or services within a teaching hospital. The purpose of these rotations is to provide trainees with a broad exposure to various medical specialties and subspecialties, allowing them to gain diverse clinical experiences, develop a wide range of skills, and prepare for their future careers in medicine.
For example, a first-year medical resident might rotate through the following services during their training: internal medicine, surgery, pediatrics, obstetrics and gynecology, psychiatry, and family medicine. Each rotation typically lasts several weeks to a few months, depending on the program's structure and requirements.
In addition to clinical rotations, "rotation" may also refer to the movement of body parts around an axis or a fixed point. For instance, in anatomy, you might learn about the rotation of various bones, joints, or muscles during specific movements or activities. In pharmacology, "drug rotation" refers to the practice of changing medications periodically to reduce the risk of adverse effects and promote continued therapeutic efficacy.
Perception is the process of interpreting and organizing sensory information from our environment. Perceptual disturbances, or perception disorders, refer to difficulties in accurately perceiving and interpreting this information. These disturbances can affect any of the senses (sight, sound, touch, taste, or smell) and can result in experiences that are distorted, exaggerated, or minimized.
Perception disturbances can be caused by various medical and psychological conditions, including brain injuries, neurological disorders, mental illnesses, and substance abuse. They can also occur as a side effect of certain medications.
Examples of perception disturbances include:
* Hallucinations: seeing, hearing, or feeling things that are not present
* Illusions: misinterpreting sensory information, such as mistaking a shadow for a person
* Agnosia: the inability to recognize and interpret sensory information, even though the senses themselves are functioning properly
* Distortions of size, shape, or distance of objects (e.g., macropsia, micropsia, telopsia, pelopsia)
* Difficulty with sound localization or identification
* Tactile disturbances, such as numbness, tingling, or pain in the absence of physical stimuli
Perception disturbances can significantly impact a person's ability to function and interact with their environment. They are often a symptom of more severe underlying conditions, so it is essential to seek medical attention if you or someone else experiences these symptoms.
'Psykomotorisk funktion' refererer til den sammenhæng og samordning mellem psykiske processer (såsom tanker, følelser og perception) og motoriske handlinger. Det betyder, at det er evnen til at udføre fysiske handlinger, der kræver en vis grad af psykisk kontrol, opmærksomhed og koordination.
Denne funktion kan påvirkes af forskellige faktorer, herunder neurologiske forstyrrelser, psykiatriske lidelser, medicinering, alkohol- eller stofmisbrug, traumer og andre fysiske sygdomme. Psykomotoriske symptomer kan inkludere langsomme reaktioner, ustabile bevægelser, dårlig koordination, forringet opmærksomhed og koncentration, forvirret tænkning og forringet evne til at udføre hverdagshandlinger.
Psykologiska modeller är teoretiska beskrivningar eller förklaringar av olika aspekter av mänskligt beteende och psyke. De utgör ett sätt att föreställa sig och förstå hur olika psykologiska processer, mekanismer och strukturer fungerar och interagerar med varandra samt med den omgivande miljön.
Det finns många olika typer av psykologiska modeller som fokuserar på olika aspekter av psyket, till exempel perception, lärande, minne, motivation, emotioner, personlighet och social interaktion. Några vanliga exempel på psykologiska modeller är:
1. Behaviorism: En radikal empiristisk teori som betonar observationen av objektivt observerbart beteende snarare än subjektiva mentala tillstånd. De viktigaste företrädarna för behaviorismen är John Watson, B.F. Skinner och Clark Hull.
2. Kognitiv psykologi: En teori som fokuserar på inre mentala processer såsom perception, uppmärksamhet, minne, tanke, lärande och problemlösning. De viktigaste företrädarna för kognitiv psykologi är Jean Piaget, Ulric Neisser, George Miller och Herbert A. Simon.
3. Humanistisk psykologi: En teori som betonar individens potential till självförverkligande, fri vilja och personligt ansvar. De viktigaste företrädarna för humanistisk psykologi är Carl Rogers, Abraham Maslow och Viktor Frankl.
4. Socialpsykologi: En teori som undersöker hur människor påverkar varandra i sociala situationer. De viktigaste företrädarna för socialpsykologi är Solomon Asch, Stanley Milgram, Muzafer Sherif och Philip Zimbardo.
5. Biopsykologi: En teori som undersöker de biologiska grunderna för beteende och känslor. De viktigaste företrädarna för biopsykologi är James Gross, Robert Sapolsky och Jaak Panksepp.
6. Evolutionspsykologi: En teori som undersöker hur evolutionen har påverkat människans beteende och känslor. De viktigaste företrädarna för evolutionspsykologi är Charles Darwin, Robert Trivers, Donald Symons och David Buss.
7. Psykoanalys: En teori som undersöker det omedvetna psyket och dess påverkan på beteende och känslor. De viktigaste företrädarna för psykoanalys är Sigmund Freud, Carl Jung, Alfred Adler och Melanie Klein.
8. Gestaltpsykologi: En teori som undersöker hur människan uppfattar och tolkar sin omgivning. De viktigaste företrädarna för gestaltpsykologi är Max Wertheimer, Wolfgang Köhler och Kurt Koffka.
9. Humanistisk psykologi: En teori som undersöker människans potential och möjligheter till personlig utveckling. De viktigaste företrädarna för humanistisk psykologi är Carl Rogers, Abraham Maslow och Rollo May.
10. Kognitiv psykologi: En teori som undersöker hur människan bearbetar information och lär sig. De viktigaste företrädarna för kognitiv psykologi är Ulric Neisser, Jean Piaget och Noam Chomsky.
11. Socialpsykologi: En teori som undersöker hur människor påverkar varandra i sociala sammanhang. De viktigaste företrädarna för socialpsykologi är Solomon Asch, Muzafer Sherif och Stanley Milgram.
12. Utvecklingspsykologi: En teori som undersöker hur människan utvecklas från barn till vuxen. De viktigaste företrädarna för utvecklingspsykologi är Jean Piaget, Lawrence Kohlberg och Urie Bronfenbrenner.
13. Personlighetspsykologi: En teori som undersöker människans personlighet och karaktär. De viktigaste företrädarna för personlighetspsykologi är Sigmund Freud, Carl Jung och Hans Eysenck.
14. Klinisk psykologi: En teori som undersöker människors mentala hälsa och sjukdomar. De viktigaste företrädarna för klinisk psykologi är Sigmund Freud, Carl Rogers och Aaron Beck.
15. Neuropsykologi: En teori som undersöker hur människans nervsystem påverkar hennes beteende och tankeprocesser. De viktigaste företrädarna för neuropsykologi är Norman Geschwind, Brenda Milner och Antonio Damasio.
16. Socialpsykologi: En teori som undersöker människors sociala interaktioner och relationer. De viktigaste företrädarna för socialpsykologi är Solomon Asch, Muzafer Sherif och Stanley Milgram.
17. Utvecklingspsykologi: En teori som undersöker människans utveckling från barn till vuxen. De viktigaste företrädarna för utvecklingspsykologi är Jean Piaget, Lawrence Kohlberg och Urie Bronfenbrenner.
18. Djurpsykologi: En teori som undersöker djurs beteende, kognition och emotioner. De viktigaste företrädarna för djurpsykologi är Konrad Lorenz, Nikolaas Tinbergen och Jane Goodall.
19. Kognitiv psykologi: En teori som undersöker människans tankeprocesser, perception, minne och lärande. De viktigaste företrädarna för kognitiv psykologi är Ulric Neisser, George Miller och Jean Piaget.
20. Klinisk psykologi: En teori som undersöker människors mentala hälsa, diagnos och behandling av psykiska sjukdomar. De viktigaste företrädarna för klinisk psykologi är Sigmund Freud, Carl Jung och Aaron T. Beck.
"Akustisk stimulering" refererer til den proces where sinnene oppfanger lyd og sier informasjon om en persons omgivelse til hjernen. Denne typen stimulering involverer lydbølger som reiser gjennom luften og påvirker ørehylsen, trommehinden og de tre små benene i innerøret. Disse bevegelsene fører til at hjernebladene i det indre øret vibrerer og overfører informasjonen videre til hjernen via akustiske nerver.
I en medicinsk kontekst kan akustisk stimulering brukes som en behandlingsmetode for forskjellige tilstander, for eksempel for å reducere smerter eller forbedre søvnkvaliteten. Denne type stimulering kan også brukes i diagnostiske sammenhenger for å evaluere hørelsen og det auditive systemet.
'Visuell disparitet' refererer til forskjellen i synspunkt mellom de to øyene, som brukes av hjernen for å oppfatte dybde og avstand. Når vi ser på et objekt, sender hvert øye en bilde til hjernen, og hvis bildene er like, ser vi et klart og skarp bilde. Hvis bildene er forskjellige, vil hjernen oppfatte dette som en forskjell i avstand og dybde, noe som kaller vi visuell disparitet. Dette brukes av hjernen til å skape en 3D-oppfattelse av verden rundt oss. For store forskjeller i visuell disparitet kan føre til synsproblemer, som dobbeltseende eller svakhet i øyet.
I et medicinskt sammanhang kan 'stimuli' definieras som en faktor eller ett tillstånd som påverkar eller utlöser en respons i ett levande väsen. Det kan vara exempelvis en kemisk substans, en ljudsignal, en ljuskälla, en mekanisk påverkan eller en temperaturförändring. Stimuli ledar ofta till en aktivering av sinnesorgan eller andra celler och kan orsaka en nervimpuls som färdas genom nervceller till hjärnan för bearbetning och tolkning. Svaret på stimuli kan vara reflexmässigt, beteendemässigt eller psykologiskt. Medicinska undersökningar och behandlingar bygger ofta på att använda specifika stimuli för att utlösa en önskad respons i kroppen.
Perceptuell maskering (perceptual masking) är inom psykoakustiken ett fenomen där en percepterbar stimulus, till exempel en ton eller ett ljud, blir mindre uppmärksammad eller till och med oläst då den följs av en annan starkare eller tydligare stimulus. Detta händer eftersom det senare inträffande störstimulit överlagrar det första och gör det svårare att uppfatta eller skilja ut.
Det finns två typer av perceptuell maskering: överskuggning (energy masking) och förmumlande (informational masking). Överskuggning uppstår när den maskerande stimulens energi direkt påverkar hörselnerven och förhindrar att det maskerade ljudet uppfattas. Förmumlande däremot sker när det maskerande ljudet inte nödvändigtvis behöver vara starkare än det maskerade, utan snarare förvränger den mentala tolkningen av det senare och gör det svårare att uppfatta.
I medicinsk kontext, betyder "färguppfattning" vanligtvis förmågan att uppfatta och skilja på olika färger. Detta är en funktion som beror på normalt fungerande celler i ögats nätverksartade lager (nervceller i näthinnan, kallas tappar och stavar) samt ett normalt fungerande visuellt nervsystem och cerebrala cortex. Färguppfattningsstörningar kan orsakas av olika sjukdomar eller skador på ögat, nervsystemet eller hjärnan. Exempel på sådana tillstånd är färglöshet (achromatopsi), där individen inte kan uppfatta någon färg alls och ser allt i gråskala, eller olika former av färgblindhet, där individen har svårigheter att skilja på vissa färger, ofta rött och grönt.
'Konstgjorda extremiteter', även kända som proteser, är en medicinsk definition för en artificiell ersättning av en extremitet, till exempel en arm eller ett ben, som har förlorats eller tvingats amputeras. Dessa konstgjorda extremiteter kan vara antingen statiska eller aktiva och är ofta designade för att efterlikna den naturliga extremitetens funktion så nära som möjligt. De kan tillverkas av en mängd olika material, inklusive metall, plast och kompositmaterial, och kan vara anpassade specifikt för den enskilde användaren. Konstgjorda extremiteter kan hjälpa personer med amputationer att återfå rörelseförmåga, balans och självständighet i sitt vardagsliv.
'Syncentrum' är ett begrepp inom neurologi och anatomi, och refererar till den del av hjärnan där synsinnet är beläget. Det exakta omfånget av vad som inkluderas i syncentret kan variera beroende på källa, men ofta avses det mediala sektoriet av tinningloben (occipitalloben), som kallas primärt synbark (calcarine cortex). Detta är den del av hjärnan där de inkommande signalsignalerna från näthinnan först bearbetas och tolkas till en visuell representation av vår omgivning. Andra angränsande områden i tinningloben, såsom sekundärt och tertiärt synbark, kan också ingå i det bredare begreppet 'syncentrum', eftersom de är involverade i högre nivåer av visuell bearbetning och tolkning.