Lymfangiosarkom är ett sällsynt och aggressivt cancerartat tillstånd som drabbar lymfkärlen, ofta i benen eller buken. Det utgör cirka 1-5% av all sarcomtypdiagnoser och förekommer vanligtvis hos vuxna mellan 40 och 60 år. Tillståndet karakteriseras av onormala celldelningar i lymfkärlens väggar, vilket orsakar en progressiv förstoring och förhårdnad av de berörda områdena.

Lymfangiosarkom kan vara primärt eller sekundärt tillstånd. Primära lymfangiosarkomer uppstår spontant, medan sekundära lymfangiosarkomer utvecklas som komplikation av en tidigare sjukdom, exempelvis kronisk lymfödem eller efter strålbehandling.

Tillståndet kan vara svårt att diagnostisera på grund av sin sällsynthet och likheter med andra tillstånd som lymfödem, inflammationer eller andra sorters sarcomer. Diagnosen ställs vanligtvis genom en kombination av klinisk undersökning, bilddiagnostik (som magnetresonanstomografi eller datoriserad tomografi) och biopsi för histopatologisk analys.

Behandlingen inkluderar ofta kirurgi, strålbehandling och kemoterapi. Trots behandling kan prognosen vara dålig, särskilt om tillståndet har spridit sig när det upptäcks. Det är viktigt att regelbundet besöka en läkare för att övervaka eventuella symptom eller förändringar i kroppen och tidigt upptäcka allvarliga sjukdomar som lymfangiosarkom.

Hemangiosarkom är en sällsynt, aggressiv och oftast elakartad cancertumör som utgår från blodkärlens endotelceller. Den kan uppstå i vilket organ som helst i kroppen, men är vanligast i huden, levern, hjärtat och mjukdelarna under huden. Hemangiosarkom tenderar att sprida sig snabbt till andra delar av kroppen och kan vara svår att behandla. Symptomen varierar beroende på vilket organ som är drabbadt, men kan inkludera blödningar, svullnad, smärta och allmän sjukdom. Behandlingen består oftast av kirurgi, strålbehandling och/eller kemoterapi.