Myasthenia gravis är en autoimmun sjukdom som kännetecknas av muskelsvaghet och snabbt tröttnande i skelettmuskulaturen. Sjukdomen orsakas av att antikroppar blockerar eller förstör receptorerna på muskelcellernas yta, vilket förhindrar att nervimpulser kan överföras till musklerna och leda till muskelsvaghet. Symptomen kan variera från milda till allvarliga och kan inkludera dubblering av synen, problem med att tugga, svälja och tala samt muskelsvaghet i armar och ben. Myasthenia gravis behandlas vanligen med mediciner som hjälper att förbättra nervimpulsöverföringen till musklerna, men i vissa fall kan kirurgi vara aktuell.

'Myasthenia gravis' är en neuromuskulär sjukdom som kännetecknas av muskelsvaghet och trötthet. Den orsakas av ett felaktigt immunsvar där antikroppar attackerar acetylkolinreceptorerna på muskelcellernas yta, vilket förhindrar att nervimpulser kan överföras till musklerna korrekt.

'Autoimmun' betyder att sjukdomen beror på ett felaktigt immunsvar där kroppens egna immunsystem attackerar friska vävnader eller organ. I det här fallet är det acetylkolinreceptorerna som blir angripna av antikroppar producerade av den drabbades eget immunsystem.

'Experimentell' används ofta för att beskriva en studie eller ett försök som utförts under kontrollerade laboratorieförhållanden, men kan också användas för att beskriva en sjukdom som är sällsynt eller inte fullständigt förstådd. I det här fallet skulle 'experimentell' dock snarare betyda att det rör sig om en forskningsmodell där man studerar sjukdomen i laboratorieförsök, till exempel genom att skapa ett djurmodell med myasthenia gravis för att undersöka sjukdomens mekanismer och utveckla nya behandlingsmetoder.

Så en medicinsk definition av 'Myasthenia gravis, autoimmun, experimentell' skulle kunna vara:

En neuromuskulär sjukdom som orsakas av ett felaktigt immunsvar där antikroppar producerade av den drabbades eget immunsystem attackerar acetylkolinreceptorerna på muskelcellernas yta, vilket förhindrar att nervimpulser kan överföras till musklerna korrekt. Denna sjukdom studeras ofta i laboratorieförsök genom att skapa djurmodeller med myasthenia gravis för att undersöka sjukdomens mekanismer och utveckla nya behandlingsmetoder.

Tymektomi är en medicinsk term som refererar till en kirurgisk procedure där delar av mittöronbenet, även kallat tyttan, tas bort. Detta görs vanligtvis för att lindra symptomsammansättningar orsakade av Ohrs tumörer eller andra tillstånd som påverkar strukturen och funktionen hos mittöronbenet. Tymektomin kan även ingå i en större operation, såsom translabyrintotomi, för att ge bättre tillgång till innerörat.

'Kolinerga receptorer' är en grupp av receptorproteiner som aktiveras av signalsubstanser som acetylkolin och andra kolinerga neurotransmittorer. Dessa receptorer spelar en viktig roll i regleringen av olika fysiologiska processer, såsom hjärt- och muskelfunktion, samt kognitiva funktioner som minne och uppväckning.

Det finns två huvudtyper av kolinerga receptorer: nicotiniska receptorer (nAChR) och muskariniska receptorer (mAChR). Nicotiniska receptorer är jonkanaler som öppnas när de aktiveras, vilket leder till inflöde av natrium- och kaliumjoner och excitering av den cell som receptorn finns på. Muskariniska receptorer är G-proteinkopplade receptorer som aktiverar olika intracellulära signaltransduktionsvägar när de aktiveras.

Kolinerga receptorer kan vara postsinaptiska, presynaptiska eller autoreceptorer. Postsynaptiska receptorer finns på den cell som neurotransmittorn verkar på och orsakar en exciterande eller inhibiterande effekt beroende på receptortyp. Presynaptiska receptorer finns på den neuron som skickar signalsubstansen och kan modulera frisättningen av neurotransmittor. Autoreceptorer är receptorer som finns på samma neuron som signalsubstansen verkar på och kan reglera själva releasen av signalsubstanser.

Felet i kolinerga receptorfunktion har kopplats till olika sjukdomar, såsom neurodegenerativa sjukdomar som Alzheimers sjukdom och Parkinsons sjukdom, samt psykiatriska störningar som schizofreni.

Tympani, eller tympanon, är den membran som skiljer mellan yttre och mittersta öronghangaren (övre och nedre delarna av örat). Det kallas också trombmembranet eftersom det vibrer när ljudvågorna träffar det, liknas ofta med en trumma. Membranet är cirka 80-100 mm² stort och har en genomsnittlig tjocklek på omkring 0,1 mm hos vuxna. Det är centrerat till ett litet område som kallas umbo, där man ofta kan se den mörka, triangulära, broskiga fliken (tragus) i det yttre örat sticka ut framför. Tympanet skyddas av en tunn hinna och är ansluten till de tre lilla benen inne i mittöronet som överför vibrationerna till inneröronet.

Pyridostigminbromid är ett kolesterasesyntetiskt läkemedel som tillhör gruppen kolinesterasinhibitorer. Det används för att behandla neuro muskulära lättnader, som kan orsakas av sjukdomar som myasthenia gravis eller efter operationer i nervsystemet.

Pyridostigminbromid fungerar genom att hämma enzymet acetylkolinesteras, vilket förlänger verkan av signalsubstanserna acetylkolin och butyrylkolin i synapsgapet mellan nervceller och muskelceller. Detta ökar den neuromuskulära signaleringen och hjälper till att stärka muskelfunktionen.

Läkemedlet ges vanligtvis som tablett eller intravenös injektion och bör användas under en läkares övervakning på grund av möjliga biverkningar som sänkt hjärtslag, lågt blodtryck, svettningar, trötthet, illamående och kräkningar.

Tympanomastoid tumörer, även kända som akustikuri tumörer eller vestibularis schwannomer, är typen av långsamt växande benigna hjärntumörer som utvecklas från de nervceller som täcker det balans- och hörselnerv (nervus vestibulocochlearis) i inneran av innerörat. Dessa tumörer växer ofta in i den hålighet där hörsel- och balansorganen finns, vilket kan orsaka tryck på nerven och leda till hörselnedsättning, tinnitus (ljud i örat), balansstörningar och i vissa fall även andra neurologiska symtom. Tympanomastoid tumörer behandlas vanligtvis med kirurgi eller strålbehandling beroende på storleken, tillväxttakten och patientens allmänna hälsotillstånd.

Tillståndet Tympanosclerosis, eller tympanihyperplasi som det också kan kallas, är en medicinsk diagnos som beskriver en förändring i mellanörat. Detta tillstånd innebär att det förekommer ökat vävnadsväxt och kalkavsättningar (skleros) i den tunna membranen, tympanon, som skiljer yttre och mittersta örat från varandra.

Tympanosclerosis kan orsaka hörselnedsättning eller leda till att ljudet inte förmedlas korrekt genom mellanörat. Detta kan ge upphov till besvär som tinnitus (ljud i örat), svårigheter att höra tydligt och smärta i örat.

Det är viktigt att påpeka att tympanosclerosis inte behöver vara ett allvarligt tillstånd, men det kan leda till besvär som påverkar den drabbades livskvalitet. Om du eller någon annan upplever symtom som kan tyda på tympanosclerosis rekommenderas det att söka vård hos en läkare eller specialist för ytterligare utvärdering och behandling.

Myasthenia gravis hos nyfödda, även känt som transient neonatal myasthenia gravis (TNMG), är ett tillfälligt och ofta självlösande tillstånd av muskelsvaghet hos nyfödda barn vars mödrar har myasthenia gravis. Det beror på att det förekommer antikroppar i moderkakan som korsar moderskiltret och blockerar acetylcholinreceptorerna i den nyfödde barnets muskler, vilket förhindrar att nervimpulser korrekt överförs till musklerna. Detta leder till en nedsatt muskelaktivitet och därmed svaghet.

TNMG kan variera från mild till allvarlig, men de flesta fallen är milda och kortvariga. Symptomen kan inkludera svaghet i ansiktsmuskulaturen, sväljningssvårigheter, sänkt muskeltonus och andningssvårigheter. I allvarliga fall kan barnet behöva mekanisk ventilation för att underlätta andningen.

Glädjeligen tenderar TNMG att spontant förbättras inom några veckor eller månader efter födseln, när barnets eget immunsystem har utvecklats tillräckligt mycket för att producera nya acetylcholinreceptorer som inte påverkas av moderkakans antikroppar. I de flesta fallen behövs inga specifika behandlingar, men i allvarliga fall kan mediciner som innehåller acetylkolin eller immunoglobuliner ges för att understödja muskelaktiviteten och underlätta andningen.

Autoantikroppar är en typ av antikroppar som utvecklas i kroppen och attackerar egna friska celler och vävnader. Normalt producerar vår immunsystem antikroppar för att bekämpa främmande ämnen, såsom virus och bakterier. I vissa fall kan det dock uppstå en felaktig respons där antikropparna istället angriper kroppens egna celler eller proteiner. Dessa autoantikroppar kan vara en del av sjukdomsbilden vid autoimmuna sjukdomar, såsom reumatoid artrit, systemisk lupus erythematosus och diabetes typ 1.

"Nedsänkt ögonlock," även känt som "ptosis," är en medicinsk term som describing sänkning av ögonbrynsnivån till ett eller båda ögonen. Detta kan vara orsakat av en slapp muskel i ögonlocket, skada på nerven som kontrollerar muskeln eller en mer allmän neurologisk störning. I vissa fall kan det vara en naturlig åldersrelaterad förändring. Ptosis kan leda till synproblem eftersom det täcker över en del av synfältet och kan vara estetiskt besvärande. Behandlingen kan innebära ögonläkemedel, kirurgi eller i vissa fall bara observation.

Edrofonium är ett kuraremedel som används inom medicinen. Det är en kortverkande reversibel acetylkolinesterasinhibitor, vilket betyder att den hindrar nedbrytningen av signalsubstanser i nervsystemet som kallas acetylkolin.

När edrofonium administreras till en patient som har blivit förgiftad med en muskarinreceptorantagonist, till exempel som kan orsakas av vissa former av giftiga växter eller djur, så kommer edrofonium att öka mängden acetylkolin i nervsystemet och hjälpa till att motverka effekterna av förgiftningen.

Det är viktigt att notera att användning av edrofonium bör övervakas av en läkare på grund av dess potential att orsaka allvarliga biverkningar, särskilt vid felaktig dosering eller i patienter med vissa hälsozustånd.

En kolinesterashämmare är ett läkemedel som hämmar verksamheten hos kolinesteras, ett enzym som bryter ner signalsubstanser i nervsystemet, kända som acetylkolin. Genom att hindra nedbrytningen av acetylkolin kan kolinesterashämmare öka mängden tillgängligt acetylkolin och förbättra signalöverföringen i nervsystemet.

Dessa läkemedel används ofta för att behandla neurodegenerativa sjukdomar som Alzheimers sjukdom, där nivåerna av acetylkolin är låga. Kolinesterashämmare kan också användas för att behandla muskelspasticitet och glaukom. Exempel på kolinesterashämmare inkluderar donepezil, galantamin och rivastigmin.

Plasmaferese, även känt som plasmaseparation och plasmafiltration, är ett medicinskt förfarande där man tar bort en del av patientens blodplasma och ersätter det med någon form av substitut, till exempel kolloidlösning eller annat friskt plasma. Detta görs vanligtvis med hjälp av ett så kallat apheresverktyg som separerar blodplasman från de andra blodbestanddelarna.

Plasmapheresen används ofta som en behandlingsmetod för olika sjukdomstillstånd, till exempel autoimmuna sjukdomar, där patientens eget immunsystem attackerar kroppens egna celler eller proteiner. Genom att ta bort det skadliga materialet i blodplasman kan man minska symtomen och förbättra patientens tillstånd. Plasmapheresen kan också användas som en temporär behandling före en transplantation eller för att behandla förgiftningar orsakade av toxiska substanser i blodet.

Neostigmin är ett läkemedel som tillhör kolinesterasinhibitorerna och används för att behandla neuromuskulär svaghet eller muskelslapphet, exempelvis efter operationer eller vid neurologiska sjukdomar som myasthenia gravis. Neostigmin fungerar genom att hämma enzymet kolinesteras, vilket i sin tur ökar nivåerna av den signalsubstans (acetylkolin) som behövs för att musklerna ska kunna kontrahera korrekt.

Läkemedlet ges vanligen som intramuskulär injektion eller som intravenös infusion och bör övervakas noga av en läkare eftersom det kan orsaka biverkningar som exempelvis buksmärtor, illamående, kräkningar, sänkt hjärtfrekvens och svårigheter att andas.

'Torpedo' är ett medicinskt term som används för att beskriva en slags elektrisk sond eller kateter med en spetsig, cylindrisk form som används inom medicinen, främst inom neurologin. Denna typ av torpedo används ofta under neurofysiologiska undersökningar för att stimulera nervceller eller registrera elektriska signaler i nerv- och muskelsystemet.

Exempel på en sådan användning är den transkraniella magnetstimuleringen (TMS), där en torpedo placeras utanför skallen och genererar ett starkt magnetfält som inducerar elektriska signaler i hjärnan.

Det är dock värt att notera att termen 'torpedo' inte används dagligen inom medicinen, och det kan vara mer vanligt att hänvisa till den specifika metoden eller enheten istället.

En neuromuskulär förbindelse är den plats där en nervcell (neuron) och en muskelcell (muskelvår) möts och kommunicerar med varandra. Denna förbindelse består av en motorända, som är utskottet på en nervcells yta, och en muskelplatta, som är en speciell struktur på en muskels cellmembran.

Motorändan och muskelplattan är separerade av en smal gap, kallad synapsen, där signalsubstanser (neurotransmittorer) frisätts från motorändan och diffunderar över gapet för att binda till receptorer på muskelplattan. Detta orsakar en elektrokemisk respons som leder till kontraktion av muskeln.

Neuromuskulära förbindelser är viktiga för rörelsekoordination och kontroll, eftersom de möjliggör kommunikationen mellan nervsystemet och skelettmusklerna. Skador eller sjukdomar i neuromuskulära förbindelser kan leda till muskelsvaghet, kramper, spasticitet och andra rörelseproblem.

"Dubbelseende" er en ørelægemæssig term, der betegner en type hørelsehandicap, hvor personen har svært ved at forstå tale i støj. Den medicinske definition af "dubbelseende" (eller *diplopi*) refererer til et fænomen, hvor individet oplever at se dobbelt, altså to synspunkter for det samme objekt. Det skyldes oftest, at de to øjne ikke kan samarbejde ordentligt om at pege på det samme sted i rummet.

Jeg antager, at der har været en forveksling mellem "dobbelt høre" (*dichotic hearing*) og "dubbelseende". Hvis du havde spurgt efter definitionen af "dobbelt høre", ville jeg have svaret:

"Dobbelt høre" er en lydperception-termin, der beskriver, hvordan ørene modtager to forskellige lyde eller budskaber samtidigt. Det kan være et naturligt fænomen, som mange mennesker oplever i visse situationer, eller det kan være en del af en speciel audiologisk undersøgelse, hvor forskellige lyde præsenteres til hvert øre for at evaluere hørelsesevnen.

I am not a medical expert, but I can tell you that the term "bräss" is not a standard medical term in English. However, I believe you may be asking for a medical definition of "breast."

In medical terms, a breast is a part of the female anatomy that contains the mammary glands and surrounding tissue. The primary function of the breast is to produce milk for feeding infants. It consists of lobules (glandular tissue), ducts (tubes that carry milk from the lobules to the nipple), fatty tissue, ligaments, blood vessels, nerves, and lymphatic tissue.

The breasts are located on the front of the chest wall, above the muscles and below the skin. They come in various shapes and sizes, and their development is influenced by factors such as genetics, hormonal changes, age, and weight. It's essential to have regular breast examinations and mammograms to ensure early detection of any abnormalities or potential health issues, such as breast cancer.

Imedicinen är "Lew rats" en benämning på en speciell stam eller linje av laboratorieråttor som används i forskningssammanhang. Det exakta ursprunget och de specifika genetiska egenskaperna hos Lew-råttorna kan variera beroende på vilken inavelad linje eller stam som avses.

En vanlig användning av begreppet "Lew rats" är för att referera till Brown Norway (BN) Lew råttor, även kända som Biomässigt Normala (BN) råttor. Dessa råttor har en genetiskt diversifierad bakgrund och används ofta som kontrolldjur i forskningsstudier eftersom de inte bär på några kända genetiska defekter eller sjukdomar.

Det är viktigt att notera att det kan finnas andra inavelade linjer av Lew-råttor med specifika genetiska modifieringar eller sjukdomstillstånd som används i forskning, såsom Lew-HD (Lewis Hanover) råttor, som utvecklar en typ av progressiv muskeldystrofi.

Sammanfattningsvis är "Lew rats" ett medicinskt begrepp som refererar till speciella inavelade linjer eller stammar av laboratorieråttor med varierande genetiska egenskaper, beroende på sammanhang och användning.

Autoimmune diseases are a group of medical conditions where the body's own immune system mistakenly attacks and destroys healthy tissues in the body. Under normal circumstances, the immune system helps protect the body against harmful substances such as bacteria, viruses, and toxins. However, in autoimmune diseases, the immune system identifies healthy cells and tissues as threats and produces antibodies that attack them.

This leads to inflammation and damage to various organs and tissues in the body, resulting in a wide range of symptoms depending on the specific autoimmune disease. Some common examples of autoimmune diseases include rheumatoid arthritis, lupus, multiple sclerosis, type 1 diabetes, Hashimoto's thyroiditis, and psoriasis, among others.

The exact cause of autoimmune diseases is not fully understood, but it is believed to involve a combination of genetic, environmental, and hormonal factors that trigger an abnormal immune response. Treatment for autoimmune diseases typically involves managing symptoms and suppressing the overactive immune system using medications such as corticosteroids, immunosuppressants, and biologics.

Nikotinreceptorer är en typ av receptor i nervsystemet som påverkas av signalsubstanser som inkluderar neurotransmittorn acetylkolin och även den psykoaktiva drogen nikotin. Dessa receptorer spelar en viktig roll i bland annat regleringen av neurologiska funktioner såsom minne, inlärning, och humör.

Nikotinreceptorerna är transmembrana proteiner som består av fem underenheter som bildar en pore genom cellmembranet. Det finns två huvudtyper av nikotinreceptorer: den muskarinska typen och den nicotiniska typen. Den nicotiniska typen är den som påverkas av både acetylkolin och nikotin.

När acetylkolin eller nikotin binds till nikotinreceptorerna öppnas kanalen i receptorn, vilket leder till inflödet av natriumjoner (Na+) in i cellen och utflödet av kaliumjoner (K+) ut från cellen. Detta skapar en depolarisering av cellmembranet och kan leda till en aktionspotential, vilket är en nervimpuls som ger upphov till kommunikation mellan nervceller.

Nikotinreceptorerna kan bli desensibiliserade eller desaktiverade vid långvarig exponering för nikotin, vilket kan leda till tolerans och beroende. Desensibilisering innebär att receptorn inte svarar på signalsubstanser längre, medan desaktivering innebär att receptorn slutar att fungera helt.

'Okulära motilitetsrubbningar' är ett medicinskt begrepp som refererar till störningar eller oregelbundenheter i ögats rörelsefunktion. Detta kan innebära problem med att koordinera och kontrollera de muskler som styr ögonrörelserna, vilket kan leda till symtom som dubbelvision, oskarp syn eller trötthet i ögonen.

Det finns olika typer av okulära motilitetsrubbningar, men några exempel är:

* Strabismus (skelning): En abnormalitet där ögonen pekar i olika riktningar, vilket kan leda till dubbelvision eller undvikande av användandet av ett öga.
* Nystagmus: En ofrivillig, rytmisk rörelse av ögonen som kan påverka synskärpan och balansen.
* Opsjunkna ögonlock (ptosis): En försvagning eller avslappnad av muskulaturen runt ögonlocket, vilket kan leda till att det saknas kontakt mellan hornhinnan och ögonbrynet.
* Okulär pares: En försvagning eller förlust av muskelkontroll i ett öga, vilket kan leda till en oregelbundenhet i ögonrörelserna.

Behandlingen av okulära motilitetsrubbningar kan variera beroende på typ och svårighetsgrad, men kan innefatta terapi, operation eller korrektionsglasögon.

"Eye manifestations" is a general term that refers to any changes or abnormalities in the eye that can be observed or detected through medical examination. These manifestations may include a wide range of conditions, such as:

* Inflammation or infection of various parts of the eye, such as uveitis, conjunctivitis, or keratitis
* Abnormal growths or lesions in the eye, such as tumors or nevi
* Retinal changes, including degeneration, detachment, or abnormal blood vessel growth (such as in diabetic retinopathy)
* Optic nerve abnormalities, such as optic neuritis or optic nerve damage
* Abnormalities in the eye's movement or alignment, such as strabismus or nystagmus
* Changes in the eye's structure, such as enlarged or small eyes (microphthalmia/nanophthalmos and buphthalmos)
* Corneal abnormalities like dystrophies, degenerations, scars, etc.

These manifestations can be caused by a variety of underlying medical conditions, including infections, autoimmune disorders, genetic conditions, trauma, or other diseases. Proper diagnosis and treatment of eye manifestations often require a comprehensive examination by an ophthalmologist or other eye care professional.

Ophthalmoplegia är ett medicinskt tillstånd där det uppstår svaghet eller förlust av förmågan att röra ögonen. Det kan drabba ena eller båda ögonen och kan vara orsakat av olika sjukdomar eller skador på nervsystemet, såsom stroke, trauma, infektioner, tumörer eller neurologiska sjukdomar som till exempel Multipel skleros.

Det finns två huvudtyper av ophthalmoplegia:

1. Intern ophthalmoplegia: När svagheten orsakas av en skada på de nervbanor som kontrollerar de inre ögonmusklerna. Detta kan leda till dubbelseende (diplopi) och oförmåga att röra blicken uppåt eller nedåt.
2. Extern ophthalmoplegia: När svagheten orsakas av en skada på de yttre ögonmusklerna själva eller deras nervförsörjning. Detta kan leda till oförmåga att röra ögat bort från mitten (abduktion) eller att rikta blicken utåt.

I vissa fall kan ophthalmoplegia vara ett tecken på en allvarlig sjukdom och kräver därför omedelbar medicinsk utvärdering och behandling.

Elektromyografi (EMG) är en medicinsk undersökningsmetod som mäter den elektriska aktiviteten i skelettmusklerna. Den består vanligen av två delar: en del där man registrerar muskelns vilorelaxation, kallad "registrering av spontan aktivitet", och en del där man studerar muskelns svar på nervstimulering och/eller patientens egen muskelaktivering, kallat "provocerande tekniker".

EMG-undersökningen utförs vanligen av en specialist i neurologi eller fysiatri, och används för att diagnostisera neuromuskulära sjukdomar som exempelvis muskeldystrofi, neuropati och skador på nervrötter. Resultaten tolkas i sammanhang med patientens kliniska symptom och andra undersökningsmetoder.

Lambert-Eaton myasthenic syndrome (LEMS) är en autoimmun neuromuskulär störning som orsakas av antikroppar som stör signalöverföringen mellan nervceller och muskelceller. Detta leder till svaghet och trötthet i skelettmuskulatur, särskilt i benen och armar.

I LEMS kan antikropparna rikta sig mot voltagegated kalciumkanaler (VGCC) på presynaptiska terminaler av neuron som förmedlar impulser till muskelceller. Detta resulterar i en nedsatt frisättning av acetylkolin, en signalsubstans som behövs för att aktivera muskeln.

LEMS kan förekomma ensamt eller i kombination med cancer, särskilt småcellig lungcancer. Den kan också vara relaterad till andra autoimmuna sjukdomar. Behandlingen av LEMS inkluderar behandling av underliggande sjukdom (om det finns en), symtomatisk behandling med läkemedel som ökar frisättningen av acetylkolin och immunmodulerande behandling för att reducera autoimmuna reaktioner.

"Motorisk ändplatta" är ett begrepp inom neurologi och används för att beskriva den del av centrala nervsystemet där signalsystemet som styr rörelser i kroppen slutar. Detta kan vara en specifik nervcell eller ett område i hjärnan eller ryggmärgen. En skada på en motorisk ändplatta kan leda till förlust av muskelkontroll och rörelseförmåga i de kroppsdelar som kontrolleras av den berörda nervcellen eller området.

Medicinskt sett definieras muskler (musculus) som sammanlagt ett slags vävnad som består av celler, kollagenfibriller och elastiska fiber. Musklernas huvudfunktion är att orsaka rörelse hos oss levande varelser genom kontraktioner (kontinuerliga förkortningar) som gör att de drar ihop sig och blir kortare. Det finns tre typer av muskler i människokroppen:

1. Skelettmuskler (Musculus skeletalis): Dessa är fästade vid ben, rygg, skalle och andra delar av skelettet och arbetar tillsammans för att orsaka rörelse i kroppen. De flesta av musklerna som vi kan känna igen är skelettmuskler, till exempel bicepsen i överarmen eller quadricepsen i låret.

2. Hjärtmuskler (Musculus cardiacus): Dessa är en speciell typ av muskel som endast finns i hjärtat och är ansvariga för att pumpa blod genom kroppen. Hjärtmuskulaturen är automatiskt styrd, vilket betyder att den inte kräver någon direkt kontroll från vår nervsystem.

3. Smälmuskler (Musculus smooth): Dessa finns i inre organ som till exempel matsmältningsrören och blodkärlen, där de hjälper till att transportera föda genom systemet eller kontrollera blodflödet. Smälmuskulaturen är också automatiskt styrd och arbetar oftast omedvetet.

Muskler består av många celler som kallas muskelceller eller muskelfibrer, vilka innehåller flera tusentals mitokondrier (cellens kraftverk) för att producera den energi som behövs för kontraktion. Musklerna är också riktade med många små proteinfibriller som kallas aktin och myosin, vilka glider över varandra när muskeln kontraheras eller drar ihop sig.

'Bungarotoxin' är ett starkt neurotoxin som produceras av två arter av giftsnokar, *Bungarus fasciatus* (Many-banded krait) och *Bungarus multicinctus* (Taiwan krait). Det finns två former av bungarotoxin, en som blockerar nicotinreceptorer och en annan som blockerar muskarinreceptorer i nervsystemet. Den första formen är den mest studerade och används ofta inom forskning för att undersöka struktur och funktion hos nicotinreceptorerna.

Bungarotoxinet binder starkt till den acetylkolin-aktiverade jonkanalen i den postsynaptiska membranen, vilket blockerar transmissionen av impulser mellan nervceller och muskelceller eller glandular celler. Detta leder till paralys och andningssvårigheter som kan vara dödliga för en organism.

I medicinsk kontext är bungarotoxin ett viktigt verktyg inom forskning, men det har ingen direkt medicinsk användning på grund av dess starka toxicitet.

"Antikroppar", på latin "Anticorpora", är en typ av proteiner som produceras av kroppens immunsystem för att bekämpa främmande ämnen, såsom virus och bakterier. De kallas även "immunglobuliner". Antikroppar binds till specifika ytor på främmande ämnen och hjälper till att markera dem för förstörelse av andra delar av immunförsvaret. Varje antikropp är specifik för ett visst främmande ämne, eller antigen. De finns naturligt i kroppen men kan också produceras genom vaccinationer.

Azathioprine är ett immunsupressivt läkemedel som används för att behandla en rad olika medicinska tillstånd, bland annat transplantationsrejektion och autoimmuna sjukdomar såsom reumatoid artrit, inflammatorisk tarmsjukdom och lupus.

Läkemedlet fungerar genom att hämma celltillväxten och delningen av vita blodkroppar, särskilt de som är involverade i immunförsvaret. Det gör så genom att hämma en specifik typ av enzymer som kallas för purin-nukleotidas.

Azathioprine kan ges oralt (som en tablett) eller intravenöst och vanligtvis används tillsammans med andra läkemedel, såsom kortikosteroider och/eller andra immunsuppressiva medel.

Som med alla läkemedel kan azathioprine ha biverkningar och risker, inklusive ökad infektionsrisk, levertoxicitet, minskad röda och vita blodkroppar samt ökad risk för cancer. Dessa risker måste vägas upp mot potentiala fördelar med behandlingen.

Läkemedelsbehandling ska alltid övervakas av en läkare, som kommer att besluta om dosering och behandlingsschema baserat på patientens specifika tillstånd och behov.

Muskelvaghet (eller muskelsvækkelse) er en medicinsk term, der refererer til en reduceret styrke eller kapacitet i ens muskler. Dette kan skyldes forskellige faktorer, herunder neurologiske forstyrrelser, skader på musklerne selv eller andre lidelser, der påvirker muskelaktiviteten.

Muskelvaghet kan opleves som en svaghed i ens lemmer eller krop, hvilket kan gøre det vanskeligt at udføre almindelige daglige aktiviteter, såsom stå op fra en stol, holde ting eller gå. Symptomerne af muskelvaghet kan variere i intensitet fra mild til svær og kan have forskellige konsekvenser alt efter hvilken del af kroppen der er berørt.

I nogle tilfælde kan muskelvaghet være midlertidig og forbedres med behandling, mens det i andre tilfælde kan være permanent eller endda forværres over tid, hvis det ikke behandles. Derfor er det vigtigt at søge medicinsk vejledning, hvis man oplever tegn på muskelvaghet, så en læge kan diagnosticere og behandle eventuelle underliggende årsager.

"Electrophorus" er en betegnelse som oftest refererer til en slags fisk, også kjent som den ellektroforskjellende ålen. Denne ferskenartsen har evnen til å produserer elektrisitet i store mengder, opp til 600 volts, for sin forsvar og for å jage.

Men "electrophorus" kan også være en betegnelse for en type laboratorieutstyr som brukes i biokjemisk forskning. Elektroforese er en metode for å separere biomolekyler, som DNA og protein, basert på deres elektriske ladning og mobilitet i et elektrisk felt. I denne sammenhengen kan "electrophorus" referere til en apparat eller en plade som brukes til å genererer det konstante elektriske felt som er nødvendig for å drive elektroforesen.

I denne spørsmålsomgivelsen antar jeg at du søker etter den medicinske definisjonen av "Electrophorus", og derfor vil jeg fokusere på å beskrive den elektrisk aktive ferskenartsen.

Neuromuskulära förbindelse sjukdomar (NMF) är en grupp med medicinska tillstånd som påverkar den neuromuskulära förbindelsen, vilket är den plats där nervceller (neuron) och muskelceller kommunicerar med varandra. Denna kommunikation sker genom att ett signalsubstanser (acetylkolin) frisätts från en nervänding (terminal av en nervcell) och binder till receptorer på muskelcellen, vilket orsakar en kontraktion (sammandragning) av muskeln.

NMF innefattar en rad olika sjukdomar som alla påverkar denna process på något sätt. Exempel på NMF är:

* Myasthenia gravis: En autoimmun sjukdom där antikroppar attackerar de receptorer på muskelcellen som acetylkolin binder till, vilket orsakar svaghet och trötthet i skelettmuskulaturen.
* Amyotrofisk lateralskleros (ALS): En degenerativ sjukdom där motorneuron i hjärnan och ryggmärgen gradvis förlorar funktionen, vilket leder till svaghet, spasticitet och atrofi av skelettmuskulaturen.
* Spinal muskelatrofi (SMA): En genetisk sjukdom som orsakas av en mutation i ett protein som är viktigt för motorneuronens överlevnad och funktion, vilket leder till svaghet och atrofi av skelettmuskulaturen.
* Multipel skleros (MS): En autoimmun sjukdom där det immunförsvaret angriper myelin som skyddar nervceller, vilket orsakar demyeliniseringsskador och ledde till neurologiska symtom såsom svaghet, spasticitet, känselbortfall och balansproblem.

Det finns många andra sjukdomar och skador som kan påverka motorneuron och skelettmuskulaturen, men de ovan nämnda är några av de vanligaste.

'Oculomotor muscles' refererar till de extraoculära muskler som kontrollerar rörelserna hos ögat. Det finns sex stycken extraoculära muskler och tre av dem är oculomotoriska muskler:

1. Superior rectus: Denna muskel roterar ögat uppåt och något bort från midjlinjen när den kontraheras.
2. Medial rectus: Denna muskel drar ögat närmare midjlinjen när den kontraheras.
3. Inferior rectus: Denna muskel sänker och roterar ögat nedåt och något bort från midjlinjen när den kontraheras.

Dessa muskler får sin nervförsörjning från den tredje kranialnerven (oculomotornerven). Tillsammans med de andra extraoculära musklerna som kontrolleras av den fjärde och sjätte kranialnerven, är oculomotoriska muskler viktiga för att koordinera rörelserna hos båda ögonen så att vi kan uppfatta en enhetlig bild och ha klar seende.

Jag kan hjälpa till med att söka efter en medicinsk definition av begreppet "plasmabyte". Efter min sökning verkar det som att det inte finns någon etablerad medicinsk definition av "plasmabyte". Det är möjligt att begreppet kan användas inom vissa specifika kontexter eller forskningsområden, men jag kunde inte hitta någon allmänt accepterad definition.

Det är värt att notera att "plasma" i medicinsk kontext ofta refererar till den flytande delen av blodet som innehåller vatten, socker, salter, protein och andra substanser, men utan celler eller klumpar av fibrin. "Byte" är ett vanligt begrepp inom medicinen som kan användas på olika sätt, till exempel för att beskriva en process där något ersätts eller byts ut mot något annat.

Om du kunde ge mer kontext eller information om var du har stött på begreppet "plasmabyte", kan jag möjligen hjälpa till med att ge en mer precis svar.

Immunoglobulin G (IgG) är den vanligaste typen av antikroppar i människokroppen. De produceras av B-celler och har en viktig roll i immunförsvaret mot infektioner. IgG-antikropparna kan neutralisera toxiner, virus och bakterier, och de kan också hjälpa till att aktivera komplementsystemet för att eliminera patogener.

IgG-antikroppar delas in i fyra subklasser: IgG1, IgG2, IgG3 och IgG4. Varje subklass har olika funktioner och kan aktiveras av olika typer av antigener. IgG-antikroppar kan vara monomera, dimera eller tetramera beroende på hur många identiska Y-formade regioner de har. De kan korsa placentalmembranet och ger passiv immunitet till foster i livmodern. IgG-nivåerna är som högst under vuxenlivet och sjunker med åldrande.

'Fysisk träning' kan definieras som planerat, strukturerat och periodiskt aktiviteter eller övningar som utförs för att förbättra eller upprätthålla fysiska förmågor och hälsan. Detta inkluderar ökad muskelstyrka och uthållighet, balans, flexibilitet, koordination och kondition. Fysisk träning kan också ha en positiv effekt på mentala funktioner som koncentration, humör och sömn. Det är viktigt att fysisk träning utförs på ett säkert och skadefri sätt, och att den anpassas efter individuella behov och mål.

'Forskningsanslag' kan definieras som ekonomiska medel som tilldelats ett forskningsprojekt, en forskare eller en forskargrupp för att stödja och finansiera vetenskapliga undersökningar och studier inom en viss akademisk disciplin eller område. Dessa anslag kan komma från olika källor, till exempel offentliga institutioner som forskningsfinansiärer, universitet, stiftelser eller företag.

Forskningsanslag används ofta för att täcka kostnader som är relaterade till forskningen, såsom lön till forskare och forskarassistenter, utrustning, material, resor, datorsystem och publicering av forskningsresultat. Genom att ge forskningsanslag uppmuntras forskning och innovation, och det kan hjälpa forskare att utveckla nya idéer, metoder och teknologier som kan ha en positiv inverkan på samhället.