I medicinska sammanhang definieras nacken (cervix) som den övre, flexibla delen av ryggraden (kolumnen) som bär upp huvudet och skapar en rörlig länk mellan huvudet och resten av kroppen. Nacken består av sju olika vertebrala segment, C1 till C7, där C1 (atlas) och C2 (axis) är speciellt viktiga eftersom de tillåter huvudrörelserna upp/ner, sid-till-sid och rotation. Nacken innehåller också muskler, ligament, nerver, blodkärl och lymfkärl som är nödvändiga för att underhålla strukturer i huvudet, halsen och övre extremiteterna samt att upprätthålla kroppens balans och stabilitet.

Huvud- och halstumörer är en allmän kategori för olika typer av tillväxter eller tumörer som utvecklas i strukturer som hör till huvudet och halsen. Det kan vara både godartade (benigna) och elakartade (maligna) tumörer. De kan uppstå i olika vävnader, såsom skelett, muskler, bindevävnad, körtlar eller nerver. Exempel på huvud- och halstumörer inkluderar meningiomer (tumörer i hjärnhinnan), gliomer (tumörer i hjärnan eller ryggmärgen), akustisk neurinom (tumör i balanceorganet i inner ORL), kärlkroppstumörer, schwannomer (tumör i nervernens skyddande yttre skikt) och skivepitelcancer (halscancer). Symptomen kan variera beroende på vilken typ av huvud- och halstumör det är och var den är belägen, men exempel på symtom inkluderar hufvudvärk, yrsel, syn- eller hörselförlust, sväljningssvårigheter, hosta och smärtor. Behandlingen kan bestå av kirurgi, strålbehandling, kemoterapi eller en kombination av dessa beroende på typen och graden av tumören.

"Nacksmärta" är ett vanligt medicinskt begrepp och kan definieras som obehag eller smärta i nacken, ofta lokaliserad till nackens muskler, ligament eller ledknutor. Nacksmärtor kan variera i intensitet från milda till starka och kan kännas som stelhet, spänning, smärta eller skärseld. Olika faktorer kan orsaka nacksmärtor, till exempel felställningar, överansträngning, trauman eller arbetspositioner som innebär långvarig stillasittande eller onaturliga kroppsställningar. I vissa fall kan nacksmärtor också vara ett tecken på underliggande sjukdomar eller skador, så det är viktigt att söka medicinsk hjälp om man upplever plötsliga, starka eller beständiga smärtor i nacken.

'Nackskador' refererar till skador eller skada på halsregionen, inklusive muskler, senor, ligament, kotblock, nerver och blodkärl. Detta kan orsakas av en rad olika mekanismer, såsom trafikolyckor, sportrelaterade skador, arbetsrelaterade skador eller olyckor i vardagen. Nackskador kan variera från milda till allvarliga och kan orsaka smärta, stelhet, svaghet, sängkrympning, känselbortfall och/eller koordinationssvårigheter. I allvarligare fall kan nackskador leda till komplikationer såsom rörelseförlust eller andnings- eller hjärtproblem.

Lårbenshalsfraktur (femurhalssköldfraktur) är en benbrottsläktage vid den proximala delen (när benet möter höftleden) av lårbenet, som ofta orsakas av högkraftstrauma eller olyckor. Den kan delas in i intracapsulära och extracapsulära frakturer beroende på om brottet går igenom den kapsel som omsluter ledhuvudet (femurhuvudet) eller inte. Symptomen innefattar ofta smärta, svullnad, hematom och funktionsnedsättning i benet. Diagnosen ställs vanligtvis med hjälp av röntgenundersökning, men ibland kan CT-scan eller MRI vara aktuella för att klargöra skada på blodkärl och mjuk vävnad. Behandlingen kan bestå av operationell fixering med intramedullära stavar, plattor och skruvar eller icke-operativ behandling beroende på frakturtyp, patientens ålder och komorbiditeter.

Sjævrektalcancer, også kendt som skivepitelcancer, er en type kræft der dannes i slimhinden (den mukøse membran) i fordøjelsessystemet. Navnet "skivepitelcancer" kommer fra det faktum at cellerne i slimhinden er organiseret i lag, hvor de øverste celler danner et fladt lag, der minder om en skive (eller "flade epitel").

Skivepitelcancer opstår som regel i tyktlejet eller endetarmen, men kan også forekomme andre steder i fordøjelsessystemet. Faktorer såsom tobacco ryging, alkohol misbrug, infektion med humane papillomavirus (HPV) og en historik om inflammatoriske tarmsygdomme kan øge risikoen for at udvikle skivepitelcancer.

Symptomer på skivepitelcancer kan inkludere blødninger fra endetarmen, ændret afføringsmønster, vægttab, træthed og mavesmerter. Hvis kræften er i en tidlig fase, kan den ofte behandles med kirurgi alene, mens avanceret stadie kræft kan kræve kombineret behandling med kirurgi, strålebehandling og/eller kemoterapi.

'Pisksknarskador' är ett informellt eller folkligt uttryck för skador på nervsystemet som orsakas av alkoholmissbruk. I medicinska sammanhang används ofta termen 'alcohol-related neuropathy' (ARN) istället. ARN är en slags polyneuropati, vilket betyder att flera nerver i kroppen är skadade.

ARN orsakas av att alkohol och/eller förtoxin som produceras under alkoholmetabolismen skadar nervceller och deras skyddande membraner. Detta kan leda till symtom som känselbortfall, smärta, svaghet, klåda och störningar i balansen och koordinationen. Symptomen kan variera från milda till allvarliga och kan bli permanenta om alkoholintaget fortsätter.

Det är värt att notera att ARN ofta förekommer tillsammans med andra alkoholrelaterade skador, såsom skada på levern (alkoholliver sjukdom) och hjärnan (alcohol-relaterad demens eller Wernicke-Korsakoff syndrom).

Struphuvudtumörer, också kända som halsbands tumörer, är en grupp av sjukdomar som drabbar struphuvudet, vilket är den övre delen av halsen och inkluderar stämbanden, stimmkord, stylopharyngeusmuskeln och de översta luft- och matstrupen. Struphuvudtumörer kan vara både godartade (benigna) och elakartade (maligna).

Maliga struphuvudtumörer är cancer som ofta orsakas av abnormalt celldelning i de celler som bildar stämbanden, slemhinnan eller andra strukturer i området. Det finns flera olika typer av maliga struphuvudtumörer, men de vanligaste är squamous cell carcinoma (en form av hud- och slemhinnesscancer), adenocarcinoma, larynxcancer och sarcoma.

Riskfaktorer för att utveckla maliga struphuvudtumörer inkluderar rökning, alkoholmissbruk, exponering för vissa kemiska ämnen och förekomst av human papillomavirus (HPV). Symptomen på struphuvudcancer kan vara heshet, hosta, svårigheter att svälja, smärta i halsen, andnöd och en förändrad röst.

Diagnos av struphuvudtumörer ställs vanligen genom en kombination av fysisk undersökning, bilddiagnostik som datortomografi (CT) eller magnetresonanstomografi (MRT), och biopsi för att fastställa celltyp och malignitet. Behandlingen kan innefatta kirurgi, strålterapi, kemoterapi eller en kombination av dessa.

I medicinsk kontext, refererar "huvud" till den övre delen av kroppen som inkluderar hjärnan, halsen och ansiktet. Det är den del av kroppen ovanför ryggraden (ryggmärgen) och innehåller en rad viktiga strukturer såsom hjärnan, hörsel- och balansorganen, ögonen, muskler, benen, blodkärl och nerver. Huvudet är också känt som cranium eller caput.

En halskota (latin: cricoid cartilage) är en ringformad broskstruktur i struphuvudet. Den utgör den mest nedre, och nästan cirkulära, delen av struphuvudet och ligger omedelbart under stämbanden. Halskotan har en viktig funktion vid andningen och under konstgjord andning (intubation) då den används som ett grepp för att hålla luftvägen öppen och förhindra att mat och slem tränger ner i lungorna.

Otorhinolaryngologic neoplasms refer to abnormal growths or tumors that occur in the head and neck region, specifically within the scope of otorhinolaryngology, which is the medical specialty concerned with the diagnosis and treatment of disorders related to the ear, nose, throat, and related structures. These neoplasms can be benign (non-cancerous) or malignant (cancerous), and they can develop in various areas such as:

1. The nasal cavity and paranasal sinuses
2. The nasopharynx (the upper part of the throat behind the nose)
3. The oropharynx (the middle part of the throat, including the soft palate, tonsils, and back of the tongue)
4. The larynx (the voice box)
5. The hypopharynx (the lower part of the throat, just above the esophagus)
6. The external auditory canal (the ear canal)
7. The middle ear and inner ear

Otorhinolaryngologic neoplasms can present with various symptoms depending on their location and size. These may include nasal congestion, nosebleeds, difficulty breathing through the nose, hearing loss, tinnitus (ringing in the ears), ear pain, sore throat, swallowing difficulties, voice changes, or even facial numbness or weakness. Early diagnosis and treatment are crucial for improving outcomes and reducing potential complications.

"Datortomografi" er en medisinsk undersøkelsesmetode som bruker stråling for å oppnå detaljerede, tvidimensjonale skanninger av kroppen. Metoden kalles også "computertomografi" eller blot "CT".

I en CT-skanning passerer en fin strålebunde gjennom kroppen i mange forskjellige vinkler, mens en datamaskin registrerer de resulterende skråkkryssene av skinnene. Disse dataene brukes deretter for å generere tvidimensjonale bildekserieser av det undersøkte området.

CT-skanning gir ofte mer detaljert og skarp informasjon enn tradisjonelle røntgenundersøkelser, særlig når det gjelder å avdekke skader, tumorer eller andre abnormaliteter i viktige strukturer som hjernen, hjertet, lungene og karsystemet.

Noe av fordelene med CT-skanning inkluderer:

* Høy grad av detaljeringsgrad og skarphet
* Snarlighet i utførelsen
* Mulighet for å identifisere en bred vifte av medisinske tilstander

Noe av ulemperne inkluderer:

* Bruk av ioniserende stråling, som kan øke risikoen for kreft i lengre sikt
* Relativt høy dosis stråling j rentforhold til tradisjonelle røntgenundersøkelser
* Mulighet for allergiske reaksjoner på kontrastmidlene som ofte brukes under skanningen.

"Behandlingsresultat" er en betegnelse for hvordan en pasient reagerer på en behandling. Det kan inkludere forbedringer i symptomer, funksjon og kvalitet av liv, men også potentiale bivirkninger eller komplikasjoner til behandlingen. Behandlingsresultatet må ofte evalueres over tid for å kunne avgjøre om behandlingen er effektiv og om det er behov for justeringer i terapeutisk strategi.

'Skivepiteltumörer' (eng. 'Duodenal tumors') är en allmän term för olika typer av god- och elakartade tumörer som kan uppstå i skenbenet, det vill säga den övre delen av tarmen som mynnar ut i tunntarmen. Här följer några medicinska definitioner:

1. Adenocarcinom: Detta är en elakartad tumör som uppstår från skivepitelcellerna, vilka är de celler som liningar tarmens inre yta. Adenocarcinomer i skenbenet är relativt sällsynta, men när de förekommer tenderar de att ha en dålig prognos.
2. Karcinoid: Detta är en typ av neuroendokrin tumör som ofta växer långsamt och kan uppstå i skenbenet. Även om de flesta karcinoidtumörer är godartade, kan de fortfarande sprida sig till andra delar av kroppen och orsaka allvarliga komplikationer.
3. Gastrointestinal stromacellstumör (GIST): Detta är en sällsynt tumör som utgår från muskelceller i tarmväggen. De flesta GIST:erna är godartade, men en liten andel kan bli elakartade och sprida sig till andra delar av kroppen.
4. Lymfom: Detta är en typ av cancer som drabbar lymfsystemet, inklusive lymfkörtlarna i skenbenet. Lymfomer kan vara både god- och elakartade, men de flesta fall av lymfom i skenbenet är elakartade.
5. Hamartom: Detta är en benign (godartad) tumör som består av vävnad som normalt finns i området, men som har bildat en massa på grund av abnormalt tillväxtmönster. Hamartomer är oftast små och orsakar inga symtom, men de kan ibland bli så stora att de orsakar problem med matspjälkningen eller andra komplikationer.

Det är viktigt att notera att alla typer av tumörer i skenbenet inte behöver vara cancer. I vissa fall kan det råda osäkerhet kring om en tumör är god- eller elakartad, och ytterligare undersökningar kan behövas för att fastställa diagnosen. Om du har oro för någon typ av tumör i skenbenet rekommenderar vi dig att söka medicinsk hjälp så snart som möjligt.

En svalgtumör är en abnormitetsbildning eller neoplasm som utvecklas i strukturer som ingår i svalsystemet, såsom matstrupen (esofagus), magsäcken och övre delen av tarmen (duodenum). Svalgtumörer kan vara både godartade (benigna) och elakartade (maligna). De elakartade svalgtumörerna är oftast cancerer, vanligtvis av typen squamous cell carcinoma eller adenocarcinoma. Dessa tumörer kan orsaka symptom som sväljningsbesvär, smärta, viktminskning och blod i svalkan. Behandlingen beror på typen, storleken och placeringen av tumören, men den kan innefatta kirurgi, strålbehandling och/eller medicineringsbehandling.

'Skuldersmärta' är ett vanligt symtom som kan ha många olika orsaker. Det saknas en entydig och allomfattande medicinsk definition, men ofta avses smärta i området kring skulderbladet (scapula) eller axelleden (articulatio humeri). Skuldersmärtan kan vara lokaliserad till ett specifikt ställe eller stråla ut över en större yta, och kan vara akut eller kronisk.

Orsakerna till skuldersmärta kan variera från relativt enkla till mer komplexa, exempel på orsaker innefattar:

1. Muskel- och seninflammationer (till exempel tendinit)
2. Skada eller inflammation i axelleden (till exempel bursit, impingementsyndrom eller artrit)
3. Nervskador eller irritation (till exempel nervus suprascapularis neuropati)
4. Referred pain från andra kroppsdelar (till exempel hjärta, lungor eller mag-tarmsystemet)
5. Skada på skulderbladet eller revbenen
6. Sällsynta sjukdomar som tumörer eller infektioner

En korrekt diagnos av skuldersmärtan bör ställas av en läkare efter en fullständig klinisk undersökning och ibland även med hjälp av bilddiagnostik, såsom röntgen, magnetresonanstomografi (MRT) eller datortomografi (CT). Behandlingen beror på den underliggande orsaken till smärtan.

Retrospective studies, på svenska retroaktiva studier, är en typ av observational study där forskare analyserar data som har samlats in före studiens början. Dessa studier undersöker ofta associationer mellan utsatta faktorer och utfall i en population under en given tidsperiod.

Retrospektiva studier kan vara antingen fall-kontrollstudier eller kohortstudier. I en fall-kontrollstudie väljer forskaren ut individer med ett specifikt utfall (fall) och jämför dem med en kontrollgrupp som inte har detta utfall. I en kohortstudie följs två eller flera grupper av individer över tid, där den ena gruppen är exponerad för en viss riskfaktor och den andra inte är det.

Retrospektiva studier kan vara användbara när det finns redan tillgängliga data som kan användas för att besvara ett forskningsfrågor, men de har också nackdelar. Dessa studier kan vara såriga för bias eftersom de är beroende av att data har samlats in på ett korrekt och konsistent sätt före studiens början. Det kan också vara svårt att etablera orsakssamband mellan exponeringar och utfall i retroaktiva studier eftersom det kan finnas okända eller outtalade variabler som påverkar resultaten.

Orofarynxtumörer är cancerartade sjukdomar som utgår från slemhinnan eller brosk i munhålan (oralfarynx), inklusive läpparna, hårda och mjuka gommen, tungan, gomspidor och kindbäcken. Det kan vara både maligna (cancer) och benigne (godartade) tumörer. De flesta orofarynxtumörerna är maliga och kategoriseras som squamösa cellcancer, vilket innebär att de utgår från platta epitelceller i slemhinnan. Faktorer såsom tobaksrökning, alkoholkonsumtion och human papillomavirus (HPV) infektion ökar risken för att utveckla orofarynxtumörer.

Kombinationstherapie (engelska: Combination therapy) är en form av behandling där två eller fler läkemedel, var och en med sitt specifika verkningssätt, kombineras för att behandla en sjukdom. Syftet med kombinationstherapin kan vara att öka effektiviteten hos behandlingen, minska doserna av varje läkemedel och/eller reducera potentialen för biverkningar genom att undvika höga koncentrationer av enskilda läkemedel.

Denna typ av terapi används ofta vid behandling av kroniska sjukdomar som HIV/AIDS, cancer och hjärt-kärlsjukdomar. I exempelvis HIV/AIDS-behandling kan en kombination av flera antiretrovirala läkemedel användas för att minska virusets förmåga att replikera sig, vilket i sin tur saktar ned sjukdomens framskridande och förbättrar patientens livskvalitet.

I cancerbehandling kan kombinationstherapin involvera användning av flera olika typer av läkemedel, såsom kemoterapi, immunterapi och målgerichtad terapi, för att attackera tumören på olika sätt. Detta kan öka sannolikheten för en framgångsrik behandling och minska risken för resistensutveckling hos cancercellerna.

I vissa fall kan kombinationstherapin även användas vid behandling av infektionssjukdomar, där flera antimikrobiella läkemedel kombineras för att bekämpa en resistentsjukdom eller öka effektiviteten av behandlingen.

'Munhåletumörer' refererar till alla typer av tumörer eller abnorma växtor som utvecklas i munhålan. Det kan vara både godartade (benigna) och elakartade (maligna) typer av tumörer.

Godartade munhåletumörer är oftast icke-cancerösa och växer långsamt. De kan dock orsaka obehagliga symptom som svullnad, smärta eller svårigheter med att tugga, svälja eller tala.

Elakartade munhåletumörer däremot är cancerösa och kan metastasera (sprida sig) till andra delar av kroppen. De vanligaste elakartade munhåletumörerna inkluderar squamous cell carcinoma, adenocarcinoma och melanoma. Dessa typer av tumörer kan orsaka symptom som sår eller ulcerationer i munhålan, svullnad, smärta, röd-vit prickar eller ljusfläckar på munhålans slemhinna.

Det är viktigt att uppsöka läkare om man upplever några av dessa symptom för att få en korrekt diagnos och behandling så snart som möjligt.

Lymfmetastas är när cancerceller sprider sig från sin ursprungliga plats i kroppen till lymfkörtlar. När cancerceller växer och delar de sig kan de ibland bryta loss från den ursprungliga tumören och färdas via blod- eller lymfsystemet till andra delar av kroppen. Om cancercellerna fastnar i en lymfkörtel och börjar växa där bildas ett nytt cancerförekomende, ett så kallat lymfmetastas.

Lymfkörtlarna är små, bönformade strukturer som finns över hela kroppen, främst i halsen, armhålorna och ljumskarna. Deras huvudsakliga funktion är att filtrera smittämnen och avfall från kroppen och producera vita blodkroppar, som hjälper till att bekämpa infektioner. När cancerceller sprider sig till lymfkörtlarna kan de störa denna funktion och leda till komplikationer såsom svullnad och smärta i de drabbade områdena.

"Uppföljningsstudier" (engelska: "follow-up studies") är en typ av longitudinell forskningsdesign inom medicinen där man studerar en grupp individer under en längre tidsperiod. Dessa studier kan vara observationella eller interventionsbaserade, och syftet är ofta att undersöka hur olika faktorer påverkar hälsan, sjukdomsutvecklingen eller behandlingsresultaten över tid.

I en uppföljningsstudie kan forskarna exempelvis samla in data om deltagarnas levnadsvanor, miljöfaktorer och medicinska historik, och sedan följa upp dem regelbundet för att se hur de utvecklas. Detta kan ge värdefull information om riskfaktorer, skyddsfaktorer och möjliga orsaker till olika hälsotillstånd.

Uppföljningsstudier kan vara av olika slag, beroende på hur länge de pågår och hur ofta data samlas in. De kan vara kohortstudier, där en grupp individer följs över tid, eller fallföljningsstudier, där man följer upp en specifik diagnos eller behandling hos en grupp patienter.

Cisplatin är ett läkemedel som används för att behandla cancer. Det är en platinakomplex, vilket betyder att det innehåller en atom av metallen platinum. Cisplatin fungerar genom att skada DNA i cancerceller, vilket stoppar celldelningen och dödar cellerna.

Läkemedlet ges vanligtvis som intravenös infusion (dropp) och används ofta tillsammans med andra cancerläkemedel som del av en kombinerad behandling. Cisplatin kan användas för att behandla flera olika typer av cancer, till exempel testikelcancer, livmoderhalscancer, äggstockscancer och huvud- och halscancer.

Samtliga läkemedel har biverkningar och cisplatin är inget undantag. Några vanliga biverkningar av cisplatin inkluderar illamående, kräkningar, hörselförlust, nefropati (skada på njurarna) och nervskador. Dessa biverkningar kan vara allvarliga och behöver i allmänhet hanteras aktivt under behandlingen.

Strålbehandling, även känd som radioterapi, är en behandlingsform inom medicinen där man använder joniserande strålning för att eliminera cancerceller eller hämma deras tillväxt. Strålningen kan komma från en exteriell källa, där patienten placeras i en strålningsmaskin, eller från en interna källa, där radioaktiva substance placeras inuti patientens kropp.

Strålningens energi är tillräckligt hög för att skada cellernas DNA och förhindra celldelningen, vilket leder till död av cancerceller eller fördröjt växt. Strålbehandling kan användas som enbart behandlingsmetod eller i kombination med andra behandlingsformer, såsom kirurgi och/eller medicinsk behandling.

Det är viktigt att notera att strålbehandling inte bara påverkar cancerceller, utan kan också skada normalt vävnad runt området där strålningen ges. Modern teknologi och teknik har dock möjliggjort att strålning levereras med högre precision, vilket minskar skadan på normalt vävnad.

'Tumörrecidiv, lokalt' refererer til at en tidligere behandlet cancer vendrer tilbage i nærheden af den oprindelige tumorlokalisation. Dette sker som regel indenfor to år efter den oprindelige behandling, og det er et tegn på at cancerbehandlingen ikke har været fuldstændigt effektivt i at fjerne alle cancercellerne.

Lokale recidiver kan ofte behandles lokalt med kirurgi, stråleterapi eller andre former for lokal behandling, afhængig af cancertypen og hvorvidt patienten har haft en tidligere behandling. Men selvom en lokal recidiv kan behandles, øger det stadig risikoen for at canceren spredes til andre dele af kroppen (metastaser). Derfor er det vigtigt at have regelmæssige kontroller efter en kræftbehandling for at opdage og behandle eventuelle recidiver tidligt.

Hypofarynxtumörer är cancerartade sjukdomar som utgår från strukturer i hypofarynx, det undre delen av svalget. Detta inkluderar strukturer som bassefinkanalen (laryngofaryngeal mukosa), laterala väggarna, posteriora väggen och pyriforma fossor (sidogropar). De flesta hypofarynxtumörerna är squamösa cellcancer (SCC) och uppstår ofta i patienter med riskfaktorer som tobaksrökning och alkoholmissbruk. Tumörerna kan vara asymptomatiska under tidiga stadier, men kan ge upphov till symptom som dysfagi (svälkningsbesvär), odyssfagi (smärta vid sväljning), disfoni (röstförändringar) och halsont. Senare stadium kan ge upphov till mer allvarliga symtom som andningsproblem, struphuvudslukning eller metastaser till regionala lymfkörtlar eller avlägsna organ. Behandlingen består ofta av kirurgi, strålbehandling och/eller kemoterapi beroende på tumörstadiet och patientens allmäntillstånd.

'Skuldra' refererer til den muskuløse og skeletale struktur som findes i øvre del af rygsøjlen hos mennesker. Det er en del af det såkaldte axiale skelet og består af to deler: den cervicale region med de syv øverste hvirvelbuer, samt den thorakale region med de tolv nederste brysthvirvelbuer. Skuldren er forbundet med skuldergordelen via articulationes acromioclavicularis og articulationes sternoclavicularis.

Skulderen har flere vigtige funktioner, herunder at beskytte nervesystemet og blodkarrene i hjernestammen og hjernen, samt at give struktur og støtte til hoved og nakke. Den tillader også bevægelse af arme og hoved gennem forskellige led og muskler, der er forbundet med skulderen.

'Muntorrhet' er en medisinsk betegnelse for tørhet i munden. Det kan være forårsaket af mange forskjellige faktorer, som kan inkludere:

1. Aldring: Mange eldre mennesker oplever tørhet i munn og søvn åndedrakt pga. at kroppen produserer mindre speik som en del av aldringsprosessen.
2. Sykdomme: Vissa sykdommer, som diabetes, Sjögrens syndrom, Parkinson-sykdommen og Alzheimers sykdom, kan føre til tørhet i munn.
3. Lægemidler: Mange lægemidler kan føre til tørhet i munn som bivirkning, især lægemidler som antihistaminer, diuretika og blodtryksmedisin.
4. Strålebehandling: Strålebehandling av halsen eller hodet kan forårsake skade på speikkirtler og føre til tørhet i munn.
5. Tabak- og alkoholbruk: Røyking og overdrevet alkoholforbrug kan føre til tørhet i munn.

Tørhet i munn kan være ubehagelig og føre til symptomer som smerte, svulst, dårlig slikkesmak, halskløe og vanskeligheter med spisning og snakke. Hvis du oplever tørhet i munn som en uvanlig eller varig symptom, bør du kontakte din lege for å få en undersøkelse og behandling.

Tumörstadieindelning, eller tumörgradering, är ett system för att bedöma hur aggressivt en tumör växer och om den sprider sig snabbt eller inte. Det hjälper läkare att bestämma prognosen och behandling för cancerpatienter. Det finns olika typer av tumörstadieindelningar, men de flesta använder sig av några gemensamma principer:

1. Cellulär differentiering: Här bedöms hur lika de cancersatta cellerna är jämfört med normala celler i samma typ av vävnad. Om cellerna ser mycket lika ut, betyder det att tumören har en högre differentiering och är mindre aggressiv. Om cellerna istället ser mycket olika ut jämfört med normala celler, betyder det att tumören har en lägre differentiering och är mer aggressiv.
2. Mitos (celldelning): Här räknas antalet mitoser per tio högkraftsmikroskopiska fält (HPF). En högre frekvens av mitoser visar på en snabbväxande tumör och en högre grad av malignitet.
3. Cellynukleär atypi: Här bedöms storleken, formen och läget på cellkärnan. Om cellkärnorna är oregelbundna i storlek och form, och om de är placerade nära cellytan, visar det på en högre grad av malignitet.
4. Nekros (död vävnad): Här letas efter nekrotisk vävnad inuti tumören. Om det finns nekros, visar det på en snabbväxande tumör och en högre grad av malignitet.

Dessa faktorer tas alla samman för att ge en tumör ett stadium och en grad. Det är viktigt att notera att olika cancertyper kan ha olika system för tumörstaging och -gradering, så det är alltid viktigt att konsultera en läkare eller specialist för att få rätt information om en specifik cancertyp.

Muskel- och skelettsjukdomar är en kategori av sjukdomar som drabbar muskler, ben, ledband, ligament, senor och leder. Dessa sjukdomar kan vara medfödda eller aquired, och de kan vara relaterade till åldrande, skada, infektion, autoimmunitet eller cancer. Exempel på muskel- och skelettsjukdomar inkluderar artriter, reumatoid artrit, osteoartrit, multipel skleros, muskeldystrofi, fibromyalgi, osteoporos och cancersjukdomar som metastaserar till ben eller skelett. Symptomen på muskel- och skelettsjukdomar kan variera beroende på vilken specifik sjukdom en person har, men de kan inkludera smärta, stelhet, svullnad, rörelsebegränsning, svaghet och instabilitet i lederna eller musklerna. Behandlingen för muskel- och skelettsjukdomar kan innefatta mediciner, fysisk terapi, operationer, livsstilsförändringar och andra terapeutiska metoder beroende på sjukdomens art och svårighetsgrad.

"Prospektiva studier" är en typ av forskningsdesign inom epidemiologi och klinisk forskning. Den innebär att data insamlas prospektivt, det vill säga efter ett bestämt datum och framåt, medan deltagarna fortfarande är i livet och studeras över en viss tidsperiod. Detta står i kontrast till retrospektiva studier, där data insamlas genom att granska redan existerande data eller dokument från tidigare händelser.

Prospektiva studier kan vara antingen kohortstudier eller longitudinella studier. I en kohortstudie följs två eller flera grupper med deltagare som har olika exponeringar för en viss riskfaktor över tid, och man jämför huruvida de utvecklar en viss sjukdom eller inte. I en longitudinell studie följs en population under en längre tidsperiod för att undersöka hur förändringar i olika variabler relaterar till hälsoutfall eller andra utgångar.

Prospektiva studier anses ofta ge starkare bevis som stöd för orsakssamband än retrospektiva studier, eftersom de minskar risken för återblickars bias och ger möjlighet att kontrollera för konfoundingare. Dock kan de vara tidskrävande och dyra att genomföra.

I en medicinsk kontext refererar huvudrörelser till rörelser som utförs med hjälpen av halsmuskulaturen och skelettet i kraniet. Dessa rörelser möjliggör för oss att vrida, böja och sträcka vårt huvud i olika riktningar. Det finns vanligtvis tre typer av huvudrörelser som diskuteras:

1. Flexion: Detta är en rörelse där huvudet böjs framåt, såsom när man nickar ja.
2. Extension: Detta är en rörelse där huvudet sträcks bakåt, såsom när man skakar på huvudet för nekande.
3. Rotation: Detta är en rörelse där huvudet vrids åt vänster eller höger, ofta för att följa med någonting man tittar på.

Det är värt att notera att det finns också andra typer av huvudrörelser, såsom lateralflexion (böjning huvudet åt sidan) och kombinationsrörelser av ovanstående rörelser.

'Prognose' er et begreb indenfor medicin, der refererer til forudsigelsen af sygdommens udvikling og slutresultat for en patient. Det er en vurdering af, hvordan sygdommen muligvis vil udvikle sig i fremtiden, herunder sandsynligheden for komplikationer, tilbageslag eller genopretning, og potentialet for livslængdeforventning. Prognosen kan blive påvirket af mange variable faktorer, såsom patientens alder, sundhedstilstand, behandlingsmuligheder og sygdommens art og sværhedsgrad. Den kan hjælpe læger og andre sundhedspersonale med at planlægge den bedste behandling og pleje for patienten, samt hjælpe patienter og deres familier med at forstå og forberede sig på det mulige sygdomsforløb.

En laryngektomi är en typ av kirurgisk behandling där större delen eller hela struphuvudet (larynx) tas bort. Detta kan vara nödvändigt vid behandlingen av cancer i struphuvudet. Efter operationen kommer patienten att ha en permanent andningsöppning i halsen, kallad stoma, och kommer att tala med hjälp av en elektronisk språkapparat eller en annan metod för alternativ kommunikation.

"Intern frakturfixering" är en form av behandling för benbrott där benet stabiliseras från insidan utan att öppna huden. Detta kan uppnås genom användning av intramedullära nitar, skruvar eller plattor som placeras inuti den skadade benen. Syftet är att förhindra ytterligare skada och främja rätt benheling genom att hålla de skadade benbitarna på rätt plats under läkningstiden. Denna metod används ofta när det finns risk för infektion eller andra komplikationer som orsakas av öppen kirurgi.

'Kroppsställning' refererar till hur kroppen positionerar och orienterar sig i rummet. Det kan avse både stillasittande, stående eller liggande positioner samt mer specifika positioner som används under vissa aktiviteter eller medicinska undersökningar. Exempel på kroppsställningar inkluderar sittande upprecta, stående med rak rygg, liggande på sidan, barnmorskeställning (knä-bröst-ställning) och flera andra. Kroppsställning kan ha betydelse för olika aspekter av hälsan och välbefinnandet, inklusive andning, cirkulation, smärta och rörelsefrihet.

I en medicinsk kontext refererer tidsfaktorer ofte til forhold der har med tiden at gøre, når det kommer til sygdomme, behandlinger eller sundhedsforhold. Det kan eksempelvis være:

1. Akutte vs. kroniske tilstande: Hvor akutte tilstande kræver øjeblikkelig medicinsk indgriben, kan kroniske tilstande udvikle sig over en længere periode.
2. Tidspunktet for diagnose og behandling: Hvor hurtigt en sygdom identificeres og behandles, kan have væsentlig indvirkning på prognosen.
3. Forløb og progression af en sygdom: Hvor lang tid en sygdom tager at udvikle sig eller forværres, kan have indvirkning på valget af behandling og dens effektivitet.
4. Tidligere eksponeringer eller længerevarende sundhedsproblemer: Tidsfaktoren spiller også en rolle i forhold til tidligere eksponeringer for miljøfaktorer, infektioner eller livsstilsvalg, der kan have indvirkning på senere helbredsudvikling.
5. Alder: Alderen kan have indvirkning på risikoen for visse sygdomme, svarende til at visse sygdomme er mere almindelige hos ældre end yngre mennesker.
6. Længerevarende virkninger af behandling: Tidsfaktoren spiller også en rolle i forhold til mulige bivirkninger eller komplikationer, der kan opstå som følge af længerevarende medicinske behandlinger.

I alle disse tilfælde er tidsfaktoren en vigtig overvejelse i forbindelse med forebyggelse, diagnostisk og terapeutisk beslutningstagen.

"Blåshalshinder" er en norsk betegnelse for en medisinsk tilstand kalt "cyanosis". Cyanosis opstår når der ikke nok ilt i blodet, hvilket får huden og slimhinderne (herunder mundens indvendige overflade) til at få en blålig farve. Denne tilstand kan skyldes forskellige årsager, herunder problemer med lungefunktionen eller hjertets evne til at pumpe iltet blod rundt i kroppen.

Det er vigtigt at bemærke at "blåshalshinder" ikke er en diagnose i sig selv, men snarere et symptom på en underliggende medicinsk problem. Hvis du eller nogen anden oplever cyanose, bør det overvejes at søge medicinsk vurdering og behandling umiddelbart.

Strålbehandlingsdos definieras som mängden ioniserande strålning som absorberats av ett preparat eller levande vävnad under en given tid. Dosen mäts vanligtvis i Gray (Gy), där 1 Gy är lika med absorptionen av 1 Joule av energi per kilogram. I klinisk medicinsk kontext, används ofta ekvivalentdos som en bättre indikator på biologisk skada, som mäts i Sievert (Sv). Strålbehandlingsdosen är en viktig variabel i strålterapi för cancerbehandling och måste balanseras mot potentialen för skador på normalt vävnad.

Smärtanalys (pain assessment) är en systematisk bedömning och utvärdering av smärtan hos en patient. Den innefattar att insamla information om patientens subjektiva upplevelse av smärta, observera beteenden som kan vara relaterade till smärta samt granska eventuella faktorer som kan påverka smärtan, såsom sjukdomsförlopp och medicinsk behandling.

Smärtanalysen utförs vanligen med hjälp av en standardiserad skala eller en kvalitativ bedömning, beroende på patientens ålder, mentala status och förmåga att kommunicera. Syftet med smärtanalys är att fastställa smärtintensiteten, lokalisationen och karaktären av smärtan, samt att utvärdera effekterna av eventuell behandling.

Regelbundna smärtanalys kan hjälpa till att säkerställa att patienten får rätt behandling och att smärtan hanteras på ett optimalt sätt, vilket kan förbättra patientens kvalitet av liv och minska komplikationer som kan vara relaterade till obehandlad smärta.

'Ryggsmärta' är ett samlingsbegrepp för smärtor som lokaliseras till ryggen. Det kan vara akuta eller kroniska, och orsakas av en rad olika medicinska tillstånd. Till exempel kan det bero på muskulära spänningar, skador på ryggraden, diskbråck, inflammationer eller sjukdomar i binnervävnaderna. I värsta fall kan ryggsmärta även vara ett tecken på allvarliga tillstånd som cancer eller infektion i ryggraden. Det är viktigt att söka medicinsk hjälp om man drabbas av plötsliga, intensiva ryggsmärtor, speciellt om de kombineras med svaghet, smärta eller känselbortfall i benen, inkontinens eller besvärligheter att gå.

Strålningsskada är skada på levande vävnad orsakad av ioniserande strålning, såsom röntgenstrålning eller radioaktivt sönderfall. Skadan uppstår när strålningen bryter kemiska bindningar inne i cellerna, vilket kan leda till celldöd, mutationer och onormal celltillväxt. Symptomen på strålningsskador varierar beroende på dosen strålning och området som har utsatts för strålningen, men kan inkludera illamående, kräkningar, diarré, svaghet, blödningar och infektioner. Höga doser av strålning kan också orsaka död.

Paragangliom är en sällsynt tumör som utvecklas i det sympatiska nervsystemet, vilket är en del av det autonoma nervsystemet. Tumören bildas i de celler som kallas paragangliocyter och kan förekomma var som helst längs med denna nervbana, vanligtvis nära vissa organ såsom binjurar, njure, hals och hjärna. Paragangliomer kan vara godartade eller elakartade (maligna), beroende på om de sprider sig till andra delar av kroppen eller inte. De kan också producera höga nivåer av katekolaminer, som är hormoner som inkluderar adrenalin och noradrenalin, vilket kan leda till symtom såsom högt blodtryck, snabb hjärtslag, svettningar och yrsel. Behandlingen för paragangliom kan omfatta kirurgi, strålbehandling eller medicinsk behandling beroende på tumörstorleken, läge och omfattning av sjukdomen.

Riskfaktorer är enligt medicinsk terminologi några egenskaper, faktorer eller expositioner som ökar sannolikheten för att utveckla en viss sjukdom eller hälsoproblem. Riskfaktorer kan vara modifierbara, det vill säga de kan påverkas genom livsstilsförändringar och preventiva åtgärder, eller icke-modifierbara, som är oberoende av individens val och omständigheter. Exempel på modifierbara riskfaktorer inkluderar tobaksrökning, fysisk inaktivitet, ohälsosam kost och alkoholmissbruk. Icke-modifierbara riskfaktorer kan vara exempelvis genetiska predispositioner, ålder och kön. Det är värt att notera att närvaro av en riskfaktor inte garanterar att en person kommer att utveckla en viss sjukdom, men ökar bara sannolikheten.

En hjärnaneurysm är en utbulning i en artär i hjärnan. Den uppstår när den del av artären som förser hjärnan med blod blir svag och expanderar, vilket kan leda till att väggen spricker eller att blodet läcker ut i omgivande vävnad. Detta kallas också ett subaraknoidblödning eller en blödning in i hjärnhinnorna. Hjärnaneurysmer kan vara asymptomatiska, men om de ökar i storlek eller spricker kan de orsaka allvarliga symptom som svår huvudvärk, yrsel, synstörningar och medvetandeförlust. Behandlingen av hjärnaneurysm beror på storleken, läge och symtomen, men den kan innebära kirurgi eller ändringar i blodflödet med hjälp av mindre invasiva tekniker.

Radioterapi, intensitetsmodulerande (IMRT) är en form av strålbehandling som används för att behandla cancer. Denna metod möjliggör en mer precis och jämn dosering av strålning till tumören, samtidigt som exponeringen av omgivande frisk vävnad minimeras.

IMRT uppnås genom att använda datortomografi (CT) eller magnetresonanstomografi (MRI) för att skapa en detaljerad 3D-bild av tumören och de omgivande vävnaderna. Därefter skapas en personligiserad strålbehandlingsplan som bestämmer hur strålar ska levereras till olika delar av tumören. Strålar kommer från flera vinklar med varierande intensitet, beroende på tumörstorlek, form och placering.

IMRT har visat sig vara särskilt användbar vid behandling av cancer i områden som är svåra att nå eller som gränsar till känsliga strukturer, såsom hjärnan, ögonen, näsa och hals, lungor, prostata och bröst. Den kan också minska biverkningarna av strålbehandling, såsom torrhet i munnen, hörselförlust, hudskador och svullnad.

Fotonabsorptiometri är en laboratorieteknik som används för att mäta den absoluta eller relativa mängden av ett visst ämne i en proben genom att mäta absorptionen av röntgen- eller gammastrålning. Denna metod bygger på principen att när strålningen passerar igenom ett material, kommer en del av den att absorberas av det aktiva ämnet. Genom att mäta intensiteten av den ingoande och utgående strålningen kan man beräkna hur mycket som har absorberats av ämnet.

I klinisk medicin används ofta fotonabsorptiometri för att mäta benmineralisering, till exempel i benmassindex (BMD) för att diagnostisera och övervaka osteoporos.

Tyreoidektomi är en medicinsk term som betyder att man operativt tar bort hela sköldkörteln (thyroidea). Sköldkörteln ligger i halsområdet och producerar hormoner som reglerar bland annat ämnesomsättning, tillväxt och kroppstemperatur. Tyreoidektomin kan utföras av olika anledningar, exempelvis vid godartad eller elakartad sjukdom i sköldkörteln som inte går att behandla på annat sätt. Efter operationen behöver patienten livet ut ta substitutionsbehandling med tyreoideahormoner.

Lårbenshuvud, på latin "caput femoris", är den del av lårbenet (femur) där det articulerar med höftleden. Det är en kulaformad ledyta som sitter uppåt och bakåt på lårbenet och passar in i höftledens skålformade ledpanna, acetabulum. Lårbenshuvudet är omgivet av brosk, så kallat ledbrosk ("cartilago articularis"), som dämpat slid mellan lårbenshuvudet och höftbenet (os ilium).

Otorinolaryngologi, även känt som ORL eller hals-näs-öron-specialitet, är en medicinsk specialitet som fokuserar på diagnostisering och behandling av sjukdomar och störningar i huvudet och halsen. Detta inkluderar öronen, näsa, struphuvud, svalg, ansikte och hals. Specialisten kallas otorinolaryngolog eller hälsningsspecialist.

Exempel på tillstånd som behandlas av en otorinolaryngolog kan vara:

* Öronproblem såsom hörselnedsättning, öroninflammationer, tinnitus (ljud i örat) och öronskador.
* Näs- och svalgproblem som allergier, nästäckepolypper, svullnad i svalget och rösten.
* Halsproblem såsom struphuvudcancer, glandulär fever och andra infektioner.
* Ansiktsproblem såsom skallbasfrakturer, tumörer och andra sjukdomar som påverkar ansiktets muskler eller nerver.

Otorinolaryngologer utför ofta kirurgiska ingrepp för att behandla dessa tillstånd, såsom hörselbilstäppoperationer, avlägsnande av polypper och andra tumörer, samt korrigering av ansiktsdeformer.

"Främmandekroppsförflyttningar" är ett medicinskt begrepp som refererar till när främmande partiklar, såsom föroreningar eller gasbubblor, färdas in i blodomloppet och kan blockera eller skada mindre blodkärl. Detta kan leda till en mängd olika symptom beroende på var partikeln slutar fastna, men några exempel kan vara andningssvårigheter, yrsel, huvudvärk eller neurologiska symtom om det är i hjärnan.

Orsakerna till främmandekroppsförflyttningar kan variera, men de kan inträffa vid vissa medicinska procedurer som kateterisering eller angiografi, där kontrastmedel injiceras in i kärlen. Ibland kan också gasbubblor bildas under operationer och färdas in i blodomloppet. Andra möjliga orsaker kan vara industriella exponeringar eller olyckor som resulterar i att främmande partiklar kommer in i kroppen.

Behandlingen av främmandekroppsförflyttningar beror på var partikeln fastnat och hur allvarligt symptomen är. I vissa fall kan observation och tillsyn vara tillräcklig, medan andra fall kan kräva mer aggressiv behandling som mediciner eller operationer för att avlägsna partikeln.

"Medical terminals" refer to specialized computer workstations or devices that are used in a medical setting to access, input, and display patient data and medical information. These terminals are typically designed to be used by healthcare professionals such as doctors, nurses, and other medical staff. They often have features and software specifically tailored for medical use, such as electronic health records (EHR) systems, clinical decision support tools, and diagnostic imaging viewers. Medical terminals may also include hardware components such as barcode scanners, magnetic stripe readers, or smart card readers to facilitate patient identification and data entry.

"Yrkessjukdomar" är en term som används inom medicinen och arbetsmiljövården för att beskriva sjukdomar eller skador som orsakas av, eller förvärras av, arbetet. Det kan handla om både fysiska och psykiska tillstånd. Exempel på yrkessjukdomar inkluderar lungcancer hos rökare som arbetat med asbest, ryggproblem hos personer som lyft tunga vikter och depression eller ångest hos personer som utsatts för psykisk stress på jobbet.

För att en sjukdom ska klassificeras som en yrkessjukdom måste den vara insjuknanden som är känd för att kunna orsakas av arbetsmiljön och det måste finnas ett samband mellan sjukdomen och arbetet. Detta fastställs vanligen genom en medicinsk undersökning och en utredning av arbetsmiljön.

I Sverige regleras yrkessjukvården genom arbetsmiljölagstiftningen och försäkringssystemet, där Försäkringskassan är huvudman. Arbetstagaren har rätt till ersättning om de insjuknar i en erkänd yrkessjukdom eller drabbas av en arbetsskada.

Näs-svalgtumörer, även kända som nässvalgstumörer, är en allmän term för olika typer av cancertumörer som utvecklas i slemhinnan (mukösan) i näsan och/eller svalget. Det kan vara både maligna (cancertumörer) och benigna (godartade tumörer).

De vanligaste formerna av maligna nässvalgstumörer är:

1. Squamöscellcancer: Detta är den vanligaste typen av cancer i näsan och svalget. Den utvecklas från platta celler som täcker ytan på slemhinnan.
2. Adenocarcinom: Denna typ utvecklas från körtlarna i slemhinnan.
3. Sarcoma: Detta är en ovanlig form av cancer som utvecklas från bindväv, muskler eller blodkärl i näsan och/eller svalget.

De vanligaste formerna av benigna nässvalgstumörer är:

1. Papillom: Detta är en godartad tumör som ofta växer långsamt och kan orsaka symptom som nässtopp eller sväljningsbesvär.
2. Adenom: Denna typ utvecklas från körtlarna i slemhinnan och kan vara vårtliknande eller knölformade.
3. Fibrom: Detta är en godartad tumör som utvecklas från bindväv och kan vara hård eller mjuk till konsistensen.

Symptomen på nässvalgstumörer kan variera beroende på vilken typ av tumör det rör sig om, men kan inkludera blödningar, nässtopp, sväljningsbesvär, halsont och förändringar i rösten. Om en nässvalgstumör misstänks behövs ofta ytterligare undersökningar som biopsi eller bilddiagnostik för att fastställa diagnosen. Behandlingen kan bestå av kirurgi, strålbehandling eller kemoterapi beroende på typ och utbredning av tumören.

En sköldkörteltumör är en ovanlig cancersjukdom där maligna (cancerceller) bildas i cellerna i sköldkörteln. Sköldkörteln producerar hormoner som reglerar kroppens metabolism, tillväxt och utveckling.

Det finns två huvudtyper av sköldkörteltumörer: differenserade sköldkörteltumörer och olikartade sköldkörteltumörer. Differenserade sköldkörteltumörer är vanligare och tenderar att växa långsammare än olikartade sköldkörteltumörer. Olikartade sköldkörteltumörer är mer aggressiva och kan spridas till andra delar av kroppen.

Symptomen på en sköldkörteltumör kan variera beroende på tumörtyp, storlek och plats. Vanliga symtom inkluderar förändringar i din vanliga hud, röst eller syn, svullnad i halsen, andningssvårigheter, hosta och viktminskning.

Behandlingen av en sköldkörteltumör beror på flera faktorer, inklusive tumörtyp, storlek, om det har spridits eller inte, samt patientens allmänna hälsotillstånd. Behandlingsalternativ kan innefatta kirurgi, strålbehandling, kemoterapi, hormonterapi eller en kombination av dessa.

En tumörcellinje är en population av cancerceller som delar gemensamma genetiska mutationer och karaktäristika, och som har potentialen att växa, sprida sig och forma nya tumörer. När en cancercell delar sig och bildar nya celler kan dessa celler ärva de genetiska mutationerna från den ursprungliga cellen. Om en av dessa celler utvecklar ytterligare mutationer och börjar växa oberoende av den ursprungliga tumörcelllinjen, kan detta leda till en ny tumörcelllinje med nya karaktäristika och potentialen att respondera olikartat på behandlingar.

Tumörcelllinjer kan studeras i laboratorier för att undersöka cancercellers biologi, respons på behandlingar och möjliga terapeutiska mål. Genom att jämföra skillnader mellan olika tumörcelllinjer kan forskare få insikt i de genetiska och epigenetiska förändringarna som leder till cancerutveckling och progression.

Struphuvud, även känt som retrofaryngeal abscess, är en allvarlig infektion i det bakre området av halsen (retrofaryngealt område) som orsakas av en abscessbildning (pusansamling) i det fasciala rummet mellan bukofaryngeusmuskeln och den bakre halsens muskler. Struphuvud kan vara livshotande på grund av att infektionen kan sprida sig till omgivande strukturer, inklusive luftvägarna och blodomloppet.

Struphuvud kan uppstå som komplikation till en övre respirationsinfektion, såsom en vanlig halsont, eller orsakas av direkt trauma till området. Symptomen på struphuvud inkluderar svullnad i halsen, särskilt bakom strupe och i nacken, svårigheter att svälja (dysfagi), hosta, andas (dispynea) eller tala, feber, iritation och smärta i halsen. Behandlingen av struphuvud består vanligen av antibiotikaterapi, dränering av abscessen och ibland även kirurgisk intervention.

"Belastningsskada" är ett begrepp inom medicinen som används för att beskriva skador eller skadepatologi som orsakas av en överdriven belastning på kroppen. Detta kan inträffa när kroppen utsätts för en större belastning än den är anpassad för, till exempel vid repetitiva rörelser, kraftfulla lyft eller långvarig kvarstående spänning.

Belastningsskador kan drabba olika delar av kroppen, såsom muskler, senor, ligament, ben, ledband och brosk. Exempel på belastningsskador inkluderar tennisarmbåge (epikondylit), golfarm (epikondylalgii), IT-bandssjukdom (ITBS) och patellofemoral smärta (PFS).

Symptomen på en belastningsskada kan variera beroende på vilken del av kroppen som är drabbad, men kan inkludera smärta, svullnad, stelhet, rörelsebegränsning och svaghet. Behandlingen för belastningsskador kan omfatta vila, isbehandling, kompression, höjning (RICE), fysioterapi, smärtstillande läkemedel och i vissa fall operation.

För att förebygga belastningsskador är det viktigt att vara medveten om hur kroppen används under arbete, träning eller andra aktiviteter, så att man kan minska risken för överbelastning. Detta kan innebära att ta regelbundna pauser, variera aktiviteterna och använda korrekt teknik vid lyft och rörelser.

Medicinskt kan muninflammation, eller stomatit, definieras som en inflammation i munhålan. Det kan orsakas av en rad olika faktorer, till exempel infektioner (bakteriella, virala eller svampdödande), allergiska reaktioner, mekanisk skada (till exempel vid tandbehandlingar) eller systemiska sjukdomar. Symptomen på muninflammation kan inkludera rodnad, ömhet, smärta, svullnad, sår eller blåsor i munhålan, och ibland kan det också förekomma feber och svårigheter att äta. Behandlingen av muninflammation beror på orsaken till tillståndet och kan innefatta antibiotika, antivirala läkemedel eller smärtstillande medel.

"Cellular engraftment" refers to the process by which cells or tissues are transplanted into a patient's body and establish themselves within the recipient's tissue. This is an important concept in regenerative medicine, where cells such as stem cells may be used to replace or repair damaged or diseased tissues.

During cellular engraftment, the donor cells must migrate to the site of injury or damage, adhere to the extracellular matrix, and differentiate into the appropriate cell type. They must also establish a blood supply to receive nutrients and oxygen, and evade the recipient's immune system to avoid rejection.

The success of cellular engraftment depends on various factors, including the type and quality of the donor cells, the method of delivery, and the condition of the recipient's tissue. Efficient and safe cellular engraftment is a critical challenge in regenerative medicine, as it can have significant implications for the treatment of various diseases and conditions, such as cancer, diabetes, heart disease, and neurological disorders.

Magnetisk Resonansstomografi (MRI), även kallat Kärnmagnetisk Resonans (NMR) är en icke-invasiv diagnostisk bildgebande teknik som använder starka magnetiska fält och radiovågor för att producera detaljerade bilder av inre strukturer och funktioner i kroppen.

Under en MRI-undersökning placeras patienten i en tunn, rörlig bädd som glider in i en tunnelformad magnetisk resonansscanner. Scannern genererar ett starkt magnetfält som får protonerna (atomkärnor) i kroppens vätskor att orientera sig parallellt med magnetfältet. Radiovågor används sedan för att störa denna orientering, och när radiovågorna stängs av återgår protonerna till sin ursprungliga position. Detta ger upphov till en svagt elektromagnetiskt fält som detektorer i scannern kan uppfatta och tolka för att skapa två- eller tredimensionella bilder av kroppens inre.

MRI används vanligtvis för att undersöka mjuka vävnader, såsom hjärnan, ryggraden, muskler, ligament och inre organ, och är speciellt användbar för att upptäcka skador, inflammationer, tumörer och andra avvikelser.

'Sensitivitet' (sensitivity) och 'specificitet' (specificity) är två centrala begrepp inom diagnostisk forskning och utvärdering av medicinska tester.

- Sensitivitet definieras ofta som sannolikheten för ett positivt testresultat givet att individen faktiskt har sjukdomen (den 'sanna' positiva andelen). En hög sensitivitet innebär att det flertalet av de sjuka individer som testas kommer att få ett positivt resultat. Detta är viktigt när man vill undvika falska negativa resultat.

- Specificitet definieras ofta som sannolikheten för ett negativt testresultat givet att individen faktiskt inte har sjukdomen (den 'sanna' negativa andelen). En hög specificitet innebär att det flertalet av de friska individer som testas kommer att få ett negativt resultat. Detta är viktigt när man vill undvika falska positiva resultat.

Sensitivitet och specificitet används ofta tillsammans för att beräkna positivt prediktivt värde (PPV) och negativt prediktivt värde (NPV), som ger en uppfattning om sannolikheten för sjukdom eller friskhet givet ett specifikt testresultat. Dessa beräknas vanligtvis med hjälp av 2x2-tabeller där antalet sanna positiva, falska positiva, sanna negativa och falsa negativa resultat redovisas.

Aortaabbauck i buken (abdominal aortic aneurysm (AAA)) är en utbulning (dilatation) på den del av aortan som går genom buken. Aneurysm betyder att ett blodkärls väggar blir svagare och börjar sticka ut, vilket kan leda till att kärlet brister eller spricker. Om detta händer i aortan kan det medföra livshotande inre blödningar. AAA är vanligast hos män över 65 år som röker eller har rökt, och de flesta av fallen är asymptomatiska (visar inga tecken på sjukdom). Risken för komplikationer ökar dock med större aortaabbaukar. Om en aortaabbauk upptäcks behandlas den vanligen genom kirurgi eller endovaskulär reparation (EVAR), där en stent placeras in i aortan för att stödja och stabilisera väggen.

Immunohistochemistry (IHC) är en teknik inom patologi och histologi som kombinerar immunologiska metoder med mikroskopisk observation för att visualisera specifika proteiner eller antigener i celler eller vävnader. Denna teknik använder sig av specifika antikroppar som är markerade med en fluorescerande markör eller en enzymatisk reaktion, vilket gör det möjligt att lokalisera och identifiera olika typer av celler och strukturer inuti ett vävnadsprov. IHC används ofta som en diagnosmetod inom klinisk medicin för att ställa diagnoser på olika slags cancersjukdomar och andra sjukdomar som är relaterade till specifika proteiner eller antigener.

"Benskörhet" refererar till den mekaniska styrkan hos benvävnaden, vilket är ett mått på benens förmåga att hantera mekanisk belastning. En nedsatt benskörhet kan leda till en ökad risk för frakturer (brott i benen). Benskörhet kan mätas med hjälp av olika tekniker, till exempel täthetsmätningar med hjälp av dubbelenergix-strålning eller med hjälp av biokemiska markörer i blodet.

En vanlig orsak till nedsatt benskörhet är osteoporos, en skelettrelaterad sjukdom som kännetecknas av låg benmassa och skör benvävnad, vilket ökar risken för frakturer. Andra orsaker till nedsatt benskörhet kan vara vissa mediciner, läkemedelsöveranvändning, njursjukdomar, malabsorption, kronisk lungsjukdom och andra sjukdomar som påverkar hormonnivåer. Även livsstilsfaktorer som brist på motion, tobaksrökning, alkoholmissbruk och onormalt låg kroppsvikt kan bidra till en nedsatt benskörhet.

'Sväljningssvårigheter' (dysphagia) är en medicinsk term som refererar till problem eller besvär med att svälja mat, dryck eller saliva. Det kan vara orsakat av olika faktorer såsom neurologiska sjukdomar, strukturella skador på svalgvägen, muskulära förändringar eller inflammation i svalget. Sväljningssvårigheter kan vara farliga eftersom de kan leda till missnöjesmat, dehydrering, undernäring och lunginflammation.

'Lambåer' er ikke en medisinsk term eller begrep som jeg kjenner til. Det kan være at du har tatt feil på stavemåten, og det du egentlig vil spørre om er 'lommelegen'?

En lommelege er en type lege som tilbyr mindre ytre medisinske behandlinger, som f.eks. å sutte vevsår eller fjerne håret fra en sårflate. De fleste lommeleger har en uddannelse som praktiserende sykepleier og har gått en ekstra utdanning for å bli autorisert som lommelege.

Jeg håper dette besvarer spørsmålet ditt! Hvis du har ytterligere spørsmål, vennligst ikke hesiter å spørre igjen.

"Munslemhinna" är ett medicinskt begrepp som refererar till den bakre delen av munhålan, omedelbart bakom de övre framtandens tandfästning. Det är en del av det svalgöppning (farynx) och innehåller muskler och slemhinna som hjälper till att svälja mat och skydda luftvägarna. Munslemhinnan kan bli inflammerad eller irritierad, vilket kallas för "faryngit", och detta är vanligtvis orsakat av en infektion eller irritation.

Ergonomi definieras inom medicin ofta som läran om människans interaktion med sitt arbetsmiljö och tekniska enheter, med fokus på att optimalisera komfort, prestanda och hälsan genom att anpassa arbetsuppgifterna, utrustningen och miljön till människans fysiska och kognitiva förmågor och begränsningar. Ergonomi handlar också om att förebygga arbetsskador och sjukdomar genom att reducera belastningar på kroppen, exempelvis genom att anpassa sittpositioner, lyftteknik och arbetstider.

Enligt ICD-10 (International Classification of Diseases, 10th edition) definieras en retrofaryngeal abscess som:

"En infektion i det retrofaryngeala utrymmet, vanligtvis orsakad av bakterieinfektion. Symptomen kan inkludera svullnad, smärta och försämrad rörlighet i halsen, feber, trötthet och svårigheter att svälja."

Retrofaryngeal abscess är en allvarlig infektion som kan hota luftvägarna och kräver akut medicinsk behandling. Den kan orsakas av bakterier som sprider sig från närliggande strukturer, såsom tonsillerna eller munhålan, eller som komplicerad komplikation till en respirationsstörning. Behandlingen innefattar ofta antibiotika och i vissa fall kan kirurgiskt avlopp behövas för att dränera abscessen.

"Resultatens reproducerbarhet" är ett begrepp inom forskning och medicin som refererar till förmågan att upprepa en experimentell studie eller ett försök och få liknande eller identiska resultat. Detta är viktigt eftersom det stärker den vetenskapliga evidensen för ett visst fynd eller en viss slutsats.

En studie som har hög reproducerbarhet innebär att andra forskare kan upprepa experimentet och få samma resultat, även om de använder olika metoder eller prover. Detta är ett fundamentalt koncept inom vetenskapen eftersom det understryker vikten av objektivitet och pålitlighet i forskningsprocessen.

I medicinsk forskning kan reproducerbarhet vara särskilt viktig när det gäller studier som undersöker effekterna av olika behandlingsmetoder eller läkemedel. Om en studie inte har hög reproducerbarhet, kan det ifrågasättas hur tillförlitliga dess resultat är och om de verkligen kan appliceras i klinisk praktik.

Osteoradionekros (ORN) är en komplikation som kan uppstå till följd av strålbehandling av skelettet eller omgivande vävnader. Det definieras som nekros, eller död, av benvävnaden som orsakas av strålning och inte är en direkt följd av cancerrekombinering eller infektion. ORN kan vara ett allvarligt tillstånd som kan leda till smärta, funktionsnedsättning och i vissa fall behöva behandlas kirurgiskt. Symptomen på ORN kan inkludera smärta, sårbildning, svullnad och utflöde från oralen. Risken för ORN ökar om patienten har diabetes, rökning eller om benet har blivit skadat under strålbehandlingen.

Terapeutisk embolisering är en medicinsk behandlingsmetod där ett embolisationsmaterial, till exempel mikrokoaguleringspartiklar eller spiraler, injiceras in i en blodkärl för att stoppa blödningar eller avsluta blodförsörjningen till en tumör. Detta görs med hjälp av en kateter som leds genom artärerna till den specifika blodkärlen som ska behandlas.

Syftet med terapeutisk embolisering är att reducera eller eliminera blodflödet till ett målområde, vilket kan orsaka nekros (död) av det omgivande vävnaden och på så sätt behandla olika medicinska tillstånd som till exempel:

* Tumörer, både cancerartade och icke-cancerartade, genom att avsluta blodförsörjningen till tumören och därmed minska dess storlek och påverka dess tillväxt.
* Obestäld blödningar, exempelvis i mag-tarmsystemet eller lungorna, genom att blockera de blodkärl som orsakar blödningen.
* Arteriovenös malformationer (AVM), det vill säga oregelbundna förbindelser mellan artärer och vener, genom att stänga av dessa förbindelser och på så sätt förhindra onormalt flöde av blod.

Terapeutisk embolisering är en minimalinvasiv behandlingsmetod som ofta utförs under bildguidning med hjälp av röntgen, ultraljud eller datortomografi (CT). Den kan användas ensam eller i kombination med andra behandlingsmetoder som kirurgi, strålbehandling eller medicinell behandling.

Postoperativa komplikationer refererer til uventede eller abnorme begivenheder, der opstår som følge af en kirurgisk indgreb. Disse kan optræde under, umiddelbart efter eller op til flere uger efter operationen. Postoperative komplikationer kan have forskellige årsager, herunder patientens alment tilstand, foreliggende sygdomme, operationskomplikationer og lægebehandling.

Typiske postoperative komplikationer omfatter:

1. Infektioner: Disse kan opstå i såvel operationssår som andre dele af kroppen. Symptomer inkluderer rødme, smerte, varme og udflåd ved operationssår samt feber og almelt ubehag.
2. Blødninger: Disse kan være svære at opdage, men symptomer som blålige eller sorte øjne, smerte, hævede områder ved operationssår eller en pludselig forringelse af patientens tilstand kan indikere en blødning.
3. Tromboemboli: Blodprop i dyb venen (dybvenetrombose) eller lungeemboli kan opstå som følge af koagulation og blodets langsomme strøm under operationen. Symptomer på en dybvenetrombose omfatter smerte, varme og rødme i benet, mens lungeemboli kan vise sig ved pludselig åndedrætsbesvær, brystsmerter eller kramper.
4. Lungekomplikationer: Pneumoni, atelektaser (sammentrækning af lungerne) og pleurisy kan opstå som følge af indånding af maveindhold under operationen eller forringet lungefunktion efter operation. Symptomer inkluder åndedrætsbesvær, hoste og feber.
5. Infektion: Bakterielle infektioner kan opstå i operationssår, urinveje, lungerne eller blodet. Symptomer som rødme, smerte, varme, svulst ved operationssår, hoste, feber og forringelse af patientens tilstand kan indikere en infektion.
6. Anæmi: Blodtab under operation kan føre til anæmi. Symptomer som træthed, hovedpine, svimmelhed og blåfarvethed i huden kan indikere anæmi.
7. Hjerneskader: Forringet blodtilførsel til hjernen under operation kan føre til hjernebskader. Symptomer som forvirring, svimmelhed, smerte og lammelse i ansigt eller lemmer kan indikere en hjernebskade.
8. Psykologiske problemer: Depression, angst og posttraumatisk belastningsreaktion kan opstå efter operation. Symptomer som søvnløshed, manglende appetit, træthed, irritabilitet, forvirring og svimmelhed kan indikere psykologiske problemer.
9. Smerter: Akutte og kroniske smerter kan opstå efter operation. Symptomer som smerte i lemmer, rygsøjle eller brystkasse kan indikere smerter.
10. Funktionsnedsættelse: Nedsat lungekapacitet, nedsat muskelkraft og nedsat mobilitet kan opstå efter operation. Symptomer som svimmelhed, træthed, hoste, åndedrætsbesvær og smerte i lemmer kan indikere funktionsnedsættelse.

Det er vigtigt at have en løbende dialog med lægerne og sygeplejerskerne for at opdage tidligt enhver komplikation og behandle den hurtigst muligt.

Rekonstruktivkirurgi är en gren inom kirurgin som fokuserar på att restaurera funktion och form på kroppen efter sjukdom, trauma eller medfött defect. Rekonstruktivkirurgiska tekniker är de metoder och procedurer som används för att uppnå detta. Det kan innebära att återskapa en normal struktur och funktion på hud, muskler, senor, nerver, kärl och ben. Rekonstruktivkirurgiska tekniker kan användas för att behandla en rad olika medicinska problem, inklusive cancersjukdomar, trauma, brännskador, medfödda missbildningar och åldersrelaterade skador. Exempel på rekonstruktivkirurgiska tekniker är hudtransplantation, flapsyddikation, lederproteser och benrekonstruktion.

"Dosfraktionering" är ett medicinskt begrepp som refererar till när en total dos av ett läkemedel delas upp och ges i flera mindre doser över en viss tidsperiod. Detta görs ofta för att minska potentiala biverkningar eller för att upprätthålla en konstant therapeutisk koncentration av läkemedlet i kroppen.

Exempel på dosfraktionering kan inkludera när en patient får antibiotika flera gånger per dag under flera dagar istället för att få en enda stor dos. Detta kan hjälpa till att reducera risken för mag-tarm-biverkningar och öka effektiviteten av behandlingen.

Dosfraktionering bör alltid diskuteras och planeras tillsammans med en läkare eller annan medicinsk expert, som kan bedöma patientens specifika behov och risker för att optimera behandlingen.

Tumörmarkörer är substance som kan användas för att hjälpa till att diagnosticera, behandla eller övervaka cancer. Biologiska tumörmarkörer är substance som produceras av cancerceller själva eller av kroppen i respons på cancercellerna. De kan mätas i blod, urin, vävnad eller andra kroppsfluidor. Exempel på biologiska tumörmarkörer inkluderar proteiner, hormoner, virus och DNA-sekvenser. Vissa tumörmarkörer är specifika för en viss typ av cancer medan andra kan påträffas i flera olika sorters cancer. Nivåerna av tumörmarkörer kan variera beroende på cancertyp, stadiet och graden av cancern, samt patientens ålder, kön och hälsostatus.

Rörelseomfång i led, även kallat ledartikulation eller ledrörlighet, är ett mått på hur mycket ett led kan röra sig inom sitt normativa område. Det mäts vanligtvis i grader (°) med hjälp av en goniometer och varierar beroende på vilket led som mäts.

För att bestämma rörelseomfånget i ett led placeras goniometern vid ledets axlar och mäter gradvis förflyttningen från den utgångsposition där benet eller armen är sträckt ut till maximal flexion (böjning). Andra rörelser som kan mätas inkluderar extension (utsträckning), abduktion (bortförande) och adduktion (införande).

Normala värden för rörelseomfång i led varierar beroende på individuella skillnader, ålder och kön. Vid en läkarexamination eller fysioterapeutisk undersökning jämförs den mätta rörelsen med normativa värden för att avgöra om det finns några begränsningar eller stelheter i leden.

Begränsad rörelseomfång kan bero på en rad olika orsaker, till exempel skador, sjukdomar, inflammationer eller åldersrelaterade förändringar. Om rörelseomfånget i leden är starkt begränsat eller saknas helt kan det vara ett tecken på allvarligare skada eller sjukdom och behöver undersökas vid en läkare.

Chemoradiotherapy, även känt som kemoradioterapi, är en behandlingsform som kombinerar kemoterapi (läkemedelsbehandling) och strålterapi (bestrålning) för att behandla cancer. Kemoterapeutika används för att förstöra eller störa cellernas förmåga att dela sig, medan strålterapi använder högenergipartiklar eller elektromagnetisk strålning för att skada DNA i cancerceller och på så sätt stoppa deras tillväxt och förökning.

Denna kombinerade behandlingsform kan vara mer effektiv än antingen kemoterapi eller strålterapi ensamma, eftersom de två typerna av behandling kompletterar varandra på olika sätt. Kemoterapeutika kan öka cellernas känslighet för strålning, vilket gör att lägre doser strålning kan användas och minskar därmed biverkningarna. Strålterapi kan hjälpa till att lokaliserat förstöra cancerceller och reducera risken för lokal återfallsrisk efter kirurgi eller kemoterapi.

Chemoradiotherapy används ofta vid behandling av olika typer av cancer, inklusive huvud-halscancer, lungcancer, strupcancer och analcancer. Behandlingsschemat kan variera beroende på typen av cancer, dess utbredning och patientens allmänna hälsotillstånd.

Svalgsjukdomar är en samlande benämning på olika typer av sjukdomar och tillstånd som drabbar strukturer i hals- och svalgregionen. Detta kan inkludera, men är inte begränsat till, strukturer såsom svalget, stämbanden, mandlarna och sköldkörteln. Svalgsjukdomar kan orsakas av en rad olika faktorer, till exempel infektioner, inflammation, trauma, neoplasm (tumörer) eller neurologiska störningar.

Exempel på specifika svalgsjukdomar är:

1. Faryngit (halsfluss): En upprymdhet i halsen orsakad av en infektion, ofta viral men kan också vara bakteriell.
2. Tonsillit (mandelinflammation): En inflammation eller infektion av tonsillerna (de två mandlarna längst bak i halsen).
3. Laryngit (stämbandsledsvullnad): En uppblåsthet och irritation av stämbanden som kan orsaka heshet eller rösten att försvinna.
4. Sköldkörtelrubbningar: Förändringar i sköldkörteln (till exempel ökat eller minskat ämnesomsättning) som kan leda till problem med svalgan och andningen.
5. Dysfagi (sväljningssvårigheter): En svårighet att svälja orsakad av olika faktorer, till exempel neurologiska störningar eller strukturella förändringar i svalget.
6. Neoplasm i hals- och svalgregionen: Både godartade (till exempel polyper) och elakartade (cancer) tumörer kan drabba området, vilket kan leda till sväljningssvårigheter och andra symtom.

Det är viktigt att söka vård om man upplever några av dessa symtom eller har oro för sin hals- och svalgregion. En läkare kan undersöka området, ställa en diagnos och ge behandling som behövs.

Medicinskt talat är 'halsvener' ett samlingsbegrepp för de blodkärl som transporterar blod till och från halsen. Detta inkluderar både artärer, som tar oxygenerat blod ifrån hjärtat och förser halsen med syre, och vener, som returnerar det avsvalade, syrefattiga blodet tillbaka till hjärtat.

I halsen finns det fyra stora par av blodkärl:

1. Karotidartärerna: Dessa är de huvudsakliga artärerna som förser halsen, huvudet och hjärnan med syre- och näringsriktigt blod. De delar sig vanligtvis i två grenar, den yttre karotidartären som försörjer ansiktet, skallen och halsen, och den inre karotidartären som förser hjärnan med syre.

2. Vertebralartärerna: Dessa är två små artärer som går upp genom ryggraden och försörjer hjärnbarken med syre.

3. Jugularveinerna: Dessa är de stora venorna i halsen som returnerar det avsvalade, syrefattiga blodet från huvudet och halsen tillbaka till hjärtat. De har också en koppling till lymfkärlen i halsen och hjälper till att dränera den vätska som produceras av huvudet och halsen.

4. Subklaviavenerna: Dessa är de stora venorna som går under klaviklarna (skulderbladen) och förbinder halsvenerna med överkroppsvenerna. De returnerar det avsvalade, syrefattiga blodet från övre extremiteterna tillbaka till hjärtat.

Mukosit är ett medicinskt tillstånd där slemhinnan i mun, tunga, svalg och/eller matstrupe blir inflammerad, svullen och smärtsam. Den kan även bli belagd med vitaktiga eller gulaktiga beläggningar som består av död vävnad, bakterier och andra mikroorganismer. Mukosit kan orsakas av en rad olika faktorer, inklusive kemoterapi, strålbehandling, HIV/AIDS, diabetes, vitaminbrist och användning av vissa läkemedel. Det kan vara svårt att äta, tala och svälja när man har mukosit, och det ökar risken för infektioner i munhålan. Behandlingen av mukosit innefattar ofta smärtstillande medel, god oral hygien och behandling av underliggande orsaker. I allvarliga fall kan man behöva antibiotika eller antimykotiska läkemedel för att behandla infektioner.

'Survival rate' er en begrep i medisin som refererer til den prosentuelle andel av patienter som overlever en bestemt type sykdom eller behandling et gitt tidspunkt. Det kan beregnes på forskjellige måter, men en vanlig måte er å se på fem-års-overlevelsen, som er prosenten av patienter som lever minst fem år etter diagnosen. Survival rate kan være en viktig informasjon for å forstå prospektivet for en sykdom og hvor effektive behandlinger kan være.

Epidermal Growth Factor Receptor (EGFR) är en typ av transmembranprotein som fungerar som receptor för tillväxtfaktorn epidermal growth factor (EGF). Denna receptor spelar en viktig roll i celltillväxten, celldelningen och cellsignalering. När EGF binder till EGFR aktiveras receptorns tyrosinkinashävstång vilket leder till en kaskad av intracellulära signaleringsvägar som styr cellcykeln, cellmotiliteten och celldifferentieringen.

Mutationer eller överaktiveringar av EGFR har visats korrelera med flera olika cancertyper, inklusive lungcancer, bröstcancer och coloncancer. Dessa abnormaliteter kan leda till onkogenesis och tumörprogression. Förekomsten av dessa mutationer används ofta som prognostisk markör och som mål för behandling med tyrosinkinas inhibitorer eller monoklonala antikroppar.

Karcinom är en typ av cancer som utgår från epitelceller, det vill säga celler som bildar ytskiktet hos olika typer av vävnader i kroppen. Exempel på sådana vävnader är huden och de slemhinnor som tappar in organ i andnings- och matspjälkningssystemen.

Karcinomer kan vara mycket olika när det gäller deras utseende, beteende och svar på behandling. De kan vara långsamt växande eller snabbt växande, de kan sprida sig till andra delar av kroppen (metastaser) eller inte.

Exempel på olika typer av karcinom inkluderar lungcancer (bronkialcancer), bröstcancer, prostata cancer, tarmsjukdom (kolorektal cancer) och hudcancer (basalcellscancer och plattcellscancer).

Höftledsplastik, även känd som totala höftledsprotes, är en typ av elektiv (planerad) ortopedisk kirurgi där den skadade eller nedslitna höftleden ersätts med en konstgjord protes. Protesen består vanligtvis av en bäckenkomponent som fixeras till bäckenbenet och en kulformad komponent som sitter i låret, separerade av en smidig lager av material som minskar friktionen. Höftledsplastik utförs vanligtvis när andra behandlingsmetoder har misslyckats eller vid allvarlig artros i höftleden. Målet med operationen är att lindra smärta, förbättra rörligheten och återställa funktionen i höftleden.

Fluorouracil är ett cancerläkemedel som tillhör gruppen antimetaboliter. Det används vanligen för att behandla carcinom, en typ av cancer som bildas i skinn- eller slemhinnesceller. Fluorouracil fungerar genom att hämta cellernas förmåga att dela och växa, vilket stoppar cancerns tillväxt.

Läkemedlet ges vanligen som intravenös infusion eller som en salva som appliceras direkt på huden. Några av de vanliga biverkningarna av fluorouracil inkluderar illamående, kräkningar, diarré, hudirritation och munulcerationer.

Det är viktigt att notera att fluorouracil kan vara toxiskt i höga doser och bör endast användas under en läkares övervakning.

I medicinska sammanhangen refererar begreppet "höft" vanligtvis till höftleden, som är den led som sitter mellan höftbenet (os ilium) och lårbenet (femur). Höftleden är en boll-och-glidled där huvudet på lårbenets längsgående benstång (trochanter major) mötter en cupliknande yta (acetabulum) på det breda höftbenet.

Höftleden är en viktig led i kroppen eftersom den möjliggör rörelser som går ut på att svinga benen fram och tillbaka, vilket är nödvändigt för att kunna gå, springa och stå stilla. Dessutom absorberar höftleden stora delar av kroppsvikten när vi står eller rör oss, så den är utsatt för en viss grad av slitage och skada över tiden.

Medicinskt kan 'nackspärr' definieras som en smärta och/eller stelhet i nacken, ofta associerad med begränsad rörlighet. Orsaken kan vara olika, till exempel muskulära spänningar, felställningar eller artrit. I vissa fall kan det även bero på mer allvarliga orsaker såsom skador på halskotorna eller andra strukturer i halsen.

En blodkärlsprotes, även känd som en artificiell blodkärl eller en vaskulär protes, är en konstgjord substitut till ett naturligt blodkärl. Den kan användas för att ersätta eller stödja blodkärl som är skadade, sjuka eller blockerade. Blodkärlsproteser kan vara gjorda av olika material, inklusive metall, plast och speciella tyger. De används ofta i kirurgiska ingrepp såsom hjärt-lungbypassoperationer, dialysaccessoperationer och i behandlingen av vaskulära sjukdomar som ateroskleros.

Kombinationstherapie mit Zelltherapeutika bezieht sich auf die Anwendung von zwei oder mehr Arten von Zelltherapeutika, die zusammen verwendet werden, um eine Krankheit oder Erkrankung zu behandeln. Zelltherapeutika sind medizinische Produkte, die lebende Zellen enthalten und dazu bestimmt sind, bei, in oder mit dem menschlichen Körper angewendet zu werden, um eine therapeutische Wirkung zu erzielen.

Die Kombinationstherapie mit Zelltherapeutika kann auf verschiedene Arten durchgeführt werden, wie zum Beispiel:

* Die Kombination von Stammzellen und genetisch modifizierten Zellen, um eine spezifische therapeutische Wirkung zu erzielen.
* Die Kombination von zwei oder mehr Arten von Stammzellen, um die Vorteile jeder Art von Stammzelle zu nutzen und eine verbesserte therapeutische Wirkung zu erzielen.
* Die Kombination von Zelltherapeutika mit anderen Arten von Therapien, wie zum Beispiel Chemotherapie oder Strahlentherapie, um die Wirksamkeit der Behandlung zu erhöhen und gleichzeitig Nebenwirkungen zu minimieren.

Die Kombinationstherapie mit Zelltherapeutika ist ein aktives Forschungsgebiet in der Medizin, insbesondere in Bereichen wie Onkologie, Neurologie und degenerative Erkrankungen. Es gibt bereits einige zugelassene Produkte, die auf dieser Art von Therapie basieren, und es wird erwartet, dass in den kommenden Jahren weitere Produkte auf den Markt kommen werden.

"Protective construction" i medicinsk kontext kan definieras som en struktur eller enhet som är designad för att skydda och stödja kroppen, specifikt en viss del eller organ, från skada eller yttre påverkan. Detta kan inkludera exempelvis en halsstöd (cervical collar) som används efter en halskada för att stabilisera halskotorna och förhindra ytterligare skada, eller ett benprotes som används efter en amputation för att ersätta den bortopererade extremiteten och ge stöd och funktionalitet till patienten. Protectiva konstruktioner kan vara tillfälliga eller permanenta beroende på behovet och typen av skada eller sjukdom.

Positronemissionstomografi (PET) är en typ av bilddiagnostisk undersökningsmetod inom medicinen. Den använder en liten mängd radioaktivt marerad substans, som kallas radionuklid, vilken injiceras i patientens blodomlopp. Denna radionuklid avger positroner när den bryts ner, och dessa positroner reagerar med elektroner i patientens kropp och bildar gammastrålar.

Dessa gammastrålar upptas sedan av en gammakamera som roterar runt patienten och skapar en tredimensionell bild av hur radionukliden fördelas i kroppen. PET-skannern kan då tolka dessa data och skapa en bild som visar olika funktioner i kroppen, till exempel ämnesomsättning, syreförbrukning eller receptoraktivitet.

PET används ofta tillsammans med datortomografi (CT) för att få en mer detaljerad bild av patientens inre organ och vävnader. Detta kombinerade tillvägagångssätt kallas för PET/CT. PET är ett värdefullt verktyg inom medicinen, särskilt vid diagnostisering och övervakning av cancer, hjärtsjukdomar och neurologiska störningar.

Radiofarmaka är en term som används inom medicinen och kärntekniken. Det refererar till preparat som innehåller radioaktiva isotoper, som används i diagnostiska eller terapeutiska syften. I en medicinsk kontext kan radiofarmaka definieras som:

"Preparat av kemiska substance som innehåller en eller flera radioaktiva isotoper, antingen naturligt förekommande eller skapade i en kärnreaktor eller accelerator. De används primärt inom medicinen för att undersöka, diagnostisera och behandla sjukdomar, genom att utnyttja de radioaktiva strålarnas förmåga att interagera med levande vävnad."

Radiofarmaka kan användas på olika sätt inom medicinen. I diagnostiska syften injiceras de till patienten för att följa deras distribution och interaktion med kroppen, ofta med hjälp av bilddiagnostik som SPECT eller PET-scanning. I terapeutiska syften används radiofarmaka för att behandla olika former av cancer genom att rikta in sig på tumörceller och utnyttja strålningens förmåga att skada eller döda dem.

Penetrating wound, på svenska "penetrerande sår", är en medicinsk term som refererar till en typ av skada orsakad av ett trauma där ett objekt tränger igenom huden och djupare vävnader. Detta kan inträffa när någonting skär, sticker eller skjuter igenom kroppen, vilket orsakar en ingående väg av skada.

Penetrerande sår kan variera i djup och svårighetsgrad beroende på vad som orsakat skadan och hur djupt objektet tränger in. De kan potentiellt skada vitala strukturer såsom blodkärl, nerver, muskler, ben, eller inre organ, beroende på var skadan inträffar.

Vård av penetrerande sår kan kräva akut medicinsk behandling, inklusive rengöring, stängning och eventuell operation för att reparera skadade vävnader eller organ. Prognosen för en persons hälsotillstånd efter en penetrerande skada kan variera mycket beroende på typen av skada, platsen där den uppstod och omfattningen av skadan.

"Fall-kontrollstudie" är en epidemiologisk studietyp där syftet är att undersöka samband mellan en utsatthet (exempelvis en viss beteendefaktor eller exponering) och ett sjukdomsfall. Studien jämför personer med sjukdomen (kallade "fall") med personer som inte har sjukdomen (kallade "kontroller"). Genom att jämföra dessa två grupper kan man se om det finns några skillnader mellan dem vad gäller utsattheten.

Det är viktigt att kontrollgruppen är så lik fallgruppen som möjligt, förutom sjukdomen, för att studien ska ge tillförlitliga resultat. Kontrollerna väljs ofta från samma population som fallen och matchas efter demografiska faktorer som ålder, kön och socioekonomisk status.

Fall-kontrollstudier är användbara när det är svårt att identifiera en representativ grupp av icke-sjuka personer i förväg, till exempel vid sällsynta sjukdomar eller då sjukdomen har lång inkubationstid. Dessa studier kan ge ett snabbt och kostnadseffektivt svar på frågor om orsakssamband mellan en utsatthet och ett sjukdomsfall.

'Survival analysis' är en statistisk metod som används för att analysera tid till händelse, ofta för att undersöka tiden till ett specifikt utfall, såsom dödlighet eller misslyckande av en behandling. Den inkluderar tekniker för att beräkna sannolikheten för olika typer av överlevnad, som total överlevnad (tiden till att den första händelsen inträffar), ömsesidig överlevnad (sannolikheten för att båda två i en grupp överlever till en viss tidpunkt) och begränsad överlevnad (sannolikheten för att överleva en viss tidsperiod). Survival analysis används ofta inom medicinsk forskning, men kan också användas inom andra områden som kräver analys av tid till händelse, såsom ingenjörsvetenskap och sociologi.

Lårben, på latin "femur", är ett ben i underkroppen hos däggdjur och fåglar. Det är det längsta och starkaste benet i kroppen och bildar en del av benskelettet. Lårbenet sträcker sig från höftleden till knäskålen (patella) och består av tre delar: översta delen som kallas femurhuvudet, mitten som kallas femurskaftet och den nedre delen som kallas femurknuten. Lårbenet är involverat i rörelser som går, står och sitter.

"Bisköldkörtel tumörer" refererer til voksende, abnormale celler i skjoldbruskkirtelen. Skjoldbruskkirtelen er en endokrin gland, plassert i halsen, som produserer hormoner som kontrollerer metabolismen og vekst.

Bisköldkörtel tumører kan være godartet (benigne) eller ondartet (malignt). Godartede tumører vokser langsomt og størrelsen øker over tid, men de er vanligvis ikke livstruende. Ondartede tumører kan vokse raskt, spre seg til andre kroppdeler og kan være livstruende.

Det er viktig å oppsøke medisinsk veiledning hvis du oppdager noen av følgende symptomer: en utvidet biskjoldkörtel, hoste, strubevansproblemer, vanskelighet i slikking, vanskelighet i å synke, trang til å spise og vektforlust. En medisinsk undersøkelse kan avklare om det er noen abnormaliteter i skjoldbruskkirtelen og om det er behov for ytterligere behandling.

En karotidkörteltumör är en ovanlig sorts cancer som utgår från kärlceller i karotidkörteln, en små glandulära struktur i halsen som hjälper till att reglera blodtrycket. Tumören kan vara godartad (benign) eller elakartad (malign). De flesta karotidkörteltumörer är godartade och växer långsamt, men de kan ändå orsaka problem genom att pressa på omgivande strukturer i halsen. Elakartade karotidkörteltumörer är mycket ovanligare än godartade, och de tenderar att växa snabbare och sprida sig till andra delar av kroppen. Symptomen på en karotidkörteltumör kan inkludera svullnad eller smärta i halsen, problem med sväljning, hosta, andningssvårigheter eller rörelseförlust i ansiktet. Behandlingen av en karotidkörteltumör beror på typen och storleken på tumören, men den kan innebära kirurgi, strålbehandling eller kemoterapi.

Höftleden, även kallat coxofemoral led, är det största ledet i kroppen och sitter mellan höftbenet (os ilium) och lårbenet (femur). Det består av en kula (caput femoris) på lårbenets överarmsända som passar in i en skålformad grop (acetabulum) på höftbenet. Höftleden tillåter rörelser såsom flexion, extension, abduktion, adduktion, rotation och cirkumduktion av benet. Ledhuvudet är klätt i ett glatt brosk (cartilago articularis), som minskar friktionen och skyddar ledytan. Ledhålan (capsula articularis) omger höftleden och innehåller en synovialvätska som smörjer leden och reducerar friktionen.

Glossektomi är en medicinsk term som refererar till ett kirurgiskt ingrepp där man delvis eller helt tar bort strukturer i tungan (glossa). Det kan vara indikerat vid behandling av olika sorters maligna tumörer eller andra patologiska tillstånd i tungan.

Det finns olika typer av glossektomier, beroende på hur mycket av tungan som behöver tas bort. En partiell glossektomi innebär att man tar bort en del av tungan, medan en total glossektomi innebär att man tar bort hela tungan. I vissa fall kan även några av de omkringliggande strukturerna behöva tas bort, till exempel lymfknutor i halsen.

Efter en glossektomi kan patienten ha besvär med tal och sväljning, samt känna smak- och känselnedsättningar i munhålan. Det är viktigt att få rätt rehabilitering efter operationen för att återfå så mycket funktion som möjligt.

Kinesin är ett protein som fungerar som en molekylär transportör inne i celler. Det transporterar olika last, till exempel vesiklar och organeller, längs med mikrotubuli, en typ av cytoskelettfilament, genom att använda ATP (adenosintrifosfat) som energikälla. Kinesin spelar därför en viktig roll i celldelning, cellmotilitet och transport av varor inne i cellen. Det finns flera olika typer av kinesiner, var och en med specifik funktion och last de transporterar.

"Arm injuries" refer to damages or injuries that occur in any part of the arm, including the shoulder, upper arm, elbow, forearm, wrist, and hand. These injuries can be caused by various factors such as accidents, sports injuries, falls, or repetitive motions. Examples of arm injuries include fractures, dislocations, sprains, strains, tendonitis, and carpal tunnel syndrome. Immediate medical attention is required for arm injuries, especially if there is severe pain, swelling, deformity, or inability to move the limb. Proper diagnosis and treatment can help ensure optimal recovery and reduce the risk of long-term complications.

'Parotid neoplasms' refererar till abnorma tillväxt eller förändringar i form av godartade ( icke cancerartade ) eller maligna ( cancerartade ) tumörer i parotisgländan, den största körteln som producerar saliv i huvudet. Parotidgländerna är en par av gländer belägna framför och under öronskålen.

Godartade parotidneoplasmer kan vara bland annat pleomorfa adenomer, Warthins tumör eller basalcellsadenomer. Dessa är oftast långsamt växande och ger mildare symtom som smärta eller svullnad i området.

Maligna parotidneoplasmer kan vara bland annat mucoepidermoid carcinom, adenoid cystic carcinom eller squamous cell carcinom. Dessa är mer aggressiva och kan sprida sig till andra delar av kroppen. Symtomen på maligna tumörer kan inkludera snabb växande svullnad, smärta, otillräcklig öppning av munnen eller ansiktsförlamning.

Behandlingen för parotidneoplasmer kan omfatta kirurgi, strålbehandling och/eller kemoterapi beroende på typen och graden av tumören.

Sträckbehandling, även kallat manipulativ therapí, är en form av manuell behandlingsmetod där terapeuten använder sig av sina händer för att utöva kraft på en muskulatur, leder eller lederomgivande vävnader med syfte att öka rörligheten i en led.

Den vanligaste typen av sträckbehandling innebär att terapeuten använder sina händer för att sträcka ut en muskel som är kort eller spänd, vilket kan hjälpa att lindra smärta och öka rörligheten i den drabbade leden. Andra typer av sträckbehandling kan innebära att använda sig av speciella instrument som till exempel en mobiliseringsstav eller en så kallad activator för att behandla en led.

Sträckbehandling är vanligen smärtlindrande och kan hjälpa till att minska muskelspänning, öka blodflödet till området och underlätta läkningen av eventuella skador. Den kan användas för att behandla en rad olika problem som exempelvis smärta i nacke, rygg, armar eller ben, men är inte alltid lämplig för alla individer eller tillstånd. Därför bör den endast utföras av en licensierad terapeut som har fått speciell utbildning och erfarenhet inom området.

Den medicinska definitieen av "Blodkärlsprotesimplantation" är när en konstgjord blodkärl (protes) implanteras eller placeras in i kroppen. Detta kan göras av olika anledningar, t.ex. för att ersätta ett naturligt blodkärl som är skadat, blockerat eller har försvagats. Protesen kan vara gjord av material som till exempel plast eller metall och finns i olika storlekar beroende på vilket område i kroppen den ska placeras.

Blodkärlsprotesimplantation utförs vanligen under en operation och kräver narkos. Efter operationen behöver patienten vanligen stanna på sjukhus för observation och rehabilitering. Det är viktigt att följa läkares instruktioner efter operationen för att undvika komplikationer som trombos, infektion eller andra allvarliga biverkningar.

Laryngoskopi är ett medicinskt undersökningsförfarande där svalget och stämbanden inspekteras med hjälp av ett laryngoskop, ett slags tunn rör med en lampa och ofta även en kamera monterad vid dess ände. Laryngoskopi används vanligen för att diagnostisera eller behandla problem relaterade till rösten, andningen eller sväljningen.

Det finns två huvudtyper av laryngoskopi: direkt laryngoskopi och fiberoptisk laryngoskopi. Vid direkt laryngoskopi används ett styvt laryngoskop som introduceras ner i svalget under kontroll av en läkare, medan fiberoptisk laryngoskopi använder en flexibel, böjlig sonde som är lättare att manövrera och ofta används under lokalbedövning.

Laryngoskopi kan vara ett rutinmässigt ingrepp eller kräva bedövning eller full sedering beroende på omständigheterna. Det är viktigt att följa alla instruktioner från läkaren innan och efter undersökningen för att säkerställa en trygg och smidig procedur.

"Enkät" er en medisinsk betegnelse. En enkät er en undersøkelsesmetode hvor man samler data gjennom spørsmål som stilles til en gruppe på forhånd valgte personer. Enkater kan være anonyme eller ikke-anonyme, og de kan gennemføres gjennom forskjellige medier, for eksempel skriftlige spørreskjemaer, telefonintervju, intervju ansikt til ansikt eller onlineundersøkelser.

I medisinsk sammenheng kan en enkät være brukt til å samle informasjon om pasienters symptomer, sykdomshistorie, livsstil, psykisk helse og andre faktorer som kan ha betydning for deres helse og behandling. Dataene fra en enkät kan hjelpe lege og helsepersonell i å diagnostisere, planlegge behandling og evaluere pasienters helse.

Datorstödd strålbehandlingsplanering (Computerized Treatment Planning, CTP) är ett sammanfattande begrepp för användandet av datorer och specialutvecklad planeringssoftware för att optimera och precisely bestämma de bästa behandlingsparametrarna för strålbehandling av cancer.

CTP innebär vanligtvis följande steg:

1. Image Acquisition: Först skaffas det digitala medicinska bildmaterialet, till exempel CT, MRI eller PET-scanningar, som ger information om patientens anatomiska struktur och tumörpositionering.

2. Target and Critical Structure Definition: På basis av bildmaterialet definieras målvolymer (Gross Tumor Volume, Clinical Target Volume och Planning Target Volume) och kritiska strukturer (organ som kan påverkas av strålbehandlingen).

3. Dose Prescription: Den önskade stråldosen för målvolymerna och de maximala tillåtna doserna för kritiska strukturer bestäms i samråd mellan läkare och fysiker.

4. Treatment Planning: Behandlingsplaneringen sker med hjälp av datorprogram som beräknar strålkällans position, form, intensitet och energier för att uppnå en jämnt fördelad dos i målvolymen samtidigt som exponeringen av kritiska strukturer minimeras.

5. Plan Evaluation: De beräknade stråldoserna jämförs med de föreskrivna värdena och planens kvalitet bedöms. Om planen inte uppfyller kraven görs förbättringar tills den optimala planen uppnåtts.

6. Treatment Delivery: När CTP-processen är klar överförs informationen till strålbehandlingsutrustningen (linac eller cyklotron) som levererar den beräknade stråldosen enligt planen.

Den automatiserade processen med hjälp av datorprogram har förbättrat precisionen, snabbheten och säkerheten i behandlingsplaneringen jämfört med manuella metoder. Detta bidrar till en mer effektiv och patientanpassad strålbehandling.

Prediktivt värde av tester (PDV) är ett mått på hur väl en given test kan förutsäga ett specifikt utfall eller en sjukdom hos en individ. PDV uttrycks vanligtvis som sannolikheten för att ett visst utfall ska inträffa baserat på resultatet av en given test.

PDV kan beräknas genom att jämföra sannolikheterna för att ett specifikt utfall ska inträffa med eller utan testresultatet. Denna jämförelse ger en odds ratio, som kan användas för att beräkna PDV.

PDV är viktigt inom klinisk praktik eftersom det kan hjälpa läkare att bedöma riskerna och möjligheterna för olika behandlingsalternativ. Det kan även användas för att screena populationer för högriskpatienter, vilket kan leda till tidigare identifiering och behandling av sjukdomar.

Det är viktigt att notera att PDV inte alltid är statiskt och kan variera beroende på populationen som testas och andra faktorer som prevalensen av sjukdomen, sensitiviteten och specificiteten hos testet. Därför bör PDV alltid tolkas i kontext och tillsammans med andra kliniska informationer.

"Sekundära primära tumörer" är ett begrepp inom onkologi som refererar till nya, separata primära cancerer som utvecklas i en individ som redan har haft en tidigare cancer. Dessa tumörer uppstår ofta som metastaser från den ursprungliga cancern, men kan dock uppträda oberoende av varandra och ha olika histologi och biologiskt beteende.

Det är viktigt att skilja mellan å ena sidan recidiv (återfall) av den ursprungliga cancern och å andra sidan utvecklingen av en ny, separat primärtumör. Sekundära primära tumörer är ovanliga, men kan förekomma, särskilt hos patienter som har en historia av cancer och som har varit utsatta för cancerbehandlingar som kan öka risken för nya cancerutvecklingar.

Exempel på behandlingsmetoder som kan öka risken för sekundära primära tumörer innefattar kemoterapi, radioterapi och immunterapi. Även vissa ärftliga genetiska faktorer kan öka risken för att utveckla flera primära cancerer under livstiden.

A "Free Tissue Flap" är en metod inom plastik- och rekonstruktiv kirurgi där en flik av vävnad (till exempel hud, muskel, ben) tas bort med sin egen blodförsörjning från en del av kroppen och transplanteras till en annan del. Chirurgen ansluter sedan artärer och vener i den mottagande regionen till de motsvarande blodkärlen i flapet för att återställa blodflödet. Detta metod är användbar när det behövs vävnad som kan inte erhållas genom lokala flaps eller skinntransplantationer.

I medicska sammanhang kan "längdkotor" (engelska: "calluses") definieras som en typ av hudförändring orsakad av upprepad mekanisk påfrestning eller friktion. Detta leder till en ökad accumulering av döda hudceller och ett tjockare skikt av hornhud på den berörda ytan. Längdkotor är vanligt förekommande på händer, fötter eller andra kroppsdelar som utsätts för ständig mekanisk påfrestning, som exempelvis vid gång eller vid användning av vissa typer av verktyg. I allmänhet är längdkotor ofarliga, men de kan i vissa fall vara symptomatiska för underliggande hälsoförhållanden eller leda till besvär som klåda, smärta eller svullnad. I sådana fallen bör man söka medicinsk rådgivning.

En cervical rib är en extra halskotra (cervikal vertebra) som utvecklas under fostertiden och sticker ut ovanför den första revbenet. Denna extra kota har en liten bit ben, en "ribba", som kan vara delvis eller fullt utvecklad. Cirka 0.5-3% av befolkningen har en cervical rib på en eller båda sidor. De flesta med en cervical rib har inga symptom alls, men i vissa fall kan den orsaka smärta, kramper eller parestesi (känselbortfall, formyndighet) i arm, axel eller hand på grund av tryck på nervbanorna som går genom halsen. I sällsynta fall kan en cervical rib leda till komplikationer såsom tarm- eller lungemboli.

Manipulation of the spine är en manuell teknik där leden i ryggraden (kolumnen) rörs till ett stort eller små omfång för att förbättra rörelsen och minska smärta. Denna teknik används vanligtvis av chiropractorer, osteopater, fysioterapeuter och vissa läkare som en del av behandlingen för ryggsmärtor, halsont, nervskador eller andra muskuloskeletala problem. Manipulation kan innebära snabba, skarpa rörelser eller långsammare, mer subtila rörelser beroende på behandlande persons preferens och patientens behov. Det är viktigt att en läkare konsulteras innan manuell manipulation av ryggraden utförs för att undvika allvarliga skador.

Kohortstudie är en epidemiologisk studietyp där en grupp individer (kohorten) följs över tid för att undersöka samband mellan exponeringar och hälsa. Kohortstudien kan vara antingen prospektiv, där deltagarna rekryteras i förväg och studien följer dem framåt i tiden, eller retrospektiv, där man undersöker en kohort som redan har exponerats för ett visst fenomen i det förflutna.

I en prospektiv kohortstudie identifieras deltagarna baserat på en viss exponering och jämförs sedan med en kontrollgrupp som inte är exponerad. Deltagarna följs sedan över tid för att se om de utvecklar en viss hälsotillstånd eller komplikationer.

Retrospektiva kohortstudier använder sig av redan befintliga data, till exempel sjukvårdsregister eller folkräkningar, för att undersöka samband mellan en tidigare exponering och senare hälsoutfall.

Kohortstudier ger ofta starka belägg för orsakssamband eftersom man kan följa deltagarna över lång tid och kontrollera för potentiala störvariabler.

Fluoro-18-2-deoxi-D-glukos är ett radiotracer som används inom medicinsk bilddiagnostik, särskligen positronemissionstomografi (PET). Det är en analog av glukos, som har substituerats med en radioaktiv isotop av fluor, Fluoro-18. När den injiceras i kroppen accumulerar den sig i celler som metaboliserar glukos aktivt, särskilt cancerceller, eftersom de ofta har högre glukosomsättning än normala celler.

Genom att toma bilder av distributionen av Fluoro-18-2-deoxi-D-glukos i kroppen kan läkare upptäcka och diagnostisera cancer, samt övervaka effekterna av behandlingar. Det är också känt under trade names som Fludeoxyglucose (FDG) och 18F-FDG.

Svaljning, också känd som deglutition, är en komplex process som innebär att föda, drycker eller andra substanser transporteras från munhålan till matstrupen och sedan ned i magen. Den består av flera faser:

1. Förberedande fas: I denna fas formas maten till en konsistens som är lämplig för att svälja, vilket ofta innebär att den tuggs och blandas med speichel.
2. Initieringsfas: Denna fas inleds när den preparerade biten av mat eller drycken placeras på baksidan av tungan. Tungan pressar sedan mot hårda gommen (på insidan av kinderna) och lyfter upp, vilket skapar en muskelkontraktion som driver maten bakåt mot svalgnärven (uvulan).
3. Transportfas: Under denna fas kontraherar musklerna i halsen och förflyttar maten genom farynx (svalg) och ned i esofagus (matstrupe). Detta sker genom en serie koordinerade kontraktioner som kallas peristaltik.
4. Relaxationsfas: När maten har passerat ned i matstrupen relaxerar musklerna i övre delen av strupen och låter luft passera tillbaka in i lungorna.

Svaljningsprocessen är kontrollerad av ett antal nervbanor och muskler som arbetar tillsammans för att säkerställa en smidig och effektiv transport av maten från munhålan till magen. Problem med svalgningen kan orsaka besvär som difficulties swallowing (dysfagi) eller aspirationspårningar, där mat eller dryck når lungorna istället för magen.

'Upper extremity' er en begrep som ofte brukes innen medisin og terapi, og refererer til det øvre delen av kroppen som inkluderer skulderen, armen, overarmen, underarmen og hånden. Dette omfatter alle de strukturer som er forbundet med disse områdene, inkludert muskler, sener, bener, ledd, nerver og blodårer.

I medically, 'varicella' refers to the viral infection better known as chickenpox. It is a highly contagious disease caused by the varicella-zoster virus (VZV). Chickenpox is characterized by an itchy rash that typically begins on the face, chest, and back before spreading to the rest of the body. The rash goes through several stages, from small, flat red spots to blisters filled with clear fluid, to scabs.

Chickenpox is usually a mild disease in children, but it can be more severe in adults and people with weakened immune systems. It is typically spread through the air by coughing or sneezing, or by direct contact with the rash of an infected person. The best way to prevent chickenpox is through vaccination.

'Svalg' er ein del av spisevektet hos mennesker og dyr. Det er en muskel- og senes sluse mellom munnen og maven som styrer nedføringen av maten til magen. Svalget består av tre dele: den opprinnelige svalget, den midtre svalget og den bakre svalget. Disse delene har forskjellige funksjoner, som f.eks. å samle maten sammen til en kula (bolus) og å skyte den ned i magen ved hjelp av peristaltiske bevegelsar.

Medicinskt kan man definiera 'sjukdomsfri överlevnad' som den perioden när en person som har haft en viss sjukdom eller behandling förblir frisk och inte uppvisar några symtom eller tecken på återfall eller rekurrens av sjukdomen under en specificerad tidsperiod. Under denna tid måste individen också uppfylla vissa kliniska kriterier för att vara klassificerad som sjukdomsfri.

Sjukdomsfri överlevnad används ofta i klinisk forskning och på behandlingscentrum för att bedöma effektiviteten hos olika terapier eller behandlingar, samt för att förutsäga prognoser och livslängd för patienter med olika sjukdomar.

Exempelvis kan sjukdomsfri överlevnad användas för att beskriva hur länge en cancerpatient är fri från cancersjukdom efter behandling, eller hur länge en person som har haft en hjärtinfarkt förblir frisk och inte uppvisar några tecken på ytterligare hjärtskador.

Det är värt att notera att sjukdomsfri överlevnad kan variera beroende på typ av sjukdom, behandling, individuella skillnader och andra faktorer.

'Muskuloskeletala manipulationer' refererer til manuelle teknikker som anvendes for at påvirke muskler, senevider, ledd og andre strukturer i det muskuloskeletale systemet. Disse manipulationer kan involvere kraftfulde, skarpe bevægelser af leddene (ledsedykninger eller high-velocity, low-amplitude manipulationer) eller langsomme, jævne bevægelser af muskler og senevider (mobilisering eller lav-hastighed, lav-amplitude manipulationer).

Målet med muskuloskeletale manipulationer kan variere, men de anvendes ofte til at reducere smerter, forbedre rækkevidde og bevægelighed, øge gennemblødning og nervefunktion, og hjælpe med at genoprette normal funktion efter skader eller sygdomme.

Muskuloskeletale manipulationer udføres oftest af licensierede sundhedsfaglere som chiropractorer, fysioterapeuter, osteopater og massageterapeuter, der har fået speciel træning i disse teknikker. Det er vigtigt at søge behandling hos en kvalificeret sundhedsfaglertilfredsstillelse af de love og regler, der gælder for den pågældende professions praksis.

En höftprotes, även kallat höftendoprotes eller konstgjord höft, är en medicinsk implantat som används för att ersätta en skadad eller artritisk höftled. Den består av tre delar: en kula (femurkomponenten) som fästes i lårbenet, en sockel (acetabulumkomponenten) som fästes i bäckenet och ett polyetentraspolymer (PE-liner) mellan kulan och sockeln som tillåter rörelse. Höftprotesen återställer funktionen och reducerar smärtan i höften genom att ersätta den skadade ledytan med en glidande yta. Det är en vanligartad operation för äldre patienter med svår artros eller andra sjukdomar som orsakar höftskada, och kan även användas för unga patienter med höftskador som inte kan botas på annat sätt.

En Papillomvirusinfektion är en infektionssjukdom som orsakas av humana papillomavirus (HPV). HP-virus är en grupp av små, DNA-baserade virus som kan infektera huden och slemhinnor i kroppen. Det finns över 200 olika typer av HP-virus, varav många kan orsaka infektioner i olika delar av kroppen.

De flesta HPV-infektionerna är asymptomatiska och botas av sig själva inom ett par år utan några komplikationer. Vissa typer av HPV kan dock orsaka cellförändringar som kan leda till olika former av cancer, framför allt livmoderhalscancer, men även cancer i mun, svalg, anus och penis. Andra typer av HPV kan orsaka vanliga vårtor eller genitala vårtor (kondylomer).

Förebyggande åtgärder mot HPV-infektioner innefattar bland annat skyddsrökning, användning av kondom och vaccination. Det finns också möjlighet att screena för livmoderhalscancer med hjälp av en paptest eller HPV-test för att tidigt upptäcka och behandla eventuella cellförändringar i livmoderhalsen.

Patologisk utvidgning (pathological expansion) refererer til en abnorm forstørrelse eller øget pladstagelse av et virksomhet, struktur eller område i kroppen som følge av en sykdomsprosess. Dette kan skyldes mange forskjellige mekanismer, for eksempel cellulær proliferasjon, akkumulering av vaskulært vann eller andre flyttevare, eller infiltrering av fremmede substanser eller celler. Patologisk utvidgning kan observeres i mange forskjellige organismer og kan påvirke alle typer virksomheter, inkludert epiteliale, muskulære, og konnektive virksomheter. Den patologiske utvidningen kan føre til en rekke komplikasjoner, både lokalt og systemisk, og er ofte et teken på en underliggende sykdomsprosess som må behandles for å forebygge yderligere skade eller skader.

"Benskörhet efter menopaus" kan definieras som en medicinsk tillstånd där benvävnaden blir svagare och mer porös, vilket ökar risken för frakturer (benbrott). Detta sker ofta hos äldre kvinnor efter menopausen på grund av nivåerna av könshormonet östrogen minskar. Östrogen har en skyddande effekt på benvävnaden, och när nivåerna sjunker kan det leda till en förlust av benmassa och benstyrka.

Det medicinska begreppet för denna tillstånd är ofta "postmenopausal osteoporos" eller "senil osteoporos". Osteoporos betyder "porös ben" på grekiska, och postmenopausal refererar till att tillståndet uppstår efter menopaus. Detta är en progressiv sjukdom som kan leda till frakturer i ryggraden, höfter, armar och ben, särskilt om den inte behandlas. Faktorer som tobaksrökning, alkoholmissbruk, viktminskning, brist på kalcium och vitamin D, ogärna motion och vissa mediciner kan öka risken för benskörhet efter menopaus.

"Funktionshinderbedömning" är ett begrepp inom medicinsk kontext som refererar till en utvärdering eller bedömning av individens funktionella förmågor och begränsningar i vardagslivet. Det inkluderar en granskning av personens kognitiva, fysiska, sensoriska och psykologiska förmågor som påverkar deras förmåga att utföra aktiviteter som krävs för att hantera sig själv, kommunicera, arbeta, studera och delta i samhällslivet.

Denna bedömning utförs vanligen av en läkare, sjukgymnast, ergoterapeut, logoped eller annan medicinsk specialist som har erfarenhet och kompetens inom området. Bedömningen kan involvera olika typer av tester och observationer för att utvärdera personens förmåga att utföra vardagliga aktiviteter, som exempelvis klädning, matlagning, skrivande, talande, höra, se, röra sig och hantera sina känslor.

Resultatet av en funktionshinderbedömning används ofta för att fastställa behandlingsbehover, rehabiliteringsbehövanden, anpassningsbehövanden eller andra stödåtgärder som kan hjälpa personen att hantera sina begränsningar och öka sin livskvalitet. Den kan också användas för att ställa en diagnos eller för att dokumentera funktionsnedsättningen i syfte att få tillgång till sociala förmåner eller andra former av stöd från samhället.

Papillomavirus 16 (HPV 16) är ett typ av humant papillomavirus som kan orsaka infektion i huden och slemhinnor. HPV 16 är en högrisktyp av human papillomavirus eftersom det är starkt kopplat till cancerutveckling, framförallt cervixcancer (kräfta i livmoderhalsen), men också anal-, vaginal- och peniscancer. HPV 16 kan även orsaka andra typer av sjukdomar som exempelvis vanliga vårtor eller condylomata acuminata (genitala vårtor).

Infektionen sprids främst via sexuell kontakt och är mycket vanlig, men i de flesta fall leder den inte till sjukdom. Vissa personer kan dock utveckla en kronisk infektion som kan leda till onormal cellväxt och cancerutveckling om den inte behandlas. Det finns vaccin mot HPV 16 som kan förhindra infektion och därmed förebygga relaterade sjukdomar och cancer.

Höftfraktur är en benfraktur som involverar höftbenet, eller coxa, som är det stora, trekantiga benet i höften som hjälper till att bilda leden mellan lårbenet och bäckenet. Höftfrakturer kan vara komplexa på grund av närheten till viktiga blodkärl och nerver, samt det faktum att höftleden är en boll-och-sockel-led som måste återställas korrekt för att undvika livslånga funktionsproblem.

Höftfrakturer kan delas in i två huvudkategorier: intrakapsulära (inom ledkapseln) och extrakapsulära (utanför ledkapseln). Intrakapsulära frakturer är vanligare än extrakapsulära frakturer och kan delas upp i flera undergrupper beroende på frakturlinjen och skadan. Några exempel på intrakapsulära höftfrakturer inkluderar femurshalsfrakturer, subtrochanteriska frakturer och intertrochanteriska frakturer. Extrakapsulära frakturer involverar vanligtvis områdena utanför ledkapseln, såsom översta delen av lårbenet eller bäckenet.

Orsaker till höftfrakturer kan variera, men de flesta orsakas av trauma, som fall eller trafikolyckor. Äldre personer och patienter med osteoporos har en ökad risk för höftfrakturer eftersom deras ben är svagare och mer benägna att brytas. Andra faktorer som kan öka risken för höftfrakturer inkluderar alkoholmissbruk, tobaksrökning och vissa läkemedel, såsom kortikosteroider.

Behandlingen av höftfrakturer beror på typen och svårighetsgraden av frakturen, patientens ålder och hälsa samt andra faktorer. Konserverande behandlingar kan vara möjliga för mindre allvarliga frakturer, medan operation kan vara nödvändig för mer allvarliga eller komplexa frakturer. De vanligaste operationerna inkluderar intramedullära stavning och ömsesidig platt- och skruvfixering. Rehabilitering och fysisk terapi är också viktiga delar av behandlingen efter en höftfraktur för att hjälpa patienten att återhämta sig fullt ut och förebygga framtida frakturer.

'Kroppsrörelse' är ett samlingsbegrepp för alla de rörelser och movement som kroppen kan utföra. Det inkluderar allt från små, precisa rörelser som att röra en finger till större rörelser som att gå, springa eller dansa. Kroppsrörelse kan också innefatta subtilare aspekter av kroppsspråk och nonverbala kommunikation.

I en medicinsk kontext kan 'kroppsrörelse' också användas för att beskriva en persons förmåga att kontrollera och koordinera sina muskler och leder för att utföra vardagliga aktiviteter, som att klä sig själv eller hala sig upp på en stol. Besvären med kroppsrörelse kan vara temporärt eller permanent och orsakas av en rad olika medicinska tillstånd, inklusive neurologiska skador, muskuloskeletala sjukdomar eller åldrande.

Hemiarthroplasty är en typ av ledersättning inom ortopedisk kirurgi. Den innebär att ena halvan av ett artrosfattat eller skadat leder ersätts med en konstgjord ledkomponent. Det vill säga, bara ena delarna av den skadade leden byts ut mot en protes.

Exempelvis vid en skulderhemiarthroplasty ersätts endast skulderhuvudet medan skulderkula och rotatorkuffen lämnas intakta. På så sätt behålls den normala ledfunktionen i högsta möjliga grad, samtidigt som smärtan lindras och rörelseförmågan förbättras.

Denna typ av operation är vanlig vid vissa typer av skador eller sjukdomar som exempelvis ledtrauma, benbrott, artros, tumörer eller infektioner i leder.

'Glottis' er en medisinsk terminologi som refererer til den del av stemmebåndet (svangeren) som kan åpnes og lukkes for å regulere luftfluksen under respirasjon og produserer stemmen. Det består av de tilsvarende hullene i de to stemmebåndene og den tvillingformede styre muskelen (musculus vocalis) som kontrollerer dem. Glottis er en viktig struktur for å foretage tale, sang, skrik og andning.

Traffiksjukdom (vägtrafikolycka) definieras av Världshälsoorganisationen (WHO) som en händelse som involverar minst ett fordon och som orsakar skada, död eller materiell skada. Det kan också inkludera fotgängare och cyklister. Orsaken till en trafikolycka kan variera, men de flesta är på grund av faktorer som mänskligt beteende, tekniska defekter och miljömässiga faktorer.

'Immobilisering' är inom medicinen ett tillstånd där rörelsefrihet i en kroppsdel eller en hel kropp är begränsad eller obefintlig. Detta kan uppnås genom användning av olika metoder såsom splintar, gipsbandage, stela skor, halskragar eller läkemedel som muskelrelaxerande preparat. Immobilisering används ofta för att behandla skador, förebygga komplikationer efter operationer och under vissa medicinska undersökningar.

Hyperparathyreoidism är ett tillstånd där kroppens bisköldar (glandulae parathyroideae) producerar för mycket parathyroidhoromon (PTH). Detta hormon hjälper att reglera nivåerna av calcium och fosfat i blodet. Om det produceras för mycket kan det leda till höga nivåer av calcium i blodet, ett tillstånd som kallas hyperkalcemi.

Det finns tre typer av hyperparathyreoidism: primär, sekundär och tertiär. Primär hyperparathyreoidism orsakas vanligtvis av en bensköld som överproducerar PTH. Sekundär hyperparathyreoidism orsakas av ett lågt kalciumnivå i blodet, vilket får bisköldarna att öka produktionen av PTH för att kompensera. Tertiär hyperparathyreoidism är en fortsatt överproduktion av PTH trots normala eller höga nivåer av kalcium i blodet, och detta ses oftast hos patienter med långvarig sekundär hyperparathyreoidism.

Symptomen på hyperparathyreoidism kan variera beroende på allvarligheten och kan inkludera trötthet, depression, ben- och muskelvärk, nedsatt rörlighet eller smärta i lederna, förvirring, minnesförlust, aptitförlust, illamående, ökad törst och urinering, njursten och njursvikt. Behandlingen beror på typen av hyperparathyreoidism och kan innebära observation, medicinering, kirurgi eller radioterapi.

"Benbrott" er en norsk betegnelse som direkte kan oversattes til "broken bone" eller "fracture" på engelsk. I medisinsk sammenhenging refererer det til en skade på skelettet der en eller flere deler av et ben har blitt revnet eller knust.

Fracturer kan oppstå som følge av uhell, direkte trauma, overbelastning, sykdomme som svækkjer benstrukturen eller bruk av visse medisiner. Symptomer på en fractur inkluderer smerte, utsving i funksjonen av det berørte leddet, synlig deformitet, svelling og blåhet i området rundt skaden.

Det finnes forskjellige typer av benfracturer, som kan klassifiseres basert på stedet, retningen, artens grad og mekanismen til skaden. Behandlingen av en fractur kan innebære reduksjon (realigering), immobilisering ved hjelp av en slags støtte som en gips- eller splint, operasjon og rehabilitering for å fremme heling og å gi tilbake funksjonen.

'Metastase' är ett medicinskt begrepp som refererar till spridning av cancer från den ursprungliga tumören till andra delar av kroppen. Detta sker genom att cancercellerna lossnar från den primära tumören, färdas genom blod- eller lymfkretsloppet och slutligen etablerar sig i en ny plats där de kan bilda sekundära tumörer. Metastaser är ett komplicerat tillstånd som ofta är svårt att behandla och kan vara livshotande beroende på vilka organ som drabbats.

Reoperation, även kallat "omopereration", är en term inom medicinen som refererar till att en patient behöver genomgå en ny operation för samma sjukdom eller skada efter att ha genomgått en tidigare operation. Det kan bero på att den första operationen inte löst problemet fullt ut, att komplikationer har uppstått eller att patientens tillstånd har försämrats. Orsaken och typen av reoperation varierar beroende på diagnosen och individuella faktorer hos patienten.

Elektromyografi (EMG) är en medicinsk undersökningsmetod som mäter den elektriska aktiviteten i skelettmusklerna. Den består vanligen av två delar: en del där man registrerar muskelns vilorelaxation, kallad "registrering av spontan aktivitet", och en del där man studerar muskelns svar på nervstimulering och/eller patientens egen muskelaktivering, kallat "provocerande tekniker".

EMG-undersökningen utförs vanligen av en specialist i neurologi eller fysiatri, och används för att diagnostisera neuromuskulära sjukdomar som exempelvis muskeldystrofi, neuropati och skador på nervrötter. Resultaten tolkas i sammanhang med patientens kliniska symptom och andra undersökningsmetoder.