Parakeratos
Cellkärnestorlek
Cellkärneform
Porokeratos
Psoriasis
Munslemhinna
Epidermis
Hud
Parakeratosis är ett medicinskt tillstånd där det förekommer atypiska, icke-fullständigt differensierade celler i den yttre skiktet (stratum corneum) av huden eller slemhinnor. Dessa celler bär kvar sin keratinocytkärna och är därför inte fullt utdifferentierade, till skillnad från vanliga döda celler i stratum corneum som normalt inte innehåller någon kärna. Parakeratosis kan ses vid olika hud- och slemhinneförändringar, såsom psoriasis, eksem, och vissa typer av cancer.
I medicinska sammanhang definieras cellkärnestorlek som den volym eller rumslig utbredning som cellkärnan har inom en cell. Cellkärnans storlek kan variera beroende på cellens funktion, ålder och andra faktorer. I allmänhet är eukaryota cellers cellkärnor större än prokaryota cells, eftersom de innehåller fler organeller och strukturer.
Cellkärnestorleken mäts vanligen i måttenheter som mikrometer (µm) eller pipettvolymer (pico- till nanoliter). För att bestämma cellkärnestorleken används ofta mikroskopi, där cellkärnan kan ses och uppmätas med hjälp av färgningstekniker som exempelvis Hematoxylin-Eosin (HE)-färgning.
Det är viktigt att notera att förändringar i cellkärnestorleken kan vara associerade med olika sjukdomszustånd, såsom cancer och neurodegenerativa tillstånd.
"Cell kärna form" är inget etablerat medicinskt begrepp, men cellkärnan refererar till den del av cellen som innehåller DNA och som är involverad i kontrollen av cellens funktioner. Cellkärnans form kan variera beroende på celltyp och funktion. I vissa fall kan cellkärnans form användas som ett indikator på cellens hälsotillstånd eller för att identifiera speciella celltyper.
Hudinflammation, eller dermatitis, är en benämning på en grupp hudsjukdomar som kännetecknas av rodnad, ömhet, svullnad och irritation. Det kan vara orsakat av olika faktorer såsom allergier, irritanter, infektioner eller autoimmuna störningar.
Exempel på olika typer av hudinflammation inkluderar kontaktdermatit, atopisk dermatit (eksem), seborrisk dermatit och neurodermatit. Behandlingen beror på vilken typ av hudinflammation som föreligger, men kan innefatta användning av topiska kortikosteroider, antihistamin, fuktighetskräm och undvikande av irritanter eller allergen.
Porokeratos är ett medfött hudsjukdom som kännetecknas av att det bildas smala, linjära eller kartformade skorpor (plackar) på huden. Dessa skorpor orsakas av en abnormalitet i hudens barrierfunktion och kan vara belagda med fjällande hud, ökad känslighet för irritation och infektion samt i vissa fall neva (små blåaktiga fläckar). Porokeratos kan förekomma överallt på kroppen men är vanligast på huvudet, ansiktet, handflatorna och plantarna. Det finns olika former av porokeratos, men den vanligaste formen kallas porokeratos typ Mibelli. Sjukdomen är ofta ofarlig men kan i sällsynta fall vara ett tecken på en underliggande genetisk störning eller associeras med andra hud- eller inre sjukdomar. Behandlingen av porokeratos kan bestå av topiska preparat, kirurgi eller laserterapi beroende på svårighetsgrad och lokalisation.
'Kerato-' är ett prefix med rötter i grekiskan och betyder "horn". I medicinska sammanhang används det ofta som en del av sammansatta termer för att hänvisa till hornhinnan i ögat, som är den transparenta ytan framför irisen. Exempel på sådana termer inkluderar "keratit" (inflammation av hornhinnan) och "keratokonus" (en progressiv avvikelse där hornhinnan blir tunnare och mer köttig, vilket kan leda till nejsightedness).
Psoriasis är en kronisk inflammatorisk hudsjukdom som orsakas av en överdriven immunrespons. Det kännetecknas av rödvioletta, upphöjda utslag (plack) som täcks av silvervit skorv. De vanligaste områdena för psoriasis är armbågar, knän, ländrygg och skalen. Psoriasis kan också drabba naglar, gemene, leder och sällsynt andra inre organ. Sjukdomen varierar från mild till allvarlig och kan påverka livskvaliteten negativt. Den orsakas av en kombination av genetiska och miljöfaktorer, såsom infektioner och stress. Psoriasis är inte smittsam och det finns inget botemedel, men behandlingar finns tillgängliga för att lindra symtomen och underhålla remission.
"Munslemhinna" är ett medicinskt begrepp som refererar till den bakre delen av munhålan, omedelbart bakom de övre framtandens tandfästning. Det är en del av det svalgöppning (farynx) och innehåller muskler och slemhinna som hjälper till att svälja mat och skydda luftvägarna. Munslemhinnan kan bli inflammerad eller irritierad, vilket kallas för "faryngit", och detta är vanligtvis orsakat av en infektion eller irritation.
Epidermis är den yttersta delen av huden och består av flera cellskikt. Det översta skiktet kallas stratum corneum och är ett tätt packat skikt av döda hudceller som fungerar som en barriär mot vatten, bakterier och andra skadliga ämnen. Övriga skikt innehåller levande celler som producerar den hornartade substansen keratin och skyddar mot mekanisk skada. Epidermis saknar blodkärl och får närings- och syresubstanser via diffusion från det underliggande hudlagret, dermis.
'Hud' er det største organet i menneskelig kropp og utgjør en barriere mellom kroppen og ytre verden. Det er komplett med blodkar, svedkjertler, nerve-ende, hårfolikler og immunforsvarsmekanismer. Huden har mange funksjoner, inkludert beskyttelse av kroppen fra skader, regulering av varme og fugtighet, vitamin D syntese og sanseinntrykk som berør, smerte, varme og kulde. Det er også viktig for psykisk velbefindende og estetisk utseende. Huden kan deles opp i to hovedgrupper: tykk hud (eller keratiniseret epitel) som inkluderer håret, negler og tennene, og tynn hud (eller ikke-keratiniserte epiteler), som inkluderer skinn, slimhinner og de indre overflater av kroppen.
"Encyclopedias are comprehensive reference works containing information on a wide range of topics. They are typically organized in alphabetical order and provide concise summaries of facts, concepts, and knowledge in various fields such as science, history, literature, philosophy, and arts. The principles behind the creation of encyclopedias include accuracy, objectivity, and authority, with contributions from experts in their respective fields. Encyclopedias serve as a valuable resource for researchers, students, and general readers seeking reliable information on a wide array of subjects."