'Physalis' är ett släkte i familjen potatisväxter (Solanaceae). Det innehåller flera örtartade arter, men det är främst två arter som är relevanta inom medicinsk kontext: Physalis alkekengi och Physalis angulata.

Physalis alkekengi, även känd som "Alkekenge" eller "Japanpäron", har historiskt använts inom traditionell medicin i olika delar av världen, framförallt i Kina och Europa. Frukten och blommorna har använts för att behandla diverse sjukdomar som mag- och tarmsjukdomar, hudåkommor, hosta, feber och inflammationer.

Physalis angulata, även känd som "Ängslighetspäron", har också använts inom traditionell medicin, framförallt i Latinamerika. Den har använts för att behandla diverse sjukdomar som malaria, feber, diarré och inflammationer.

Det är värt att notera att det saknas vetenskapliga bevis som stöder de flesta av dessa användningsområden, och att användning av växter inom medicinsk kontext bör ske under övervakning av en kvalificerad hälsoexpert.

Hydrozoa är en klass av marina djur som tillhör stammen Cnidaria, även kända som nässeldjur. Hydrozoerna är oftast mycket små och kan variera i form från enkla, flata skivor till kolonier med många små individer (polypen) som lever tillsammans. De flesta hydrozoer lever i saltvatten, men några arter finns även i sötvatten.

Hydrozoerna har en enkel kroppsbyggnad med två skikt: en yttre ektoderm och en inre endoderm som omger en geléartad massa kallad mesoglea. De flesta arter har tentakler runt munnen som används för att fånga små djur och plankton. Hydrozoerna kan också ha ett medusastadium i sin livscykel, där de lever fritt simmande i vattnet.

Exempel på vanliga hydrozoer är sjöpennor, manetlarver och korallpolypen Hydra.

Sekosteroider är hormonliknande substanser som bildas i kroppen som en biprodukt när kolesterol bryts ner. Ordet "sekosteroid" kommer från "sekundär" och "steroid". De har en viktig roll i regleringen av immunsystemet, särskilt genom att hämma inflammation. Sekosteroider produceras av vita blodkroppar som neutrofila granulocyter under inflammatoriska förhållanden och är involverade i kontrollen av immunresponsen för att förhindra skada på kroppen som orsakas av överdrivet svar. Exempel på sekosteroider inkluderar 1,25-dihydroxyvitamin D3 och leukotrien B4.

'Solanaceae' är en botanisk familj av tvåhjärtbladiga växter, även känd som potatisfamiljen. Den innehåller ungefär 98 släkten och över 2700 arter, vilka huvudsakligen förekommer i tropiska och subtropiska områden över hela världen. Många av dessa växter är ekonomiskt viktiga som livsmedel, mediciner eller prydnadsväxter.

Till Solanaceae hör flera välkända grödor och frukter, såsom potatis (*Solanum tuberosum*), tomater (*Solanum lycopersicum*), paprika (*Capsicum annuum*) och aubergine/äggplanta (*Solanum melongena*). Vissa arter innehåller alkaloider, som kan vara skadliga eller psykoaktiva, till exempel äkta tobak (*Nicotiana tabacum*), belladonna (*Atropa belladonna*) och mandraken (*Mandragora officinarum*).

I medicinsk kontext kan vissa arter av Solanaceae användas för sin farmakologiska verkan. Exempelvis innehåller tobak alkaloiden nicotin, som är beroendeframkallande och påverkar det kardiovaskulära systemet. Belladonna-extrakt har historiskt använts för sin muskelrelaxerande, smärtlindrande och antikolinerga verkan, men används idag sällan på grund av riskerna för biverkningar.

I'm sorry for the confusion, but "Witanolider" doesn't seem to be a recognized term in medical terminology in English or other languages. It is possible that there may be a spelling mistake or it could be a term specific to a certain language or field. If you could provide more context or clarify the term, I would be happy to help you further.

'Ribes' är ett botaniskt släkte som tillhör familjen kaprifolväxter (*Caprifoliaceae*). Släktet innehåller bärbuskar och små träd, bland annat arterna svarta vinbär (*Ribes nigrum*), röda vinbär (*Ribes rubrum*) och stenbär (*Ribes uva-crispa*). Dessa är vanligt förekommande i odling och används som frukt. Släktet innehåller även arter som kallas för hallonbuske (*Ribes uva-crispa* var. *sylvestre*), men detta är inte samma art som den vanliga jordgubbsrelationen till hallon.

Släktet 'Ribes' innehåller också några arter som kallas för skogsbär, men dessa är inte närmare släkt med de vanliga bärbuskarna och stenbären. Skogsbären tillhör istället underfamiljen *Leucoscepoideae* inom kaprifolväxterna.

Frukten hos 'Ribes'-släktet är ett köttigt bär som innehåller många små frön. Bären är rika på vitaminer och mineraler, särskilt C-vitamin. De används ofta i sylt, saft, drycker och syltar.

'Solanum' är ett släkte i potatisväxtfamiljen (Solanaceae). Det innehåller många välkända grödor och växter, däribland potatis (*S. tuberosum*), tomater (*S. lycopersicum*) och äggplantor (*S. melongena*). Många arter inom släktet är giftiga på grund av alkaloider som de innehåller. Exempel på detta är den orangeröda bergbynynären (*S. dulcamara*) och den svarta angelikaväxten (*S. nigrum*).

Farmaceutiska hjälpämnen, även kända som excipienter, är inaktiva substanser som ingås i läkemedel tillsammans med den aktiva farmakologiskt verksamma substansen (API, Active Pharmaceutical Ingredient). Deras huvudsakliga roll är att underlätta hanteringen, stabiliteten, leveransformen och/eller frisläppandet av den aktiva substansen till kroppen. Exempel på farmaceutiska hjälpämnen inkluderar fyllmedel, bindemedel, lösningsmedel, emulgeringsmedel, konserveringsmedel, färgmedel och smakförbättrande medel. De ska vara ofarliga i de doser och under de användningssätt som de är tänkta att användas.

Stärkelse är ett kolhydrat som består av en lång kedja av glukosmolekyler (en polysackarid). Det är den huvudsakliga energikällan i många livsmedel, särskilt i vegetabiliska källor som potatis, ris och spannmål. Stärkelse är också ett viktigt bindemedel och texturbildare i matlagning. När stärkelse intas bryts den ner till glukos i kroppen för att användas som energikälla.

'Smakämnen' är ett begrepp inom neurofysiologi och beteendevetenskap som refererar till de olika områdena på tungan där olika kemiska receptorer finns för att uppfatta de fem grundläggande smakerna: söt, salt, beskt (bitter), umami och sur. Dessa olika smaker hjälper till att identifiera olika näringsämnen i maten, såsom socker (sött), natrium (salt), aminosyror (umami), organiska syror (sur) och vissa bittert smakande ämnen som kan vara toxiska. Det är värt att notera att gränserna mellan de olika områdena på tungan inte är så skarpa som man tidigare trott, utan alla typer av smakreceptorer finns över hela tungan.

Det finns ingen etablerad medicinsk definition av "kokos". Kokos kan syfta på olika saker inom olika områden, till exempel kokosnöt, kokosolja eller kokosvätska. Inom medicinen och hälsovården kan dessa produkter ha vissa användningsområden eller potentiala hälsoeffekter, men det finns inget etablerat medicinskt begrepp som heter "kokos".

Livsmedelsfärgämnen är substanser som används för att ge livsmedel, drycker och andra konsumeringsvaror en specifik färg eller för att stärka eller restaurera deras ursprungliga färg. De kan vara naturliga, som till exempel extracter från frukt och gröntsaker, eller syntetiska, som är konstgjorda i laboratorier. Livsmedelsfärgämnen måste godkännas och regleras av myndigheter för livsmedelskontroll för att säkerställa att de är säkra för konsumtion. De ska också vara klart identifierade på produktet så att konsumenter med allergier eller speciella dieter kan undvika dem om de vill.

Jag tror att du kan ha förväxlat begreppen. "Helianthus" är ett släkte inom familjen korgblommiga växter och det engelska namnet är sunflower (solsöta). Det finns många olika arter av Helianthus, men den mest välkända är sannolikt höstsolsöta (*Helianthus annuus*).

En medicinsk definition av ett växtsläkte som Helianthus förekommer inte. Men vissa delar av vissa arter kan ha använts inom traditionell medicin, även om det saknas vetenskapliga belägg för deras verksamhet eller säkerhet. Det är alltid viktigt att vara försiktig och konsultera en läkare eller farmaceut innan man använder sig av någon form av alternativ medicin.

I svensk medicinsk terminologi definieras "konserveringsmedel" som:

"Medel som används för att förhindra förruttnelse eller tillväxt av mikroorganismer i ett läkemedel, kosmetiskt preparat eller annan produkt."

Det finns också specifika konserveringsmedel som är godkända och reglerade av läkemedelsverket för användning i läkemedel. Dessa medel måste uppfylla strikta krav för att garantera deras säkerhet och effektivitet.

Exempel på vanliga konserveringsmedel som används i läkemedel inkluderar:

* Benzalkoniumklorid
* Metylparahydroxibensoat (Metylparaben)
* Etylparahydroxibensoat (Etylparaben)
* Propylparahydroxibensoat (Propylparaben)
* Fenoxyetanol

Det är viktigt att notera att användningen av konserveringsmedel i läkemedel måste vägas upp mot potentiala risker för patienten, såsom allergiska reaktioner eller andra biverkningar.