Pulsåderförträngning
Perifera kärlsjukdomar
Knävecksartär
Skenbensartärer
Fönstertittarsjuka
Höftartär
Peripheral Arterial Disease
Extremitetsbevarande
Ischemi
Thrombangiitis obliterans
Ballongvidgning av kärl
Nedre extremitet
Cerebrovaskulär sjukdom, basalganglie
Duplexultraljud
Bukaorta
Vascular Grafting
Angioplastik
Ljumskkanal
Behandlingsresultat
Digital subtraktionsangiografi
Blodkärlsprotes
Blodkärlsprotesimplantation
Riskfaktorer
Halsartärförträngning
Sjukdomsgradsmått
Magnetisk resonansangiografi
Ankel-brakial index
Halsartär, inre
Stentar
Arterioskleros
Aortasjukdomar
Kollateral cirkulation
Uppföljningsstudier
Retrospektiva studier
Blodådror
Tidsfaktorer
Färgultraljud
Täckförband
Prospektiva studier
Riskbedömning
Endarterektomi
Gående
Recurrence
Intrakraniella arteriella sjukdomar
Halsartärsjukdomar
Nederländerna
Fall-kontrollstudier
Polytetrafluoretylen
Polyetylentereftalater
Hjärnartärsjukdomar
Acetazolamid
Aortabråck, buk
Dödlighetstabeller
Reoperation
Armhåleartär
Prevalens
Mesenterial vaskulär ocklusion
Anastomos, kirurgisk
Cerebrovaskulära sjukdomar
Arm-huvudartär
Bukartär
Nyckelbensartär
Aterektomi
Postoperativa komplikationer
Jofetamin
Regionalt blodflöde
Arteria vertebrobasilaris-insufficiens
Moyamoyasjukdom
Näthinneartärocklusion
Hjärnischemi, övergående
Amauros, flyktig
Pulsåderförträngning, även känd som arteriosklerotisk karotisstenos, är en medicinsk term som beskriver en förträngning eller pånarmliggning av halsartären (karotisartären), som förser hjärnan med blod. Denna förträngning orsakas vanligtvis av atheroskleros, en process där fett, kolesterol och andra ämnen ansamlas sig i artärväggen och bildar plack.
Graden av pulsåderförträngning kan variera från mild till allvarlig. I allvarliga fall kan den leda till ett drastiskt minskat blodflöde till hjärnan, vilket kan orsaka symtom som yrsel, svimningar, minnesförlust och i värsta fall stroke. Regelbundna kontroller av pulsådern är därför viktigt, särskilt för personer med riskfaktorer såsom hög ålder, rökning, högt blodtryck, höga kolesterolvärden och diabetes.
Perifer vaskulär sjukdom (PVD) eller perifera kärlsjukdomar är en sammanfattande benämning på ett spektrum av sjukdomar som beror på skada eller funktionsnedsättning i de blodkärl som försörjer kroppens extremiteter, vanligtvis benen. Detta kan orsakas av åderförkalkning (ateroskleros), entära blodproppar (tromboser) eller inflammation i kärlen.
PVD innefattar en rad olika tillstånd, däribland:
1. Sklerotiska rangliga artärsjukdom (SRA): En progressiv åderförkalkning som orsakar smalning och hårdnad av de stora benartärerna, vilket kan leda till klåfingrighet, smärta under vila och i vissa fall gangrän om inte behandling ges.
2. Sklerotiska artärsjukdom i mindre kärl (LSAS): En åderförkalkning som drabbar de mindre arteriolerna, vilket kan orsaka smärta under vila, sårbildning och i vissa fall ulcerationer.
3. Venös insufficiens: En funktionsnedsättning eller skada på de venösa kärlen som förhindrar att blodet returneras till hjärtat effektivt, vilket kan leda till symtom som svullnad, smärta och klåfingrighet i benen.
4. Raynauds fenomen: En vasospasm (konstriktion) av de små digitala artärerna i händer och fötter, ofta utlöst av kyla eller stress, vilket kan orsaka smärta, klåfingrighet och blekning följt av cyanos (blåfärgad eller lila nyans) i fingrar och tår.
5. Akrocyanos: En kronisk vasospasm av de små digitala artärerna som orsakar permanent blåfärgning, svullnad och sårbildning i fingrar och tår.
6. Livedo reticularis: En förändring i hudfärgen som visar sig som ett nätverk av röda eller blåa linjer på huden, ofta orsakat av en skada eller funktionsnedsättning i de små kärlen.
Behandling för dessa tillstånd kan innefatta medicinering, livsstilsförändringar, kompression och i vissa fall kirurgi. Det är viktigt att söka specialistvård om man upplever symtom som kan vara relaterade till dessa tillstånd.
'Knävecksartär' är ett vanligt begrepp för den artär som försörjer knäet med blod. Den medicinska benämningen på denna artär är *poplitealartären*. Poplitealartären är en av de stora arterierna i kroppen och förser benen med syre- och näringsriktigt blod.
Poplitealartären går genom knävecket (*popliteafossan*), ett område bakom knät där lårsenan och vaden möts. Artären är belägen djupt i detta område, vilket kan göra den svår att känna eller se. Poplitealartären delar sig sedan vanligtvis upp i två mindre artärer, *knäböjartärerna* (*genuartärerna*), som fortsätter ner längs benen till foten.
Poplitealartären kan drabbas av flera olika sjukdomar, bland annat åderförkalkning (*arterioskleros*) och artärinflammation (*artrit*). Dessa sjukdomar kan leda till symtom som smärta, klåda eller sårbildning i benen. I vissa fall kan det vara nödvändigt att operera poplitealartären för att återställa blodflödet till benen.
Skenbensartärer, även kända som perforanta artärer, är små blodkärl som försörjer benen med blod. De är belägna längs med ytan av skenbenet (tibia) och förenas med de djupare benartärerna i benet. Skenbensartärerna spelar en viktig roll i att förse benvävnaden, senorna och huden med näring och syre.
Dessa artärer kan drabbas av åderförkalkning (ateroskleros), vilket kan leda till påträngning eller blockering av blodflödet genom dem. När detta händer kan smärtor i benet uppstå under träning eller vila, kyla i fötterna och sår som läker långsamt vara tecken på en sjukdom som kallas perifera artärbristning (PAD). I allvarliga fall kan det leda till gangrän och amputation om behandlingen inte ges i tid.
'Fönstertittarsjuka' är ett informellt eller folkligt uttryck för en benskada som kallas "benfraktur i metacarpal II". Detta innebär en fraktur (ett benbrott) i den andra lillfingerbenet, närmast handloven. Namnet 'fönstertittarsjuka' kommer från att personer med denna skada tenderar att hålla handen på ett sätt som påminner om någon som tittar igenom ett fönster när de vilar armen på en yta.
Det är värt att notera att det inte finns någon officiell medicinsk diagnos med namnet 'fönstertittarsjuka', och detta är bara ett vanligt namn för en specifik typ av fraktur.
I'm sorry for the confusion, but "Ben" is a personal name and not a medical term. It could refer to a person named Ben or a shortened version of the name Benjamin. If you are looking for a medical term, please provide more context so I can give you an accurate definition.
Höftartären (latin: arteria iliaca externa) är en av kroppens stora blodkärl som förser benen med syre- och näringsriktig blod. Den delar sig vanligen från den gemensamma iliakaartären (arteria iliaca communis) på nivå av bukhinnan (peritoneum) och löper nerad i höftregionen, där den sedan fortsätter som skenbenet (femoralis).
En höftartärsb blockering eller åderförkalkning (ateroskleros) kan leda till symtom som klent blodflöde till benen, vilket kan yttra sig i smärta, särskilt vid gång, och i vissa fall can ulcerationer eller necros.
Lårbensartären (latin: arteria femoralis) är en av kroppens stora blodkärl och förser benet med syre- och näringsriktigt blod. Den delar sig vanligen upp i tre grenar: profunda femoralis, superficialis femoralis och lateralis circumflexa femoris. Profunda femoralis förser musklerna i lårets framsida med blod, medan superficialis femoralis fortsätter ner i benet som poplitealartären. Lateralis circumflexa femoris förser höftmuskulaturen med blod.
Peripheral Arterial Disease (PAD) är en medisk tillstånd där artärerna utanför hjärtat och hjärnan, oftast i benen, blir stela och förträngda på grund av atheroskleros. Atheroskleros är en process där fett, kolesterol och andra substanser ansamlas sig som plack på insidan av artärväggarna. Detta kan orsaka smalning och hårdning av artärerna, vilket kan leda till att blodflödet till benen minskar.
Symptomen på PAD kan inkludera smärta eller obehag i benen under vila eller aktivitet, särskilt vid gång eller stigning. Andra symtom kan vara kalla fötter eller händer, svullnad i benen eller fötterna, sår som läker långsamt eller inte alls, och förändringar i hudfärgen på benen. I allvarliga fall kan det leda till gangrän och amputation.
För att diagnostisera PAD används ofta en kombination av fysiska undersökningar, anamnes, laboratorieprov och bilddiagnostik som ultraljud, magnetresonansangiografi (MRA) eller datortomografisk angiografi (CTA). Behandlingen av PAD kan innebära livsstilsförändringar som rökstopp, ökad motion och kostförändringar. Medicinering kan vara aktuellt för att lindra symtom och förebygga komplikationer. I vissa fall kan operation eller angioplasti behövas för att öppna upp förträngda artärer.
"Extremitetsbevarande" är en medicinsk term som direkt översatt från engelska kan betyda "extremity salvage". Det refererar till behandlingsmetoder och operationer som utförs för att rädda eller bevara extremiteter, ofta ben eller armar, som annars skulle behöva amputeras på grund av allvarliga skador, infektioner, tumörer eller andra medicinska tillstånd.
Exempel på extremitetsbevarande behandlingar kan inkludera:
* Mikrokirurgi för att återansluta blodkärl och nerver efter en skada
* Kostnadseffektiv behandling av beninfektioner för att undvika amputation
* Limb längningsoperationer för att korrigera benstumpens längd efter en amputation
* Behandlingar för att stävja ben- eller armtumörers tillväxt och behålla extremiteten
Extremitetsbevarande behandlingar kan vara komplexa, kräva specialiserad vård och efterbehandling, och är inte alltid möjliga beroende på skadans art och omfattning. Men när det går att rädda en extremitet, kan extremitetsbevarande behandlingar förbättra patientens livskvalitet, funktionalitet och självständighet.
Ischemia är ett medicinskt tillstånd som uppstår när blodflödet till en viss del av kroppen, oftast hjärta eller hjärnan, minskar eller helt upphör. Detta leder till syrebrist i de drabbade vävnaderna och kan orsaka skada om det pågår under en längre tid. Ischemisk hjärtsjukdom är ett vanligt tillstånd som kan leda till smärtor i bröstet (angina pectoris) eller hjärtinfarkt. Ischemisk hjärnskada kan orsaka symtom som svimning, yrsel, förvirring, problem med talet och rörelse, beroende på vilken del av hjärnan som drabbas.
'Kärlöppenhet' (engelska: 'Vasodilation') är ett medicinskt begrepp som refererar till den process där blodkärlen (artärer och vener) relaxerar och expanderar, vilket orsakar en ökning av kärldiametern och minskad perifer resistan. Detta leder till en sänkning av blodtrycket och en ökad blodgenomströmning i de drabbade områdena.
Kärlöppenhet kan vara ett normalt fysiologiskt fenomen, till exempel vid vila eller vid värmeexponering, men den kan också uppstå som en patofysiologisk process i samband med sjukdomar som hypertension, diabetes, hjärtsvikt och neurologiska störningar. Vissa läkemedel, såsom nitroglycerin och kalciumantagonister, kan också orsaka kärlöppenhet som en del av sin verkningsmekanism.
Thromboangiitis obliterans (TAO), även känd som Buerger's disease, är en inflammatorisk vaskulit som primärt drabbar de små och medelstora arterierna i extremiteterna. Den orsakas av ett immunologiskt svar mot komponenter i blodkärlen hos rökare. TAO är ovanlig, men förekommer oftare hos män i åldersgruppen 20-40 år och bland dem som använder tobak i någon form.
Symptomen inkluderar klåda, smärta, kyla eller sårbarhet i fingrar eller tår, vilket kan utvecklas till ischemisk smärta under vila och/eller ulcerationer. Symptomen tenderar att vara asymmetriska och kan förvärras av exponering för kyla. Diagnosen ställs vanligtvis genom kliniska kriterier, angiografi och histopatologisk undersökning. Behandlingen innefattar rökavvänjande, symtomatisk behandling och i vissa fall operationellt ingrepp eller amputation.
Ballongvidgning av ett kärl (engelska: balloon angioplasty) är en typ av medicinsk procedur där en smal kärl, oftast i hjärtat eller i de lägre extremiteterna, vidgas med hjälp av en liten ballong. Proceduren utförs vanligtvis under lokalbedövning och med hjälp av en kateter som införs in i kroppen genom en artär i benet eller handen.
När katetern når det trånga kärlet, inflateras ballongen och pressar plack eller annan vävnad som orsakar trängsel mot kärlväggarna bort. Detta ökar blodflödet genom kärlet och förbättrar symtomen hos patienten. I vissa fall kan en stent, ett rörformat nätverk av metalltrådar, placeras i kärlet för att hålla det vidgat efter ballongvidgningen.
Ballongvidgning av kärl används ofta som behandling för koronarvasömscleros (förträngning av hjärtats kranskärl) och perifera artärsjukdom (förträngning av blodkärlen i extremiteterna).
"Kärlröntgen" är en medicinsk undersökningsmetod som innebär att en patient får exponeras för en liten dos joniserande strålning, vanligtvis röntgenstrålar, med syfte att producera detaljerade bilder av ben- och käkstrukturer. Detta görs vanligen med hjälp av en apparat som kallas en "kärltub" eller "dental röntgentub", som är placerad framför patientens huvud.
Detaljerade bilder av tänderna och deras omgivande strukturer, såsom käken och tandköttet, kan tas med hjälp av denna metod. Detta kan vara användbart för att upptäcka skador, sjukdomar eller andra avvikelser i munhålan som annars kan vara svåra att se under en vanlig tandläkarundersökning.
Kärlröntgen är en säker och effektiv metod för att undersöka tänderna och deras omgivande strukturer, men det är viktigt att begränsa strålexponeringen till den absolut nödvändiga mängden för att undvika onödiga hälsorisker.
Patologisk sammandragning (også kendt som "spasticitet") er en type muskeløvelse, der opstår som følge af skade på det del af hjernen eller rygmarven, der styrer bevægelsen. Denne type muskelkontraktion er karakteriseret ved en forhøjet tone og stivhed i de berørte muskler, som kan føre til ubehagelige spasmer eller kramp. Patologiske sammandragninger kan have en negativ indvirkning på den normale bevægelse og funktion, alt efter hvilken del af kroppen der er berørt.
'Kärlkirurgiska tekniker' refererar till de metoder och procedurer som utförs av kärlkirurger för att behandla sjukdomar och skador på kroppens blodkärl. Detta kan inkludera sådana tekniker som:
1. Kärlrekonstruktion: Denna teknik innebär att reparera eller ersätta skadade eller sjukliga kärl med hjälp av egna kroppsdelar (autografter) eller konstgjorda material.
2. Endovaskulära tekniker: Dessa tekniker innebär att operera på blodkärlen genom små skär eller hål i kroppen, vanligtvis med hjälp av en kateter och specialdesignade instrument som kan användas för att diagnostisera och behandla sjukdomar i kärlen.
3. Aneurysm-reparation: Denna teknik innebär att reparera eller ersätta utvidgade och sköra blodkärl (aneurysmor) för att förebygga riskerna för livshotande blödningar eller embolier.
4. Kärlbypass: Denna teknik innebär att skapa en ny väg för blodflödet runt ett blockerat eller skadat kärl med hjälp av en graft, som kan vara en autograft, allograf (död donator) eller konstgjord.
5. Angioplasti: Denna teknik innebär att vidga och öppna upp en förträngd artär med hjälp av en ballongkateter, som kan följas av placeringen av en stent (ett rörliknande nätverk) för att hålla artären öppen.
6. Trombektomi: Denna teknik innebär att avlägsna blodproppar från kärlen med hjälp av olika metoder, till exempel genom att suga upp proppen eller skära bort den.
'Nedre extremitet' är ett medicinskt begrepp som refererar till den del av kroppen som sträcker sig från bäckenet och nedåt, inklusive höftbenen, lårbenen, skenbenen, vadbenen och foten. Detta omfattar också alla muskler, senor, ligament, ledband och led som hör till dessa strukturer.
'Wrist’ er en del av armen som forbinder hånden med underarmen. På medisinsk språk, refererer vi ofte til det som ‘carpus’ eller ‘wrist joint’. Wristen består av 8 små ben (os carpi) staplet på hverandre og en runde ledkapsel som tillater bevegelse mellom disse bena og underarmen (forearm). Den primære funksjonen til wristen er å gi oss muligheten for å bevege vår hånd i mange retninger, inkludert op-og-ned-bevegelse, sidelong bevegelse og rotasjon.
Cerebrovascular disease, basal ganglia, refererar till en grupp av medicinska tillstånd som beror på sämre blodförsörjning till basala ganglierna i hjärnan. Basala ganglier är en del av hjärnbarken som spelar en viktig roll i rörelsekoordination och kontroll.
Cerebrovascular disease innebär ofta att det finns någon form av skada på de blodkärlen som förser basala ganglierna med syre och näring, till exempel på grund av en stroke eller en mindre blodflödesstörning. Det kan leda till symtom som rörelsekoordinationssvårigheter, tremor, rigiditet, balanssvårigheter och sänkt muskelkraft. Andra symtom kan vara kognitiva svårigheter, smärta, depression och förändringar i personligheten eller beteendet.
Behandlingen av cerebrovascular disease, basal ganglia, beror på underliggande orsaken till sjukdomen och kan innefatta mediciner, operationer, rehabilitering och livsstilsförändringar.
Duplexultraljud, även kallat duplexsonografi, är en typ av ultraljudsundersökning som kombinerar två olika tekniker för att producera detaljerade bilder av blodflödet och strukturen hos ett specifikt område i kroppen.
Den första tekniken är den vanliga ultraljudsmetoden, där högfrekventa ljudvågor reflekteras av vävnader och tolkas som bilder på en skärm. Den andra tekniken är dopplersonografi, vilket innebär att man mäter hastigheten och riktningen av blodflödet genom att analysera hur ljudvågor förändras när de passerar genom rörliga partiklar i blodet.
Genom att kombinera dessa två tekniker kan duplexultraljud ge en visuell representation av strukturen och funktionen hos ett område, till exempel en artär eller en vena. Detta gör det möjligt för läkare att diagnostisera och övervaka olika sjukdomar och skador, såsom blodproppar, artärskleros, inflammationer och cancersjukdomar.
Amputation är en medicinsk term som refererar till den process where en extremitet, såsom en arm eller en ben, amputeras eller skiljs från kroppen. Det kan vara ett planerat ingrepp som utförs av medicinska skäl, till exempel för att behandla en allvarlig infektion eller en cancersjukdom i extremiteten. Amputation kan också ske akut som en följd av en olycka eller trauma där lemmen inte kan räddas på grund av svår skada.
Den exakta typen och omfattningen av amputationen beror på flera faktorer, inklusive den ursprungliga skadan eller sjukdomen, patientens allmänna hälsotillstånd och eventuella komplikationer under operationen. Efter en amputation kan patienten behöva rehabilitering och anpassning för att lära sig hantera sitt nya liv som amputerad person, inklusive användande av proteser om det är möjligt.
Den bukenaorta (Aorta abdominalis) är den del av aortan som går från magen ner till benen. Den kan anatomiskt delas in i tre delar:
1. Den uppra delen, även kallad den suprarenala aortan, som ligger ovanför njurarna och förser dem med blod.
2. Den mellersta delen, även kallad den renala aortan, som går mellan njurarna och ger blod till dem.
3. Den nedre delen, även kallad den infrarenala aortan, som ligger under njurarna och förser buken och benen med blod.
Bukenaorta kan drabbas av olika sjukdomar såsom ateroskleros, aneurysm (utbulning i väggen) eller dissection (skiljande av de inre lagren).
'Vascular grafting' är en medicinsk term som refererar till ett kirurgiskt ingrepp där man ersätter en skadad eller förträngd blodkärl med ett friskt, konstgjort eller biologiskt material. Detta används ofta vid operationer för att behandla sjukdomar som arterioskleros, endocardit och aneurysm.
I vascular grafting-proceduren skapas en inkision i det skadade blodkärlet och konstgjorda eller biologiska materialet fästs över öppningarna för att skapa en ny, fungerande blodkärl. Det kan vara nödvändigt att ta bort den skadade delen av blodkärlet innan graften placeras.
Det finns olika typer av material som används för vascular grafting, inklusive syntetiska material som polyester och polytetrafluoreten (PTFE), samt biologiska material som djurhud eller mänskliga blodkärl. Valet av material beror på flera faktorer, såsom patientens medicinska historia, läge och storlek på den skadade blodkärlen, samt kirurgens preferenser.
Efter operationen kan det vara nödvändigt att undergå rehabilitering för att stärka de nya blodkärlen och förebygga komplikationer som blodproppar eller infektioner.
Angioplasti är en medicinsk procedur där en smal eller bortsprängd artär eller ven vidgars med hjälp av ett kateter och ofta även en liten ballong. Proceduren kallas också perkutan transluminal angioplastik (PTA).
Under angioplastikledning inser läkaren en tunn, böjlig rörformad tub som kallas kateter i blodkärlen genom ett blodkärlsystem, ofta i armen eller låret. Katetern leds sedan genom kroppen till det trånga eller blockerade blodkärlet. När katetern når den trånga eller blockerade delen av blodkärlet inflateras en liten ballong på katetern, vilket pressar plack eller annan vävnad som orsakar stenos (trängsel) utåt mot kärlväggarna och vidgar artären eller venen.
Efter angioplastiken kan en liten metallnät, kallat en stent, placeras i det vidgade området för att hålla blodkärlet öppet och förebygga ytterligare sammandragning eller återblockering.
Angioplastik används ofta för att behandla aterosklerotiska förträngningar i koronarartärerna (de artärer som förser hjärtmuskulaturen med syre), men den kan också användas för att behandla andra typer av blodkärlsförträngningar i kroppen, till exempel i benen eller hjärnan.
'Ljumskkanalen' (latin: Canal lumbalis) är en tunnel i kroppen som löper längs med ryggens nedre del och innehåller nervrötter från ryggraden. Dessa nerver, som bildar det nervträdsliknande strukturen cauda equina, styr muskler och känsel i benen och andra delar av underkroppen. Ljumskkanalen skyddar dessa nerver när de lämnar ryggraden och går vidare ut i kroppen.
Ibland kan en del av en nervrot eller diskusprolaps sticka ut genom ljumskkanalens vägg, vilket kan orsaka smärta, känselbortfall och andra neurologiska symptom i underkroppen och benen. Detta är vad man kallar för ett ljumskhålsyndrom (latin: Cruralgia eller Sciatica).
"Behandlingsresultat" er en betegnelse for hvordan en pasient reagerer på en behandling. Det kan inkludere forbedringer i symptomer, funksjon og kvalitet av liv, men også potentiale bivirkninger eller komplikasjoner til behandlingen. Behandlingsresultatet må ofte evalueres over tid for å kunne avgjøre om behandlingen er effektiv og om det er behov for justeringer i terapeutisk strategi.
Digital Subtraction Angiography (DSA) är en radiologisk undersökningsmetod som används för att visualisera blodflödet i kroppens artärer och vener. Metoden bygger på att man först tar en radiograf över området som ska undersökas, där patienten får injicera ett kontrastmedel i en artär. Sedan tar man en ny radiograf över samma område utan kontrastmedel. Genom subtraktion av de två bilderna (den med och den utan kontrast) kan man skapa en tredje bild som visar endast kontrastmedlet i artärsystemet, vilket ger en mycket klarare och detaljerad bild av blodflödet än vad som är möjligt med en enkel radiograf.
DSA används ofta för att diagnostisera och planera behandling av olika typer av kärlrelaterade sjukdomar, såsom stroke, hjärtinfarkt, ateroskleros, artärbristningar och tumörer i blodkärlen. Metoden är speciellt användbar när man behöver en mycket detaljerad bild av små kärl eller när man vill undersöka dynamiken hos blodflödet i realtid.
En blodkärlsprotes, även känd som en artificiell blodkärl eller en vaskulär protes, är en konstgjord substitut till ett naturligt blodkärl. Den kan användas för att ersätta eller stödja blodkärl som är skadade, sjuka eller blockerade. Blodkärlsproteser kan vara gjorda av olika material, inklusive metall, plast och speciella tyger. De används ofta i kirurgiska ingrepp såsom hjärt-lungbypassoperationer, dialysaccessoperationer och i behandlingen av vaskulära sjukdomar som ateroskleros.
Den medicinska definitieen av "Blodkärlsprotesimplantation" är när en konstgjord blodkärl (protes) implanteras eller placeras in i kroppen. Detta kan göras av olika anledningar, t.ex. för att ersätta ett naturligt blodkärl som är skadat, blockerat eller har försvagats. Protesen kan vara gjord av material som till exempel plast eller metall och finns i olika storlekar beroende på vilket område i kroppen den ska placeras.
Blodkärlsprotesimplantation utförs vanligen under en operation och kräver narkos. Efter operationen behöver patienten vanligen stanna på sjukhus för observation och rehabilitering. Det är viktigt att följa läkares instruktioner efter operationen för att undvika komplikationer som trombos, infektion eller andra allvarliga biverkningar.
Riskfaktorer är enligt medicinsk terminologi några egenskaper, faktorer eller expositioner som ökar sannolikheten för att utveckla en viss sjukdom eller hälsoproblem. Riskfaktorer kan vara modifierbara, det vill säga de kan påverkas genom livsstilsförändringar och preventiva åtgärder, eller icke-modifierbara, som är oberoende av individens val och omständigheter. Exempel på modifierbara riskfaktorer inkluderar tobaksrökning, fysisk inaktivitet, ohälsosam kost och alkoholmissbruk. Icke-modifierbara riskfaktorer kan vara exempelvis genetiska predispositioner, ålder och kön. Det är värt att notera att närvaro av en riskfaktor inte garanterar att en person kommer att utveckla en viss sjukdom, men ökar bara sannolikheten.
Halsartärförträngning, även känd som carotisstenos, är ett tillstånd där halsartären (carotis) delvis eller helt förträngs eller blockeras. Detta orsakas vanligtvis av atheroskleros, en process där fett, kolesterol och andra ämnen ansamlas sig på insidan av artärväggen och bildar plack.
En halsartärförträngning kan vara asymptomatisk eller orsaka symtom som svårigheter att andas, hosta, yrsel, synstörningar, svimningar eller stroke (hjärninfarkt). Symptomen uppstår ofta när placken lossnar och en blodpropp bildas, vilket kan leda till ett stopp i blodflödet till hjärnan.
Halsartärförträngning diagnostiseras vanligtvis med hjälp av ultraljud, computed tomography (CT) eller magnetic resonance imaging (MRI). Behandlingen kan innebära livstilsförändringar, mediciner för att reducera risken för blodproppar och operationer som carotisendarteriektomi eller carotisstentning.
Sjukdomsgradsmått, eller "disease severity measures," är metoder och skalor som används för att kvantifiera hur allvarlig en viss sjukdom eller tillstånd är hos en patient. Det kan handla om subjektiva bedömningar gjorda av en vårdpersonal, såsom kliniska observationer och symptombeskrivningar, eller objektiva tester och mätningar som exempelvis blodprover eller bilddiagnostik.
Sjukdomsgradsmått används ofta inom forskning för att jämföra effekterna av olika behandlingsmetoder, men de kan även användas i klinisk praxis för att övervaka en patients tillstånd över tid och för att ställa in behandlingen på rätt nivå. Exempel på vanliga sjukdomsgradsmått är skalor för smärta, funktionsnedsättning, livskvalitet och komplikationsrisk.
Magnetisk Resonansangiografi (MRA) är en typ av bilddiagnostisk undersökning som använder kraftiga magnetfält och radiovågor för att producera detaljerade bilder på blodkärl i kroppen. Undersökningsmetoden bygger på principen om magnetisk resonans, där protoner i kroppens vätskor sätts i rörelse av radiovågor inom ett starkt magnetfält. När protonerna återvänder till sin ursprungliga position avger de energi som kan tolkas och omvandlas till bilder av blodkärlen. MRA används ofta för att undersöka potentiala problem med hjärnan, ryggraden, lungorna, levern, buken och extremiteterna.
Ankle-brachial index (ABI) är ett viktigt screeningverktyg inom medicinen, som används för att upptäcka perifer arteriell sjukdom (PERipheral Arterial Disease, PAD). Det är ett enkelt sätt att mäta blodflödet i benens artärer och jämföra det med blodtrycket i armarna.
ABI-värdet beräknas genom att dividera systoliskt ankelblodtryck (den lägsta värdet av trycket i båda underbenen) med systoliskt bruksblodtryck i den ena överarmen. Normalt ABI-värde ligger mellan 0,9 och 1,3.
En ABI-värde under 0,9 kan indikera närvaro av PAD, medan värden under 0,5 kan vara ett tecken på allvarlig sjukdom. Vidare undersökningar och behandling rekommenderas vanligen för personer med lägre ABI-värden.
Den inre halsartären (internal carotid artery, ICA) är en av de stora artärerna som förser huvudet och hjärnan med syresatt blod. Den bildas genom en bifurkation (delning) från den common carotid artery i höjd med thyrohyoideusmembranet i nacken. Efter att ha passerat genom carotidkanalen i tinningen delar sig ICA i två grenar: anterior cerebral artery och middle cerebral artery, vilka försörjer fronthjässan respektive laterala hjärnhalvorna med blod. ICA har också flera små grenar som förser strukturer i nacken och skallbasen med blod.
En medicinsk definition av "stenta" är att placera en liten, rörlig eller fast, tunn cylindrisk utformad apparat (en stent) in i ett hålrum eller ett rör, som exempelvis en artär eller en ven, för att hålla det öppet och underlätta flödet av blod eller andra kroppsvätskor. Stenten kan vara gjord av metall, plast eller biologiskt material och kan vara permanent eller tillfällig. Syftet med en stent är ofta att behandla och förebygga återkommande stängningar eller skador på kärlen.
Arteriosklerose är en medicinsk term som refererar till en progressiv och degenerativ sjukdom där det uppstår skador på och förändringar i stora och medelstora artärer ( blodkärl som transporterar syresatt blod från hjärtat till kroppens vävnader). Denna sjukdom kännetecknas av att arteriens inre väggar blir förtjockade, hårda och sklerotiska (förkalkade) på grund av uppbyggnaden av fett, kolesterol, calcium, cellulärt material och andra substanser i och på artärväggen.
Arterioskleros kan vara asymptomatisk under en lång tid, men när den fortschrittligare blir kan den orsaka allvarliga komplikationer som hjärtinfarkt, stroke, perifer arteriell sjukdom (PAD) och njursvikt. Faktorer som ökar risken för att utveckla arterioskleros inkluderar hög ålder, rökning, högt blodtryck, höga nivåer av LDL-kolesterol (dåligt kolesterol), diabetes, övervikt och brist på fysisk aktivitet.
Det är värt att notera att arterioskleros inte är samma sak som ateroskleros, även om de två termerna ofta används synonymt. Ateroskleros är en speciell form av arterioskleros som kännetecknas av att det bildas plack (avlagringar) i artärväggen.
Aortasjukdomar är medicinska tillstånd som drabbar aortan, den största artärien i kroppen. Det finns olika slag av aortasjukdomar, men några vanliga exempel inkluderar:
1. Aortadiskinesi eller aortainsufficiens: Detta är en tillstånd där aortaklaffen i hjärtat inte stänger korrekt, vilket orsakar baksidan av blodet att flöda tillbaka in i aortan.
2. Aortaaneurysm: Detta är en utbuktning eller förstoring av aortaväggen som kan vara farlig eftersom den kan spricka eller börja läcka. Aortaaneurysmen kan drabba olika delar av aortan, inklusive thoraxaortaaneurysm (i bröstkorgen) och abdominalaortaaneurysm (i buken).
3. Aortadissektion: Detta är en allvarlig tillstånd där ett lager av aortaväggen skadas, vilket orsakar blod att samlas mellan de två lagren och dela upp aortan i två kanaler. Aortadissektion kan vara livshotande eftersom det kan leda till allvarliga komplikationer som stroke, hjärtinfarkt eller organsvikt.
4. Ateroskleros: Detta är en progressiv sjukdom där fett, kolesterol och andra ämnen ansamlas i aortaväggarna och bildar plack. Ateroskleros kan orsaka smalning av aortan och öka risken för hjärt-kärlsjukdomar som stroke och hjärtinfarkt.
Behandlingen av aortasjukdomar beror på typen, svårighetsgraden och platsen i kroppen där sjukdomen finns. Behandling kan inkludera mediciner, livsstilsförändringar, operationer eller kombinationer av dessa.
'Kollateral cirkulation' refererer til det som skjer når blod kan flomme gjennom andre blodkar enn de normale, for eksempel hvis det primære blodkar systemet er blokkeret eller stengt. Dette kollateralt blodkar system er ofte dannet over tid som en naturlig adaptasjon til langsiktig forsnøring eller skade på de primære blodkarne. Kollateral cirkulation kan også utvikle seg med behandling, som f.eks. angioplasti eller kirurgiske inngrepsmetoder, der åpnes nye veier for blodet til å komme rundt i kroppen. Dette kan hjelpe til å forbedre blodforsyningen og forebygge skader på viktige organer som hjertet og hjernen.
"Uppföljningsstudier" (engelska: "follow-up studies") är en typ av longitudinell forskningsdesign inom medicinen där man studerar en grupp individer under en längre tidsperiod. Dessa studier kan vara observationella eller interventionsbaserade, och syftet är ofta att undersöka hur olika faktorer påverkar hälsan, sjukdomsutvecklingen eller behandlingsresultaten över tid.
I en uppföljningsstudie kan forskarna exempelvis samla in data om deltagarnas levnadsvanor, miljöfaktorer och medicinska historik, och sedan följa upp dem regelbundet för att se hur de utvecklas. Detta kan ge värdefull information om riskfaktorer, skyddsfaktorer och möjliga orsaker till olika hälsotillstånd.
Uppföljningsstudier kan vara av olika slag, beroende på hur länge de pågår och hur ofta data samlas in. De kan vara kohortstudier, där en grupp individer följs över tid, eller fallföljningsstudier, där man följer upp en specifik diagnos eller behandling hos en grupp patienter.
Retrospective studies, på svenska retroaktiva studier, är en typ av observational study där forskare analyserar data som har samlats in före studiens början. Dessa studier undersöker ofta associationer mellan utsatta faktorer och utfall i en population under en given tidsperiod.
Retrospektiva studier kan vara antingen fall-kontrollstudier eller kohortstudier. I en fall-kontrollstudie väljer forskaren ut individer med ett specifikt utfall (fall) och jämför dem med en kontrollgrupp som inte har detta utfall. I en kohortstudie följs två eller flera grupper av individer över tid, där den ena gruppen är exponerad för en viss riskfaktor och den andra inte är det.
Retrospektiva studier kan vara användbara när det finns redan tillgängliga data som kan användas för att besvara ett forskningsfrågor, men de har också nackdelar. Dessa studier kan vara såriga för bias eftersom de är beroende av att data har samlats in på ett korrekt och konsistent sätt före studiens början. Det kan också vara svårt att etablera orsakssamband mellan exponeringar och utfall i retroaktiva studier eftersom det kan finnas okända eller outtalade variabler som påverkar resultaten.
'Blodådror' (på engelska 'veins') är rörformiga strukturer i kroppen som transporterar blod till hjärtat. Det skiljer sig från artärer, som transporterar blodet bort från hjärtat. Blodådrorna har tunnare muskel- och elastisk vävnad än artärerna, vilket gör att de är mer slappa och kan expandera för att hålla mer blod. De flesta blodådrorna innehåller också valvulära strukturer som förhindrar att blodet rinner tillbaka när hjärtat slår.
I en medicinsk kontext refererer tidsfaktorer ofte til forhold der har med tiden at gøre, når det kommer til sygdomme, behandlinger eller sundhedsforhold. Det kan eksempelvis være:
1. Akutte vs. kroniske tilstande: Hvor akutte tilstande kræver øjeblikkelig medicinsk indgriben, kan kroniske tilstande udvikle sig over en længere periode.
2. Tidspunktet for diagnose og behandling: Hvor hurtigt en sygdom identificeres og behandles, kan have væsentlig indvirkning på prognosen.
3. Forløb og progression af en sygdom: Hvor lang tid en sygdom tager at udvikle sig eller forværres, kan have indvirkning på valget af behandling og dens effektivitet.
4. Tidligere eksponeringer eller længerevarende sundhedsproblemer: Tidsfaktoren spiller også en rolle i forhold til tidligere eksponeringer for miljøfaktorer, infektioner eller livsstilsvalg, der kan have indvirkning på senere helbredsudvikling.
5. Alder: Alderen kan have indvirkning på risikoen for visse sygdomme, svarende til at visse sygdomme er mere almindelige hos ældre end yngre mennesker.
6. Længerevarende virkninger af behandling: Tidsfaktoren spiller også en rolle i forhold til mulige bivirkninger eller komplikationer, der kan opstå som følge af længerevarende medicinske behandlinger.
I alle disse tilfælde er tidsfaktoren en vigtig overvejelse i forbindelse med forebyggelse, diagnostisk og terapeutisk beslutningstagen.
Färgultraljud, även känt som dopplersonografi eller färgdopplar, är en typ av ultraljudsundersökning som används för att undersöka blodflödet i kroppens artärer och vener. Denna metod kombinerar traditionell gråskaleultraljud med färgkodad dopplersonografi, vilket gör det möjligt att se hur blodet rör sig genom de undersökta blodkärlen i realtid.
Färgen visar riktningen och hastigheten av blodflödet: rött representerar flöde mot ultraljudskällan, medan blått representerar flöde bort från ultraljudskällan. Detta hjälper läkaren att identifiera eventuella problem med blodflödet, som exempelvis förträngningar (stenoser), klaff- eller ventilproblem, blodkoagulationer eller andra patologiska tillstånd. Färgultraljud är en icke-invasiv och smärtfritt metod, och det finns minimala risker relaterade till undersökningen.
"Täckförband" är ett medicinskt begrepp som syftar på ett sterilt, non-absorberande material som används för att täcka och skydda en sår eller en infektionsrisk yta under en operation eller andra invasiva procedurer. Täckförbandet hjälper till att minska risken för infektion genom att hindra bakterier från att komma in i sårväven. Det används också för att hålla fuktigheten kring sårväven till ett optimalt nivå, vilket kan främja läkprocessen. Täckförbandet är ofta transparent så att sjukvårdspersonalen lätt kan övervaka sårområdet utan att behöva ta bort förbandet.
"Prospektiva studier" är en typ av forskningsdesign inom epidemiologi och klinisk forskning. Den innebär att data insamlas prospektivt, det vill säga efter ett bestämt datum och framåt, medan deltagarna fortfarande är i livet och studeras över en viss tidsperiod. Detta står i kontrast till retrospektiva studier, där data insamlas genom att granska redan existerande data eller dokument från tidigare händelser.
Prospektiva studier kan vara antingen kohortstudier eller longitudinella studier. I en kohortstudie följs två eller flera grupper med deltagare som har olika exponeringar för en viss riskfaktor över tid, och man jämför huruvida de utvecklar en viss sjukdom eller inte. I en longitudinell studie följs en population under en längre tidsperiod för att undersöka hur förändringar i olika variabler relaterar till hälsoutfall eller andra utgångar.
Prospektiva studier anses ofta ge starkare bevis som stöd för orsakssamband än retrospektiva studier, eftersom de minskar risken för återblickars bias och ger möjlighet att kontrollera för konfoundingare. Dock kan de vara tidskrävande och dyra att genomföra.
"Extremiteter" er en medicinsk terminologi som refererer til de yderste lemmene på kroppen, inklusive arme og ben. Disse lemmene er forbundet til kroppen via skuldre og hofter og består af flere led, muskler, sener og knogler, der gør det muligt for individet at bevæge sig og udføre daglige aktiviteter.
"Radial bone" er en medisinsk betegnelse for den del av underarmen som kan kjennes ved å bøye inn håndflatet mot underarmen. Denne benet er en del av forearmen og starter i skulderen, går ned langs ytre siden av overarmen og ender i hånden. Radial bone er viktig for bevegelsen i hånden og armen, og det kan være smertefulle å ha problemer med denne benet.
Riskbedömning (eng. risk assessment) är en systematisk och strukturerad process för att uppskatta sannolikheten och potentiala skadeverkningar av olika händelser eller utvecklingar. Den innebär en analys av risker relaterade till specifika situationer, aktiviteter, produkter eller system, med syfte att underlätta beslutsfattande och implementering av lämpliga åtgärder för att minska eller hantera riskerna.
I medicinskt sammanhang kan en riskbedömning involvera uppskattning av individuella patienters exponeringar, sårbarheter och potentiala skadliga effekter av behandlingar, terapeutiska interventioner eller preventiva åtgärder. Detta hjälper till att fastställa rimliga förhållningssätt och skyddsåtgärder för att minimera riskerna och maximera patienternas välbefinnande. Exempel på riskbedömningar inom medicinen kan vara att bedöma risken för thromboemboli (blodpropp) vid användning av kombinerad hormonbehandling hos postmenopausala kvinnor eller att uppskatta risken för biverkningar av läkemedel vid behandling av en viss sjukdom.
Endarterektomi är en kirurgisk procedure där en del eller hela en aterosklerotisk plack (avsättning av fett, kolesterol och calcifiering) som blockerar eller stör blodflödet i en artär tas bort. Proceduren innebär att en snitt görs i artären, placken lossnar och dras ut, och sedan stängs artären igen med en patch eller sydd igen.
Denna procedure används vanligtvis för att behandla karotisartärerna (halsartärer) som förser hjärnan med blod, men kan också användas för andra artärer i kroppen. Detta är en invasiv procedur och bör endast utföras av erfarna kirurger. Efter operationen behöver patienten vanligtvis stanna på sjukhus under några dagar för observation och rehabilitering.
Medicinskt sett betyder "gående" att en person har förmågan att ta steg och förflytta sig själv över marken med hjälp av sina ben. Det inkluderar också förmågan att hålla balansen, koordinera rörelserna och anpassa sig till olika underlag och miljöförhållanden. Gående är en grundläggande funktion för självständighet och deltagande i vardagsaktiviteter.
'Recurrence' refererar till att en sjukdom eller ett symptom återvänder efter en period av förbättring eller remission. Det kan användas i olika medicinska sammanhang, men ofta talar man om recurrens när cancer återvänder efter behandling. I sådana fall betyder det att cancerceller har överlevt initialbehandlingen och börjat växa igen. Recurrens kan vara lokal (i samma plats som tidigare), regional (i omgivande vävnader eller lymfkörtlar) eller systemisk (i kroppen som helhet, inklusive avlägsna organ).
Intrakraniella arteriella sjukdomar, även kända som intrakraniala cerebrovaskulära sjukdomar, är en benämning på olika sorters sjukdomar som drabbar de blodkärlen i hjärnan. Dessa sjukdomar kan orsaka ett flertal symtom beroende på vilken del av hjärnan som drabbas och hur allvarlig sjukdomen är. Några exempel på intrakraniella arteriella sjukdomar inkluderar:
1. Ateroskleros - en progressiv och degenerativ sjukdom som orsakas av uppbyggnaden av fett, kolesterol och andra ämnen i innerliningen av artärerna. Detta kan leda till att artärerna stelnar och blir smalare, vilket kan minska blodflödet till hjärnan och orsaka stroke.
2. Cerebral vasospasm - en konstriktion eller spasmer i de intrakraniella artärerna som kan orsaka ett minskat blodflöde till hjärnan. Detta kan vara ett komplikation av subarachnoidalblödning, en typ av blödning i hjärnan.
3. Dissektion - en skada på artärväggen som orsakas av en rucka eller ett trauma till halsen. Detta kan leda till att artären delas itu och blod får strömma in i vävnaden runt omkring, vilket kan orsaka stroke.
4. Moyamoya - en sällsynt sjukdom som orsakar en progressiv stenos eller konstriktion av de intrakraniella artärerna. Detta kan leda till ett minskat blodflöde till hjärnan och orsaka symtom som huvudvärk, yrsel, svårigheter att tala och röra sig samt andningssvårigheter.
5. Aneurysm - en utbuktning i artären som kan vara förenad med ett ökat risk för blödning i hjärnan. Om aneurysmet spricker eller brister kan det leda till subarachnoidalblödning och stroke.
Behandlingen av dessa sjukdomar kan innefatta medicinsk behandling, operation eller kombinationer av båda. Det är viktigt att söka specialistvård om man misstänker någon av dessa sjukdomar.
Halsartärsjukdomar, även kända som halskranskärlssjukdomar, är en samling av medicinska tillstånd som drabbar de stora och medelstora artärerna i halsen. Dessa artärer förser hjärnan med blod, och sjukdomarna kan orsaka allvarliga komplikationer som stroke eller transitorisk ischemisk attack (TIA).
Här är några exempel på vanliga halsartärsjukdomar:
1. Ateroskleros: Detta är en process där fett, kolesterol och andra ämnen ansamlas i artärernas väggar, bildande plack som kan orsaka artärförträngning eller -förstening.
2. Karotisdissektion: Detta är en skada på den inre karotisartärens vägg, vanligen orsakad av en tr trauma eller annan skada. Dissektionen kan leda till att blod ansamlas mellan artärväggarna och orsaka en förträngning eller blockering av artären.
3. Fibromuskulär dysplasi: Detta är ett sällsynt tillstånd där artärväggarna blir oregelbundet förtjockade, vilket kan leda till en förträngning eller blockering av artären.
4. Aneurysm: Detta är en utbuktning i artärens vägg som orsakas av svaghet i artärväggen. Aneurysmen kan vara farlig om den spricker eller om blodproppen lossnar och blockerar en annan artär.
5. Vaskulit: Detta är en grupp sjukdomar som orsakar inflammation i artärväggarna, vilket kan leda till en förträngning eller blockering av artären.
Behandlingen för halsartärsjukdomar beror på typen och svårighetsgraden av sjukdomen. Behandlingen kan innefatta mediciner, operationer eller kombinationen av båda.
Det søger jeg gerne at hjælpe Dem med, men der er ikke tale om en medicinsk definition af "Holland" eller "Nederlandene", da det er et geografisk navn for et land i Europa. Jeg kan dog fortælle Dem, at Nederlandene består af to deler: den vestlige del, som kaldes Holland, og en østlig del. Holland er delt ind i to provinser, Noord-Holland og Zuid-Holland, og det er kendt for sine store byer Amsterdam, Rotterdam og Haag.
Hvis De ledsager deres spørgsmål med mere kontekst eller information, kan jeg måske hjælpe Dem bedre.
"Fall-kontrollstudie" är en epidemiologisk studietyp där syftet är att undersöka samband mellan en utsatthet (exempelvis en viss beteendefaktor eller exponering) och ett sjukdomsfall. Studien jämför personer med sjukdomen (kallade "fall") med personer som inte har sjukdomen (kallade "kontroller"). Genom att jämföra dessa två grupper kan man se om det finns några skillnader mellan dem vad gäller utsattheten.
Det är viktigt att kontrollgruppen är så lik fallgruppen som möjligt, förutom sjukdomen, för att studien ska ge tillförlitliga resultat. Kontrollerna väljs ofta från samma population som fallen och matchas efter demografiska faktorer som ålder, kön och socioekonomisk status.
Fall-kontrollstudier är användbara när det är svårt att identifiera en representativ grupp av icke-sjuka personer i förväg, till exempel vid sällsynta sjukdomar eller då sjukdomen har lång inkubationstid. Dessa studier kan ge ett snabbt och kostnadseffektivt svar på frågor om orsakssamband mellan en utsatthet och ett sjukdomsfall.
Polytetrafluoretylen (PTFE) är ett syntetiskt, termoplastiskt material som består av kolatomer bundna till varandra via fluoratomer. Det är känt under handelsnamnet Teflon och används ofta inom medicinen på grund av sina unika egenskaper, såsom låg friction, kemiokälld, vädertålighet, elastiskitet och biokompatibilitet.
PTFE är inert och orsakar inte någon iritation eller allergiska reaktioner när det kommer i kontakt med kroppsvätskor eller vävnader. Det gör att det ofta används som ett beläggningsmaterial på katetrar, proteser och andra medicinska enheter som kommer i kontakt med blodet.
PTFE kan också användas som ett fyllmaterial inom ortopedisk kirurgi för att ersätta skadade eller bortopererade vävnader, såsom brosk, senor och muskler. Detta är möjligt tack vare dess höga styrka, flexibilitet och förmåga att integrera med omgivande vävnader över tiden.
Polyethylene terephthalate (PET) är ett syntetiskt polymer, mer specifikt en termoplast, som används i en mängd olika tillämpningar, inklusive för tillverkning av plastflaskor, fibrer för kläder och tapeter, samt isolering för kablage. PET är transparent, lätt, starkt, motståndskraftigt mot fukt och smaklöst. Det är också en termoplast, vilket betyder att det kan formas när det hettas upp och härdas till en fast form när det svalns ned, och denna process kan upprepas om och om igen.
PET tillveras genom polykondensation av etylenglykol och tereftalsyra eller dess dimetylester, dimetyltereftalat. När PET kristalliserar bildar det en speciell form av kristaller som kallas för "reaktiv kristallinitet", vilket gör att materialet blir mycket starkt och hållbart.
PET är också ett miljövänligt alternativ jämfört med andra plaster, eftersom det kan återvinnas och recyclas på ett enkelt sätt. Det är ett av de mest vanliga materialen för att tillverka flaskor för drycker som läggs ut till återvinning, och PET-flaskor som återvinns kan användas för att tillverka nya flaskor eller andra produkter gjorda av recycleat PET.
Hjärnartärsjukdomar är en övergripande term för sjukdomar som drabbar hjärnans artärer, eller blodkärl. Dessa sjukdomstillstånd kan orsaka skada på hjärnan genom att hindra blodflödet till vissa delar av hjärnan, leda till blödning i hjärnan eller orsaka accelererad åderbristning. Några exempel på hjärnartärsjukdomar inkluderar:
1. Ateroskleros: En progressiv och degenerativ sjukdom som orsakas av uppbyggnaden av fett, kolesterol och andra substanser i artärernas innera väggar, vilket kan leda till att artärerna stängs eller minskar i diameter.
2. Cerebral thrombos: En blodpropp som bildas inne i en hjärnartär och orsakar ett slaganfall (cerebrovaskulärt accident).
3. Embolus: En lös massa, ofta bestående av blodpropp eller fett, som lossnar från en annan plats i kroppen och fastnar i en hjärnartär, orsakande ett slaganfall.
4. Subarachnoidalblödning: En typ av blödning i hjärnan där det intracraniala trycket ökar dramatiskt till följd av att blod läcker in i subarachnoidalrummet, den yttre hinna som omger hjärnbarken.
5. Aneurysm: En utbuktning eller svaghet i en artärvägg som kan leda till att blod samlas och bildar en säckliknande struktur. Om aneurysmet brister kan det orsaka subarachnoidalblödning eller andra former av intracranial blödning.
6. Vaskulit: En grupp sjukdomar som kännetecknas av inflammation i vaskulära vävnader, vilket kan leda till skador på hjärnan och andra organ.
7. Moyamoya: En sällsynt sjukdom där de stora hjärnartärerna förträngs, vilket orsakar ett nätverk av små blodkärl att bildas för att kompensera för den minskade blodflödet till hjärnan.
Acetazolamide är ett läkemedel som tillhör gruppen karboanhydrashämmare. Det används ofta för att behandla glaukom, men kan även användas för att behandla höjda koldioxidnivåer i blodet (metabol acidos), epilepsi och för prevention av höjning av tryck vid höjdssjukan.
Acetazolamide fungerar genom att blockera enzymet karboanhydras, vilket resulterar i minskad produktion av salt och vätska i kroppen. Detta kan hjälpa att reducera ögontryck och förhindra att koldioxidnivåerna i blodet stiger.
Läkemedlet ges vanligen som tabletter eller kapslar, och bör användas under en läkares övervakning på grund av möjliga biverkningar som trötthet, yrsel, förändrad smakupplevelse, illamående och minnesförlust.
Aortaabbauck i buken (abdominal aortic aneurysm (AAA)) är en utbulning (dilatation) på den del av aortan som går genom buken. Aneurysm betyder att ett blodkärls väggar blir svagare och börjar sticka ut, vilket kan leda till att kärlet brister eller spricker. Om detta händer i aortan kan det medföra livshotande inre blödningar. AAA är vanligast hos män över 65 år som röker eller har rökt, och de flesta av fallen är asymptomatiska (visar inga tecken på sjukdom). Risken för komplikationer ökar dock med större aortaabbaukar. Om en aortaabbauk upptäcks behandlas den vanligen genom kirurgi eller endovaskulär reparation (EVAR), där en stent placeras in i aortan för att stödja och stabilisera väggen.
En dödlighetstabell (engelska: "mortality table" eller "life table") är ett statistiskt verktyg som används inom demografi, försäkrings- och hälsovetenskap. Den visar överlevnadsförhållanden och dödlighet i en population under en given tidsperiod, ofta uttryckt som åldersspecifika dödlighetsfrekvenser eller med väntevärden för livslängd.
I en dödlighetstabell presenteras informationen normalt i en tabell där raderna representerar olika åldersgrupper och kolumnerna visar tidsperioder (till exempel år, halvår eller månader). Tabellen innehåller två huvudsakliga delar:
1. En del som visar antal överlevande individer i varje åldersgrupp efter en given tidsperiod, vanligtvis från en given startpopulation.
2. En del som visar dödligheten för varje åldersgrupp under den givna tidsperioden, ofta uttryckt som dödlighetsfrekvens (antal dödsfall per 1000 personer per år).
Dödlighetstabeller används inom flera områden, till exempel för att beräkna livräntor och pensioner inom försäkringsbranschen, för att prognosticera framtida befolkningsutveckling inom demografi och för att utvärdera effekter av olika hälsopolitiska åtgärder inom hälsovetenskap.
Reoperation, även kallat "omopereration", är en term inom medicinen som refererar till att en patient behöver genomgå en ny operation för samma sjukdom eller skada efter att ha genomgått en tidigare operation. Det kan bero på att den första operationen inte löst problemet fullt ut, att komplikationer har uppstått eller att patientens tillstånd har försämrats. Orsaken och typen av reoperation varierar beroende på diagnosen och individuella faktorer hos patienten.
I den medicinska terminologin kallas armhålans artär för "axillära artären". Den är en av de större artärerna i kroppen och förser blod till överarmen. Axillära artären går från axelhöjdens blodkärl, axygosvenen, och fortsätter genom armhålan ner i överarmen. Den delas ofta upp i tre grenar som heter:
1. Truncus superior: Den övre grenen som förser blod till axeln och skulderbladet.
2. Truncus medius: Den mellersta grenen som förser blod till överarmens muskler.
3. Truncus inferior: Den nedre grenen som förser blod till underarmen.
Ett problem med axillära artären kan leda till symtom som kyla, smärta eller sårbarhet i armen, samt vara ett tecken på allvarligare sjukdomar som hjärtsjukdomar eller blodproppar.
"Prevalens" er en begrep i epidemiologi som refererer til den totale andelen av individuer i en population som har en bestemt sykdom, skade eller tilstand ved et givent tidspunkt. Det kan også beskrive antall personer som har en bestemt egenskap eller eksponering i en befolkning. Prevalensen måles ofte som en prosentandel av den totale populationen eller som antall per 1000, 10 000 eller 100 000 personer, afhængig av hyppigheden og størrelsen på populationen.
Det er viktig å skille mellom prevalens og incidens. Incidensen beskriver antall nye tilfeller av en sykdom eller tilstand som oppstår innen et bestemt tidsrom, mens prevalensen viser hvor mange personer i en population som har den på et gitt tidspunkt. Prevalensen vil ofte være høyere enn incidensen for kroniske sykdommer og tilstander, siden disse kan forekomme over lengre tidsperioder.
Mesenterial vaskulär ocklusion (MVO) är ett medicinskt tillstånd där blodflödet i mesenteriet, det vill säga den del av bukhinnan som hänger samman med tarmarna och försörjer dem med blod, blockeras eller på annat sätt störs. Detta kan orsakas av en emboli (ett blodpropp), en trombus (ett blodkoagel) eller en kompression av ett av mesenterieblodkärlen till följd av exempelvis tumörer, inflammation eller annan patologisk process.
MVO kan leda till ischemisk skada på tarmslemhinnan och i allvarliga fall till nekros (död) av tarmvävnaden. Symptomen på MVO kan variera beroende på graden av ocklusion, men de kan inkludera plötslig buksmärta, illamående, kräkningar, diarré eller obstipation (förstoppning), blod i avföringen och feber.
Diagnosen ställs vanligtvis med hjälp av bilddiagnostiska metoder som computed tomography (CT) eller angiografi, och behandlingen kan omfatta trombolys (koagulationslösning), operation eller en kombination av båda.
En kirurgisk anastomose är en sammanbindning mellan två hålrum, som skapas genom att två luktartade ytor (slemhinnor) sys eller fästes ihop. Det kan exempelvis vara en förbindelse mellan två rörformiga strukturer, till exempel två tarmar, två blodkärl eller två luftvägar. Anastomosen skapas ofta under kirurgiska ingrepp, exempelvis när en del av en struktur tas bort och de kvarvarande ändarna måste sammanfogas för att återställa funktionen hos organet.
Cerebrovaskulära sjukdomar, även kända som cerebrovaskulär disease (CVD) eller stroke, är en grupp sjukdomar som berör hjärnans blodkärl. Detta inkluderar bland annat:
1. Ateroskleros: En progressiv process där fett, kolesterol och andra ämnen ansamlas på insidan av vasculara väggar, vilket orsakar att blodkärlen stelnar och smalnar ned.
2. Ischemisk stroke: Detta händer när en artär till hjärnan blockeras, oftast på grund av ateroskleros eller ett blodpropp (emboli), vilket orsakar att en del av hjärnan får för lite syre och näringsämnen.
3. Hemorragisk stroke: Detta händer när ett blodkärl i hjärnan brister eller läcker, vilket orsakar blödning in i hjärnan och skador på hjärnvävnaden.
4. Transitorisk ischemisk attack (TIA): En kortvarig ischemisk episode som orsakas av en tillfällig blockering av ett artär i hjärnan, ofta kallad "mini-stroke".
5. Subarachnoidal blödning: Detta händer när det finns en blodansamling mellan hjärnbarken och hjärnhinnan, oftast orsakat av en rupturerad artär.
Cerebrovaskulära sjukdomar är en ledande orsaken till funktionsnedsättning, sjuklighet och dödlighet i världen.
Den arm-huvudartären, även känd som axillära artären, är en stor blodkärl som förser armens extremiteter med syre- och näringsriktad blod. Den börjar i axillarregionen, där den fortsätter från övergången av den undre halspulsådern (subklaviakalt arterium) till den skulderbladartären (skulderbladsloppet).
Den arm-huvudartären delar sig sedan i två grenar:
1. Den främre cirkumflexartären, som förser blod till överarmen och skulderbladet.
2. Den bakre cirkumflexartären, som förser blod till skulderbladet och muskler i baksidan av överarmen.
Det är viktigt att notera att den arm-huvudartären kan variera mellan individer, såsom positionering och grenarnas utformning.
Den medicinska termen för 'bukartär' är *arteria mesenterica superior*. Denna artär försörjer blod till den övre delen av tarmsystemet, inklusive tunntarmen och levern med dess gallgångar. Arterien delar sig vanligen i tre grenar som var och en förser olika delar av tarmarna med syre- och näringsriktigt blod.
Den subklaviäre arterien (eller nyckelbensartären) är en av de stora artärerna som förser överkroppen med syre- och näringsriktig blod. Den avgår från den axillära artären (underaxillarartären) på nivå med nyckelbenets laterala utskjutning (processus coracoideus). Därefter fortsätter den genom nedre delen av nyckelbenet och delar sig vanligen i två grenar, som är thoracica interna arteria och thoracoacromialis arteria.
Den subklaviäre arterien kan variera mellan individer, men dess huvudfunktion är att förse blod till överkroppen, inklusive hjärtat, lungorna, halsen och övre extremiteterna.
Aterektomi är en medicinsk procedur där plaque, ett slags fettsubstans som ansamlas på insidan av artärer (blodkärl), tas bort med hjälp av ett speciellt instrument som kallas aterectom. Detta görs vanligtvis för att öka blodflödet och minska risken för komplikationer, såsom hjärtinfarkt eller stroke, som orsakas av sämre blodgenomströmning till hjärtat eller hjärnan. Aterektomin är vanligen en kirurgisk procedur som utförs under lokalbedövning eller narkos.
Postoperativa komplikationer refererer til uventede eller abnorme begivenheder, der opstår som følge af en kirurgisk indgreb. Disse kan optræde under, umiddelbart efter eller op til flere uger efter operationen. Postoperative komplikationer kan have forskellige årsager, herunder patientens alment tilstand, foreliggende sygdomme, operationskomplikationer og lægebehandling.
Typiske postoperative komplikationer omfatter:
1. Infektioner: Disse kan opstå i såvel operationssår som andre dele af kroppen. Symptomer inkluderer rødme, smerte, varme og udflåd ved operationssår samt feber og almelt ubehag.
2. Blødninger: Disse kan være svære at opdage, men symptomer som blålige eller sorte øjne, smerte, hævede områder ved operationssår eller en pludselig forringelse af patientens tilstand kan indikere en blødning.
3. Tromboemboli: Blodprop i dyb venen (dybvenetrombose) eller lungeemboli kan opstå som følge af koagulation og blodets langsomme strøm under operationen. Symptomer på en dybvenetrombose omfatter smerte, varme og rødme i benet, mens lungeemboli kan vise sig ved pludselig åndedrætsbesvær, brystsmerter eller kramper.
4. Lungekomplikationer: Pneumoni, atelektaser (sammentrækning af lungerne) og pleurisy kan opstå som følge af indånding af maveindhold under operationen eller forringet lungefunktion efter operation. Symptomer inkluder åndedrætsbesvær, hoste og feber.
5. Infektion: Bakterielle infektioner kan opstå i operationssår, urinveje, lungerne eller blodet. Symptomer som rødme, smerte, varme, svulst ved operationssår, hoste, feber og forringelse af patientens tilstand kan indikere en infektion.
6. Anæmi: Blodtab under operation kan føre til anæmi. Symptomer som træthed, hovedpine, svimmelhed og blåfarvethed i huden kan indikere anæmi.
7. Hjerneskader: Forringet blodtilførsel til hjernen under operation kan føre til hjernebskader. Symptomer som forvirring, svimmelhed, smerte og lammelse i ansigt eller lemmer kan indikere en hjernebskade.
8. Psykologiske problemer: Depression, angst og posttraumatisk belastningsreaktion kan opstå efter operation. Symptomer som søvnløshed, manglende appetit, træthed, irritabilitet, forvirring og svimmelhed kan indikere psykologiske problemer.
9. Smerter: Akutte og kroniske smerter kan opstå efter operation. Symptomer som smerte i lemmer, rygsøjle eller brystkasse kan indikere smerter.
10. Funktionsnedsættelse: Nedsat lungekapacitet, nedsat muskelkraft og nedsat mobilitet kan opstå efter operation. Symptomer som svimmelhed, træthed, hoste, åndedrætsbesvær og smerte i lemmer kan indikere funktionsnedsættelse.
Det er vigtigt at have en løbende dialog med lægerne og sygeplejerskerne for at opdage tidligt enhver komplikation og behandle den hurtigst muligt.
Joftamin är ett centralstimulerande medel och smärtstillande preparat som tillhör gruppen fenetylaminer. Det används främst inom medicinen för att lindra svår, kronisk smärta, ofta vid cancerrelaterad smärta. Preparatet fungerar genom att påverka signalsubstanser i hjärnan och nervsystemet, vilket kan leda till ökad vakenhet, ändrad humör och smärtlindring.
Jofetamin är narkotikaklassat och bör endast användas under medicinsk kontroll på grund av riskerna för beroende och missbruk.
Transplantatocklusion i ett kärlsystem är ett komplikation som kan uppstå efter en organtransplantation. Det innebär att det transplanterade organets blodkärl har stängts igen eller till stor del stängts igen, vilket förhindrar blodflödet från att nå organet.
Transplantatocklusion kan orsakas av flera faktorer, inklusive immunologiska svar som skapar blodproppar eller abnorma vävnadsväxt i kärlen, tekniska problem under transplantationskirurgin eller patientens egna sjukdomsförlopp.
Transplantatocklusion kan leda till allvarliga komplikationer som skador på det transplanterade organet, organsvikt eller i värsta fall död. Därför är det viktigt att denna komplikation upptäcks och behandlas tidigt genom regelbundna undersökningar och tillsyn av patientens tillstånd efter transplantationen.
Regionalt blodflöde är ett medicinskt begrepp som refererar till mängden blod som flödar genom en specifik region eller del av kroppen under en viss tidsperiod. Det regionala blodflödet kan variera beroende på olika faktorer, såsom aktivitet i den aktuella regionen, hormonella förändringar och hälsa hos det kardiovaskulära systemet.
Blodflödet mäts vanligtvis i volymen blod per tidsenhet, till exempel milliliter per minut (ml/min). För att bestämma det regionala blodflödet kan olika metoder användas, såsom ultraljud, datortomografi (CT) eller magnetresonanstomografi (MRT).
Det regionala blodflödet är viktigt att övervaka och bedöma eftersom det kan ge information om hälsa och funktion i olika kroppsregioner. Förändringar i det regionala blodflödet kan vara ett tecken på olika sjukdomstillstånd, såsom hjärt-kärlsjukdomar, lungemboli eller skador på muskler och ben.
En "kärlröntgen av hjärna" (nuclear medicine brain scan) är en undersökning inom kärnmedicin där en liten mängd radioaktivt ämne, kallat radionuklid, injiceras i kroppen. Radionukliden accumulerar i specifika organ eller vävnader, i det här fallet hjärnan, och avger då små mängder gammastrålning som kan detekteras med en gammakamera.
Under en kärlröntgen av hjärna använder man ofta ett radionuklid som heter teknetium-99m eller jod-123, vilka är bundna till specifika molekyler som tas upp av hjärnans blodkärl eller hjärnvävnad. Gammakameran fångar sedan de gammastrålar som avges och skapar en bild som visar hur radionukliden fördelas i hjärnan.
Denna typ av undersökning kan användas för att diagnostisera olika sjukdomstillstånd, till exempel neurologiska störningar, demenssjukdomar, epilepsi och cancer.
'Arteria vertebrobasilaris-insufficiens' är en medicinsk term som refererar till ett tillstånd där det föreligger otillräcklig blodförsörjning (insufficiens) till hjärnans bakre delar, som försörjs av de två arteriorna vertebral- och basilarartären (arteria vertebrobasilaris). Detta kan orsakas av åderförkalkning (ateroskleros), blodpropp (emboli) eller andra vaskulära sjukdomar som påverkar dessa artärer. Symptomen på arteria vertebrobasilaris-insufficiens kan variera, men inkluderar ofta svårigheter med balans och koordination, yrsel, dubbelseende, svaghet eller förlust av känsel i ansiktet, armarna eller benen, och i vissa fall även svimningar eller andningssvårigheter.
Moyamoya sjukdom är en sällsynt vaskulär sjukdom som karaktäriseras av stenos (trångning) eller ocklusion (total blockering) av de båda huvudartärerna (carotis internartären) och deras förgreningar till hjärnan. Som ett resultat av detta bildas en uppsättning små blodkärl (collateraler) som försörjer hjärnan med blod, vilket kan ses som en "rökliknande" struktur på angiografi och har gett sjukdomen dess namn - "moyamoya" betyder "dim rök" på japanska.
Sjukdomen kan leda till svårigheter med blodflödet till hjärnan, vilket kan orsaka symtom som huvudvärk, yrsel, svimningar, förlamningar och i värsta fall stroke. Moyamoya sjukdom kan drabba personer av alla åldrar, men den är vanligast hos barn och äldre vuxna. Behandlingen innefattar ofta operationell åtgärd för att öka blodflödet till hjärnan, såsom en bypass-operation eller en procedure som kallas "encefalomyosynangios", där ett litet stycke muskulatur från skallen fästs direkt på hjärnans yta för att främja bildandet av nya blodkärl.
'Kallbrand' är ett äldre, numera föråldrat medicinskt begrepp som användes för att beskriva en allvarlig infektion i munnen eller svalget, som orsakas av beta-hemolysinerande streptokocker. Den kliniska bilden kännetecknas av smärta, svullnad och rödhet i drabbade området, ofta med grå/vita pseudomembranös beläggningar på slemhinnorna. Infektionen kan leda till allvarliga komplikationer som sepsis, toxisk chock och nekros (död) av vävnaden i munnen och strupen. Idag använder man sig istället av mer specifika diagnoser som exempelvis streptokockfasciit eller nekrotiserande angina.
"Näthinneartärocklusion" är en medicinsk term som refererar till när det förekommer ett eller flera fasta avlagringar (plack) av kolesterol och andra ämnen på insidan av näthinnan, den tunna membran som skiljer ögats främre delar från glaskroppen. Dessa avlagringar kan orsaka skador på näthinnan och leda till synförsämring. Näthinneartärocklusioner är vanliga hos äldre personer och kan vara ett tecken på åldersrelaterad artärskleros (arterioskleros). I allvarliga fall kan näthinneartärocklusion leda till sjukdomen tärningsögonsjuka (diabetesretinopati).
Övergående hjärnischemi (TIA eller transitori ischemisk attack) är en plötslig, tillfällig och oftast reversibel störning av cerebral cirkulation som orsakas av ett blodflödesrubbning i hjärnan. Detta resulterar i en brist på syre- och näringsämnen till en del av hjärnbarken, vilket kan leda till neurologiska symtom som varar från några minuter till upp till 24 timmar.
Symptomen på övergående hjärnischemi kan variera beroende på vilken del av hjärnan som drabbas, men de kan inkludera:
* Svårigheter att tala eller förstå språk
* Förlust av känsel eller rörelseförmåga på ena sidan av kroppen
Övergående hjärnischemi är ett allvarligt varningsläte för en potential snart kommande hjärninfarkt (slaganfall) och kräver omedelbar medicinsk utvärdering och behandling.
'Blodflöde i hjärnan' (cerebral blodflöde) refererar till den totala mängden syresatt blod som cirkulerar genom hjärnans blodkärl (artärer, kapillärer och vener) per tidsenhet. Det cerebrala blodflödet är avgörande för hjärnans funktion och överlevelse, eftersom hjärnan är beroende av ett ständigt tillförande av syre och näringsämnen från blodet.
Normalvärden för cerebralt blodflöde varierar mellan 45 och 55 milliliter per 100 gram hjärnvävnad per minut (ml/100g/min). Det kan mätas noninvasivt med tekniker som transkraniell dopplersonografi, magnetisk resonansangiografi (MRA) eller datoriserad tomografi (CTA), vilka ger information om storleken och formen på de stora hjärnartärerna samt blodflödeshastigheten i dem.
Förändringar i cerebralt blodflöde kan orsakas av olika sjukdomstillstånd, som exempelvis stroke (blodpropp eller blödning i hjärnan), hypotension (låg blodtryck), hypertenision (högt blodtryck), arterioskleros (förträngning av artärerna) och skalltrauma. Dessa förändringar kan leda till neurologiska symtom som huvudvärk, yrsel, synstörningar, svårigheter att tala eller andas, medvetandeförlust och i värsta fall död.
Ett bråck, också känt som hernia, är en medicinsk tillstånd där en del av ett organ eller vävnad sticker ut genom en svag punkt eller öppning i musklerna eller bindväven som normalt håller organen på plats. Detta kan orsaka smärta, obehag och i vissa fall allvarliga komplikationer om delar av tarmarna fastnar i bråckspringan.
Det vanligaste typerna av bråck är:
1. Navelbråck (Umbilical hernia): Detta uppstår när en del av tarmsystemet sticker ut genom naveln, ofta hos spädbarn men kan också drabba vuxna.
2. Inguinal hernia: Den vanligaste typen av bråck som uppstår när en del av tarmarna eller fettvävnad sticker ut genom inguinalkanalen, en naturlig öppning i bukmuskulaturen. Det kan finnas två varianter: indirekt (sidlig) och direkt (medial).
3. Femoral hernia: Detta är också en typ av bråck som uppstår när en del av tarmarna eller fettvävnad sticker ut genom femoraliskanalen, belägen under inguinala kanalen.
4. Incisional hernia: Det uppstår när en del av organen eller vävnaden sticker ut genom en svag punkt i ett äldre operationssitt, där det förr varit en sömm.
5. Epigastrisk hernia: Detta är en ovanlig typ av bråck som uppstår när en del av tarmarna eller fettvävnad sticker ut genom ett smalt område mellan naveln och bröstbenet.
Behandlingen för bråck kan vara kirurgisk eller icke-kirurgisk beroende på storleken, symtomen och komplikationerna. I de flesta fall rekommenderas dock en operation för att förebygga komplikationer som stranguleringshernia eller obstruktion.
'Amaurosis fugax' är en medicinsk term som betyder plötslig, tillfällig förlust av synen i ett öga eller delar av det. Orsaken är ofta en temporär avbrott i blodflödet till näthinnan (retinan), vanligtvis på grund av ett emboliskt händelse orsakad av förekomst av emboli (blodproppar) som lossnar från exempelvis aterosklerotiska plack i karotidartären och sedan färdas med blodflödet till ögat. Andra möjliga orsaker kan vara sjukdomar i hjärtat eller andra delar av kroppen som orsakar oregelbunden blodcirkulation. Symtomen för amaurosis fugax kan vara från milda till allvarliga, och inkluderar bland annat synförlust, suddighet eller dova nyanser i synfältet, och ibland även smärta eller obehag i ögat. Symtomen kan vara av kortvarig natur, vanligtvis under en timme eller mindre, men i vissa fall kan de vara längre varaktiga. Amaurosis fugax är ett allvarligt tecken på potentiala underliggande sjukdomar och kräver därför omedelbar medicinsk utvärdering för att fastställa orsaken och behandla den tillräckligt snabbt.
'Höftven' är en benämning inom ortopedi och kirurgi som refererar till en fraktur eller skada på höftleden, det vill säga den led som sitter mellan höftbenet (os coxae) och lårbenet (femur). Det kan handla om allt ifrån mindre skador och smärtor till allvarliga frakturer eller displasieringar.
En vanlig typ av höftskada är bensulkeshöft, där sulken på baksidan av lårbenet (trochanter major) lossnar från resten av benet. Detta kan inträffa till exempel vid en fallolycka eller vid våldsam behandling under en operation. Andra typer av höftskador inkluderar dislokationer (ledkapselns avlossning från ledpannan), subluxationer (delvis avlossning) och frakturer av höftbenet eller lårbenet.
Höftskador kan vara mycket smärtsamma och kunna ställa till betydande problem med rörelseförmågan. Behandlingen beror på typ och svårighetsgrad av skadan, men den kan omfatta vila, smärtstillande läkemedel, fysioterapi, användning av stödjande hjälpmedel som käppar eller korsett samt i vissa fall operation.