Tandresorption, även känt som odontoklaseri, är en medicinsk term som refererar till den process där tanden successivt bryts ned och absorberas av käkbenet. Detta orsakas vanligtvis av en inflammation i käkbenet eller en infektion som når ner till roten på tanden. Tandresorption kan också förekomma vid vissa autoimmuna sjukdomar, där kroppens immunförsvar attackerar och bryter ned tandvävnaden. Denna process leder till att tanden förkortas och kan leda till smärta, känslighet och infektioner om den inte behandlas.
Förlust av benvävnad till följd av osteoklastisk aktivitet.
En tand är ett hårt, vitmineraliserat organ i munhålan hos ryggradsdjur, inklusive människor, som används för att tugga och krossa föda innan den sväljs. Tänder består av en rotdel insvept i tandkött och en synlig, yttre del som kallas krona. Den yttre delen är täckt av ett hårt material som kallas emalj, vilket gör tänderna till de hårdaste strukturerna i kroppen. Tänder kan variera i form och storlek beroende på deras funktion och plats i munhålan. Hos människor finns det 32 permanenta tänder, inklusive framtänder, hörntänder, premolarer och molarer.
I en enkel mening kan 'Resorption' inom medicinen definieras som den process där kroppen baksorterar och bryter ned och absorberar ämnen, celler eller strukturer. När det gäller tänder används termen 'Rotresorption' för att beskriva den naturliga process där kroppen successivt bryter ned och absorberar rötterna på en avfallen tand. Detta sker genom att speciella celler, så kallade osteoklaster, bryter ner och tar bort mineralmassan och den organiska matrixen i roten, vilket gör att tanden kan falla sönder och upplösas över tid. Rotresorption kan också påverkas av olika faktorer som till exempel inflammation eller trauma, och kan vara ett tecken på tandinfektion eller andra muntliga sjukdomar.

Tandresorption (eller odontoklaseri) är en medicinsk term som refererar till den process där tanden successivt bryts ned och absorberas in i käkbenet. Detta orsakas av aktiva celler, osteoklaster, som bryter ner benvävnaden runt tanden. Tandresorption kan leda till smärta, sårbarhet för karies och eventuellt förlust av tanden. Den kan vara relaterad till flera olika medicinska tillstånd, såsom tandlossning, parodontit, tumörer eller hormonella störningar. Behandlingen beror på orsaken till resorptionen och kan innebära bland annat kirurgi, mediciner eller ortodontisk behandling.

'Bensresorption' er en medisinsk betegnelse for den proces, hvor kroppen absorberer (tager op) bensen fra det miljø, den udsættes for. Bensen er en type hydrokarbon, der findes naturligt i olie og gas, men som også kan frigives under forskellige industrielle processer og forureningsepisoder.

Lange tids udsættelse for høje niveauer af bensresorption kan være skadeligt for helbredet, især for centralnervesystemet, reproduktionssystemet og immunsystemet. Derfor er det vigtigt at mindske eksponeringen for bensen så meget som muligt, særligt for arbejdere i industrier med høj risiko for bensudlægning, såsom olie- og gasindustrien.

'Tand' er en del af muskuloskeletal systemet og er definert som et hård, vitamin-riggt struktur, der består af roden (radix) og kronen (corona). Tanden dannes af tre typer væv: cementum, dentin og pulpa. Cementum er det yderste lag, der danner en fast forbindelse mellem tanden og kæbeknoglen. Dentin ligger under cementum og udgør den største del af tanden. Pulpaen er det indre væv i tanden, der indeholder blodkar og nerver. Tandens overflade er beklædt med et hårdt lag, kaldet emaljen, som er det hårdeste stof i kroppen. Tanden har en central hulhed, pulpaen, der indeholder blodkar, nerver og andre vævstyper.

Tandens funktioner inkluderer: at bide, knuse og maler føde til passende størrelse for at lette svælgen; hjælp til tale; og bidrage til æstetikken ved at give ansigtet form. Tandpleje er vigtig for at opretholde sundheden af tænderne og tandkød og forebygge sygdomme som karies og parodontoopati.

'Root resorption' refererar till en process där celler, ofta specifika typer av immunceller, bryter ner och bortför roten på en tand. Detta kan ske i samband med sjukdom eller skada, eller som en bieffekt av ortodontisk behandling (tandreglering). Det finns två huvudsakliga typer av rotresorption: externt resorbtion och intern resorbtion. Extern resorbtion inträffar när celler utanför tanden bryter ner roten, medan intern resorbtion sker när celler inuti tanden gör detsamma. Båda typerna av rotresorption kan leda till att tanden förloras om de inte behandlas.